Skip to main content

Full text of "Vårt språk; nysvensk grammatik i utförlig framställning"

See other formats


Google 



This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 

to make the world's books discoverablc onlinc. 

It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject 

to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 

are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr. 

Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the 

publishcr to a library and fmally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying. 
We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of 
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe. 

Äbout Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders 
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at |http: //books, google .com/l 



Google 



Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyllor innan Google omsorgsfullt skannade in 

den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Don har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 

som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 

varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 

som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken fiinis med i filon. Det är en påiniimelse om bokens 

långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som h;ir blivit Jillmän egendom i samarbete med bibliotek odi göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 
Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit ftam Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, oeli vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, textigenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är laghgt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google b ok sökning 

Googles mål är att ordna väi'ldens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världe ns böcker och författare och fö rläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 
på följande länk |http : //books . google . com/| 



93?. 75" 
f/9 Z AT- 



VÅRT SPRÅK 



NYSVENSK GRAMMATIK 

I UTFÖRLIG FRAMSTÄLLNING 

AF 

ADOLF NOREEN 



ANDRA BANDET 







LUND 
C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



LUND, BERLINGSKA BOKTRYCKERIBT, 1907. 



ANDRA DELEN. 



Ljudlära (Fonologi). 



Fortsättning. 



AFDELNING II. 

Deskriptiv ljudlära. 



A. Kvalitativ ljudlära, forts. 



ANDRA KAPITLET. 
Ljudförbindelsema (Kombinationslära). 

§ 1. Inledande anmärkningrar. 

Enligt föregående Icapitel äger alltså det högsvenska riks- 
språket — till hvilket jag i detta kapitel uteslutande tar 
hänsyn — allmänneligen ^ följande 116 särskilda språkljud, 
hvilkas fonetiska tecken här nedan ordnas så nära som möjligt 
i öfverensstämmelse med grundtypernas följd i vår vanliga 
bokstafsrad: a, (a), a; b, (8), b^, h^^; d, (rf), (^), rf^, d,, d^, 

i* W)» id* iv qf„; e, Ä, «, a; /"; g, (J), g^, g, (g-), g-^; h^, (/ig), 
^Qf ^e» ''ä' ^BBf l^h ho, hu, hui, ft», /i^, ft«, /i^, ft^, (/ifl), h^, (/lej), 
^<9» (M» [»huh»]; i; j; ^s k\ I, (i), /,, (Z'»), I /,, (/^); m, w, 
m„,, n% [/n'»]; n, (w), n,^, (n'»), (9), >^ i^^, (n^), p, p^, g, g„; 
^' ^» P» Pni' ''» (^)' [»Ptro»]; s, ,9, ^, (/), /•; /, /,, /„, ^ /,. ^„, /, 
(/); u, ta,ii; i;, [ff]; (/); y; [z], (^), [^]; a, o; cp, (ä); 0, (o), 0, («). 

* Jag bortser nämligen här alldeles från sädana fall af individuellt 
eller tillfälligt uttal som läspande s (se I, 419), ip (se I, 412), Vn (^^ I' 
447). J (se I, 478) o. d. 



— 6 — 

De här inom () stående a, S, (f, ^, (f, ^, ^, A^, /i^i, A^, 

ft». i, Z'*, Z'', 72, n'», 9, ?z'», r, jj, /, /, ^, a, », 9 äro emellertid, 

såsom jag i det föregående utvecklat, blotta varianter till resp. 
a, b, d, d, e^, gf, g, A^, A^, A^, A^,, /, /^ /^, n. n^, n, i^^, r, ^9, 

/> §t f» CBf ^> 0> hvarför jag i det följande icke behandlar dem 
såsom från dessa sednare skilda ljud. Hvad åter beträffar 
de här ofvan inom [ ] stående ))huh», m^, »ptro)», 6, z, ^, så 
äro de därmed betecknade ljuden mycket sällsynta, endast 
förekommande i några få interjektioner o. d. (se I, 414, 413, 
411 f., 424 f., 474) samt därför sällan i tillfälle att ingå några 
andra förbindelser än de i ifrågavarande interjektioner redan 
föreliggande, hvadan jag i det följande icke heller till dessa 
sällsynta ljud tar någon hänsyn. 

De återstående 84 normala högsvenska språkljuden äro 
emellertid tillräckligt många för att a priori kunna tänkas 
ingå snart sagdt oräkneliga förbindelser med hvarandra; detta 
äfven om vi för den följande framställningen vidtaga i prak- 
tiskt syfte den förenklingen af problemet rörande de olika 
högsvenska ljudförbindelsernas antal, att vi betrakta alla de 
många olika A-ljuden (A^, A^, A^, osv.) såsom ett och samma 
ljud, trots deras onekligen mycket olikartade »timbre)) (se I, 
384), som vi dock vant oss vid att föga eller alls icke upp- 
märksamma. Och denna förenkling af problemställningen 
medför ingen praktisk olägenhet, eftersom hvarje särskildt 
slags A-ljud aldrj^ uppträder annat än i omedelbar förbin- 
delse med en följande vokal af alldeles samma timbre som 
det ifrågavarande A-ljudet, alltså ingår i blott en enda, abso- 
lut fast förbindelse ' (se I, 440, 447 f., 475 f., 487, 489). Emel- 
lertid få vi äfven efter denna reduktion 69 eller, om vi till 
vinnande af än större enkelhet betrakta sb och a som samma 



^ Enhetliga tecken för ha, resp. he osv. vore därför vida rimligare 
— om öfverhufvud »sigler» (se I, 37) skola användas — än de stundom 
brukade x för ks, z för ts, gr. rp för ps o. d. 



— 7 — 

ljud (tecknadt d, se I, 506 f!.), 68 ljud (hvaraf 17 vokaler 
och 51 buckaler), ett antal som nu icke utan men för en 
verkligt vetenskaplig uppfattning af förhållandena kan ytterli- 
gare reduceras. Af dessa 68 ljud skulle ju nu kunna bildas 
68 X 68, dvs. 4624 förbindelser af två och två ljud. Såsom 
nedan skall visas, har dock vårt språk icke på långt när uttömt 
alla dessa möjligheter. 

De ojämförligt flesta af våra faktiskt förekommande ljud- 
förbindelser äro hvad jag vill kalla sekundära. (eller our- 
sprungliga), dvs. sådana där de båda beståndsdelarna skiljas 
af en semologisk gräns, i ty att hvartdera ljudet tillhör (eller 
eventuellt själft ensamt utgör) hvart sitt särskilda morfem (jfr 
VII, 6). I motsats härtill stå de jämförelsevis fåtaliga pri- 
mära (eller ursprungliga) förbindelserna, hvilka icke medge en 
dylik morfologisk uppdelning. Primärt är sålunda t. e. ns i 
danSy sekundärt däremot i man-s, manskap, manstark, man^ 
ser: primärt mt i (en) tom/, sekundärt åter i (öde och) tom-/, 
rom-toddy, huem^ talar osv. De primära förbindelserna äro i 
allmänhet ärfda från äldre språkskeden — eller importeras 
i och med nya lånord — samt rekryteras, tämligen långsamt, 
hufvudsakligen från de sekundära \ därigenom att den nämnda 
betydelsegränsen, ^ som så att säga skiljer de båda ljuden åt, 
med tiden kan komma att utplånas. Jämför t. e. det numera, 
men ej fordom, ostridigt primära gd i dygd med det just på 
öfvergången stående i (substantivformerna) bygd, blygd, och 
det odisputabelt sekundära i (participformen) byggd. De se- 
kundära förbindelserna däremot ökas dagligen och stundligen 
genom hvad man med en från sanskritgrammatiken lånad 
term plägar kalla »sandhi». 

Med sandhi menas den fonologiska företeelse, att i det 
sammanhängande talet ett morfems — vare sig ett ords eller 



* Det torde därför ej heller finnas en enda primär förbindelse, som 
icke också uppträder såsom sekundär, under det att om vänd t det finnes 
massor af sekundära förbindelser, som sakna primär motsvarighet. 



— 8 — 

ett blott ordelements — första ljud får omedelbart, dvs. utan 
någon mellanträdande akustisk paus, ansluta sig till ett före- 
gående morfems sista ljud. Sker detta vid bildandet af den 
både fonologiskt, morfologiskt och semologiskt fastare (mera 
stereotyperade) enhet som kallas »oii^d», så plägar man tala 
om »inre sandhi», t. e. i an-se, mans, manskap, man-stark; 
sker det åter vid den i samma afseenden lösare (mera variabla) 
bildning som kallas »ordfogning», så talar man om »yttre 
sandhi», t. e. i han^ser, min^son. Då nu, såsom ofvan på- 
pekats, de faktiskt föreliggande ljudförbindelserna i regeln 
bero på (nutida eller forntida) sandhi, och då de osjälfstän- 
diga morfemerna — prefixerna och suffixerna (se VII, 7 ff.) 
— i nysvenskan faktiskt aldrig vare sig börja eller sluta på 
andra ljud än sådana, som äfven uppträda såsom udd- eller 
slutljud i de själfständigt uppträdande morfemer som vi kalla 
»ord» (se VII, 12 fT.), så begränsas antalet af nysvenska ljud- 
förbindelser tydligtvis, med mycket få undantag, till dem som 
kunna uppstå genom kombination af de nysvenska ordens 
alla faktiska slutljud med deras alla faktiska uddljud. Nu 
äger, såsom i föregående kapitel utvecklats och i prosodien 
kommer att mera detaljeradt uppvisas, svenska riksspråket 
44 slutljudsmöjligheter — om vi bortse från det isolerade 
fallet af m^^^ i interjektionen hm (se I, 414) — nämligen de 
29 buckalerna b, d, i, f, g, g, j, 1% k. I, /,, /, /,, m, m, n, 

^n' ^' *^/i' 2^' ^' P' ''' *' «^' A '• ^ ^ ^^"^* ^'•^ vokaler utom 
& och Q, alltså 15. Uddljudsmöjligheterna åter äro ^ 34, näm- 
ligen de 19 buckalerna b, d, f, g, g, h, j, ff, k. I, m, n, p, r, 
s» fy t, J, v samt alla vokaler utom a (inklusive ee, se ofvan 
s. 6 f.) och 0, alltså 15 ^ Härigenom reduceras alltså våra 4624 



^ Med bortseende från de blott i några få rent främmande ord (se I, 
476 och 491) förekommande dn-, ti och tn. 

^ Då af de nämnda 34 ljuden alla utom h och / äfven kunna före- 
komma såsom slutljudandc, så äga vi 32 språkljud som vid sandhi kunna 
sammanträffa med sig själfva. 



— 9 — 

a priori möjliga ljudförbindelser till 44 X ^^> ^^s. 1496 möj- 
ligheter. 

När nu emellertid icke heller alla dessa möjligheter blif- 
vit verkligheter, så beror detta så god t som uteslutande på 
s. k. sandhilagar, dvs. de Ijudlagsenliga förändringar som 
hos vissa af ifrågavarande ljud inställa sig vid deras sandhi 
med vissa andra. Dessa förändringar kunna drabba antingen 
det ursprungliga slutljudet, t. e. då p, /, rf, öfvergå till resp. 
Pm* '/• ^<p * köp-man, rot-lös, bod-disk; eller det ursprungliga 
uddljudet, t. e. då s och d i lägre stil (se I, 436 och 432 f.) 
öfvergå till resp. ^ och ^ i vördsam, brors-dotter; eller ock 
båda delarna, t. e. då r-s och /-/ öfvergå till resp. ^ och 
(åtminstone i lägre stil) l^l i förstuga, kort-lek, Alla dylika 
förändringar — som ju bero på talorganernas ovana vid och 
däraf följande motvilja mot att producera den ljudförbindelse, 
som af de oförändrade ursprungliga slut- och uddljudens kom- 
bination skulle uppstå (jfr III, 20 f. och 41) — kunna na- 
turligtvis, liksom alla andra Ijudlagsenliga förändringar, stun- 
dom mer eller mindre genomgripande hämmas (jfr särskildt 
III, 68 f.), därigenom att man associerar det för tillfallet före- 
liggande fallet med de fall, där de ljud, som i det förra fallet 
utgöra sandhi-komponenterna, uppträda i verkligt udd- eller 
slutljud, dvs. föregås eller efterföljas af paus (se I, 408). Ett 
dylikt hämmande äger af lätt förklarliga skäl (jfr s. 8 ofvan) 
jämförelsevis oftare rum vid fall af yttre än af inre sandhi, 
så att t. e. r och s lättare uppehålla sin ursprungliga kvalitet 
i far^sade än i »min fars» (läs fa^). Men i de flesta fall är 
dock den anmärkta uttalssvårigheten för talorganerna oöfver- 
vinnerlig — ljudlagen är »stabil», icke »labil» (se III, 68) — 
och den ursprungliga ljudförbindelsen förändras, antingen till 
ett enda enhetligt ljud, t. e. i /oqfom af för^dom, eller till en 
annan ljudförbindelse. Denna är långt ifrån alltid identisk 
med någon af de redan förut i språket befmtliga, af oför- 
ändrade slut- och uddljuds kombination uppkomna förbin- 



~ 10 — 

delserna. Så t. e. ha vi i rot-lös, köp-man, bod-disk, sång- 
konst erhållit förbindelserna t^-l, p,„-/n, d^-d, s^-k, ehuru hvar- 
ken tj, p^j, rfj eller g^ äro svenska slutljud; i tors-dag ha vi 
^-(l, ehuru 4 saknas i uddljud; i hård-na uppträder ^^-ti, 
fastän hvarken 4^^ finnes i slutljud eller ti i uddljud, osv. San- 
dhilagarna behöfva därför, a priori sedt, visst icke tänkas 
nödvändigtvis leda till en minskning af det ofvan såsom ab- 
strakt möjligt angifna antalet ljudförbindelser. Då de icke 
desto mindre faktiskt vållat en minskning af dessa 1496 tänk- 
bara fall, så beror detta därpå, att icke hvarje sandhilag, 
som afskafTar en tänkbar förbindelse af ett slutljud och ett 
uddljud, i dess ställe sätter en ny, för språket dittills främ- 
mande förbindelse, utan ofta en redan befintlig primär så- 
dan, t. e. då vi i stället för /-/ i stål-tråd erhållit l^-i, som 
vi redan äga i salt, fult m. m. 

De af sandhilagarna framkallade förändringarna gå dels 
i riktning af — total eller partiell — assimilation (se III, 27 
f.), dvs. likformiggörande af artikulationen, dels i en sken- 
bart alldeles motsatt dissimilatorisk riktning. Det förra visar 
sig därutinnan, att de båda ljuden än göras mera homogena 
(se I, 382), såsom då oral artikulation utb}^es mot nasal i 
lapp-man eller mot nasooral i såg-ner (plural af sägen), me- 
dial mot marginal i rot-lös, pertonerad mot perspirerad i haf-t 
(till hafva), media mot tenuis (åtminstone i lägre stil, se I, 
410) i lyb-sk (till Lgbeck); än åter göras homorgana (se I, 
382), såsom då dorsogingival artikulation utbytes mot labio- 
labial i ham-bo (af Hanebo) eller mot apikoalveolar i tors- 
dag (med <l för d) eller mot dorsokakuminal i Hin-ke (af 
Hindrik, gammal form för Henrik), En dissimilatorisk ten- 
dens åter röjer sig såtillvida, som det är en grundlag för all 
sandhi, att homomorfa (dvs. till sin artikulation identiska, se 
I, 383) ljud icke kunna med hvarandra förbindas, utan att 
antingen de båda ljuden sammansmälta till en geminata (se I, 
365), t. e. nis-sångare, strof- form, hvilken eventuellt kan för- 



— 11 — 

enklas» t. e. for-ringa (läs föringa); eller ock ettdera — och 
dä vanligen det förra af dem — måste utbytas vare sig mot 
ett visserligen homorgant, men heterogent ljud, t. e. då inso- 
nant ersattes af resonant i ual-lag, brun-nacke, bod-disk, ett 
ljud som under vissa prosodiska förutsättningar kan rentaf 
bortfalla, t. e. god^dag (läs goddag), eller mot en artikulerad 
paus, t. e. fot-tur, grip-bråde, en paus som äfven den kan 
eventuellt försvinna, t. e. fisk-krok (läs fisskrok). Ja icke ens 
om två homorgana explosivor äro för öfrigt — dvs. frånsedt 
det för dem båda gemensamma explosiva artikulationssättet 
— heterogena, tålas de bredvid hvarandra, utan den förra af 
dem utbytes mot den homorgana resonanten, t. e. g. I, m, n 
mot resp. g , /^, m^^, n^, i väg-kant^ spel-term, dam-porträtt, 
svan-dun. Om man således hvarken kan karakterisera san- 
dhilagarna såsom till sin tendens assimilatoriska eller dissi- 
milatoriska, så ha de dock alla till innebörd att förenkla en 
mera vidlyftig eller omständlig artikulationsserie. De äro så- 
lunda genomgående af »simplifierande» natur. 

För att kunna exakt redogöra för de i nysvenskan fak- 
tiskt förefintliga ljudförbindelserna måste man alltså först ut- 
reda språkets sandhilagar, genom hvilka en mängd i och för 
sig tänkbara ljudförbindelser hindras från att någonsin exi- 
stera, och andra åtminstone bringas till att intaga en undantags- 
ställning eller föra ett tynande lif. Men då dessa lagar och 
deras resultat till stor del falla inom det parti af den etymo- 
logiska ljudläran, som handlar om s. k. kombinatoriska tal- 
förändringar (se III, 53), så måste jag, för att icke redan här 
få in en stor del af nämnda grammatiska parti, begränsa mig 
till att särskildt och företrädesvis behandla de sandhilagar, 
som rentaf omöjliggöra vissa ljudförbindelsers tillvaro genom 
att tvinga dem att utbytas mot andra, och endast mera i 
förbigående fästa mig vid dem som leda till vacklan mellan 
vissa mindre omtyckta och andra mera gynnade förbindelser. 
Vidare förbigår jag här nästan fullständigt och principiellt 



— 12 — 

- för öfrigt hänvisande till de hithörande antydningar, som 
i föregående kapitel här och där gifvits — de skäligen peti- 
tessartade sandhiföreteelser, som bestå i alstrandet af öfver- 
gångsljud mellan tvenne heteromorfa ljud, så snart nämligen 
icke öfvergångsljudet verkligen utträngt ettdera eller båda af 
de ursprungliga ljuden och sålunda icke längre uppträder 
såsom ett blott öfvergångsljud, utan såsom ett själfständigt 
ljud. Ändtligen förbigås naturligtvis här hvad man skulle 
kunna kalla prosodiska sandhilagar, dvs. de förändringar som 
i följd af ljudkombination uppstå i afseende på de med hvar- 
andra kombinerade ljudens prosodiska egenskaper (se I, 406), 
särskildt sonoriteten och kvantiteten — frågor som jag får 
behandla i prosodien. Endast det må redan här anmärkas, 
att sandhilagar göra sig i större utsträckning gällande i fråga 
om trycksvaga ljud (»lenes») än i fråga om tryckstarka (»for- 
tes»), något som är helt naturligt, eftersom de sednares styrka 
ju ytterst beror på och kräfves af deras större vikt och be- 
tydelse för språkets ändamål. Det vill säga att, om blott 
dessa ljud produceras så starkt och distinkt, att de af åhö- 
raren fullt otvetydigt uppfattas, så har han jämförelsevis lätt 
att supplera de öfriga genom gissning på grund af tanke- 
sammanhanget. Men just detta förhållande kräfver naturligt- 
vis, att framför allt dessa ljud bevaras såvidt möjligt vid 
sin specifika egendomlighet, utan förvandling eller samman- 
blandning. 



a. Sandhilagar. 

,^ 2. Ändring af artikulationssättet. 

De hithörande fallen äro af följande speciella slag: 
1. Ten u is utbytes mot homorgan muta (artikulerad 
paus, se I, 404 f. och 540 f.) i följande fem fall: 



- 13 — 

^- öfvergår till ^ ^^^ framför g, g, ^*, k, t. e. blekgul: lök- 
groda, lik^g rånen: rökkur , mjuk^kula: lekkamrat, försök ^kroken, 

k > kj, före 3, g, If, k, t. e. takgirland: bokguld, bak- 
gård: bakkuse^ drick ^curagao: bokkatalog, sakkunnig. 

p > Pp före b, p, t. e. hopbunden, repbunt: hoppressad, 
skråppapper, nyp ^pojken. 

t > t^ före d, t, J, t. e. utdela, söt^doft: mottaga^ hvit^ 
trasa: hitkörd, låt^tjåra. 

t > tt ^^^^ ^» '» /' hvaraf enligt § 3, 1 nedan alterna- 
tivt (^, t, Jy (se I, 442), t. e. hjortdödare, snart^död: korttånkt, 
vårt^tåg: bortkörd, hårdt^tjudrad. 

2. Media utbytes mot homorgan resonant. Hånid 
kunna tre olika slags öfvergångar särskiljas. 

a) Medial o ral media ]> klusil resonant i följande fem fall : 

ft > ft^ före b, p, t. e. kubbas, verbbildning, bombbatteri: 
tubplåi, arabpojke, garderobplats, 

d '^ d^ före rf, /, J, t e. boddisk, glad^dag: badtimme, 
god^tro; medkänsla, vid^kjoL Framför ett till samma staf- 
velse hörande / utbytes detta rf^ mot t^, dvs. öfvergår till muta, 
näst efter tiyckstark kort vokal, under det att det efter lång 
vokal vanligen samt efter trjxksvag kort vokal och buckal 
alltid försvinner, t. e. rödt, födt: stupidt, perfldt, hybridt, splen- 
didt, timidt^, retrogradt, kommodt: aktadt, ondt, mildt. 



^ I stallet för uttr>'cket »öfvergår till» använder jag i det följande för 
korthetens skull det i språk ve tenskapliga arbeten redan allmänt gängse 
tecknet >. 

■ Tbgmér, Natur och onatur i fråga om svensk rättstavning, s. 37, 
anser, att i stupidt osv. d^ stundom uttalas före t något som emellertid 
de flesta andra författare bestämdt förneka. Själf har jag i det föregående 
(1, 426) ansett mig kunna acceptera Tegnéra uppfattning, detta äfven i 
fråga om hans visserligen till sin formulering betydligt öfverdrifna påstå- 
ende, att »man uttalar med t3'dligt dt ordet faddti» [bör enligt min mening 
heta: man kan någon gång få höra d^ uttalas före t i ordet faddt; knap- 
past däremot — såsom Tegnér därjämte uppger — i »barnet vardt också 
råddt^, om man nu öfverhufvud använder denna form, hvilket jag snarast 
är benägen att betvifla]. 



— 14 — 

4 > 4fi före rf, f, /, hvaraf enligt § 3, 1 nedan alterna- 
tivt <l. I, J (se I, 442), t. e. borddans, hård^dom; jordtorfva, 
for störds^ tand: bordkårU uård^ kärlek. Framför ett till samma 
stafvelse hörande / Q) öfvergår detta ((^ till muta (t^) nast 
efter tryckstark kort vokal, under det att det näst efter lång 
vokal försvinner, t. e. vardt (af varda); gjordt, hårdt, ab- 
surdt, 

g > Qg före g, g, i% k, t. e. äggula, mäktig ^^gud; trög- 
gångare, seg^^gås; blgg^kisse; vägkant, vig^krabat. 

g > gg före g, g, i\ k, t. e. afvog^gud; maggrop, svag^ 
gosse: rågkase,' nog^kupig: krogkund, låg skulle. 

b) Mediomarginal oral media > marginal oral reso- 
nant i följande två fall: 

I "^ l^ före rf, /, n, r, s -^ framför r och s dock icke 
nödvändigtvis — /, /, t. e. seldon, ful^dam: sulläder, gul^låda: 
balnöje, hel^natt: skolråd, steKrggg: hålsöm, svalsjsommar: stål- 
tråd, guKtörnros: målkärl, skral»^ kärra. 

I > Il före rf, /, n, t, hvaraf enligt § 3, 1 nedan alter- 
nativt (ehuru mindre vanligt, se I, 439) 4» L V.* U samt före 
r, s, J — framför de båda sista dock icke nödvändigtvis — t. e. 
Karldagen, jarldöme: pärllager, kärllös: pärlnät, Karl^Nilsson: 
pärltänder, kärlrik: Karlsson, Karl ^Svensson: KarKTjulander. 

c) Nasooral media > nas al resonant i följande fem fall: 
m >• m^j^ före b, m, p, t. e. dambutik, tam^bock: pråm- 
modell, infam ^ misstanke : rampris, lam^pojke, 

n >• /i^j före rf, /, n, r, s — framför r och s dock 
icke nödvändigtvis — /, /, t. e. svandam, skön^dag: renlaf, 
lönlös, van^lärare: Ren-nejden, klen^natur: vinranka, sen^ 
resa: finsmakare, ren^slump: bantåg, len ^ tass: stenkista, fin-- 
känslig, ren^^kjoL 

pl > >2„ före rf, /, n, s, t, hvaraf enligt § 3, 1 nedan 
alternativt </, /, ti, ^s, f, samt före r, J, t. e. barndop, modern^^ 
dam: värnlös, herrn^läser: örnnäsa, doktorn^nyser: järnsax: 
torntrappa, tierrn^tiger: liörnrum: järnkedja. 



- 15 - 

V > Vn fö^^ ff» ^' ^' *» *• ^- niössinggul; kringgå, kring^ 
gafveln: språngkula; slängkappa, siäng^krogen. 

n > g„ före jf, g^, ^, k, t. e. sånggud: Långgatan, ung^ 
gosse: tung^kula: ångkvarn, trång^^kåpa. 

d) Såsom väsentligen blott dialektal eller i alla händel- 
ser, hvad yttre sandhi beträffar, groft vulgär är väl att anse 
den någon gång äfven i riksspråk spårade, men i vissa dialek- 
ter konsekventare uppträdande tendensen att utbyta or al a 
medior, i synnerhet i trycksvag ställning, mot nasoorala 
sådana omedelbart före heterorgana ^ nasoorala medior. Hit 
hör företrädesvis öfvergången af g, g till resp. ff^^, g^ näst 
före n och någon gång äfven m, t. e. byggnad, byggning, 
stig^ne^r; låg^nere, drog ^ne'r, såg ^nästan (ut som); byggmästare, 
lägg^me'r (ved i ugnen). Jämför, hurusom vid primär för- 
bindelse gn nästan alltid och gm åtminstone i vulgär stil 
drabbas af öfvergång till p, g S så att t. e. agnat, kognat, 
Ignatius, mahogny uttalas a^nat osv. samt dogmatisk, flegma- 
tisk, paradigm stundom dogmatisk, flepmatisk ^ paradipm. 
Vacklar förbindelsen mellan primär och sekundär natur, så 
vacklar ock uttalet, t. e. åpna och egna, hugnad, ögna, säg- 
ner m. m. Exempel på dm, bn ^ resp. nm, mn saknas till- 
fälligtvis i nutida riksspråk, men äro icke främmande för 
vare sig dialekterna, t. e. Gunmun för Gudmund, eller fom- 
språket, t. e. fsv. vanmal 'vadmal', Gunmunder m. m. *; och 
vore ordet abnorm i bruk i våra dialekter, skulle det nog 
somligstädes heta amnårm. Att företeelsen en gång ej heller 
varit främmande för ställningen framför homorgan media. 



* Om den nutida behandlingen före homorgana se nedan § 4, 1. 

' Denna öfvergång torde för öfrigt ha redan fornsvenska anor, t. e. 
gangn för gagn, Angmunder för Agmunder: se min Altschwedische gram- 
matik .^ 258, 1 med anm. 1. Här plägar man ju dock vanligen utgå från 
fomsvenskt gh, icke g, 

* Dialektalt tillägges detta ord därför stundom på grund af folkety- 
mologi betydelsen >»flängande i väg»: se Noreen i Sv. landsm. VI, 5, s. 10. 

* Se NoREEs, Altschwedische grammatik, ^ 257 anm. 7. 



— lö- 
visar öfvergången af dn till nn i t. e. stanna, klänning, fsv. 
minnat 'midnatt', Flonnce (äldre Flodnas) hcercep 'Flundre 
härad' o. d., men någon nutida sandhilag är dn >• nn icke. 

3. Sonantisk resonant utbytes före vokal mot en för- 
bindelse af denna samma resonant och homorgan media. 
Två hufvudfall: 

a) Resonanten är marginal oral och median medio- 
marginal oral. Två specialfall: 

/^ (tecknadt el) > IJl (äfvenledes tecknadt c/), t. e. sedel- 
ntgifvare, fistel^i (tandköttet). 

Ij (tecknadt el) > [^ (tecknadt el), t. e. kjortelöppning, 
gördel^om (lifvet). 

b) Resonanten är nasal och median nasooral. Tvä 
specialfall: 

n^ (tecknadt en) > n^jn (tecknadt en), t. e. vattenånga, 
boden s^år (stängd). 

ri^ (tecknadt en) > ti^ti (tecknadt en), t. e. myrtenod- 
ling, jorden^i (krukan). 

4. Den perspirerade median m utbytes före vokal mot 
den pertonerade in, t. e. rytmisk, spasmodisk, schismatiker, 
fanatismen vid sidan af rytni osv. (se I, 411). 

5. De pertonerade mediorna b, d, d, g, g och frikativan 
v ha en »tendens» — dvs. ljudlagen är »labil» (se III, 68 f.) 
— att omedelbart före, mindre gärna efter perspirerade eller 
aspirerade buckaler öfvergå till de homorgana perspirerade 
tenues p, t, f, i, k och frikativan f, t. e. syperbt, gödsel, sam- 
färdsel, vigsel, hagtorn, behöfs. Men vanligen antingen stannar 
utvecklingen vid de perspirerade mediorna h, ä, <jf, <jf, ^ och 
ett delvis perspireradt v, eller ock uteblir förändringen allde- 
les i följd af association. Härom har jag emellertid under 
anförande af rikliga exempel redan talat i det föregående 
(I, 410 f., 421 f., 433. 464, 482, 416) och hänvisar därför 
nu dit liksom ock till den etymologiska Ijudiäran, där jag 



— 17 — 

återkommer till frågan, särskildt beträffande de fall där öfver- 
gången från media till tenuis verkligen fullt genomförts. 

,^ 3. Ändring af artikulationsstället. 

De hithörande fallen kunna alla utom det första knap- 
past karakteriseras såsom annat än yttringar af blotta ten- 
denser — och några af dessa till och med mycket svaga 
sådana — ledande till en vacklan mellan det mera vårdade 
etymologiska uttalet och det mera vulgära Ijudlagsenliga. Och 
äfven i det första, mycket vidtom fattande fallet råder inga- 
lunda en sådan undantagslös konsekvens i fråga om ljudla- 
gens resultat som vid tillämpandet af de ofvan i § 2, 1 — 8 
och nedan i ,^ 4, 1 och 2 framställda, så att säga obevek- 
liga sandhilagarna. De speciella fallen äro följande: 

1. Dorsogingival insonant utbytes ofta (jfr nedan s. 
18) mot homogen apikoalveolar omedelbart efter apikoal- 
veolar insonant ((/, /, ti, r, ^, t, som själfva ofta förändras, 
dels till sitt artikulationssätt enligt § 2, 1 och 2 ofvan, dels 
till både sitt artikulationssätt och sitt artikulationsställe en- 
ligt § 4, 1 och 2 nedan) i följande fem fall: 

rf > <jf, t. e. bordduk, vård^döden; Karldagen, Karl^Da- 
vid; barndop, hammarn^duger; fordon, höry^du; korsdrag, törs^ 
du: bortdunsta, Kurt^Davidsson. 

I ^ I, \. e. ordlista, vård^lönen; pårllager, Karl^ Larsson: 
barnlös, doktorn^låser : storlek, förslitet: korslagd, Lars^Lars- 
son: hjärtlös, Evert^Larsson. 

n > 12, t. e. hårdnackad, vård^nåpst: pärlnät, Karl^Nils- 
son: garnnystan, herrn^narras: hårnål, hör^ni: korsnäbb, törs^ 
ni: portnyckel, svart^neger. 

s > ^ (dock icke efter / och blott i lägre stil efter ^, ti, 
1), t. e. ordspråk, ord^som: tornspira, herrn^ser: forsyn, far^ 
sin: börsspel, törs^säga: fortsätta, hvart^ska (du). Skulle ef- 
ter det sålunda uppkomna ^ följa /. n eller /, så utbytas äf- 

Soreen, V&rt språk, Bd. II. 2 



— 18 — 

ven dessa mot resp. /, ti, (, t. e. hårdsliten, ordståf; barnslig^ 
törnsnår y hörnsten; barsliten, för^snart, storståtlig; versslag, törs>^ 
snusa, korsstyng; bortsliten, bortsnappa, bortstött. 

' > ^ t- ^' vårdtorn, värd^tack; pärltänder, Karl^Tors- 
son; stjärntydare, modern^tafla; hartass, för^tidig; korståg, törs^ 
tala; skjorttyg, vår t^ tåg. 

Rörande samtliga dessa företeelsers utbredning och mer 
eller mindre konsekventa genomförande i högre och lägre 
stilarter, i sång och tal, vid förhandenvaro af starkare eller 
svagare associationsmöjligheter, efter ljud af olika artikula- 
tionssätt eller styrka osv. far jag hänvisa till mina föregående 
utredningar (I, 431 IT. och 436, jämförda med I, 420 f., 423 
f. och 426). Alt r. däfr detta ljud efter sig framkallat ((, I, ii„ 
§ eller I, enligt nästan alla foneticis samfällda mening vanli- 
gen bortfaller framför de nyskapade ljuden, är särskildt fram- 
hållet I, 431 med not 3. 

2. Den dorsoalveolara afTrikatan J§ utbytes ofta 
mot den något längre bak belägna J^ (se I, 442 f.) nästefter 
(I och I — som då själfva behandlas enligt S 2, 1 och 2, a 
ofvan — sällan efter r samt möjligen äfven någon gång efter 
}l (som i så fall behandlas enligt !^ 2, 2, c ofvan), t. e. gård- 
köp. Nordkärr; bortkörd, hjortkött; förtjäna, hur^känns (det); 
järnkedja (?). 

En pertonerad afTrikata med samma artikulationsställe 
kan i vulgär stil uppstå vid sammanträffande af ^ och j (se 
I, 444), hvarvid sålunda det förra ljudet förskjutes bakåt, det 
sednare däremot framåt, t. e. svärdgehäng, mordjärn. 

3. Dorsogingival nasooral media (dvs. /?) utbytes mot 
labiolabial nasal resonant (dvs. m^^^; detta i stället för ni 
enligt § 2, 2, c ofvan ^) före labiolabialerna b och p. Detta 
sker dock nästan endast i trycksvag ställning (jfr strax ne- 
dan), men i högre stil icke ens då, i mellanstil icke med nå- 

^ Historiskt scdt har dock utvecklingen väl varit n > n^^ Z> m^j^ (se 
1, 430). 



— 19 — 

gon större konsekvens och endast i lägre stil jämförelsevis 
ofta. Vi ha sålunda alternativt 

nb: mb i t. e. undanbe(dja), mellanblå. Gripenberg (vulgärt 
äfven Gripmberg med sonantiskt /n^,), Hökenberg \ min^ 
bro'r, Ruben^Ber'g (vulgärt äfven Rubm^Ber'g), fröken^Bolin; 
jfr med konstant n t. e. in bjudning, min'^bro'r o. d. 

np: mp i t. e. utanpå, ofvanpå, inpå', min^pappa; jfr 
med konstant n t. e. in plugga, min'^pap^pa o. d. 

Öfverhufvud torde tryckstarkt n icke träffas af denna 
öfvergång, annat än i sådana fall då förbindelsen med b, 
p på grund af bristande associationsmöjligheter blifvit eller 
åtminstone håller på att bli primär, t. e. alltid hambo (af 
Hanebo), ofta imbyrd (eller impyrd) jämte inbyrd (resp. in- 
pyrd), någon gång imbilla för inbilla ^. 

4. Dorsogingival nasooral media (dvs. n) utbytes 
mot dorsokakuminal eller dorsovelopalatal nasal reso- 
nant (dvs. y^ eller g^; så i stället för ^, resp. ^ enligt § 2, 
2, c ofvan *) före g, g, j), k. Detta sker vida konsekventare 
i trycksvag än i tryckstark ställning och lättare ju svagare 
möjlighet föreligger att uppehålla det ursprungliga ljudet me- 
delst association. Vi ha sålunda alternativt 

ng: pg, resp. ng: gg i t. e. ingress,, ingrediens, kongress, 
kongruens, hädangången, Rosengren, min^gu'd, min^gos^se, min- 
dre ofta i sådana fall som an gå (dvs. annga: a^ga, i hvilken 



^ Däremot aldrig i t. e. Hultenberg, om detta, såsom vanligast sker, 
uttalas med (icke n, utan) sonantiskt n^, (se I, 429), h vilket icke drabbas 
af denna öfvergång. 

' De af LuNDELL i Språk och stil I, 36 »exempelvis» anförda plåm- 
bok och imburad förefalla mig däremot ytterligt vulgära, för att icke säga 
dialektala. An mindre kan jag gilla Lundeils därsammastädes framställda 
påstående, att öfvergången i fråga »träffar äfven ti». Sådana former som 
de af honom anförda "astjämbakehe, Stjåmbårjit för resp. sijårnbakelse, 
Stjernberg har jag icke påträffat, åtminstone icke i tal som kan göra an- 
språk på att bli betraktad t som riksspråk. 

' Det historiska förloppet har emellertid säkerligen varit n >- n^ 
ff^, resp. g„; jfr ofvan s. 18 not 1. 



— 20 — 

sednare form således ej blott n ersatts af g, utan åfven det 
därförut gående n^ ^f g,»)» ^^ g^'^9* vängåfua, bangården; dock 
ofta t. e. Linggren^ Långgren för Lindgren, Lundgren på grund 
af svag association med lind, lund. 

ni' : ffl\ resp. nk :gk i t. e. mellankulan, konkurs, kon- 
kav, inkorrekt, min^kupa, min^ko', han^kan\ fröken s^ Ka' rl- 
berg, mindre ofta i sådana fall som an komma, pannkaka, in- 
kokt, Lin(d)qvist, Lun(d)kuist; jfr sådana fall med konstant 
2^n» Sn» P^ grund af ytterst svag eller numera alldeles obefint- 
lig associationsmöjlighet, som sinka (af sen), planka (of plan), 
fanken ( : fan) ^ 

5. Labiolabial nasooral media (m) utbytes mot la bio- 
dental nasal resonant (w) framför labiodentalerna / och v, 
men frånsedt det mer eller mindre vulgära talet dock endast 
i trjTksvag ställning, t. e. framfo'r, kom^fram' ; jåmvå'l, som^ 
vil'1; jfr fram^for, om^fatta, sam^vete, om^uåg o. d., som endast 
i lägre stil kunna uttalas med n\ 

6. I lägre stil kan äfven dorsogingival nasooral media 
(n) utbytas mot den labiodentala nasala resonanten (tv) fram- 
för / och v, dock endast i trycksvag ställning *, t. e. anfåVta, 
sannfå'rdeligen, han^fa'r: invaWd, han vifl osv. (jfr I, 418). 

§ 4. Ändring af både artikulationssättet och artikula- 

tionsstället. 

De hithörande fallen äro blott följande: 
1. Oral labial eller lingval utbytes mot nasal velo- 
faukal i följande sex specialfall (jfr I, 491 f.): 

b > ft^^j före /n, t. e. näbbmus, snobb^med (hund). 



» LuNDELLs uppgift (a. st.), att öfvergången intrader äfven hos ^, vill 
jag bestämdt förneka. De af honom anförda exemplen Tö^kvist och 8tjå^- 
klådd för Törn-, stjårn- förefalla mig oerhörda såsom riksspråk betraktade. 

' Denna inskränkning göres icke af Lundell (a. st.) — kanske blott 
af förbiseende? — som dessutom i motsats till mig anser företeelsen »till- 
höra det normala uttryckssättet», »det naturliga otvungna samtalsspråkets 
(a. st. s. 31). 



— 21 — 

p > p^^ före m^ t. e. lampmatta, köp^mera, upp^med 
(hufvudet). 

d > rf^j före n, 1. e. andnöd, bred^näbb. 

t '!> t^ före n, t. e. söinos, råtinii, veKni, siit^ner. 

i > 4.n f^^^ ^' hvaraf enligt § 3, 1 ofvan alternativt i^, 
t. e. hårdnackad, vård^något. 

I > tn före n. hvaraf enligt }§ 3, 1 ofvan alternativt ti, 
t. e. hjärtnupen, kort^näsa. 

2. Medial apikal eller dorsal utbytes mot marginal 
lateral i följande fyra specialfall (jfr I, 477): 

rf > rf, före /, t. e. hudlös, kladdlapp, god^lycka. 

t y> tj före /, t. e. utlotta, skottlön, vet^litet, mitt^lif. 

4. > 4.1 före /, hvaraf enligt § 3, 1 ofvan alternativt /, t. 
e. bordlagd, hård^lott. 

t > ti hvaraf enligt § 3, 1 ofvan alternativt /, t. e. Äror/- 
lifvadt svarta lapp. 

§ 5. Slutanmärkning. 

Öfriga fall af sandhi leda icke till någon förändring af 
de med hvarandra sammanträffande slut- och uddljuden. 
Detta gäller äfven om det fall, som här till sist torde böra 
med några ord vidröras, nämligen det då vokalerna a, a, e, 
I, o, u, fa, tt, y, Ä, o, ÖP, 0, o, frikativorna /*, y, 5, j^, f, v och 
tremulanten r sammanträffa med sig själfva, dvs. med resp. 
a, a osv. I detta fall uppstår nämligen i första hand en 
s. k. geminata, dvs. ett på två olika tn^xkstafvelser fördeladt 
ljud (se I, 365), som man ju, om man så vill (och som den 
populära uppfattningen också gör), kan betrakta såsom en 
förbindelse af två omedelbart på hvarandra följande alldeles 
lika ljud, t. e. bra^artig, brödraarf, treenig, förbiilande, oodlad, 
sju^urmakare, faluukas, farstuuppgången, nyystad, tvåårig, ka- 
likåomslag, trååttika, sjööfning, växjöönskningarna: strofform 
(chef^for), vargjägare (karg^jord), vissångare (lösy^sand), börs- 
sal (Lars^super; jfr Jj 3, 1 ofxan), plyschschal (fräsch^schagg). 



— 22 — 

grafhualf (Ijuf^hvila): storrutig (stormrisk). Hurusom de kon- 
sonantiska geminatorna sedermera ofta förenklas till korta 
ljud, få vi se i prosodien. 

Genom de nu behandlade sandhilagarna ha visserligen 
135 af våra 1496 tänkbara förbindelser (se s. 9 ofvan) omöj- 
liggjorts, men af dessa 135 ha 35 ersatts af nya förbindelser, 
som ej tillhöra de 1496, hvadan det reducerade antalet blir 
1396, af hvilka visserligen åtskilliga i de lägre stilarterna 
upphäfvas genom vissa där verksamma sandhilagar (se sär- 
skildt S^ 3 ofvan). Men härtill kommer, att vi ofta i följd af 
själfva sandhilagarna erhållit hvad man skulle kunna kalla 
tertiära ljudförbindelser. Med denna term afser jag sådana 
modifikationer af primära eller sekundära förbindelser, som 
bli en följd af de sekundära förbindelsernas uppkomst och 
omgestaltning genom de ofvan nämnda sandhilagarna. Så 
t. e. har den tertiära förbindelsen n^d^ i ordet ändlös upp- 
kommit genom en ombildning af den primära förbindelsen 
n^d (i ända) såsom en omedelbar följd däraf, att den se- 
kundära förbindelsen dl enligt ,^ 4, 2 ofvan måst ändras till 
rf^. Andra likartade exempel på tertiära förbindelser, upp- 
komna af primära, äro m^h^^^ i hombmaskin och rb^ i verb- 
bildning. Såsom exempel på en tertiär förbindelse, uppkom- 
men af en sekundär, må anföras barnslig, om och när detta 
uttalas bari^lig, i hvilket fall den tertiära förbindelsen ^/ är 
en ombildning af den sekundära s/, beroende (enligt § 3, 1 
ofvan) därpå att den omedelbart förut gående sekundära för- 
bindelsen ris (i barns) enligt § 3, 1 ofvan ombildats till ti^, 

I följd af dylika procedurer ökas de tänkbara förbin- 
delsernas antal betydligt, liksom de å andra sidan kunna 
minskas därigenom, att tillfälligtvis åtskilliga i och för sig 
möjliga kombinationer icke kommit till stånd, emedan de 
hittills aldrig behöft för språkliga ändamål åvägabringas. Den 
exakta siffran i fråga om de nysvenska ljudförbindelserna 



— 23 — 

kunna vi därför erhålla först genom en detaljerad mönstring 
skl de faktiskt i det lefvande språket uppvisbara förbindelserna. 
Jag ordnar i det följande dessa med den förra komponenten 
till utgångspunkt. Eln omordning af materialet så, att den 
sednare komponenten tages till utgångspunkt, är sedan, därest 
den skulle behöfvas, lätt gjord med ledning och på grund- 
val af den förra framställningen. 

Ehuru mutorna icke äro språkljud (utan artikulerade 
pauser, se I, 404), och sålunda en förbindelse af ett språk- 
ljud med en muta (eller omvändt) strängt taget icke kan 
kallas en ljud förbindelse (jfr I, 339) och räknas hit, så upp- 
tar jag för fullständighetens och öfversiktlighetens skull här 
nedan äfven detta slags förbindelser. 



b. Faktiska ljudförbindelser. 

,^ 6. A-ljuden. 

1. a träffas förbundet med alla de ofvan s. 7 nämnda 
68 högsvenska språkljuden utom följande nio: g , ^, w, w, p, 
^11» ^» 8,1» ^' vidare med alla fem mutorna (se I, 540 f.) utom 
jj-^.. Det förekommer alltså i tillsammans 63 förbindelser. Af 
dessa äro 29 redan primära — och därjämte vanligtvis äfven 
sekundära — nämligen a -{- a, a, 6, d, d^. ([, d, f, g, h, t, A% 
/, /^, /, ni, n, ti, o, p, r, s, ,9, f, /. {, a, v, o, t. e. i jaa, sekun- 
därt bra^artig, ta^af o. d.; haalskiilten: stab, fabel, kandelaber, 
abrakadabra, tabula osv. ^; rad: adla, sadla: kvållsvard: faeton: 
telegraf: dag: Brahe, sek. jaherre, ta^honom o. d.; Kain, Olat 
Nicolai: tak: al: aln: jarl, Karl, arla: gam; van: barn: baobab: 
gap: far: glas: Lars: mustasch: fat: art: Olaus: graf: kaos, 

^ I det följande anför Jag i regeln icke mer än ett exempel på h varje 
förbindelse, särskildt icke i fråga om Jämförelsevis vanliga förbindelser, för 
hvilka Jag en gång for alla hänvisar till L. .1. Z. Leksell, Svenskt rimlexi- 
kon (1907) och LiiTKENS-WuLFF, Suensko språkets ljudlära, i hvilka arbeten 
rikhaltiga exempelsamlingar äro att finna. 



— 24 — 

Af de öfriga 34, som blott äro tertiära eller, mera sällan, se- 
kundära, bero 23 på både inre och yttre sandhi, nämligen 

« + h^ ^,.' ^.r ^„' ^d' ir in* ^g' A K^ Ir '"i,,- ^„' »^n- Pm» 
Pp» ^v ^i' ^' ^r tn' 1 1* /' *• ^- * <irabbarn: arabmö; baddag: bad- 
ning: leoparddödare: leopardläger: kardning: maggrop: a-ljud 
(sekundär); takkant: Karldagen: dambutik: vand: barndom: ap- 
mat: apbarn: siratlig: matnyttig: matdag: kartlägga: artnamn: 
starttid: halleluja-tjut (sekundär). De öfriga 11 förekomma 
blott vid yttre sandhi, t. e. i förbindelser sådana som bra^ 
ensam^ y^efemär, ^gul^ ^kuslig, ^usel, s^unison, ^ytlig, s^åtsit- 
tände, ^älsklig, y^öde, ^öm. Alltså äro 13 sekundära, 21 tertiära. 
2. a saknas blott före fem ljud: b^^^, g , ^, w, p^, samt 
före mutan ^•^. Af dess 67 förbindelser äro icke mindre än 
51 redan primära, nämligen a-\-a, b, fo^ osv. i t. e. Kanaan: 
kabinett: snabb: kadaver, månad: kladd: kardus, Edvard: gard- 
ställning: Naémi, Naéma, Michaéli, Mikaela, gaelisk: aeronaut, 
Natanael, israelit: straff: magi: bagage: dagg: Abraham, ma- 
hogny, bahytt: Aida, Adelaide, kokain, karaibisk, mosaik, bud- 
daism: aj: baldakin: makaron, konjak: tack: balett: tall: Char- 
lotte, scharla'kan, Carlén: samarit: kam fert, amfibie: lamm: ka- 
nin, utan: kanna: parnass, tertiär snickarn o. d.; harnesk (ut- 
taladt härmask, som dock är sällsynt; vanligen haficesk), tert. 
cigarrn: anfang (boktryckarterm), orangutang, chateaubriand : 
tanke: kaotisk, kakao, faraoner: aorist (se I, 527); tapet, senap: 
karott: massa: stackars, annars: maskin: patron, annat: atlet, 
atlantisk: katt; martyr, parti, artesisk: svart: katkes: Raoul: 
paulun, Aulin: australisk, auktorer: kavat: aorta: Laertes, ma- 
esiro. De öfriga 16 äro sekundära eller tertiära, direkt eller 
indirekt beroende pä sandhi, nämligen a -\- a, d^, d^, ^j, ^^^, 

^*» //» V^ Ptu* ^,' tp tn* [/. ^. ^' <?» t- ^' i konungaanor, (en) månad 
s^lång, hvad^nu', Edvard^Lind, Rikard ^N oren, (det) ska^evinner- 
ligen (lefva), Charles^Lewenhaupt, (han) sprang^in', senap^med 
(bröd), att^neka, Sigvart^Lindgren, s^Nordin, kungaynnest, bar- 
naår, ynglingaöden, sodaört, alltså 6 sekundära och 10 tertiära. 



25 — 



§ 7. B-^uden. 

1. b saknas framför de flesta ljud och alla mutor. Af 
dess inalles 33 förbindelser äro 26 redan primära, nämligen 
/> -j- alla (17) vokaler samt rf, h, .;, /, n, r, s, /", /, t. e. i bar; 
bark; abderitisk, abdomen, molybden, Abdon; ben; bevis; dumbe; 
libhaber, sek. gubbhus; bi; bjuda, subjekt, sek. gelbgjutare; 
blåsa, jubla; Kabner, Hubner, Abner, Kebnekaise, sek. abnorm, 
drabbning; bo; snubbor; bro, sebra; absint, absentera, Absalon, 
sek. stabsofficer, snabbseglande; obscen (uttaladt -fen); subtil, 
sek. snabbt, snabbtånkt; bula; butik; bulle; by; båt; bolster; 
bänk; bota; böja. De öfriga 7 förekomma blott vid sandhi 
och äro alltså sekundära, nämligen b -f- /i 9» g* b* ^% /» '^ 
t. e. i bombfri, nubbgeschåft, snabbgående, bombkits, globkarta, 
stubbkjol, bombvagn. 

2. b^ förekommer blott i tre förbindelser; en primär, 
5^ -|- 6, t. e. snabb; en sekundär, ^/, + />, t. e. arabpojke; en 
tertiär, 6^ + b^^^, t. e. klubbmästare. För ytterligare exempel 
hänvisas till I, 413. 

3. fr^jj förekommer blott i den sekundära förbindelsen 
b -f m, t. e. submarin. Andra exempel se I, 492. 



,^ 8. D-Uuden. 



1. rf saknas äfvenledes framför de flesta ljud och alla 
mutor. Af dess 31 förbindelser äro 26 primära, nämligen 
rf 4- aHa (17) vokaler samt g, g, /, If, k, m, r, s, v, t. e. i dag; 
dallra; del; devis; vide; fradgig; stadga, Edgar; dia; vidja; id- 
kelig; idka; bodmeri, vadmal, kadmium, Edmund; dök; lådor; 
draga; städse, ledsen; du; duell; dum; dvala, advent, Hedvig; 
dyr; då; dolk; dänga; dö; dölja. De öfriga 5, sekundära, 
aro d -\' b, f, h, p, f, t. e. i vidbränd, bodfönster, badhus, ned- 
packad, rödskinn. 

2. rf^ förekommer blott i fem förbindelser, hvaraf tre 
redan primära, nämligen rf^, + d, rf,, rf^^, t. e. gadd, sek. bod- 



— 26 — 

disk; paddla, puddla, joddia, (adla, lert. uddlös: rodna (ut- 
taladt råddna, som dock är sällsynt; vanligen rådna), tert. 
räddning, kryddnejlika o. d. Sekundära äro d^ -\- t, /, t. e. 
nödtvången, blodkärl. Andra exempel se I, 426 f. 

3. d^ förekommer blott i två förbindelser, båda primära, 
nämligen d^ + /, /^, t. e. odla, Adlers, sek. hudlös: bödel, sek. 
ändelse. Se vidare I, 477. 

4. rf^j förekommer äfvenledes blott i två förbindelser, 
båda primära, nämligen d ^ -|- n, n^^, t. e. Odhner, hednisk, sek. 
slädnät: siden. Eden, sek. eden. Se vidare I, 492. 

5. <l saknas framför ungefär samma ljud som d. Af 
de 31 förbindelserna äro blott 15 primära, nämligen (;f-|-14 
vokaler (alla utom a, och o) samt r, t. e. verda, ordalier, sek. 
hårdagad, tert. för^dagen: börda: Thordén, sek. värdera, gardera, 
tert. fördela: gärde: gardin: pardon, sardonisk: kardor (pl. af 
karda): fordra, beordra, sek. jordränta, tert. fördrag: kardus, 
burdus, bardun: karduan: nardus: perdu: bordeaux: ordonnans: 
sardell, ordentlig. Sekundära äro 16, nämligen (l-\-b, f, g, 
gj h, Jf i% k, m, p, s, jS, f, v, 0, ö, t. e. ordbok: gårdfarihan- 
del: jordgud, gjord<^gul: jordgumma: ordhållig: svärdgehäng: 
biljardkö: vårdkos: jordmassa: ordprål: vördsam (högre stil); 
vördsam (lägre stil, se I, 436); mårdskinn: gårdvar, tert. 
stor^dvärg: jordödla, Nordön: fjordöppning, nordöstlig. 

6. qf^^ förekommer blott i fem förbindelser, hvaraf tvä 
primära, qf^ + 4* 4r *• ^- gärd (fäktterm), Dardel: två sekun- 
dära, (/^^ -|- t (alternativt /, se J^ 3, 1 ofvan) och J, t. e. jord- 
tor fva, mårdkäk: en tertiär, <?,/ + ^„. t. e. garden (best. f. af 
gärd). Se vidare I, 438 f. 

7. ([j förekommer blott i tre förbindelser, hvaraf två 
primära, qf, -i- /, /^, t. e. gördlar, gördel: en sekundär, ^^^ 4- /» 
t. e. jordlott. Se vidare I, 477. 

8. 4^^ förekommer likaså blott i tre förbindelser, hvaraf 
två primära, ^„ -r 'g. H,^* t. e. ordna, orden: en sekundär, <l^ 

-{- n, t. e. jordnatur. Se vidare I, 492 och jfr I, 435. 



27 — 



ä 9. E-]juden. 

1. e saknas före 13 ljud (ft,,, b^^^, i^, i^, i^^ g^, ;, /,, ?w, 
»'% V» g» 1^/,) ^^^^ ^^^ mutor (^^, A*^.). Af dess 58 förbindelser 
äro ej mindre än 36 primära: ea, eb osv. i t. e. spirea, Suea: 
feber, rebus, sebra, ebenholts; ued; redd, tert. svedd, neddoppa; 
medla: hednisk. Eden: herde, tert. lerdike, ser^du: eforns, Efraim: 
seg: Jehii, Ehinger, Leuhnsen (uttaladt Lehusen); Mattet, mii- 
seibyggnad, sek. kaldeisk: elegisk (uttaladt elejisk, se I, 463), 
sek. e-ljud: vek: veck: fel: eld, telning, tert. seldon, helgdag: 
kruserlig, repiiterlig: hemiil, akademisk: hemma: ben: tenn, en 
(räkneord), sen (=: sedan); enkom (vanligen dock uttaladt 
ankom); Leo, RomeU) (ofta dock uttaladt Ro'm9o); azaleor, sek. 
treor: rep: skepp: ler: hes: gers (oftare dock uttaladt gärs). 
Ers (Nåd), tert. Tegnérs, Ersson o. d.; het: betel, Etel, Etelhem: 
etnisk, tert. poeten, magnetnål o. d.; spett: mnseum, Matteus: 
lefva: eolsharpa, Teodor. De öfriga 22 äro sekundära (15) 
eller tertiära (7), t. e. i penséart: tre'enig: arméelit: teet, arméer, 
matinéen: degkafle, seg^gris: tre^gumsar: tre^karlar: officern, 
radernål: officern ^^ dog : grepmodell, knep^mig: ert, kamrertiteln: 
ert^lif: er t^ namn: pikéskjorta: tekök; tre^ur: ^^ ulaner: --yng- 
lingar: ^år: ^älfvor: s-öar: ^önskningar. 

2. a saknas framför de flesta ljud och alla mutor. Dess 
30 förbindelser äro alla primära, t. e. aa, &a osv. i teater, Be- 
ata, brakteat, ideal, areal, galeas, balearisk, eleatisk, Eleasar: 
realist, seans, Leander, Beatrice: hebreisk, kalebassa: pedant, 
redutt, Hedin: (re)kreera: sefirgarn, reform, kalefaktor, elefant, 
telefon: egid, delegerad, elegi (uttaladt med g; troligen dock 
oftare med f); pegas, legat, fregatt, regalier, elegant: gehenna, 
behöfva: ateist, deism, tein, olein: regera, begära: ekipage, mo- 
lekyl, mannekäng^' mekanisk, dekanus: elev, relik; emalj, eremit, 
anemi, element: enorm, renons: eon, kreol, Napoleoner: teori (jfr 
I, 527); reporter, telepati: serat, desperat: present, reson: regim, 
elegi (uttaladt ahfi; jfr strax ofvan); etyd, metod, dilettant 



— 28 — 

(stundom dock äfven uttaladt med ce); betjänt, metier ; europé, 
Eugen; neutral; evinnerlig, elevator; apoteos, meteor; teolog, kre- 
osot, Leonora; reell, ideell, Beelsebub (uttaladt fidcp/- jämte van- 
ligare Bcp/-; se Sv. Ak:s Ordbok). 

3. a (inklusive se, se s. 6 f. ofvan) saknas före 21 ljud 
och alla (5) mutor. Af dess 47 förbindelser äro blott 18 
primära, nämligen d -{- a, <[, k, /, /,, /, n, n^^, ti, o, o, r, s, ^, 
/, t, a, o, t. e. i area; kofferdi; rölleka; gaffel; uselt, tåc- 
kelse; sannerligen, ypperlig; socken; leende, fiende, fuffens; fä- 
derne, paternell; Romeo (uttaladt Ro^mdo-, jfr 1 ofvan); areor 
(pl.); säker; ynnest, inhyses; ypperst, tert. prästerskap, kokerska; 
litet; kamfert, koffert, blyerts, uvertyr; Luleå, Piteå; Napoleon. 
Af de öfriga 29 äro fem tertiära, nämligen d -{- ti^, t^ t^^, fj, f^^, 
t. e. i faderus^teg, taket^lutar, barnet^neg, kamfertliniment (kof- 
fertlås), koffertnyckel; de återstående 24 sekundära, uppkom- 
mande genom sandhi af slutljudande 9 och uddljudande a, 
b, d, e, ft, f, g, g, h, t, j, i, m, p, f, J, u, m, n, v, y, ce, 0, 
G, t. e. Kalle^Alberg, ^Boberg, ^Dufvenberg osv. 

5^ 10. F-ljudet. 

/ saknas före 30 ljud och alla mutor. Af dess 38 för- 
bindelser äro 24 primära, nämligen f-\- alla (17) vokaler samt 
g, ), I, n, r, s, t, t. e. i far, profan; fall, elefant; fé, kafé; fe- 
bruari, fenomen, fetisch; kaffe; afgansk; fin, affisch; fjun; flå, 
våffla; fnysa, sek. trumfning; fot, konfonium; soffor, eforus 
(? jfr I, 527); fri, saffran; krafs, vulgärt ofser (1= officer); kraft, 
difteri; ful, diffus; furir,,futurum; full, funktion; fy, konfys; få, 
bottfor; folk, reform; fä, effekt; föda; förr. Sekundära äro 12, 
nämligen f-\- b, d, f g, h, 1), k, m, p, /*,/, v, t. e. i straffbar, straff- 
dom, strofform, reliefgir land, trumfhacka, straffkur, soffkant, 
straffmakt, triumfport, muffskinn, lymfkärl, stoffväxling. De 
återstående tvenne, f-+- 1^, t^^, äro tertiära, t. e. i kraftlös, 
förgiftning. 



— 29 — 

§ 11. G-\juden. 

1. g saknas före 30 ljud och alla mutor. Af dess 38 för- 
bindelser äro 21 primära, nämligen ^ -|- ^"^ vokaler (alla utom 
a, a, 0) samt d, ;, /, m, /i, r, i;, t. e. i viga: dygd; agera. Ge- 
ber: gebit: stege: giljotin: suggerera, suggestion (båda kanske 
oftare uttalade suj-): segla, steglitsa: flegma, paradigm, pygmé, 
sigmatisk, stigmatisera; egna (pl. af egen): Hugo, ägodelar, 
stego: pigor: segra, allegro; gul: tjugu, singularis, känguru: ne- 
gas: vigvam, Sigvard: gynekolog: Hugold: gelbholts: gunrum, 
sek. högönsklig (jfr vidare I, 462 f.). Sekundära äro 11, näm- 
ligen g + öf. b, f, h, p, s, f, t, J, a, 0, t. e. i kvigafvel, degbit, 
krigförande, vighet, högplatå, sägs, vägskäl, vigt, trögkörd. Hög- 
åsen, flygödla. De öfriga 6 äro tertiära, nämligen g -|- d^ d^, 
d^, m^j, t^, t^, t. e. i nybyggd^^domkyrka, ^lärosal, ^nattstuga, 
paradigmmonstrum, segt^^läder, ^nät. 

2. g uppträder blott i fyra förbindelser, hvaraf en pri- 
mär, g -\- g, t. e. i vigg, och tre sekundära, g -|- g, /f, k, t. e. 
i tröggångare, degkula, vägkant Jfr I, 474 f. 

3. g saknas i alldeles samma ställningar som g (se 1 
ofvan). Af dess 38 förbindelser äro 16 primära, nämligen 
g-f-a, a, d, 9, i. I, m, n, o, e, r, ut, n, v, a, o, t. e. i gata: 
gammal: fogde, bragd: mage: magisk, agio: glad, ragla: dogm, 
Dagmar, Phragmin: gno,^ mogna: god, dragon: flagor: graf, 
magra: guano, jaguar; guld, August: Ragvald, Dagvård: gå; 
godt, fagott Sekundära äro likaledes 16, nämligen g -\- b, e, 
«» ff h, j, p, s, f, t, /, u, y, ce, 0, o, t. e. i lagbok, -enlig, 
-edition, -fart, -historia, -gill, -paragraf, -samling, -skipning, svagt, 
dagtjuf, slagur, vågyta, lagändring^ tågöfning, svag^önskan: 
de öfriga 6 tertiära, nämligen g + d^, dj, d^, m^^^, t^, t^, t. e. 
i smaragddosa, bragdlös, smaragdnål, dogmmakare, svagt^läte, 
svagt^nysande. 

4. g förekommer blott i fyra förbindelser, . hvaraf en 



— 30 — 

primär, g + g, t. e. i dagg, och tre sekundära, g -j- g, y, k, 
t. e. i skiiggnd, daggkula, krogkund. Jfr I, 386. 

§ 12. H-ljuden, 

h förekommer — frånsedt hm o. d. (se ofvan s. 6) 

blott före vokaler, nämligen samtliga sådana utom &, alltså i 
16 förbindelser, alla redan primära, t. e, hat: hatt: het; here- 
tisk, Mehetabel; Brahe, Cohen, Bohemund: hit: hot; hut; human,, 
humör, husar: hund: hysa: hån: hålla: häst: hö: höst. 

g 13. I-ljudet. 

i saknas blott före 6 ljud (g^, f, /,, m, fi^^, g^^) och mutan 
A-^.. Af de 66 förbindelserna äro icke mindre än 48 redan 
primära, nämligen la, ta, ib osv., t. e. i piano, indian, filial, 
plagiat, asiatisk: fria, klia, Sofia, aria, Fabian, miasma: bibel, 
fiber, amfibie, fibula, alibi, omnibus, libhaber, skribler: ribba, 
klibbig, snibb, libsticka: tid: idel, tert. kidla: biden, siden: hird,. 
virdar: diet, allierad, plagiera, mystifiera: hieroglyf, hieratisk, 
piedestal: mumie, radie, rabies, furie, specie{s): kalif, biff, giftig: 
nig, ledig: vigg: indigo, alligator, rigorös, epigon, liguster: nihi- 
list, hihulit, Elihu, bihang: Ansgarii-föreningen, ignatiiböna,. 
schiiter, sek. biinkomst, förbiilande: sigill (m. m., se I, 463), 
ijåns, ihjäl: nik: skick: vikarie, chikan, parbrikoll, medikus: 
pil: pilt: girland, tert. sirlig: tima, prima, Simon, limonad: 
dimma, nimbus: fin, matiné: finna, hind; välling: ting: fiol, 
idiot, region, trio, nio: krior, stior, diorama (? se I, 527); grip^ 
Filip: slippa: fira, giro, birfilare: is: hirs, Wirsén: bischoff, nisch, 
affisch, Kristian, prestige: hit, ritual: slitna: sitta: virtuos, tert. 
skirdt (smör); shirting (vanligen dock uttaladt /cp^^- eller foft^), 
tert. skir t ^ ty g: opium, kaprifolium, Tiundaland, Boéthius; knif,^ 
nivå: diopter, dioskurer, senior: siesta, niéce, lansiär, triennium, 
Vienna: kopiös. Sekundära äro 6: t-\-/, u, ta, y, a, e, t. e. 
frikyrklig, talmiur, Sofi^Ulander, partiyra, förbiåkande, kotteri- 
önskningar. De öfriga 12 äro terliära; * + ft,„, d^, ^^, ^^ ^ ^ 



— 31 — 

''% Hf U* Pnr 'r U* ^/i' *• ^' f^o^<^ibmairona, vidd, hirddikt, -lön, 
-narr, Selim (resp. Efraim)^Fahlbåck, firning (virning o. d.)» 
kåringor, slipmaskin, aptitlig, skirt^linne, ^nätverk. 



i 14. J-]juden. 

1. j saknas före 27 ljud och alla mutor. Af dess 41 
förbindelser äro 33 redan primära, nämligen j -j- alla (17) 
vokaler samt ft, d, f, Jf, k, /, ni, n, p, r, s, /*, t, /^, Z^^, v, t. e. i 
ja, jaga, linjal; fjantig, jacka, sälja: Neijber; fröjd, nöjd, ejder, 
sek. blåögd (kanske dock oftare uttaladt med -gd); get, regera; 
gevär, gehenna; nöje, mejerska; slejf, Pfeiff; girig, gissa, ma- 
gister: strejk, schejk, pojke, Majken, Heikel; bojkotta, pojkar, 
tert. strejkare; nejlika, dejlig, pejla; reumatisk (uttaladt röjma- 
tisk), kajman, Mannheimer, Heyman, Reymersholm; mojna, 
Einar, Aina, Wadstein, Heyne; jo, hjort, Jonas, major, purjo; 
bojor, kajor: Seippel, Sleipner; mej ram, sek. majregn; majs, 
kejsare, nojs, Kajsa; Cysch (uttaladt scejf), sek. lakejsjäl, timo- 
tejskörd: flöjt, hojta; vindböjteL böj tia; löjtnant, tert. flöjtnoter: 

ju, ljuga; juvel, jurist; just, junker; kopaiva, vojvod, Eivind, 
Toivo; gynna, gyttja-, pjåk; jollra, fjollig; jäsa, begära, hjärta: 
gök, ljög, adjö; björk, Jöns, Jösse. Sekundära äro •>: ^ -j- (/, g", /?. 
;, /, t. e. i pajgul, majglans, majhälsning, talgljus, lakejtjänst; 
tertiära de återstående 3 : y + d^, d^ d^^, t. e. i slöjddon, höjd- 
daning; slöjdlärare, höjdläge; höjden, slöjden o. d. 

2. ^ förekommer blott i 16 förbindelser, alla primära 
och bestående af ^ -j" alla vokaler utom o, alltså t. e. i Char- 
les (uttaladt J^als),^ vulgärt tjata; chance (uttaladt /^a^s; an- 
nars äfven med /"-), chalmerska (skolan); kesa, katekes; kemi, 
kerub; kultje, stiltje (båda väl oftare med -tj9, se I, 442), Rut- 
ger: kila, kines: kjo(rte)l, tjohej; tjugu; Tjulander; Tjur kö, Tju- 
stersby; kyla, kyss, bekymmer, bekyttad; tjog; tjock, Sarjektjåkko: 
käke, känna, tjära: kök: kött, körtel, körfuei 



32 



^^ 15. K-]juden. 

1. i saknas före 34 ljud och alla mutor. Af de 34 
förbindelserna åro 24 primära nämligen 1) -\- 14 vokaler (alla 
utom a, m, a) samt d, j, /, fi, r, 5, f, t, /, v, t. e. i vika; dyk- 
dalb, sek. sjukdom: askes, staket, pikerad; skelett, keramik; 
rike, säker; skiss, bankir, kiosk, ekipage; dryckjom, ackja; kyck^ 
Ung, mäkla; teknolog, strgknin; eko, sveko, Tyko; krukor, kly- 
kor; smickra, försäkra; yxa, sex, blixt; Heckscher, sek. Eksjö, 
sjuksköterska; dikt, nykter, fakta; Sarjektjåkko ; kula, skuta, 
akut; fikus, vademekum; antikna, ekuilibrist; molekyl, valkyria, 
kyrassiär, curacao; fikon, amykos, Ekoln; cakes (uttaladt l'OBJfs; 
därjämte emellertid lika ofta j^ce^s ^), bukett, lakej, orkester; 
kö; likör, Köster m. m. (se I, 459 IT.). Sekundära äro 8: f^ 
-h a, b, f, h, m, p, ui, a, t. e. i kubikaln, stekbit, lekfull, lik- 
het, lekman, lekplats, strej kakas, flickår; de två återstående 
tertiära : 4' -|- //' ^, i *• ^- släktled, diktning. 

2. if. förekommer blott före g, g, i', k, af hvilka för- 
bindelser blott den näst sistnämnda är primär, de öfriga 
tertiära. Exempel se I, 541. 

3. A^ saknas i alldeles samma ställningar som i' (se 1 
ofvan). Af dess 34 förbindelser äro 17 primära, nämligen k 
-f- a, a, 9, I, m, n, o, o, r, s, t, /,. m, u, v, a, o, t. e. i A-ar; 
katt; make, åker-, klaga, vackla; lackmus, drakma, turkmener; 
knöt, sakna; ko; makor, tokor, råkor, kyrkor; krage, schackra; 
lax, oxe, koks; lukt, vakt, oktav; vaktel, fuktel, fuktla; kuliss, 
kusin; kusk, skuld; kvarn, Hakvin; kål, skåra; kolf, skott. 
Sekundära äro 16: k -\- b, d, e, a, f, h, i, j, p, f /, u, y, cp, 
0, o, t. e. i bokbindare, bokdamm, sakenlig, bokedition, sak- 
förare, bakhåll (elakhet), takis, språkljud, bakport, takskägg, 

* Då Sv. Ak:s ordlista stafvar käx, så kan därmed rimligtvis icke 
annat än detta sednare uttal (eller möjligen det sällsyntare IfwA-ks) vara 
afsedt, enär x aldrig i svenskan användes annat än efter kort vokal. Bättre 
vore stafningen kåks, som gjorde rättvisa åt båda uttalen. 



— 33 — 

bokköp f dockar, lakyngeU bokålskare, språköfning, sakören; 
den enda återstående tertiär; k-^ t^ i t. e. vaktning. 

4. kj, förekommer blott före g, g, Jf, k, af hvilka för- 
bindelser blott den sistnämnda är primär, de öfriga tertiära. 
Exempel se I, 541. 

§ 16. L-ljuden. 

1. / saknas före 33 ljud och alla mutor. Af dess 35 
förbindelser äro 28 primära, nämligen I -^ alla (17) vokaler 
samt fe, /", g, g, ;, ^, A% m, p, r, v, t. e. i lat; lass; album, fälb, 
gelbgjutare, dykdalb, Albin; ler; legal, levit; nafle, eller; elfte, 
elfenben, alfabet, Rolf; neuralgi, promulgera, Helge, Holger; 
helgon, amalgam, dulgadråp, Olga; lin; välja, batalj, talg; silke, 
fylking; kalk, dolk; halm; lo; skolor, svalor; valp; dalrar, 
elritsa, dallra (jfr emellertid § 2, 2, b ofvan); lur; lupin, lu- 
kultisk; lust; half, Halvar; lysa; lås; lossa; läsa; lös; lönn. 
Sekundära äro 3 : 1 -\- h, s, f i i. e. spelhus, hålsöm (jfr dock 
§ 2, 2, b ofvan^, stålskena; tertiära åter 4 : / + fc^, fc^^^, /n^, p^^, 
t. e. i fålbbrätte, fälbmakare, malmmassa, hjälpmadam. 

2. /^ saknas i mycket distinkt tal — om förhållandet i 
ledigare tal se I, 427 — före de flesta ljud och alla mutor. 
Af dess äfven i sådant fall förekommande 13 förbindelser äro 
9 primära, nämligen /^ + d, d^^. I, n, r, s, t, t^^, j, t. e. i våld; 
ogulden; falla; aln, moln, telning, vålnad; dalrar (m. m. se 
1 ofvan); hals, sek. hålsöm (äfven med fe, se 1 ofvan); salt; 
multna, svulten; kultje, stiltje (i båda dock väl oftare / än J, 
se § 14, 2 ofvan), sek. välkänd. De öfriga 4 äro tertiära, 
nämligen /^ + d^, dj, n^, t^, t. e. i elddop, bildlig, molnnystan, 
saltlake. 

3. / saknas före 38 ljud och alla mutor. Af dess 30 för- 
bindelser äro blott 8 primära, nämligen / -f- vokalerna a, a, 
d, t, o, o, ce, e, i. e. i scharla'kan, ievL förlag; charlatan, arla, 
sorla; pärlemo, arlekin, sek. kärlet; berlinare, Erling, porslin, 
sek. karlist; pärlor; Charlotte, tert. jordlott, KarKOldberg; bur- 

Soreen, Vårt språk, Bd H. 3 



— 34 — 

lesk, tert. verslåra, KarKErnberg; pärlor , sek. Karl^Osterberg^ 
kärlöppning. De öfriga 22 äro sekundära (samt ofta därjämte 
tertiära) nämligen l+b, c, a, f, g, g, ft, ;, i', k, m, o, p, s, 
f, u, m, tt, v, y, a, 0, t. e. i pärlband, Carlén (tert. kårlek), 
Karl^Evander, pärlfiske, -girland, -gryn, -höns, sorlljud, Karl^ 
Curman, pärlkrans, -mussla, -odling, Karl^Petter, pärlstickad, 
-sjuka, KarKUno, dilländer, ^Unger, kärluågg, -yta, KarK Åberg, 
^Oberg. 

4. l^ ingår blott i 6 förbindelser, alla sekundära, näm- 
ligen /, + rf, /, n, t (alternativt resp. 4, /, fi, f, se § 3, 1 ofvan) 
samt r och J, t. e. i Karldagen, pärldrufva, jarldöme; pärlla- 
ger, kärllös: pärlnät; kärlrik, parträd; pärltänder; KarKTjåder. 

§ 17. H-ljuden. 

1. m saknas före 29 ljud och alla mutor. Af dess 39 
förbindelser äro 26 primära, nämlingen m -f- alla (17) voka- 
ler samt rf, j, I', k. I, n, r, s, t, t. e. i mat; mask; rymd, hämnd \ 
subst. nämnd ^ (i hvilka alla md står på gränsen till sekun- 
där förbindelse); mera; metod, ametist; stomme, lymmel, hum- 
mer; min; mjuk, tämja; ömkelig: ömka, samka, jämka (i hvilka 
båda sista mk står på gränsen till sekundär förbindelse); /a/n/a, 
semla, humle; famn, hamn, ämne, ymnig; moder; ammor, gum- 
mor; belamra, glimra, sämre; ramsa, slamsa, bums; (byggnads)- 
tomt, samt, såframt; mur; musik, amulett; mull; myra, mygga; 
måla; mossa; mäta, mästare; möta; mörk. Sekundära äro 7: 
'"+/'» 9' S' ^^' A /' '^' *• ^' * omfatta, stum^gitarr, omgång 
(jfr umgås, där mg står på gränsen till primär förbindelse), 
omhulda, framskjuten, hemkörd, omväg; tertiära slutligen 6: 
ni -+- d^, rf,, rf„, n^. /,, t^, t. e. i hämnddiger, hämndlysten, be- 
römd^nordbo, hamnnederlag (hymnnatur), samtlig, hämtning. 

2. m ingår aldrig förbindelse med vokal, utan utbytes 

* n uttalas här aldrig, utan är blott en ortografisk antikvitet; se I, 
429 med not 3. 



— 35 — 

då mot m (se § 2, 4 ofvan). Däremot förekommer det fram- 
för minst 17 buckaler: b, rf, f, g, /i, ;, k. I, m, n, p, r, s, f, 
t, /, v, ehuru alla dessa förbindelser äro mycket sällsynta och 
samtliga sekundära, t. e. i schismbefordrande, proportionalism- 
dyrkande, rytm fråga (spasmfri, entusiasmfylld), aforismgalen- 
skap, militär ism hat, socialismgift, buddismkatekes, rytmlös (ame- 
rikanismlexikon), skandinavismmåttad, sofismnatur, sarkasmpro- 
duktion, logaritmräkning (pleonasmrik), arkaismsamling, rytm- 
schema, logaritmtabell, reumatismkånningar, schismvållande. 

3. m^^ förekommer i mycket distinkt tal blott i 6 för- 
bindelser — i ledigare tal många fler i följd af en mot n n 
>/i^ (se I, 429) och ///>// (se I, 427) svarande förenkling 
m^^m >• /n^j före buckal i allmänhet (exempel se 1 ofvan) — 
hvaraf 3 primära: m^^ -\- b, m, p, t. e. i jamb, ämbete, novem- 
ber: gumma, dum; lumpen. De 3 öfriga äro tertiära: m 
-j- bf^, bjj^, p^^, t. e. i jambpar, rombbas; dityrambmotiv ; lamp- 
matta, svampmiddag, pumpmaskin. Andra exempel se I, 414. 

4. w förekommer blott i två förbindelser. Den ena, 
wf, är redan primär, t. e. i skymf, sek. framfo'r; den andra, 
trv, blott sekundär, t. e. jämvä'1. Se vidare I, 417 f. och 
ofvan § 3, 5. 

§ 18. N- (och »ng'»-)liuden. 

1. n saknas före 37 ljud och alla mutor. Af dess 31 
förbindelser äro 26 primära, nämligen n + alla (17) voka- 
ler samt f, g, g, h, j, k, r, f, v, t. e. i naken; natt; neka; 
nebulösa, negera, nepotism; minne, tunnel, finner; infanteri, in- 
fam, konfekt, konfys; ingredienser (jfr dock § 3, 4 ofvan), sek. 
lingul; kongruens (jfr dock § 3, 4 ofvan); inhibera, bonhommi, 
sek. inhysa; ni, nick; njuta, vänja; konkurrens (jfr dock § 3, 
4 ofvan); not, snodd; anor, bannor; fänrik, erinra, sek. inrätta 
(jfr emellertid § 2, 2, b ofvan); punsch, vinsch, Henschen, 
mänska, på gränsen till sek. kanske, Ann-Charlott; nu, snus; 
numismatik; nubb, snusk, konung; konvalje, konvex, konvent, 



— 36 — 

invit inventarium: ny, nykter; nål; norr; nåt^ nått; nöt; nöje, 
snöre. Sekundära äro 5: n-{- b, ^, m, p, s, t. e. i vinbår (på 
gränsen till primära: anbelanga, inbyrd, inbilsk), benkula^ ren- 
mossa (anmoda på gränsen till prim.), inpass (anpart på grän- 
sen till prim.), tunnsådd (jfr emellertid § 2, 2, b ofvan). 

2. n^ saknas i mycket distinkt tal — om förhållandet 
i ledigare tal se I, 430 — före de flesta ljud och alla mutor. 
Af dess efter lägsta möjliga beräkning förekommande 11 för- 
bindelser äro ej mindre än 10 redan primära, nämligen n 
-f- d, d^, d^, /, n, r, s, /, /^, Z^^, t. e. i hand; förvandla, handel, 
bindel, rundel; bunden, bundna, tert. landning ; tånnlika, tunnlar, 
sek. inlågga; innan; fånrik (m. m., se 1 ofvan); dans, lins, Måns, 
sek. tunnsådd (äfven med ns, se 1 ofvan); kant; bantlår, ofant- 
lig, offentlig, mantel; centner, tert. pantning, slanten. Den åter- 
stående förbindelsen är tertiär: n^^ -j- ^rf * *• ^- handduk, -tag. 

3. ti saknas före 38 ljud och alla mutor. Af dess 
30 förbindelser är hälften primär och den andra hälften 
sekundär. De förra äro ri-{- a, a, b, e, a, a, g, h, t, ;, o, n, 
y, o, ce, t. e. i journal, infernalisk (på gränsen till sek. var- 
nagel. Hornavan); varna, parnass, guvernant; fårnbock, sek. 
garnbunt; turné, bornerad, garnering, tornera; karneol, karne- 
val; lefverne, Hjärne; örngått, sek. kvarngalt; Bernhard, herrn- 
hutare, sek. garnhårfva; garnison, fernissa, tornister; lornjett, 
sek. björnjakt; tårnor, urnor, nornor; Arnulf, förnuft, förnum- 
stig, Saturnus; turnyr, sek. jårnyxa; Arnold; harnesk, förnäm. 
De sednare äro ^ + /", g, h'> ^» ^* ö, p, s, f, u, ui, v, a, 0, e, 
t. e. i kärnfull, hörngirland, järnkula, barnkammare, kornmask, 
jårnok ^ järnpanna, kvarnsten, kornskörd, tornur (hornuf), 
Björn^Ulander, barnvagn, järnåder (örnåtel), barnöga, torn- 
öppning. 

4. fi^^ förekommer blott i 7 förbindelser, hvaraf blott två 



* Om ordet inferno kan anses tillhöra vårt språk, så förekommer 
flO redan bland de primära förbindelserna, hvilkas antal i så fall rycker 
upp till 16, under det att de blott sekundäras reduceras till 14. 



— 37 — 

primära, nämligen ti^ + Hf ^ (detta dock växlande med ä, se 
I, 436), t. e. i harnesk (om uttaladt med ti^ri, se § 6, 2 ofvan), 
herrnhutarey vulgärt go mom, sek. herrn, dörrn, forrn, järn- 
nagel; Ernst, Berns, sek. barnslig. Sekundära äro 5, nämligen 
Un + ^» /' ^ (alternativt resp. rf, /, /, se § 3, 1 ofvan) samt 
r och /, t. e. i järndörr, -lås, -ten {fornt, modernt), --ring (hörn- 
rum), -kedja. 

5. ff saknas före 37 ljud och alla mutor. Af dess 31 för- 
bindelser äro 11 primära, nämligen p -{- d, a, t, j. I, m, n, r, 
s, t, v, t. e. i ångd, befängd, sek. mängd, längd, tyngd: vinge, 
länge: slängig; Ingjald, Inggerd; pingla, dingla, kringla, vul- 
gärt paradigm (se § 2, 2, d ofvan), sek. hängmatta; regn,* 
signa, digna, signal, dygn, lögn; slingra, skingra; hingst, pingst, 
gängse: längta, trängta; pinguin, Ingvar. Sekundära äro 14, 
nämligen 2/ + ft, e, a, f, h, p, f, /, u, ui, y, ce, 0, e, t. e. i 
kringburen, sträng^enhet, ringetui, kringfluten, fänghål (sträng- 
het), ringpansar, vingskjuten, springkälla, spring^ut, slänguni- 
form, kringyrande, springärende, trängöfning, kring^örat. Ter- 
tiära slutligen äro 6, nämligen ff -\- d^ rf,, rf^, n^, /,. /^. t. e. i 
stängd^dörr, tyngdlag, längden, regnnatt, fåfängty^lif, ansträngdt 
s. nöd rop. 

6. t;^ förekommer i mycket distinkt tal blott i 6 för- 
bindelser — i ledigare tal många fler i följd af en mot 
m^m > m^jj o. d. (se § 17, 3 ofvan) svarande förenkling ^f p^p 
till p^ före buckal i allmänhet (exempel, ängd osv., se 5 of- 
van) — alla primära, nämligen 2?^,4-.^> ^» i'* **» V> g» ^- ^- ^ 
fingerad: flamingo, Singoalla; vink, sänke; linka, änkor; spring, 
slängig: ringa, hänga. 

7. ^ saknas före 30 ljud och alla mutor. Af dess 38 
förbindelser äro blott 13 primära, nämligen g + a, rf, a, /, m, 
n, o, r, s, f, t, v, o, t. e. i ånga; fond, sond, blond, pendyl, 
rendera: fånge, krångel; mångla, prångla; vulgärt dogmatisk 
(se ,? 2, 2, d ofvan), sek. språngmarsch: vagn, lugn; klungor, 
ångor: ångra, hungra: brons, allians, pensé; rangera, revanche. 



— 38 — 

• 

pension, bonjour, blancmangé; charmant, guvernant^ entusiasm; 
envoyé: sjungom, lingon. Sekundära äro 19, nämligen § -|~ ^^ 
vokaler (alla utom a, d, 0, o) samt b, /", h^j, p, /, t. e. i sprang 
^a'f, långbänk, Långed, sångelev, mångfrestande, långhalm, trång 
^ingång, gångjärn, mångordig, sångparti, ungtjur, trång^ut- 
gång, trång ^uniform, långullig (månguddig), tung^^yxa, mång- 
årig, sångälskare, sångöfning, långörad, Tertiära äro 6 : g + 
rfrf, dj, d^, n^, t^, /^, t. e. i fonddörr, vagabondlif, vagabondna- 
tur, lugusjnatt, guvernantlön, guvernantnatur. 

8. ^^ förekommer i mycket distinkt tal blott i 6 för- 
bindelser — i ledigare tal många fler i följd af en mot m^^m 
>m^^^ o. d. (se § 17, 3 ofvan) svarande förenkling af g^g 
till g^ före buckal i allmänhet (exempel, fond osv., se 7 ofvan) 
— alla primära, nämligen g + ff, g, ^, k, p, g, t. e. i fungera, 
adjungera: engagera, angorakatt: trankil, mankera, bankett; 
anka; sprungit; tunga. 

§ 19. 0-\juden. 

1. o saknas blott före 7 ljud (g , g, /^, m. p, p^, g) och 
mutan y. Af dess 65 förbindelser äro icke mindre än 43 
primära: oa, oa, ob osv., t. e. i oas, kloak, (grodornas) koak; 
roa, boa, Joakim; glob, kobolt, oktober, mobil, grobian, probera: 
tobak (uttaladt tobb-); god, fodral; odla, Odelberg; Oden, im- 
perat. loden, tert. boden, (I) stöden; ord; vorden, tert. im- 
perat. jorden, hjorden, (I) gjorden; poet^, Boéthius, evoe^\po^ 
esi^; aloe^, bensoetinktur, Joel; skrofler ^, Jofur, profet, pro^ 
fessor (på gränsen till sek. ofantlig, ofatt); krog, fogde; Johan, 
Boheman, mohikan, kohort, Elohim ^ oho, tjohej; romboid S cel- 
luloid S aneroid ^ alkaloid ^ åboit, Heloisa ^ Troili ^ bok, oxe: 
kjol, skola: Olle; orlof, Norlin, tert. bror^Lars; komisk, prono- 
men, pomada, komet, nomad S roman ; blomma, gom ; Romfar- 
tuna; ton, skona; ond, bonde, hon; horn, norna; fornt, tert. 
forntid; konglig (uttaladt ko^-); joo, sek. oo^lad; pl. boor: 



^ Här växlande med o; jfr § 27, 2 nedan. 



— 39 — 

rop^ topas; stor, orm; os, ost; morsk, forsla (uttaladt fo-: vanligen 
dock /b-), Orsa, torsdag, orsak; hota; rotel, tert. obotlig; Klo- 
ten, tert. foten; otta; fort, hjort, hjortron (uttalade med långt 
o); mortel, kjortel; hjort, hjortron (uttalade med kort o); bof, 
oval; boett, poem^, poäng ^. Sekundära äro 12: o-{-j, i,f,}f 
u, m, n, g, a, o, 0, o, t. e. i o^^ja, okuflig, oskön, okänslig, 
kgrkoiir, kourin, oumbärlig, brogta, oår (oordnad), oombedd 
(oorganisk), oöfvad, oöm. Ändtligen äro 10 tertiära: o + &„,» 

rfrf» id* ip 9' gg' *\.» />„,' Pp* tn' *• ^' ^ ^<^bobmin \ snodd (rodd), 
bordduk (orddanande), bordlägga, slog^in', krogkund, bokkata- 
log, dopmössa, hoppara, porten (med långt o). 

2. Q förekommer blott i 6 förbindelser, hvaraf endast 
en är primär, nämligen o -{- r i i. e. blommor, annor, aorist. 
De öfriga 5 äro tertiära: o -\- i» /, ri, ^, t» ^' 6- i (^c) blom- 
mor^^du (plockat), annorlunda, blommorna, blommors, blom- 
mor.^ till (rampris). Se vidare I, 526 f. 

§ 20. P-ljuden. 

1 p saknas före 33 ljud och alla mutor. Af dess 35 för- 
bindelser äro 24 primära, nämligen p -f- alla (17) vokaler 
samt j. I', I, n, r, s, t, t. e. i par, kapabel; pall, palats; peka, 
supé; pedant, pegas; hjärpe, göpen, stapel; pil, kapitel; spjufver, 
pjunk, läppja; Höpken, (sala) hgpken, sek. lampkupa; plats, 
stappla; pneumatisk, löpna, väpna; pol, Napoleon; apor, sko- 
por; pris, april; snaps, gips, kapsel; (ge) tappt, kapten, aptit, 
tapto, recept; puta, skråpuk; pueril, pupill, purist; pung, kaputt; 
pgs; påse; polska; päls; pösa; pölsa. Sekundära äro 9: p4" 
df f 9> g» l^f ^f f> /. ^> t. e. i svepduk, uppförande, djupgul, 
djupgående, djuphet, uppkalla, svepskäl, uppköp, uppvakta. De 
öfriga 2 äro tertiära: p -\- 1^, t^, t. e. i konceptlapp, recept- 
nummer. 

2. p förekommer blott före m, men knappast någonsin 



^ Här växlande med o; jfr § 27, 2 nedan. 



— 40 — 

i primär förbindelse, t e. möjligtvis Chapman, bergshauptman 
(om uttaladt -haixpman); däremot tämligen ofta i sekundär, 
t. e. köpman o. a. (se I, 492). 

3. p förekommer blott före b, p, p^, af hvilka förbin- 
delser pjp och möjligen pjo„, äro redan primära, t. e. papper, 
Chapman (tert. lappman); p b är blott tertiär, t. e. hopbunden. 
Andra exempel se I, 540 f. 

§ 21. R-ljudet. 
r saknas före 26 ljud (dock icke nödvändigtvis före 
apikoalveolara buckaler, se I, 431) och alla mutor. Af dess 42 
förbindelser äro 29^ primära, nämligen r + alla (17) vokaler 
samt b, f, g, g, ;, /f, k, m, g, p, f, v, t. e. i rak; rask; arbete, 
kurbits, rabarber, teorb, verb, superb; rem; real, regent, Reh- 
binder; herre; lår fl, nödtorft, metamorfos; orgier, energisk, ur- 
gera, marginal (jfr I, 563); morgon, sarg, organ, morga- 
natisk; rik; sörja, purjo; arkiv, markis; mark; arm; lägre stil 
kårng; rot; furor, skåror; skarp; marsch, hirschfångare, de- 
charge, version, sek. norrsken; rus; ruin, rutin, rulett; rund; 
arf, parfvel; rysa; råna; rost; råt; rök; röst. Sekundära äro 
8: r -\-d, h. I, n, r, s, t, /, t. e. i orrdun (Jkårrdon), borrhål, 
kårrlass (Norrland; jfr primärt rrl i det stundom förekom- 
mande uttalet hårrlig för härlig), kår ma f förridare, kärrstol 
orrtupp, förtjäna (förköp), Tertiära äro 5 : r -f- fc^, b^, g , 
m^^, p^^, t. e. i verbbildning, teorbmusik (Arhman på gränsen 
till prim.), sargkant, parmmäiare, harpmodell. 



§ 22. S- (och »sj»-) ljuden. 
1. s saknas före 27 ljud och alla mutor. Af dess 41 för- 
bindelser äro 33 primära, nämligen s -\- alla (17) vokaler samt 
b, f, i\ k. I, Ij, m, m, n, n^, p, r, t, /,, t^, v, t. e. i sak; salt; 
asbest, sek. visbok; se; sefirgarn, senat, serat; gosse; asfalt, fos- 



^ Eller 30, om det enstaka »härrlig», hvarom se strax nedan, med- 
räknas. 



— 41 — 

foTy atmosfär: sil; skur, asket, skiss, skeptisk: s/ro, ask: slå: 
trassel, gissel o. d. (se närmare I, 427); smal: spasm, sarkasm, 
schism, ateism: snar; ledsen, harmsen (se dock I, 428); sot: 
rosor; spå, asp; israelit, sek. ösregn, mossros: stå, höst; tistel 
mistel, apostel, innästla; Igsten, gistna: suga; supinum, suvenir, 
Susanna, jesuit; sumpig; svin, sfär, sfinx (jfr I, 416); sy; så; 
soldat, som; säte; söka; sörja. Sekundära äro 7: s -{- d, g, g, 
h, j, f, j, t. e. i tisdag, onsdag, läsdag; ljusgul, husgud; resgods; 
löshäst; husjungfru, isjakt; potatisskörd: gaskök. Tertiär är 
blott s + p„,, t. e. i vispmos, aspmängd, raspmodell. 

2. ^ saknas före 23 ljud och alla mutor. Af dess 45 förbin- 
delser äro 18 primära, nämligen ^ -\~ a, a, e, a, a, t. I', k, /, /^ m, 
^» *Zi,» ö. Q, t* o, ce, t. e. i versal, korsar, marsa'la, sek. fars- 
artad: syrsa, mörsare; persedel, verserad, forcera, Wirsén, sek. 
korseld; arsenal, arsenik: varse, diverse, i morse; fjärsing, per- 
sika, persilja, narciss, exercis; härsken, romersk, färsk; barsk, 
torsk; porslin, forsla, körslor; varsel, körset (jfr I, 439); schers- 
min, sek. börsmatador; varsna, körsnär, Fersen, sek. versen (jfr 
dock I, 440); person, torso; syrsor; furste, borst, törst; kursor, 
garcon; korsett, bärsärk. Sekundära äro 25, nämligen ^ -{- b, 

rf. i> /» ff. g* /»' J* ^ ^y Py ^ «» 1^, f, t, j, u, m, tt, v, y, a, o, 
o, t. e. i korsband, Forsberg: korsdrag, torsdag, uttalade med 
rf; korsdrag, torsdag, uttalade med ^ (se I, 432 f.); versfot, 
nors fiske; börsgud; korsgång: marshäfte, norshåf; korsgevär: 
verslära, uttaladt med /; börsnotering, uttaladt med n; verspar: 
versrad; konkursstat, uttaladt med st; konkursstat, uttaladt 
med ^t; körbärsskörd ; korståg, uttaladt med /; körsbärskärna; 
forsupen; Lars^Ulander; försutten; korsvis; norsyngel; kursåk- 
ning; porsöl: korsört. Tertiära äro 2: ^ + /,, t^^, t. e. i furstlig, 
förstling; furstendöme, törsten. 

3.. f saknas före 30 ljud och alla mutor. Af dess 38 
förbindelser äro 23 primära, nämligen /"-j-alla (17) vokaler 
samt — dock genomgående sällsynt — rf, /, m, n, r, v, t, e. 
i schal, schasa, char, kraschan; schack, schagg, människa: Na- 



— 42 — 

deschda^ sek. logedörr (på teatern); sked; geni^ gelé^ tragedi; 
kanske: skina; Schlyter, sek. affischlapp, vulgärt^ mänsklig; 
kaschmir, Schmiterlöw, sek. tuschmålning; schnitzeljakt, Schnei- 
der, sek. punschning; skjorta, mission; ryssjor, hässjor, åssjor; 
schraffera, Schram, sek. fastagerand; sju; jouera; sjunga; 
schveizeri, sek. bagagevagn; sky; sjåp, sjåare; chock, schoddg, 
fysionomi; själ; sjö; skört. Sekundära äro 13, nämligen f-j- 

*» /» 9* S* ^9 h i' ^'» P» *» /» '» J* *• ®- i rutschbana, decharge- 
betänkande, galoschbutik, di^schbad; hirschfängare, tuschfläck; 
punschgul; affischgumma; manégehäst; kaleschhjul, plantage- 
jord; karteschkula; punschkaraffin; muschplåster ; planschsam- 
ling; kaleschskjuts; marschtakt, fräscht; pagetjänst. De öfriga 
två äro tcrtiära: f-\- t^, t^, t. e. i fräschtsjlynne, ^näckrosblad. 
Jfr vidare I, 473 f. 

§ 23. T-ljuden. 

1. t saknas före 36 ljud och alla mutor. Af dess 32 
förbindelser äro ej mindre än 27 primära, nämligen / + alla 
(17) vokaler samt g, ;, ^, k, m, m, r, s, f, v, t. e. i tak; talg; 
te, tecken; teater, teism; möte; rotgel, sek. hvitgul; tid; nyttja, 
gyttja, vittja, kättja, Fritjof (alla dessa dock äfven med -/^, 
se I, 442), sek. utjaga; rotgel (uttaladt med ^% se I, 464), sek. 
kritkula; matk, kibitka, sek. utkastad; hetman, aritmetisk, ryt- 
misk, Utmeland, sek. sötma, fetma; rytm, logaritm; tom; rutor, 
flätor; tro; plats, vits, Mats: rutsch, klatsch, gleischer, pitschaft; 
tusen: tuberkel, tulubb, tupé; tum: två; ty; tåg; tolk; tämja; 
tö; törst. De öfriga 5 äro sekundära: t -{- b, f, g, h, p, t. e. 
i utbyte, -fall, -gång, -hus, -peka. 

2. t^ förekommer blott före / och /^, i båda fallen redan 
i primär förbindelse, t. e. sprattla, atlet; tistel, titel. Se vi- 
dare I, 477. 

3. t förekommer blott före n och n. i båda fallen re- 

n II 

dan i primär förbindelse, t. e. multna; vatten. Se vidare I, 492. 

4. t^ förekommer blott i 5 förbindelser. Af dessa äro 4 



- 43 — 

primära: /, + U //» '„» J* t. e. i skratt, matta, plats, tert. salttunna: 
skyttel, sprattla: vatten, vattna: gyttja, nyttja, kåttja, vittja (jfr 
dock 1 ofvan), Rutger, sek. utkörd. Den återstående är tertiär: 
tg + df t- C- i utdela. 

5. / saknas före 36 ljud och alla mutor. Af dess 32 för- 
bindelser äro 19 primära, nämligen /-|- 15 vokaler (alla utom 
a och 0) samt r, s, ^, f, t. e. i kvartal, spartansk, sek. svartal: 
hjärta, karta, tårta: kvarter, martera: fortepiano, arteriell, 
certeparti: porter, mar ter, hjärter, por te: hertig, particip, Mar- 
tin, parti, artikel: porto, kvarto: kartor, vårtor: hjortron, por- 
trätt, sek. bortre, svartrock: harts, kvarts, blyerts, partiell, sek. 
bortse: harts osv., uttaladt med ^ (se I, 436); portion, propor- 
tion, sek. ärtskocka (uttaladt med f; väl lika ofta med sk). 
Svartsjö: syrtut, partout, Fortuna, Romfartuna: portugis, vir- 
tuos: turturdufva, Artur, kartusch: martyr, tortyr, uvertyr: ffor- 
ton, kartong: parterr, artär, kartesch, kvartett: portör, kolpor- 
tör. De öfriga 13 äro sekundära, nämligen f -\- b, f, g, g, h, 
), ^, k, m, p, v, a, 0, t. e. i bortbjuden, bortförd, ärtgul, bort- 
gång, ärthalm (korthorn, hvarthän), bortjaga, svart^kula, port- 
klapp, svartmuskig, bortplockad, bortvänd. Svarta, bortösa. 

6. tj förekommer blott i tre förbindelser, hvaraf två 
primära: /, -f-/, /,, t. e. mortlar, kjortel: den tredje sekundär: 
t^ + /, t. e. hjärtlös, uttaladt med /. Jfr I, 477. 

7. / förekommer likaså blott i tre förbindelser, hvaraf 
två primära: /„ -+- >z, »z„, t. e. gartner, portnär: myrten, v. 
Gerdten, Den tredje är sekundär: (^ + ^f *• 6- hjärtnupen, 
uttaladt med n. Jfr I, 492. 

8. (^ förekommer blott i 5 (7) förbindelser, hvaraf 3 (4) 
primära: ^,4-/ (alternativt /), tj, t^, t. e. i svart, borta, sek. 
korttänkt: körtel, körtlar: myrten, myrtnar. De öfriga 2 (3) äro 
tertiära: tt'\~ 4 (alternativt rf), /, t. e. i hjortdödaren, bortkörd. 
Jfr I, 541 och 492. 

9. J förekommer uteslutande (primärt) före ^. Exempel 
se I, 441 f. 



44 — 



§ 24. U-]juden. 

1. u saknas före 11 ljud (g^, ^, /,, m, n\ /n^,, ti^, t), 
'O ti* S» Sn) samt mutan /f^. Af dess 61 förbindelser äro 26 pri- 
mära: iia, uh osv. i t. e. donjuan, sek. dua, sjua; tub, kub, 
kerub, jubel, rubel; gud, bjuda; pudel, nudelgryn, tert. gud- 
lig, hudlös: sudna (kringlor), tert. bjuden; absurd^, kur- 
disk, Urdarbrunnen; ruelse, sek. nuet, optativ due; kufisk, /?«- 
fus, sek. sjufaldt; slug, sug; fluidum; sjuk; jul; finurlig, tert. 
figurlig, surlimpa; mumie, Numa, vulgärt (på) tumis; brun, juni, 
runa; urna, koturn \ Saturnus \ tert. surna; duo; sjuor; sup; skur; 
hus; kuscha \ sek. Sjustjärnorna; ut; ruten (arkaiskt och dia- 
lektalt), tert. gjuten, truten; uf, Ijuf, spjufver; fluor. Sekundära 
äro 16: u-\-a, e, a, g, h, ;, A-, /, u, ta, u, y, a, ce, o, e, t. e. 
i sju^alnar,^ekar,^elever, s^gossar, sjuhörning, sju^jågare,^kat' 
tor,^tjänare,^urmakare,^ulaner,^ungar,^uytor, sjuårig, sju^äng- 
lar,^öfningar,^örnar, Tertiära åter äro 19: u-{-b^, b^^, d^, ^^> 

iv in^ 9g* h' ^r "«' Pm* Pp* *^» ^r '/' ^ tr tn* tv t. e. i kubbas 
kerubmin, bruddräkt, absurd^dom,^lögn,^notis, slug^kisse, sjuk- 
kassa, jullek, brunnacke, djupmetning, djup^pöl, djurs (bur- 
språk, burskap), hutlös, uttala, surt (absurdt, purt), surt^limp- 
bröd, ^nypon,y^tilltugg. 

2. m saknas före 33 ljud och alla mutor. Af dess 35 
förbindelser äro icke mindre än 28 primära, nämligen m + 
a, a, b, d, e, a, f, g, g, h, t, j. I', k. I, m, n, o, o, p, r, 5, f, 
t, v, a, o, ce, t. e. i guano, jaguar, ritual, karduan, zuav; du- 
alism, Juanita, Josua, papua; rubin, kubik, tuberkel; prudent- 
lig, allndera; accentuera, roué; pueril; suffix; konjugera, kor- 
rugerad (jämte -taf-) ; kuguar, frugal; Douha'n, muhamme- 
dansk; ruin, etui, beduin, jesuit, Louise; kujon, halleluja; bukett: 
ukas, dukat: ulan, mulatt; humör, rumor; unik, unison, union: 
duodes ; fluorid (jfr I, 527^; supé, kupong, skrupens; furir, pu- 



^ Här växlande med W. 



— 45 — 

rism, urin; husar, kusin; muschik^ korrugerad (äfven -uig-): 
butelj, rutin; juvel, uvertyr; Muonioålf, Kuopio; fluorescens (jfr 
I, 527), sek. jungfruålder; duett, sek. rådstuårende. De öfriga 
7 äro sekundära, nämligen ui-\-j, u, tu, n, g, 0, o, t e. i 
kautschukåpp, -kärl; farstuur; jungfruuniform; hustruunge, bas- 
tuunderlag; jungfrugnnest; hustruöde; badstuöppning, jungfru- 
önskningar. 

3. er saknas före 21 ljud (vokalen a och buckalerna 

dp ^/i' id* ip ^n' 9. 9g^ h, f, t, l^, m, n^, p, p^, p^, /„, tj, tn^ 
/) samt mutan ^j,. Före andra vokaler än 9 förekommer det 
visserligen, men endast som variant till ui (jfr I, 519), 
hvarför det här blott behöfves att hänvisa till exemplen of- 
van (se 2). Dess öfriga — dvs. med frånseende af nyss- 
nämnda 16 vokaliska — 35 förbindelser äro samtliga primära, 
t. e. Belsebub, sublim ; nubb ; submarin; pudrett, hufvud; udd; 
burdus S surdin ^• skuffa; gissug, humbug; hugga; haj, tuja; 
hejduk, kautschuk; rucka, kucku; pulpet; bulle, buldan; bur- 
lesk ^• opium, pirum; gumma, sump, dumbe; trumf, triumf ; alun, 
munsjör; tunna, under, lunta; journal \ ajournera \ furnera ^ 
turné ^; honung, konung; tung; borup, syrup, supplera; tupp; 
fnurra, hurra; buss, kusk; kursiv \ resurs, vurst, stursk; dusch, 
musch, usch; mammut, caput (familiae); hutleri; skutta, Rut- 
ger; kurtis ^• turturdufva; hufvud (uttaladt hnvvud; högre stil 
huvud). 

§ 25. V-ljudet. 

v saknas före 27 ljud och alla mutor. Af dess 41 för- 
bindelser äro 28 primära, nämligen v -\- alla (17) vokaler samt 
rf, /, j, A% /, m, n, r, s, t, v, t. e. i val; vals; håfd, höfding, 
pseudonym *; veta; vehikel, veranda; nåfve, nåfver, nafvel; eu- 
femism \ Eufrosyne^, sek. affaita; vin; ståfja, åfja, klöfja, löf- 
jerska, intervju; pentateuk *, arkaiskt levkoja, sek. afkasta; kafle, 

^ Här växlande med Ul, 

* Här växlande med ett konsonantiskt u-ljud. Se närmare s. 61 f. nedan. 



— 46 — 

åflas; pneumatisk \ individuellt reumatisk^ (vanligen röjm-), sek. 
af mattas: dufna, däfna, eunuck \" vorden ^ svor, kvot, vokal, vo- 
*tum; rofvor, håfvor; vräka, livré, manövrera, neuralgi \ pleii- 
resi S sek. a frätta; Eusebius ^ sek. kväfs; autograf^, farmaceut \ 
sek. gräft; valen, svuren; desavuera; svullen, tvungen, vulkan; 
hufvud (uttaladt huvv-, jfr ofvan § 24, 3), sek. afvand; vy, 
vyssja; vår, våda, två; vålm, volt, tvång; våg; nevö, nervös; 
vörda, vört Sekundära aro S: v -\- b, g, g, h, If, p, f, J, t. 
e. i afböja, -gud, -gå, -hållen, räfkula, afpassa, -sjunga, -kyld. 
Tertiära äro 5 : p -f- d^, d^, d^, t^, t^, t. e. i ärfd^dukat, olägen- 
het, ^natur, sträft^lynne, Ijuft^namn. 

§ 26. Y-ljudet. 

y saknas blott före 8 ljud (&,„, g^, f, /,. m, p, g, §J 
och mutan Å*^.. Af dess 64 förbindelser äro ej mindre än 42 
primära: y + a, a, b osv. i t. e. cyan, dryad; lya, rya, hya- 
cint, nyans, karyatid; hybrid, sybarit, lybsk, Häbner, Duben, 
Nyblin; kolstybb, hybble; lyda, pryda, attityd; hydda, krydda, 
skydd; .Rydner, terl. tyden, lydnad; inbyrd, dyrd, tert. förhyrd; 
hyena (uttaladt med e; jfr nedan); pyemi, syenit; hyende, 
sek. gryende, förnyelse; skyffel, knyffel, kyffe, lyfta, tyfus, ty- 
fon; blyg; skygg; harpyja, sek. ny gjord; byk, klyka, amykos, 
Tyko (jämte /i/^'^); stycke; sykomor, Nycander; syl, brylå; ylle, 
sylta, skyldra; plym, trymå, legymer, gymnast; skymf, lymfa- 
tisk, nymf; ympa, skymma, grym; gryn, dyna; ynnest, hynda, 
dynt; närnbergerkram, tert. glasyrn; slyngel, skrynka, dygn; 
embryo, sek. ånyo, nyodling; lyor, ryor; nypon, syperb, ky- 
pert; ypperlig, knyppla; yr, fyra; pys, rysa; syrsa, terl. yrsel, 
styrsel; plysch, grabuge, vyssja, ryssja; yta, skryt; nytta, bytt; 
syriut, tert. dyrt, förhyrt; myrten; styf, klyfva; myologi, sek. 
blyoxid; hyena (uttaladt med ä; jfr ofvan), sek. byägor. Se- 
kundära äro 11: y -T- gf h, t, /, u, m, n, y, a, o, o, t. e. i 



^ Här växlande med ett konsonantiskt li-ljiid. Se närmare s. 61 f. nedan 



— 47 — 

Nygård, nyhet, dyig, nyköpt, bly urna, ny ^uniform, ny upptagen, 
-ystad, "år, syöfning, dyört Tertiära åter äro äfvenledes 11: 

y + dp (?rf. (?,, e?„. /, Hn' Pm^ h '„» ti> tn^ t. C. i tydlig, hyrd^ 
droska, ^lampa, ^not, fyrling (Styrlander, kanske snarast pri- 
mär^, glasyrus^nöies, nyp^mig, ytlig, brytning, dyrUlif, ^nöje. 

§ 27. Å-]ijuden. 

1. a saknas före 8 ljud (g^, p, m, w, y, y^, g, g^) och 

mcitan y^,. Af dess 64 förbindelser äro 26 primära, nämligen 

fl + 6, d, d^, i, i^ d, f, g, t, k, I I m, n, ^, p, r, s, ^s, f, t, t^, 

'n» t* ^f ^» t« ^' i nobel, garderob, oboe, Robert, åbåklig; våd, 

låda; rodna, skåden, tert. åskådning: gård; ordna, orden, tert. 

gården, hårdna; oboe, sek. blåelse, slående; filosof, strof, måfå, 

fåfäng; tråg, såga; stoisk, sek. småid; språk; påle; sorla, orle- 

ansk, Hårleman, Borlänge; åm, arom, skråma; dån, fåne; morna 

(sig), Zorn, Torneå, tert. sårnad; våp, knåpa; sår; lås; Cohrs, 

tert. hårsmån; loge (frimurar-), eloge, brosch; båt; åtel, nåtla; 

belåten, tert. båtnad; vårta, portvin, porter; hof, gåfva; såå, nåå, 

sek. tvåårig, skråordning. Sekundära äro 19, nämligen a -\- 

14 vokaler (alla utom a, ?, a) och g, h, j, If, /, t. e. i gråal, 

Ivås^alnar; tvåa,' blåa, sjåare, förslåsigpåare; blåeld (växtnamn); 

tvås^elever; grågul; gråhårig; grågyllen; blåkula; påokning, två^ 

oxar; tvåor; påkänning, två^tjänare; ^ur; ^uniformer; slungar; 

^ytor; s^omgångar; gråärtor; påokning; blåögd. Tertiära äro 

äfvenledes 19, nämligen a -j- /?,,, fc^,^, d^, d^, i^, ^^, g^, kj,, /,, 

//• '"m» ^n^ %i' Pm' Pp' 'r 6' ^n' tr *' ^' ^ garderobbetjänt, ala- 
dåbmat (garderobmamsell), bråddöd, vådlig, vårdtorn, hårdlekt, 
rågkorn, språkkarl, mållös (måltid), sorlrik, aiommassa, lånt 
(låntagare), Zorntafla, skåpmat, skåpplats, båttoft, svårt^läge, 
svårty>nödställd, tårttallrik. 

2. o saknas före 13 ljud (b^^\, d^ d^, i^, (/,, i^^, g^^, ^, 
Ip w. Vf Vn* ^) ^^^ mutan l'^. Af dess 59 förbindelser äro 
ej mindre än 44 redan primära: o-\-a, a, b osv., t. e. i re- 



— 48 — 

servoar ^ accessoarer *; toalett \ boasera ^; obducera, objekt, 
oblat, oblik, obligat, robust ', gobeläng \- snobb, jobba, dobbel; 
skrodera, vådevill, modell S Hodell ^ explodera \- brodd, jod, 
toddy, joddia : korderoj, kordial, ordalier, ordinera, ordentlig ; po- 
etisk \ evoe\' poetik \' oboe (äfven med a, se 1 ofvan), ben- 
soetinktur ^• stoff, soffa, offentlig, bischoff; trilogi; örlog ^ arro- 
gant S* grogg, dogm, loggbok; bohéme ^ åhå; romboid ^ Troili ^- 
stoj, hojta; kokett, chockera, croquis; Enok, blockad; rock, bocka; 
folk, volang; stolle, stolt, soldat; kommers, kommun, kommod, 
kommando, lagom; komfort; om, romb ^ pomp ^ kompass; afton, 
honnör, monopol ^ monolog, konnässör, konnossement; konst, 
madonna, månde; bornera, tornister \ lornjett; vulgärt i mom; 
bonjour, konsert (uttalad! kång-; äfven kån-), front (uttaladt 
frångt; äfven frånt); lång, ånga; bröllop, isop, biskop; topp, 
soppa; torr, sporre, pastor; oss, lossa; kors, korsar, korsett, dor- 
sal, porslin; galosch, oscillera; muskot, abbot^, något, schavot- 
tera, chevrottera; skott, råtta; porträtt, portör, portion, kortege, 
komfort; sort, borta; chauvinism, såvera, Elof, Olof (dessa 
båda dock äfven stundom med /"-ljud i stället för i;); zoologi \* 
poem S poäng ^ Sekundära äro 9: o -{-o, J, u, tu, u, y, a, 
0, o, t. e. i så^^ond, ^A-dr, ^utan, ^unik, ^ung, ^ytlig, ^ordnad, 

wörfe, ^önsklig. Tertiära äro 6: o + /» P„,» ';> ^i» tr tn* *• ^'^ 
går^lö's, bröllop^med (dans), muskotlager, muskotnöt, vårt^ 
land, vårt^Norrland. 

§ 28. Ä-ljudet. 

ce saknas blott före 6 ljud (fc^^^, g^, f, w, g^, o) och 
mutan A'^.. Af dess 66 förbindelser äro ej mindre än 37 re- 
dan primära: ce -{- b, b^, d osv., t. e. i väbel, baby, sek. /a- 
bod; näbb, bjäbba, Ebbe; kläde, plädera; bädd, gädda, grädde, 
rädda; ädel; värd, gärde; evärdlig, tert. //drd/ös; i mpera t. yär- 

^ Här växlande med O; jfr § 19, 1 ofvan. 
^ Här växlande med fl, se I, 531. 



— 49 — 

dens, tert. Qården; häftig, bjäfs, chef; väg, läge; vägg, tvegge- 
hända; mähä, sek. knähund, trähäst; nej, väja; kräk, spektakel; 
säck, täcke; trät, stjäla; snäll, svält, välde; kärl, pärla; kräm, 
gräma; emfatisk, Kempff, tert. jämvä'l; fem, klämma, ämbar, 
lämpa; skräna, hän; män, vända, vänta; järn, tärna, mode'rn; 
Ernst, Berns, tert, järndörr; dräng, stänga, bengalisk; släp, dräpa; 
läpp, knäppa; här, svära; schas, läsa; färs, berså; ässja, fräsch, 
kalesch, tert. lägre stil västgöte; slät, äta; ätt, hätta; reformert, 
tert. begärt, skärt, skärtorsdag; ärt, svärta; räf, kväfva. Se- 
kundära äro 19, nämligen cp+ 16 vokaler (alla utom o) och 
g, k, /, t. e. i träaln; knäa, fäaktig, träask; träekrar; träetui; 
träet; trägolf; träig; träkol; -ok; -kärl; -urna; -utensilier; -ull; 
-yta; knäådrorna; träolja; träättika; klä^öfver; läöppning. 
Tertiära äro 10: fx + d^, i^, /,, y, g, p,„. /^, t^, ti, tn* *• ^- ^ 
träden {klädnad), svärddans, pärldrufva, släng^^u^t, släng^undan, 
släpmundering, ätlig, förgäten, skärt^lifstycke, kärt^nöje. 

^ 29. Ö-]juden. 

1. saknas före 28 ljud — hvaribland alla (11) api- 
koalveolarer samt alla (12) m- och n- (inklusive »ng-») ljud 
— samt mutorna Z:^ och /,. Af dess 43 förbindelser äro blott 
1 1 primära, nämligen -{- b, d, d^, g, /i. I, p, s, f, t, v, t. e. i 
möbel, Döbeln; nöd, öde; ödla, Gödel, bödel, tert. dödlig; hög, 
öga; ok, söka; öl, söla; köp, löpa; lös, ösa; Eugenie (uttaladt 
Ös/-; jfr 2 nedan), sek. sjösjuk; söt, möte; löf, öfva. Sekun- 
dära äro 22, nämligen -(- 16 vokaler (alla utom o) och 
f* g*. /^ Jf *"> J» *• ^' i fröart; snöa, öar; slö^enighet; frö- 
etablissemang; döende, förströelse, höet; höfrö, snöfri, sjöfart; 
sjögång; fröhandel, höhässja; snöiga; frögömme; sjökort; sjö- 
orm, fröodling; hötjuga; slö^^ usling; sjöuniform; höupplag ; snö- 
yra; höår; sjöomfluten; fröämne, sjöärenden; sjööf ning; frööpp- 
ning. Tertiära ändtligen äro 10, nämligen --|- d ., d , g , 
h^ ^r Pm^ Pp» ^r ^i' ^r *• ^' ^ döddagar, döden, tröggångare 

Xoreen, VÄrt språk, Bd H. 4 



— 50 — 

(högkvarter)y rökgång, mjöllager (mjöldryga, öltår)^ köpman 
(löpmage), köppotatis, blötlagd, rötning (blötna), nöttiden. 

2. e saknas blott före 10 ljud (b^ b^^^, a, g , ^, [^ vi, 
^ » ^n' ^) ^^^ mutan A*^.. Af de 62 förbindelserna åro icke 
mindre an 31 — hvaribland dock ingen förbindelse med vo- 
kal — primära: e-\-b, d osv., t. e. i döbattanger, möblera^; 
Sjödén, ödmjukast^; lödder, nödga; börd, vörda: gördel, görd- 
lar: höft, löfte: fögderi, lönnkrögeri ^; högg, glögg: flöjt, nöje, 
blöja: spökeri *; köksa, socken: eaudecologne: De la Gardie, De- 
land: bröllop, böld, hölster: örlig, örlog, Örlander, Körling, tert. 
rörlig: bömisk: öm, glömma: grön, stöna: rönn, sönder: hörn, 
törne: sjöng, lögn : Linköping (uttaladt med bitrj^ck på-iiigf;med 
0, då bilrjxket hvilar på ö); öppen, Höpken; för, förr, höra, 
mörk: öster, mössa: börs, törst, mörsare: Eugenie (uttaladt 
Os/- med e, ehuru kanske oftare med 0, se 1 ofvan); stötta, 
kött, flöts: Börtzell, tert. förstört: ört, pörte, körtel: stöfvel (ut- 
taladt stövvel). De Wahl. Sekundära äro 18, nämligen © + 
15 vokaler (alla utom a och e) och h, t, J, t. e. i Växjöadeln, 
Nässjöapoteket, strö ^^enris. Växjöeleverna, strö ^s^halm, ^isbitar. 
Växjöoxar, sköt ^^om* (dig), Nässjö^tjära, strö *wu7, Rösiöu- 
topierna, -undervisningen. Växjöyxor, strö ^^o^fvanpå, ^oVlon, 
^äg^gskal, ^ö'fver, -örfer. Tertiära äro 13: e -{- d^, d^, ^^, (l^^, g, 

Un* Vf ^. P„,» ^r '/i' fr ^/i' *• ^' * ^J^^ ^^lax', ^nam^nam, för- 
störd^dag, börden (vördnad), flög ^^a'f, form {törntagg, björn-- 
dans), sjöng^u't, '^op'p (sig), köp ^^me'ra, bröt ^^los's, ^ne'r, 
(han har) kört^le^r, ^ne'r. 

Enligt §!^ 6 — 29 ofvan äga vi sålunda i nutida högsvenskt 
riksspråk minst 1920 förbindelser, en naturligtvis icke fullt 
exakt siffra, utan troligen något för låg, enär det icke gärna är 
tänkbart, att jag skulle ha lyckats iakttaga absolut alla fall. 
Af dessa 1920 förbindelser äro 1170 primära (och därjämte 



* Här växlande med 0; se I, 509. 



— 51 — 

i regeln sekundära samt någon gång äfven tertiära). Enbart 
sekundära äro 512 och enbart tertiära 238. Då siffran 1920 
så betydligt öfverstiger den ofvan s. 22 för de in abstracto 
tänkbara (sekundära) ljudförbindelserna angifna 1396, så be- 
ror detta dels på tillkomsten af de nämnda tertiära förbin- 
delserna, dels på att jag, såsom ofvan s. 23 angifvet, medta- 
git förbindelser af mutor och språkljud, dels ändtligen därpå 
att ett, om ock jämförelsevis mindre, antal primära förbin- 
delser finnas, hvilka icke därjämte kunna uppträda såsom 
sekundära. 



B, Prosodi, 



FCRSTA KAPITLET. 
Sonoritet oeh stafvelsebildning. 

^ 3(1. Inledande mnmårkningmr. 

Om l>egrepf>et sonoritet el>r hörl^arhel sgrad se I, 344 
(och 306 f.). Ljudens relativa sonoritet år mycket olika och 
beror i främsta rummet pa rösttonens när- eller frånvaro. 
Sålunda åro alla pertonerade ljud sonorare än de for öfrigt 
homomorfa persifllerade, aspirerade och perspirerade, så att 
L e. förbindelsen A?. — a har sitt sonoritetsmaximum på a. 
I andra rummet beror sonoritetsiiraden på talkanalens större 
eller mindre öppenhet Sålunda äro låga vokaler sonorare 
än motsvarande höga ( och i allmänhet öppna vokaler sonorare 
än slutna), hvadan t. e. förbindelserna ur, i/«t« na ha tillta- 
gande, en, oy^ an däremot aflagande sonoritet Vidare äro, 
allt under för öfrigt likartade förhållanden, resonanter mera 
sonora än insonanter, t. e. ni, adel (uttaladt adlX val/rn (dvs. 
vattn^) med tilltagande, men år. eld, kant med aflagande sono- 
ritet; tremulanter mera än frikativor och dessa mera än explo- 
sivor, t e. bro, frö, psykisk med tilllagande, ark, arf, asp med 
aflagande och >*pst!» med först till-, så aflagande sonoritet; 
orala ljud mera än nasoorala och dessa mera än nasala, t e. 
/>/7/Vper med till-, men alm med aflagande sonoritet; mediala 
resonanter mera än marginala, t e. alt med aftagande sonori- 



— 53 — 

tet, men mediomarginala insonanter mera än mediala, t. e. 
ylo med till-, men helgon med aftagande sonoritet. Tager 
man nu hänsyn till alla dessa omständigheter, så är det tyd- 
ligt, att vokalerna, såsom varande på en gång pertonerade, 
resonantiska, orala och mediala, komma att öfverträffa alla 
andra ljud i fråga om sonoritet och sålunda att företrädesvis 
representera det relativa sonoritetsmaximum inom en viss 
Ijudföljd. Lägst åter i samma afseende komma naturligtvis 
de perspirerade explosivorna, som erbjuda icke blott ett rela- 
tivt sonoritetsminimum, utan till och med ett absolut sådant, 
enär de ju med nödvändighet för sin bildning förutsätta och 
så att säga börja med en om än så liten akustisk paus, dvs. 
absolut ingen sonoritet ^ 

Det mellan två relativa sonoritetsminima inneslutna fone- 
met kallas, såsom vi i det föregående (I, 366) sett, sonoritets- 
eller Ijudstafvelse. En detaljerad särskild redogörelse för 
Ijudstafvelsens olika möjligheter i afseende på dess byggnad 
i nysvenskan är tämligen öfverflödig, eftersom den knappast 
spelar någon annan språklig roll än att utgöra ett regulativ 
för och vid bildningen af den, språkligt sedt och särskildt i 
nysvenskan, vida intressantare exspiratoriska eller tryckstaf- 
velsen, dvs. fonemet mellan två intensitets- eller tryckminima 
(se I, 364). Att ljud- och tryckstafvelse långt ifrån alltid 
sammanfalla är redan (I, 366 f.) påpekadt och med exempel 
belyst. Men oöfverensstämmelsen mellan dem båda har sina 
bestämda gränser, mycket olika inom skilda språk. Då t. e. 
spotskt trots sina fem Ijudstafvelser (se 1, 366) uppträder så- 
som blott en tryckstafvelse, så möjliggöres för oss svenskar 
detta af den ringa sonoriteten hos de i den första och de 
tre sista Ijudstafvelserna ingående ljuden. Men t. e. frans- 



* Jfr Jespersens {Fonetik, s. 523 f.) ordnande af ljuden efter tilltagande 
grad af sonoritet: p, f, k; f, s, ^, x; b, d, g; v, z, f; m, /i, g; /; r; ;/, u, i: 
ö, o, e; å, å, a; en rangrulla som i det stora hela torde kunna anses träffa 
det rätta. 



— 54 — 

mannen skulle icke orka med dylikt, han som låtit späda 
bli espee (nu épée), som uttalar Vare de triomphe som Varc^ 
d'triomph^9 ja som ofla säger nabab^ for nabab o. d. ^ Och 
omvändt, då Åsien^ August o. d. kan fördelas på tre tryck- 
stafvelser, så beror detta på de ifrågakommande ljudens stora 
sonoritet, som göra dem väl ägnade att uppbära »tonvikt» ^ 
Men det går däremot t. e. icke gärna för sig att nedbringa 
tryckstafvelsemas antal i inhyses till färre än tre eller att i 
åran uppbringa desamma till flere än två, och i båda dessa 
fall bli tryckstafvelserna alldeles de samma som Ijudstafvel- 
serna. Öfverhufvud förefinnes en stark »Ijudlagsenlig», dvs. 
fysiologiskt motiverad, tendens att bringa tryckstafvelsen till 
öfverensstämmelse med Ijudstafvelsen. Så t. e. vid hiatus, 
vare sig genom tillgripande af sådan »kontraktion» — rättare 
utbvte af sonantisk vokal mot konsonantisk — som i Hneal 
> linjal^ linie > ft'/i/e, Maria^ Ma(r)ja ' o. d. eller genom »hi- 
atusfyllning», d. v. s. utprägling af de mellan två vokaler 
förekommande öfvergångsljuden (se I, 400 ff.) till själfstän- 
diga språkljud, såsom i lejon af feo/i, vulgärt rejäl af reel o. d. 
Den nämnda tendensen kan emellertid ofta komma att med 
framgång motverkas af den språkliga faktor, som i främsta 
rummet representerar förståndet inom språket, nämligen in- 
tensitetsaccenten (»tonvikten»), som vill om möjligt i en och 
samma tryckstafvelse sammanhålla hvad som för tanken hör 
enhetligt ihop (t. e. spotskt), men däremot på skilda stafvel- 
ser utskifta det som representerar olika tankemomenter (t. e. 
hveteax, icke huetjax eller något dylikt). Att härvid icke all- 
tid den ursprungliga, etymologiskt berättigade, stafvelsegränsen 

^ Jfr hos oss individuellt förekommande atU^ gödd, tog9 o. d. för att, god 
osv. Afven hebreiskans »schva» och andra språks s. k. hjälpvokaler, »ana- 
ptyktiska» vokaler, )isvarabhakti» o. d. höra hit. 

' Jfr å andra sidan franskans toilette, italienskans piano o. d., som 
i sina respektive språk utan svårighet uppträda såsom tvåstafviga, ehuru 
de motsvarande orden i svenskan alltid uttalas som trestafviga. 

" Jfr isl. (enstafvigt) sici af séa, skiidr af sköar o. d. 



— 55 — 

respekteras, ädagalägges af sådana — stundom äfven i vulgär 
skrift synliga — förskjutningar som i-na//es för in-alles, ut- 
trätta för -rätta, häst-tigel (hvaraf nygutniskt tigel, Fårö-må- 
lets tiglå 'igel') för -igel o. d. 

Det ljud, som utgör en tr}xkstafvelses sonoritetsmaxi- 
mum, kallas dess sonant ' eller själfljud (jfr I, 366). Denna 
uppbär visserligen ofta eller oftast, men visst icke (såsom 
vanligen påståtts) alltid, tillika tryckmaximum, dvs. är stafvel- 
sens fort is. Så t. e. ligger i uiss — i motsats mot förhål- 
landet i uis — tryckmaximum icke på sonanten i, utan på 
(fortis) s och i hatt — i motsats mot förhållandet i hat — 
icke på sonanten a, utan på eller, om man så vill, i den 
artikulerade pausen mellan a och explosivan /, alltså på 
mutan t^ '. Jämför hurusom vissa svenska dialekter äga 
diftonger, i hvilka tr\'ckmaximum tillkommer den ena, men 
sonori tetsmaximum den andra komponenten, t. e. bi'en 'ben' *. 

Alla andra ljud i en tryckstafvelse än dess sonant kallas 
stafvelsens konsonanter eller medljud. Ett ljuds egenskap 
af att vara sonant eller konsonant beror alltså förnämligast 
på dess omgifning. Klart är ock, att hvarje stafvelse måste 
ha en — och blott en — sonant, men kan ha en eller flere 
eller ock ingen konsonant. 

,^31. Sonanter. 
Såsom sonanter kunna i svenskt riksspråk följande ljud 
fungera: 



^ Denna term har hittills ofta, t. e. ännu af Sievebs i de äldre upp- 
lagorna (men icke i den 5:te) af hans Grundzitge der Phonetik, oriktigt an- 
vändts om det ljud som uppbär tryckmaximum, dvs. stafvelsens »fortis» 
(jfr I, 363). 

* Att sä förhåller sig, har riktigt uppfattats och påpekats äfven af 
R. v. Kr^mer, Svensk metrik II, 125. 

' Likadant var forhållandet i det fornnordiska héarta *hjärta* o. d., 
hvaraf senare hic^rta med flyttning af tryckmaximum till den sonorare dif- 
tongkomponenten (liksom i dialekternas Jerker af Verker 'Erik* o. d.). 



— 56 — 

a) Alla (17) vokaler, t. e. bar, barr, ber, bevis, araber, 
bir, bor, snubfcor, bur, buiWa, barr, by, båt, borr, bår, böka, 
börs. Ytterligare exempel äro öfverflödiga. 

b) Resonantiskt /, /, m, n, ti med de tillfälliga varian- 
terna /^, /'* och n^, fi^) i följande ställningar: 

1. /, allmänt (utom i finländsk svenska) efter d^ och 
t^, ofta (särskildt i helsvag stafvelse) äfven efter s, undantags- 
vis och mera vulgärt också efter andra buckaler, t. e. handel, 
manteln, hasselkäpp, (buffelhud). Se närmare I, 427 och om 
den tillfälliga varianten l^ I, 428. 

2. /, — med samma inskränkningar som i föregående fall 
— efter ^^ och {^ samt ofta äfven ^, t. e. gördeln, mortelstöt, hör- 
sel. Se närmare I, 439 och om varianten l^ därsammastädes. 

3. m^^j blott i interjektionerna m^^nt^^ (i vanlig skrift 
tecknadt »hm»), m^m^m (»hum») och m (»um»). 

4. n^ — med samma inskränkningar som i fallet 1 
ofvan — efter d^, t^ och ofta äfven s, stundom efter l^, un- 
dantagsvis och mera vulgärt också efter andra buckaler samt 
rent vulgärt någon gång efter ett annat n^^, t. e. handen, vat- 
tenglas, ryssen, pallen, (frökentitel, pinnen). Se närmare I, 428 
f. och om varianten n^ I, 430. 

5. 71^ — med samma inskränkningar som i föregående 
fall — efter ^^^, {^^ och stundom äfven ^, vulgärt till och med 
någon gång efter [^ och ett annat ri^^, t. e. orden ^ myrten ^ 
börsen ^ (jarlen, kvarnen). Se vidare I, 439 f. och om vari- 
anten fi^^ I, 440. 

c) Tremulanten r någon gång (helst i helsvag stafvelse) 
efter qf och (, t. e. order, porter; dessutom ofta i kommando- 
språkets vänster och höger, uttalade vän'str', hö'gr'. Se när- 
mare I, 437 f. 

' Det förtjänar anmärkas, att, då ^ uppkommit af rn (och icke så- 
som i orden osv. af /i), öfvergår det icke gärna till sonantiskt Hn, hvadan 
t. e. ordern, portern, persern nästan alltid uttalas ^(lo^l (mycket sällan Ä(|fl2n'Z) 
osv., aldrig a^rin »sv. 



— 57 - 

Labiolabial tremulant förekommer som sonant i inter- 
jektionerna y>piro» och »brr», se I, 413. 

d) Frikalivorna s och f blott i några interjektioner: 6s 
(»vyss»), ps (»puss»), pst, is, s («hyss») se I, 426, gs (»gyss») 
I, 462, Ifs (»kiss») I, 458; 6f (»vyssj»), f (»hyssj», »schy») 
I, 471. 

De för öfrigt icke brukliga frikativorna z och ^ fungera 
som sonanter i interjektionerna (b)z, 6z (se I, 424 f.) och % 
(se 1, 474). 

e) /i-ljud af ena eller andra slaget blott i några inter- 
jektioner såsom »huh», »puh» m. fi., om hvilka se närmare 
I, 414 f. Väl väsentligen ett sonantiskt h^ (eller hy\ jfr I, 
515 med not 1) är den s. k. sucken (»ah»). 

g 32. Konsonanter. 
Såsom konsonanter kunna i svenskt riksspråk följande 
ljud fungera: 

a) Alla (51) buckaler. Exempel äro öfverflödiga. 

b) Vokalerna ^ t (alternativt kanske äfven é) och n (alter- 
nativt kanske äfven u, ui och o) i vissa fall, hvarom se när- 
mare här nedan (s. 58 ff.). 

Ur det föregående (I, 401) erinra vi oss, att en förbin- 
delse af en sonantisk och en konsonantisk vokal — hvarvid 
ordningen dem emellan är likgiltig — kallas diftong, en 
förbindelse af en sonantisk och två konsonantiska vokaler 
åter triftong; att diftongen, resp. triflongen kallas fallande, 
om den första vokalen är stafvelsens fortis, stigande, om 
den sista vokalen är stafvelsens fortis, och sväfvande *, om 

^) En konsonantisk vokal kallas af rätt många författare, men myc- 
ket olämpligt, för »halfvokal», en term som stundom begränsas till ställ- 
ningen före den sonantiska vokalen utan att därigenom bli lämpligare, 
snarare tvärtom. 

» Sä J. Storm, Englische Philologie, 2. Aufl., s. 85 f. Sievers i Pauls 
Grundriu der germ. Philologie, 2. Aufl.. I, 301, använder termen »gleich- 
schwebend», men senare, i Grundzuge der Phonetik, r>. Aufl., »schwebend». 



— 58 — 

vokalerna äro i fråga om styrka ungefar jämspelta; samt att 
en triftong, hvars mellersta vokal är stafvelsens fortis, kallas 
stigande-fallande. Härtill är nu att lägga diftongernas 
indelning i äkta och oäkta, allteftersom den sonoraste kom- 
ponenten är den starkaste (dvs. stafvelsens sonant är också 
dess fortis) eller så icke är fallet. Äkta äro därför t. e. så- 
väl de fallande diftongerna i ty. haus, mein, bråu, engl. boy, 
no, fra. oeuil, ital. lui som de stigande i fra. roi, lieu, bien, 
ital. piano, buono. Oäkta äro däremot t. e. såväl den sti- 
gande diftongen i fra. lui som de (svagt) fallande i dalmålets 
(i Evertsberg) shan ^ 'sten', fyora 'föra' och den snarast sväf- 
vande i samma måls kuenn * 'korn'. 

Det nutida svenska riksspråket äger inga oäkta difton- 
ger. Vidare är det åtminstone klent beställdt med förekom- 
sten af äkta stigande diftonger. När vi från främmande 
språk inlåna dylika, ombilda vi dem nämligen i regeln till 
»hiatus»-förbindelser, dvs. vi föra de båda vokalerna till hvar 
sin stafvelse, t. e. i toalett, piano, som i svenskan äro trestaf- 
viga, icke såsom i de språk, hvarifrån de lånats, tvåstafviga. 
Emellertid äga vi vid sidan af förbindelser af frikativtj med 
en följande vokal, annan än i, ett alternativt, om också icke 
fullt så vanligt uttal med konsonantiskt / i stället för det 
ifrågavarande j (se närmare iiärom I, 468). På detta sätt 
erhålla vi — och detta äfven i rent inhemska ord — icke 
mindre än 16 äkta stigande diftonger, sammansatta af i och 
och en följande vokal hvilken som helst utom i ^ t. e. i lin- 
jal, vilja, get, gevär, linje (sällan linie *, dvs. trestafvigt, alltså 

* Utvecklad till äkta stigande i målets ^€i^k 'Erik' o. a. 

' En öfvergång till äkta stigande förutsattes af moramålets kvonn. 
Jfr nysv. ld]jup af fornnord. diup med äkta stigande, tidigare sväfvande, 
ännu tidigare oäkta fallande och en gång i tiden äkta fallande (deup) diftong. 

' Rent undantagsvis torde man dock kunna få höra äfven ett sådant 
ord som t. e. orgier (men väl icke t. e. gifod) uttaladt med t i stället för^. 

* Däremot vanligen Asien (och alltid asiat, asiatisk), Italien (men icke 
sällan italjenare, liksom ofta Spanjen och alltid spanjor) o. d. 



— 59 ~ 

med hiatus), kabbeljo, orgor, ju, juvel, juUe, gynna, jål, joller, 
mjåkig, gök, björk. 

Af större allmänligbet äro våra äkta fallande diftonger, 
af hvilka vi aga fem med i-Ijud (alternativt väl någon gång 
ersatt af e-ljud, se I, 468) och två med if-ljud (af ena eller 
andra slaget) såsom sednare komponent. Uttalet är dock så 
till vida vacklande, att i-diftongerna mycket ofta utbytas mot 
förbindelser af sonantisk vokal med följande ; (jfr I, 468) 
och — de endast i lånord eller främmande ord förekommande 
— u-diftongerna mot förbindelser af två sonantiska vokaler 
i hiatusställning, detta sednare desto konsekventare ju mer 
de ifrågavarande orden hinna att försvenskas. De faktiskt 
föreliggande diftongerna af nämnda slag äro följande: 

I. I-diftonger: 

1. at, förekommande endast i interjektionen aj samt 
en del lånord \ t. e. Aina, aiss, baj, gaj (sjöterm), haj, kainit 
(gödningsämne), kaj, kajka 'ro' ^ A:ay/nan'namne', Kajsa, kavaj, 
Kebnekaise, maj, majs, malaj, Naima, paj, pajta ('pälsa'; på, 
rajgrås, svaj. 

2. m, endast i interjektionerna huj (samt uttrycken »i 
ett hujy>, »som en huj», hvarom se I, 415) och uj, 

3. o^, blott i interjektionerna ohoj, oj, voj (flnländskt) 
samt en hop lånord ^ såsom boj, hojta, koj, konvoj, korderoj, 
loj, mojna, nojs, pojke, skoj, skojta 'löpa kring hit och dit', 
stoj, Toivo m. fl. 

4. cet, förekommande dels i några ursprungligen in- 
hemska ord: ej, frejd, hej (lånadt?), hejd, helbrågda, nej och 
de lägre stilarternas dej, mej, sej samt åtskilliga verbalformer 
såsom lej, lejd, lejt, säj (=sdg), väj; dels i en mängd lånord ^ 
såsom bej, dejlig, dejsa (sjöterm), Einar, Eira, Eisen, ejder, fejd, 
fejning, Frej, gnejs, hanrej, hejduk, kejsare, Key, Klein, konterfej, 

^ Se Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord, s. 5 flF. 

• Jfr turk. AaiA* 'båt*. 

» Se Tamm, a. st. s. 25 f. och 62 f. 



— 60 — 

lakej, lejd, mejram, mejsel, nejd, nejlika, pastej, pejla, prejning, 
Rein, Reinhold, sejd, sejdel, sejlare, sejsa (sjöterm), sejsning, 
slejf, spejs 'klockmalm*, strejk, timotej, Vegesack (läs Fåjs-), 
vejde (örtnamn), Wadstein m. fl. 

5. m, dels i^ några ursprungligen inhemska ord såsom 
fröjd, löjlig, slöjd och särskildt en hop verbalformer, t. e. böj, 
höjd, höjt, höjts, böjlig, böjning, dröj, flöj, förnöj, höj, plöj, röj, 
töj med allehanda därtill hörande härledda former; dels i 
åtskilliga lånord ' såsom flöjt, kröjsel (glasmästar\'erktyg), löjt- 
nant, möjlig, preussisk, reumatisk, -ism (sällan med ii-diftong, 
se II, 2 nedan ^), vindböjtel m. fl. 

II. u-diftonger: 

1. aw ^ förekommande endast i lånord (eller rent främ- 
mande ord), men i ett rätt stort antal dylika. Emellertid 
utbytes, i den mån dessa ord försvenskas (genom att sprida 
sig till alla nejder, samhällslager och stilarter), diftongen mot 
en förbindelse af långt a eller (i trjxksvag stafvelse) kort a och 
u eller (i trycksvag öppen stafvelse, se I, 519) tu, fördelade på 
två skilda stafvelser. Detta sistnämnda uttal af skriftens au är 
så godt som enrådande i en del populära ord, särskildt i många 
allmänt bekanta personnamn, t. e. dopnamnet Paul (och Saul) 
samt familjenamnen Aulin, Baur, Braun, LaurelL Men äfven i 
de flesta öfriga fall utgör det ett mer eller mindre vanligt 
alternativ, t. e. i audiens, auditorium, auditör, augment, auktor. 



1 Se Tamm. a. st. s. 25 f. och 62 f. 

' Neutnim och neutral höra däremot endast sällan hit, se II, 2 nedan. 

^ Enligt Lyttkens-Wulff, Ljtidlära^ s. 78 och 131 skola denna diftongs 
komponenter utgöras af långt a och O eller U (men »i Stockholm vanligen 
äu», ett uttal som jag för min del aldrig hört). I samma författares ^7- 
talsordbok anges emellertid genomgående blott långt a -\- o. Det förefaller mig 
sannolikt, att O verkligen kan individuellt förekomma, ehuru det icke torde 
vara S3'nnerligen vanligt. Men uppgiften rörande det långa a (i stället för 
kort a) beror väl på missuppfattning af det här ofvan i texten påpekade 
förhållandet, att långt a i förevarande fall förekommer vid uttal med (icke 
diftong, utan) hiatus. Annars skulle här föreligga det enda exemplet pä 
att nutida svenskt riksspråk ägde lång vokal såsom komponent i en diftong. 



— 61 — 

auktoritet, aula, aurikel, Aurora, auskultant, auspicier, Austin, 
Australien, bautasten, centaur (kanske ännu alltid med dif- 
tong), clown, Daug, faun, fauna, flau, Gautiod, glaubersalt, 
haubits, kausal, kaustik, kaution, kautschu(k), klausul, lauda- 
num (kanske alltid med diftong), laudatur, Laura (vanligen 
trestafvigt ^), Lewenhaupt, Maurits, mausolé, nautisk, paulun *, 
pauperism, paus, plausibel, restaurera, restauration. Några från 
grekiskan lånade ord ha jämte au — här mycket sällan väx- 
lande med a, resp. a -}- u, resp. ta i hiatus — äfven av, t. e. 
aeronaut, autentisk, autodidakt, autograf, autokratisk, automat, 
autonom, autopsi, tautologi och väl äfven Kaukasus^ (men knap- 
past kaukasisk). Några mycket populära ord ha (jämte både 
an och a-n eller a-n, resp. a-m, a-ia) i vulgär stil a eller a 
(allteftersom vokalen är lång eller kort), i »herrskapstal» äf- 
ven a, resp: o: August, Augusta, augusti, auktion; jfr familje- 
namnet Tauvon (läs Tavo'n). 

2. ceu *, förekommande blott i lånord (eller rent främ- 
mande ord) och dessa icke särdeles talrika. Som de nästan 
alla härstamma från grekiskan och icke hunnit bli vidare 
populära, ha de ett mellan cen och — minst lika vanligt — 
cev växlande uttal — jfr 1 ofvan om växlingen an: av i ord 
af grekiskt ursprung — t. e. eudemonistisk, eufemism, eufonisk, 
Eufrosyne (någon gång uttaladt — halffranskt — som Ofro- 



* Ännu Talis Qualib i Beppo använder emellertid Laura trestafvigt 
blott en gång (s. 21, första gången ordet förekommer och därför kanske 
återgifvande förf:s oreflekterade genuina uttal), men tvåstafvigt 13 gånger 
(s. 23, 29, 56. 57, 65, 67, 70, 81, 85, 87, 89, 91, 99). 

* Trestafvigt redan ä det bekanta stället i Wennerberos Gluntarne: 
»inom hennes pauliirnä, 

' Huru främmande diftongen ter sig för de djupare samhällslagren, 
synes bl. a. af det vulgära, men icke ovanliga uttalet Kau'kasns, 

* Enligt Ltttkens-Wulpp, Ljudlåra, s. 56, skola denna diftongs kom- 
ponenter utgöras af a? och u, men enligt Ljudlära, s. 131, och CUalsord- 
bok, s. 56* och flerestädcs, än af as och i/, än af 8 och ui- Båda dessa sist 
nämnda uttal torde verkligen individuellt förekomma, men äro väl dock 
att betrakta som sällsyntheter. 



^ 62 — 

syn!), Eulalia, eunuck, eutanasi, farmaceut, heuristisk, neuralgu 
neurasteni, pentateuk, pleuresi, pneumatisk, pseudonym m. fl., 
alla ursprungligen grekiska, hvartill komma Eurén, teutoner 
och möjligen några till. De få ord, som blifvit mycket gängse» 
utbyta gärna cea mot en hiatusförbindelse af långt e eller (i 
trycksvag stafvelse) kort a och sonantiskt n, resp. ta — jfr 
1 ofvan om växlingen aa: a-n eller a-w, resp. a-ui, a-ui — 
ett uttal som är mycket vanligt i Eugen, Eugenie (stundom 
uttaladt Ofeni) och det vida vanligaste i Eufrat, Europa 
(men mindre vanligt i europé och europeisk), neutrum, neu- 
tral. De båda sistnämnda uttalas någon gång, på grund af 
tyskt inflytande, med diftongen ot, som är det afgjordt van- 
ligaste i reumatisk, -ism (sällan rcen-, rceu- eller ra-ia-). 

Om sålunda det svenska riksspråket är fattigt på dif- 
tonger och de som finnas delvis äro, såsom vi sett, stadda i 
utdöende, så äro i stället de flesta af våra dialekter så myc- 
ket rikare därpå ^ Endast den medelsvenska gruppen intar 
samma ståndpunkt som riksspråket, i det att diftonger här 
nästan alldeles saknas. Däremot har den sydsvenska grup- 
pen att uppvisa flera nyskapade diftonger, af hvilka en sär- 
skildt för denna grupp karakteristisk är den — väl för alla 
dithörande munarter gemensamma — som uppkommit genom 
diflongering af å (till au eller något dylikt). Den nordsvenska 
gruppen har å de flesta håll diftonger, dels sådana som 
ärfts från nordisk tid, dels nya, dels båda slagen samtidigt. 
Diflongrikast är gutniskan, som både har kvar representan- 
ter för alla gamla diftonger och dessutom i nyare tid diftonge- 
rat alla sina långa vokaler. 

Triftonger saknas i svenskt riksspråk med undantag 
af ett enda ord, härmningen af kattlätet: miau (vid sidan af 
det från lätets ståndpunkt något mera emanciperade jam, 
hvaraf jama liksom da. miave af miau), I våra dialekter träf- 
fas däremot dylika här och där, och de äro då alltid an- 

* Se LUNDELL i Sv. landsm. I, 124 flf. 



— 63 — 

tingen stigande-fallande såsom i gutniskans (på Fårön) niauta ^ 
(så redan i fgutn.) 'njuta', stieila ^ (fgutn. stielä) 'stjäla' eller ock 
sväfvande — åtminstone hvad de båda första komponenterna 
angår — såsom i dalmålets (i Evertsberg) krniepa 'krypa'. 

§ 33. StafvelsebUdning i udd^ud '. 

Efter en absolut paus kan en tryckstafvelse i nysvenskt 
riksspråk inledas af antingen en sonant eller en till tre ante- 
sonantiska, dvs. före en sonant placerade, konsonanter. Vi 
få sålunda fyra hufvudfall: 

a) Om uddljudet utgöres af en sonant^, så är denna 
— om vi bortse från interjektionerna /n^^, 5, f, »huh» och 
»ah», hvarom se ofvan § 31, b, 3 samt d och e — alltid en 
vokal, som kan vara hvilken som helst utom a och Oy t. e. 
al, all, eld, ehuru, is, os, ut, urin, upp, yr, år, orre, ärr, ok, 
ört: alltså inalles 15 möjligheter. 

b) Om uddljudet utgöres af en antesonantisk konsonant, 
så kan denna — naturligtvis bortsedt från interjektionerna 6s, 
6z, 6f och % (se I, 412) enligt s. 6 ofvan — vara antingen 

en explosiva, nämligen: b, d, g, g, t. e. båt, då, gul, god; 
If, k, p, t, t. e. kula, katt, på, tå; I, m, n, t. e. lat, mat, nu; eller 

en frikativa: j, v, t. e,ja, vi; f, s, f, t. e. få, så, sken; eller 

ett A-ljud, t. e. hat, hatt, het, hetåw, hit, hot, hut, husar, 
hund, hyra, hår, hopp, häst, hö, höst; eller 

tremulanten r, t. e. rik; eller 

vokalen t (detta dock blott alternativt i stället för j, se 
I, 468 och ofvan s. 58 f.), t. e. ja; 

alltså inalles 18 möjligheter (då vi nämligen betrakta A 



^ Numera har dock vanligen triftongens första komponent här öfver- 
gått till frikativa U). 

' Om termens betydelse se I, 408. 

* Stundom kan denna visserligen föregås af glottal tenuis (se I, 370)» 
men som denna företeelse i svenskan är tillfällig och utan språklig bety- 
delse (jfr I, 371), tar jag här ingen hänsyn till densamma. 



- 64 — 

som ett enhetligt ljud enligt s. 6 ofvan, och då vi äfven lämp- 
ligast sammanföra alternativen j och t till ett enda fall). 

Den på konsonanten följande sonanten är — frånsedt 
vissa interjektioner — alltid en af de vokaler, som enligt a) 
ofvan kunna förekomma i uddljud, och kan vara hvilken 
som helst af dessa med den ringa inskränkning rörande 
kombinationsmöjligheterna för 3, g och ^', A% som af § 11, 
1 och 3 samt § 15, 1 och 3 ofvan framgår. 

c) Om uddljudet (i något vidsträcktare mening taget) 
utgöres af två på hvarandra följande konsonanter, så 
är den förra (den antekonsonantiska) af dessa — frånsedt 
de mycket sällsynta fallen af uddljudande /^, d^, t^ i några 
rent främmande ord, hvarom se I, 476 och 491 — antingen 
en explosiva (b, rf, gr, g: l\ k, p, /, /; m, n) eller en frika- 
tiva (v: f, s, /"); alltså inalles 15 möjligheter, af hvilka 14 
tillhöra de under b) ofvan nämnda 18. Den sed n are (den 
antesonanliska) konsonanten är oftast tremulanten r; därnäst 
vanligast en explosiva, vare sig /, m (blott efter s och, i främ- 
mande ord, /), n eller l\ A% p, / (alla dessa fyra blott ^ efter 5); 
vidare någon af frikativorna 7, ^ (blott efter /), 5 (blott i ett 
fåtal, nästan uteslutande mer eller mindre främmande, ord), 
f (blott efter t i några få främmande ord) och v *; ändtligen 
äfven vokalen i, eliduru endast alternativt i stället för j (jfr 
ofvan under b); alltså inalles 13 möjligheter. Den därpå 
följande sonanten är alltid någon af de vokaler, som enligt a) 
ofvan kunna förekomma i uddljud. 

Af de många härvidlag tänkbara konsonantkombinatio- 
nerna förekomma faktiskt blott 56 * (hvaraf 16 uteslutande 
i mer eller mindre främmande ord) nämligen: 

^ Frånsedt rent främmande ord såsom fiisis^ ktonisk, ptomain. 

' Jag bortser här från det sällsynta uttalet sf- (vanligen sv-) i sfinx 
och sfär; jfr I, 425 och 416. 

° Jag medräknar då icke de variant-uttal med konsonantiskt % i stäl- 
let för ) och med sf- i stället för so-, hvarom se strax ofvan samt not 2; 
ej heller det sällsynta pf- för /"-, hvarom se I, 408 not 2. 



— 65 — 

1. b-\-j. I, r. Af dessa är bj- rätt sällsynt, förekom- 
mande endast i ett tiotal nysvenska rotord och blott före 
vokalerna a, a, u, tu, n, ce och o, t. e. Bjarne, Bjarke (famil- 
jenamn), bjuda, Bjurell, bjugg, bjälke, björk. Däremot äro 
bl- och 6r- båda mycket vanliga och förekomma framför 
alla de vokaler — dock icke fe/- före m — som uppträda i 
uddljud (se ofvan a), t. e. blad, blank, blek, blessyr (kanske 
dock oftare med ft/cp- än ftte-), blid^ blod, blus, blund, bly, 
bloss, bläck, blöt, blöja; bra, brant, bred, bresiVja, brist, bro, 
brus, brutal, brunn, bry, bråk, brott, brädd, bröd (äfven med 
o jämte 0, se I, 511), bröst. 

2. d -{- r, v. Mycket vanligt är dr-, som förekommer 
före alla uddljudsvokaler, t. e. drag, dragg, dref, dressin 
(dock väl oftare dra:- än dra-), dricka, drog (af draga), 
drufva, druid, drummel, dryg, dråp, droppe, drägg, drog, dröja. 
Däremot är dv- mycket sällsynt, förekommande blott i tre 
rotord: dvala, dväljas, dvärg samt i familjenamnet Dvorsky 
(Divorsky). 

3. f-\-j, U n, r, /. Af dessa äro fl- och /r- båda myc- 
ket vanliga och förekomma framför alla uddljudsvokaler, 
t. e. flat, flacka, flere, Fleron (familjen.), flit, flod, fluga, flu- 
orid, flundra, fly, flå, flotte, fläta, flöde, flöja: fras, fram, fred, 
fregatt, fri, from, fru, frugal, frukt, frysa, fråga, frossa, fräta, 
frö, fröjd. Tämligen sällsynt åter är fj-, förekommande fram- 
för a, a, o, u, u, o, ce, \ tillsammans omkring ett tjog rot- 
ord, t. e. Fjalar (dopn.), fjant, fjorton, fjun, Fiulsrud (famil- 
jen.), fjolla, fjäder, fjol. Än sällsyntare är fn-, som uppträder 
före a, a, i, n, y, o, o, e i ett tiotal fall, t. e. fnas, fnoskig, 
fnissa, fnurra, fnysa, fnoskig, fnös, fnöske. Nästan enastående 
är /?- i det föga brukliga främmande ordet ftisis (jämte några 
andra, än sällsyntare, kemiska ock medicinska termer). 

4. g -{- 1, n, r (jfr I, 462 f. och 5 nedan). Mycket van- 
liga äro gl- och gr-, som uppträda före e, ?, u, y, ce, och 
o (gr- äfven före a), t. e. gles, glida, glupa, glycerin, glänta, 

Soreen, Vårt språk. Bd. U. 5 



— 66 — 

glöd, glömma: gren, Gregorius, grin, grufua, gry, grås, gröda, 
grönska. Sällsynt åter är gn-, före e, i, u, y och ce med icke 
ett tiotal fall, t. e. gnet, gnida, gnu, gny, gnäll, 

5. g-{-l, n, r (jfr 4 ofvan). Mycket vanliga äro g/- 
och gr-, uppträdande före a, a, o, n, a och o {gr- äfven före 
m), t e. glad, glans, glo, glugg, glåmig, (snö)glopp (glassar): 
gran, grann, gro, Grusell, grums, grå, groiia. Sällsynt däremot 
är gn-, före samma vokaler, men med blott ett tiotal fall, 
t. e. gnaga, gnabb, gno, gnugga, gnomisk, gnostisk (Gnospelius). 

6. ^ + ^ ^* ^f *» ^> (jfr I, 458 och 7 nedan). Af dessa 
äro Ifl-, in- och It- alla vanliga och förekomma framför e, 
a (dock icke ^n-), t, u, y, ce, 0, e, t. e. klen, klenod, kli, klut, 
klyfva, kläde, klöfja (uttaladt både med långt och, mera 
sällan, kort o); kneka, knif, knut, knyta, knä, knöl, Knöppel 
(familjen.); krets, kreera, krig, kruka, kry, kräk, krök, krön. 
Icke sällsynt är ^'v-, ehuru förekommande blott före e, t och 
ce, t. e. kved, kvick, kväll. Enastående är Ifs- (växlande med 
S-) i det ursprungligen utländska xylograf (jfr I, 458). 

7. k -\- 1, n, r, t, v (jfr 6 ofvan). Vanliga äro kl-, kn- 
och ÅT-, uppträdande före a, a, o, ta (dock icke kn-), n, a, o, 
t. e. klar, klass, klo, klusil, klump, klå, kloster; knaka, knall, 
knoge, knuff, knåda, knopp: krake, krafs, krog, krumelur, 
krumpen, kråka, kropp. Ej sällsynt är kv-, ehuru förekom- 
mande endast före a, a och o, t. e. kvar, kvalm, kvot. Ena- 
stående är kt- i det sällsynta och ursprungligen utländska 
ktonisk. 

8. m-\-j, n, r. Alla dessa förbindelser äro mer eller 
mindre sällsynta: mj- före a, u \ a», 0, o i mindre än ett tiotal 
rotord, t. e. mja (se III, 35), mjuk, mjälte, mjöl, mjölk: mn- 
blott i det föga brukliga mnemonik: mr blott i det ursprung- 
ligen slaviska familjenamnet Mraz (Mråz). 



^ Men icke u, ty mjugg förekommer aldrig annat än omedelbart ef- 
ter I utan mellankommande paus, alltså aldrig med uddljudande mj. 



— 67 — 

9. n + 7 (jfr I, 423 f.) förekommer blott före a, u, «r, 
o och o i n/a (se III, 35), njure (Njurling, njuta), njugg, njöt 
och det främmande Njommelsaska 'Harsprånget' ^ 

10. p-{'Jf If n, r, s, f. Af dessa ärop/- och pr- mycket 
vanliga och förekomma framför alla uddljudande vokaler, t. e. 
plan, plats, plenum, plebej, plikt, plog, pluringar, pluton, plugg, 
plym, plåga, plotter, plåga, plös, plöja: prat, prassel, premium, 
prelat, prick, prof, prut, prudentlig, prusta, pryl, prål, propp, 
präst, pröfua, Preutz (familjen.). Sällsynta däremot äro: pj- 
före a, &, n, a, o, ce, i mindre än ett tiotal rotord (de flesta 
med klandrande innebörd), t. e. pjaskig, Pieron (familjen.), 
pjunk, pjåk(ig), pjoller (pjåsk), pjäs (pjäxor); ps- nästan blott i 
Psarski (numera utdödt?), Psilander, psykisk (undantagsvis 
med s-, som kanske är något vanligare i psykologi), pseudonym 
(ofta med s-); pt-- blott i några lärda ord såsom pterodakty- 
tas, ptolemeisk, ptomain, ptyalin; pn- blott i det sällsynta och 
främmande pneumatisk. 

11. s -{- i', k. I, m, n, p, t, v. Af dessa är endast s^- 
sällsynt, förekommande framför a, t, u, y, ce, i mindre än 
ett tiotal fall, t. e. skelett, skiss, skur, skyt (vanligare med f), 
skepsis: jfr I, 406 f. Alla de öfriga äro mycket vanliga och 
förekomma: 5/- före alla uddljudsvokaler, t. e. staf, stark, 
stek, stearin, stil, stor, stut, stubin, stump, styf, stå, stolt, stäf, 
stöd, stör: Ä/n- före alla utom ta, t. e. smal, smattra, smed, 
Smedin (familjen.), smink, smorläder, smula, smuts, smyga, 
små, smolk, smäda, smög, smör: si- och sn- före alla utom 
6 och ui, t. e. slag, slarf, slef, slit, slok, slut, slump, slyna, slå, 
slott, släp, slö, slöjd: snar, snask, sned, sniken, sno, snut, snub- 
bor, snygg, snål, snopp, snäf, snö, snöre: sp- före alla utom 
u och m, t. e. spak, spark, spel, spenat, spik, spof, spänning 
(skeppsterm), spy, spå, spott, späd, spö, spörja: sv- före alla 
utom tu, 0, e, t. e. svan, svans, svek, Svenonius, svida, svor- 



' Det gammalmodiga njupon 'nypon* är väl numera fullständigt ut- 
dödt i riksspråket. 



— es- 
c/om, svuren^ svulst, svyck, svår, svang, svält; sk före a, a, o, 
uiy «, ff, o, t. e. skal, skall, sko, Skulander, skurk, skål, skott, 

12. f-\- 1, m, n, r, v, Alla dessa förbindelser träffas 
blott i ett antal ursprungligen utländska ord (mest familje- 
namn och facktermer) och ersättas så småningom af mot- 
svarande s-förbindelser, i den mån orden försvenskas. Exem- 
pel se I, 473 f. 

13. t-{-r, s, f, v. Af dessa är /r- mycket vanligt och 
uppträder före alla uddljudsvokaler, t. e. trasa, tratt, tre, 
tremulera, trifvas, tro, trut, Trusell (familjen.), trumpen, trygg, 
tråd, troll, trål, trög, tröja. Sällsynt (drygt ett dussin fall) däre- 
mot är tv-, som finns blott före a, a, e, 6, i (här oftast), n, a, o, 
CB, t. e. tvaga, tvang, tveka, Tvelin (familjen.), tvina, tvungen, 
två, tvång, tvär. Mycket sällsynta åter äro ts- och tf-, som 
blott förekomma i två, resp. fem ursprungligen utländska 
ord; se I, 420. 

14. / + ;. Förbindelsen är mycket vanlig och före- 
kommer framför alla uddljudsvokaler, ehuruväl mycket sällan 
före de mediopalatala och velara. Exempel se ofvan s. 31. 

15. v -{- 1, r. Båda förbindelserna äro sällsynta, i det 
att vr- träffas i blott ett tiotal rotord före a, a, e, t, o, a, o, 
ce, t. e. vrak, Wrang(el), vred, vrida, vrok, vrå, vrång, vräka: 
vi' åter blott i de ursprungligen slaviska, sällsynta Vladimir 
(dopn.) och Wladislawoivsky (familjen.). 

d) Utgöres uddljudet af tre på hvarandra följande kon- 
sonanter, så är den första af dessa alltid frikativan s ^ 
den andra en af tenues /f, k, p, t \ den tredje (den anteso- 
nantiska) vanligen tremulanten r, sällan en af frikativorna j 
(alternativt i dess ställe konsonantiskt t, jfr ofvan s. 58), v, 
eller explosivan / K Man har alltså i första rummet blott 
en, men i andra och tredje rummet hvardera fyra möjlighe- 



* Jag bortser här från de båda, ursprungligen slaviska, familjenam- 
nen Hrzan och Wrzodek, om hvilkas svenska uttal jag icke har mig någon- 
ting bekant. 



— 69 — 

ter. Den följande sonanten är alltid en af de vokaler, som 
kunna förekomma i uddljud. 

Af de öfverhufvud tänkbara 16 konsonantkombinatio- 
nerna föreligga faktiskt följande 8: 

1. 5^-4-r, v. Af dessa är sffr- mycket vanligt, före- 
kommande framför vokalerna e, a, t, u, i/, ce, 0, e, t. e. skred, 
Schrevelius, skri, skruf, skryt, skrän, skröplig (uttaladt både 
med långt och kort 0). Däremot är si'v- ytterst sällsynt, 
t. e. i skvätt, lägre stil skvimpa 'skvätta'. 

2. sk 4- r, v. Mycket vanligt är skr-, före a, a, o, ta, 
a, «, o, t. e. skrap, skratt, skrot, skräpens, skrubb, skrå, skrock: 
sällsynt åter skv-, som ej når upp till ett tiotal fall och en- 
dast träfTas före a och a, t. e. skval, skvalp, 

3. sp -j- ;, /, r. Tämligen vanligt är spr~, som träffas 
i omkring ett tjog rotord och före alla uddljudsvokaler 
utom &, o, ta, y, e, t. e. spraka, spratt, spred, spricka, spruta, 
sprund, språk, språng, sprätt, spröt. Mycket sällsynt är sp]-, 
som blott finnes före u och ce i spjufver, spjut och spjäla, 
spjåll, spjärna: likaså spl-, som träffas endast före t och ce i 
y>spleen», splint, split, splits, splitt, splittra och splendid samt 
före a i facktermen splanknologi. 

4. st + ''• Förbindelsen är mycket vanlig och upp- 
träder före alla uddljudsvokaler utom m, t. e. stram, strand, 
streta, strelits, strid, Strokirk (familjen.), strupe, strunt, stryk, 
strå, stropp, sträf, strö, ström. 

Såsom vi finna, äro samtliga dessa uddljudsgrupper 
strängt ordnade efter principen af successivt tilltagande sono- 
ritet hos de däri ingående ljuden, dock med undantag af 
(Jt i ordet ftisis och) grupperna s^-, sk~, sp-, st- med eller 
utan en följande tredje konsonant. I följd af den abnorma 
ställning, som s (resp. f) här intar, kommer det att i ord, 
hvilka såsom uddljud ha någon af ifrågavarande grupper, till- 



— 70 — 

skapa en Ijudstafvelse utöfver de i ordet förekommande Iryck- 
slafvelserna. 

§ 34. StafvelsebUdning i slutljud '. 

Omedelbart före en absolut paus kan en tryckstafvelse 
afslutas medelst antingen själfva dess sonant ^ eller 1 till 7 
(eller möjligen 8) efter densamma följande konsonanter (hvar- 
vid jag for öfversiktlighetens skull bland konsonanterna upp- 
tar äfven mutorna, trots det från rent fonetisk synpunkt 
oegentliga i detta förfaringssätt; jfr ofvan s. 23). Vi erhålla 
alltså 8 (eller, om man så vill, 9) hufvudfall: 

1. Om slutljudet utgöres af en sonant, så kan denna 
vara af följande olika slag: 

en vokal, hvilken som helst utom a och o (och på sätt 
och vis «, eller om man så hellre vill «a, eftersom detta en- 
dast förekommer såsom alternativt uttal vid sidan af itt, resp. 
k; se I, 519), t. e. ja, böja, se, vilse, vi, bo, nu, hustru (bastu, 
Falu, farstu, furu, Jesu, huru, jumfru, jungfru, »kvarteret Lada», 
salu, familjenamnen Anjou, Indebetou m. fl. samt möjligen 
ännu ett och annat ord, men som synes i det hela ett rätt 
sällsynt fall), sy, gå, gorå {bigarrå, byrå, kallikå, hå, nå, så, 
alla dessa med a omväxlande med o; vidare adagio, agio, 
allegro, allegretto, embryo, Guille(t)mot, intermesso, pizzikato, 
portamento, stackato, alla med o jämte o; alltså ett i det hela 
sällsynt fall), knä, dö, Växjö (Rösiö och några få ort- eller 
familjenamn till, se I, 511); 

en af resonanterna l^, /,, m^^^, n^^, ti^ — med de inskränk- 
ningar i deras förekomst såsom sonanter öfverhufvud, hvilka 
ofvan s. 56 angifvits — t. e. handel (mantel, hassel o. d.), gör- 
del (mortel, hörsel), hm, handen (vatten, rosen), gården (por- 
ten, forsen): 



^ Om termens betydelse se I, 408. 

' En stafvelse som äu4^s på sonant kallas öppen, en som ändas 
på konsonant heter sluten. 



— 71 — 

tremulanten r — med de inskränkningar som ofvan 
s. 56 angifvits — t. e. order (port er); 

eÄ af frikativorna 5, f (r, j) i de ofvan s. 57 nämnda 
inlerjektionerna. 

2. Utgöres slutljudet af en postsonantisk (dvs. omedel- 
bart efter en sonant placerad) konsonant, så kan denna 
vara: en explosiva (ft, d, i, g, g; If, k, p, /, t; /, /. m, n, n, 
ff, g), en frikativa (/", ; — dock växlande med t, se s. 59 f. of- 
van — s, ^, f, u), en tremulant (r) eller en vokal (i — väx- 
lande med ;, se s. 59 ofvan — eller «), alltså inalles 25 möjlig- 
heter (då I och j räknas som ett och samma fall). Den 
föregående sonanten är antingen en vokal, hvilken som helst 
utom & och ta, eller någon af resonanterna /^, l^ n^, ti^. I 
det följande lämnar jag nu exempel på hvart och ett af de 
särskilda fallen: 

b är i det hela sällsynt och förekommer blott i ursprung- 
ligen utländska ord, men äfven där sparsamt, ehuru efter 
alla öfverhufvud möjliga (se strax ofvan) vokaler utom a, 
Q, I/, och o, t. e. stab \ Akab, efeb, diatrib (Gottlieb, Roth- 
lieb), glob, tub, Belsebub (äfven -ub), garderob, Jakob (Gottlob, 
familjenamnen Graucob, Zenob), Kaleb, 

d förekommer efter alla vokaler utom o, t. e. bad, hå- 
rad, led, Arfved (Hårved, Kaled, Manfred, Seved, Tankred), 
tid (David, Gottfrid o. d.), bod, gud, hufvud (Fleetwood o. d.), 
pryd, råd, Nimrod (kanske också -od), såd {v, Melsted o. d.), 
död, bröd (jfr I, 511). 

^ uppträder efter alla vokaler utom e, d och 0, t. e. 
kvållsvard, Edvard (Bernhard m. fl. på -härd, Leonard, Rikard; 
Agardh m. fl. på -gardh, -gärd), hird (vird), ord, Steinordh 
(familjen.), kurd (absurd, äfven -n^; Urd, äfven nrd med långt 
r), Sigurd (Vigurd familjen.), styrd (dyrd), hård, Ahlford (m. 
fl. familjen, på -förd; vulg. laggård), värd, börd. 

^ Då det ifrågavarande ordslutet förekommer i I^eksells Sv. rim- 
lexikon, inskränker jag mig i allmänhet till ett enda exempel. 



— 72 — 

f förekommer blott i ursprungligen utländska ord ^ 
efter o, a, i, «, y, «, o, «r, o, L e. telegrafi straff (Landgra/f m, fl. 
familjen.), kalif (biff)^ knuff, Styff (familjen.), strof stoff (bi- 
schoff, Aminoff o. d.), chef (träff, dopn. som Aleph, Josef famil- 
jen, som Beäff, Törsleff m. fl.), Ifoeaf ä la mode (svinets »ö/f^, 
automobilens »töff), 

g står blott efter e, i, u, g, ce, 0, t. e. seg, vig, stug, blyg, 
våg, trög. 

g endast efter a, a, o, w, ä, o, t e. dag, Son(n)tag (Mit- 
tag m. fl. familjen.), skog, gissug (humbug), råg, örlog (famil- 
jen. Herzog, Olrog). 

t se ) här nedan. 

j, växlande med i, se s. 59 f. ofvan, förekommer blott ef- 
ter a, n, o, ce, o, t. e. maj {Helledag, o. d.), huj (uj och väl 
äfven familjenamnet Sezådruy), skoj, nej (Murray, v, Nackreij 
o. d.), böj. 

Jf Gnnes blott efter e, a, 1, u, y, ce, 0, t. e. ek, Lamek 
(Czapek o. d.), rik, sjuk, byk, kräk, ök. 

k endast efter a, a, o, », a, o, L e. tak, konjak (Isak, 
v. Vegesack o. d.), bok, hejduk (kautschuk m. m.), båk, Enok 
(Hårlock, Whitlock, Wittrock o. d.). 

/ förekommer efter alla vokaler utom o, t. e. al, gammal 
(vadmal, Fingal, Hannibal), fel, igel, sil, sol, gul, djåfvul (he- 
mul. Koskull, Paijkull, Weibull), syl, ål, Eol (hos Bellman o. 
a.; dopn. Mascol, familjen. Therstol), hål, öl, Röhl (familjen.; 
jfr I, 511). 

I finnes blott i orden jarl, Karl, kårl, sorl samt några 
familjenamn (Ehrl, Firl, Jahrl, Pearl, Zerl). 

m uppträder efter alla vokaler utom o och 0, t. e. gam, 
balsam (Adam, Gilljam o. d.), Behm (Eifrém, familjen.), harem 
(Salem, familjen, såsom Eidem, Willem; alla dessa exempel 
dock oftast uttalade med -cem), regim (Efraim, Joakim, Selim), 

* Frånscdt det alternativa uttalet Elof, Olof (jämte Elov, Olov), 
hvarom se I, 416, och möjligen någon interjektion, t. e. uff? 



— 73 - 

fordom, Blum (äfven siafvadt BlUm, familjen.; y>groomy>), da- 
tam {Kockum o. d.), plym, åm, lagom, kräm, Bohm (familjen.), 

n likaså efter alla vokaler utom o och samt dessutom 
efter (sonantiskt) /^, t. e. gran, mellan, len, saken, fin, ton, 
fjun, alun, syn, hån, afton, lån, lön: adeln. 

Yl efter samma vokaler och (sonantiskt) /,, t. e. barn, 
sommarn, kamrern. Torbern (Maliern, Schlytern, Sibbern, v. 
Sneidern m. fl. familjen.; Vänern, Vättern; åkern o. d.), furirn 
(familjen. Muckenhirn), horn, tamburn, purpurn (familjen* 
Thorburn), studentkårn (familjen. Bohm, Zorn, Ahlborn o. d.), 
doktorn (familjen. Ekorn), järn, hörn; gördeln. 

p finns blott efter t, t. e. välling. 

g blott efter a och n i orden orang'utang (jämte -ta^'^), 
pisang och honung, konung, ledung samt ett tiotal familjenamn, 
t. e. Poignant, Wattrang och Ellung, Hornung. 

p efter alla vokaler utom o, t. e. gap, sirap (senap), knep, 
salep (familjen. Anrep och Lennep; alla dessa exempel väl 
dock lika ofta med -cep eller -ep), pip, rop, sup, borup (ar- 
kaiskt syrup, familjen, som Farup, Gleerup, Thulstrup m. fl.), 
nyp, skåp, biskop (bröllop, isop, Jakob — uttaladt -op jämte 
-06 — familjen, som Luttrop), släp, köp, kröp (jfr I, 511). 

r förekommer efter alla vokaler utom a, t. e. bar, som- 
mar, ler, åter, kurir, stor, gator, bur, purpur (Artur), dyr, tår, 
faktor, bär, stör (familjen. Lentvör). 

s efter alla vokaler utom o samt dessutom efter (sonan- 
tiskt) l^, l^, n^, ti^, t. e. as, narras (Tobias, Tomas, Douglas, 
af Ugglas o. d.), hes, ätes (Akilles, Berndes, af Forselles o. d.), 
is (Adonis, Vitalis, Wallis o. d.), os, hus, buss (minus, Petrus, 
en massa familjen, såsom Afzelius, Floderus, Conricus o. d.), 
pys (nyss), ås, oss (patos, Amos, Isoz, Melanoz o. a. familjen.), 
gräs, lös, möss; adels (Brandels, Sandels o. d.), gördels (Bar- 
tels), vattens, ordens (Mårtens). 

^ äfvenledes efter alla vokaler utom 0, t. e. bars, mars, 
officers (gers), hinders (en massa familjen, såsom Adlers, Evers, 



— 74 — 

Hälphers, Olbers, Peters), bankirs (hirs)^ kontors, gators, burs, 
kurs (purpurs), styrs (Luhrs), hårs (Cohrs), kors, vårs, börs. 

f blott i ursprungligen utländska ord efter a, a, t, u, y, 
a, o, ce, t. e. bagage, pallasch (mischmasch), prestige (affisch, 
familjen, som Beamisch, Frisch o. d.), dusch (Busch, Schlan- 
busch o. a.), plysch (grabuge, rysch, Låsch), eloge, galosch 
{bosch, Gosch, Mac Intosch), bresch (de Besche, Esch). 

t efter alla vokaler utom o samt dessutom efter (sonan- 
tiskt) /,, t. e. lat, annat (Dumrath, Wolrath o. d.), het, sam- 
met, hit, hot, ut, mammut (caput, vismut, Hellmuth), skryt, 
gråt, muskot (abbot, något, Algot, Bernadotte, Elliot o. d.), råt, 
söt, gröt (jfr I, 511); ådelt (Jaeppelt o. d.). 

I efter alla vokaler utom o och o, t. e. snart, lovart 
(Lennart, Engelhardt, Hegardt, Levart o. d.), ert, koffert (håf- 
vert, Albert, Robert, Höckert, Richert o. d.), skirt (skirdt), port, 
surt, Reifurt (Frankfurt, familjen.), dyrt, svårt. Alfort (Qvar- 
fort, Hollingworth o. d.), låri, stört. 

n blott efter a, t. e. flau, »/ri/aii», vau (växtnamn) och 
en mängd familjenamn såsom Schau, Buckau, Lindau, Pulchau, 
Schartau, Wesslau. I ett flertal af dessa ord växlar diftongen 
-au med a eller a + sonantiskt n eller tu, se s. 60 ofvan. 

v efter alla vokaler utom o och n, t. e. af, Gustaf, slef, 
Erslew (Eslew, familjen.), lif, bof, uf, styf, håf, orlof (Elof, 
Olof, en mängd familjen, som Beskow, Sydow o. d.), våf, löf, 
vulgärt röf^ (jfr I, 511). 

3. Utgöres slutljudet af två på hvarandra följande kon- 
sonanter, så är den sednare af dessa antingen en af frikati- 
vorna f, j, s, ^, f, v (alltså de samma som under 2 ofvan 
angifvits) eller en af explosivorna b, d, ((, g, g; Jf, k, p, t, f ; 
/, ni, m, n, ti, y, g (alltså de samma som under 2 ofvan an- 
gifvits, med den enda skillnaden att i stället för / här finns wi) 
eller — sällan — tremulanten r; således summa 24 möjligheter. 
Den förra, postsonantiska, konsonanten åter är antingen en 

^ Om familjenamnet Höwf uttalas på samma sätt, är mig obekant. 



— 75 — 

af vokalerna t (växlande med j, se s. 59 f. ofvan), u eller en 
annan resonant: fe^, d^, i^, g^, g^, /,, w, m„,, /?^^, ^^. p^, g^; 
eller en explosiva: h, rf, i, g, g, l\ k, /. /, m, i^, p, g. jd, /, 
/, alltså de samma som under 2 ofvan (s. 71) angifvits så 
när som på n; eller en frikativa: /", ^ (dock växlande med 
f, se s. 59 ofvan), s, ^, f, v, alltså de samma som i sista 
rummet (se strax ofvan); eller tremulanten r; eller ändtligen 
en af mutorna: If^, kj,, p ^, /^, t^; således inalles 42 möjligheter 
(då t och j räknas som ett och samma fall). Den före kon- 
sonantgruppen gående sonanten kan vara den samma som i 
fallet 2 ofvan. 

Af de hundratals härvidlag tänkbara konsonantkombina- 
tionerna förekomma faktiskt blott 114 (hvaraf minst 31 ute- 
slutande i mer eller mindre främmande ord). Detta gäller 
emellertid endast för det mest distinkta tal. I något ledi- 
gare sådant ökas nämligen de ifrågavarande förbindelsernas 
antal icke obetydligt — med 27 nya (hvaraf minst 5 mer 
eller mindre främmande) — därigenom, att den mellersta kon- 
sonanten bortfaller i många af de nedan under 4 nämnda 
trekonsonantiska slutljudsförbindelserna, särskildt /, m, n, fi, p, 
^ mellan resp. /^, m^^, /i^^, n^, p^, g^ och en följande buckal. 
De nu emellertid i första rummet ifrågakommande nyss- 
nämnda 114 kombinationerna äro följande: 

ft^, m^j, r -{- h — de båda sista fallen sällsynta och ur- 
sprungligen utländska — t. e. gnabb, snibb, nubb, stybb, 
snobb (Kobb), näbb; jamb, bomb, katakomb: teorb (sorb), verb. 
Om /^ + & se 4 nedan. 

d^ g, g, ;, /^, m, n^^, v -f- rf, t. e. gadd, snedd, vidd, rodd, 
udd, skydd, sådd, bädd, född; vigd, vägd: gnagd: hejd, höjd: 
skald, eld, vild, gnid, kyld (fylld), dold, våld, våld, böld: tamd: 
vand, hand, hind, ond, hund, synd, stånd, gränd: skafd, ge- 
nomlefd, häfd part. (häfd subst.), söfd. Om m^^^, p^, g^^ + ^ 
se 4 nedan. 

<?«/ + ^ blott i ordet gärd (fäktställning). 



— 76 — 

;, /, H\ p, r, H + / — alla sällsynta och ursprungligen 
utländska — t. e. slejf (Greiff, Pfeiff): Brynolf (Rudolf): Kamph, 
trumf skymf: Kruskopf; Scharf (Ugarph), isomorf (Hallendorff 
o. d.); Langauf (m. fl. familjenamn). Om /^, /i^ -|-/se 4 nedan. 

9g* J+9> t- e. vigg, trygg, hågg, högg (glögg); Solveig. 

gg. /•, u -\- g, t. e. dagg, dugg, dogg; sarg, dramaturg 
(jfr dock I, 481); Daug (Nordaugh m. fl. familjen.). Om 
/, + g se 4 nedan. 

r-\-jy t. e. arg, kirurg (jfr dock I, 481), sorg, berg, 
smörj. Om /^ fri^^j, n^+^ se 4 nedan. 

J, ^V 2?„, r, s, ^ + i', t. e. Froyk (familjen.), strejk; 
veck, blick, dryck, bäck, vulgärt rock 'ryckte' (tröck 'tryckte'); 
fink (v. Stedingk o. d.), vulgärt ynk 'ynkedom', bänk, sjönk; 
pir k, dyrk, värk, björk; besk, fisk, rysk, fläsk, Sandelsk, Dar- 
delsk, v. Qvantensk, v. Gjerdtensk (jfr I, 460); romersk^ färsk. 
Om /, -\- k se 4 nedan. 

^k* S„» '*» *» c^» t^ + ^% t. e. lack, suck, bock; bank, lunk, 
skånk; ark, turk, stork; ask, fusk, påsk; barsk, morsk, stursk, 
torsk; tomahavk. Om l^-f-k se 4 nedan. 

j, l^, r, tt -\-l, t. e. familjen. Beil (Heijll, Schreil); all, till, 
ull, fyll, såll, säll; föll; jarl m. m. (se s. 72 ofvan), om orden 
uttalas med r-4-/ och icke med / (se I, 434); Kaul (Paii/ 
o. d. familjen.). 

j. I, m^j^, r, ff -|- ''^ t- C- Ehrenheim o. d.; Malkolm, Vi7- 
helm; kam, hem, lim, gom, dum, grym, våm, fem, öm; arm, 
orm, vurm, storm, ärm; Söderbaum o. d. Om /^ + /n se 4 nedan. 

s -^ni — ursprungligen utländsk förbindelse — t. e. 
spasm, schism. 

j, l^, n^^, n, v -\- n, t. e. Weidenhain, Wadstein; aln, teln, 
Döbeln, Qäriln, djäfvuln, moln; sann, tenn, stinn, hon^ brunn, 
månn 'månne', än, lönn; clown (Bergenzaun, Braun o. d.); 
Ravn (familjen.). Om m^^^, y^^, g^^ + ^ se 4 nedan. 

Kn 4~ ^^ *• ^' f^ctrrn, i mom, herrn — alla tre företrädes- 
vis i de lägre slilarterna — förrn. 



— 77 — 

Vn + Vy t. e. ringf, styng (tyng), ang, sjöng. 

g„» r + n* t- e. slang, ung, gång; kärng, 

m^, p , r, s + p, t. e. kamp, klimp, sump, ymp, Wremp 
(familjen.); tapp, skepp, tripp, upp, hopp, läpp: karp (Alnarp 
o. d.), torp, skärp, snörp: asp, visp. Om /^-f /> se 4 nedan. 

j (eller här kanske alltid konsonantiskt i), a + r, t. e. 
familjen. Tengleir: Baur (Saur). 

b, d, i, f, g, g, j, i, k, /,, /, m, n^, fi, p, g, p, r, ^, /*. 
t, t* "> ^ (dvs. alla enligt 2 ofvan såsom slutljud möjliga 
ljud utom Un — i hvilkas ställe här trädt /^. n^ — och 
5) + 5» t- e- l^^bs (familjen. Krehs), stads, bords, tofs, uigs, dags, 
böjs (familjen. Reis, Weiss), steks, taks, vals,jarls, dams, svans, 
barns, vällings, konungs, skåps, narrs, Anders's (se I, 426), 
Buschs (se I, 426), knyts, forsports, paus (Bergbaus, Kraus, 
Strauss m. m.), grafs. Om m^^, fi^^, 2?„, g^, + * s^ ^ nedan. 

J' 4* Kf ^ «+«^ — ^''^ utom det första och det sista 
fallet dock blott i de lägre stilarterna (se I, 425 f.) — t. e. 
Tengleirs (genitiv af familjen. Tengleir); till bords, Sigurds: dok- 
torns, herms: blyerts, hörts: Baurs. 

;, r, t, t -\- f — ^"a blott i några få, ursprungligen ut- 
ländska ord — t. e. Breisch o. a. familjenamn; marsch, Hirsch, 
Dorsch \- Deibitsch: Bartsch. Om n^^, g^^ j-/* se 4 nedan. 

^d» /» ff» g» ;» !ff ^'» '/» "^' ^n» P» ^' A ^» ^» '^ + '» t- ^• 

retrogradt, timidt, kommodt (se I, 426 och ofvan s. 13 med 
not 2); kraft: segt: svagt: Feith, flöjt: rikt: rakt: svalt: tamt: 
vant, känt: döpt: fast, hest: fräscht'^: hatt: Bauth (familjen.; 
flaut, neutr. af flau)-, skeft. Om m^^^, p^, g„ + ^ se 4 nedan, 
^/i» ^* t c 4" t* *• C- Arndt, fornt, modernt (Berndt, Wcerndt): 
vurst. Furst, borst, värst, först: hvart. Hjort, Kurt, kort, ärt, ört. 



^ I den mån dessa o. d. ord försvenskas, utbytes rf mot ^, säsom 
t. e. genomgående skett i (siden)«ars. af t}', sarsche, fra. serge. 

^ Emedan väl intet annat ord ändas på -fi, substituerar jag och väl 
mången med mig här -^t. 



— 78 — 

r + y, t. e. arf, lurf (surf), korf, djärf. Om Ij-}- v se A 
nedan. 

4. Utgöres slutljudet af tre på hvarandra följande kon- 
sonanter, så är den sista (den slutljudande) af dessa an- 
tingen en af frikativorna f, j, s, ^s, /*, u eller en af explosivorna 
b, d, g: ^, k, p, t, [: m, w, n; alltså summa 17 möjligheter. 
Den näst föregående konsonantförbindelsen är alltid någon 
af de ofvan under 3 nämnda tvåkonsonantiska slutljudskom- 
binationerna, och äro alla dessa med undantag af de på r 
här representerade framför den ena eller andra slutkonso- 
nanten, särskildt talrikt före s. De faktiskt förekommande 
hithörande förbindelserna äro följande 199 (af hvilka dock 
många äro högst sällsynta); en siffra som dock åtskilligt ökas 
— med 37 nya fall — därigenom, att i ledigare tal den andra 
konsonanten bortfaller uti många af de nedan under 5 nämnda 
fyrkonsonantiska slutljudsförbindelserna : 

Ij I-\- b förekommer blott i dykdalb (familjen. Kalb) och 
fålb, I stället för l^b inträder vanligen Ip, alltså en tväkon- 
sonantisk förbindelse (jfr s. 75 ofvan) ^ 

S^ff» ^gg". ^m(^)' t)n(v)^ nn(i>* ^h rm, rv + d, t. e. tiggd, 
dygd: bragd; rymd, klämd, tömd; tyngd, stängd; fond; snärjd, 
sörjd; värmd; ärfd. Om /^;, Ijd, m^;, n^ -(- d se 5 nedan. 

///;. njn) + f i alf. golf 'hafsbukt* (Rolf), Wulff, sylf; 
Donf (familjen.). 

10 -f- g endast i alg (väl oftare utlaladt alj). 

lj(l), /n^,//n), n^{n)+j, t. e. talg, familj, älg, dölj; tämj: 
champagne, vänj. 

bs, ds, is eller ejs, fs, gs, ys, j^, Ifs, /,(/), /^, Is, ms, n^s, 
tis eller ti^s, ps, ps, ^s, fs, ts, /s eller f^, vs -{- If, t. e. Roth- 
liebsk, madridsk, Svärdsk, Josefsk, Seeligsk, malajsk, Tengleirsk, 
Eksk, stjälk (mjölk, familjen. Gilck), trilsk (inbilsk; spetälsk. 



' I det följande innesluter jag inom parentes den konsonant, som 
på detta sätt genom sitt bortfall i ledigare tal ger upphof ät en tvåkonso- 
nantisk grupp. 



— 79 — 

oålsk}, Zerlsk^ krimsk, rensk (latinsk, svensk), Wccrnsk, Frö- 
dingsk, Gripsk, E vers' sk, de Beschesk, östgötsk, Ricliertsk, Ers- 
lewsk. Om p^s + ^- se 5 nedan. 

bs, ds, ^s eller ^, fs, gs, ks, 1^(1), l^. Is, ms, n^^s, tis eller 
fl^, gs, ps, rs, ^s, fs, ts, tf,t, ts eller t^, ns, a^, vs -f- k, t. e. 
Raabsk (Taubesk), Palmbladsk, Sigurdsk, Aminofjsk, haagsky 
Haaksk, falk (folk), falsk (katolsk, trolsk, djäfvulsk), Birgerjarlsk, 
Dahmsk, romansk (dansk, vallonsk, skånsk), Zornsk, konungsk, 
Gleerupsk, Barrsk, Cohrs'sk, Busctisk, Bååthsk, arkaiskt matk, 
Levartsk, Schartausk, Baursk, Beskowsk. Om g s -j- /r se 5 
nedan. 

9g9^ g^ — vulgärt resp. p^(p), g^(g), se s, 15 of van 
-T- 1^(1) -{- m, t. e. paradigm; dogm; palm, vålm (Holm o. d.)^ 
hjålm. 

t^t-{-m blott i logaritm, rytm. 

m^(m}, p^(ff), nn(s) + '^' *• ^' f^^ri, hymn, jämn, sömn; 
regn, dygn, lögn; vagn, ugn, 

1^(1) -f- p, t e. valp, Philp, hjälp, tölp. 

)^P J^n' ^Pn* '"'/» ^^p ^^n* ^'^n ^amt alla de under 3 ofvan 
anförda slutljudsförbindelserna med b, d, ^, f, g, g, ), If, A\ 
m, m, fl, p, g, p, f, t, t, v såsom andra konsonant -|- s, t. e. 
Beils, Wadsteins, Döbelns, Birger jarls, Pauls, Brauns, Ravns. 
Exempel på de öfriga hithörande förbindelserna är det öfver- 
flödigt att anföra, då sådana erhållas genom att helt enkelt 
foga s till något af de ofvan under 3 gifna exemplen på mot- 
svarande tvåkonsonantiska förbindelser, t. e. Kobbs, Gadds 
o. s. v. Om Ifi, If, Ijg, /,;, /,^-, Ijk, Ifn, l^p, Ijo, m^^d, m^j, 
'w^.n. nij, nj, n^j, nj, p^^d, p^n, p^t, g„rf, g„n. g/, g„f + s 
se 5 nedan. 

4t/i* ^tf ^/ + ^ — allsi dock blott i de lägre stilarterna 
(se I, 425 f.) — t. e. gärds, Färsts, Schwartz (harts). 

n^(n), n^t, ^J^j^), tjt-^ f, t. e. ångvinsch, punsch, familjen. 
Hånsch; Guntsch, Lentsch; plansch (Blanche); klatsch, Fritsch^ 
rutsch (Butsch). 



— so- 
ts, bj\ fs, g$, g^g, g^, ;n„. js, ^-Jf, Å-/% /^, m,,^(in). 
"^m(P^' '^I*' ^^ ^"^^ ^/i«^' 2^iiG"). 2^„(2?)» g„(*). «„(g). PpP. z-^. 

''A ^7» '"i» ''^^ '*'"» 'y» ''^' *^*» ^*' «^^'» <^^» ^P* «*' ^^ + '» *• ^- f^- 

miljen. Grebst (Pahst, Probsf), snabbt, räfst, lägst, tryggt, njuggt, 
Freund, Feist, spräckt (knekt), makt (lagt), frälst (äldst), dumt, 
krympt, vinst, Ernst, tänkt, ringt, sankt, ungt, knäppt, syperbt, 
lärft, sörjt, mörkt, starkt, varmt, skarpt, ärft (dock vanligen med 
/, icke v), friskt, raskt, färskt, barskt, Lewenhaupt, Faust (Aust, 
Knaust), gröfsL Om //, /,;, l^p, If), m^j, m^s, njf, p^s, g^^s + 
/ se 5 nedan. 

U^ -\- t i Ernst (dock blott i lägre stil; jfr strax ofvan). 

/,(/) + v, t. e. kalf, Ulf tolf älf 

5. Utgöres slutljudet af fyra konsonanter i följd, så 
är den sista af dessa antingen s eller någon af explosivorna 
rf, ff, k, t; alltså inalles blott o möjligheter. Den omedelbart 
förutgående konsonantförbindelsen är alltid någon af de ofvan 
under 4 uppräknade trekonsonantiska slutljudsförbindelserna, 
och torde väl dessa samtliga utan undantag vara här repre- 
senterade framför den ena eller andra slutkonsonanten, sär- 
skildt talrikt före s. De hithörande fallen uppgå till minst ett 
par hundratal, men då de flesta äro ytterst sällsynta, så be- 
handlar jag dem här nedan något mera summariskt än de 
föregående. Alltså : 

rf kan föregås af /,(/);, /,(/)/^ m^^Jljn)], n^(n)j, t e. helgd, 
följd; hvälfd; tämjd; tänjd, skönjd \ 

1) och A* föregås alltid närmast af s, så när som på det 
alldeles enastående 'lj(l)mk i familjenamnet Filmk, Förbindel- 
sen 'Slf, resp. -sk kan fogas till nästan hvilken som helst 
af de under 3 (och 4) ofvan nämnda 141 tvåkonsonantiska 
slutljudsförbindelserna. Jämförelsevis sällan är då stamordet 



* Någon förbindelse, -m jj^(m)n ^^d kan jag icke erkänna. Det af Lytt- 
kens-Wulff och Tegnér godkända -mnd i hämnd, nämnd anser jag i allt 
naturligt svenskt tal lyda 'm^^^(m)d. Jfr I, 429 med not 3. 



— 81 — 

annat än ett egennamn, t. e. nidsk ^ {tredsk ^), bondsk (hundsk) *, 
hemsk (glömsk, lömsk), klipsk (lapsk), skotsk (spotsk, hätsk). 
Synnerligen talrika, om också icke så särdeles ofta använda, 
äro däremot bildningar på -sff, -sk till person- och ortnamn, 
t e. Gruhbsk (lybsk *), Gaddsk, Hammarsköldsk, öresundsk, 
Pfeiffsk,Rudolfsk,Kempffsk, Bodorffsk, Håggsk, Kaggsk, Bergsk (gö- 
teborgsk), Feuksk, Schäcksk, Finchsk, Kocksk, Fruncksk, Mörksk, 
Asksk, Torsksk, Birger-jarlsk, Stormsk, Wadsteinsk, Lingsk, 
Traungsk, alnarpsk (gottorpsk), Aspsk, Breischsk, Hirschsk, 
Kraftsk, Feihtsk, Svanfeltsk, Kantsk, Lundequistsk, Furstsk, 
Hjertsk, Sparfsk osv. 

s kan föregås af ni^,//n)n,^, v^(p)n^^, g„(g)n,, samt dess- 
utom nästan hvilken som helst af de ofvan under 4 anförda 
trekonsonantiska förbindelserna, naturligtvis med undantag 
af dem som själfva ändas på s, t. e. Köpenhamns, dygns, vagns; 
Guntschs, Probsts, Freunds, Ernsts, Lewenhaupts, Fausts osv. 
Isoleradt torde familjenamnet Loynds vara med sin slutljuds- 
förbindelse jn^ds. 

t kan föregås af jbs, Ifj^s, k^^ks, l^(l)f, l^(l)j, l^(l)p, li(l)v, 

^nX'")/' '"„,('")». n^(n)f, n^^(n)j, vJ<V>. g„(g)s, PpPs, rbs, rms 
samt af hvilken som helst af de ofvan under 4 anförda 50 
förbindelserna på -s^ eller -sk med föregående konsonant, t. e. 
Leibst (familjen.), blixt (växt, högst), straxt, hälft, täljt, hjälpt, 
hvälfl (dock vanligen med f, icke v), tämjt, sämst, Ranft, tänjt, 
hingst (tyngst, längst), fångst, näpst, Herbst (familjen.), närmst: 
trilskt, krimskt, romanskt, konungskt osv. ' 

6. Utgöres slutljudet af fem konsonanter i följd, så 
är den sista af dessa ^', k, s eller /, den näst sista åter en 



' Uttaladt med kort vokal. 

' I in-, ut-, ö-ländsk o. d. torde däremot aldrig något d höras, hva- 
dan slutljudsförbindeUen här är trekousonantisk. 

• Tillvaron af några förbindelser -m„,(m)/i,j/ (i jämnt, nämnt) och 
'Sn^S)"n^ (i lugnt) kan jag icke medge; se I, 429 med not 3 och jfr ofvan 
s. 80 noten. Naturligtvis ännu mindre något -Ijdst i äldst, där väl heller 
ingen sakkunnig påstått, att d någonsin uttalas. 

Soreen, Vårt språk, Bd H. 6 



— 82 — 

af samma fyra konsonanter eller ock (/. Af de till några 
hundraden uppgående kombinationerna — hvilkas antal kan 
på samma sätt som i föregående fall än ytterligare ökas ge- 
nom reduceradt uttal af förbindelser med ännu en konsonant 
— äro de allra flesta ytterst sällsynta och torde mången gång 
vara till finnandes endast på papperet, enär vid ett otvunget 
uttal väl knappast alla de i konsonantgruppen ingående många 
ljuden kunna komma till sin fonetiska rätt. Ordnade efter 
sista konsonanten äro fallen emellertid sålunda följande: 

i och A' föregås alltid närmast af 5, och förbindelsen 
$1', resp. sk kan vara föregången af nästan hvilken som helst 
bland de ofvan under 4 (och 5) upptagna trekonsonantiska 
förbindelserna (med undantag af dem som själfva ändas på 
s och de allra flesta af dem som ändas på sl\ resp. sk) samt 
dessutom af m^^^{m)n^. Bildadt af annat stamord än ett egen- 
namn är blott skälmsk, af person- och ortnamn åter t. e. 
Falbsk, Rolfsk, Elgsk, Falksk, Philpsk, Älfsk, köpenhamnsk, 
Blanchesk, v, d, Werffisk, dorptsk, Nernstsk, Buchtsk, Butschsk, 
Faustsk, Lewenhauptsk m. m. d. 

s kan föregås af hvilken som helst bland de ofvan un- 
der 5 nämnda fyrkonsonantiska förbindelserna med undantag 
af dem på s, t. e. helgds, Filmks, hjälpts, Ranfis, Herbsts osv. 

/ kan föregås af hvilken som helst bland de ofvan un- 
der 5 nämnda förbindelserna på slf, sk, t. e. bondskt, öresundskt, 
gottorpskt, Kantskt, Liindequistskt. 

7. Utgöres slutljudet af sex konsonanter i följd, så 
är både den sista och den näst sista samt den där näst förut 
gående en af ljuden /f, k, s, t. Om de hithörande förbindel- 
sernas teoretiska talrikhet, men relativt ringa praktiska an- 
vändning och användbarhet gäller i ännu högre grad hvad 
jag yttrat ofvan under 6 rörande de femkonsonantiska. Om 
de särskilda fallen må anmärkas: 

Jf och A' föregås alltid af s och detta af /, före hvilket 



— 83 — 

åter går någon af förbindelserna jbs, j^-jfs, ljij)f, n^^(n)f, rbs, 
t. e. Leibstsk, Blixtsk, delfisk, Ranflsk, Herbslsk. 

s kan, åtminstone i teorien och på papperet, föregås af 
hvilken som helst af de ofvan under 6 anförda femkonsonan- 
tiska förbindelserna på /f, k och t, t. e. (denna lampas sken 
är bättre än en) Nernslsks, (ett stockholmskt stadbuds inkom- 
ster äro större än ett) östersundskts^ (alltså dessa mindre än 
ett) slockholmskls. 

I kan föregås af hvilken som helst af de under 6 ofvan 
anförda förbindelserna på i% k, t. e. skälmskt, köpenhamnskt, 
Leivenhauptskt (utseende) osv. 

8. Utgöres slutljudet af sju konsonanter i följd, så är 
den sista af dessa antingen 

s, föregånget af någon bland de under 7 ofvan nämnda 
förbindelserna på i\ k, t, t. e. (denna teaters utsikter äro ej 
så lysande som en) Ranftsks, (ett dystert barns leende är mig 
kärare än ett) skälmskts; eller 

/, föregånget af någon bland de ofvan under 7 nämnda 
förbindelserna på i\ k, t. e. Ranftskt, Herbstskt. 

Intetdera af dessa fall torde emellertid i lefvande tal 
någonsin ha förekommit annat än möjligen som experimen- 
tell öfning, och detta gäller naturligtvis än mer det slutljud 
af åtta konsonanter i följd, som verkligen kan teoretiskt 
uppkonstrueras genom att låta s fogas till någon af de nyss- 
nämnda sjukonsonantiska slutförbindelserna på /, t e. Herbstskts. 

Såsom vi finna äro samtliga dessa slutljudsgrupper 
strängt ordnade efter principen af successivt aft ägande sono- 
ritet hos de däri ingående ljuden, dock med undantag af 
de sällsynta förbindelserna -p/, -gam, -g^m (hvilka båda 
därför ock vulgärt öfvergå till de principenliga -Pj^pm och 
g„l^nfi, se s. 15 ofvan), -l^j, -m^^mj, -n^nj (hvilka tre därför 
ock gärna låta j öfvergå till det med principen stämmande 
/-, se I, 467) samt -Ifs, -/rs, -ps, -ts, -tf, -^s, -^^, -tfmed eller 



— 84 — 

utan följande konsonant(er). I följd af denna sin från sono- 
ri tetssynpunkt abnorma plats kommer s att i ord med någon 
af ifrågavarande slutljudsgrupper framkalla en, ja stundom 
två eller tre Ijudstafvelser utöfver de i ordet förekommande 
tryckstafvelserna, t. e. lap-psk, lap-psk-ts, irku-ts-ksk-ls. Samma 
undantagsställning ha vi för öfrigt redan funnit s intaga i fråga 
om uddljudsförbindelserna (se s. 69 f. ofvan). Öfverhufvud är 
den stora roll, 5 spelar både inom uddljuds- och slutljuds- 
förbindelserna, rätt påfallande. 

Märklig är ock den stora olikheten mellan uddljudsför- 
bindelser med högst tre konsonanter och slutljudsförbin- 
delser med ända till sju, ja om man så vill åtta dylika i 
följd. Tages samtidigt hänsyn till båda dessa förhållanden, 
så fmna vi, att det tänkbara maximum af språkljud — mu- 
torna däri inräknade — i en nysvensk tryckstafvelse är: 3 
konsonanter + 1 sonant -f- 8 konsonanter, således tillsammans 
12 ljud. Men detta maximum föreligger mig veterligt ingen- 
städes i verkligheten och lär väl ej heller gärna genom någon 
rimlig nyskapelse kunna för närvarande åvägabringas. När- 
mast detsamma komma sådana rena experimenter som de 
på ofvan antydt sätt bildade Blixtskis med 1 1 och Herbstskts, 
S}ö'Stranclskis m. m. d. med 10 ljud. Verkligt lefvande ord 
träffa vi väl först i ett sådant fall som Mav-strandskt (säll- 
skapslif) med 9 ljud eller, för att ta ett mycket vanligt ord, 
skälmskt med 7 till 8 ljud (allteftersom det uttalas med blott 
/^ — såsom väl oftast är fallet — eller med /^). 

§ 35. Intersonantisk ^ stafvelsebildning. 

Frågan om de mellan två sonanter placerade konsonan- 
ternas fördelning på de olika stafvelserna är en af de okla- 
raste och mest omtvistade i hela ljudläran. Och denna punkt 
är särskildt därför så vansklig att utreda, som i detta afse- 



' Dvs. mellan tvciine sonanter. 



— 85 — 

ende mycken olikhet råder emellan olika språk liksom ock 
mycken vacklan inom ett och samma språk. För nysvenskans 
vidkommande är frågan särskildt behandlad till att börja med 
af J. A. A[urén] \ Noreen (båda i största korthet) * och Lytt- 
kens-Wulff ^ Att alla dessa äldre försök till problemets lös- 
ning äro misslyckade, har uppvisats af Bråte *, Men äfven 
hans uppfattning af de fonetiska förhållandena — icke hans 
praktiskt ortografiska förslag till afstafning — synes mig icke 
träffa det rätta. Det samma gäller det nyaste försöket af Ris- 
berg ^ Efler förnyad pröfning af frågan anser jag nu följande. 

I nysvenskan liksom i de allra flesta språk ^ finns en 
bestämd fonetisk tendens att af intersonantiska konsonanter 
föra till den sednare tryckstafvelsen så många som möjligt, 
dvs. så många som hänsyn till Ijudstafvelsefördelningen med- 
ger. Alltså få vi följande hufvudregel ^: 

Till den sednare stafvelsen föras alla ljud från och med 
sonoritetsminimum, t. e. å-/er. å-tra, ål-ta, als-tra. Ha alla 
de i den ifrågavarande konsonantgruppen ingående ljuden 
samma sonoritetsgrad, så faller tryck- (och medelbarligen 
sonoritets-)gränsen midt i gruppen, t. e. ab-domen, as-falt, 
krafsa, ståf-ja, som-nambul, kap-ten, ak-tiv osv. 

Denna grundlag har emellertid ett stort och viktigt un- 
dantag, så att den med någon större konsekvens knappast 
gäller annat än i fråga om primära ^ förbindelser, såsom i 
de nyss anförda exemplen. De sekundära ® och tertiära * 
förbindelserna däremot uppdelas nämligen ofta på så sätt. 



^ Bidrag till Svenska Språkets Ljudlåra, s. 85 f. 

' Svensk språklåra af E. Sciiwartz och A. Nobeen. s. 25 f. 

' Ljudlåra, s. 127 ff., och Aksentlåra, s. 17 samt 40 f. 

* I Nystavaren III, 113 ff. 

' Den svenska versens teori, s. 28 ff. 

* Se SiEVEBS i Pauls Grundriss, 2. Aufl., I, 291. 
^ Hörande vissa detayer se nedan, s. 87 ff. 

* Om denna term se of van s. 7. 

* Om denna term se ofvan a. 22. 



— 86 — 

att (tryck-)stafvelsegränsen sammanfaller med den semolo- 
giska gränsen, t. e. ut-andas, ui-röna, allt-ifrån, till-strömma, 
snör-ända (men snö-ränna liksom naturligtvis snö-re) o. d., 
icke U'tandas osv. Och detta sker desto konsekventare, ju 
starkare medveten denna semologiska gräns är. Med mindre 
konsekvens åter tillämpas det, så snart känslan af den ur- 
sprungliga betydelsegränsen börjat slappas, t. e. i-nalles, u-tom, 
U'ti, u-tråtta^ all-småktig, bas-tu, råds-tu, skrids-ko. Karls-ta^ 
där den här angifna stafvelsefördelningen redan torde vara 
vanligare än den äldre in-alles, ut-om osv. Och där den 
forna betydelsegränsen för (det icke språkhistoriskt bildade) 
medvetandet alldeles försvunnit — ja stundom till och med 
ersatts af en ny, »folketymologisk» betydelsegräns — följes 
naturligtvis den »Ijudlagsenliga» hufvudregeln utan all vack- 
lan, t. e. allsköns (aldrig alls-köns), följeslagare, ar-mod (af 
arm, icke af mod), an-drake (af and, icke af drake), bi-frost 
(jfr båfva och rast, icke frost), le-kamen (af lik och hamn), 
to-rdyfuel (af tord 'gödsel' och vifvel), kle-nod, kle-nåte (båda 
af klen i betydelsen 'liten*), rek-tangel (icke rekt-angel 'rät- 
vinkel') in-tresse (af inter-esse), pe-troleum (af petr-oleum 
'berg-olja'), atmos-får (jämte atmosvår, men icke sfär; jfr I, 
416), hundsvott (numera sällan, såsom ursprungligen, hunds- 
fött; jfr I, 416), up-på (aldrig längre upp-å). Det är en dylik 
Ijudlagsenlig förskjutning af den ursprungliga, semologiskt 
motiverade stafvelsegränsen som gifvit upphof åt ni af äldre 
(hafve)/i /, på af (up)p å, njupon (nypon) af (sie)n-hjupon, 
dialekternas ti, tur, pi och punner af resp. (u)t i, (u)t ur, 
(up)p i och (up)p under eller tigel af (häs)t-igel (se s. 55 
ofvan) m. m. d. ^ 



^ Naturligtvis kan äfven omvändt någon gång en folketymologisk 
uppfattning ställa sig hindrande i vägen för ljudlagens tillämpning, t. e. 
ek-orre af ' äldre ekorn. Om de gamla sammansättningarna ed-söre och 
hand-söl någonsin annat än i skrift fått stafvelseuppdelningen eds-öre, resp. 
hands-öh är väl mycket tvifvelaktigt. 



— 87 — 

Med ledning af dessa allmänna synpunkter erhålla vi 
följande speciella regler: 

1. En intersonantisk konsonant föres till den sednare 
sonanten, alltså till den sednare stafvelsen. De konsonanter, 
som i dylik ställning kunna förekomma i svenskan^ äro all- 
deles de samma som de, hvilka förekomma slutljudande näst 
efter sonant (se § 34, 2), möjligen med undantag af (konso- 
nantiskt) n (jfr strax nedan), men med tillägg af h, alltså 
tillsammans minst 25, t. e. sta~ben, bo-den (dvs. -d^n), gården 
("^n^)' f^l^grci-fen, vi-^ga, ta-ga (-ga), Jo~han, hallelu-ja, ui-ka 
i'hd)t ba-ka, ta-Ia, so-rla (-/a), ga-mar^ a-na^ va~rna {'-tid), 
vållUngen (-pdn), konu-ngen (-g^/i), gci-pQf fot-ra, visa, La- 
rsson (-^on), baga-get (-f^t), å-ta, ka-rta (-^a), ha-fva (-va). 
Ett undantag göra durativa ljud (se I, 343) såtillvida, att de, 
ifall de äro långa, fördelas på båda stafvelserna, dvs. upp- 
träda som »geminator» (se I, 365), t. e. straf-fa (och strof- 
form), svaj-ja (i vanlig skrift svaja; kanske oftast uttaladt 
suat-ja, jfr ofvan s. 59), för-ra (och för-ridaré), vis-sa (och 
vis^sångaré), forsa (dvs. fo^-^a), duscha (duf-fa), huf-vud (ut- 
taladt hnv-vud); väl ock fiaua (dvs. flan-ua), om nu denna 
form af adjektivet flau öfverhufvud förekommer. Vacklande 
är däremot af ofvan berörda skäl stafvelsegränsen, så snart 
konsonantens förbindelse med den följande sonanten är se- 
kundär, t. e. tub-öppning Qubs^af metall) hellre än tu-böpp- 
ning (resp. iu-baf metall), med-ömkan (jned^armen)„ jord- 
axel (gjord^af något), straff-art eller straf-fart, fluss-aktig eller 
flus-saktig, darr-ål m. m. d. Är konsonantens förbindelse 
med den föregående sonanten sekundär, så följes naturligtvis 
hufvudregeln, t. e. tre-fot, trä-ben. Dock ha sonanter med 
hvad Sievers kallar »stark geschnittener accent» ^ en ten- 
dens att draga den följande konsonanten till den förra staf- 
velsen, hvilket emellertid icke leder — därest tendensen öf- 



^ Se härom i kap. 3 nedan. 



— 88 — 

verhufvud får göra sig gällande — till konsonantens verkliga 
öfverflyttning till den förra slafvelsen, utan blott till upp- 
komsten af en geminata (dvs. konsonantens fördelning på 
båda stafvelserna, se I, 365) eller en därmed likställd ljud- 
förbindelse (en oegentlig geminata, se s. 98 ff. nedan), t. e. 
tret'ti, jas-så, fruk-kost, vulgärt måf-få, hlåb-bår, syn-nål o. d. 

2. Två intersonantiska konsonanter fördelas — konse- 
kvent vid primär förbindelse, vacklande vid sekundär och 
tertiär — på livar sin stafvelse, så framt icke den sednare 
konsonanten är sonorare än den förra, i hvilket fall båda föras 
till den sednare stafvelsen, dock så att den förra konsonanten, 
om den är durativ (se I, 343) och lång, fördelas på båda 
stafvelserna (dvs. uppträder som geminata). Detta sednare 
fall — att båda konsonanterna, på grund af stigande sono- 
ritet inom gruppen, föras till den sednare stafvelsen — före- 
ligger vid följande förbindelser: 

a) Insonant + r (som ju är sonorare än alla andra inso- 
nanter), t. e. se-bra, he-dra, fo-rdra (dvs. -^ra), E-fraim (re- 
fräng: jfr saf-fran, of-fra o. d. med geminata), se-gra, nå-gra, 
sä-kra, ci-ÅTar, ka-mrat (ka-mrer), He-nriette (dvs. Ha-^rtcetf), 
kna-pra, i-sraelit (E-sra), å-tra, po-rtrått (dvs. -trcett), ha-fre 
(ö-frig: jh vulgärt hav-vre, öv-urig). Jämför däremot, hurusom, 
då kojisonantgruppen utgöres af resonant + r, de båda kon- 
sonanterna enligt hufvudregeln fördelas på hvar sin stafvelse, 
t. e. dal-rar, fän-rik (in-re, An-rep, Hen-rik), Ei-ra (mej-ram, 
om j uttalas som konsonan tiskt t ^; men däremot cet-jra, 
mcet-jram, om »y» är långt), Au-rora {heu-ristisk, Eu-rén, om 
u uttalas som konsonantiskt n: men däremot ha-vristisk, 
ce-vrén, om u uttalas som v *). Jämför ock, hurusom samma 
fördelning, trots stigande sonoritet inom konsonantgruppen, 
vanligen gör sig gällande vid sekundär förbindelse, t. e. råd- 



* Jfr s. 59 ofvan. 

* Jfr s. 61 f. ofvan. 



— 89 — 

ni/n, hak-rus (jfr bra^krus med annan stafvelsefördelning), 
ut-rymme (jfr sjus^trytnåer), af-resa (jfr hra^vresig) o. d. 

b) Insonant (annan än r) -\- I eller / (hvilka ju äro so- 
norare än alla andra insonanter utom r), t. e. sa-blar, sa-dlar, 
gö-rdlar (dvs. -Har), su-fjftör (jfr gaf-flar o. d. med geminata). 
i-glar, na-glar, rä^klar, ska-klar, ka-mlott (Ku-mlin), a-nglås, 
konsta-plar, usla (jfr gis^slan), po-rslin (dvs. -^/m; jfr körslor, 
forsla, uttalade /^o^-^lor, fo^-^la), a-tlet, ^jo-rtlar (dvs. 'tl^r), 
å'flan (skö-fla; jfr biformen fev-ula). Hufvudregeln däremot 
följes, då förbindelsen utgöres af resonant — som i förevarande 
fall kan vara /^, n^ eller konsonantiskt i, a — eller r -|- /, 
t. e. al-la, tänn-lika (tunn-lar), pej-la (eller pcei-jla), au-la (då 
au uttalas som diftongiskt au), jar-lar (jfr I, 434; hårr-lig, 
se s. 40, § 21, ofvan), och vanligen då förbindelsen är se- 
kundär, t. e. fred-lös, vågslag, rak-lång, hög-lagd, res-lust: ja 
i sådana fall som metall-urna, jarl-åttling o. d. respekteras 
ofta den semologiska gränsen ända därhän, att — de i dessa 
fall visserligen med hvarandra primärt förbundna — konso- 
nanterna, mot hufvudregeln, båda föras till den förra stafvelsen. 

c) Insonant (annan än j, m, p, g, r, v) -}- n eller ti, t. e. 
Ke-bnekaise (Ka-bner, Hu-bner), he-dnisk, o-rdna (dvs. -^fia), 
Fa-fner (äfven Faf-fner liksom Hcef-fner o. d.), gedi-gna, mo- 
gna, rå-kna (stry-knin), sa-kna, hå-pna, åsna (jfr vissna), 
fo-rsnilla (dvs. -^titlla: jfr körsnär, dvs. J§e^'~§ficer jämte säll- 
synt J^B-§iice'r), kuschning (jämte kusch-ning, emedan för- 
bindelsen är sekundär; jfr duschning, dvs. duf-fnni eller -ntff), 
po-rtnffr (dvs. 'tfiCB'r, men därjämte oftare pof-tticer eller, 
emedan förbindelsen är sekundär, pod-ricer och möjligen äfven 
po't-ticer liksom pol jämte polf). Enligt hufvudregeln åter för- 
fares, då förbindelsen består af resonan t (/^ n^, t, n) eller ^, 
^^* Pf g» '■» f^ (dvs. ljud med ungefär samma eller större sono- 
ritet än /i) + n, t. e. al-nar, iun-na, Ei-nar (dvs. cei-nar eller 
€Bj-nar), eu-nuck (dvs. cen-nnkk eller cev-nnkk, se s. 61 ofvan). 
gym-nast, sig-nera (dvs. stp-nera), mag-nat (dvs. ma^-nat), i 



— 90 — 

högre stil stundom varsna (se I, 424) o. d., samt vanligen 
då förbindelsen är sekundär, t. e. telegraf-nåty ök-namn, hjåri- 
nupen. Rörande undantag af typen moln-agat jämför metall- 
urna o. d. ofvan under b). 

d) Insonant (annan än j, /, /i, ff, g, r, v) -\- m, t. e. 
bo-dmeri, pg-gmé, pra-gmatisk, La-kmé, schi-smatisk (jfr lisma, 
uttaladt lis-sma), fo-rsmå (Te-rsme'den, sche-rsmin), ka-schmir 
(äfven kaf-fmir), ari-tmetisk. Hufvudregeln åter gäller, då 
förbindelsen utgöres af resonant (m^^^ i, u) eller j, /, 9^, g, r, 
u -\- m, t. e. am-ma, Nai-ma (reu-matisk, dvs. röj-matisk), 
kal-muck (skal-meja, Al-mén), ar-mar, pneu-matisk, ssnnt x^n- 
ligen då den är sekundär, t. e. tub-mgnning, lag-man, vers- 
mått, misch-masch o. d. Om undantag sådana som varm- 
ugn, lamm-öga (men t. e. väl oftare lam-munge än lamm- 
unge, emedan denna sammansättnings stora vanlighet ger 
den Ijudlagsenliga tendensen större spelrum) gäller hvad of- 
van under b) sagts om metall-urna o. d. 

e) Insonant (annan än /, m, n, ^, y, r, v) -\-j, 1. e. 
su-bjekt (mera »lärdt» sub-jekt på grund af medvetande om 
förbindelsens ursprungligen sekundära natur), glä-dje (grena- 
djär), su-ggestion (om uttaladt med gj, se s. 29 ofvan), Fri- 
tjof (äfven 'j§of). Jämför däremot dels t. e. böja (uttaladt 
b9i-ja), ral-jera, tan-gera, lorn-jett, sör-ja, ståf-ja, dels t. e. 
ned-göra, hög-ljudd, ut-jaga o. d. En skarp semologisk gräns 
kan föranleda undantag både af typen berg-ås (jfr om me- 
tall-urna o. d. ofvan under b) och i motsatt riktning, t. e. 
frö-mjöl (icke fröm-jöl), ko-njure o. d. 

f) Insonant (annan än ,;, /, m, n, ti, y, g, r) -|- v, t. e. 
a-dvokat (mera »lärdt» ad-vokat, jfr ofvan under e), e-kvator, 
Aha-sverus (atmo-svär jämte atmos-får se ofvan s. 86). Jfr 
däremot dels t. e. kopai-va (Toi-vo), hal-fvera, kon-valje, ling- 
vist, en-voyé, år-fva, dels t. e. ned-våg, kram-varor, barn-vagn 
o. d. Om undantag af typen sparf-art jfr ofvan under b). 

g) Tenuis -\- s eller ^, t. e. e-xempel (a-ccenf), a-bsint (om 



— 91 — 

ordet uttalas a-psint, jfr I, 410; annars ab-sint), tape-tsera, 
le-rtiår (dvs. -teteer). Jfr däremot dels t. e. hål-sa, mamsell, 
lan-seiU avan^cera. Kaj-sa, Eu-sebius, dels t. e. hop-såtta, bak- 
sida, ut-se. Om undantag sådana som dans-öfning, brons- 
ögla, påls-årm o. d. jfr ofvan under b). 

h) Tenuis -f- /, t. e. fri-ktion (dvs. -ifon), a-ktion (-kfon), 
ado-ption (-pfon), na-iion (-tfon), po-rtion (-tfon). Jfr där- 
emot dels t. e. marschera, chan-gera, manschett, dels t. e. 
bortstjäla, svepskäl, Eksjö. Sådana undantag som punsch- 
ångor, rutsch-åkning, marsch-ordning, o. d. förklaras såsom 
metall-urna o. d. (se ofvan under b). 

i) Tvifvelaktig synes mig slafvelsefördelningen i de — 
för öfrigt mycket sällsynta och af föga brukliga ord repre- 
senterade — fall, där man har att göra med primär förbin- 
delse af t, (f, g, g och ett föregående perspireradt ljud, t. e. 
asbest (se I, 410), Dresden (jfr I, 422), rotgel (se I, 464), 
afgan (se I, 482); de alternativa uttalen med b, d osv., resp. 
p, t osv. uppvisa däremot tvifvelsutan stafvelsefördelningen 
asbest, Dresden osv., resp. as-pest, Dres-ten osv. Af semo- 
logiska skäl afdelas det naturligtvis uis-bok, res-dag, hvit-gul, 
filosof-gräl o. d. 

Till hvar sin stafvelse höra de båda konsonanterna i 
alla öfriga fall, dvs. dels vid aftagande sonoritet inom grup- 
pen, t. e. gub-be, al-bansk, em-bargo, ver-bet; hyd-da, höj-der, 
vil^da, vän-da, pen-dyl, söf-da; garden (dvs. ga^-<lti); slej-fer, 
syl-fid, kam-fert, or- fisk; vig-gar, fm-gera, gur-gel; vag-ga, 
amal-gam, en-gagera; strej-ken, fin-ken; poj-kar, al-kor, an- 
kan, or-ka, as-ka, bars-ka; rin-ga (dvs. rtp-pa); mån-ga (dvs. 
moj^-^a), kär-ngar; Sei-ppel, skal-pera, ham-pa, vär-pa, as- 
par; of-ta, hoj-ta, sal-ta, vän-ta, kas-ta; värs-ta (dvs. vce^-ta); 
dels ock vid ungefar samma sonoritetsgrad hos båda konso- 
nantema, t. e. ab-domen, fos-for (as-falt; mera sällan fossvor, 
nästan aldrig as-svalt, jfr I, 416), hafsig, fik-tiv, trak-tera, kap- 
ten m. m. Vid förbindelse af muta och en följande tenuis 



— 92 — 

tillfaller naturligtvis pausen (mutan) den första stafvelsen 
och det enda ljud som finnes (tenuis) den andra stafvelsen, 
t. e. fic'ka, tac-ka, tap-pa, mat-ta, svarta (dvs. suat-ta). — 
Undantag från denna allmänna fördelningsregel bero på hän- 
syn till en semologisk gräns, t. e. å ena sidan snabb-åkning^ 
oadd-gta, guld-ålder, sand-ört, skgmf-ord, vågg-öppning^ bank- 
obligation, ask-onsdag, sång-öfning, kårng-aktig, asp-art, kraft- 
uttömning, makt-ågande, rock-ärm, svart-al o. d., å andra 
sidan sjö-skadad, trå-spån, bo-stålle o. d. 

3. Tre eller flere intersonantiska konsonanter förde- 
las efter alldeles samma principer, som ofvan under 2 ut\*eck- 
lats. Således gäller i detalj följande: 

a) Tre konsonanter föras på grund af stigande sono- 
ritet inom gruppen till den sednare stafvelsen i sådana, 
sällsynta, fall som växla (dvs. vcelf-lfsla), vuxna (vuk-ksna), 
betsla {bet-tsla) o. d., där konsonantgruppen föregås af en 
muta. Vacklan uppstår på grund af skarpa semologiska grän- 
ser, så att t. e. klockslag, pip-snugga, blixt-snabb, lax-not 
o. d. äro vanligare än kloc-kslag osv. 

b) Två konsonanter föras till sednare stafvelsen 
under, samma förutsättning, dvs. därest de utgöra någon af 
de ofvan under 2, a) — h) nämnda grupperna med stigande 
sonoritet, t. e. an-dra, vol-fram, an-kra, jämra (dvs. jcem- 
mra), skin-gra (dvs. fip-ffra), pur-pra, hals-tra; bab-bla, pad- 
dla, gur-gla, har-kla, gamla (dvs. gam-mla), din-gla (dtff-pla), 
sör-pla, kän-sla, kons-tlad, körtlar (dvs. J^of-tl^r); bun~dna, 
härs-kna, skrum-pna, ledsna, punschning (eller punsch-ning 
på grund af förbindelsens sekundära natur), kris-tna, svartna 
(dvs. svat-plQ): lac-kmus, as-tma; ac-kja, läp-pja, stil-tje; växa 
(dvs. v(Eff-i'sa), plum-psa, licen-tiat (dvs. -tsiat); Växjö (dvs. 
Vcei-iffo), kau-tschuk. Jfr den på grund af semologiska hän- 
syn oregelbundna fördelningen i t. e. å ena sidan and-rum^ 
ring-lagd, bröst-nål, kork-matta, öst-göte (jämte sällsynt ss- 
j§0td och vanligt of-fettd), väntsal, kantskifva o. d., å andra 



— 93 - 

sidan gall-skrika, metall-spjut, halm-strå o. d., ja till och med 

— månne på grund af folketymologisk anslutning till sträck? 

— dgfvel-stråck jämte det etymologiskt riktiga och dessutom 
Ijudlagsenliga dyfvels-tråck. 

c) En konsonant föres till sednare stafvelsen i alla 
öfriga fall, t. e. sörj-de, vårm-de, hvålf-de, skälms-ka, öm-se 
(dvs. amm-S9), planschen (pla^^-fsn), tolf-te, tank-te, varp-te, 
svuls-tig, skulp-tur osv. Undantag bero på hänsyn till semo- 
logiska gränser, t. e. sörjd^och (saknad) — jfr sörj^dock 
(icke) — lamm-stek, kall-skuren (jfr 1. e. hals-kuren, där If är 
aspirata, under det att kall-skuren har oaspireradt ^ på grund 
af dess ställning efter ett till samma stafvelse hörande s, se 
I, 461) o. d., ja fy-rspann o. a. d., emedan en afdelning fyrs- 
(dvs. fy^-) icke i samma grad uppehölle sammanhanget med 
fyr{a) som -rspann (dvs. -^pann) med spann. 

Som vi lätt kunna finna, äro de intersonantiska konso- 
nantgrupperna med få undantag strängt ordnade inom sig 
efter principen af först (eventuellt uteslutande) successivt af- 
tagande, sedan (eventuellt uteslutande) successivt tilltagande 
sonoritet hos de däri ingående ljuden, t. e. halstra. Stormska, 
ekrar. Undantagen äro af samma art, som dem vi träffat i 
fråga om slutljudsförbindelsernas sonoritetsföljd (se s. 83 f. of- 
van), och framkallas väsentligen af dena bnorma placeringen 
af 5 i sådana fall som näps-te (med tre Ijudstafvelser: ncep- 
ps'te), blix-tra (bh/f-lfs-tra), fåvits-ko (fa-m-ts-ko), hvarjämte 
dock träffas sådana sällsynta fall som Butschs-ka {Bnt-tf[s]-ka), 
dogm-bildning (dog-gm-b.); allt, såsom vi se, fall där Ijud- 
stafvelsernas antal öfverskjuta trjTkstafvelsernas. 



ANDRA KAPITLET. 
Kvantitet (uttalstid). 

§ 36. Språkiyudens olika förmågra af kvantitets- 

förändringf. 

Angående skillnaden mellan momentant och kontinuer- 
ligt frambragta — »momentana» och »durativa» — ljud se 
I, 343; om innebörden af termen kvantitet eller »uttalstid»» 
dvs. den större eller mindre tid, under hvilken ett fonem 
(eller en paus) varar, jfr I, 344. På sistnämnda ställe har 
framhållits, såväl att som ock hvarför man i fråga om mo- 
mentana ljud och i all synnerhet momentana språkljud knap- 
past kan tala om olika grader af kvantitet. Om ock kvan- 
titetsolikheten är stor mellan de momentana ljud, som fram- 
bringas t. e. det ena genom slaget af en malmklockas kläpp 
och det andra genom en droppes fall på stenen, så är där- 
emot skillnaden nästan eller alldeles ingen — åtminstone är 
den ej uppfattbar medelst våra hörselorgan — mellan ett p 
och ett / eller mellan ett mer energiskt och ett mindre ener- 
giskt p; detta beroende på att ljudkällans elasticitet, som i 
fråga om momentana ljuds kvantitet ju är af afgörande be- 
tydelse (se I, 344), i de sednare fallen är ungefär densamma. 
Momentana ljud äro alla explosivor (se I, 368), vare sig te- 
nues eller medior. Dessa ha därför — eller kunna åtminstone 
af oss betraktas såsom hafvande — alla oföränderligen samma 
kvantitet: de äro »korta» (om hvilken terms betydelse se 



— 95 — 

närmare nedan i § 38) och kunna icke i egentlig mening för- 
längas \ än mindre förkortas. De durativa ljuden däremot» 
till hvilka våra frikativor, tremulanter och resonanter höra» 
äro på grund af sitt frambringningssätt alla i princip och till 
möjligheten variabla i fråga om kvantitet, detta dock icke 
alla i samma grad. Jag betraktar därför här hvar för sig 
dessa tre grupper med hänsyn till deras kvantitativa förhål- 
landen i nysvenskt riksspråk. 

1. Af de sju normalt förekommande frikativorna upp- 
träda sex med växlande kvantitet, nämligen f, j, 5, ^, /, i;, t. e. 
telegraf: straffa så^^ja: soja (dvs. soj-ja'^), vis: viss, (min) fars 
(dvs. fa^): (en lustig) fars (fa^), (frimurar)/ogfc (/«/): galosch 
(-to/*), håfda (betänkligheter): håfda (sin rätt). Däremot före- 
kommer ^ endast såsom kort — om skälet därtill, den ute- 
slutande postkonsonantiska ställningen, se § 39, B, 3, b) nedan 
— t. e. tjäna (dvs. J^cena), Likaså det sällsynta 6 (alltid 
konsonantiskt), under det att de äfvenledes sällsynta z och 
/ (båda alltid sonantiska, se I, 424 f. och 474) vanligen äro 
anmärkningsvärdt långa och endast undantagsvis af normalt 
»kort» kvantitet. 

2. Tremulanten r har växlande kvantitet, t. e. barr 
barr. Den sällsynta (alltid sonantiska) labiolabiala tremu- 
lanten i ytptro» och y>brr» är vanligtvis relativt lång. 

3. I fråga om resonanterna är det lämpligt att taga 
i betraktande dessas underafdelningar hvar för sig: 

a) Klusilerna kunna i följd af sin egendomliga bild- 
ning (se I, 375) endast med svårighet förlängas, och skillna- 
den i uttalstid blir ganska obetydlig äfven vid jämförelse mel- 
lan deras möjligast korta och möjligast långa kvantitet, en 
skillnad som emellertid är i någon mån märkbarare ju längre 



' Om deras mycket oegentligt s. k. förlängning se nedan s. 98 fT. 

' Växlande med soi-ta (se s. 58 f. ofvan). Emellertid torde det van- 
ligaste uttalet vara ett tredje: sot-ja, och pä motsvarande sätt i öfriga falL 
af »läogt j». 



— 96 — 

fram artikulationsstället är beläget. Dock torde i alla hän- 
delser en kvantitetsväxling vara äfven för det icke särskildt 
fonetiskt skolade örat uppfattbar hos dem alla fem, t. e. tub- 
plåt: guhbpäls, blodtörst: groddtråd, biljardduk: gardlåge, våg- 
kant: väggklocka, lagkarl: slaggklump. Emellertid är det åt- 
minstone tänkbart, att den kvantitetsolikhet, vi tro oss här 
märka, beror på en illusion, så att vi tiliskrifva kvantiteten, 
hvad som i själfva verket blott tillhör intensiteten. I alla 
händelser är den eventuella kvantitetsskillnaden så obetydlig, 
att jag anser mig kunna i det följande betrakta klusilerna 
såsom varande oföränderligen korta ljud. 

b) //-ljuden torde icke förekomma såsom långa annat 
än då de uppträda såsom sonanter i några interjektioner: 
»huh», »pub», »ah» m. fl. (se ofvan s. 57 och I, 414 f.). 
Annars är h i sin vanliga användning såsom uteslutande 
antesonantiskt placerad konsonant (jfr § 39, B, 1 och 3) alltid 
kort, möjligen dock någon gång en smula förlängdt i de få 
fall, där det uppträder intersonantiskt, t. e. ja(h)ha, jo(h)ho, 
ne(h)hej. 

c) (De pertonerade) na sal em a ha alla sex en ganska 
märkbart växlande kvantitet, t. e. trumpe't: trumspel, trium- 
fera: triumf, prinsessa: prins, järndörr: herrn^där, tänk^u't: tänk, 
bankrutt: bank. 

d) Af de två (pertonerade) marginala oralerna har 
/, växlande kvantitet, t. e. fult: fullt. Däremot förekommer l^ 
blott såsom kort, t. e. pärltänder. 

e) Bland (de pertonerade mediala oralerna, dvs.) vo- 
kalerna förekomma otvifvelaktigt sex, nämligen e, t, o, y, 
CB och e, allmänt med växlande kvantitet, t. e. hett: het, viss; 
vis, bebodd: bod, ryck: ryk, släpp: släp, förr: (han^ for. Lika 
otvifvelaktigt är, att a, a och ta i högsvenskt riksspråk blott 
förekomma såsom korta S t. e. bevis, dike (^söker), husar. Det- 

^ Om långt & och tU i finländskt svenskt riksspråk se I, 502, 
resp. 520. 



— 97 — 

samma torde kunna sägas om n, ty det långa u-ljud, som före- 
kommer i några interjektioner (buh, hu, muh, uh, u/iu), år — 
såsom I, 518 not 2 påpekats — om ock snarlikt, så dock på 
grund af sin bildning med framskjutna läppar icke fullt iden- 
tiskt med ett långt n, som däremot föreligger i många af våra 
dialekter. Nästan detsamma kan sägas äfven om o, hvilket så- 
som långt förekommer uti högsvenskt riksspråk endast i sång 
som ställföreträdare för o, men däremot visserligen i finländskt 
svenskt riksspråk är det normala (se I» 526). Ungefär lika 
sällsynt är långt a, som endast förekommer i ett par interjek- 
tioner och några vulgarismer (se I, 521 not 2). Då vidare 
långt o knappast är med full säkerhet påvisadt i annat riks- 
språk än sådant, som är i någon mån dialektalt färgadt, i 
synnerhet Götalands, och äfven där uppträder endast. i ett 
mindre antal ord (t. e. kol, lofua, porla) samt i alla händel- 
ser tydligen är stadt i utdöende (se I, 524 f.), så tar jag ej 
heller härtill någon hänsyn i det följande. De återstående 
fyra vokalerna — a, u, a, 0, alla »slutna» (se I, 538 ff.) — 
ha det gemensamt, att de uti ett ords lexikaliska form (dvs. 
den form ett ord har, då det står isoleradt, t. e. såsom svar 
på en fråga) blott förekomma såsom långa, möjligen med 
undantag af a, som nog ännu torde böra anses äfven i detta 
fall kunna uti riksspråket (liksom obestridligen i en mängd 
dialekter) förekomma såsom kort, ehuruväl då stadt i utdö- 
ende (se I, 532 ^). Vid grammatisk (dvs, på ordbildnings- 
och ordfogningslagar beroende) förkortning äro dessa vokaler 
nämligen regelbundet ersatta af motsvarande »öppna», resp. 
»halföppna» (se I, 540) vokaler, alltså af resp. a, n eller (i 
öppen trycksvag stafvelse, se I, 519) tu, o, a, t. e. grad: gra- 
dera, gud: gtadinna, filosaf: filosofera, sj0: till sjöss o. d. Dock 
rader såtillvida vacklan, att vid fall af mycket stark asso- 
ciation mellan den grammatiskt förkortade formen och den 
lexikaliska (vare sig af samma ord eller af dess etymologiska 

^ I r. 2 därstädes är i»trycksvagt» tryckfel för »tryckstarkt». 
Soreen, Värt språk, Bd II. 7 



— 98 — 

stamform) kan ofta den förra uttalas icke blott med kort 
öppen (resp. halföppen), utan äfven med kort sluten vokal, 
och detta sker desto lättare och oftare, ju starkare associa- 
tionen är (se resp. I, 530, 512, 531 och 509) t. e. ja^viss*t\ 
baku't^, du^viVU uti* ^; ga^på* ^^ asninna; dos^borf, meblera 
(kanske oftare med e; jfr Våxje på grund af ej längre kändt 
sammanhang med sje). 

Såsom ofvan (s. 94 f.) nämnts, kunna explosivor icke i 
egentlig mening vare sig förlängas eller förkortas. Emeller- 
tid användes hittills allmänneligen uttrycken »lång» och »kort» 
äfven om dessa ljud, ehuru de vid en noggrann analys visa 
sig icke kunna vara annat än — om man så vill — det 
sednare. Med termen »lång explosiva» åsyftas därför i 
realiteten en förbindelse af en (kort) explosiva med en ome- 
delbart föregående homorgan artikulation, som vid tenues 
utgöres af en artikulerad paus, dvs. en muta, vid medioma 
däremot af den i hvarje fall motsvarande resonanten. Att 
ingen verklig förlängning i någotdera fallet äger rum, fram- 
går, utom af den aprioriska insikten om omöjligheten att för- 
länga ett momentant frambragt ljud och af en noggrann 
aposteriorisk iakttagelse, äfven däraf att det tillträdande ele- 
ment — vare sig ljud eller paus — som uppfattas såsom 
»förlängning», befinnes vara detsamma för flera olika ljud, 
t. e. d^ för rf, rf^ och rf^^, t^ för t, t^ och t^ osv., hvilket för- 
hållande naturligtvis vore en omöjlighet, därest hvarje sär- 
skildt ljud såsom sådant förlängdes, dvs. erhölle längre uttalstid. 



^ Jfr hvad: hvad^då\ där associationen af naturliga skäl verkar i 
motsatt riktning, så att ett tryckstarkt hva(d) uppstår vid sidan af hiiad 
(se I, 521). 

' Jfr Dalin trots dal, emedan det forna associationsbandet dem emel- 
lan numera väl är fullständigt upplöst. 

* Jfr jungfruit hustrUl, hvilkas sammanhang med fru numera ej 
längre kännes. 

* Jfr sloy^tiVl, hvaraf dialekternas tryckstarka slo (eller slO) for s/Ä 
utvecklats, liksom uppot (trots a t), hvaraf dialekternas tryckstarka ot (Ot). 



— 99 — 

Att man för denna förstärkning kommit att bruka och fort- 
farande utan nämnvärd olägenhet — blott man nämligen är 
medveten om termens olika reella innebörd i olika fall — 
kan bruka termen »förlängning», resp. »långt» ljud och vid 
fördelning på två stafvelser »geminata», beror därpå, att dessa 
kombinationer förekomma under alldeles samma etymologiska 
och grammatiska förhållanden, som annars representeras af 
de i egentlig mening långa ljuden, resp. att de reduceras till 
blott tennis eller media i samma ställningar, där de långa 
ljuden förkortas. Men i sak är det strängt taget lika orim- 
ligt, som om man kallar vokalerna a, u, a, för resp. »långt» 
a, n, o, o eller omvändt a, n osv. för resp. »kort» a, u osv., 
på den grund att a, u osv. stå i samma etymologiska och 
grammatiska förhållande till resp. a, a osv. som långt e till 
kort e, långt i till kort i osv. 

Hvad nu först tenues beträffar, så kunna de alla utan 
undantag uppträda såsom »långa» i nyss angifven mening, 
t. e. löpa: lopp, kapott: kappa, galop[p]ad: galopp; köpman: 
lappmudd; get: getter, jåt[t]inna: jätte, grammatik: grammatisk 
(dvs. ^attisk), tio: sjuttio, söt: sötma, mat: matmor, skjuta: 
skjuts: åtel: kittel; flatna: vattna, maten: vatten; kvarte'r: kvart 
(dvs. kvalO, sup. bort {hot): adv. bort (bott); kjortlar: sport- 
ler; parten: kvarten; tjäna: lättja (om det uttalas IceJJ^a); rik: 
rikta, paket: packe; kost: frukost (dvs. frukk-), vaka: vakt. 

Af mediorna åter kunna alla utom m, som på grund 
af sin uteslutande postkonsonantiska förekomst blott uppträder 
såsom kort, förekomma såsom i nyssnämnd mening »långa», 
t. c. rab[b]in: rabbin sab[b]a'ten: sab^bat; tubmynning: gubb- 
mage; kläda: klädd, Dad[d]era: vadd, blad: bläddra, id: idka; 
odla: joddia; rodna: (äfven uttaladt) roddna; gardera: gärd; 
gördel: gardläge; gården: garden (dvs. ga^^ti, faktterm); vigi- 
lans: vigg; aga: agg; skola: skall, kontrol[l]era: kontroll, ka- 
valfljeri: kavall, hal: halka; pärla: pärllager ; sum[m]era: summa, 
förnäm: förnämst; mina: min (dvs. minn), väninna: vän (dvs. 



— 100 — 
vann); penningar: pengar (dvs. poeppar); konung: kung (dvs. 

Sammanfatta vi nu det föregående och likställa därvid 
den sist nämnda oegentliga förlängningen med den först be- 
handlade egentliga, så fmna vi alltså, att af våra 68 normalt 
förekommande nysvenska riksspråksljud äro: 

A. Icke använda vid förlängning, dvs. endast förekom- 
mande såsom korta, 16, nämligen median m, frikativau p, 
den marginala resonanten Ij, /i-ljud, vokalerna a, 9 och m 
samt i normala fall a^ o, n och o, hvartill kommer i viss, 
ofvan (s. 95 f.) angifven, mening alla klusiler, alltså fe^, d^ 

id* 9g* och gg. 

B. Uteslutande använda vid förlängning, dvs. endast 
förekommande såsom långa, 4, nämligen i vanliga fall vo- 
kalerna a, u, a och 0. Vi fmna således, att i svenskan lik- 
som i många andra språk de slutna vokalerna föredraga lång 
kvantitet, de öppna däremot kort. 

C. Använda på båda sätten, dvs. förekommande både 
såsom långa och korta, de öfriga 48, af hvilka dock 
— 17 medior och 11 tenues — blott i ofvan (s. 98 f.) an- 
gifna oegentliga mening uppträda som långa. 

§ 37. Kvantitetsföpändringarnas orsaker. 

Naturligtvis äro kvantitetsgraderna strängt taget oändligt 
många. Och detta af flera olika skäl. Först och främst är 
då att märka, att olika individer vanligen tala i ett något 
olika tempo, dvs. med en något olika genomsnittshastighet, 
så att t. e. den ene personen kan, användande sitt vanliga 
och normala uttal, för frambringandet af en viss fras be- 
gagna blott hälften (^/s, 7* osv.) så lång tid som den andre 
använder för samma fras. Och detsamma gäller naturligtvis 
i fråga om de mindre enheterna: språktakt, stafvelse och de 
enskilda språkljuden, åtminstone de durativa bland dem. 
Man kan alltså säga, att de flesta personer ha sitt särskilda, 



— 101 — 

individuella »normaltempo». Detta tempo, som lättast kan 
iakttagas och mätas vid frambringandet af en fras af neutralt 
tankeinnehåll, är väsentligen afhängigt af den ifrågavarande 
individens temperament, så att t. e. en liflig (»ifrig», »pigg» 
osv.) person talar betydligt fortare än en trög (»lugn», »lång- 
sam», »dåsig» osv.) person ^ Men härtill kommer, att hvarje 
individ har utom sitt normaltempo en mängd andra, fram- 
kallade af allahanda olikartade undantagsstämningar eller till- 
fälliga begär, af hans så att säga undantagstemperamenter. 
Så t. e. leda lifliga sinnesrörelser (såsom vrede, fruktan, steg- 
radt intresse o. d.) till ett abnormt hastigt tempo, omvändt 
en nedsättning af själsverksamheten (såsom vid trötthet, olust, 
ovisshet — då man »drar» på orden — likgiltighet o. d.) 
till ett abnormt långsamt tempo. Men då alla de nämnda 
företeelserna icke omedelbart äro af språklig, utan af psyko- 
logisk betydelse, så lämnar jag dem här så till vida åsido, 
att jag åtnöjer mig med att i likhet med Brugmann ' vid 
förefallande behof skilja emellan ett snabbare taltempo, alle- 
grOy och ett långsammare, lento. 

Emellertid föreflnnas äfven inom en och samma individs 
normaltempo otaliga kvantitetsgrader, hufvudsakligen bero- 
ende på de många olikartade syften, för hvilkas tillgodose- 
ende kvantitetsväxling tages i anspråk. De viktigaste af dessa 
äro följande: 

1. Rent grammatiska, närmare bestämdt semologiska, i 
det att fonemerna rent oreflekterad! tilldelas en konventionell 
och traditionell kvantitetsgrad för att dymedelst kunna få 
sina för hvart och ett af dem specifika betydelser, hvilka ofta 
äro afhängiga just af denna speciella kvantitet (vare sig denna 
står eller icke står i sammanhang med en viss bestämd in- 



^ Intressanta hithörande experimenter med mätningar ha företagits 
af fransmannen B. Bourdon, som redogör därför i sitt arbete L'expression 
des emotions dt des tendances dans le langage (Paris 1892), s. 92 ff. 

' Grundriss der vergleichenden Grammatik, 2. Aufl. I, 62 not. 



— 102 — 

tensitetsgrad, som i förra fallet ofta är det primära och fram- 
kallat just denna bestämda kvantitetsgrad), t. e. visa: vissa, 
salig: salig (= död, t. e. salig far, salig kungen), jäg (och 
inte du) här (gjort det): (tag allt) jäg här (=äger), jä (det 
tror jag nästan): jä (det är ju själfklart) osv. 

2. Metriska, i det att den nyssnämnda »grammatiska» 
kvantiteten ^ kan i viss mån förlängas eller — särskildt vid 
s. k. »metrisk upplösning» — förkortas i följd af det frivil- 
ligt åtagna tvång, som det i hvarje särskildt fall uppställda 
metriska schemat pålägger. Exempel på denna stafvelsens 
»elasticitet ^ ha vi t. e. dels i förlängningarna af orden vind, 
resp. såg hos Malmström (Angelica v. 1 och 2): såg mig du 
doftande vind, som (i notskrift: ^CC\^tC\t'C\)* ^^^ 
såg du min lilja, o säg (f J ^ | f ^ ^ | f- 7 |) *; dels i för- 
kortningarna af -moln hos Stagnelius (Näcken): kvållens 

guldmoln fåstet kransa (tC\tC\tt\^C\) ^^^ — bero- 
ende på metrisk upplösning — af ide- (andra gången) hos 
Fröding (Idealet): idealet år gammalt, idealet år ungt (C C ^ ' 

3. Retorisk-stilistiska, i det man fullt medvetet och 
mer eller mindre afsiktligt förlänger eller, mera sällan, för- 
kortar den grammatiskt gifna kvantiteten för att förläna det 
ifrågavarande fonemet ett visst estetiskt eller stämningsvärde ^ 
Detta gäller såväl enstaka fonemer, t. e. »äfven du, min Bni- 



^ Hvad N. Beckman, Grunddragen af den svenska versläran, 2 uppU 
s. 28, kallar »prosodisk kvantitet» i motsats mot »metrisk», hvarmed han 
menar det samma som jag. 

* Termen införd af Beckman, a. st. 

' Emellertid kan vind, som äfven deklameras (och skanderas) T 7 C» 
dvs. med paus i stället för förlängning. 

* Jfr däremot, hurusom förkortningarna af de i ordens lexikaliska 
form långa vokalerna i mig, du, o och af slutkonsonanten i som, min icke 
höra hit, utan äro af grammatisk natur, dvs. skulle lika väl inträda, om 
frasen icke afsäge att ha bunden form; detta emedan de ha semologisk, icke 
metrisk grund. 

^ Gränsen gentemot 1 ofvan är emellertid ofta svår nog att uppdraga. 



— 103 - 

tus!», där öfverlängd på u uttrycker en hög grad af förvåning, 
som ock taltempot i det hela, hvilket tenderar till att 
bli långsammare, i den mån man höjer sig till en mera hög- 
tidlig stil, och omvändt blir hastigare, när man sänker sig till 
en lägre sådan. Så t. e. ger ett i allegro frambragt g{p)m6rn 
intryck af gemytlighet, under det att ett i lento uttaladt go 
möron röjer afmätt högtidlighet. Detta, liksom äfven i det 
stora hela användningen af den metriska och ytterst väl ock 
den grammatiska kvantitetsväxlingen, beror på det ofvan (s. 
101) påpekade förhållandet, att med ett lifiigt temperament 
och en »exciterad» (uppeggad) sinnesstämning förbinder sig 
spontant (dvs. af sig själft), därest ej reflexion och själfbe- 
härskning träda hindrande emellan, ett snabbt tempo, med 
ett lugnt temperament och en »trankil» (lugn, likgiltig) eller 
»deprimerad» (tryckt, betryckt) sinnesstämning däremot ett 
långsamt tempo. I följd häraf är nämligen användningen af 
ett snabbt tempo, resp. kort kvantitet, ägnad att hos åhöraren 
väcka föreställningen om entusiasm, varmt intresse, lif och 
lust, ifver, partiskhet, sinnesrörelse, förhastande, slarf, tank- 
löshet m. m. d.; ett långsamt tempo däremot föreställningen 
om lugn och själtbehärskning, oväld, grundlig öfverläggning, 
skepsis, tveksamhet, liknöjdhet, tröghet, slapphet m. m. d. 
Häraf begagnar man sig nu inom språklifvet med största för- 
del för att efter behof frambringa både betydelse- och stäm- 
ningsnyanser. Likaså inom metrikens område åtminstone 
bör man — om man också icke alllid gör det — noga be- 
akta denna synpunkt, så att man icke, troende allt vara väl 
beställdt blott man håller »takten» i ordning, anser det vara 
likgiltigt, hur man fyller sina takter. Talrika exempel på 
dylikt förbiseende erbjuda bl. a. Runebergs i poetiskt afse- 
ende ju så högtstående, men nästan alltigenom metriskt omöj- 
liga ord till Björneborgarnas marsch, t. e. Söner ' af ett folk 

^ Med fet stil utmärker jag de stafvelser som erhållit för lång, med 
knniv dem som fått för koi*t kvantitet. 



— 104 — 

som blödt ^ (eller Än har Finlands kraft ej dödt), som på 
grund af den förut gifna melodien intvingats i schemat — 
I — I — ^ ^ v. I — I «, ehuru det naturliga talet här äger kvan- 
titetsförhållandena I — N^ v/ s> I — v> I — j (resp. I — w I — ^1 I 

— I); likaså Än kan med oväns blod ett /a/f här färgas rödt, 
dvs. ^1 — w^^j — v^^wj — ^j — 1 i stället för det naturliga 
I — s^^l — s^l — ^1 — s^v^wj — |. Lika illa och ofta än värre 
syndas naturligtvis af sångkompositörer, de där förse skaldens 
redan föreliggande ord med melodier, som tvinga texten att 
vid sång — men lyckligtvis icke också vid deklamation — 
förete de orimligaste kvantitetsförhållanden, t. e. öfverlängden 
på var i Runebergs (och Pacius*) »Jag var ett barn. när han 
drog bort» eller den stötande längden, som dock författaren 
i viss mån förskyllt, i K. F. Dahlgrens (och v. Kapfelmanns) 
»Våren är kommen, på sina kransar ängarna binda», för att 
nu icke tala om de rekord, som slås af studentsångernas »och 
den ljusnande framtid är vår» eller »Dåne liksom åskan, 
bröder» ^ eller »kring dina fosterländska fanor, och dragf åstad 
med 5d/2gens gflada makt med mod på dlnä skildsL banor». 
Naturligtvis förekomma dylika förbiseenden jämförelsevis säl- 
lan i de fall, då skalden och kompositören äro samtna per- 
son, och särskildt äro Bellman och Geijer i sina sånger så 
godt som alldeles otadliga i förevarande afseende. 

Med det nyss sagda, rörande sammanhanget mellan in- 
tresserad sinnesstämning och allegro-tempo, resp. ointresserad 
stämning och lento-tempo, står i en skenbar strid det faktum, 
att man ofta producerar det oviktiga — t. e. ett parentetiskt 



^ Samma rad citeras med »bestamdt klander» äfven af Beckman, a. 
st. s. 46. 

• Metriskt oklanderligt — ehuru visserligen poetiskt undermåligt — 
vore därf()r i stället t. e. Hell, hell, hjältar 1 som blödt; jfr Runebergs till 
samma schema hörande »Bort, bort, hvila, rast och fred», där blott »rast» 
fått oriktig kvantitet. 

" Tillfredsställande melodiens kraf vore exempelvis: Liksom åskan 
dåne, bröder. 



— 105 — 

inlägg eller en ointressant passage i en bok, hvarur man läser 
högt — snabbt, »hatkar öfver» det, »rabblar upp» det; lik- 
som ock det faktum, att på alldeles omvändt sätt det särskildt 
viktiga — t. e. en definition» en slutsats eller ett djärft och 
utmanande påstående eller uttryck — ofta framfores långsamt, 
»dikteras» o. d. Men saken förhåller sig naturligtvis så, att 
i det förra fallet är det snabba tempot icke föranledt af in- 
tresse för det just förhandenvarande, utan tvärtom af ifver 
och intresse för att hinna från det och möjligen nå fram 
till något angenämare och viktigare. I det sednare fallet åter 
är långsamheten — frånsedt praktiska motiv, sådana som 
att det sagda skall hinna att af åhöraren fullt tydligt uppfat- 
tas och eventuellt nedskrifvas — ett oratoriskt konstgrepp, 
åsyftande att skapa föreställningen om mogen öfverläggning, 
grundligt genomtänkande, objektivitet och lidelsefri framställ- 
ning m. m. d. 

§ 38. De olika kvantitetsgrraderna. 

Vi finna af det föregående, att kvantitetens olika gra- 
der icke blott kunna vara synnerligen, ja oändligt många, 
utan äfven äro i hög grad relativa. Detta icke blott därför, 
att öfverhufvud ingenting i hela tillvaron och sålunda icke 
heller ett fonem kan kännetecknas såsom vare sig långt eller 
kort annat än i jämförelse med något annat — i föreliggande 
fall de omgifvande fonemerna — utan äfven därför, att hvad 
som ter sig såsom långt i en viss persons normaltempo, kan 
i en annans te sig som kort och likaså i ett abnormt lång- 
samt (högtidligt och »afmätt») tempo hos samma person. 
Emellertid finnes ett tidsmått, som är jämförelsevis konstant 
och således jämförelsevis lätt definierbart samt därför lämpar 
sig till utgångspunkt vid bestämmande af de öfriga kvanti- 
tetsgraderna. Detta är den s. k. korta (i inskränkt betydelse; 
normalkorta; »helkorta», se nedan A, 1) kvantiteten, den 
vanligaste af alla kvantitetsgrader, och som jag vill definiera 



— 106 — 

på följande sätt: det ungefarliga kvantum tid — olika för 
olika ljud — som i en viss persons normaltempo åtgår för 
att distinkt producera (och från åhörarens synpunkt: upp- 
fatta) ett visst foneih. Detta är på samma gång den lägsta 
kvantitetsgrad, om hvilken man kan i egentlig mening tala. 
Ty visserligen upptas ofta i vetenskapliga arbeten en lägre 
grad, tillkommande de s. k. reducerade ljuden, hvilka så- 
lunda äro eller åtminstone anses vara kortare än de normalt 
»korta» (de helkorta). Men i den mån härvidlag icke är fråga 
om blotta s. k. öfvergångsljud (se I, 400), alltså icke om 
några själfständiga språkljud, så äro de reducerade ljuden 
sådana, för hvilka det i första hand karakteristiska, om ock 
till tiden sekundära, är — icke den minskade uttalstiden, 
som för öfrigt ofta torde endast högst obetydligt och knappt 
märkbart skilja sig från helkort kvantitet — utan den (vis- 
serligen vanligen i sin tur på reduktion af de prosodiska 
egenskaperna beroende) reduktion, som äger rum i fråga om 
den kvalitativa artikulationen, och som leder till ett icke di- 
stinkt (utan otydligt, »slarfvigt» osv., se I, 35) uttal, hvarför 
ock de reducerade ljuden vanligen äro ytterst svåra att till 
sin kvalitet riktigt exakt bestämma. Alltså torde man med 
rätta kunna säga: ett dylikt mer eller mindre kvalitativt obe- 
stämbart ljud har nog eller kan åtminstone ha en mindre 
kvantitetsgrad ^ än den helkorta, men detsamma gäller icke i 
fråga om ett visst bestämdt ljud med samma kvalitativt ut- 
präglade individualitet, samma grad af distinkthet som ett 
motsvarande långt. 

Hvarje kvantitetsgrad, som är märkbart större än den 
nyssnämnda (hel)korta, innebär förlängd kvantitet Denna 
kan naturligtvis vara af en mängd olika grader, men vi kunna 
medelst vår vanliga hörselapparat endast med yttersta svårig- 
het urskilja och särhålla mer än några få, af hvilka sålunda 
hvar och en får en ganska stor latitud och sällan af ser eller 

' Af tyska författare kallad »uberkurze». 



— 107 — 

åtminstone gör anspråk på att i alla särskilda fall ange all- 
deles exakt samma tidsutdräkt; detta lika litet som vi med 
j»ljudet a» alltid afse precis samma ljudkvalitet, utan fastmera 
inrangera den individuella ljudnyansen inom en viss grupp 
af bvarandra kvalitativt mycket närstående ljud (se I, 407). 
I nysvenskt riksspråk kan man emellertid utan alltför stor 
svårighet urskilja och särskilja fyra grader af förlängning, 
och man kan därför lämpligen uppställa följande schematiska 
indelning af kvantitetsgraderna : 

A. Kort kvantitet i vidsträckt bemärkelse: 

1. Helkort kvantitet (kort kvantitet i inskränkt be- 
märkelse^), för hvars begrepp redan ofvan (s. 105 f.) redogjorts. 

2. Halfkort kvantitet, som är karakteristisk för våra 
halfsvaga ' (»svagt bitoniga») fonemer, men som så obetyd- 
ligt skiljer sig från den helkorta kvantiteten, att den af ge- 
mene man vanligen därmed identifieras. Företeelsen är i 
korthet vidrörd (under benämningen »halflängd») af Tegnér ^, 
Leffler-Lundell-Schwartz * och Lyttkens- Wulff ^ men ingen- 
städes mera detaljeradt behandlad eller undersökt — jämfö- 
relsevis utförligast af Lyttkens-WulfT — liksom man ej heller 
någonsin hittills klart särhållit denna kvantitetsgrad från den 
jag kallar den halflånga (se B, 1 nedan). Den halfkorta 
kvantiteten är också i rent språkligt afseende af ringa vikt 
och betydelse, dels emedan den förmodligen aldrig använ- 
des för att semologisk skilja ett visst fonem från ett annat, 
kvalitativt lika beskaffadt (men t. e. med helkort eller half- 
lång kvantitet hos det ljud, som i förra fallet är halfkort), 

' När Jag i det följande använder uttrycken »kort», resp. »lång (kvan- 
titet)», afser Jag därmed alltid kort, resp. läng (kvantitet) i vidsträckt be- 
märkelse. 

* Om denna term se nedan i kap. 3. 

' Natur och onatur i fråga om svensk råtlstafning, s. 63 fT. 

* Några anmärkningar i råttstafningsfrågan (Stockh. 1886), s. 34 f. 

* Om samhörigtiei och dess förhållande till ljudenlighet (Lund 1886), 
s. 49 (T. Här användes termen »halvlängd» såsom gemensam beteckning 
lor hvad jag särskiUer såsom »halfkort» och »halflång» kvantitet. 



— 108 — 

dels emedan en ytterlig vacklan råder i fråga om dess an- 
vändning, så att man i nästan hvarje fall af halfkort kvan- 
titet kan utan men för fonemets betydelse utbyta densamma 
mot helkort eller, mera sällan, haiflång (se B, 1 nedan) kvan- 
titet. Så t. e. kunna de normalt halfkörta a i haveri, s i 
anis och / i professur uttalas lika (hel)korta som i (första 
stafvelsen af) havanna, resp. Fyris och professor. A andra 
sidan kunna a i slafveri, m i långsam och r i ekorre stundom 
få samma (half)längd som i (sista stafvelsen af) galerslaf 
resp. svandamm och spelorre. Närmare om denna kvantitets- 
grads förekomst i nysvenskan se nedan § 40 2, a). 
B. Lång kvantitet i vidsträckt bemärkelse: 

1. Haiflång kvantitet är karakteristisk för våra half- 
starka ^ ()>starkt bitoniga») fonemer, t. e. d i afstå, n i allmän. 
Ehuru halflängden rent kvantitativt föga skiljer sig från hel- 
längden (se 2 nedan), så står den i en skarp motsats till denna 
sednare därigenom, att den icke kan vid tillfälle utbytas mot 
öfverlängd (se 3 nedan). Man kan sålunda t. e. vid »emfas» 
väl förlägga öfverlängd på a, men icke på d i afstå, och 
på //, men icke på n i allmän. Närmare om denna kvanti- 
tetsgrads förekomst i nysvenskan se nedan § 40, 1, b). 

2. Hellång (normalt lång, lång i inskränkt bemärkelse) 
kvantitet, den näst den helkorta oftast förekommande kvan- 
titetsgraden, är karakteristisk för våra helstarka ^ fonemer, 
t. e. a i afstå, s i viss. Att den hellånga kvantiteten är betyd- 
ligt större än den helkorta, är uppenbart, och man har sedan 
gammalt antagit, att ett (hel)långt fonem kräfver ungefär dub- 
belt så lång uttalstid som ett (hel)kort. Denna uppfattning 
har dock på senare tider af både de flesta och de mest be- 
tydande fonetici bestridts såsom innebärande ett öfverskat- 
tande af det (normalt) långa fonemets relativa kvantitet. Så 
t. e. uppger Ph. Wagner för en schwabisk dialekt * förhål- 



^ Om denna terms betydelse se nedan i kap. 3. 

• Se SiEVERS, Grundzuge der Phonetik, 5. Aufl., s. 257 ff. 



— 109 - 

landet mellan en (hel)lång och en (bel)kort vokal vara 
3: 2* (dvs. 1,50: 1), Brucke för nyhögtyskt riksspråk* 5: 3 (dvs. 
1.67: 1), Pipping^ för finländsk svenska 23.8: 13,8 (dvs. 1,72: 
1) och 6. Risberg^ för högsvenskt riksspråk (i medeltal) 
28,5: 15 (dvs. 1,90: 1). Det framgår emellertid af de allra 
senaste och omsorgsfullaste undersökningarna, E. A. Meyers ^, 
att för ett flertal språk (t. e. nordtyska och sydengelska) gäl- 
ler beträffande vokalerna verkligen i det allra närmaste för- 
hållandet 2: 1, nämligen om man med hvarandra jämför två 
vokaler af samma kvalitet och med samma omgifning (t. e. 
vis och viss). Ty de Meyerska undersökningarna ha samti- 
digt ådagalagt, att vokalkvaliteten och de omgifvande ljuden 
äro af genomgripande betydelse för vokalkvantiteten, så att 
t. e. (äfven i svenskan •) ett (långt) i är kortare än ett e i 
samma omgifning, e kortare än y, detta kortare än o och 
åndtligen o kortare än a; en vokal före d är längre än samma 
vokal före / osv. Att något dylikt gäller också för konso- 
nanterna har för öfrigt påpekats både af Kallstenius ^ och 
Risberg ^ så att t. e. s och f under i öfrigt lika förhållanden 
äro längre än b, d, g, hvaraf följden kan bli exempelvis att 
det halfkorta s, som utgör slutljud i passas, upptar absolute 
sedt ungefär samma tid som det hellånga dd i laddad. Detta 
hindrar emellertid naturligtvis icke, att det nämnda s rätte- 
ligen benämnes halfkort, nämligen vid jämförelse med det 



^ Detta Wagners egna siffror. Emellertid har E. A. Meyer i Nor- 
diska studier, s. 356, uppvisat, att man med ledning af Wagners egna upp- 
gifter rätteligen kommer till siffrorna 4,9: 2 (dvs. 2,45: 1). 

' Se SiEVERs, a. st, s. 256. 

■ I Finländska bidrag, s. 108 f. 

* Den svenska versens teori, s. 45. 

^ A. st., s. 347 ff. Jfr ock samme förf:s Englische lautdauer och den 
Jilla uppsatsen Vokaldauer und vokalqualität i The Modern Language Quar- 
lerly VI. 140 f. 

* Se särskildt den not 5 ofvan nämnda uppsatsen. 
^ I Sv. landsm. XXI, 1, s. 49. 

A. Sl>, S. 40. 



— 110 — 

ljud med hvilket det bör jämföras, dvs. det i samma passas 
förekommande hellänga ss, och att dd i laddad ä sin sida 
är hellängt, nämligen jämfördt såsom sig bör med det half- 
korta d i samma ords slutljud. Om förekomsten af här ifrå- 
gavarande kvantitetsgrad i nysvenskan se för öfrigt närmare 
nedan § 40, 1, a) och § 41. 

3. Öfverlång kvantitet benämnes hvarje kvantitetsgrad, 
som vare sig mycket eller jämförelsevis litet öfverskjuter den 
normala hellängden. Differenserna inom denna kvantitetsgrad 
kunna själffallet vara ovanligt stora, växlande från omkring 
0,2 till flera — åtminstone 2 å 3 — sekunder. Det är emel- 
lertid onödigt att på denna grund uppdela densamma i flera 
olika grader. Detta särskildt därför, att denna kvdntitetsgrad, 
som för öfrigt är den minst ofta förekommande at alla, har 
en blott ringa rent språklig betydelse, dvs. den förll^nar säl- 
lan ett fonem en annan betydelse än detsamma skulle äga, 
därest det uttalades med vanlig hellång kvantitet. De vikti- 
gaste fall, då öfverlängden kommer till användning, äro föl- 
jande (mig veterligen hittills aldrig i litteraturen behandlade 
eller ens antydda): 

a) Vid (sekundär) förbindelse af hellång konsonant och 
en följande helkort konsonant, t. e. straff-fri (jfr straff-rått 
o. d., liksom också ofta ord af typen telegraf- fröken, m'ed blott 
hellängd), ägg-gula (jfr ägg-röra och väg-grop), fick^kam (jfr 
dricka), back-kant (jfr bak^kant), gull^lockig (jfr guUlockig)r 
mäss-sång (jfr goss-år och vis-sångare)^ glass-skål (jfr glas-skål) 
osv. Dock kan man endast i (afsiktligt) mycket distinkt tal 
finna detta fall af öfverlång kvantitet. I vanligt otvunget tal 
nöjer man sig nämligen härvidlag med hellängd, dvs. den till- 
trädande korta konsonantens uttalstid elimineras utan vidare. 

b) Vid »emfas», dvs. då man i sitt uttal söker antyda, 
att ett visst fonem har en så »pregnant» (innehållsdiger) be- 
tydelse som möjligt. Härvid utbytes då ofta en grammatiskt 
hellång kvantitet mot öfverlång sådan hos fonemets fortis- 



— 111 — 

ljud (eller ock föriänges hela fonemet genom »reduplikation» 
med eller utan samtidig öfverlängd i det första ledet, sälian 
äfven i det andra), t. e. nå (nå lnå]),ja (ja), jo (jo), så (så)^ 
»en stor (stor) jätte» och särskildt ofta hurra, alla med öfverlängd 
på vokalen, eller nej (nej), aldrig (aldrig), ingalunda (inga^ 
lunda) med öfverlängd på resp. j. I, ng. Är fonemets gram- 
matiska fortis en konsonant, så förlägges gärna — i synner- 
het vid ett maximum af emfas — öfverlängden till en omedel- 
bart föregående sonant, äfven om denna ursprungligen är 
kort, och stundom bibehålles härvid samtidigt den ursprung- 
liga konsonantlängden, t e. nej, aldrig, ingalunda, stilla, sällan, 
sakta (sakta), knappast o. d. med öfverlängd på resp. e, a, i 
osv. (eventuellt därjämte hellängd på j. I, ng osv.). Detta 
sker desto hellre, ju svårare den ifrågavarande konsonanten 
låter sig förlängas, speciellt således i fall den är en explosiva 
(se s. 94 ofvan). Skälet till förflyttningen är ju också natur- 
ligtvis att söka däri, att sonanten, såsom i regeln varande en 
vokal (se s. 55 if. ofvan), lättare än nästan hvarje konsonant 
låter sig förlänga. 

c) Vid sång, då den gifna melodien så kräfver (om ock 
ofta i bjärt motsats mot språkets kraf, se s. 104 ofvan). Här- 
vid förlägges längden vanligtvis till en sonant, äfven om den 
icke sjungna språkformen har denna sonant kort och där- 
emot längd förlagd å den omedelbart följande konsonanten^ 
t. e. »Du gamla, du friska, du ffällhöga Nord» med öfverlängd 
på a, i, å i stället för på resp. m, s. I, där den vore i större 
eller mindre grad svårare att anbringa, särskildt i fall del 
erfordras att sjunga »forte», för att icke tala om »fortissimo»» 

§ 39. Kvantitetens förhållande till stafvelsebildningen. 

De ljud, som enligt § 36 ofvan kunna uppträda med 
olika kvantitetsgrader, förhålla sig i detta afseende icke all- 
deles lika, då de fungera sonantiskt som då de fungera kon- 
sonantiskt. Bland våra sonanter är det endast vokaler, som 



— 112 — 

förekomma än såsom långa, än såsom korta. Däremot äro 
/,, /^, 7?^, fi^ och r såsom sonanter alltid korta, t. e. adel, gör- 
del, vatten, gården, porter o. d. (se s. 56 ofvan), dock med 

o 

undantag af r i militärspråket^ vån'str', hö'gr\ A andra sidan 
äro de i sonantisk användning sällsynta h, m^^» s, f nästan 
alltid långa i de interjektioner, som utgöra de enda fall, då 
de uppträda som sonanter, t. e. »ah», hm, pst, »schy» o. d. 
(se s. 56 f. ofvan). Bland konsonanterna åter uppträda 
så godt som alla öfverhufvud till sin kvantitet föränderliga 
ljud under både lång och kort form, i det att endast vokalen 
I i dylik användning vanligen icke förlänges (i egentlig me- 
ning), utan i sådana lägen, där förlängning plägar uppträda, 
oftast motsvaras af i; (eller ock långt ;), t. e. ett emfatiskt 
nej (dvs. ncet)) jämfördt med ett likgiltigt ånej (uttaladt a'n(B% 
eller on'ncei). 

I fråga om den förlängda kvantitetens plats i stafvelsen 
är följande att anmärka: 

A. Rörande sonanterna: 

1. I udd ljud och i midljud förekomma både korta 
och — i den mån sonantens intensitetsgrad det medger (jfr 
g 40 nedan) — långa sonanter, t. e. å ena sidan en : en, illa 
: ila, ost : os, ytterst : yta osv., å andra sidan hett : het, hitta : 
hit, bott : bota, nytta : snyta osv. Skulle uddljud och slutljud 
sammanfalla, så förekommer blott lång kvantitet, t. e. o, å, 
a (interjektion och bokstafsnamn); jfr 2 nedan. 

2. I slutljud gäller konsekvent den regeln, att tryck- 
stark sonant har lång kvantitet, trycksvag sonant däremot 
kort kvantitet, t. e. jo : kabeljo, vi : gummi, ny : toddy osv. 
Från sednare delen af denna regel finnes (i riksspråket) intet 
undantag. Däremot finnas verkligen några fall af slutljudande 
tryckstark och dock kort sonant, nämligen i en del utrop, 
som visserligen icke i allmänhet, men då de skola tjäna som 
språkrör för vissa affekter såsom otålighet, till ytterlighet 
spänd nervös uppmärksamhet och öfverhufvud allt som står 



— 113 — 

i sammanhang med brådska eller en hastigt uppdykande 
stämning, förkorta en lexikaliskt lång vokalkvantitet (b varvid 
stundom därjämte utbyte af sluten mot öppen kvalitet äger 
rum; jfr s. 97 f. ofvan). De vanligaste af dessa fall ^ äro: a[h], 
ba[hL\, bra, ha, hurra (särskildt då det upprepas flera gånger), 
hva[dj, hvaba, hvasa, ja, jaha, tja; he, se, (ett, tu,) tre; hi 
(hi); hm; ho (ho), jo, joho, måntro: hu, ju, nu, (takt,) tu, 
(ett,) tu; fy, pgfhj : hallå, hå, nå, så, åfhj; hä, nåhå (vanligen 
skrifvet nehej); afdjjö, vulgärt tjö. Enligt F. Gustafsson * 
förekommer i flnländskt svenskt riksspråk samma uttal myc- 
ket ofta hos orden ha fr], jafgj, skalllj; deftj, kanske'; di (= 
de), ni, vi; du, skuflle], 

B. Rörande konsonanterna: 

1. I' uddljud förekomma — frånsedt fall af s. k. stam- 
ning och tunghäfta, hvilka stundom leda till förlängning af 
uddljud — * blott korta konsonanter. Dock kan tillfälligtvis 
— under inflytande af vissa stämningar såsom betänksam- 
bet, tvekan, grundlig öfverläggning o. d. eller på grund af 
det medvetna syftet att ge sig sken af en dylik stämning — 
en större eller mindre förlängning inträda, t. e. mmåhända, 
nnäppeligen, jja, nnåi (= nej), sskamligt, ffg. Hänge, rrått så, 
ovaffornåge (= hvad för något). Individuellt kan detta miss- 
brukas till ett pretiöst uttal, däri de flesta konsonanter upp- 
träda i uddljud såsom långa. Hos tenues kan emellertid 
naturligtvis ingen »förlängning» — som hos dem ju icke kan 
bestå i annat än insättande af en paus före explosionen (se 
s. 98 ofvan) — märkas, annat än möjligen på den talandes 
min eller genom förekomsten af en abnormt stor intensitet 
vid explosionen, t. e. (k)kanske. — En helt annan sak är, 
att en ursprungligen uddljudande konsonant ofta förlänges, 
då den kommer att bli midljudande därigenom, att det ord, 
hvars uddljud den utgör, utan mellankommande paus an- 

*■ Några af dem anföras hos Risberg, Den svenska versens teori, s. 57. 

* I Finländska bidrag, s. 56 f. 

Soreen, Vårt språk, Bd. H. 8 



— 114 — 

sluter sig till ett omedelbart föregående ord, hvars slutljud 
utgöres af en helstark vokal (som af den ifrågavarande kon- 
sonanten »starkt afskäres») \ t. e. nå^nnå^ nå-^jja^ja-sså, tre- 
tti(o), vulgärt »jag (du, han) har inga pengar pd^/n/n^/ (resp. 
på^ddej, på-^ssej), blå-bbår o. d. (jfr fru-kkost, trä-ggård o. d.) 

2. I fråga om konsonanter i slutljud ha vi att skilja 
mellan två fall: 

a) Omedelbart efter sonant kunna alla möjliga kvan- 
titetsgrader förekomma, t. e. Fyris : anis : oviss : viss, bischoff: 
Aminoff : Fitinghoff : stoff, Allan : annan : lagman : man. Här- 
vidlag gäller, då stafvelsen är tryckstark, såsom fast regel, 
att om] sonanten är lång, så är konsonanten kort, och om- 
vändt att om sonanten är kort, så är konsonanten läng. Ar 
däremot stafvelsen trycksvag, så är konsonanten — liksom 
för öfrigt äfven sonanten — alltid kort, såvida man icke möj- 
ligen någon gång försöker åstadkomma ett långt s i genitiver 
af typen Elias*s, Jonas's, hvilka dock vanligen ha kort s eller 
ock, ehuru blott vulgärt, 'S9s (jfr I, 426 om Anders och An- 
de^es o. d.). 

Alldeles undantagsvis kan vid mycket stark emfas före- 
komma en förbindelse af (tryckstark) lång sonant och (slut- 
ljudande) lång konsonant, t. e. »vet hfittl, »lymmel, nttb), 
»ditt ässh o. d.^ Däremot i de talrika fall, där fornspråket 
ägde en dylik förbindelse, är den i allt svenskt riksspråk samt 
i alla svenska dialekter inom Sverge numera upphäfd genom 
antingen sonantens eller konsonantens förkortning, under det 
att den i allmänhet kvarstår i de allra flesta öst-nördsvenska 

o 

dialekter (men icke t. e. dialekterna mellan Vasa och Abo 
samt åländskan och Nuckö-målet) ^ t. e. i Gamla-Karleby- 
målet ty^^ (isl. pydde) *tydde\ ^ett (isl. sétte) ^sjätte'. Äfven 



^ Jfr ofvan s. 87 f. och utförligare nedan i kap. 3. 
» Jfr NoREEN i Arkiv för nord. filologi. VI, 320 f. 
* Se närmare Hultman i Finländska bidrag, s. 176; Vendell, Ordbok 
över de östsvenska dialekterna, s. XXIII f.; Danell, Xnckömålet I, 17. 



— 115 — 

i finländskt svenskt riksspråk finnas motsvarigheter till dy- 
lika förbindelser, ehuru af yngre jlatum och endast såtillvida 
likartade, att en efter lång sonant stående slutljudande konso- 
nant är i åtminstone någon mån längre, därest den är per- 
spirerad, än om den är pertonerad. Så t. e. är / i båt längre 
än r i par (eller d i våd), hvarför ock det förra ordet in- 
lånats i finskan såsom paaiti, det senare däremot som pari ^ 

Likaså har i de talrika fall, där fornspråket ägde för- 
bindelser af tryckstark kort sonant och (slutljudande) kort 
konsonant, denna kombination försvunnit ur allt svenskt riks- 
språk och alla svenska dialekter inom Sverge genom vare 
sig sonantens eller konsonantens förlängning. Däremot äro 
äfven dessa förbindelser mer eller mindre konsekvent — ehuru 
i regeln icke då sonanten är a eller d — bevarade i en 
mängd öst-nordsvenska dialekter, företrädesvis i de sydfin- 
ländska« mindre ofta i norra Österbottens och Östersjöpro- 
vinsernas munarter, men däremot icke i mellersta och södra 
Österbottens samt Satakunda-målet och åländskan ^. Sådana 
ord som t. e. vid *ved\ nei *nät\ son, gräs uttalas därför i 
de nämnda dialekterna på samma sätt som slutstafvelserna 
i vårt riksspråks Da-vid, lyn-net, Larsson osv. (icke som 
dess uid eller vidd, resp. nät eller nätt osv.). — En annan 
sak är, att ifrågavarande slags förbindelse — men af mo- 
dernare upprinnelse — verkligen kan någon gång, om ock 
sällan, förekomma i riksspråk, nämligen vid brådskande uttal 
af vissa till- eller utrop o. d., t. e. kom!, sitt!, tig!, uttalade 
köm, sit, tig i stället för det vanliga kömm, sttt, tig. 

b) Omedelbart efter konsonant förekommer i hög- 
svenskt riksspråk endast (hel)kort kvantitet, möjligen med 
undantag för några mer eller mindre lyckade försök att åstad- 



' Se Setälä och PiPPiNO i Nvstavaren IV, 135. 

* Se HuLTMAN, a. st., s. 195, 197 f., 131, 220, 234; Hesselman, Staf- 
oetse förläng ning och vokalkvalitel I, 19 ff. ; Vendell, a. st., s. XXIII; Danell, 
Suckömålet I, 208. 



i 



— 116 — 

komma ett långt s i genitiver af typen Hans's, som vanligen 
ha kort s ^ eller, vulgärt, sds (jfr Elias*s o. d. ofvan under 
a). Däremot förekommer lång kvantitet i åtminstone de flesta 
— kanske alla — dialekter inom Finland *, ifall den slut- 
ljudande konsonanten är perspirerad och den föregående kon- 
sonanten är pertonerad, men icke en explosiva, t. e. maltt, 
svartt, uantt 'vante*, starkk, bunkk *bunke\ trampp Hrampa\ 
halss osv. I följd af dialekternas inflytande delar numera 
äfven det finländskt svenska riksspråket denna egenhet ^, så 
att det t. e. heter k'rit (subst., inlånat i finskan såsom kortti), 
körtt (adj.), tantt (men t. e. tand)^ haitt (men uåld), siarkk, 
bånkk (fi. penkki), danss (fi. tanssi), forss osv. *; dock att böj- 
ningsändelsen s i ty fall vacklar mellan Ijudlagsenlig lång och 
på association med andra semologiskt likställda böjnings- 
former beroende kort kvantitet, så att t. e. det alltid heter 
fanss 'existerade', men både fanss och fanns 'hittades', likaså 
danss men Danns af (namnet) Dann. Dessförutom ha emel- 
lertid de öst-nordsvenska dialekter, som känna förbindelsen 
af lång sonant med lång konsonant (se ofvan under a), i all- 
mänhet äfven att näst efter konsonantisk vokal uppvisa slut- 
ljudande lång konsonant, dels ärfd från fornspråket, dels lånad 



^ Jfr hurusom den slutljudande konsonanten förblir kort i sådana 
fall som participer af typen vänd (för oånd-d), neutralformer af typen 
salt (för salt-t) o. d. 

' Se Vendell, a. st., s. XXIV (uppgiften att t är långt efter n äf^en 
i de baltiska dialekterna, bekräftas åtminstone icke af Danell, Nuckömålet) 
och Pedersöre-Purmo-målet s. 8; Haofors i Sv. landsm. XII, 2, s. 13; Tbur- 
MAN, ib. XV, 4, s. 13; Korsström, ib. VI, s. L. 

• Se Pippiiro, a. st, s. 134 f. 

* Samma företeelse har troligen, åtminstone på 1500-talet, förekom- 
mit inom större eller mindre delar af mellersta Sverge, att döma af t. e. 
1526 års nya testamente och 1541 års bibel, som uppvisa dubbelskrifven 
konsonant i motsvarande ställningar (se Kock i Skandinavisches Archiv 1, 
54). Enligt Risberg, Den svenska versens teori, s. 50 skall åtminstone i fråga 
om s någonting i viss mån liknande kunna förekomma i nutida högsvenskt 
riksspråk, så att t. e. i plats betydligt längre uttalstid tilldelas s ån t. 



— 117 — 

från finskan, dels äfven någon gång af annan — oklar — 
anledning, t. e. Gamla-Karleby-målets lat^^ ledd, hattt hett, 
geuikk gök, trsjfitt trötta, Finnby-målets (i Egentliga Finland) 
potpkk pojke o. d. Ehuru Nuckö-målet saknar förbindelsen 
lång sonant -j- l^i^S konsonant, äger det dock sådant som 
hvntt hett, hotss hvässa ^ o. d. 

3. I fråga om konsonanter i midljud ha vi att ta i 
betraktande samma tvenne fall: 

a^ Omedelbart efter sonant förekommer både kort och 
lång kvantitet af alla grader, och detta såväl då på den ifråga- 
varande konsonanten följer en sonant — alltså i intersonan- 
tisk ställning — t. e. visir : visitera : ovissa : vissa, professor : 
professur : rofferi : roffa^ talar : tallar, fika : ficka osv., som då 
konsonant följer (i hvilken ställning kort konsonantkvantitet 
är efter tryckstark — och lång — sonant jämförelsevis säll- 
synt), t. e. vist : visst, kalt : kallt, bräkte : bräckte, sablar : babbla 
osv. För öfrigt följes i det hela samma regel, som ofvan 
under 2, a) omnämnts, nämligen att, om stafvelsen är tryck- 
stark, lång sonant följes af kort konsonant och kort sonant 
af lång konsonant (se exemplen strax ofvan). 

Förbindelse af (tryckstark) lång sonant och (midlju- 
dande) lång konsonant finnes nämligen i högsvenskt riks- 
språk blott vid ("sekundär) förbindelse af två homomorfa kon- 
sonanter — resp. förbindelse som uppkommit vid och af 
två dvlika konsonanters sammanträffande — ehuru äfven då 
konsonantlängden endast vid (afsiktligt) mycket distinkt pro- 
duceradt tal höres, under det att däremot vanligen kort kvan- 
titet får inträda, t. e. arabbarn, boddisk, bordduk, telegraffröken, 
tröggångare, maggrop, rökkur, takkant, vallag, pärllager, däm- 
mössa, brunnacke (fågelnamn), örnnäsa, hoppacka, förridare, 
vissångare (»Fries'ska systemet. Roos*ska släkten, Schwartzska 
skolan» o. d.?), morssidan, plyschschal, uttaga, hjorttunga 



^ Se Danell, a. st., s. 60. 



— 118 — 

(böri-^tala), afvisa. Än sällsyntare år att vid dylik sekundär 
förbindelse en lång konsonantkvantitet bibehåller sig efter 
trycksvag sonant, t. e. stundom i afionniimmer, sparrissäng, rid- 
darroman, medellös, hufvuddel o. d., detta dock blott därest för- 
bindelsens sekundära natur (och alltså den semologiska grän- 
sen i ordet) är synnerligen lifligt medveten ^ Däremot före- 
kommer (tryckstark) lång sonant -|- lång konsonant i (alla?) 
de öst-nordsvenska dialekter, som äga denna förbindelse i slut- 
ljud (se s. 114 ofvan), och detta såväl då förbindelsen är 
primär, som då den är sekundär, och såväl då den är ärfd 
från fornspråket, som då den är af annan upprinnelse, t. e. 
Gamla-Karleby-målets nitton 19, pukko (fi. puukko) 'täljknif 
o. d. Ändtligen uppträder företeelsen också i finländskt svenskt 
riksspråk, åtminstone såtillvida att en perspirerad konsonant 
är i någon mån längre efter lång sonant än en pertonerad 
konsonant i samma ställning (jfr s. 115 ofvan), t. e. i båtar 
jämfört med båda eller i påse (inlånadt i finskan som pussi) 
jämfördt med (subst.) fara (i fi. lånadt som uaard) *. 

Så godt som undantagslöst saknas åter i högsvenskt 
riksspråk numera midljudande förbindelser bestående af tryck- 
stark kort sonant och en följande kort konsonant, i det att 
dylikt visserligen individuellt förekommer, men annars endast 
rent tillfälligtvis kan anträffas i brådskande ut- eller tillrop 
såsom stila!, se^i^tu! för vanligt stilla, se^^ui (skrifvet ser 
du) o. d. Ärfd från fornspråket kvarlefver däremot denna 
kombinationstyp i många dialekter, åtminstone på följande 
håll ^: Södermanland, åtminstone Sorunda socken (i syd- 
ligaste Södertörn); Uppland, åtminstone Blidö socken (söder 



* Se K. Ljungstedt, Språkets lif, s. 46 noten. 

* Se PiPPiNG, a. st., s. 135. 

* Se Hesselman, Sveamålen, s. 7 f. och 32; Schagerström i Sv. landsm. 
II, 4, s. 40 noten; Llndell, ib. I, 141; F. Widmark, Bidrag till kännedom 
om Vesterbottens landskapsmål, s. 9; Hultman, a. st., s. 178; Vendell, a. 
st., s. XXIII f. För Dalarnas vidkommande stöder jag mig på egna iakt- 
tagelser. 



— 119 — 

om Norrtälje) af Roslagen (men åtminstone före 1750 äfven 
annorstädes inom detta område) och nordöstra delen af 
landskapet (ehuru här blott undantagsvis) samt ett stort om- 
råde i sydväst och väster; Västmanlands närmast angränsande 
trakter (t. e. Kumla socken söder om Sala); Dalarna, åtmins- 
tone Rättviks socken inom nedre österdalmålets område samt 
hela öfre österdalmålets utom SoUerö socken; Jämtland, åt- 
minstone inom östjämtskans område (t. e. Ragunda socken) 
ännu på 1870-talet, om också numera kanske icke längre där- 
städes ^; Västerbotten, allmänt inom Norrbottens län och ännu 
1860 ställvis inom Västerbottens län (t. e. Nysätra socken 
midtemellan Skellefteå och Umeå); ändtligen hela det öst- 
nordsvcnska dialektområdet utom åländskans samt af Egent- 

o 

liga Finlands Hiittis socken (söder om Åbo) och Korpo södra 
skärgård (därutanför); t. e. dalmålets (i Bonas by af Mora 
socken) fuH fåle, tii hetta, must mosse, fVugo fluga, foro fara. 
Genom inflytande från dels de nyssnämnda svenska dialek- 
terna i Finland, dels finskan blir ett dylikt uttal med hvarje 
dag allt vanligare äfven i finländskt svenskt riksspråk, så 
att där åtminstone den något yngre generationen redan regel- 
bundet använder förbindelsen kort (tryckstark) sonant -\- kort 
konsonant, när denna sednare är pertonerad, och då i all 
synnerhet uti ord, som ofta förekomma i trycksvag ställning, 
t. e. huru, bara, mina, öfver, annars blott i lånord, t. e. et 
citera, och rent vulgära ord såsom möka (skrifvet mocka eller 
maka) o. d. * — Af yngre datum är samma förbindelse i det 
värmländska bergslagsmålet, där den, såsom Kallstenius upp- 
visat ^ uppträder i sammansättningar af typen blåbår, kohorn 
o. d. samt sådana ordfogningar som på^mig, hofnj^dår o. d. 
b) Omedelbart efter konsonant förekommer i allmän- 



* Så enligt Westin i Sv. landsm. X\\ 3, s. 23 (jfr dock s. 9/ 

• Se PiPPiKO, a. st., s. 133 f.; V. Vasenius, Hjälpreda vid uttalsiinder- 
vigning i svenska, s. 39 f.; F. Gustafsson i Finländska bidrag, s. 56 f. 

■ Se Sv. landsm. XXI. 1, s. 53 f., och jfr Språk och stil II, 214. 



— 120 — 

het blott kort kvantitet, t. e. hos A--ljudet i sko, k- och r- 
Ijuden i skri, /}-ljudet i skarpt, /- (alternativt y-) och /-ljuden 
i ärfts. I högsvenskt riksspråk finnes härifrån intet annat 
undantag, än att vid (sekundär) förbindelse af två homomorfa 
konsonanter — resp. förbindelse som uppkommit vid och af 
två dylika konsonanters sammanträffande — konsonantlängd 
vid (afsiktligt) mycket distinkt tal kan få höras, ehuruväl 
man vanligen åtnöjer sig med kort kvantitet, dvs. den ena kon- 
sonantens uttalstid elimineras utan vidare (jfr s. 110 och 117 f. 
of\'an); t. e. rombbas, elddop, lymfförråd (Adolfs Fries), varg- 
jägare, strejkkassa (kyrkklocka), pårllager (uttaladt med r -j- //. 
icke med / + / ^ll^r '• jf^ I, 434), reformmöte (uarm^mat), ge- 
neraln^nös, svamppudding, laxslåktet (pxsvanssoppa, hans^sam'- 
vete, af hvilka exempel framgår, att konsonantlängden lättare 
uppehälles efter en jämförelsevis tryckstark än efter en jäm- 
förelsevis trycksvag konsonant, alltså lättare i laxs-, oxs- än 
i 'Svanss-, hans^s-), orangeskörd, masttopp (grant^tal; jfr Vakt- 
taga, som på grund af k:s trycksvaghet endast med stor svå- 
righet kan uppehålla längden hos /), borsttistel, torfvall (half 
^vecka) o. d. Däremot i de öst-nordsvenska dialekter, som 
i slutljud äga lång konsonant efter konsonantisk vokal (se 
ofvan under 2, b), förekommer denna förbindelse äfven mid- 
Ijudande och äfven i sådana fall, då förbindelsen är primär, 
t. e. Gamla-Karleby-målets tretfttas tröttas (jfr feajAn glad) 
o. d. I finländskt svenskt riksspråk åter är perspirerad kon- 
sonant efter pertonerad konsonant, annan än en explosiva, 
visserligen äfven i midljud jämförelsevis lång — i alla hän- 
delser längre än den närmast föregående — men dock kanske 
icke lika lång som i slutljud (jfr ofvan under 2, b), t. e. 
dans(s)a, kan(t)ta, bor(t)ta o. d. — men däremot t. e. vål{T)det, 
vår(r)da o. d. — en företeelse som stundom äfven uppträder 
vid sekundär förbindelse, t. e. Blom(k)kvist o. d. ^ 



^ Se PiPPiNO, a. st., s. 134 f. 



— 121 - 

§ 40. Kvantitetens förhållande tUl intensiteten. 

I aUmänhet äro intensitet och kvantitet direkt proportio- 
nella mot hvarandra ^ och graden af den förra — hvarom se 
kap. 3 nedan — är vanligen orsak till graden af den sednare 
(jfr § 38 ofvan). Mera i detalj utfördt innebär detta följande: 

1. (Tr5xk)starka ljud — resp. stafvelser, hvarom se 
§ 42 nedan — eller s. k. fortes (se I, 344) ha i regeln lång 
kvantitet. Om de undantagsfall, då en sonantisk slutljudande 
fortis är kort, se ofvan § 39, A, 2; om de väsentligen till 
dialekterna hörande fall, då en sonantisk midljudande fortis 
är kort före konsonant, se ofvan § 39, B, 2, a) och 3, a). 
Den gamla regeln »vocalis ante vocalem corripitur», dvs. 
lång i^onant förkortas före annan sonant, tyckes numera icke 
gälla ens för någon enda dialekt. 

a) Helstarka fonemer ha i regeln hellång kvantitet. 
Dock kan denna stundom, af mera tillfälliga anledningar 
(hvarom se s. 110 ofvan), ökas till öfverlång, utan att detta 
behöfver stå i sammanhang med någon befintlig öfverstyrka 
eller ens någon ansats därtill; detta så mycket mindre som 
öfverstyrka stundom mycket väl förliker sig med kort kvan- 
titet, så att t. e. ett kraftigt framrutet fy! väl minst lika så 
ofta uttalas med kort som långt y-ljud (jfr § 39, A, a och 
där anförda exempel). Å andra sidan tenderar hellängden 
starkt hänemot halflängd hos långa konsonanter i ställningen 
omedelbart före annan konsonant, så att t. e. det antekon- 
sonantiska s i vispa är åtskilligt kortare än det intersonan- 
tiska i vissa osv. ^ 

b) Halfstarka fonemer ha i regeln hal fl ån g kvantitet, 
så att t. e. s ! oviss är afgjordt kortare än i viss *, liksom 

^ Jfr Risberg, Den svenska versens teori (särskildt s. 58), där detta 
faktum på experimentell väg bekräftas. 

' Jfr § 42 nedan samt Hisbero, a. st., s. 50. 

' Till samma resultat har Risberg, a. st., s. 58 kommit rörande för- 
bäUandet mellan r-ljuden i ho f narr och narr. 



— 122 — 

väl äfven det slutljudande r-Ijudet i uirrvarr är något kortare 
än det midljudande i samma ord, trots den minskning i den 
normala hellängden (sådan den intersonantiskt eller slutlju- 
dande uppträder), som enligt a) ofvan måst hos detta sist- 
nämnda r inträda på grund af dess antekonsonantiska ställ- 
ning. Vid fall af stark association med stamordet kan na- 
turligtvis stundom ett ord af typen oviss komma att uttalas 
med samma hellånga kvantitet hos 5-ljudet, som tillkommer 
detsamma uti stamordet viss. Särskildt gäller detta långa 
och mycket genomskinliga sammansättningar, så att det t. e. 
är tvifvelaktigt — och i alla händelser väl omöjligt att med 
blotta hörseln uppfatta — om i uti operamusik eller målar- 
akademi är ens i någon mån kortare än uti musik, resp. 
akademi. Omvändt visar sig i korta och fördunklade sam- 
mansättningar liksom öfverhufvud i ord, som ha ringa eller 
ingen anledning att associera ett sitt halflånga ljud med ett 
motsvarande hellångt i ett annat ord, en tendens att låta 
halflängden så småningom sjunka hänemot halfkorthet. Så 
t. e. torde väl redan m i ungdom stå kvantitativt närmare 
det halfkorta i fordom än det hellånga i dom. Andra dylika 
fall, där halflängden på grund af svaga eller rentaf bristande 
associationsmöjligheter för ett tynande lif eller åtminstone en 
hotad tillvaro, äro t. e. dels med konsonantisk halflängd spil- 
kum, ensam, abborre, ekorre, örngått, dels med sonantisk half- 
längd armod, arvode, ingefära, villkor, kårlek (jfr väderlek med 
nästan konstant é), godhet (jfr öfverhlf) och deras gelikar; 
jfr vidare 2, a) nedan. 

2. (Tryck) svaga ljud — resp. stafvelser — eller s. k. 
lenes (se I, 344) ha i regeln kort kvantitet. Om det säll- 
synta undantagsfall, då en konsonantisk uddljudande lenis 
är lång se ofvan § 39, B, 1; om det mindre sällsynta fall, 
då en konsonantisk midljudande lenis är lång se ofvan § 39, 
B, 3, a) och b). Svåra att rätt bedöma synas mig de i § 39, 
B, 2, a) och b) samt 3, a) och b) omnämnda fmländska 



- 123 — 

fallen af förlängd konsonant näst efter lång sonant eller en 
annan konsonant; detta på grund af svårigheten för mig att 
bestämma dels platsen för stafvelsens fortis, dels de ifråga- 
kommande ljudens exakta kvantitetsgrad, faktorer hvilka 
troligen båda rätt mycket växla ^ Det förefaller mig troligt, 
att t. e. ett bortta 'borta' kan uttalas dels med å eller r såsom 
fortis och i så fall väl med blott halfkort (eller möjligen halflångt) 
W, dels med // — eller strängt taget mutan /^ (jfr s. 55 ofvan) 
— såsom fortis och i så fall väl med hellängd, hvilket sed- 
nare fall således står i full öfverensstämmelse med hufvud- 
regeln. Möjligt är ju ock, att intensiteten fördelas tämligen 
jämt öfver både sonanten och de två följande konsonanterna 
(mutan inberäknad), hvilka i så fall möjligen båda två äro 
half korta (eller halflånga). På analogt sätt få då kortt, båt(t)ar, 
det dialektiska nitton o. d. bedömas. — Ovisst är äfven, i 
hvad mån man har att antaga tillvaron af lång, men tryck- 
svag sonant i vissa dialekter såsom fryksdalsmålet och värm- 
ländska bergslagsmålet ^ på grund af sådana former som de 
fryksdalska akksol axeln, jettran getterna, motat motig, faten 
farlig, hammen hammaren o. d. Ty visserligen är det obe- 
stridligt, att man här har att göra med åtminstone halflång, 
ja oftast väl hellång kvantitet hos vokalen i de nämnda 
ordens slutstafvelse, men å andra sidan torde denna stafvelse 
ofta tilldelas halfstark intensitet, hvadan det blir ovisst, i 
hvad mån dylika fall bilda något undanf^g från hufvudregeln. 
a) H alfsvaga fonemer ha i regeln halfkort kvantitet. 
I stafvelser, som inom en (språk)takt ^ följa efter taktens 
starkaste stafvelse, är denna kvantitetsgrad ojämförligt van- 
ligast och lättast att konstatera hos konsonanter. Så t. e. 



' Jfr Risberg, a. st., s. 50, angående den växlande uttalstiden hos a. 
t och s i plats. 

• Se NOREEN, Fryksdalsmålets ljudlära, s. 37 flf., och Kallstenius i Sv. 
landsm, XXI, 1, s. 54, 184, 188, 

' Om detta begrepp se I, 364. 



— 124 — 

är den slutljudande konsonanten halfkort i följande ord med 
»grav» taktform ^ (och sålunda halfsvag slutstafvelse): hufvud 
(jfr det helkorta d i Mahmud med )>akut» taktform och så- 
lunda helsvag slutstafvelse), ledig (jfr Ludvig)^ örlog (jfr 
Her'zog), Erik (jfr VVrik), himmel (jfr vim'mel), stundom, utan 
(jfr Her^man), snickarn, penning, konung, senap, flickor, kallas 
(jfr pafas), annars, älskat^, Olof (jfr Te'nowyo. d. Ej sällan 
råder härvid vacklan mellan halfkort och halflång kvantitet, 
t. e. tallrifcjk, åttifcjka (då bitrycket hvilar på näst sista staf- 
velsen, hvilket emellertid är säMsyni^}, biskofpjp*, hröllofpjp^ 
m. m. d. (se t. e. s. 122 ofvan). Och hos sonanter kan uti 
ifrågavarande ställning halfkort kvantitet knappast med någon 
säkerhet konstateras annat än i just dylika — visserligen 
mycket talrika — fall af vacklan mellan ett uttal med half- 
lång och ett med halfkort kvantitet (i sammanhang med 
vacklan mellan resp. halfstark och halfsvag intensitet). Men 
äfveri i sådana fall håller sonantens (mer eller mindre) för- 
längda kvantitet på att uppgifvas till förmån för den omedel- 
bart följande konsonanten. Vårt språk har nämligen sedan 
gammalt en utpräglad tendens att i en stafvelse med bitryck 
förflytta detta och i sammanhang därmed den halflånga, resp. 
halfkorta kvantiteten från sonanten till den följande konso- 
nanten, en tendens som desto lättare tillgodoses . och når sitt 
resultat, ju mindre sonantens ursprungliga kvantitet genom 
association iinner stöd hos ett stamord, t. e. med halflång 
konsonant barbacka (trots stamordet bak), solbadd (jfr bad}, 
skaffbttes (jfr barfota, där association med fot lättare gör sig 

^ Om detta begrepp se nedan i kap. 3. 

' Ett erkännande af den förlängda kvantitetens existens innebär väl 
den allmänna »pigstafningen» ällskatt o. d. 

* Vanligtvis hvilar det på sista stafvclsen, och då är k naturligtvis 
— trots ordets grava taktform — helkort (lika väl som i t. e. råt'tika). 

* Jfr A. F. Dalins uppgift i Ordbok I, 178, att biskop uttalas »bi's- 
skå'pp», medan t. e. senap uttalas »se napp» (utan accent på ultima). 

* Ännu Atterbom stafvar bröllopp (se t. e. Samlaren XXV1I,,81). en 
stafning som väl äfven senare står att anträffa. 



— 125 — 

gällande på grund af den lika vokalkvaliteten), örngått (fsv. 
-gfflf), skörbjugg (isl. skyrbiugr), båfvergåll (lågty. beuergél), 
husbloss (förr husblås^ t. e. i Linds Lexicon 1749; lågty. /lu- 
senbläsé) eller med halfkort konsonant Erik (isl. Eirikr), Olof 
(isl. Olåfr) osv. *; hvarom se närmare i den etymologiska 
ljudläran. På grund bäraf råder nu i en mängd fall vacklan 
mellan ett uttal med mer eller mindre förlängd — väl oftast 
halflång — sonant i högre stil (eller arkaiserande språkbruk) 
och ett uttal med mer eller mindre förlängd — väl oftast 
halfkort — konsonant i lägre stil (eller åtminstone moder- 
nare språkbruk), t. e. Belsebub ', afrad ' (Medelpad)^ idog, 
elak, örfil \Mörsil), urtima (nästan alltid med i), hurudan, 
Jönköping (jen-J^eptf;, -/^epptp eller -/^optffp), helvete (salpeter^, 
östgöte, dvs. est)0t9 eller effettd) m. m. d. 

Betydligt mera utpräglad och lättare att iakttaga än i 
de hittills anförda exemplen är den till stadiet halfkorthet 
stegrade kvantiteten i de fall, då det ifrågakommande ljudet 
tillhör en med — i detta fall halfsvagt — bitryck försedd 
stafvelse uti upptakt ^ Emellertid är äfven i detta fall half- 
kort kvantitet hos sonanter jämförelsevis sällsynt, och med 
någon vidare konsekvens uppehälles den icke annat än i de 
fall, då association kan äga rum med andra fonemer, före- 
trädesvis stamord som ha hellång kvantitet hos det mot- 
svarande ljudet. Men denna association leder ofta, därest 
den är stark, till att stafvelsen erhåller halfstark intensitet 
och i sammanhang därmed halflång kvantitet. Därför råder 
— på grund af association med släf^ redare osv. — en vacklan 
mellan halflängd och halfkorthet hos sonanten i första staf- 
velsen af sådana ord som t. e. slafueri, rederi (seglation), gni- 



^ Se NoKEiN, Svenska etymologier, s. 31 f., och Åltschufedisciie gram- 
matik, S 298. 

« Jfr Sv. Ak:8 Ordbok. 

' Jfr den vulgära stafningen 8al(t)petter. 

* Om detta begrepp se I, 364. 



— 126 — 

deri (svineri), tokeri, gjuteri, kryperi, vårdarinna, ägarinna 
(tjänarinna: säteri, jfr sätesgård), slöseri o. d. och i andra 
stafvelsen af t. e. bedrägeri (jfr bedräglig: förräderi, jfr för- 
rädare) o. d. I ett sådant tämligen enastående fall som abra- 
kadabra, där den förlängda kvantiteten hos det första a icke 
kan bero på någon association, är den väl att tillskrifva en 
sträfvan att tydligt framhålla rimmet (hvarför ock ordet kan 
uttalas tvåtaktigt: a' bra kåda' bra). I öfriga fall af halfkort 
kvantitet hos sonant (i upptakt) råder, i följd af ofvan nämnda 
tendens att flytta den förlängda kvantiteten till följande kon- 
sonant, en allmän vacklan mellan halfkort sonant och half- 
kort konsonant. Det sednare alternativet vinner alltmera 
terräng, ju populärare det ifrågavarande ordet blir, så att t. e. 
lasarett, lokomotiv, monopol, fotogen, fotograf säkerligen oftare 
uttalas med halfkort s, k osv. än med resp. halfkort a, o 
osv. Däremot behålla sådana ord som definitiv, deskriptiv, 
reflexiv (ja till och med redaktör) m. fl. på de- och re- jäm- 
förelsevis ofta halfkort sonant, detta väl på grund af de syn- 
nerligen många fall, där de- och re- uppträda — ofta som 
tydliga prefix, t. e. de-gradera, re-producera o. d. — hvilket 
gör, att dessa fonemer lätteligen komma att uppfattas ungefar 
som en sorts sammansättningsleder. Jämför också hurusom 
vid ellips det med re- bildade y>rekommenderadt bref» ger 
rek, under det att t. e. vigilans ger vigg (icke vig) med hel- 
längd hos konsonanten i stället för hos sonanten. 

Så mycket vanligare äro (i upptakt) fallen af halfkort 
kvantitet hos konsonanter. Dels därför, dels ock emedan 
åtskilliga språkmän ^ framkastat påståenden, syftande åt att 
häfda den åsikten, att i en god (praktisk och såvidt därmed 
förenligt är) Ijudenlig skrift halfkort * kvantitet borde beteck- 
nas medelst dubbelskrifning af den mot det i frågakommande 
ljudet svarande bokstafven, vill jag här vara något utförligare 

^ Se ofvan s. 107 not 3—5. 

^ Enligt deras terminologi »halfläng». 



— 127 — 

i fråga om exempel. Af dessa skall nämligen bl. a. framgå, 
huru föga konsekvent vår hittills vanliga ortografi är i fråga 
om alt tillämpa en dylik princip, liksom den ej heller visar 
några ansatser till ett strängare genomförande af densamma. 
På sin höjd är dubbelskrifning lämplig i de fall, där — på 
sätt ofvan utvecklats — half kort kvantitet tenderar att öfvergå 
till eller redan växlar med halflång, vare sig att detta beror, 
såsom oftast är fallet, på association med andra fonemer, 
som ha lång kvantitet i motsvarande ställning, eller det beror, 
mera sällan, på motsatsaccentuering. Exempel på båda fallen 
lämnas här nedan. Vi ha sålunda exempelvis half kort (stundom 
alternativt halflång) kvantitet, betecknad än med enkelskrifven, 
än med dubbelskrifven bokstaf, hos 

b i kabinett, abbedissa, grobian, publicera. Jfr snobberi, 
grubbleri o. d. med alternativ halflängd på grund af associa- 
tion med resp. snobb, grubbel osv. 

d : tradition, addition (med halflångt rf, när motsatsför- 
hållandet till subtraktion är i högre grad medvetet), radikal, 
broderi, modellera, predikant (jfr pre[d]dikstol med hellångt rf). 

^ : karduan, korderoj, ordinera o. d., naturligtvis alltid 
utan dubbelskrifning (af rrf/). 

f: defensiv, offensiv, professur, kofferdi, officiell, chiffonjé, 
saffian, skafferi (som nu ej längre associeras med skaffa). 
Jfr rofferi (: roffa) o. d. 

g : cigarrett, vigilans (ellip tiskt vigg), degradera. Jfr tig- 
geri (: tigga) o. d. 

g : magasin, bagatell, aggressiv, progressiv (stundom med 
den förlängda kvantiteten förlagd på o på grund af motsats- 
förhållandet till regressiv). Jfr smuggleri (: smuggla) o. d. 

; : majestät, majoritet, rojalist osv., aldrig med dubbel- 
skrifning. Jfr prejeri (: preja) o. d. med större kvantitets- 
möjligheter än t. e. mejeri, som blott föga påverkas af mejerska. 

1) : ekipage, ekonom, beckasin, mikroskop. Jfr tryckeri 
(: trycka), lektora fi(: lektor). 



— 128 — 

A* : makaron, ackurat, krokodil, mockasin, akademi. Jfr 
backanalisk (: Backus). 

I : galoppad, galleri, telegraf, selleri, militär, million (stundom 
väl med halflängd på grund af motsatsförhållandet till billion, 
trillion osv.), pelikan. Jfr trolleri (: trolla). 

m : dramatik, grammatik, pomaderad, kommitterad, gym- 
nastik, kompani. Jfr kommatera (: komma). 

n : manifest, kannibal, minoritet, innovation, uniformen, 
Innocensen, monarki, konnässans. Jfr spinneri (: spinna) o. d. 

ti : garnison, garnityr, karneval o. d., aldrig med dubbel- 
skrifning. 

p : signatur, signalera o. d., aldrig med dubbelskrifning. 
Jfr vingleri (: vingla), sinkadus (: »sex sinkai» m. m. i bräd- 
spel) o. d. 

S : magnetism, mankemang, pensionera o. d., aldrig med 
dubbelskrifning. Jfr longitud (om detta verkligen associeras 
med lång). 

p : apanage, apparat, deponera, opponera, supponera, ta- 
petsera, apelsin, draperi, papiljott, kapriciös, approbera. 

r : koryfé, korridor, karamell, parallella, arrendator, eremit, 
tyranni, direktör, original, barbari, pergament. Jfr bisarreri 
(: bisarr). 

s : miserabel, dissekera, resonans, dissonans, assonans, as- 
surans, mecenat, reservera, recensent, decimal, musikant, licen- 
tiat, procession, possession. Jfr frosseri (: frossa). 

^'.personell o. d., aldrig med dubbelskrifning. Jfr ver- 
sifierad (: vers). 

f: tragedi, maskinist, fysionomi, regissör o. d., aldrig med 
dubbelskrifning. 

/ : matematik, litteratur ^ botanik, bataljon, katastrof, vi- 
triol, attraktion. Jfr rytteri (: ryttare), tretti(o)fem (: trettio). 



^ Nästan lika ofta skrifvet literatur. 



— 129 — 

t : ortodoXy particip, virtuos, partiell, aldrig med dubbel- 
skrifning. Jfr hertiginna (: hertig), fyrti(o)åtia (: fyrtio). 

v : leverans, dividera (stundom med halflängd, än på i, 

■ 

än på v, detta på grund af motsatsförhållandet till multipli- 
cera), kaviar (äfven kavviar med hellångt v), öfverallt (stundom 
med halflängd, än på ö, än på v, detta på grund af associa- 
tion med ofver, resp. öv ver). ^ 

9 

Enligt Pipping* existerar i finländskt svenskt riksspråk 
»ej ens en tillstymmelse till förlängning» »i ord sådana som 
amiral, aluminium», men däremot »en märkbar förlängning af 
/ i allopat, m i ammonit o. s. v.», »ja ljuden i fråga kunna 
* mycket väl uppnå hellängd». Detta är ju högst påfallande 
och svårbegripligt. Om nämligen förlängd kvantitet verkligen 
i dylika fall aldrig uppträder annat än i just de fall, där 
den gängse skriften — stundom af rätt tillfällig anledning 
— har dubbelt tecken, så förutsätter ju detta både ett slaf- 
veri under skriften och framför allt en så intim bekantskap 
med denna, att den icke gärna kan tänkas existera annat än 
hos de litterärt högst bildade. Men det egentligen intressanta 
spörsmålet är icke, hur de ifrågavarande orden uttalas af 
sådana personer, utan hur de lyda i »gemene mans» mun, 
t. e. hos den som är så okunnig, att han icke vet, det dub- 
belt tecken användes i kavalleri, galleri, gallimatias och gal- 
lien (trots fra. cavalerie, galerie, galimatias och galion), men 
enkelt tecken i pioniår, resonemang (trots fra. pionnier, rai- 
sonnement) och kamarilla (trots kammare). Och hur uttalas 
orden af den, som är så litterärt bildad, att han känner deras 
franska stafning och kanske respekterar den mera än den 
oursprungligare svenska? Och hur uttalas ett ord sådant 
som lit(t)eratur? Månne utan förlängning af /, då man (i 



^ Ytterligare exempel anföras af Noreen i Svensk språklära af E. 
ScHWARTz och A. Noreen, s. XV f. 

' A. st., s. 136. Jag bibehåller här i mitt citat icke författarens 
stafning. 

Xoreen, Vart sprälc, Bd H. 9 



— 130 — 

likhet med »Svenska literatursällskapet i Finland» på 1800- 
talet) stafvar ordet med ett /, men med förlängning, då man 
(i likhet med »Sv. litteratursällskapet i F.» på 1900-talet) 
skrifver det med tt? Saken är af ett icke obetydligt intresse, 
särskildt från synpunkten af skriftens inflytande på talet, och 
förtjänade därför en detaljerad utredning af någon finländsk 
sakkunnig. 

b) Helsvaga fonemer ha i regeln helkort kvantitet, 
t. e. alla ljuden i slutstafvelsen af /ia/'/a, hum'bug,ju'li, kon'jak, 
tem^pOf Fy'ris m. fl. tvåstafviga ord med »akut» taktform, eller 
konsonanten näst före det halfkorta slutljudet i skola (jfr 
skall med hellångt /), mina (trots min, dvs. minn) m. fl, ord 
med »grav» taktform, eller uddljudet i tio (jfr /re-, sju-ttio 
med hellångt /). Särskildt förtjänar anmärkas, att konsonant 
som börjar en helstark stafvelse konsekvent är helkort, detta 
äfven om vid' sidan af det ord, hvari den ingår, står ett 
stamord med hellängd hos samma konsonant, t. e. fadås 
(trots fadd), gardera (: gärd, dvs. ga^(l), kafé (: kaffe), paket 
(: packe), rulad (: rulle), väninna (: uån, dvs. vann), kapoit 
(: kappa), grotesk (: grotta, med hvilket dock numera intet 
sammanhang kännes). Härvid får man naturligtvis icke ett 
ögonblick låta förvilla sig af den saken ovidkommande om- 
ständigheten, att i vår mest gängse skrift en stor mängd ord 
~- i motsats till de senast anförda — ha det helkorta ljudet 
betecknadt medelst dubbelskrifven bokstaf, lånad från stam- 
ord, där den är från fonetisk synpunkt mer eller mindre be- 
rättigad, t. e. rabbin (jfr rabbi, med hvilket sällsynta främ- 
mande ord dock väl något sammanhang sällan kännes), sabba'- 
ten (: sab^bat); vaddera (: vadd); karaffin (: karaff); kontrollera 
(ikontroll); summera {: summa); galoppad (: galopp), gruppera 

m 

{'-grupp); cigarrett (: cigarr), friherrinna (: friherre), hurra'! 
(: hurra); kassör {: kassa), kolossal (: koloss), passera {: pass, 
hvarmed dock väl intet sammanhang längre kännes), professur 
{'.professor); jättinna (: jätte), alla med hellång konsonant i 



— 131 — 

statnordet, under del att t. e. i g rammatiskt och arrende det hel- 
korta m, resp. r tecknas dubbelt (och det hellånga t i det förra 
ordet enkelt 1) i öfverensstämmelse med — den för öfrigt redan 
i sig olämpliga — dubbelskrifningen af det halfkorta m, resp. r 
i grammatik och ar rendator (jfr ofvan s. 128). För öfrigt äro de 
ord ungefar lika talrika, dåri helkort konsonant dubbelskrifves 
utan någon dylik associativ tillskyndelse (inom vårt eget 
språk), t. e. affär (sufflett), rockera, allé, kommod (subst), hon- 
nör, diarré, bassång, kattan (kommitté, trots fra. comité) osv.* 

§ 41. De kvantitativt föränderligra ljudens faktiska 
förekomst i tryckstark förbindelse af sonant 

och konsonant. 

Jag har redan flera gånger omnämnt den för högsvenskt 
riksspråk så viktiga regeln, att i tryckstark förbindelse af en 
sonant med en följande konsonant den ena komponenten är 
lång, den andra däremot kort (hvarvid ordningen dem emel- 
lan i fråga om kvantitetsföljden är likgiltig). För de täm- 
ligen sällsynta fall, då i strid mot denna regel båda kompo- 
nenterna äro långa, liksom ock de ännu sällsyntare, ja endast 
rent undantagsvis förekommande fall, då båda äro korta, har 
redan i § 39, B, 2, a) och 3, a) blifvit redogjordt. Det åter- 
står nu att ta i betraktande den relativa frekvensen af de 
två öfriga och båda mycket vanliga fallen, nämligen å ena 
sidan det, då sonanten är lång och således konsonanten kort, 
och å andra sidan det, då förhållandet är det alldeles mot- 
satta. I det stora hela torde dessa båda fall väga något så när 
jämnt, men betraktas hvarje särskildt ljud för sig, så råder 
— frånsedt den allmänna benägenheten för förbindelsen kort 
sonant -[- lång konsonant framför annan konsonant * — en myc- 

^ Se NoREBMS utförliga exempelsamling, a. sL, s. XIV ff. 

* En följd häraf är, att i sluten stafvelse en läng sonants längd 
öfverflyttas till en följande kort konsonant, t. e. hösta af äldre hösta, sålt 
af fsv. säld o. d. (hvaix)m se den etymologiska ljudläran); jfr dialekternas 
brunt till briin, köppte (sä äfven ofta i riksspråk) till köpa o. d. 



— 132 — 

ket stor olikhet. Klart är, att så snart ena komponenten är 
ett sådant ljud, som (enligt § 36 ofvan) icke har mer än ett 
slags kvantitet, så är den andra komponentens kvantitet redan 
därigenom gifven. Är t. e. sonanten ett a, så måste den 
följande konsonanten alltid (med undantag af sådana fall 
som bassångare o. d., hvarom sh s. 117 ofvan) vara kort, 
t. e. tala o. d. Ar sonanten däremot ett a, så måste — i 
normalt tal (jfr s. 118 ofvan) — den följande konsonanten 
vara lång, t. e. tallar o. d. Ett /i-ljud måste föregås af lång 
sonant, t. e. Brahe osv. Hvad som nu tarfvar utredning är 
alltså blott förhållandet i fråga om de (48) ljud, som i ofvan 
(s.' 98 ff.) angifven mening ha variabel kvantitet. 
A. Sonanter: 

1. e är vanligen långt, t. e. feber, ved, medla osv*. 
Dock är det regelbundet — dvs. frånsedt sammansatta ord 
sådana som neddoppa, ekkanot o. d. — kort före rf^, j;^^ m^, 
/i^, D , t^ t. e. bredd, vecka, hemma, tenn, skepp, hetta *; stun- 
dom äfven före s, t. e. besk ', besman, fresta ^ vessla ^, och 
slutligen i några enstaka fall: eld, enkom ^, erg ^, gers*. 

2. t är vanligen kort (dock ytterst sällan före i;-ljud 
såsom t. e. i kvinnonamnet Vivi och ofta i Tivoli). Emel- 
lertid uppträder det icke sällan äfven såsom långt och detta 
i nästan alla möjliga .ställningar — dock aldrig näst före 
))ng))-ljud och före flera ljud endast då förbindelsen är sekun- 
där eller tertiär (se s. 7 och 22 ofvan) — t. e. bibel, frid, 
idel, biden, hird, hirdlön, kalif, kviga, frigaf, frigöra, lik, bi- 
kung, pil, sirlig, tima, fin, firning, gripa, slipmaskin, fira, is, 
bankirs, prestige, hit, pålitlig, bitna, skirt, bitjänst, knif^. 



^ Se ofvan s. 27. I det följande underlåter jag att meddela exempel 
på det normala förhållandet och nöjer mig med att hänvisa en gång for 
alla till exempelsamlingarna ofvan s. 23 ff. 

• Ytterligare exempel se Lyttkeks-Wulff, Sv, språkets Ijudlåra, s. 58 f. 

' Äfven uttaladt med å. 

*■ Dock oftast uttaladt med å, 

^ Se vidare Lyttkens-Witlff, a. st. s. 64. 



— 133 — 

3. o är vanligen långt, men förekommer kort näst före 
drff Av in^j, st (alltid då förbindelsen är primär ^), /^, l^, t. e. 
snodd, socken (boxas, koxa, oxe, oxel), tom^, moster, otta, 
fort (fforton, gjort, hjort, hjortron, kjortel, kort, mortel, ort, port, 
skjorta, alla dock vacklande i fråga om sonantens kvantitet) ^ 
Kort är det dessutom äfven i några enstaka fall: fogde; bonde, 
hon, ond, onsdag; konglig; orm; forsla, morsk, Orsa; vovvov; 
vacklande hos, skrofler och tobak. 

4. g är vanligen kort. Dock är det icke sällan långt 
och detta i nästan alla möjliga — ehuru ofta blott sekundära 
eller tertiära — förbindelser (emellertid aldrig före ))ngf))-ljud), 
t. e. Duben, Igda, tgdlig, Igden, dgrd, forligrdsjågenhet, stgrdy^ 
nation, tgfus, blgg, Nggård, nggjord, dgka, sgkorg, sgl, fgrling, 
plgm, grgn, turnyrn, glasgrn^duger, krypa, nyp^mig, dyr, 
frysa, styrs, plysch, byta, ytlig, brytning, dyrt, dyrt^lif, dyrt^ 
nöje, nyköpt, styf*. 

5. ce är vanligen kort, men därjämte icke sällan långt 
och detta i nästan alla möjliga — hvaraf dock några sekun- 
dära eller tertiära — förbindelser (dock aldrig före ))ng»-ljud), 
t. e. våbel, säd, ädel, kläden, vård, svärddans, evärdlig, här- 
den, chef, väg, vägkant, fägata, knäjärn, bräka, träkarl, gräl 
själtran, kärl, pärldrufva, förnäm, skräna, järn, järndörr, skräp, 
släpmundering, här, jäsa, bärs, fräsch, ffät, ätlig, äten, kärt, 
kärt^lif, kärt^nöje, träkärl, räf^. 

6. s torde vara ungefär lika vanligt som kort och 
långt. Om dess förekomst i den sednare, kanske något säll- 
syntare, användningen se I, 511. 

B. Konsonanter: 



^ I finländsk svenska dock alltid präst och stundom öst Jämte ost, 
' I finländsk svenska töm liksom döm (sä någon enda gång äfven i 
liögsvenskan) och domare. 

• Se vidare Lyttkens- Wulff, a. st. s. 88 f. 

* Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 68 f. 

Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 51 och 55 f. 



— 134 — 

1. b (och det därmed i fråga om »förlängningens» be- 
skaffenhet — se s. 98 f. ofvan — likställda fc^^) är vanligen 
långt; kort blott i sekundär förbindelse, t. e. tvåbent, samt i 
lånord, där det uppträder efter hvilken lång vokal som helst, 
t. e. stab, feber, fiber, glob, tub, Duben, garderob, våbel, möbel, 
Fröbel (jfr I, 511) ^ 

2. d (d^, ^^) är vanligen kort. Dock trälTas det ej säl- 
lan såsom långt och detta efter hvilken kort vokal som helst, 
t. e. gadd, bredd, vidd, snodd, ludd, skydd, brodd, bädd, lödder \ 

3- ^ iip 4n) förekommer nästan uteslutande såsom 
kort. Som långt finnes det — frånsedt sådana fall af alter- 
nativt långt ^ efter lång sonant som t. e. svårddans, hvarom 
se ofvan s. 117 f. — blott i orden Dardel (familjenamn), gärd 
samt de vacklande, men oftast med kort ^ uttalade, garde 
och varda. 

4. f är vanligen långt. Kort förekommer det blott i 
sekundär förbindelse, t. e. sjufaldt, samt i lånord, där det 
uppträder efter alla långa vokaler utom o och s, t. e. telegraf, 
e for US, kalif. Jo fur, kufisk, tyfus, strof, chef\ 

5. g är vanligen kort. Dock uppträder det ej sällan 
såsom långt efter i, y, ce och e, t. e. vigg, stygg, skägg, högg *. 

6. g är vanligen kort. Såsom långt förekommer det 
ej sällan efter a, n, o, t. e. tagg, hugga, dogm *; dessutom 
efter o i fogde och fartygsbenämningen kogg (äfven uttaladt 
kagg) eller kogger. 

7. ^ är i primär förbindelse alltid långt, t. e. Maja, nej, 
(dock väl blott alternativt i harpyja), i sekundär förbindelse 
däremot nästan alltid kort, t. e. frigöra, trohjärtad (långt blott 
i jaja, jojo samt någon gång nåja och vulgärt ha^ja 'har jag', 
ska^ja 'skall jag'). 



* Se vidare Lyttrpins-Wilff, a. st. s. 211. 

' Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 228 T. 

^ Se vidare Lyitkkss-Wulff» a. st. s. 242. 

* Se vidare I.yttkkns-Wilff, a. st. s. 20G. 



— 135 — 

8. i är oftast långt, men efter u och alltid samt efter 
c. I, y, ce, B nästan lika ofta kort, t. e. sjuk, öka, resp. stek. 
Hk, ryka, saker, röka (jfr vecka, ficka, rycka, säckar, böcker ^). 

9. A* är vanligen långt; kort dock alltid efter a och a 
samt vanligen efter o, t. e. tak, kråka, resp. bok ^ 

10. /är oftast långt, men äfven ofta kort och förekom- 
mer såsom sådant efter alla långa vokaler, t. e. al, fel, pil, 
sol, ful, syl, tnål, själ, öl, Fröling *. 

11. /, är vanligen långt; kort däremot nästan blott i 
sekundär förbindelse med följande konsonant, t. e. vald, spelt, 
ilning, katolsk, mulna, kyld, snålt, förmäld, mjölnare ^. Dess- 
förutom är det kort i några enstaka fall såsom aln, falna, teln, 
telning, bulna, (för)kolna, moln (här stundom långt), vålnad. 

12. / förekommer — frånsedt sådana fall som pärllager 
o. d., hvarom se ofvan s. 117 f. — blott som kort, t. e. 
pärla. 

13. m är vanligen långt. Sällan och företrädesvis i 
lånord uppträder det som kort, h varvid det kan föregås af 
hvilken lång vokal som helst, t. e. lam, hemul, tima, komisk, 
mumie, kostym, åm, kräm, bömisk ^ 

14. tv är alltid långt, t. e. trumf. 

15. m^^ är alltid långt utom i några fall af sekundär 
förbindelse med följande konsonant, t. e. kostymbal, rampris, 

16. 71 är vanligen långt, men äfven ofta kort och detta 
efter hvilken lång vokal som helst, t. e. gran, gren, grin, 
don, dun, dyna, dån, skrän, ön *. 

17. n^ är vanligen långt. Såsom kort uppträder det 
nästan blott i sekundär förbindelse med följande konsonant, 
men då efter hvilken lång vokal som helst, t. e. vande, 
klent, fint (af fin), försonlig, brunt, synlig, hånlig, fränt. 



' Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 274 f. 

' Se vidare Ltttkens-Wilff, a. st. s. 156. 

■ Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 180, och jfr I, 511 not 3. 

* Se vidare Lyttkkns- Wulff, a. st. s. 188 ff., och jfr I, 509. 



136 — 

krönt ^ Andra enstaka fall af kort n^^ äro enligt * och de till 
kvantiteten vacklande betjänt ^ ense ^ Hans, Måns. 

18. ti förekommer nästan uteslutande som kort. Långt 
är det blott i några få ord: förrn (där dock i oratorisk stil 
intet il höres, se I, 424) och de till kvantiteten vacklande 
harnesk (se ofvan s. 24), herrnhutare samt — frånsedt den 
högre stilen (se I, 435 och 424) — sådana former med be- 
stämd artikel som cigarrn, dörrn, herrn o. d.; dessutom i 
lägre stil i uttrycken go morn, i mom (mellanstil morron, 
högre stil morgon), 

19. ti^^ är alltid kort utom i några sällsynta fall af 
sekundär förbindelse med följande konsonant såsom forrn^ 
du, herrn^dår o. d. 

20. v^ Vn' S* S/i ^^® samtliga alltid långa, t. e. spring, 
singularis, lång, skånk. 

21. p (p^J är ungefär lika ofta långt och kort, t. e. 
gap : kapp, knep : skepp, gripa : sippa, sup : upp, nypa : yppa, 
skåp: hopp, släp: läpp, köpa: öppen; efter u dock — frånsedt 
sådana fall som hoppara o. d., h varom se ofvan s. 117 f. 
— blott kort, t. e. skopa ^ 

22. r är ungefär lika oft^i långt och kort, t. e. bar: 
barr, mer : erg (enda exemplet på err; vanligen dock uttaladt 
årrj), fira : stirra, stor : orm (enda exemplet på orr), surt : surra, 
dyr : dyrk, bår : borr, här : herre, före : förre *. 

23. s är oftast långt, men äfven ofta kort och detta 
efter hvilken lång vokal som helst, t. e. as, hes, is, os, hus, 
rysa, ås, läsa, ösa, frös ^. 

24. ^ är vanligen långt, särskildt alltid då det uppkom- 
mit af primärt rs. Däremot är det, då det uppkommit af sekun- 

^ Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 188 ff., och jfr I, 511 not. 4. 
' Här har väl nämligen förbindelsen numera öfvergått fnin att vara 
sekundär till primär. 

" Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 283 f. 

* Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 146 ff. 

* Se vidare Lyttkens-Wulff, a. st. s. 255 ff. 



— 137 — 

därt rs, oftast kort, t. e. bars (jfr bevars ^ varse *), kamrerska, 
bankirs, orsak (jfr forsla^, när det uttalas med o), naturs, 
styrs (jfr styrsel \ yrsel ^), matadors (jfr / morse^, skårsa^), bårs 
(jfr bärsårk^, /ld^s^ tvärs^), ackuschörska Qfr körsla^, törs^)^. 

25. /* är ungefär lika ofta långt och kort, t. e. mustasch 
ipascha, prestige (enda exemplet på if): affisch, kuscha (när 
det uttalas med långt u) : duscha, plysch : vyssja, loge : galosch, 
fräsch : åssja, Eugenie : Eugenie (se ofvan s. 49 och 50) *. 
Efter e och o finnes det blott kort, t. e. pikéskjorta, oskön, 

26. t (t^, t^) är ungefar lika ofta långt och kort, t. e. 
hat : hatt, het : hett, hit : hitta, hot : otta, ut : utter, lyte : lytt, låt : 
lott, låt : lått, möta (gröt) : mött ^. 

27. t (//» ^„) år oftast långt, t. e. vardt, Virta, fort (äfven 
/^/^/), turtur, myrten, sort, årt, ört; men ofta äfven kort och 
i så fall vanligen uppkommet af sekundärt rt, t. e. art *, ert, 
skirt, torts, surt, styrt, tårta *, kärt, hört ^. 

28. / är alltid kort i sekundär förbindelse såsom okyn- 
nig, frikånna o. d.; däremot alltid långt i de jämförelsevis få 
fallen af primär eller tertiär förbindelse: gyttja, kåttja, lattja, 
nyttja, vittja, därest här öfverhufvud J förekommer, se I, 442. 

29. v är nästan uteslutande kort. Långt är det blott 
i vovvov samt en del ord som nästan alla i högre stil i all- 
mänhet föredra kort, i lägre stilarter däremot långt v såsom 
kaviar (mest vårdadt dock kavia'r), kräfta, lavoar (mest vårdadt 
lavoar), paviljong (mest vårdadt paviljong'), Vivi (väl alltid 
med vv), hufvud, skofvel, skroflig, håfd, håfda, häfder (dessa 
tre öfverhufvud sällan med kort i;), skråfla, skråfvel, ståfja, 
m&nghöfdad, höfding^ Sköfde, sköfla, snöfta, stöfvel, öfver. 



* Vanligen med långt ^ trots, åtminstone ursprungligen, sekundärt rs. 

* Alltid med långt ^S trots, åtminstone ursprungligen, sekundärt rs. 
■ Se vidare LrTTKENS-WnLFP', a. st. s. 264. 

* Se vidare Lyttkkns-Wulff. a. st. s. 249. 

^ Se vidare Lyttken8-Wulff, a. st. s. 292 ff. 

® Med primärt rt. 

' Se vidare Lyttkess-Wui.ff, a. st. s. 299 f. 



— 138 — 

§ 42. Stafvelsens kvantitet K 

Liksom hos de enskilda ljuden kan naturligtvis olika 
kvantitet äfven förekomma hos de (i regeln) större fonemer, 
som kallas stafvelse, (språk)takt och fras (om hvilka termers 
betydelse se I, 362 ff.). Afven för dessa gäller naturligtvis 
hvad jag ofvan s. 100 ff. yttrat om kvantitetens ytterligt stora 
relativitet, beroende dels på användningen af olika tempo — 
vare sig hos olika individer eller hos samma individ — dels 
på de olika syften, som med kvantitetsskiftningar kunna 
och skola tillgodoses. Bortse vi härifrån, så bero ofvan 
nämnda fonemers kvantitet naturligtvis på antalet af och 
kvantiteten samt i viss mån — jfr strax nedan — kvaliteten 
hos de i dem ingående enskilda ljuden. Låtom oss då till 
att börja med ta stafvelsens kvantitet i betraktande. 

Denna är gifvetvis under för öfrigt lika förhållanden desto 
större, ju flera ljud den för tillfället ifrågavarande stafvelsen 
innehåller. Alltså ha vi t. e. successivt tilltagande kvantitet 
i följande — här kursiverade — stafvelser: arab, rabatt, tra- 
pets, ostran. Östrand, östrands, Östrandsk, Östrandskt, Då 
nu, såsom ofvan (jfr särskildt s. 84) visats, en stafvelse i 
nutida svenska kan innehålla 1 till 9 (eller i nödfall 11) ljud 
— jfr de nyss anförda exemplen — så kunde man från denna 
synpunkt tala om 9 (eller till och med 11) olika kvantitets- 
grader hos en stafvelse, hvilket emellertid vore föga lämpligt, 
ja vore oriktigt. Tydligt är nämligen, att hvad som brister 
en stafvelse i fråga om de däri ingående ljudens antal, kan 
uppvägas af andra omständigheter: dels de beflntliga ljudens 
bildningssätt, som kan vara sådant, att de i och för sig kräfva 
något längre tid än vissa andra ljud, i ty att t. e. ett (kort) 
duralivt ljud är i sig längre än ett (kort) momentant ljud. 



^ Hvad Risberg, Den suenska versens teori, s. 39 ff. med en nyskapad 
(men obchöflig) term kallar stafvelsecxtensiteten. 



- 139 — 

en (kort) Iremulant är längre än en (kort) frikativa osv. *; 
dels det påfallande förhållandet, att ett (kort) ljuds så att 
säga medfödda kvantitet reduceras, då det ingår i en förbin- 
delse, och detta i olika grad i olika förbindelser^; dels och 
i all synnerhet tillvaron af mer eller mindre förlängd kvan- 
titet hos något eller några ljud. Det lider ju t. e. intet tvif- 
vel, att icke första stafvelsen i skri-bent är trots sina fyra 
ljud kortare än första stafvelsen i i-la, som äger blott ett af 
den förras fyra ljud; men så är också detta enda ljud långt". 
Och denna differens är vida betydligare än den, som före- 
flnnes emellan stafvelser med ett, resp. fyra ljud, hviika alla 
äro korta (t. e. i-bland : skri-bent). 

* 

Därför kunna alla stafvelser, som innehålla blott korta 
ljud, lämpligen sammanfattas under benämningen korta staf- 
velser och vid behof underindelas i helkorta, som blott in- 
nehålla helkorta ljud (jfr ofvan s. 107), och h al f korta, som 
innehålla något Ijalfkort ljud. De förra upptaga i svenskan 
enligt Risbergs * mätningar vid normalt taltempo 0,i2 — 0,2o 
sekunder, de sednare däremot 0,2o — 0,24 ^ Långa åter äro 



^ Så t. e. uppta i franskan enligt Bourdon {L'expression des emotions 
et des tendances dans le langage, s. 107) ra i genomsnitt 0,229 sekunder, 
men sä 0,226 och ta blott 0,222. 

' Så t. e. upptar enligt Bourdon, a. st., ett franskt trä 0,244 sekun- 
der (aUtså 0,015 mera än ra, se föregående not) och tsä 0,229 (alltså blott 
0,003 mera än sä), hvadan således tsä trots sina tre ljud icke är längre än 
rä med blott två. Enligt Risbkro, a. st. s. 46, ha i det svenska fall ljuden 
ungefär följande värden: f 0,09, a 0,15, // 0,18, men i falskt däremot: f 0,08, 
a 0,19, / 0,11, s 0,09, k 0,06, / 0,08, hvadan fall här blott upptar tillsammans 
0,31 i stället för 0,42, som tillkom samma fonem utan förbindelse med skt, 

' Jfr hurusom enligt Risberg, a. st. s. 44, första stafvelsen i barbar 
upptar blott 0,2o sekunder, under det att den andra upptar 0,42, hvadan 
den förra rimligtvis skulle kunna inrymma dubbelt så många ljud utan 
att ändock i längd komma att öfverstiga den sednare. 

* A. st. s. 46. 

^ Jfr hurusom i franskan enligt mätningar af Labonne och Bourdon 
en kort stafvelse varierar mellan 0,31 — 0,25 vid vårdad deklamation och 0,13 
vid möjligast hastiga tempo; i tyskan åter enligt mätningar af Mårtens 



140 - 

alla stafvelser, som innehålla något långt ljud (eller en lång 
muta), och kunna dessa vidare indelas i half långa och 
hellånga (jfr ofvan s. 108), allteftersom det ifrågavarande 
långa ljudet är halflångt eller hellångt. De förra upptaga 
enligt Risberg * vid normalt taltempo 0,28—0,84, de sednare 
åter 0,32 — 0,42 ^ Hellånga äro således såväl al och or-lar med 
sonantlängd som all, a/-la, a/-drig och alt (eller allt) med 
konsonantlängd; halflånga grund-i;a/ och an- fall: halfkorta 
al-/a och Sil-drig; helkorta ändtligen fäi-/e/ och fäl-/e$. De 
olika stafvelsernas kvantitetsgrader stå alltså i samma för- 
hållande till och beroende af intensitetsgraderna, som vi (s. 
107 f.) funnit de enskilda ljudens kvantitet göra. Och liksom 
denna under vissa förutsättningar (se ofvan s. 110 f.) kan 
vara öfverlång, så äger också stafvelsen en dylik kvantitets- 
grad, därest något i densamma ingående ljud är öfverlångt. 
Hvad beträffar den relativa frekvensen af långa staf- 
velser gentemot korta, så växlar denna mycket alltefter olika 
stilarter. Emellertid äro alltid de långa stafvelserna i en af- 
gjord minoritet, som dock är desto mera betydande, ju högre 
den stilart är, inom hvilken man rör sig *. I ett af Tegnérs 
tal fann jag på 238 stafvelser 93 långa (eller eventuellt 
öfverlånga), dvs. 39 >', men i ett bref af Strindberg (uti Röda 
rummet) på 244 stafvelser blott 75 dylika, dvs. 30 ^o. Häraf 
förstås, att metrisk upplösning passar bäst att i utsträcktare 
mån använda i lägre stil. Likaså är det gifvet, att t. e. 
trokeisk takt, där långa stafvelser komma jämförelsevis tätt, 

m 

passar bättre för höga ämnen än daktylisk takt, där de långa 



och Oelirn mellan 0,2o vid normalt och 0,12 vid hastigt tempo. Se Bourdon 
a. st. s. 109 fr. 

* A. st. s. 46. 

^ Jfr att i tyskan enligt \fartens en lång stafvelse varierar emellan 
0,32 och ända till 0,60. 

' Jfr hvad ofvan s. 103 yttrats om samhandet mellan högre stil och 
långsamt tempo. 



- 141 — 

stafvelscrna uppträda vida glesare, och omvändt att sistnämnda 
taktart passar bättre än den trokeiska för mindre höga ämnen. 

Stafvelser med längd af ofvan angifvet slag kunna sägas 
vara »natura» långa. Språk som i motsats till vårt äro — 
t. e. i sin versbyggnad — känsligare för kvantitets- än för 
intensitetsdifferenser, kunna inom området af de i ofvan angifna 
vidsträckta mening korta stafvelserna särhålla tvenne grupper 
efter en annan indelningsgrund än de i stafvelsen ingående 
ljudens (med intensiteten intimt sammanhängande) kvantitet, 
nämligen i stället dessa ljuds — såsom ofvan antydts för 
vårt språks kvantitetsförhållanden mindre väsentliga — antal. 
Härvid äro märkligt nog de antesonantiska ljuden af ringa 
eller ingen betydelse, så att t. e. sa, sta, strå äro »lika långa» 
(eller om man så vill »korta»); jfr livad ofvan s. 139 not 2 
nämnts om den högst obetydliga kvantitetsdifTerens, som vid 
mätningar visat sig råda mellan sa och tsa o. d. Däremot 
är när- eller frånvaron af postsonantiska konsonanter af vikt. 
»Slutna» stafvelser, dvs. sådana som äga en eller flera post- 
sonantiska konsonanter, äro »positione» långa, under det 
att »öppna» (och i vidsträckt mening korta) stafvelser, dvs. 
sådana som sluta på själfva (den korta) sonanten, äro korta 
i inskränktaste mening. Sålunda äro t. e. fornisl. cf/dma, 
skQ, halldsi, allr natura långa, pau, mey, gaf (så snart icke 
i satssammanhanget slutkonsonanten kan föras till en föl- 
jande sonant), valpa, dalr positione långa, men fara, bua. ^ 
korta' i inskränktaste mening. Häraf förklaras t. e., hvarför 
»muta ^ cum liqvida» i vissa språk skapar vacklande kvan- 
titet, allteftersom stafvelsegränsen förlägges före eller inuti 
denna förbindelse. 



' För bita, enär i fornisl. »vocalis ante vocalem corripitur» i primär 
förbindelse, men icke i sekundär, t. e. vi[> sky uppe. 
' Dvs. explosiva. 



142 



§ 43. Språktaktens kvantitet. 

Språktaktens ^ kvantitet är naturligtvis afliängig af samma 
faktorer som stafvelsens» alltså af de i takten ingående lju- 
dens, resp. stafvelsernas antal, kvantitet och, i någon ringa 
mån, kvalitet. Dessa faktorer kunna på mångfaldigt sätt 
balansera hvarandra. Men under det att vi funnit de en- 
skilda ljudens kvantitet vara af hufvudsaklig och afgorande 
betvdelse för stafvelsens, så är däremot här de smärre fone- 
mernas kvantitet af mindre vikt än deras antal. Ty visser- 
ligen är det sant, att en takt, hvari ett flertal stafvelser (och 
sålunda relativt många ljud) äro korta, alltförväl kan vara 
kortare än en takt med förre stafvelser, men ett par af dessa 
långa '; ja en mångstafvig takt kan vara kortare än en ensta- 
vig, särskildt därest denna sednare är öfverlång. Men ett 
dylikt förhållande gäller endast inom vissa trånga gränser, 
nämligen då den förstnämnda takten icke har synnerligen 
många stafvelser mer än den andra. Och då, såsom vi ne- 
dan skola finna, stafvelseantalet i en takt kan variera mellan 
en och inemot tjoget, så är tydligt, att det för en eller två staf- 
velser, om ock försedda med öfverlängd, är omöjligt att kvan- 
titativt öfverväga en t. e. 16-stafvig takt med om än så korta 
stafvelser. Härtill kommer, att i ett språk sådant som det 
nysvenska riksspråket, där hvarje takt så godt som undan- 
tagslöst innehåller minst en lång stafvelse — eftersom det 
intensitetsmaximum, som konstituerar taktens början nästan 
alltid ^ är förbundet med lång kvantitet — kvantitetens be- 
tydelse nödvändigtvis måste ytterligare reduceras i jämförelse 
med stafvelseantalets. Alltså måste detta sistnämnda afgifva 
hufvudsynpunkten vid takternas kvantitativa klassificering, 



^ Om detta begrepp se I, 364. 

' Jfr hurusom i vers ofta en lång stafvelse får uppväga två eller tre, 
Ja någon gång ännu flere, korta stafvelser. 

* Om de få undantagen se ofvan s. 113, 115 och 118. 



och ljudens eller, hvilket här vill säga detsamma, stafvelsernas 
kvantitet blott en bisynpunkt, användbar vid en underindel- 
ning af taktarterna. 

Vända vi oss nu till hufvudindelningen, så är tydligt, 
att den nyss antydda stora variabiliteten i fråga om taktens 
stafvelseantal gör en indelning i »korta» och »långa» takter 
alldeles otillräcklig, äfven om vi skulle vilja supplera den 
med en underindelning i hel- och halfkorta samt hel-, half- 
och öfverlånga. Vi måste uppföra lika många slag af takter 
som det i fråga om en sådan finnes olika antal af däri in- 
gående stafvelser. Emellertid får man akta sig för den vill- 
farelsen, att en 2-, 3-, 4-stafvig osv. takt skulle vara precis 
eller ens ungefar 2, 3, 4 osv. gånger så lång som en enstavig. 
Allra minst gäller detta i fråga om takter med mycket stort 
stafvelseantal; så t. e. är arbetareforsåkringskommittéutlåtandet 
ingalunda 14 gånger så långt som arf. Ja det gäller icke 
ens i det fall, att stafvelserna äro kvalitativt alldeles likfor- 
migt byggda, ty t. e. ett tätätä är icke fullt tre gånger så långt 
som ett tä. Liksom nämligen de enskilda ljuden kvantitativt 
i någon mån reduceras vid deras kombination till en staf- 
velse ^ så sker detsamma med stafvelser, då dessa ingå såsom 
delar af en takt. Sä t. e. är slafvelsen suår något längre, då 
den uttalas isolerad, än då den ingår i svårmod, och än mera i 
förhållande till samma Ijudföljd i svårmodig, svårmodigast, 
osv. Kort sagdt: ju längre en takt blir, desto starkare ten- 
dera de däri ingående stafvelserna att förkorta den kvantitet, 
de tagna hvar för sig skulle äga. Detta beror i sin tur därpå, 
att de exspirationsstötar, som konstituera de särskilda tak- 
terna (fonemerna mellan två exspiratoriska intensitetsmaxima), 
tendera att förbruka ungefar lika stort kvantum af den i 
lungorna inhämtade luften, hvarför man naturligtvis får lof 
att raska på, därest man vill hinna producera ett jämförelse- 
vis stort fonem, innan nästa exspirationsstöt kommer till 

< Se ofvan s. 139 not 2. 



— 144 — 

stånd K Det är alltså tydligt, att i vårt tal redan af rent fysi- 
ologiska skäl innebor en viss tendens till rytmisering ' af 
intensiteten, så att dess maxima återkomma efter något så 
när lika långa tidrymder, dvs. takterna tendera att bli unge- 
fär lika långa, hvilket ju innebär ett reglerande af kvanti- 
teten. Mest märkbart är detta i högtidligt föredrag, emedan 
man där af både praktiska och i synnerhet estetiska skäl 
mest bemödar sig om att på lämpligt sätt reglera såväl and- 
hämtningen — t. e. för att undvika »andtrutenhet» — som 
exspirationsstötarna. Också är det allmänt erkändt, att t. e. 
kyrklig (homiletisk och än mer liturgisk) stil har en starkt 
rytmiserad färgläggning, liksom ock i viss mån är fallet med 
våra ordspråk, gamla lagbud o. d. Och i de mest högtidliga 
förhållanden, under de mest estetiska stämningar tar ju denna 
drift till fullo ut sin rätt, så att föredraget blir strängt ryt- 
miskt lagbundet, dvs. får »metrisk» — äfven kallad poetisk 
eller bunden — form. 

Jag öfvergår nu till att redogöra för och med exempel 
belysa de olika slag af kortare eller längre språktakter, som 
i vårt språk faktiskt förekomma. Härvid är dock att märka, 
det en mängd af de nedan anförda exemplen endast då de 
tagas isolerade behöfva ha den här angifna kvantiteten, un- 
der det att samma fonemer, då de omedelbart sluta sig till 
ett föregående eller efterföljande fonem, kunna på mångfaldigt 
sätt modifiera sina här uppgifna, »lexikaliska», kvantitctsför- 
hållanden. Så t. e. har ordet lilla den lexikaliska kvantiteten 
hellång -j- halfkort stafvelse (en »troké» — ^ ^) som emeller- 



* Jfr förhållandet vid metrisk upplösning (se ofvan s. 102). 
' Rytm = periodisk vågrörelse. 

* I det följande låter jag i öfverensstämmelse med allmänt gängse 
bruk de särskildt från metriken bekanta tecknen — och ^ ange lång, resp. 
kort kvantitet af hvilket slag som helst. På grund af de kortare språk- 
takternas väsentliga öfverensstämmelse med metrikens fallande versfötter 
anser jag mig ock utan egentlig olägenhet kunna vid behof använda de 



tid i frasen ja' lilla vän ulbyles mot två helkorta stafvelser 
(så att ja -(- lilla bilda en »daktyl», — ^J) osv. 

1. Enstafvig takt är så godt som alltid hellång, t. e. 
o/, /aA% folk, spanskt. Om de få, rent midantagsvis förekom- 
mande fallen af kort enstafvig takt se ofvan s. 112 f. och 115. 

2. Tvåstafvig takt kan däremot vara af flerfaldig art: 

a) Spondeisk ( ), bestående af hellång -|- halflång 

stafvelse, t. e. oart, trofast, halmtak, kalfskinn, stridshäst, dags- 
ljus. Att en dylik takt är sammansatt af två enkla ord, är 
åtminstone i prosa sällsynt och förekommer där knappast 
annat än vid förbindelse af en imperativ och en följande 
»vokativ», t. e. kom Jöns!, takter som dock, åtminstone i 
prosa, tendera till att upplösas i två enstafviga takter. 

b) Trokeisk (- ^), bestående af antingen hellång + 
halfkort stafvelse, t. e. tala, falkar, listig, eller hellång -j- hel- 
kort, t. e. löser, folket, ser du, gif mig. Dylika takter äro de 
vanligaste bland alla tvåstafviga. 

c) Pyrrickisk (v^^), beslående af två helkorta stafvelser, 
blolt rent undantagsvis vid brådskande tal, se ofvan s. 118. 

3. Trestafvig takt kan vara: 

a) Molossisk ( ), en hellång + två halflånga 

stafvelser, ett sällsynt fall, som knappast träffas annat än 
som alternativt uttal af mindre gängse sammansättningar af 
ett enstafvigt och ett tvåstafvigt spondeiskt ord, t. e. växthus- 
dörr, järnhandtag, slussbrovakt. På grund af vårt språks be- 
nägenhet för rytmisk växling hyser det nämligen en utpräg- 
lad motvilja mot att i omedelbar följd ha två stafvelser af 
alldeles samma kvantitet. I den mån därföre som sådana 
sammansatta ord som de nyss anförda blifva allmänt gängse 
och ofta brukade, förändra de sin molossiska taktart till någon 
annan. Så t. e. uttalas väl växthusdörr vanligen såsom en 
kretisk (se c nedan) takt, de båda andra exemplen antingen 

sednares namn (troké, daktyl osv.) såsom benämningar på motsvarande 
språk tak ter. 

Soreen, Värt spriik, Bd II. 10 



— 146 — 

såsom kretiska eller som palimbackiska (se nedan b) takter. 
Detsamma gäller om ordförbindelser, så att t. e. ett tu tre, 
såvida det icke uttalas såsom tre enstafviga takter eller som 
en tvåstavig spondeisk takt -|- en enstafvig, väl oftare utgör 
en kretisk än en molossisk takt. 

b) Palimbackisk ( ^), en hellång + en halflång-f 

en helkort stafvelse, t. e. trovärdig, olycklig, fulltalig, täck- 
mantel. Af hithörande ord, sammansatta af ett enstafvigt och 
ett tvåstafvigt spondeiskt, upprätthålla endast de mindre bruk- 
liga sin palimbackiska taktart, t. e,järnfartgg, bijärnuäg, hvar- 
emot de mera brukade utbyta den mot kretisk (se c nedan), 
t. e. ångfartyg \ statsjärnväg ; jfr a of van. Att en hithö- 
rande takt utgöres af en ordförbindelse, är sällsynt i det fall» 
att ordgränsen går mellan de båda första stafvelserna, och före- 
kommer väl då knappast annat än vid förbindelse af im- 
perativ och vokativ (jfr 2, a ofvan), t. e. kom Albert!, men 
är däremot mycket vanligt, då ordgränsen infaller mellan de 
båda sista stafvelserna, t. e. trofast i (kärlek), misstag och 
(felgrepp), (han har) utträngt mig, (rummet som han var) 
instängd i o. d. 

c) Kretisk ( — ^ — ), en hellång + en helkort -[- en 
halflång stafvelse, t. e. trohetsed, utantill, allbekant, ångmaskin, 
gödkalfstek, ångfartyg (jfr b ofvan). Hithörande takter med 
ordgräns inuti äro i det hela sällsynta, t. e. stanna Jöns!, 
stopp kapten, kom min vän! o. d. (jfr 2, a ofvan). 

d) Daktylisk(—v.,^),hellång + helkort 4-halfkortstaf- 
velse, detta det vanligaste fallet, t. e. talare, fullaste, Gabriel, 
Pettersson, (hon) tog honom, kommer du? 

e) Tribrackisk (^^^), tre helkorta stafvelser (eller 
halfkort -\- helkort -|- halfkort stafvelse), någon gång undan- 
tagsvis förekommande vid mycket brådskande tal (jfr 2, c 
ofvan), t. e. ajajaj!, nånånå! o. d. 



* Jfr Beckman, Grumfdragcn af den svenska versläran, 2 uppl., s. 19. 



147 

4. Fyrstafvig takt kan vara: 

a) Jonisk ( ^ yj), hellång -{- halflång -\- helkort -}- 

halfkort stafvelse, t. e. kvarnågare, bokhållare^ tomåkande, 
tunntarmarna, kom älskade!, (någonting att hänga) grytkroken 
på, (något som) tilltalar mig. 

b) Ditrokeisk (— w — v^), hellång + helkort + halflång 
-|- helkort stafvelse, t. e. föregifua, utanläxa, altartafta, folk- 
beväpning, anbefalla, kom Amanda!, stanna Olle! kom min 
ängel!, (den han svurit) trohetsed åt. 

c) Korjambisk ( — ^^ — ), hellång -f- två helkorta + 
halflång st., t. e. bokkatalog, bakelsebest, människobarn, koppar- 
kastrull, hör Tammelin!, stanna Kristin!, kom kära vän! 

d) Peonisk ( — y^^^), hellång + helkort + half- eller 
helkort + hel-, resp. halfkort st., t. e. adertonde. Petterssöner, 
konungarna, mäktigare, tror du honom?, vännen lilla!, ägare 
till (gården), (hvad) tittar han på? 

Öfriga tänkbara fall af fyrstafviga taktarter torde icke 
gärna förekomma annat än på sin höjd såsom alternativt 
uttal af ett och annat mera tillfälligt nyskapadt eller af annan 

anledning mindre gängse ord, t. e. växthusdörrpost ( , 

men hellre ditrokeiskt), växthusdörren ( ^, men väl 

oftast ditrokeiskt), mjöldrygsdekokt ( ^ — , men väl van- 
ligen korjambiskt), aftonsångspsalm ( — v^ , men väl hellre 

korjambiskt). 

5. Fem s ta f vi g takt har att uppvisa åtminstone föl- 
jande former: 

a) v^ — ^, hellång -j- halflång + helkort -f- halflång 

-|- helkort st., t. e. inmutningssedel, utmätningspåföljd, inträdes^ 
afgift (äfven efter b nedan), uppfordringsverket. Alla hithö- 
rande fall tendera mer eller mindre starkt att öfvergå till 
typen f nedan. 

b) y^^ —, hellång -}- halflång (tenderande till half- 
kort) -|- två helkorta -f- halflång st., t. e. inträdesbiljett, utförsels- 
forbud, utpressningsförsök, uppfordringsmaskin. 



— 148 - 

c) w w v-/, hellång -|- half lång + helkort -|- half kort 

-|- helkort st, t. e. ohederliga, stormåkiigaste, fulltaligare, kall- 
sinnigaste, ohederlig och (hätsk), halmtaket år så (fult), ve den 
som år så (feg), 

d) — v^ — w — , hellång + helkort + half lång + helkort 
-|- halflång st., t. e. bomullstygsfabrik, ångmaskinsveniil, ång- 
fartggskapten, arbetsförmansroll. Alla hithörande fall tendera 
att öfvergå till typen g nedan. 

e) — ^ — ^^, hellång -I- helkort + halfJäng4- helkort + 
halfkoii (eller, före ny takt, helkort), t. e. oberåknelig, oan- 
tastliga, handelsresande, mollskinnsbyxorna, foregifva att, ång- 
maskin utan (vatten), stanna åkare!, kom Emanuel!, sått dig 
Jonatan! 

f) — v^ w — v^, hellång + två helkorta + hal f lång -\- hel- 
kort st, t. e. ointresserad, oefterrättlig, rånteberåkning, ynglinga- 
ålder, bokkatalog i (fickan), kommer du Lisa?, kom du Char- 
lotta!, kom Josefina! 

g) — v^ ^ v^ — , hellång + helkort + half kort -}- helkort -f 
halflång st., t. e. operamusik, krigarebedrift, konstakademi, 
hackelsemaskin, kommer du ej snart? 

h) — wwv^>^, hellång -|- helkort -|- helkort eller half kort 
-f- half kort, resp. helkort -f- helkort, resp. half kort st., t e. 
hederligare, innerligaste, konungarna i (Sverge), konungar åro 
(mäktiga), ledsen kan man ju (bli), här skall du inte (stanna). 

6. Sexstafvig takt har åtminstone följande former: 

a) ^ — s^^, hellång + halflång -|- helkort -|- half lång 

-|- helkort -f half kort st, t. e. inmutningssedlarna, utmätnings- 
påföljden, inträdesafgiften (dessa båda exempel åfven efter b 
eller j nedan), uppfordringsuerkena. Alla hithörande fall ten- 
dera mer eller mindre starkt att öfvergå till typen i nedan. 

b) w w — v-/, hellång + halflång -\- två helkorta + 

halflång + helkort st, t e. uppfordringsmaskinen, utpress- 
ningsförsöket, inträdesbiljetten, utförselsförbudet, I den mån hit- 



— 149 — 

hörande ord bli vanliga, tendera de alt öfvergå till typen j 
nedan. 

c) w v^ v^ — , hellång -f- half lång + helkort -|- half kort 

-j- helkort + hainång st., t. e. fröhandelskatalog, landtbruks- 
akademi^ uppfordringsmekanik, skattlåggningsmekanism. Vid 
tilltagande bruklighet tendera hithörande ord att öfvergå till 
typen k nedan. 

d) s^y^s^^, hellång -j- half lång -|- helkort + helkort 

eller halfkort + half kort, resp. helkort -|- helkort, resp. half- 
kort st., t. e. ohederligaste, bokhållare utan (lön^, sullådret år 
inte (slut). 

e) — w w v>, hellång -|- helkort + två half långa + hel- 
kort -|- half kort st., t. e. järnuägsbokhållare, grkesbuktalare. 
Fallen äro sällsynta, emedan hithörande ord synnerligen starkt 
tendera att öfvergå till typen i nedan. 

f) — v^ — w — v>, hellång + helkort -f- half lång + helkort 
-|-halflång4- helkort st., t. e. bomullstggsfabriken, ångmaskins- 
ventilen, ångfartggskaptenen, landskontorsbiträde. Typen ten- 
derar att sammanfalla med j nedan. 

g) — w — v-/ ^ — , hellång + helkorl -|- half lång + två hel- 
korta + halflång st., t. e. bokforlagskatalog, ångmaskinsmeka- 
nik, åppelvinskaraffm. Typen tenderar att sammanfalla med 
k nedan. 

h) — ^ — v>^^, hellång -|- helkort + half lång + helkort 
+ helkor^ eller half kort + half kort, resp. helkort st., t. e. man- 
talspenningarna, handelsresandena, oförsvarligaste, obevekligare, 

i) — ^ ^ — v^ v^, hellång -f två helkorta -|- halflång -|- hel- 
kort -f- halfkort st., t. e. ansvarsbefrielse, folkungaåttlingen, 
järnvägsstationerna, of verbevisande, 

j) — ,^ ^ v^ — ^, hellång + helkort + halfkort -f helkort 
+ half lång -f- helkort st., t. e. lärarebefattning, döfstuminstitutet, 
hofceremonier, röfvaresgnoden, hummeraladåben. 

k) — w v. v. v. — , hellång + två helkorta + halfkort + hel- 
kort -(- half lång st., t. e. statsuniversitet, målarakademi, bygg- 



— 150 - 

nadsmateriel, flickskolekommittén (stundom kanske efter c ofvan), 
uppuårmningsapparat (äfven efter c ofvan). 

1) — w ^ v^ w v^, hellång -{- helkort 4- helkort eller hal f kort 
4- half kort, resp. helkort -|- helkort, resp. half kort + helkort, 
alltid med ordgräns(er) inuti takten, t. e. hederligare ån (du), 
konungarna åro (många), konungar åro så (mäktiga), stjäla 
får man inte (göra), tror du att det kan gå (för sig?). 

7. Sjustafvig takt företer åtminstone följande typer: 

a) ^^ — ^y^, hellång -|- half lång (tenderande till 

half kort) + två helkorta -f- half lång + helkort -f- half kort st., 
t. e. intrådeshiljetterna, utpressningsflirsökenä, utforselsforbudend, 

b) ^ ^ v^ — ^, hellång + half lång (tenderande ti I V 

half kort) + helkort + half kort + helkort -\- half lång + helkorl 
st., t. e. fröhandelskatalogen, landthruksakademier, simlårar^^' 
anställning, 

c) v_/ V-. V-. w — , hellång -f- halflång (tenderande ti. l^ 

half kort) -\- helkort -f- half kort -f- två helkorta -f- halflång s^t:., 
t. e. nervfeberepidemi, luftseglingsmateriel, utrikesdepartement, 

d) — w — w — v^ v^, hellång + helkort -|- halflång -j- he J- 
kort -{- halflång -|- helkort -|- half kort st., t. e. storsigillbevarar -^» 
bomullstggsfabrikerna, ångmaskinsventilerna, landskontorsbitr^ ^ 
dena. Typen tenderar att sammanfalla med i nedan. 

e) — v^ — v^ v^ — w, hellång + helkort + halflång -f- tr å 
helkorta -|- half lång + helkort st, t. e. undervisningsanstalter, 
statsministerämbetet, bokforlagskataloger, äppelvinskaraffinen. 
Typen tenderar att sammanfalla med j nedan. 

f) — w — wv^w— , hellång -f helkort + halflång -|- hel- 
kort + half kort -f- helkort -f- halflång st., t. e. föreläsningskatalogj 
värmeledningsapparat, fosterlandsförräderi. Typen tenderar att 
sammanfalla med k nedan. 

g) — ^^ — v^ — v>, hellång + två helkorta -|- half lång + 
helkort + half lång -f- helkort st., t. e. öfvermarskalksåmbete 
(stundom efter typen c). 

h) — w v^ — w v, v^, hellång -}- två helkoiia -{- halflång -}- 



- 151 — 

helkort + helkort eller half kort + half kort, resp. helkort st., 
t. e. jårnvågsförualtningarna, folkungaättlingarna, kassabehåll- 
ningarna, oefterrättligaste, 

i) — ^ ^ v> — ^ v-., hellång -\- helkort -|- half kort -|- helkort 
-|- half lång + helkort + half kort st., t. e. lärarekollegiet, kgrko- 
rådsordforande, fosterlandsbefriaren. 

j) — v^^v^^ — w, hellång 4- två helkorta + half kort -|- 
helkort + halflång-f- helkort st., t. e. statsuniversitetet, målar^ 
akademier, bgggnadsmaterielen, småstadssocieteten, flickskole- 
kommittéer (de båda sista exemplen stundom efter b ofvan). 

k) — v^ v^ v> v^ w — , hellång + helkort + half kort + helkort 
-j- half kort -\- helkort -|- half lång st., t. e. småstadsuniversitet, 
vetenskapsakademi (stundom efter f ofvan). 

o 

8. Ättastafvig takt företer bl.a. ^ följande typer: 

a) wv_.w — v^v^, t. e. bokhandelskatalogerna, landt- 

bruksakademierna ^ timlärareanstållningen. 

b) v^v^wv^ — v>, t. e. nerv feberepidemier, luftseglings- 

matcrielen, utrikesdepartementet. 

c) — ^ — v^ — x^v^w, t. e. brukskassörsbefattningarna, fat- 
tigvårdsförvaltningarna, tenderande att öfvergå till typen j. 

d) — ^ — Kjy^ — ^ w, t. e. boställsjordinnehafvare, riksdags- 
mannaarvodena, småbarnsskolärarinnorna, undervisningsanstal- 
terna, statsministerämbetena, bokforlagskatalogerna, fattigvårds- 
föreståndare, alla starkt tenderade att öfvergå till typen k 
nedan. 

e) — ^ — v^ w w — w, t. e. bruksbokhållarebefattning, vär- 
meledningsapparaten, föreläsningskataloger, fosterlandsforräderiet, 
samhällsorganisationen, kroppsarbetare försäkring, tenderande till 
typen 1. 

f) — ^ — v^v^v^v^ — , t. e. undervisningsmateriel. 

g) — wv^ — ^ — ww, t. e. öfvermarskalksämbetena. 

h) — v^v^ — ^^ — ^, t. e. fattigsoppkokningsinrättning. 

^ För de återstående, mera ovanliga takterna redogör jag mera sum- 
mariskt, helst som liar synnerligen stor vacklan råder. 



— 152 — 

O — ^^ — v>v-/v^ — , t. e. öfverhefålhafuarenamn (stundom 
— ^ — V-. — ^^ — ), ansvarsbefrielsedebatt 

j) — ^wv^ — wws^, t. e. lärarekoUegierna^ kyrkorådsord- 
forandena. 

k) — w^v^v> — v^^, t. e. statsnnwersiieterna, småsiadsso- 
cieteterna, flickskolekommittéerna (de båda sista stundom efter a). 

O — ^ ^ w vy w — w, t. e. vitterhetsakademien, vetenskaps- 
societeten. 

m) — v^w^^^^v^v-/ — , t. e. hufvudstadsuniversitet. 

9. Niostafvig takt finnes af t. e. följande slag: 

a) v-.v_.w — wv^^, t. e. timlärarebefattningarna, 

b) w^v^v-. — wv^, t. e. nerv feberepidemier na, 

c) — s^ -— v-/ w v^ — v> ^, t. e. bruksbokhållarebe fattningen « 
vårmeledningsapparaterna,f()reläsningskatalogerna,stadsfullmäk — 
tigeordforande, (föv)lagsbokhandlareforeningen, tenderande til 1 
typen g. 

d) — ^ — v-/ v. v^ v^ — ^, t. e. under visningsmaterielen, 

e) — ^ ^ — ^^ — v^ ^, t. e. fattigsoppkokningsinrättningeiw - 

f) — v^v^ — ^v^^^ — ^^, t. e. ansvarsbefrielsedebatten, öfver — 
uppsgningsmansbe fattning, öfverbefålhafvarenamnet. 

g) — v^wv^ww — ^v>, t. e. vitterhetsakademierna, veten — 
skapssocieteterna, tidningsmannakommittébestgr (äfven — ^v^* 

h) — s^v^wv^v-.w — v-/, t. e. hufvudstadsuniversitetet, 
i) — v^w^^^^v^ — , t. e. skaldeindividualitet, 

10. Tiostafvig takt finnes exempelvis af följande slag ^ 

a) — ^-- ^ — v^ ^ w — ^, t. e. öfverhofstallmåstareåmbetet ^ 

b) — v^ — v^ v^ — ^ v^ — ^, t. e. brandstodsbolagsordforande— 
skåpet. 

c) — ^ — w v^ — v> w v^ — , t. e. stadsfullmäktigeordforande^ 
skåp. 

d) — v^ — w v^ s^ — v^ v-/ v^, t. e. bruksbokhållarebefattnin— 
garna, stadsfullmåktigeordforandena, (J6v)lagsbokhandlarefore- 
ningarna. 



— 153 — 

e) — ^ w — v^ v^ — v> ^ v>, t. e. fattigsoppkokningsinrätt- 
ningarna. 

f) — ^^ — >^ ^ v> — ^^, t. e. ansvarsbefrielsedebatterna. 

g) — v> vy w v> — ^ w N^ — , t. e. arbetareforsåkringskommitté. 
h) — v^vyw^v^ — w — vy, t. e. tidningsmannakommittébe" 

styren. 

i) — w w v^ v> v^ v_. — w v^, t. e. oefterråttlighetsforhållande, 
hufuudstadsuniversUeterna. 

j) — wv^v^^v/Ov^ — vy. t. e. skaldeindwidualiteier. 

k) — wv>v^^v^v^v-.vy — , t. e. ({ör)fattareindwidualitei, 

11. Elfvastafvig takt träflas exempelvis i följande fall: 
a) — v-/ — vy — w v^ w — v^ Vy, t. e. öfverhofstaUmästareåm" 

betena. 

U) v^ vy v^ vy Vy vw V-/» Clier V-^ vy vy \^ Vy ^^ """ v^» 

t. e. stadsfullmåkiigeordfdrandeskapet. 

c) — vy — v> vy ^ — y^K^s^ — , t. e. kroppsarbetareförsåknngS' 
kommitté. 

d) — ^^ — <^^^ — wv-/^, t. e. öfueruppsyningsmansbe- 
fattningarna. 

e) — vy v. — v^ v> vy vx — vy v-/, t. e. folkskolelårareseminariiim. 

f ) — vy w vy vy — ^ \^ ^ — v^, t. e. arbctareforsäkringskommit' 
teer, (stim)narieforeståndarebefattning. 

g) — v/vy v^^v-.^v^ — v^w. t. e. skaldeindividualiteterna. 
h) — v^ w vy ^^ ^ ^ vy vy — vy, t. e. ({ör)fattaremdwidualiteter. 

12. Tolfstafvig takt träffas bl. a. i följande fall: 

a) — w--v-.v.vy — vyvyvy — v^, t. e. kroppsarbetareforsåk' 
ringskommittéer . 

b) — vyvx — ^vyvyv^ — vysy^vy, t. P. folkskolelärareseminQ' 
rierna. 

c) — K^s^>s^^ — v^v^v. — V. V/, t. e. folkskolelärarinnesemi- 
narium, arbetareförsäkringskommittéerna, (scm\)narieforestån' 
darebefattningar. 

d) — vyv^wv^vy — vyw — ^v/, t. e. utrikesdepartementsar- 
kivarie. 



— 154 

13. Trettonstafvig takt träflfas bl. a. af följande slag: 

a) — ^ — WV-/W — w^v^ K^, t. e. sjöforsvarsdeparte- 

men isexpediiionschefen . 

b) — ^ — ^v^^ — v^v^w — v>v-/, t. e. kroppsarbetareforsäk- 
ringskommittéerna. 

c) — w^^-/^ — ^ — v^w — v^v^f t. e. jordbrnksdeparte- 
mentskanslisekreterare, 

d) — wwv^v^ — <vv^^ — v>w^f t. e. folkskolelårarinnese- 
minarierna, (semi)narieforeståndarebefattningarna, 

e) — ^^wv-/^ — s^v^ — wwv^, t. e. utrikesdepartements- 
arkivarierna. 

f) — v^^v^v-/^ — v>wv^ -^, t. e. utrikesdepartements- 
expeditionschefen, 

14. Fjortonstafvig takt kan t. e. vara: 

a) — ^ — v^^v^ — ^ — v^v^ — v^v-^, t. e. landtforsvarsde- 
partementskanstisekreterare. 

b) — v^ — v^v^v^ — v-/v^N^ wv^, t. e. sjöforsvarsdeparte- 

mentsexpeditionscfieferna. 

c) — ^N^ — ^v^ — wv^v^w — ^v>, t. e. fattigsoppkoknings- 
inrättningsöfveruppsyningsman, 

d) — ^v^vyv> — wwv^ — w — ^v^, t. e. arbetareförsåkrings- 
kommittéutlåtande, 

15. Femtonstafvig takt erbjuder oss t. e. arbetare- 
forsåkringskommittéutlåtandena, och ännu mångstafvigare takter 
kunna lätt tänkas samt äfven någon enda gång inom littera- 
turen anträffas, t. e. det tjugutvåstafviga vidundret folk- 
skolelårarinneseminarieforeståndarebefattningarna. Men dessa 
äro alla högst sällsynta och tendera mycket starkt till att 
uppdelas i flera olika takter, ja i de längst drifna fallen fraser^ 
delta sednare på grund af nödvändigheten att efter icke alltför 
lång tid hämta andan (se nedan s. 158 f.). 

BeträfTande de olika takltypernas relativa frekvens må 
nämnas, att jag ^ i elt stycke af Geijer (början af Läroverks- 

' Märk emellertid taktindelningens icke obetydliga subjektivitet. Möj- 



— 155 — 

frågan) funnit 431 stafvelser fördelade på 127 takter^ af föl- 
jande slag: 3-stafviga 32, 2-stafviga 26, 4-stafviga 24, 5-staf- 
viga 15, 6-stafviga 8, 1-stafviga 5, 7-stafviga 3, 8-stafviga 2, 
10-stafvig 1, 12-stafvig 1. I ett bref hos Strindberg (Röda 
rummet) åter har jag funnit 456 stafvelser fördelade äfven- 
ledes på 127 takter ^ och dessa af följande slag: 3-stafviga 
29, 2-stafviga 27, 4-stafviga 22, 1-stafviga 15 — alltså tre 
gånger så många som i förra fallet I — 5-stafviga 12, 6-staf- 
viga 10, 7-stafviga 7, 8-stafviga 3, 9-stafvig 1, 10-stafvig 1. 
Den stora öfverensstämmelsen, trots den mycket olika stil- 
arten, är iögonenfallande. Ymnigast förekomma således i 
båda fallen 3-, 2- och 4-stafviga takter och i just nu nämnd 
ordning. Därnäst komma i talrikhet 5-, 6- och 1-stafviga, 
resp. 1-, 5- och 6-stafviga takter, hvadan alltså den 1-stafviga 
taktens frekvens — men också blott dennas — tycks i be- 
tydlig mån växla alltefter stilarten. Så komma 7- och 8- 
stafviga takter osv. med konsekvent iakttagen omvänd pro- 
portion mellan stafvelseantal och frekvens. Häraf förklaras 
nu tillfullo, hvarför vår versteknik i främsta rummet rör sig 
med 2- och 3-stafviga versfötter (som ju i det stora hela 
sammanfalla med språktakterna). Men å andra sidan finna 
vi, dels att det strider mot vårt språks lynne att, såsom nu 
sker, med sådan ovanlig förkärlek använda 2-stafviga fötter, 
då dock 3-stafviga låge närmare till hands; dels att det vore 
nästan lika lätt att bygga verser med 4-stafviga fötter ^ hvil- 
ket dock mycket sällan sker. 

Hgt år därför, att en annan vid sin beräkning slculle kunna komma till 
ett i någon, dock väl endast ringa, mån annat resultat än jag. 

' Sålunda 127 helstarka stafvelser bland 431, dvs. drygt 29 ^, något 
som man ju kunde vänta sig enligt s. 140 ofvan, dä ju de flesta starka 
(och således äfven långa) stafvelser äro helstarka och endast ett mindre 
antal halfstarka. 

' Således knappt 28 ^ helstarka stafvelser; jfr föregående not. 

* T. e. »Vill du kanske neka, att naturen den är skön? Vandra då 
i skogen, när sig björken kläder grön!» Exempel ur litteraturen anföras af 
Risberg, Den svenska versens teori, s. 173 f. 



— 156 — 

Upptakten ^ kan i fråga om de däri ingående stafvel- 
sernas antal vara nästan lika mångfaldig som takten, men har 
jämförelsevis sällan att uppvisa halflång (naturligtvis aldrig 
hellång) stafvelse ^. Däremot är förekomsten af halfkort staf- 
velse mycket vanlig, för att icke säga regel, så snart upp- 
takten är mer än enstafvig. Närmare angifvet kan upptakten 
vara af följande olika slag: 

1. Enstafvig, alltid helkort, t. e. ftevis, g/tarr, sA^avank, 
/ormå, /ekamen, da vill, må vara. 

2. Tvåstafvig, vanligen halfkort -|- helkort stafvelse, 
t. e. mekanik, individ, apostrof, matador, kära far, kom till- 
baka, och så vidare. Stundom består den, på grund af asso- 
ciation med etymologiskt närstående ord (se ofvan s. 125 f.), 
af halflång -|- helkort stafvelse, t. e. kryperi, ägarinna (och 
stundom, men icke vanligtvis) A-/ö/i;erknekt, bageri m. m. 

3. Trestafvig, vanligen halfkort + två helkorta stafvel- 
ser. t. e. akademi, ma/erial, epidemi (alla tre stundom med 
följden: helkort -j- halfkort -|- helkort), kommer du hit, tan 
du förmå. Stundom består den, på grund af association (jfr 
2 ofvan), af antingen halflång + två helkorta st, t. e. d//iotre, 
eller helkort -]- halflång (eller halfkort) -|- helkort st., t. e. 6c^ 
drägeri, (stundom, men vanligtvis icke) maskineri o. d. 

4. Fyrstafvig, normalt bestående af halfkort -j- hel- 
kort -[- halfkort -|- helkort st., t. e. uniuersitei, individuell, ma-- 
kadamisera, ecklesiastik, specialilei, /icapo/Ztanare, extraordiudi- 
rie, sitter du i gräset, kan du inte gå din väg. 

5. Femstafvig, med den relativa förlängningen förlagd 
antingen på den 1 och 3 stafvelsen, t. e. individualistisk, eller 
på den 2 och 4, t. e. identifikation, eller på den 1 och 4 
(eventuellt 3), t. e. spiritualitet, eller på den 1 (eventuellt 2) 
och 4, t. e. materialitet. 



' Om detta begrepp se I, 364. 

* T. e. stundom första stafvelsen af abrakadabra^ hvarom se ofvan 
s. 12(5. 



— 157 - 

6. Sexstafvig, t. e. med förlängningen på den 1, 3 
och 5 stafvelsen indwidnaliiei, eller på den 1 (eventuellt 2) 
och 4 (undantagsvis 1, 3 och 5) malerialisaiion, kommer du 
inte till mig. 

7. Sjustafvig, t. e. med förlängning på den 1, 4 och 
6 stafvelsen aderionhundranittiire, 

8. Attastafvig, t. e. med förlängning på den 1, 4 och 7 
stafvelsen filosofielicenliaiexamen (ofta dock tvåtaktigt: fdosofie Ii- 
ce/i /latexamen) eller på den 1, 4 och 6 adertonhundranittioire. 

Ännu mångstafvigare upptakter förekomma visserligen 
icke sällan, men knappast utan många ordgränser inuti och 
alltid med en stark tendens alt sönderfalla i flera takter, t. e. 
den nioslafviga upptakten tror du inte att jag kan vara (sträng), 
som gärna sönderfaller i de två takterna tror du inte att och 
jag kan vara (jfr filosofielicentiatexamen ofvan under 8). 

I fråga om de olika upptaktstypernas relativa frekvens 
synas divergenserna de olika stilarterna emellan vara större 
ån i fråga om takttypernas. Ty under det att det ofvan (s. 
154 f.) nämnda stycket af Geijer har 28 upptakter med följande 
fördelning: 1-stafviga 11, 2-stafviga 4, 5-stafviga 4, 4-stafviga 
3, 7-stafviga 3, 3-stafviga 2, 8-stafvig 1, så har det samma- 
städes nämnda stycket af Strindberg med 29 — således un- 
gefar lika många — upptakter följande fördelning af dessa: 
3-stafviga 9, 1-stafviga 6, 2-stafviga 6, 4-stafviga 3, 6-stafviga 
2, 5-stafvig 1, 8-stafvig 1, 9-stafvig 1. Således tycks en- 
stafvig upptakt vara relativt vanlig i högre stil, under det 
att däremot, såsom vi ofvan sett, den enstafviga takten är 
relativt vanlig i lägre stil. Dock är att märka, det mitt här 
meddelade statistiska material är för litet för att därur några 
säkra resultat skulle kunna utdragas. 

Af ofvan lämnade utredning framgår alltså, att liksom 
både det enskilda ljudets och stafvelsens kvantitet väsentligen 
är afhängig af intensitetsförhållandena (se § 40 och § 42), 
så är detta också och i ännu högre grad fallet i fråga om 



— 158 — 

taktens kvantitet. Att fråga, hvarför en viss takt är så lång, 
en annan åter så kort, är ju nämligen detsamma som att 
fråga, hvarför intensitetsmaxima ligga där de ligga, ena gången 
så långt isär och den andra gången så tätt inpå hvarändra. 
Besvarandet häraf tillhör emellertid kap. 3 nedan. 

§ 44. Frasens kvantitet. 

Af samma skäl som i fråga om takten (se ofvan s. 142) 
är beträflande frasen ^ dess kvantitet i främsta rummet af- 
hängig af de däri ingående stafvelsernas antal och först i 
andra rummet af dessas kvantitet. Detta frasens stafvelse- 
antal åter är naturligen beroende af huru snart den paus, 
som betecknar frasens slut, inträffar, hvilket i sin tur är af- 
hängigt af allehanda olikartade omständigheter. För att kunna 
bedöma denna fråga ha vi alltså först och främst att ta i 
betraktande, hvilka anledningarna kunna vara till förekomsten 
af pauser (i vidsträckt betydelse) i vårt tal. Dessa anled- 
ningar äro af flera olika slag: 

A. Af rent fysiologisk natur är nödvändigheten att med 
korta mellantider — vid normal andning ungefär livar Qärde 
sekund (enligt Duvals undersökningar ^ — hämta andan, dvs. 
använda (vanligen under 1 Va liH 1 V» sekunds tid) »inspi- 
ration» (se I, 360), hvilket innebär en »exspiratorisk paus», 
ett inställande af utandningen. Då nu, åtminstone i vårt 
språk, ljudproduktion nästan aldrig äger rum annat än i och 
genom exspiration (se I, 361), så är denna exspiratoriska paus 
på samma gång en »akustisk paus», ett inställande af lju- 
dandet, alltså ett moment af tystnad, som, därest den blir af 
något större varaktighet än livad som är alldeles oundgäng- 



^ Om detta begrepp — som är noga att skilja från sats, mening, 
period o. d. — se I, 362 f. 

■ Se BouRDON, L'ex'pression des emotions & des iendances dans le 
langage, s. 115. Risberg, a. st. s. 186, anger livar 3 eller 4 sekund och 
anslår inandningen till 1 — 1 */« sekund. 



159 — 

ligt för att skafTa sig lufl till förnyad exspiration och därmed 
fortsatt ljudproduktion, användes till att bringa talapparaten 
åter till sitt indiflTerensIäge, dvs. blir en »absolut paus», ett 
inställande af artikulationsverksamheten i sin helhet. Van- 
ligen söker man under sammanhängande tal att reglera and- 
hämtningen så, att inspiration och däraf föranledd (exspira- 
torisk) paus, andhämtningspaus, anbringas på ett ställe, 
där en paus äfven af andra skäl är önsklig; dessa skäl må 
då vara antingen psykologiska af nedan under B, 3 angifven 
natur, nämligen det fall att ett uppehåll i tankesammanhanget 
föreligger och genom en paus lämpligen symboliseras (liksom 
i skrift genom vissa s. k. skiljetecken), eller metriska, då 
man medelst en paus markerar versradens slut, eventuellt 
äfven inom mycket långa verser fixerar en hvilopunkt — den 
s. k. cesuren eller takthvilan — ungefär vid versradens niidt. 
Dessa i bunden stil fullkomligt normala och af det uppställda 
metriska schemat kräfda pauser ha naturligen sitt ursprung- 
liga upphof och sin raison d'étre i ofvannämnda fysiologiska 
faktum, behofvet af andhämtning efter en icke alltför lång 
mellantid. Men då nu, såsom redan antydts och nedan skall 
närmare utvecklas, pausens allra vanligaste uppgift är den 
att angifva ett om ock än så litet uppehåll i tankegången, 
så förklaras häraf till fullo den från de flesta språks metrik 
välbekanta motviljan mot »enjambement» S dvs. ett intimt 
tankesammanhang mellan livad som afslutar en versrad och 
hvad som inleder den följande. Enjambementet leder näm- 
ligen helt naturligt antingen — därest man respekterar det 
metriska schemat — till placerande af en paus injiti ett in- 
nerligt förbundet tankehelt, * ett förfarande som bjärt strider 
mot det prosaiska språkbruket; eller ock leder det — därest 



* Af Wulff forsvenskadt till »öfverklifning». 

' Därest man, såsom stundom sker, med enjambement menar ute- 
lämnandet af den vid en versrads slut öfliga pausen, så förfaller naturligt- 
>is detta foi*sta alternativ. 



— 160 — 

man lyder det naturliga, prosaiska språkbrukets kraf — till 
utelämnande af den paus, som annars normalt karakteriserar 
och anger en versrads slut, ett förfarande hvarigenom, därest 
det icke alltför sällan upprepas, likformigheten i styckets 
metriska byggnad väsentligen stores, i det att vissa versrader 
följas af en paus, andra däremot icke. Klart är ock, att 
man af liknande skäl bör i regeln placera cesuren så, att 
den sammanfaller med någon semologisk gräns, om ock i 
allmänhet icke en af samma betydenhet som den, hvilken 
plägar afsluta en värsrad. 

B. Af psykologisk natur äro följande, tämligen olik- 
artade fall: 

1. Det kan hända, att man öfverhufvud ingenting mer 
har att yttra, i första hand därför att man icke vill tala, 
men detta ofta i sin tur motiveradt däraf att man icke vet, 
livad man i så fall skulle vidare säga. Detta mer eller mindre 
frivilliga underlåtande af att fortsätta talandet leder till en 
jämförelsevis permanent - ofta mycket långvarig — paus, 
som jag kallar silentium (dvs. tigande) eller tystnad, or- 
tografiskt uttryckt genom skrifttecknens fullständiga upphö- 
rande. Denna största af alla pauser upphör icke förr än 
något, vanligen af den talandes vilja oberoende, tillstöter, som 
bringar honom på andra tankar och får honom att »bryta 
sin tystnad». 

2. Ett annat fall är det, då man visserligen vill, men 
icke kan — eller åtminstone låtsar sig vilja, men icke kunna 
— finna uttryck för sin tanke, vare sig nu att detta beror 
på ett öfvjermått af känsla — t. e. vid sinnesrörelser sådana 
som vrede, sorg, fruktan, blygsel, blyghet o. d. — som kom- 
mer »rösten att stocka sig», »kväfvas» eller »fastna i halsen», 
dvs. egentligen tar själskrafterna så starkt i anspråk, att man 
ej kan ägna nödig omsorg åt tankens uttryck eller ens be- 
hålla själfva tanken aktuell; eller det beror på att ens tanke 
af någon annan anledning grumlas — t. e. då man är »konfys», 



— 161 — 

dvs. tänker samtidigt åt olilva håll, eller tvekar mellan 
Dlika möjligheter ^ — eller försvinner — t. e. då man är 
»disträ», »tankspridd», dvs. tänker pä annat än det maii 
för tillfället har före — så att man, som det heter, »kommer 
af sig»; eller ändtligen det beror på alt tanken öfverhufvud 
aldrig såsom sådan funnits till, t. e. då man är okunnig i 
det ämne, hvari man vill yttra sig, och således redan »vid 
ingången kommer af sig», eller man underlåter att »tänka 
först och tala sen». I detta fall uppstår en i regeln ofrivillig 
och åtminstone till afsikten blott temporär (tillfällig) paus, 
som jag med någon modifikation af ett rätt gängse språkbruk 
kallar aposiopesis (dvs. förstummande) eller afbrott, or- 
tografiskt uttryckt genom en rad punkter (. . .; så vanligen 
vid ofrivilligt afbrott)- eller ett, sällan flere, »tankstreck» 
(__[ ]; så vanligen vid afsiktligt afbrott — imiterad apo- 
siopesis — då således motivet till detsamma är låtsadt, detta 
en vanlig oratorisk fint för framkallande af vissa intryck, 
t. e. att talaren hotar, hyser medlidande, nyfikenhet o. d.). 
Naturligtvis kan en paus af detta slag lätt öfvcrgå till 
en mera permanent sådan, till verklig tystnad (se 1 ofvan), 
i det att man nämligen »mister lusten» att fortsätta. Men 
annars och i regeln upphör den, så snart man åter blifvit 
herre öfver sin känslo- eller tankevärld, således när förmågan 
kommit i nivå med viljan. Är denna sednare synnerligen 
energisk, men förmågan, särskildt på det teoretiska området, 
klen, så söker man ofta undvika den hotande katastrofen, 
dvs. aposiopesis, genom tillskapande af en visserligen icke 
akustisk eller fysiologisk, men så att säga grammatisk paus 
på sä sätt, att rösttonen får fortfara, men all annan specifik 
artikulation naturligtvis underlätes, hvadan resultatet blir ett 
pa all språklig betydelse blottadt stönande, den s. k. »natur- 
liga vokalen», som emellertid låter mycket onaturlig. Den 
anlråfTas mest i skolynglingars och andra tentanders föredrag, 

* Jfr Jeöpersen Foneiik, s. 548. 

Soreen, Vårt språk. Band U. 11 



— 162 — 

men icke sällan äfven hos andra personer, som antingen 
tänka långsamt eller hos hvilka det blott är en, troligen från 
barnaåren ärfd, ovana. 

3. Än vidare föreligger det fall, då man både vill och 
kan fortsätta sitt tal, men icke förty mer eller mindre afsikt- 
ligt gör ett, vanligtvis mycket kort, uppehåll för att dymedelst 
antyda, att man öfvergår till något i viss mån olikartadt med 
det föregående, t. e. våren kommer : skogen löfvas, fågeln kvitt- 
rar, solen ler (fyra fraser ^ hvaraf de tre första å två tvåstaf- 
viga takter, den fjärde å en tvåstafvig och en enstafvig takt) 
eller vår van är död — hans minne lefver ån (två fraser). 
Den psykofysiska orsaken till att pausen kan äga denna be- 
tydelse ligger i det fysiologiska faktum, att för hvarje kom- 
binerande af två föreställningar med hvarandra kräfves någon 
tid, enligt Wundt i medeltal 1,7 sekunder. Att pausen ofta 
är betydligt kortare, beror helt naturligt därpå, att föreställ- 
ningssammankopplingen sker äfven under själfva talandet och 
vanligen till god del en stund innan den skall få sitt uttryck 
i språkets form. Den erforderliga paustiden är i allmänhet 
längre i samma mån som de föreställningar, hvilka med hvar- 
andra skola kombineras, äro olikartade, eller kanske snarast 
i den mån deras kombination är något för den talande ovant 
och sällsynt. Emellertid har nog i de flesta fall den talande 

— åtminstone därest han väl öfvertänkt, livad han skall säga 

— för sin del tillräckligt ofta företagit, ja renlaf inöfvat kom- 
binationen i fråga, så att pausen för honom ju skulle kunna 
vara helt eller delvis öfverflödig. Därför tendera vid uppläs- 
ning af utanläxor, hvilkas innehåll ju måste tänkas äfven 
för åhöraren (vanligen på samma gång förhöraren) vara väl- 
bekant, pauserna alt försvinna, i den mån de icke äro rent 
fysiologiskt nödvändiga (för andhämtningen, se A ofvan). I 



' Jfr hurusom ett uttal med blott två fraser ä resp. 8 ocli 7 sta- 
velser skulle ge intrycket af att skogen löfuas, resp. solen ler, vore en följd 
af våren kommer, resp. fågeln kvittrar. 



— 163 — 

andra och vanliga fall är det däremot ett väl befogadt ora- 
toriskl konstgrepp att ställa sig pä åhörarens ståndpunkt och 
genom pausens anbringande ge honom tid att företaga kom- 
binationen, ett anbud som han dock naturligen knappast kan 
begagna sig af, eftersom han ju i regeln icke vet, hvad där- 
emot den talande vet, nämligen hvad som skall följa och 
alltså med det föregående kombineras. Men i alla händelser 
ger man genom pausen åhöraren en föreställning om, hvilken 
tid och möda det för den talande åtminstone en gång kraft 
och kanske ännu kräfver att företaga denna svåra och ovän- 
tade kombination. Placeras nu pausen på ett sådant ställe, 
att det är alldeles uppenbart, det någonting måste följa på 
det redan sagda, så vinnes dessutom en annan fördel, näm- 
ligen att åhörarens uppmärksamhet stegras, ja hans nyfiken- 
het väckes. Häraf förklaras tillkomsten af s. k. konstpauser, 
dvs. fullt afsiktligt för åstadkommande af en retorisk effekt 
anbragta pauser, såsom t. e. Hans Majestät Konungen år sedan 
tre timmar tillbaka — död (afsatt o. d.) eller vår tappra nord- 
armé har i går — tillfångatagits eller det hvilande grundlags- 
förslaget har — förkastats o. d., där pauserna betyda ungefär 
»jag har svårt att sätta mig in i denna tanke», resp. »kan 
ni tänka er det?» En från synpunkten af åhörarens verk- 
liga, icke endast skenbara, tillgodoseende mera ändamålsenlig 
anordning af konstpausen är att placera den omedelbart, 
efter uttalandet af den djärfva, oväntade osv. kombinationen, 
t. e. ditt påstående är en lögn — ehuruväl det bär skenet af 
sanning eller hela hans lif är en enda kolossal humbug — 
som icke bort dupera någon. I dylika fall är det tidsmått, 
hvarmed pausen öfverskrider det med hänsyn till det föl- 
jandes heterogenilet tilläfventyrs behöfliga, att tolka ungefär 
sä: 'för mig faller sig visserligen denna föreställningskombi- 
nation lätt och naturlig, men ni behöfver nog tid för att 
verkställa den sammankoppling af enligt er mening svår- 
förenliga föreställningar, hvilken jag så hufvudstupa drifvit 



— 164 — 

er att företaga, kort sagdt tid att riktigt »smälta» mina ord\ 
Pausen symboliserar således i detta fall icke en själisk pro- 
cedur hos den talande, utan hos hans åhörare, nämligen 
denne senares häpnad, rörelse o. d. samt därmed samman- 
hängande tankearbete. 

Såsom redan antydts och af den nu gifna psykologiska 
motiveringen lätt framgår, är en paus af nu skildrad art van- 
ligen ganska kort och i förhällande till de under 1 och 2 
ofvan behandlade pauserna till och med nästan alltid myc- 
ket kort, hvilket har till följd, att den ofta icke blir en paus 
i fullt samma absoluta betydelse som dessa föregående paus- 
arter. Ty visserligen är den i akustiskt afseende med dem 
likställd, men däremot icke alltid i fysiologiskt, ity att lal- 
apparaten ofta icke hinner eller tillätes att i alla afseenden 
återta sitt indiiTerensläge, utan ett minimum af artikulation 
kvarblir, visserligen icke såsom Ijudproducerande, men alll- 
förväl såsom Ijudpreparerandc, så att man har de följande 
orden icke blott »i tankarna», ulan ock som det heter »på 
tungan» eller »sväfvande på läpparna». Alltså kan man i 
detta fall — det vanligaste och viktigaste af dem alla — 
sägas ha en rent temporär (tillfällig) och ofta artiliciell (konst- 
lad) paus. Denna paus i vanlig och inskränkt betydelse 
kallar jag moration (dvs. fördröjande) eller uppehåll. Or- 
tografiskt plägar den alltefter sin olika kvantitet (se § 45 
nedan) uttryckas medelst vissa »skiljetecken» (komma, punkt, 
tankstreck m. m.) eller anbringande af ny rad (med eller 
utan »mellanslag») eller ny sida ^ 

Från dessa nu behandlade absoluta pauser äro vidt 
skilda såväl från bildningssättets som resultatets synpunkt 

^ Märk däremot, hurusom mellanrummen — »spatiernao — mellan 
de skrifna orden icke ha någon fonetisk betydelse, liksom ofta ej heller 
värt vanligaste skiljetecken, kommat. Det är därföre — notabene sådan 
som vår nuvarande, väsentligen pä den tyska kalkerade interpunktion ar 
beskafTad (jfr däremot t. e. franskans) — ett groft missgrepp att lära barn 
att »göra uppehåll» vid hvarje komma, något som dock ofta praktiseras. 



— 165 — 

de blott relativa, väl akustiska nien icke fysiologiska, pauser 
som kallas mutor — hvarom se I, 404 f. och 540 f. — och 
ortografiskt uttryckas med bokstäf venia k, p, t, t. e. i resp. 
bakgala, hopbinda, utdunstning. En sådan är ju nämligen 
frambragt icke genom artikulationens totala eller partiella 
upphörande, utan tvärtom i och genom en specifik artikula- 
tion, hvarför den ock från denna synpunkt kallas »artikulerad» 
paus i motsats mot de ofvan skildrade mer eller mindre, men 
dock alltid väsentligen »oartikulerade». Mutorna är därför 
funktionellt alldeles likställda med språkljud, som ju också 
oftast utgöra deras etymologiska upphof. För frasens upp- 
komst, som just betingas af afbrotten och uppehållen i arti- 
kulationsverksamheten, äro de af ingen betydelse och lämnas 
därför i detta sammanhang åsido. Ännu mindre ha vi här 
att befatta oss med de alldeles oundvikliga och hvarje språklig 
betydelse saknande »öfvergångspauser» af minimal kvantitet, 
hvilka inleda hvarje tenuis såsom dess nödvändiga förutsätt- 
ning (se I, 404 f.). 

o 

Återvända vi nu till frågan om frasens kvantitet, hvilken 
ju är beroende af tidpunkten för inträdandet af en paus, sä 
är tydligt, att denna tidpunkt såväl i fråga om del mer per- 
manenta, af den talandes vilja afhängiga silcntiet som den 
mera tillfälliga, af andra lika oberäkneliga faktorer inom eller 
utom den talande beroende aposiopesen icke låter binda sig 
inom några gränser, utan kan inträffa när som helst. Om 
därför inga andra slags pauser än dessa funnes, skulle vi 
kunna tänka oss fraser af den mest skiftande storlek, varie- 
rande från ett enda till snart sagdt oändligt många ljud. Annor- 
lunda ställer sig emellertid sakeii vid den talets ström endast 
relativt obetydligt afbrytande morationen, som ju beror på 
fonemets egen semologiska innebörd och morfologiska be- 
skafTenhet. Enligt livad ofvan utvecklats förhåller det sig så, 
att ju mera från innehållets synpunkt inom sig olikartadt 



— 166 — 

eller ovanligt ett visst bestämdt fonem af relativt stor längd 
är, i desto flera fraser sönderfaller det, och desto kortare 
måste sålunda dessa fraser hvar för sig bli. Häraf följer 
omedelbart, att en språklig produkt med strängt inre tanke- 
sammanhang, t. e. en filosoflsk eller juridisk framställning, 
och likaså en som rör sig med de allra vanligaste idékombi- 
nationer (t. e. »loci communes») tendera till långa fraser. Också 
ärö i detla afseende såväl den fllosoflska och den juridiska 
stilen som ock »fruntimmerspladdret» ökända. A andra sidan 
är det äfvenledes tydligt, att en framställning, däri för hvaije 
nytt moment i tankeserien kräfves en blick ut i den yttre 
erfarenheten (»syntetiska omdömen») eller ock en på grund 
af sammanställningens originalitet större tankeansträngning 
tenderar till korta fraser. Jämför t. e. å ena sidan ett bevis 
i Euklides, som idkeligen vädjar till den uppritade flguren, 
eller en beskrifning i en botanisk lärobok, som vädjar till 
växtcxemplaret eller åtminstone en yttre (eller kanske blott 
inre) bild af detta; å andra sidan åter geniets ofta tvärhuggna 
uttryckssätt, mången gång naturligtvis blott ett oratoriskt 
konstgrepp - kulminerande t. e. i »stenstilen», paradoxen 
och i viss mån orakelspråket — men hvars användbarhet 
såsom sådant dock ytterst beror på nyss framhållna psyko- 
fysiska faktum. 

En annan omständighet, som får frasen att tendera hän 
mot kvantitativ reduktion, är om den är framkallad af eller 
afsedd att antyda befintligheten af en relativt stark under- 
ström af känsla hos den talande. Vi ha ofvan (s. 160 f.) sett, 
hurusom en stark alTekt (sinnesrörelse) leder omedelbart till 
aposiopesis, alltså till en paus. På analogt sätt föranleder 
en något svagare alTekt en svagare eflekt, nämligen frasens 
förkortning, dvs. det jämförelsevis snara inträdandet af paus. 
Därför är den exklamativa meningen (utropet) i genomsnitt 
så ovanligt kort, liksom ock interjektionerna i det stora hela 
höra till våra allra kortaste ord. 



— 167 — 

En tredje omständighet, ledande till samma resultat, är 
frasens relativt höga grad af praktiskt syfte, hvilken gör den- 
samma kortare, ju mera utprägladt detta syfte är. Det är 
nämligen icke blott affekten som verkar förlamande på den 
till grund för språkproduktionen liggande tankeverksamheten, 
utan äfven passionen. Dock icke i så hög grad som afTekten, 
hvadan ock passionen sällan leder ända till aposiopesis, utan 
då snarare, som bekant, till »en ström af ord», men märk 
väl icke långa fraser, ty »ordströmmen» består i ty fall fast- 
mera af många, korta, ja afbrutna fraser. Och hvad som 
gäller om passionen, gäller ock, fastän i mindre grad, om 
andra, svagare viljeyttringar. Ju ifrigare man blir och ju 
mera intresserad af att få fram ett praktiskt resultat af sitt 
tal, desto — icke blott snabbare tempo i det hela (jfr ofvan 
s. 101 och 103), ulan äfven - kortare fraser får man, dvs. 
man behöfver desto fler hvilopunkler — och detta icke blott 
fysiskt, för att undvika andtrutenhet, utan äfven psykiskt — 
för att därifrån kunna ta nya ansatser. Detta är ju blott 
ett specialfall af det allmänna faktum, att man icke väl ut- 
rättar två saker samtidigt. Är man nämligen energiskt sys- 
selsatt åt ett håll, så slappas omedvetet ens verksamhet å 
öfriga områden, såsom t. e. då man tänker så intensivt, att 
man »hvarken hör eller ser», eller då två promenerande per- 
soner, ju lifligare deras samspråk blir, omedvetet sakta sin 
fart alltmera för att slutligen stanna midt på trottoaren, ifrigt 
gestikulerande, dvs. supplerande ett numera otillräckligt språk 
med elt annat, som appellerar till synen, ja stundom äfven 
till känseln. Likaså: ju mera energiskt man vill nå ett prak- 
tiskt resultat, desto mindre slösar man med sina ord, utan 
inskränker dem till del nödvändiga. Och delta gäller natur- 
ligen icke blott för det enskilda fallet, ulan präglar mer eller 
mindre individens lif i det hela. Också utmärka sig ju vilje- 
starka och handlingskraftiga personer gärna genom sin kon- 
cisa fraseologi — hvilket naturligtvis icke hindrar, att de 



— 168 - 

kunna hålla långa anföranden — och delta är en så allmänt 
gjord iakttagelse, att man med den naturligtvis oriktiga, men 
mycket vanliga benägenheten att sluta från följd till grund 
gärna vill tillskrifva dem, som tala i en fåordig stenstil, en 
särskildt energisk karaktär, liksom omvändt och med vida 
större skäl den s. k. pratmakaren eller frasmakaren, dvs. 
den som ger sin fras mera svängrum än som behöfs, lätte- 
ligen misstankes för motsatsen. 

Af hvad nu utvecklats blir klart, hvarför vårt dagliga 
tal, som så öfvervägande har ett praktiskt syfte, genomgående 
har att uppvisa kortare fraser än det företrädesvis teoretise- 
rande bokspråket; hvarför inom litteraturen dramat — sär- 
skildt det realistiska samt komedien, hvilka imitera dagligt tal 
— har kortare fraser än den lugnt skildrande episka framställ- 
ningen ^; hvarför imperativen och vokativen tillhöra språkets 
kortaste ord och i allmänhet utgöra de kortaste bland alla 
verbala, resp. nominala former; och ändtligen hvarför en 
mening, som innehåller en rent teoretisk utsago, i allmänhet 
är längre än den af en svag viljeyttring färgade önskeme- 
ningen och ännu längre i jämförelse med den hortativa (jfr V, 
115 f.), hvilken gärna är desto kortare, ju mera energisk upp- 
maningen är, kulminerande i befallningen, t. e. ut! (i stället 
för gä ut! eller något dylikt), och alldeles särskildt i kom- 
mandot, t. e. fyr! eller rättning, höger! (alltså två korta fraser 
i stället för en längre af t. e. lydelsen: iakttagen rättning åt 
höger!), 

I kommandospråket spelar emellertid äfven en annan 
omständighet in, nämligen den i krig och dess imitation 

* Wegener har fur sin del velat förklara detta förhållande sä, att dra- 
mat tar den åskådade situationen till hjälp och därför tarfvar ffirre ord. 
Denna uppfattning innehåller väl någon sanning — som emellertid då lika 
mycket gäller i fråga om vårt dagliga tal — men icke all. Ty märk väl, 
att äfven i själfva dramat en monolog företer längre fraser än dialogen, och 
detta tydligtvis därför att den förra icke gripits ur eller återger det lef- 
vande dagliga talet. 



exercis nödvändiga brådskan. Hänsynen till denna i förening 
med den erfarenheten, alt tid icke blott är, ulan äfven kostar 
pengar, är det ock som låter lelegramslilen slå rekordet i 
fråga om korta fraser, detta ehuru förhållandena i allmänhet 
icke därtill inbjuda; ty vanligen är ju fråga om att meddela 
rena upplysningar, och dessa blefve tvifvelsulan bättre, ju 
mindre de utmärkte sig för koncis stil. De storartade resul- 
tater i fråga om uppnådd knapphet, som inom telegramvä- 
sendet kunna uppvisas, bero emellertid oftast på ännu en 
faktor, den sista jag här vill åberopa, nämligen situationens 
grad af klarhet. 

Ju större klarhet den i hvarje särskildt fall föreliggande 
situationen erbjuder, desto färre ord behöfver man. Och 
reflekterar man häröfver — något hvartill telegramportot ju 
ger osökt anledning, men som i andra fall endast alltför sällan 
sker* — så använder man äfven så mycket färre ord. Detta 
innebär emellertid icke så mycket en reduktion af frasernas 
längd som af deras antal. Häri ha vi då slutligen anlednin- 
gen till bl. a. att våra svar genomsnittligt äro vida kortare 
än våra frågor — länk t. e. på sådana svar som ja, jo, nej, 
knappast, gärna, genast o. d., där så godt som allt suppleras 
ur frågan — och att man svarar desto »enslafvigare», ju lif- 
ligare man hyser den åsikten, att frågan är på grund af situa- 
tionen öfverflödig. 

Af ofvanstående utredning framgår, att ehuru en mängd 
psykologiska faktorer inverka modifierande på frasens längd, 
'^ägra i främjande, men ännu fler i hejdande riktning, så 
'^Unna vi dock på denna väg icke komma till annat resultat 
ätx att en slor variabilitet råder i fråga om denna längd. 
I^en visar oss en latitud alltifrån elt minimum å ett enda 
Uud (t. e. interjektionerna a!, o!, å!, s!, scli!) ända till ett 



^ Så t e. ligger nog luifvudorsakcn till åtskilliga talares »långran- 
^ighet» däri, att de icke inse, det situationen verkligen är så klar, som den är. 



— 170 — 

mycket stort antal ljud (stafvelser, takter), detta sednare sär- 
skildt i fraser af rent teoretiskt innehåll och strängt iaktta- 
gande både tankens och föreställningsassociationens lagar. 
Men vi finna ock, att ett maximum af fraslängd icke från 
denna synpunkt gärna kan uppställas, utan på sin höjd ett 
visst stafvelseantal empiriskt konstateras såsom det högsta 
hittills uppnådda eller åtminstone iakttagna. Något annor- 
lunda ställer sig däremot saken från fysiologisk synpunkt. 
Såsom redan (s. 158) nämnts, gör man vid normal andning 
ungefär hvar Qärde sekund en exspiratorisk paus för att under 
inemot 1 7^ sekund hämta luft. Af de 4 sekunderna återstår 
sålunda för exspirationen drj^gt 2 Va sekunder, en exspira- 
tionstid som naturligtvis kan i språkligt intresse något för- 
längas, dock icke synnerligen mycket. På sin höjd kunna 
vi antaga, att den fördubblas (naturligtvis fränsedt ett sådant 
fall som att man särskildt lägger an på att snåla med and- 
hämtningen, äfven med risk att bli andtruten). Då nu en 
exspiratorisk paus visserligen icke nödvändigtvis alltid be- 
höfver vara på samma gäng en akustisk paus (jfr I, 362), 
men dock ojämförligt oftast verkligen är det, så flnna vi, att 
i normalt tal en fras måste åtminstone efter vid pass 5 se- 
kunder afbrylas. Då nu vidare en kort stafvelse i medeltal 
torde upptaga mellan 7^ och 7» sekund (se s. 139 ofvan) 
och denna tid visserligen vid abnormt hastigt taltempo torde 
kunna ännu något minskas, men å andra sidan hvarjc fras 
måste innehålla åtminstone någon eller några långa stafvelser 
med ungefär dubbelt så lång uttalstid som de korta, så torde 
ett stafvelseantal af omkring 25 kunna uppställas som det 
maximum, hvilket icke utan en viss fysiologisk svårighet 
(andtrutenhel) kan öfverskridas, och som väl ytterst sällan 
uppnäs. I vårdad deklamation ligger naturligtvis maximum 
betydligt Ifigre och går säkerligen icke upp till 20 stafvelser \ 

^ Enligt L. J. Z. Leksell, Om vållåsningen i skolan, s. 6, skulle det 
vara blott 10 stafvelser. 



Också finna vi, att våra längsta versrader — alexandrinen, 
den trokeiska åttafotade och hexametern - stanna vid resp. 
13, 15 och 17 stafvelser och dock vanligen använda takthvila 
til) hjälp för andhämtningen. 

§ 45. Pausens kvantitet. 

Efter hvad i § 44 yttrats om pausens arter och dessas 
orsaker kan jag här fatta mig mycket' kort. Den fysiologiskt 
motiverade pausen, som tenderar att likställa sig med normal 
andhämtning, upptaivsom vi sett troligen högst 1 Ys sekund, 
men varierar väl åtskilligt icke blott nedåt, utan äfven uppåt. 
De på oberäkneliga psykiska faktorer beroende pauserna si- 
lentium och aposiopesis äro naturligtvis till sin längd obe- 
stämbara, varierande från ett minimum, mindre än den fy- 
siologiskt motiverade pausen, till ett maximum, uppgående till 
hela timmar, ja under sällsynta omständigheter dagar, veckor 
osv., för att nu icke tala om evigheten. I fråga om längden af 
^år viktigaste paus, morationen, kan man däremot säga: dels 
att den är afhängig af taltempot i det hela, nämligen direkt 
proportionell mot de frambragta ljudens tempo, så att vid 
ett dubbelt så långsamt uttal af ljuden äfven pauserna bli 
dubbelt så långa; dels att den är direkt proportionell mot 
differensen mellan det föregående och det följande fonemets 
tankeinnehåll, så att ju mera olikartade dessa äro sinsemellan, 
desto längre blir pausen (jfr s. 162 f. ofvan), orlografiskt ut- 
tnxkt genom alltmera betydande skiljetecken eller mellanrum 
mellan raderna. 



TREDJE KAPITLET. 
Intensitet (tryekstyrka). 

§ 46. Intensitetens föränderligrhet och dess orsaker. 

Om begreppet intensitet eller tiyckstyrka — äfven »ton- 
vikt», »betoning», »styrka», »ljudstyrka», »tryck», »eftertryck)», 
»tryckaccent», »exspiratorisk accent», »dynamisk accent», 
»emfatisk accent» eller ock blolt »accent» * — den större eller 
mindre kraft, hvarmed den ljudbildande luftströmmen fram- 
pressas genom talkanalen, se I, 344 f., 363 f. Intensiteten bör 
noga skiljas icke blott från kvantitet^ och tonalitet^ (se kap. 
4 i det följande), utan ock från sonoritet (eller hörbarhets- 
grad), med hvilken sistnämnda prosodiska egenskap intensite- 
ten onekligen har många beröringspunkter, bl. a. och framför 
allt därigenom att under för öfrigt lika förhållanden ett starkt 
ljud är hörbarare än ett svagt. Men under det att ett ljuds 

' Om de olika betydelser, i hvilka termen accent brukats och bni- 
kas, se Norekn, Accent i Nordisk familjebok. Supplement, samt (i samman- 
drag) Ny uppl. 

' Med hvilken den sammanblandats t. e. af J. A. Aurén i dennes 
värdefulla * Bidrag till svenska språkets qvantitetslåra* (bör heta: tntensi- 
tetslara). Anledningen till en dylik förväxling ligger tydligen däri, att 
starka ljud vanligen äfven äio långa (se ofvan s. 121). 

' Med hvilken den sammanblandats särskild! af mänga äldre tyska 
författare, såsom bl. a. de ännu mycket gängse uttrycken »hochton» (fur 
'slarkton') och »tiefton* (for 'schwachton'), resp. i metriska arbeten »he- 
bung» (försven.skadt till »höjning») och »senkung» (försvenskad! till »sänk- 
ning») bära vittne om. Anledningen till förväxlingen är här att söka i 
den omständigheten, att starka ljud tendera att bli höga (jfr ock s. 173 f.>. 



— 173 — 

sonoritetsgrad, såsom vi sett (ofvan s. 52 f.), väsentligen och 
egentligen beror på ljudets egen rent akustiska och fysiologiska 
beskaffenhet, så beror däremot intensitetens grad på den för 
alla ljud gemensamma exspirationsströmmens styrka, såsom 
bl. a. framgår däraf, att en person med goda lungor har 
starkare röst än en med svaga lungor, och däraf att vi, då 
vi äro andtrutna — dvs. öfvervägande inspirera — tala myc- 
ket svagare än annars eller rentaf icke alls orka tala; jämför 
ock, hurusom alla fraser tendera att mot slutet försvagas i 
styrka (i samma mån som luften i lungorna förbrukas), ja 
hos vissa individer rentaf stympas genom för tidigt inträ- 
dande paus: man som det heter »sväljer orden» (jfr ofvan 
s. 158 f.). 

I vårt sammanhängande' tal kan intensiteten vara högst 
växlande. Anledningarna till exspirationsstyrkans mångfaldiga 
växlingar och sålunda medelbarligen till intensitetsdifferen- 
serna äro af många och sinsemellan rätt olikartade slag: 

1. Rent praktiska anledningar, nämligen en persons 
ästundan att göra sig hörd dels, under vissa omständigneter, 
på längre håll eller i högre grad, dels åter, under vissa andra 
omständigheter, på kortare håll eller 'i mindre grad än som 
vid användande af ifrågavarande persons normala röststyrka 
blir händelsen. I förra fallet — hvartill må räknas äfven 
sträfvandet att göra sig hörd af lomhörda personer eller under 
buller eller några på annat sätt akustiskt ogynnsamma för- 
hållanden — vinnes det afsedda syftet genom att, som det 
heter, »höja» (riktigare vore »förstärka») rösten, tala »högt» 
(dvs, starkt) eller »högljudt», »ropa», »skrika». I det sed- 
nare fallet — hvartill må räknas äfven hänsynstagandet till 
öfverrelade eller pä annat sätt sjuka nerver — vinnes äter 
syftet genom att »sänka» (dvs. försvaga) eller dämpa rösten, 
tala »halfhögt», »lågt» eller »tyst» (dvs. svagt). De på höjd- 
(icke styrke-)förhållanden syftande uttrycken »höja», »sänka» 
osv. l>ero delvis (jfr s. 172 not 3) på den riktiga observatio- 



— 174 — 

nen, att samma resultat (som genom röststyrkans förändring) 
vinnes, om ock icke lika efTektivt, genom ton höjds förändring, 
eftersom under för öfrigt lika förhållanden en hög ton höres 
bättre än en låg (jfr I, 344 noten). Emellertid brukas inten- 
sitetsändring (och i mindre mån tonalitetsändring) hufvud- 
sakligen blott i syfte att utöfver det normala öka den distans, 
på hvilken man höres. Ar åter fråga om att minska denna 
distans, så användes vanligen den utvägen att minska ljudens 
sonoritel, som ju just är den specifika representanten för hör- 
barheten (se I, 344). Detta sker genom att utbyta de sonoraste 
ljuden, nämligen de tonande (se ofvan s. 52), mot mindre 
sonora ljud, nämligen hviskade (jfr I, 371). »Hviskningen» 
innebär alltså icke i och för sig en intensitetsminskning, ty 
en energisk hviskning kan ofta ha mycket större intensitets- 
grad än ett med »låg» röst framfördt tal, innehållande än så 
många tonande ljud. 

Det är den enkla observationen, att starka ljud väcka 
en större och vidsträcktare uppmärksamhet än svaga, som 
utgör yttersta grunden till det faktum, att timida eller blyga 
personer genomsnittligt tala svagare än personer med normal 
eller abnormt stor »hardiesse» och själfTörtroende. Från att 
till en början ha varit afsiktligt användt i syfte att undvika 
uppmärksamhet blir detta tillvägagångssätt vanemässigt och 
äger rum omedvetet. 

2. Emotionella anledningar, dvs. att intensitetsgraden 
är afhängig af till- eller frånvaron af vissa sinnesrörelser. 
Detta fall — den s. k. känslobeloningen — är ytterst vanligt. 
Liksom s. k. lifliga eller eggande (exciterande) sinnesrörelser 
framkalla dels reflexrörelser, dels instinktiva rörelser i form 
af ökad muskelenergi och muskelverksamhet (t. e. hjärtklapp- 
ning, gestikulation, minspel o. d.) och omvändt en s. k. tryckt 
(deprimerad) sinnesstämning leder till dämpad eller slappad 
muskel verksamhet (t. e. oföretagsamhet, fubblighet, orörlighet 
o. d.), så framkalla samma slags »emotioner» alldeles oaf- 



— 175 — 

siktligt motsvarande fenomener i fråga om exspirationen och 
de af densamma beroende Ijudföreleelserna. I sin högsta potens 
leder hvarje sinnesrörelse till aposiopesis (se ofvan s. 160 f.), 
men annars gäller som allmän regel, att från den intensitets- 
grad, en persons tal har under en likgiltig och lugn sinnes- 
stämning, ökas ljudens intensitet i följd af inträdande »lifliga» 
sinnesrörelser, minskas däremot vid »tr^xkt» sinnesstämning. 
Liksom barnskrikets intensitet växer med smärtans, så blir 
den talande allt »högljuddare» i samma mån som stämningen 
stiger i följd af vrede, entusiasm, mod, glädje, uppsluppenhet, 
intresse o. d.; jämför t. e. en debatterande församling före 
och under en uppkommen skarpare meningsskiljaktighet eller 
ett bordssällskap före och efter middagsmåltidens intagande, 
och erinrom oss det högröstade skrytet och skräflet, den 
glada öfverraskningens utrop, den segrande härens jubel- 
skri, den anfallandes eggelserop osv. En alldeles motsatt 
verkan flnna vi dagligen framkallas af sorgen, vemodet, feg- 
heten, miwSströstan, känslan af ledsnad och tråkighet m. m. d. 

3. Reto risk-stilistiska anledningar, då man fullt med- 
vetet och afsiktligt varierar intensiteten för att dymedelst liksom 
symbolisera det sagdas innebörd och sålunda låta äfven den 
yttre formen medverka till åstadkommandet af det åsyftade 
estetiska intrycket eller stämningsvärdet. Så t. c. ökas in- 
tensiteten, för att den må kunna lämpligen representera inne- 
hållets höghet, styrka, storlek, makt, energi o. d., öfverhufvud 
iless förmåga af alt väcka uppseende eller en lillig sinnes- 
rörelse. Omvändt minskas intensiteten för att symbolisera inne- 
hållets obetydlighet, svaghet, litenhet, vanmakt, hjälplöshet, 
blygsamhet o. d., öfverhufvud dess förmåga af alt väcka 
känslor af ömhet, medlidande, vemod, missmod o. d. Jämför 
t. c. just den olika intensitet, hvarmed själfva de ord, som 
ange nämnda olika slag af känslor, pläga uttalas. 

Möjligheten af denna ljudsymbolik är gifven i och genom 
den spontana användning af intensitetsvariation, som ofvan 



— 176 — 

under 1 och 2 migifvits. Hvad som befunnits vara en spontan 
följd af vissa förhållanden, framkallas sedan afsiktiigt för att 
väcka illusionen af att samma förhållanden nu äro (eller 
kunna eller böra) vara för handen. Jämför t. e. huru i ett 
sådant yttrande som »man har visserligen officiellt förnekat 
detta, men det är dock så» de här kursiverade orden, därest 
de uttalas med stor styrka, få bimeningen »hvilket jag skulle 
vilja ropa så, att det, öfverröstande alla dementier, hördes 
öfver hela världen, ja af de döfve»; under det att däremot 
samma ord, uttalade mycket svagt, komma att betyda »hvil- 
ket jag tar mig friheten att oss emellan i förtroende upplysa 
om». Och ännu ett exempel: emedan man iakttagit, huru- 
som ofta den vrede, modige och starke rytande befaller, då 
den milde, ängslige och svage däremot stillsamt beder, så 
uttalar man frasen »gör inte så!» starkt eller svagt, alltefter- 
som man vill antyda en stämning af ena eller andra slaget. 
4. Logiska anledningar kan man säga föreligga, då 
man medvetet eller omedvetet ger åt det, som för tillfåUet 
är (eller som man vill låta påskina vara) det viktiga, nya 
(och därför intressanta), obekanta eller svårfattliga en större 
intensitetsgrad än åt det för tillfället oviktiga (och därför 
jämförelsevis likgiltiga), förut bekanta eller genom situationen 
omedelbart gifna eller själfklara. Detta fall, som man van- 
ligen plägat kalla »logisk» eller »emfatisk ' betoning (eller 
accent)» ^ är ytterst vanligt och viktigt ^ Så t. e. föredragas 

* Om begreppet emfatiskhct eller »emfas» se ofvaii s. 110. 

' Andra, mindre vanliga och såmre, benämningar äro »oratorisk ac- 
cent» och »meningsaccent». O. Svahn använder termen »förståndsbeto- 
ning», .Jespersen äter det ganska träffande uttrycket »vsrditryk», som möj- 
ligen skulle kunna låta försvenska sig till »värdetr}'ck». 

■ Jfr bl. a. följande litteratur: J. A. A[urkn], Bidrag till su. spmkets 
qoantitetslära (1874), s. 101 ff. (med rika exempelsamlingar); A. Lundberg, 
Försök Ull framställning af lagarna för intensiteten i franskan (1877), s. 
30 (f. ; A. R. v. Kr.-emer, Om enstafviga ords rytmiska värde i svenskan 
(1882; med synnerligen rika exempelsamlingar); O. Svahn, Språkljud och 
qvantitativ betoning i högsvenskan (1882), s. 139 ff., särskildt s. 147 ff.; 



— 177 — 

en konungaförsäkran, en deflnition, ett meddelande om en 
upptäckt o. d. intensivare ^ än det dagliga lifvets prat, några 
inledande anmärkningar, en innött (octi kanske äfven ut- 
nött) läxa o. d. I frasen »jag vill inte se honom» kan den 
största intensiteten alltefter omständigheterna förläggas pä 
hvilket som helst af de däri ingående fem orden. Ordet där- 
till uttalas dels dffrlill (t. e. »därtill lämplig» = »lämplig till 
de't»), dels dårtifl (t. e. »några därtill» = »några til'!», hvil- 
ket kortare uttryckssätt visar, att där är öfverflödigt och alltså 
med rätta tilldelas, därest det användes, ringa intensitet). 
Hos ett fonem som betecknar något oviktigt kan intensitets- 
reduktionen stundom fortskrida ända hän till fonemets stymp- 
ning, ja till maximum häraf, nämligen rent förstummande, 
t. e. då hälsningsformeln ödmjuka Ijånare blir mjuka Ijänare, 
så ka Ijänare och slutligen blott tjänare; då den ännu van- 
ligare hälsningen god morgon i sin vulgära form go mom 
utvecklas till gmmorn och slutligen blott mom; eller då det 
frågande hvad befalles uppträder såsom hua falls, sedan man 
mistat hvarje spår af känsla för att här skulle kunna vara 
fråga om en verklig »befallning». 

Ett specialfall af hithörande intensitetsförstärkning är 
den s. k. antitetiska betoningen. En sådan föreligger, då 
hos två fonemer af i viss mån lika form, men i viss mån 
olika eller ock alldeles motsatt innebörd, intensiteten antingen 
hufvudsakligen förlägges till eller åtminstone väsentligen för- 
stärkcs å den del, hvari de båda fonemerna äro hvarandra 
formelit olika. Strängt taget är ju all »logisk betoning» af 
i viss mån antitetisk natur, såsom ock af de ofvan anförda 



W. Reichel, Von der deulschen lielonnng (1888), s. 1 (T.; O. Beiiaghel i 
Pauls Grundriss 1. 550 fT. (1891), 2. aufl. I, 682 fT.; O. Jespkrsen, Fonetik 
(1899), 8. 557 ff.; H. G. Wiwel, Om sammenhcengslrykket i dansk (i Dania 
VUI, 27 ff.; 1901). 

*■ 1 tr>'ck utmärkes detta vanligen genom spärrning, i handskrift 
genom understrykning af ena eller andra slaget. 

Soreen, Vårt språk, Bd II. 12 



— 178 — 

exemplen framgår (t. e. njag vill inte se honom» står i mot- 
sats till ett tänkt »men du kanske vill det» osv.). Men man 
plägar begränsa termens användning till de fall, då motsätt- 
ningsförhållandet fått språkligt uttryck i fråga om båda le- 
derna (och icke, såsom i vanliga fall, det ena ledet under- 
förstås, dvs. blott tankes, icke utsäges). Sådana fall äro t. e. 
»det var John' Ericsson och inte iViVs E^ricsson» med inten- 
sitetsföljden 3301 ^ ehuru namnen i vanliga fall ha följden 
0301; »både ru terasset och hjär' terasset» 3020, men ruteräss', 
hjär terass 103; »inte ob'jek't, utan sub'jek*t)) 33, men objekt^ 
siibjek't 03; »en både re'e/7 och for'meVl skillnad» 33, men 
reeVl, formeVl 03; »vare sig sym'pati' eller an'tipati')> 303, resp. 
3003, men sympati 103, antipati' 1003; y>pri'mä'ra och se- 
kundä'ra förbindelser» 330, resp. 3030, men primffra 030, se- 
kundå'ra 1030; »både i ger'ma'nska och ro'ma'nska språk» 330, 
men annars 030; y>jan'ua'ri, feb'rua'ri, mars» osv. vid uppräk- 
ning 3030, men annars 1030; »hvarken rfzVcA'7 eller in 'c/zreA-'/» 
33, resp. 303, men annars 03, resp. 103 (eller genom påver- 
kan från den antitetiska användningen 301); »får jag tu'r 
och re'tu'ry> 3, resp. 33 (eller såsom annars 03); »jag sade inte 
bo'rdef, utan bo'rden')> 33 i stället för normalt 30; osv. i oänd- 
lighet. 

Den logiskt motiverade intensiteten är i sin yttersta 
grund af samma art som den ofvan under 1 behandlade. 
Emedan man märkt, att större intensitet väcker större och 
vidsträcktare uppmärksamhet, vill man medelst afsiktligt an- 
bringande af sådan större intensitet skapa garantier för att 
åtminstone de för rätta uppfattningen af det sagda ound- 
gängligast nödiga fonemcrna ådraga sig tillbörlig uppmärk- 
samhet. De foneraer åter, hvilkas missuppfattning eller icke- 
uppfattning skulle ha mindre betänkliga följder, vårdslösas 
däremot; ty om dessa icke tydligt (eller icke alls) höras, gör 
detta ju mindre. Jämför tillvägagångssättet i telegramstil, 

^ Om intensitetsgradcrnas beteckning medelst siffror se nedan i § 48. 



— 179 — 

där man ofta knappast utskrifver mer än hvad som i talet 
är försedt med en jämförelsevis stor intensitetsgrad. 

5. Rytmiska anledningar spela äfvenledes en stor roll. 
På grund af människans utpräglade, medfödda och instinkt- 
mässiga, benägenhet för rj^tmisk rörelse (periodisk »vågrö- 
relse», dvs. växling af progress, kulmen och regress osv. om- 
igen, alltjämt i en viss riktning) ordna sig vanligen hennes 
instinktiva rörelser på rytmiskt sätt; så t. e. skakandet och 
runkandet på hufvudet, vaggandet med bålen, stampandet 
med foten, gåendet o. d. ^ Så sker ock i fråga om de män- 
niskans instinktiva rörelser — i talorgancma — som alstra 
de s. k. lätena (se I, 17 ff. och V, 91), t. e. då den sjuke 
kvider eller stönar, vanligtvis mer eller mindre rytmiskt. 
Inom det ur lätena utvecklade språket (se I, 18) visar sig 
denna tendens — som äfven ligger till grund för rim (in- 
klusive assonans och alliteration) samt kanske i viss mån 
för reduplikation — mest slående i fråga om intensitetens 
behandling (jfr I, 363 ff.). Tvenne alldeles lika starka fo- 
nemer stå icke gärna bredvid hvarandra, utan en serie af 
omväxlande krescendon och dekrescendon med mellanliggande 
<relaliva) intensitetsmaxima och -minima uppstår. Men icke 
heller två alldeles lika starka (relativa) intensitetsmaxima 
eller -minima tålas gärna i omedelbar följd efter hvarandra, 
utan äfven dessa varieras i någon mån och graderas, hvadan 
alltså en växling af starkare och svagare stafvelser (dvs. fo- 
nemer mellan två intensitetsminima) och språktakter (dvs. 
fonemer mellan två relativt stora intensitetsmaxima) uppstår ^ 
Den förra växlingen är det just som skapar språktakten 
(och i vers »versfoten»), den sednare åter skapar »dipodien», 
dvs. en förbindelse af två takter (eller versfötter), af hvilka 



' Jfr det konstnärliga rytmiserandet af dylika kroppsrörelser, hvilket 
kallas »dans». 

' Anmärkt redan af A. Mankell, Om sann och falsk deklamation 
(1862), s. 11, och senare närmare utfördt af en mängd följande författare. 



— 180 — 

den ena har ett i någon män starkare intensitetsmaximuin 
än den andra, som därför kännes såsom jämförelsevis under- 
ordnad. 

Systematiserad och drifven till sin spets — genom sam- 
tidigt regelbindande af kvantiteten, så att »fötterna» bli un- 
gefär lika långa — är denna tendens i s. k. vers. Men äfven 
i den vanligaste prosa föranleder den en mängd intensitets- 
förändringar, t. e. bokhållare 3201, men bruksbokhållare 30201 ; 
fartyg 32 .ångfartyg 302; förbi 03: förbigå 302; Köping 31 : 
Jönköping 301 (jämte 320); major 03 : major Palm 103 : major 
Helin 0103 eller 1003: major Abelin 01003 eller 10103; ma-- 
dam 03 : madam Olsson 1030 : madam Lundin 0103 eller 1003 ^ 
hotell 03 : hotell Snea 1031 : hotell Kung Karl 0103 eller 1003 z 
general 103: general Gadd 1003 : general Melin 10103; paragra 
103 : paragraf tre 1003; nytt år 33 : godt nytt år 203; han står- 
03: han forstår 103: att han förstår 1003 :så att han förstår^ 
10103 : lås så att han förstår 300103 osv. * Jämför ytterligare- 
sådana mindre konsekventa fall som Tusen och en natt 20103 
i stället för 30033, en svart och hvit ko 2003 *. 

6. Rent grammatiska anledningar, närmast af semo— 
logisk natur, föreligga i de fall, då man — så snart icke? 
någon af de ofvan under 1 — 5 nämnda faktorerna möjligei^. 
vållar en rubbning — på grund af häfd tillägger ett foneira 
en viss inlensitetsbeskaffenhet, som i fonemets lexikaliska 
form (dvs. den form det har, taget isoleradt, t. e. såsom svai* 
på en fråga) ^ icke kan utan risk för dess specifika belydelsc? 
ändras. Sådana fall äro t. e. »i för'går» i motsats till »det 

förgå'r)), den vackra Ka*rlberg : det vackra Karlber'g, två smä 

— \ 

^ Se särskildt A. Lindgren, Satser i st}ensk nerslåra, s. 12 fT. (= Ny 
svensk tidskrift 1880, s. 232 fT.). Jfr ock Jespbr8£n, a. st. s. 567 fT. 

* Kn mängd andra dylika fall ur v. Kreemers språkbruk framhållas 
med skäl såsom varande tvifvelaktiga af A. Lindoren i Ny svensk tidskrift 
1883, s. 634 (jfr v. Kr.«mer, a. st. s. 101). 

' Det är endast dylika former som i lexika registreras. Häraf nam- 
net »lexikalisk form». 



— 181 — 

Mafor : en käck majo'r, godt bete : bete' sig, har du duckat : 
en dukat, del han stå'r på : det som står på' osv. Men, som 
sagdt, dessa intensitetsförhållanden äro specifika för fonemets 
isolerade ställning och modifieras utanför densamma ofta på 
mångfaldigt sätt, t. e. »i förgår afton» med 10 i stället för 
30, »major Palm» med 10 i st. f. 03, »jag sade inte te, utan 
betevf med 33 i st. f. 03, »det står på, icke i skåpet» med 33 
i st. f. 30, »han står på hufvudet» med 10 i st. f. 30 osv. 

Den rent grammatiska intensiteten (den »lexikaliska be- 
toningen») * beror, som sagdt, visserligen numera på tradition 
och häfdvunnen vana, men från början har den sin grund 
i någon af de ofvan under 1 — 5 behandlade orsakerna, för- 
nämligast de af logisk och rytmisk natur. Att t. e. orått 
uttalas med helstarkt o- beror därpå, att det från början 
vanligen uppträdt i en tyst eller uttalad motsättning mot 
rätt. Alt tvärtom ofantlig har helsvagl o- beror därpå, att 
detta ord icke äger något sig motsatt fantlig, hvarför dess 
nekande o- förblir lika svagt framhäfdt som t. e. negationen 
inte i sammanställningar som inte råt't, inte san*t osv. Då 
åter omöjlig redan i sin lexikaliska form vacklar mellan hel- 
stark och helsvag intensitet hos o-, så beror detta på att 
ordet användts i motsättning mot möjlig (och då med uttalet 
omöjlig) minst lika ofta som det (med uttalet omöjTig) fått 
representera ett »inte möjlig (än mindre verklig eller nöd- 
vändig)». Hjårteräss framhäfver -dss, emedan ordet — helt 
naturligt — vida oftare användes i motsättning möt de ofriga, 
till antalet icke mindre än 12 korten i hjärter än mot de 
öfriga, till antalet blott 3 assen (i hvilken sednare fall man 
också mycket riktigt säger lijär terasset). Trmnfäss däremot 
far den omvända intensitetsfördelningen, detta emedan ordet 
nästan uteslutande användes för alt framhålla den triumfe- 
rande färgen själf, icke kortets valör inom färgen; skulle det 

* Svahn använder i stäUet termen )»etymologisk betoning». Jespersen 
talar om »traditionelt tryk». 



— 182 — 

sednare någon gång vara fallet, så kan ordet undantagsvis 
följa typen hjårteräss', t. e. i Geijers bekanta vers: »skrala, 
som sute de jämt med trumfåss\ och sitta dock blott med 
en hackan). Tjugueft accentueras så, emedan det oftare tan- 
kes motsatt 22 — 29 än 31, 41, 51 osv. (i hvilket sednare fall 
man får höra tjugueft, treftieft osv.). Po^sitiv elektricitet har 
sin förklaring i motsatsförhållandet till den negativa, under 
det att instrumentnamnet positiu behållit den ursprungliga 
utländska accenten, och adjektivet positiv i betydelsen 'be- 
stämd* vacklar på grund af än förefintlig, än uteblifven asso- 
ciation med negativ. Såsom grammatiska termer ha de stän- 
digt i medveten motsats till hvarandra brukade alc'tiv och 
pas'siv nu angifna uttal, under det att i andra betydelser man 
ungefär lika ofta hör akti'v och passfv. 

Om vi i nu anförda fall, som kunna mångfaldigas i det 
oändliga, ha exempel på en grammatiskt regierad intensitet, 
hvilken uppstått af ursprungligen logiska anledningar, så ha 
vi däremot exempel på en dylik af ursprungligen rytmisk 
natur i sådana fall som då man vid sidan af konung 31 liaf 
konungar 301 och konungarna 3001 (jämte 3010), eller då 
kanske 31 trädt i stället för äldre kanske' 03 af ursprungligt 
kan ske (med, såsom vanligt, trycksvagt hjälpverb), emedan 
ordet vid placering framför tryckstark slafvelse (t. e. kanske 
snarare, kanske bättre o. d.) vanligen rytmiserades till 10 
eller 20, som vid denna proklitiska forms upptagande till 
själfständig form och sålunda särskild språktakt förstärktes 
till 31, m. m. dylikt. 

I många fall åter beror den grammatiska intensiteten 
på direkt lån från främmande språk, t. e. duka't, majo'r m. m. 
dylikt, hvarom närmare framdeles. 

Af blandad grammatisk-semologisk, retorisk-stilistisk 
och logisk natur är följande fall af intensitetsförstärkning ut- 
öfver det normala. Vid emfas, dvs. då man vill genom ut- 



— 183 — 

talet antyda, att ett visst fonem skall fattas i så pregnant 
(innehållsdiger) betydelse som möjligt — jfr ofvari s. 110 — 
plägar man ofta uppdela detsamma i flera språktakter, alltså 
ge det flere intensitetsmaxima, än det i sin lexikaliska fonn 
har *, t. e. be'svå'rlig, ge'me'n, vis'serKgen, o^viFlko'rligen, in'ga'' 
lun'da' eller ingalunda, ad kura* t (eller ac'ku'ra't), kom*pleft, 
ab'solu't (eller ab'so'lu't) osv. Särskildt ofta träfTas denna 
företeelse vid prefixafledda eller sammansatta ord, där pre- 
fixet eller första sammansättningsleden redan afser att för- 
stärka det följandes betydelse, hvadan alltså t. e. Iung*vå't, 
spriftga len, kolsvar' i, Ts/ra/'/, genombeske'dUg äro af ännu en 
smula kraftigare innebörd än lung'våt, kolsvart osv. 

En härmed besläktad företeelse, ehuru mera af praktisk 
än af retorisk-stilistisk natur, är militärspråkets skyfdra' ge-- 
vårf o. d. abnormt flertaktiga uttryck. 



ii 47. De enskilda ljudens olika intensitet. 

Alla språkljud kunna uttalas än starkare än svagare, 
dvs. än med större, än med mindre exspirationstryck. Ja 
till och med mutor kunna — naturligtvis icke uttalas, men 
— produceras på motsvarande olika sätt; t. e. i back-kant 
och knapp'par är mutan k^, resp. pp tydligen icke blott längre, 
ulan äfven starkare än i bak-kant, resp. hop-pressa. Men 
dä det icke förty är både svårt och språkligt sedt mindre 
viktigt att klassificera de enskilda ljuden efter deras olika 
intcnsitelsgrad i ena eller andra fallet, så beror detta på föl- 
jande omständigheter af olika slag: 

1. Vissa ljud äro i sig, dvs. på grund af själfva deras 



^ Att extraordinär uppdelning af ett fonem i flere takter än vanligt 
äfven kan förekomma af andra anledningar, framgår af de exempel med 
intensitctsfördel ningen 33, som ofvan s. 178 anförts under antitetisk be- 
toning. 



— 184 — 

bildningssätt, starkare än vissa andra ^ Denna motsättning 
gäller i fråga om tenues och medior, ity atl kontaktens 
sprängning (hös de förra) med nödvändighet kräfver ett större 
tryck än dess lösning (hos de sednare) *; jämför p, /, /, J, 
i\ k med resp. fr, rf, <(, j/, g, g. Däremot är det oriktigt att 
med Sievers ^ anse, det alla perspirerade ljud äro i sig star- 
kare än de motsvarande pertonerade. Ty det onekliga plus 
i fråga om utandningsstyrka, som visar sig t. e. hos f och s 
jämförda med resp. v och r, är icke ett plus i fråga om 
lufttryck, utan i fråga om det kvantum luft, som på en 
och samma tid slappes fram genom ansatsröret. Alt åter i; 
och z släppa fram mindre luft åt gången (och sålunda lun- 
gornas luftförråd vid deras frambringande räcker längre än 
vid f och s), beror på att röstbanden genom sin tillslutning 
(vid tonandet) lägga hinder i vägen och endast så småningom 
portionera ut luften. Sievers' åskådningssätt skulle leda till 
exempelvis den konsekvensen, att under för öfrigt lika för- 
hållanden ett perspireradt — och i sin mån naturligtvis äfven 
ett persiffleradt (hviskadt) ljud — är starkare än ett pcrto- 
neradt, hvilket ju är orimligt och kraftigt vederlägges af er- 
farenheten. Man måste nämligen tvärtom framhålla följande: 
2. Ljudens intensitet är för.ähö råren uppfattbar endast 
i mån af deras hörbarhet (sonoritet); det är för honom en- 
dast fråga om hvad som höres, icke livad som göres. Den 
»subjektiva intensiteten» (se I, 345), hvilken är den som är 
af språkligt intresse, är direkt afhängig af sonoriteten. In- 
tensitet är sålunda, rent språkligt sedt, icke till annat än i 
sammanhang med sonoriteten, och dess difTerentieringsmöj- 
lighet (för åhörarens uppfattning) växer med sonoritetsgraden 

* Jfr ofvan s. 94 f. rörande den så att säga inneboende k va uti t ets- 
skiUnaden mellan durativa och momentana ljud. 

» Jfr I, 368. 

' Gnindzuge der Phonelik, 5 aufl., s. 70; riktigare. Breubr, Deutsche 
Phonetik, s. 95 ff. 



— 185 — 

(hvarom se ofvan s. 52 f.). En med aldrig så energiskt 
tr}'ck frambragt muta äger sålunda rent språkligt betraktad 
ingen intensitet ^ En tenuis eller ett /i-ljud kan naturligtvis 
frambringas med samma tryck som ett gallskriket a, men 
under det att det sednare för örat skiljer sig himmelsvidt 
från ett vanligt, i det dagliga iifx^et uppträdande a, så är 
skillnaden mellan ett skriket och ett normalt p eller h knappt 
märkbar; detta beroende på att a är vårt allra sonoraste 
ljud, de andra båda däremot representera bland våra språk- 
ljud minimum af sonoritet. Alltså: man kan hos språkljuden 
särskilja desto flera intensitetsgradcr, ju sonorare ljuden äro. 
3. Lika lätt som det är att i omedelbar förbindelse 
med hvarandra frambringa två ljud med hur olika kvantitet 
som helst — se kap. 2 ofvan — lika svårt är det att ome- 
delbart med hvarandra förbinda två ljud med mycket olika 
intensitet. Jämförelsevis lätt är det, då de båda ljuden till- 
iiöra olika tryckstafvelser ', t. e. lie. Mycket svårt är det 
däremot, om de tillhöra samma tryckstafvelse, hvilket ju be- 
t3'der, att de frambringas med samma exspirationsstöt. Är 
nu denna jämförelsevis stark, så bli alla de ljud, som i och 
^eiiom densamma produceras, relativt starka — men därför 
icke sinsemellan alldeles lika starka (jfr ofvan s. 179 och 
vidare här i det följande) — och alldeles omvändt, då ex- 
^pirationsstöten i fråga är jämförelsevis svag. Så t. e. är f 
^Uer p i förr, resp. pall afgjordt starkare än i förstå', resp. 
^apa, men detta därför att den stafvelse, det förra ljudparet 

o 

iillhör, är relativt stark. A andra sidan måste erkännas, att 
del första f i fiffig är svagare än det andra, och att /*är t. e. 
i straff starkare än i Rolf, trots att alla dessa /*-ljud slå i 
stafvelser med samma starka inlensitetsgrad. Men dessa sist- 
nämnda intensitetsskiftningar bero på de allmänna lagarna 

* .Ifr däremot, Iiurusom den, liksom andra pauser, ugcr kvantitet 
af olika grader. 

' Särskildt om man talar »ststckato», t. c. ofta i jaha! 



- 186 — 

för intensitetens fördelning inom stafvelsen (se nedan § 49). 
Vi finna alltså, att de enskilda ljudens intensitet står i ett 
så intimt sammanhang med och beroende af stafvelseinten- 
siteten, att det, då jag nu går att redogöra för och klassifi- 
cera intensitetsgraderna, tydligen är praktiskt att lägga staf- 
velseintensiteten till gruhd och således först betrakta denna 
under jämförande af en stafvelse med en annan för att först 
sedermera öfvergå till skärskådande af intensitetens fördel- 
ning inom en och samma stafvelse. 

§ 48. Stafvelseintensitens olika gfrader. 

Det är här naturligtvis fråga om t ryck stafvelse, dvs. 
fonemet mellan två intensitetsminima, hvilket fonem sålunda 
alltid inom sig sluter ett inlcnsitetsmaximum. Naturligtvis 
äro hvarken dessa minima eller maxima alltid lika starka, 
vare sig absolute eller relative sedt, vare sig i sitt inbördes 
förhållande eller i förhållande till andra intensitetsminima 
och -maxima, ja icke ens hos alldeles samma stafvelse i en 
och samma persons mun vid olika tillfällen. Intensiteten 
växlar nämligen, såsom ofvan i § 46 framhållits, på oändligt 
rikt sätt alltefter olika personer — personer med »stark» 
eller »svag röst» — eller hos samma person alltefter olika 
förhållanden och syften såsom olika lokal, åhörarekrets, sin- 
nesstämning, stilart (t. e. högtidlig eller familjär, dvs. popu- 
lärt uttryckt »orerande» eller »prat») m. m. Jag frånser 
här alla dylika olikheter och fäster mig blott vid de inten- 
sitetsdifTerenser, som förekomma hos en och samma individ 
vid hans under fullt normala förhållanden (t. e. neutral sin- 
nesstämning o. d.) företagna produktion af fonemerna i deras 
lexikaliska former. 

Men äfven med denna begränsning finna vi lätt, att 
intensitetsgraderna i det lefvande språket äro hart när oänd- 
ligt många, om man nämligen fäster sig vid hvad som i ty 



— 187 - 

fall faktiskt produceras. Men här, liksom öfverallt inom 

språkets värld, ta vi ej hänsyn därtill, ulan till hvad som 

i produktionsväg åsyftas. Och likasom vi ej tala om olika 

slags I-ljud, äfven i händelse det skulle kunna bevisas, att 

vi aldrig i hela vårt lif uttalat vokalen i tvä gånger på precis 

samma sätt, utan vsammanfatta hela denna stora grupp af 

hvarandra snarlika och till identitet syftande i-ljud under 

ett, anseende dem som ett och samma ljud (»z»), detta därför 

att de möjligen befintliga olikheterna, äfven om de märkas, 

dock icke äro bärare af någon semologisk differens (såsom 

däremot t. e. är förhållandet med motsatsen i:e:o:y i bi: 

be: bo: by o. d.): så skilja vi ej heller här på flere grader 

än dem, som tydligen äro åsyftade såsom representanter för 

språkliga distinktioner. Namnet på hvarje intensitetsgrad 

är således — liksom förhållandet är med de namn, som ange 

ljudens kvalitet (jfr I, 407), kvantitet osv. — ett artnamn, 

namn på en grupp af hvarandra närstående intensitetsgrader. 

Det behöfliga antalet af dylika grader är icke detsamma 
i olika språk, i det att somliga kanske blott tarfva två, under 
det att andra _kunna kräfva tre, fyra eller ännu llere. Ej 
heller äro differenserna de olika graderna emellan alldeles 
lika i skilda] språk, utan t. e. i germanska språk mycket 
större än t. e. i franskan, där alla äro ovanligt små, så att 
Ull och ^med det — oriktiga — påståendet framställts, att i 
franskan alla stafvelscr äro lika tr^xkstarka (och sålunda 
deras accentuella olikhet endast af tonalitetsnatur, dvs. be- 
roende på tonhöjdsdifferenser). Jämför å andra sidan för- 
liållandet i engelskan, där enligt Passy ^ ett ord kan uppvisa 
en ända till sju-gradig »serie bicn marquce», t. e. impenetra- 
bility, med siffror angifvet: 6513724. 

Till en jämförelsevis fast utgångspunkt - en normal- 
intensitet — .vid jämförelsen mellan våra olika intensitets- 

^ Étude sur les changcmenis phonétiqties, s. 60. Jfr ock H. Looeman, 
Tennis en media, s. 34 f. 



~ 188 — 

gradar väljer jag nu den grad af tryckstyrka, som tillkommer 
en ensam stafvelse, uttalad såsom ett lugnt hållet svar på en 
fråga, t. e. (hur många?) tre. Denna styrkegrad representerar 
nämligen det normala intensitetsmaximum. Jämföra vi nu 
härmed tre andra fonemer (i deras lexikaliska uttal), nämligen 
trekant, trea och tretti, så finna vi, att i alla dessa fall ordets 
andra stafvelse är svagare än dess första och äfvenledes sva- 
gare än det enstafviga /re, under det att däremot detta sist- 
nämnda i fråga om styrka är alldeles likställdt med eller 
åtminstone blott i högst ringa män — jfr nedan s. 190 f. 
öfverstiger första stafvelsen i de tre nämnda tvåstafviga orden. 
Vidare finna vi, att under det att -kant är föga svagare än 
/re(-), är däremot sednare stafvelsen i trea och i tretti be- 
tydligt svagare, på samma gång som dessa båda stafvelser 
inbördes skilja sig i styrka ungefär lika mycket som /re(-) 
och -kant skilja sig frän hvarandra. Och ändtligen är det 
tydligt, att den sednare stafvelsen i tretti är af samtliga den 
svagaste och öfverhufvud bland stafvelser representerar in- 
tensiletsminimum. Jämförda två och två kunna alltså tre{-) 
och 'kant sägas vara, visserligen i olika grad, relativt starka 
eller »fortes», -a och -// däremot, också visserligen i olika grad, 
relativt svaga eller »lenes» (jfr rörande dessa termer I, 344 
och 363). 

Vi finna alltså, att vi till att börja med kunna för det 
nysvenska riksspråket uppställa åtminstone fyra väl skilda 
intensiletsgrader och från denna synpunkt gruppera våra 
stafvelser enligt följande schema: ^ 

* JTr de rätt afvikaiidc uppställningarna dels hos Lyttk ens- Wulff, 
Siy. språkels ljudlära II, 102 noten (1885), dels — bättre — hos Kock, Språk- 
historiska undersökningar om svensk akcent II, 27 f. (1885) med senare 
modifikationer i Sv. landsmålen VI, 2, s. 15 f., 23 f. och XIII, 11, s. 1 ff. 
samt Die all- und neuschwedische accentuierung^ s. 10 ff. (1901). I*å Lytt- 
kens-Wulffs system baserar sig väsentligen intensitetsbeteckningen i Sik 
akademiens ordbok (jfr Kocks berättigade kritik däraf i Sv. landsm. XIII, 
11, s. 3 f.). Min här ofvan utvecklade indelning och beteckning af hiUiö- 



— 189 — 

A. Stark eller, när man för tydlighetens skull så fin- 
ner behöfligt, »ti*yckstark» (af andra författare äfven kallad 
»starktrjxkig», »starktonig» ^ »betonad» *) stafvelse med in- 
tensitetsgraden fortis (starktryck, »starkton ^)). Af tvenne slag: 

a) Helstark (annars äfven kallad »hufvudtryckig», 
»hufvudtonig S>) stafvelse med intensitetsgraden fort issimus 
(hufvudtryck '; annars äfven »hufvudstyrka», »hufvudton S)). 
den största grad som i normalt tal under neutral sinnes- 
stämning öfverhufvud användes. Skulle man behöfva någon 
term för den eller de högre grader, som undantagsvis kunna 
förekomma vid emfas eller under andra extraordinära om- 
ständigheter, så kan man gifva denna eller dessa det gemen- 
samma — ty de äro hartnär omöjliga att klassificera ~ 
namnet ultra fort is (öfverstyrka) och kalla en stafvelse med 
dylik intensitetsgrad öf ver står k. 

Fortissimus betecknas vid behof lämpligen med siffran 
3 (resp. ultrafortis med 4), som emellertid icke behöfver ut- 
sättas vid enstafviga, isoleradt uttalade fonemer, eftersom 

rande fenomencr har jag redan i det väsentliga framställt i Nordisk fa- 
miljebok. Supplement, artikeln accent (1895) och i Inledning till moders- 
målets prosodi (1897). Detta system har sedan i allt väsentligt upptagits 
i åtskilliga granlmatiska och metriska arbeten (t. e. Beckman, Grunddragen 
af den sv. versläran, 1896, och Sv. språklåra, 1904) samt de flesta dialekt- 
undersökningar (alltifrån K. P. Lkvvler, Skuttungemålets akcentuering,lS9S). 
1 fråga om själfva termerna har Jag emellertid en föregångare i A. Mankell, 
Om sann och falsk deklamation (1862), som redan använder (t. c. s. 9) 
»stark» och »svag» samt »helstark» och »halfstark», om ock i en från min 
något afvikande betydelse. Samma sifTersystem som jag (3, 2, 1,0) använ- 
der nu LoQEMAN, Tenuis en media (1908). 

^ Denna term är, liksom alla andra som innehålla -ton-, olämplig 
i fråga om intensitetsförhållanden, enär den helt naturligt för tanken hän 
pä tonalitetsförhållanden. Märk t. e. den villervalla, som skapats därigenom 
att termen »tonlös» än tas i betydelsen »trycksvag», än i betydelsen »per- 
spirerad»; när det t. e. talas om en »tonlös vokal» vet man ofta icke hvad 
författaren menar. 

' Denna, i- de fall då man vill undvika utländska ord synnerligen 
lämpliga, term är använd redan af Lyttkens-Wulff. Kock begagnar i stället 
här termen »fortis» eller »exspiratorisk hufvudakcent». 



{ 



— 190 — 

dessa alltid ha denna intensitetsgrad. Exempel äro o/, på, 
spår, hund, kam, första stafvelsen i spå'ret ^ 30, kam'men 30, 
pofkarna 301, vffsende 301, spara ^ 31, kanima 31, kam- 
made 301, spårhund 32, kam^marlård 302, andra stafvelsen 
i trafik 03, leka^men 030, hjåltinna 031, prinses^sorna 0301, 
tredje stafvelsen i klöfverknek' I 103 (eller 203), matematisk 
1030, ägarin' na 1031 osv. 

Rydqvist, R. R. (se I, 248), Lytlkens- Wulff och, ehuru 
med stor tvekan, Kock*^ anse, alt denna intensitetsgrad bör upp- 
delas i tvenne: en starkare (Lyltkens-WulfTs »fortior». Kocks 
»den starkare förlis»), tillkommande den helstarka stafvelsen i 
språklakter med akut taktform (se § 50), t. e. spåret, kam'- 
men, pofkarna o. d. ; och en svagare (Lyttkens-Wulffs »förlis», 
Kocks »den svagare fortis»), tillkommande den helstarka 
stafvelsen i språktakter med grav taktform (se S 50), t. e. 
spåra, kam^ma, kam^made o. d. Saken synes, åtminstone 
för riksspråkels vidkommande ^, rätt tvifvelaklig, helst som 
v. Kraemer i ullrycklig opposition mot Rydqvists uppfattning 
finner det vara »uppenbart», alt tvärtom just ord med grav 
taktform ha »tryckningen starkare», att t. e. »styrkan är . . 
ojämförligt mer framträdande för örat i l:sta stafvelsen af: 
våris, hafssvall, än i l:sla stafvelsen af: hatet, hästen. — Ja 
äfven hos l:sla stafvelsen i: örfil, kärlek, yngling, hästar, 
tyckes den mig mer framträdande». * Möjligen ha Rydqvist 



' Om hufvud t ryckets beteckning alltefter intensitetens furdelning 
inom* stafvelsen (se Ji 49) eller efter taktformen (se Ji 50) med ' eller ', 
placerade näst efter tecknet fur det ljud (inklusive mutorna), som inom 
stafvelsen företrädesvis representerar intensitetsmQximum, se de bada nyss 
citerade paragraferna i det följande. 

' Sv. landsm. VI, 2. s. 22 f. Denna tvekan har emellertid senare 
(se Sv. landsm. XIII, 11, s. 3 f.) ökats till ett bestämdt bestridande af 
Lvttkens-Wulffs äsikt. 

■ Om förhållandet i gutniskan se Kmntberg i Sv. landsm. VI, 1 ock 
Kock, ib. VI, 2, s. 22. 

* Soensk metrik II, 70. Emellertid är detta parti uteslutet i arbetets 
andra upplaga (Samlade skrifter I, 285). 



— 191 — 

och hans efterföljare låtit af den på första stafvelsen af spå'- 
ret osv. hvilande hetydligt högre tonen förleda sig alt tro, 
att denna stafvelse äfven har större intensitet än första staf- 
velsen i spara osv ^ Men å andra sidan vore det ju a priori 
högst rimligt, om den högre tonen verkligen vore förbunden 
med en i någon mån större intensitet (jfr I, 344 f.) K Vare 
härmed huru som helst: finnes skillnaden, så synes den mig 
i alla händelser vara för obetydlig för att kräfva införandet 
af särskilda termer och olika beteckningssätt ^ 

b) Halfstark (ofta kallad »starkt bitonig», stundom 
»starkt bitryckig») stafvelse med inlensitetsgraden semifortis 
(starkt bitr>'ck; annars ofta »stark biton») ^ Denna grad 
betecknas här med siffran 2, t. e. spår hund 32, o'lård 32, strids^ 
häst 32, bom' olja 320. fran'smännen 320, kammarlård 302, 
egendom 302 (jämte 301). nåftelduk 302, Satherberg 302 
(jämte 301), la' ndsvägsdammet 3020 osv. 

Denna grad uppdelas af Kock i tvenne: en starkare (af 
Kock kallad »stark semifortis») i språktakter med grav takt- 
form, t. e. spårhund, bom^olja, kam^marlärd ö. d. och en 
svagare (af Kock kallad »svag semifortis»), i språktakter med 
akut taktform, t. e. strid^shäst, fran'smännen, nåftelduk o. d. * 

* Dcltu förklaringsförsök kan dock icke gälla Lyttkeus-WulfT, som 
anse att »riksspråket», dvs. det af dem beskrifna sydväst-svenska uttalet, 
har lägre ton u första stafvelsen i spåret o. d. än å samma stafvelse i 
spåra o. d. 

' Det är därför, såsom redan Kock framhållit, mycket att beklaga, 
att Sv. ak:s ordbok i anslutning till Lyltkens-Wulff betecknar typen spa re/ 
med 41 (i si. f. 30) och typen spåra med 32 (i st. f. 31). 

■ Kock använder jämte termen semifortis (så vanligen) äfven »ex- 
spiratorisk halfakcent». I.yttkens-Wulff åter bruka alternativt »halftr^-ck» 
och »fullstarkt bitryck», hvarunder de dock inrymma äfven det fall af se- 
milenis, som Kock kallar levis (se B, a nedan). 

* Äfven Lyttkens-Wulff uppdela visserligen sitt »halftryck» (se föreg. 
not) i två grader, af hvilka den starkare, som de kalla » se m i for tior» och 
beteckna med 2 -H (i Sv. ak:s ordbok ersattaf^ 2), motsvarar Kocks »starka 
semifortis». Men då deras svagare grad, som de kalla »semifortis» och 
beteckna med 2, väsentligen motsvarar Kocks »levis» (och sålunda faller 



\ 



— 192 — 

Jag vill icke bestrida den åtminstone fakultativa tillvaron af 
denna differens, helst foneiner med akut taktform faktiskt 
ha en utpräglad tendens att förvandla en ursprungligen half- 
stark slafvelse till halfsvag eller rentaf helsvag (jfr t. e. fratis- 
man, trädgård m. fl. dylika ord, som kunna uttalas på alla 
tre sätten, dvs. med 32, 31 eller 30). Men den synes mig 
vara för obetydlig för alt tarfva särskildt uttrjxk i termino- 
logi och beteckning. 

B. Svag eller, när man för tydlighetens skull så flnner 
behöfligt, »trycksvag» (annars äfven kallad »svagtryckig», 
)>svagtbnig») stafvelse med intensitetsgraden len is (svagtryck, 
»svagton», hos Kock »infortis — i hans äldre arbeten »non- 
foiiis» — eller »exspiratorisk biakcent») ^ Af tvenne slag: 

a) Halfsvag (ofta kallad »svagt bitonig», stundom 
»svagt bitryckig») stafvelse med intensitetsgraden semilenis 
(svagt bilryck, annars ofta »svag biton»). Denna grad be- 
tecknar jag med siffran 1, t. e. spå'ra 31, kam'ma 31, francs- 
man 31 (jämte 32 och 30), /5r/a//ari/i'iia 01031 (jämte 02031, 
bedrägeri' 0103 (jämte 0203), ka'rlarna 30\, pojkarna 301. 
ko"nungarna 3001 (äfven 3101) eller 3010, un^derdånigasie 
302010 eller 302001,' for tro'endena 03010 eller 03001. meAa/irt 
103. ceremoni' 1003, beslu'tade 0301, uniuersiie'iet 101030, iden ii- 
fikaiio'n 010103 osv. 

Afven denna intensitetsgrad uppdelas af Kock och Lylt- 
kens-Wulflf i tvenne: en starkare (af Kock kallad »levis», af 
Lyllkens- Wulff kallad »semiforlis» och betecknad med 2), 



under min »semilenis» se B, a nedan), under det att de endast »i andra 
rummet» låta därunder inrymmas livad Kock anger såsom »svag semifortis» 
och anse att detta »bättre» föres till en ännu svagare intensitetsgrad (Kocks 
»levior», deras »levis» med beteckningen 1 -f, i Sv. ak:s ordbok ersatt af 
'^1): sä har deras uppdelning af scmifortisgraden egentligen ingenting att 
göra med Kocks. 

* Lyttkens-Wulff använda termen »svagt (eller upphäfdt) tr^xk», 
frän hvars område de dock utesluta det fall af min »semilenis» (se nedan 
a), som Kock kallar »levis»; jfr föregående not. 



— 193 — 

tillkommande de halfsvaga stafvelser, som äro placerade efter 
den helstarka i en språktakt med grav taktform, t. e. sista 
slafvelsen i spå'ra, kamma, forfattarin'na, ka'rlarna m. m.; 
och en svagare (af Kock kallad »levior», i äldre arbeten — före 
1884 — »biakut», af Lvttkens-WulfF kallad »levis» och beteck- 
nad med 1 +, i Sv. ak:s ordbok utbytt mot 1) i alla öfriga fall 
af svagt bitryck, t. e. i sista stafvelsen sl{ pof kärna, besläktade, 
första stafvelsen af mekanik, ceremoni o. d. Den sannolikt 
befintliga differensen ^ synes mig emellertid äfven här vara 
alltför ringa för att tarfva uttryck i terminologi och beteckning. 

b) Helsvag (ofta kallad »obetonad», stundom »otonig», 
»otryckig») stafvelse med intensitetsgraden lenissimus (otryck, 
annars äfven »oton», »otonighet», »obetoning», Kocks »levissi- 
mus», Lyttkens-Wulffs »levissimus = normalen *»), den lägsta 
grad som i distinkt tal förekommer, i det att ytterligare re- 
duktion leder till otydlighet (jfr ofvan s. 106) och slutligen 
förstummande. Skulle undantagsvis, t. e. för ett sådant fall 
som hviskning, en ännu svagare grad behöfva anges, så kan 
denna kallas ultralenis och en stafvelse med denna inten- 
sitetsgrad benämnas öfversvag. 

Lenissimus betecknas vid behof med sifTran O — Lytt- 
kens-Wulff använder 1 (i Sv. ak:s ordbok ersatt af 0) — 
men kan i allmänhet utan någon olägenhet lämnas obeteck- 
nad, därest fonemets öfriga stafvelser erhållit siflerbeteckning 
sig åsätt så som t. e. beslu^tade^. Annars skrifver man t. e. 
spfYrei 30, kam'men 30, pofkar 30, besMt 03, mekani'k 103, 
betalade 0301, befatta 030, hjältinna 031, uniuersite' tet 101030, 
ceremon! 1003 osv. 

Strängt taget borde de, som anse nödigt att uppdela de 
föregående graderna i två underarter inom hvardera, göra 
på samma sätt äfven i fråga om lenissimus. Ty oförnekligt 
torde det vara, att t. e. den helsvaga mellanstafvelsen i ta- 

< Iakttagen i Skuttungc-inålet af (iRn>, Sv. landsm. XVIII, 6, s. 14. 

' Ktl ytterst vilseledande uttryckssätt. 

Soreen, Vört spräk, Bd II. IH 



194 

lade (301) o. a. dylika språktakter med grav taktform är 
någon smula starkare än den äfvenledes helsvaga nästsista 
stafvelsen i beta'lade (0301) o. a. dylika språktakter med akut 
taktform. Och denna skillnad synes mig t. o. m. viktigare 
än någon af de ofvan under A, a och b samt B, a om- 
nämnda; jfr s. 211 noten. 

Semifortis och semilenis sammanfattas vid, icke sällan 
förekommande, behof under den gemensamma termen bi- 
tryck (ofta kalladt »biton», någon gång »medeltryck») och 
i öfverensstämmelse därmed få halfstarka och halfsvaga staf- 
velser den gemensamma termen bitryckiga (ofta »bitoniga», 
någon gång »medeltryckiga»). 

>^ 49. Intensitetens fördelning* inom stafvelsen. 

Eftersom man med tryckstafvelse (stafvelse i vanlig me- 
ning) förstår ett fonem, som ligger mellan tvenne intensitets- 
minima, så är klart, att h varje stafvelse måste ha ett inten- 
sitetsmaximum. Det (eller de, se strax nedan) ljud inom 
stafvelsen, under hvars uttalstid detta maximum inträffar, är 
alltså stafvelsens relativa fortis, alla dess öfriga ljud relativa 
lenes. Fortisljudet sammanfaller visserligen oftast men dock 
långt ifrån alltid med stafvelsens sonant — se härom ofvan 
s. 55 — t. e. VIS men viss o. d. 

Detta intensitelsmaximum behöfver ej nödvändigtvis 
vara begränsadt till ett enda ljud, utan kan någon gång, om 
ock med svårighet, sträcka sig öfver tvenne (t. e. vid ett 
med emfas frambragt »ditt äss.hy o. d., se ofvan s. 114), om 
ock i sä fall gärna cirkumflex (hvarom se nedan s. 199) in- 
ställer sig. Men vida vanligare är, att intensiteten icke kan 
uppehållas vid sin höjdpunkt ens under ett enda ljuds hela 
uttalstid, utan att tvärtom redan själfva fortisljudet i staf- 
velsen har till att börja med ett, vanligen mycket kort, kre — 
scendo (dvs. tilltagande i ljudstyrka, se I, 363) för att efte^" 



- 195 — 

nådd höjdpunkt (»kulmen») mer eller mindre liastigt öfvergå 
lill ett dekrescendo (dvs. aftagande), som kan fortskrida mer 
eller mindre långt (hvarom se vidare nedan s. 196 ff.). Stundom 
inträder emellertid efter ett jämförelsevis obetydligt dekre- 
scendo ett nytt krescendo, hvilket kan stiga till ett mått, som 
antingen öfversliger eller, vanligen, understiger det förra. Strängt 
taget skulle man vid denna s. k. cirkumflekterande (se I, 
365) intensitet kunna tala om två — icke en - - stafvelser, 
enär ju alltid ett relativt intensitetsminimum måste ligga 
mellan de båda krescendona. Men då detta minimum sällan 
eller aldrig når ned till den svaga intensitetsgrad, som i van- 
liga fall skiljer tvenne stafvelser åt, så plägar man ej så upp- 
fatta saken ^ I alla händelser är gränsen mellan en cirkum- 
flekterad stafvelse och två stafvelser ytterst svår att uppdraga 
Gfr I, 365). 

Äfven stafvelsens lenesljud ha ingalunda samtliga all- 
deles samma, lägre, intensitetsgrad, utan de ordna sig i regeln 
så i fråga om intensitet, att denna är något större ju när- 
mare de stå intill fortis eller noggrannare angifvet dess maxi- 
mum, och de bilda alltså ett krescendo före samt ett dekre- 
scendo efter fortisljudet. Därför är t. e. f något svagare i 
frisk än i fisk och likaså s i Hfins något svagare än i has; 
men dessa skillnader äro för örat föga märkbara, ja för 
mången väl icke alls uppfattbara. 

På grundval af ofvan förda resonemang uppställer jag 
nu följande schema för intensitetsfördelningen inom stafvelsen 
(hvarvid jag blott tar hänsyn till de helstarka stafvelserna, 
eftersom de lina åtskillnader, hvarom här är fråga, näppe- 
ligen kunna i fråga om de öfriga stafvelsearterna med någon 
säkerhet uppfattas): 

A. Enkel intensitet (Kocks »enspetsig fortis», en för- 
svenskning af Sievers' »eingipfliger Silbenaccent») innebär, 

* Hvilket dock O. Bremer, Deutsche Phonetik, § 185 anm., konsekvent 
nog rekommenderar att ^öra. 



— 196 — 

att blott ett enda krescendo förekommer inom stafvelsen. 
Alltefter platsen för stafvelsens intensitetsmaximum kan denna 
sorts intensitet äter vara af två olika slag: 

a) Tilltagande eller krescenderande — vid behof ut- 
märkt såsom i notskrift medelst tecknet "*^ — då intensiteten 
alltjämt ökas för att vid stafvelsens slut nå sitt maximum. 
Detta i det hela jämförelsevis sällsynta fall träffas dels mera 
undantagsvis i stafvelse omedelbart före en paus, t. e. stundom 
vid ett mycket snabbt och energiskt utrop såsom ja/, a[h]l, 
ha!, hurral, hm! m. fl. (se ofvan s. 113) på kort helstark 
sonant slutande ord ^; dels ofta i stafvelse som afslutas med 
en kort vokal -f- muta — vid hvars inträde just sjäUva in- 
tensitetsmaximum nyss uppnåtts — t. e. sitter, knappen, 
lacket, 

b) Aftagande eller dekrescenderande, då intensi- 
teten efter ett inledande, jämförelsevis kort (i vokaliskt be- 
gynnande stafvelse ytterst kort) krescendo alltjämt minskas 
och sålunda själfva maximum inträffar redan mer eller mindre 
långt före stafvelsens slut, vanligen, därest sonanten är lång, 
i dennas början, däremot, i fall sonanten är kort, i början af 
den näst följande konsonanten *. Alltefter dekrescendots för- 
lopp inom stafvelsen kan man härvidlag urskilja två olika fall: 

1. Starkt aftagande (N. Olsénis^ »fortis». Kocks »af- 
tagande fortis», Bremers * »stark abschwellende Betonung») 



^ Strängt taget sluta väl dock dessa ord vid detta uttal icke direkt 
pä sonanten, utan pä den glottala tenuis (danskans »stöt»; se vidare I, 
370 f.). Ty erhäller ordet icke en dylik afslutning, inställer sig nästan 
oundvikligt ett minimalt dekrescendo. 

' Jag betonar detta, emedan Kock i Sv. landsm. VI, 2, s. 23 och Die 
alt- und neuschwedische acceniuierung, s. 11, 13 anser — och jag förmodar, 
att den populära uppfattningen är likartad — att intensiteten alltid är 
starkast vid so nan tens början. Tidigare, i Språkhistoriska undersökningar 
om sv, akcent I, 21, tycks han dock ha varit oviss, »om akcenten [i t. e. 
all] hufvudsakligen faller på vokal- eller på konsonantljudet». 

* Sv. landsm. VI, 4, s. 77. 

* Deutsche Phonetik, § 183 anm. 3. 



— 197 — 

— vid behof utmärkt (såsom i notskrift) medelst tecknet '^^ 

— då intensiteten vid stafvelsens slut hunnit från sitt maxi- 
mum (3) minskas ända hän emot (eller rentaf uppnått) stadiet 
helsvaghet (0) S t. e. ja (såsom lugnt svar på en fråga), 
jag^ sal, frans, fransk, salen, faller, be/alade, beA^dnnare. 

2. Svagt aftagande (Olsénis »plenus». Kocks »jämn 
fortis», Bremers »schwach abschwellende Betonung») — vid 
behof utmärkt medelst tecknet ^ — då intensiteten vid staf- 
velsens slut endast hunnit från sitt maximum (3) minskas till 
del halfstarka ' eller halfsvaga stadiet (2, resp. 1)^ t. e.yaga, 
salar, fransar, /a/ska, falla, falldörr, fallna, /a/trängd, gre/biima 
m. m. d., nämligen så som dessa ord uttalas — och detta 
äfven af riksspråkstalande personer — t. e. i Skåne (enligt 
Kock), på Sverges västkust (enligt Lyttkens-Wulff), i Uppland 
(åtminstone Vätö och Uppsala enligt Schagerström*, Fasterna 



' Eller för att tala med Bremer (a. st. s. 184 f.): dekresceiidcrar 
från forte till piano eller piaiiissimo. 

' Eller för att tala med Bremer: dekrescenderar från forte till mez- 
zoforte. 

' Denna uppfattning går visst icke såsom Kallstenius i Språk och 
stil VI, 49 anser, »stick i stäf» mot Risbergs {Den svenska versens teori, s. 
62) iakttagelse — om nu denna är riktig, något hvarom jag icke vill eller 
ens kan uttala någon bestämd åsikt — att »trycket aftager tidigare» [af 
mig spärradt] i hit hörande stafvclser, t. e. falla, än i sådana som höra 
till fallet 1 ofvan, t. e. faller. Ty ett tidigare inträdande dekrescendo be- 
höfver ju icke nödvändigtvis fortskrida längre än ett något senare inträ- 
dande. I alla händelser är det för mig uppenbart, att t e. i /la/mstrå in- 
tensiteten hos m är nästan lika stor som hos a, under det att den hos 
samma ljud i halm eller halmen är betydligt mindre. — Däremot kan 
min uppfattning icke förlikas med Olsénis och Kocks i alldeles motsatt 
riktning mot Risbergs gående åsikt, enligt hvilkcn intensiteten i förevarande 
fall är »gleich stark während der ganzen dauer der silbe». Ja enligt OIséni 
skall en hithörande stafvelsc till och med kunna alternativt ha »stigande 
tonstyrka», dvs. tilltagande intensitet, ett uttalande som väl visar, att OI- 
séni här har icke — såsom han själf tror — enkel, utan sammansatt in- 
tensitet (jfr nedan B, b). 

* Sv. landsm. II, 4, s. 43. 



— 198 — 

enligt Tiselius ^ Skuttunge enligt Grip ') och åtminstone ofta 
i Stockholm (enligt Tiselius; jfr emellertid nedan under B, 
b), dvs. med intensitetsmaximum på sonantens början, och 
på dess slut eller på den omedelbart följande konsonanten 
en intensitetsgrad, som icke, åtminstone märkbart, under- 
stiger den följande bitryckiga stafvelsens'. Inträffar bitrjxket 
icke i nästa, utan först i den därpå följande stafvelsen, t. e. 
/ålade (men t. e. be/alade efter 1 ofvan), kännare (jfr be- 
kännsLve efter 1 ofvan), så torde det här beskrifna uttalet 
vara det allmänna riksspråksuttalet öfverallt. I enstafviga 
fonemer åter torde här ifrågavarande inlensitetsform vara 
sällsynt i riksspråket, i det den väl blott förekommer i några 
långdragna utrop af förvåning såsom a[h]!, ja!, nå/, å[h]!, 
så!, hu!, fy!, hm! och möjligen några till.* 

Min ofvan gjorda indelning är icke en motsvarighet till 
Sievers'*^ bekanta indelning i »stark», resp. »schwach geschnit- 
tener Silbenaccent» eller, såsom Jespersen ® — med rätta 
kritiserande Sievers' termer — uttrycker sig, »fast», resp. 
»10S tiislutning». Denna indelning, hör nämligen egentligen 
icke hit, utan afser förhållandet mellan en stafvelses sonant 
och den omedelbart därpå följande konsonanten (glottal te- 
nnis, danskans s. k. stöt, medräknad). Om den förra under 
pågående krescendo afskäres af den sednare, så kan man 

^S^TTandsm. XVIII, 5 s. 17. 

» Sv. landsm. XVIII, 6. s. 15. 

^ Om ett annat uttal af dessa u. d. ord i andra orters riksspråk 
se nedan B, b. 

* Däremot känner jag icke till ett dylikt uttal af sädana ord som 
bann, all (pass, alt), hvilken typ enligt Bremer 1 tyskan hör hit, i det 
att intensitetsmaximum ligger på a, och /t^, Z^ ha svagt aftagande samt 
först det slutande n, I starkt aftagande intensitet. Knligt min uppfattning 
(som i viss mån afviker från t. e. Kocks, se ofvan s. 196 not 2) uttalas 
dessa och d3'lika ord i svenskan vanligen så, att intensitetsmaximum ligger 
just vid gränsen mellan a och n^^, li, hvarefter återstoden af stafvelsen har 
starkt aftagande intensitet. Fallet hör alltså till 1 ofvan. 

^ Gnmdznge der Phonetik, 5 aufl. s. 222 ff. 

" Fonetik, s. 541 ff. 



199 — 

kalla sonanten — men icke stafvelsen! — »starkt (eller skarpt) 
afskuren)), t. e. i fall, sann, ja (med glottal tenuis efter o), 
s/7-ter o. d. Om däremot sonanten under pågående dekre- 
scendo afskäres af konsonanten, så kan den förra kallas 
»svagt (eller slött) afskuren», t. e. i fel, van, jä, d-ta, fat-ta^ 
o. d. Skillnaden är af en viss betydelse i språkhistoriskt 
afseende (h varom se i den etymologiska ljudläran). 

B. Sammansatt (äfven »bruten» eller »cirkumflek- 
lerad») intensitet (Kocks ^ »tvåspetsig fortis», en försvensk- 
ning af Sievers' »zweigipfliger Silbenaccent»; Bremers »Dop- 
pelton» eller »Doppelbetonung») eller s. k. cirkumflex in- 
nebär, att inom stafvelsen förekomma två krescendon eller 
i alla händelser ett krescendo efter ett föregående dekre- 
scendo. Man kan naturligen härvid urskilja två olika fall, 
allteftersom intensitetens första eller andra kulmen (»spets») 
är högre, dvs. starkast (ty alldeles lika starka äro de väl 
aldrig, eftersom man då snarast erhåller två tydligt skilda 
stafvelser). Vi få alltså äfven här: 

a) Tilltagande eller krescenderande intensitet — 
vid behof utmärkt medelst ' — då det andra krescendots 
kulmen uppvisar en större grad af styrka än det förstas. 
Detta är ett åtminstone i riksspråket sällsynt fall, som dock 
kan anträffas vid några snabba utrop af liflig öfverraskning 
eller otålighet såsom ja (exempelvis då detta svar afges vid 
upprop i en skola, af en lärjunge som hållit på att glömma 
af sig), jo, a[h]!, hut fy! (t. e. vid åthutande af en hund), 
å[h]!, nå!, så!, ha (återgifvande »kväft skratt») o. d. 

b) Aftagande eller dekrescenderande intensitet — all- 
männeligen betecknad medelst * — då det första krescendots 

* Där Jespersek, a. st. s. 544 not 2, märkvärdigt nog, anser »fast 
tillslutning» föreligga i motsats till den »lesc» i italienska fatta. 

' Lyttkess-Wulff åter inta {Sv. språkets Ijudlåra II, 102 noten) den 
egendomliga ståndpunkten, att de i motsats till förmodligen alla andra 
forskare, på tal om Kocks »tvåspetsig fortis», säga sig »på intet vis erkänna 
tillvaron af en dylik, vare sig i riksspråket eller i någon af oss känd dialekt». 



— 200 - 

kulmen uppvisar en större styrkegrad än del andras. I enslaf- 
viga fonemer är denna form af stafvelseintensitet jämförelsevis 
. sällsynt inom riksspråket (men ingalunda i dialekterna), t. e.jd 
(i viss betydelse), svordomen fan m. m., hvarom se närmare 
nedan i § 50, 1, B. Vanlig är den däremot — om också 
akustiskt icke fullt lika utpräglad ^ — i sådana fonemer som 
yaga, salar (där andra kulmen inträffar redan i slutet af a), 
/h/la, fallna, /aWdörr, /a/trängd (där andra kulmen inträder 
först vid uttalet af /^), gvefuinnsL o. d., nämligen så som dessa 
ord uttalas — och detta äfven af riksspråkstalande personer 
— t. e. i Värmland (enligt Noreen och Kallstenius), Väster- 
botten (åtminstone Burträsk enligt Lindgren), i Västergötland 
och Södermanland (enligt Kock) samt åtminstone ofta (jfr 
ofvan A, b, 2) i Stockholm (enligt Noreen, Läffler och Kock). 

I de många fall dä mera detaljerade distinktioner — 
sådana som de här ofvan framställts — icke äro af nöden, 
sammanfattas vanligen och lämpligen i praktiskt syfte alk 
krescenderande (vare sig enkel eller sammansatt) samt den 
starkt dekrescenderandc stafvelseintensiteten under den ge- 
mensamma termen akut (dvs. skarp) gentemot den svagt:- 
dekrescenderandc och den sammansatta dekrescenderande,i^ 
hvilka då å sin sida sammanfattas under den gemensamma^ 
termen grav (dvs. tung). Den akuta intensiteten, som så- 
lunda motsvarar A, a och B, a samt A, b, 1 ofvan, betecknas^ 
medelst tecknet ', placeradt näst efter stafvelsens längsta IjucL 
(mutorna häri inberäknade), t. e. kamrat, hotet I, fin' ner, sitter^ 
Den grava intensiteten, motsvarande A, b, 2 och B, b ofvan,. 
betecknas medelst tecknet \ på samma sätt placeradt, t. e.^ 
a ta, ägare, faVla, fa f tig. Jfr vidare g 50. 



^ Hvarför ock Kock, Die alt- und neitschwedische accentuierting, s— 
12, anser sig böra ge den namnet »inciderad fortis» i motsättning — dä*- 
sädan hehöfs — mot hvad han da kallar »geminerad fortis» i t. e. fdn o. d — 



— 201 — 

§ 50. Intensltetsförhållandena inom spräktakten. 

De intensitetsmaxinia, som ange takternas början, be- 
höfva ingalunda alltid vara lika starka, utan af allehanda 
olika skäl (praktiska, emotionella, retorisk-stilistiska,- logiska, 
se ofvan Jj 40) kan första stafvelsen i en takt vara betydligt 
starkare än första stafvelsen i en annan *, t. e. vid emfatiskt 
uttal af — jag betecknar här den stafvelse, som har öfver- 
styrka, medelst fetstil — åfskuärda varelse!, hé^derliga Pet'- 
terson!, gam^la kamrat!, sto^rartadt vackert! eller med öfver- 
styrkan i sednare rummet (alltså med s. k. klimax) gamla 
he'derspasclia! o. d. Men liksom de relativa lenesljuden i 
en stafvelse vanligtvis mer eller mindre få del af fortisljudets 
intensitetsgrad (se § 47, 3 och jfr ,^ 49), så äger ett motsva- 
rande förhållande vanligen, ehuru visst icke undantagslöst, 
rum 1 fråga om de relativt svaga stafvelserna inom en takt, 
i det att dessa få i någon mån del af en öfverstark stafvelses 
intensitetsgrad. Också torde vi i ofvan anförda exempel for- 
märka, hurusom de takter genomsnittligt äro en smula starkare, 
hvilkas första stafvelse har öfverstyrka (ehuruväl undantag 
liärifrån kunna förekomma, så att man t. e. mycket väl kan 
uttala skyn^da dig, 0'lle »dipodiskt», ulan att -da dig bli det 
minsta starkare än -le). Alltså bli vid dylik extra förstärkt 
(eller försvagad) taktintensitet de olika slafvelsernas relativa 
(^inbördes) intensitetsförhållanden i regeln likadana, som de 
äro vid taktens normala uttal i dess lexikaliska form. Jag 
kan därför här begränsa mig till att redogöra för hur inten- 
siteten fördelas på olika stafvelser i detta sistnämnda fall, 
del vanligast förekommande. 

1. Enstafvig takt är naturligtvis alltid i sin lexika- 
liska form, hvad intensitetsgraden beträffar, hel stark. In- 
^^nsitelsformen åter kan vara — i ofvan s. 200 angifven 
"^^ening — dels. och detta nästan alltid, akut, dels grav: 



* Jfr ock hvad ofvan s. 179 f. yttrats om »dipodien». 






202 - 



A. Akut takt har nästan alltid enkel starkt afta- 
gande (se § 49, A, b, 1) intensitet, t. e. jag, a fy fal'sk, atlt, 
tak, kafl, kamrat osv. Jämförelsevis sällan har den enkel 
tilltagande intensitet, hvarpå exempel anförts ofvan Jj 49, 
A, a och § 39, A, 2 (s. 113). An mera sällsynt är, att den 
— i vissa utrop — har sammansatt tilltagande intensitet; 
se § 49, B, a, där hithörande exempel anförts. 

B. Grav takt har, då enslafvig sådan öfverhufvud före- 
kommer, oftast sammansatt aftagande intensitet. Sådan 
träffas nämligen dels i några interjektioner, då dessa uttalas 
långdraget för att uttrycka exempelvis häpnad, förvåning, 
undran eller betänksamhet, t. e. ja\ jo\ nej\ nå\ så\ hm' 
(alla dessa oftast med fallande tonföljd), hua^fdj, hvaba\ å^[h 
(dessa oftast med stigande tonföljd); dels ock — ehuru vä 
icke i högre stil — i ordet fa^n (vanligen med fallande 
stigande tonföljd); dels slutligen, ehuruväl blott uti vulgär 
eller dialektalt färgadt riksspråk, äfven i några andra ord 
som antingen genomlupit helt eller delvis samma Ijudutveck 
ling som fan ^ hvilket är fallet med sådana bestämda forme 
som må'n, borCn, på stiin'n, vid grinen, i lianen, san^n, stran^n 
tan^n, blun^n, hun'n, uin^n (alla med samma tonföljd, som till 
kommer de fullare formerna) för resp. månen, bonden, stunders ^ 
osv., eller ock på annat sätt sammandragits från två- till ^ 
enstafvighet, såsom fallet är med nffn, sa\ la' för resp. någon » 
sade, lade. Under det att dylikt uttal i riksspråket är etF^"^ 
sällsynt undantagsfall, är det däremot i de flesta dialekte 
en genomgående regel, att ett i senare tid synkoperadt fonen 
har att uppvisa dylik »cirkumflekterande» intensitet. Mes' 
framträdande är naturligtvis denna egendomlighet i de dia- 
lekter, som i vidsträcktaste mån använda synkope af i riks- 
språket bevarade vokaler, särskildt sålunda Västerbottens 
(utom i Öfver-Kalix), Jämtlands (utom syd- och östjämtskar 

^ Fanden > fann^n "> fann^^ :> f^^^n ^^^^ uttal som ännu kan for& 
komma) >» fän. 



( 



— 203 — 

se 1, 114), Alfdalens, Fryksdalens och norra Bergslagens i 
Värmland, Ölands och delvis södra Möres, t. e. ma't 'mala', 
/a/7 'falla' osv. * För öfrigt iinnes det dialekter, där enstafviga 
ord under helt andra förutsättningar än de nyssnämnda äro 
försedda med cirkumflex. Så t. e. har gutniskan sådan i 
alla enstafviga ord med lång vokal, t. e. ba't 'båt', uå^g 'väg' 
osv. — Om de sällsynta fallen af enkel svagt aftagande 
intensitet se ofvan § 49, A, b, 2 (s. 198). 

2. Tvåstafvig takt har naturligtvis sin första stafvelse 
livad intensitetsgraden beträffar helstark, under det att den 
andra kan vara såväl halfstark som halfsvag och helsvag, 
hvadan vi från denna synpunkt sedt erhålla tre olika fall. 
Men vi erhålla här äfven en annan indelning, beroende på 
arten af den helstarka stafvelsens takt form. Fastän orden 
laridsvåg och jffrnvåg (eller larCdskap) båda ha första slaf- 
velsen helslark och andra stafvelsen halfstark — liksom de 
ock i kvantitativt afseende båda äro spondeiska, se ofvan s. 
145 — så ha de dock icke samma taktform ^ Denna olikhet, 
som för svenskan (och norskan) är ytterst karakteristisk, och 
som finnes öfver nästan hela vårt språkområde — dock t. e. 
icke i flnländskt riksspråk, baltiska och många finländska 
dialekter ^ Öfver-Kalix-målet * samt några munarter i Upp- 

* Se t. e. LuNDELL i Sv. landsm. I, 145 f. 

' Åtminstone icke i mitt uttal af orden. För den, som i likhet med 
framförallt många stockholmare har uttalet landsväg, åskådliggöres mot- 
såttningsförhållandet kanske hättre genom ordparet Da'lsland (som väl icke 
ens i Stockholm annat än rent undantagsvis får uttalet Dalsland) och 
hem land. Jag vill här en gång för alla ha anmärkt, att mina uppgifter i 
det följande rörande taktformen — akut eller grav — hos de anförda 
exemplen endast afse mitt eget uttal, såframt ej annat särskildt anges. Hän- 
S3'nstagandet till härifrån afvikande uttal skulle nästan på hvarje punkt 
leda till angifvande af håda taktformerna, eftersom riksspråket icke i fråga 
om någon annan företeelse torde förete så stor vacklan som just härvidlag. 

■ Se närmare Vendell, Ordbok öfver de östsvenska dialekterna, s. 
XXV f. 

* Se F. WiDMARK, Bidrag till kännedomen om Vesterbottens landskaps- 
• mål, s. 9. 



204 — 

land och Södermanland ^ — iakttogs redan af Anders Ni- 
cander 1737, Hof 1753, Botin 1777 och Regnér 1801 \ Denne 
sistnämnde var det som till dess betecknande först använde 
de termer akut(us) och grau(is) samt de tecken ' och \ hvilka 
sedan dess och allt intill våra dagar varit och fortfarande 
äro de allmännast brukade. 

Den ifrågavarande olikhetens natur har länge varit oklar 
och torde väl ännu icke vara alldeles tillräckligt utredd. Att 
den icke är af väsentligen musikalisk natur ^ dvs. beror på 
den olikhet i fråga om de båda fonemernas tonalitetsförhål- 
landen, som väl öfverallt, om ock olika gestaltad, förefinnes 
och säkerligen är den som åtminstone i vårt riksspråk mest 
väcker uppmärksamhet, framgår redan däraf, att skillnaden 
framträder tydligt äfven när fonemerna hviskas och således^^ 
rösttonen är utesluten ur räkningen. Att den icke hellei 
väsentligen beror på förhållandet mellan de båda uti de resp. 
fonemerna ingående stafvelsernas intensitetsgrader *, framgåi 
dels däraf att detta förhållande är eller åtminstone kan varr 
(jfr ofvan s. 190) alldeles detsamma — 3:2, dvs. helstyrkf=^=^^ 
: halfstyrka — i typen landsväg^ som i typen yaVny^gr (lan'd — - 
skåp), utan att därför dessa båda typer i förevarande afse — - 
ende sammanfalla; dels däraf att man aldrig behöfver uttal^^^ 
mer än första stafvelsen af lan'dsuäg och lan'dskap för bI^:^^^ 
höra, att det första ordet hör till en typ (densamma son^^Bi 
det enstafviga lands eller fan på en fjäder), det andra orde— !^t 
däremot till en annan typ (densamma som det enstafvig=- ^a 
fan, svordomen). Skillnaden mellan de båda typerna måst— ^e 
alltså bero på första stafvelsens intensitet, men icke på denna^r-ns 



> i 



* Se närmare Hksselman, Sveamålen, s. 44 f. 
' Se Kock, Språkhistoriska undersökningar om soensk akcenU I, 

ff., II, 23 f. 

* En mening till hvilken O. Svahn tyckes luta. 

* Såsom Lyttkens-Wilff tvekas hålla före. 

* En typ som af Lyttkess-VVulff styfmoderligt behandlats, se ofv -sin 
s. 191 not 4. 



/ 



— 205 — 

grad, utan på arten af dess fördelning inom stafvelsen, kort 
sagdt därpå att första stafvelsen i den ena typen äger någon 
af de intensitetsformer, som ofvan s. 200 sammanfattats under 
termen »akut», den andra däremot någon af de intensitets- 
former, som sammanfattas under termen »grav». Skillnaden 
kommer igen vid alla följande, längre takter och har, som 
vi ofvan s. 202 sett, äfven en viss tillämpning på enstafviga 
takter, ehuru den vid dessa är af ringa betydelse för riks- 
språket, eftersom den grava typen är inom detsamma ytterst 
klent representerad, detta i bjärt motsats till förhållandet 
inom vissa dialekter. 

Våra båda taktfomier återfinnas i norskan och på sätt 
och vis äfven i danskan, där de äga sin historisk-etymolo- 
giska — men visserligen icke fonetiska — motsvarighet i det 
»stodende», resp. »ikke-st0dende tonehold». Vill man i be- 
traktande af dessa omständigheter ha i och för språkhistoriska 
undersökningar en neutral terminologi, som icke på något 
annat sätt kännetecknar eller beskrifver de båda taktformerna, 
än såtillvida som de historiskt sedt motsvara hvarandra, så 
kan man lämpligen använda den af J. Storm först införda 
samt af K. Verner och A. Kock upptagna och vidare spridda 
termerna accent(en nr) ett och accent(en nr) två, i skrift 
vanligen förkortade till acc, 1 och acc, 2. Dessa termer 
tillhöra sålunda den etymologiska, icke den deskriptiva ljud- 
läran. Men likasom man i en för danskan speciell deskriptiv 
ljudlära måste syssla med skillnaden mellan »stedende» och 
»ikke stodende tonehold», så blir problemet i svenskans de- 
skriptiva ljudlära motsatsen mellan akut och grav taktform. 

A. Akut takt (Kocks »enstafvighetsakcentuering» ^ Lytt- 

' Denna term är af flera skäl tämligen olämplig. Dels är den allt- 
för lång; dels förefaller det besynnerligt att indela flerstafviga takter i en- 
och flerstafvighetsaccentuerade (se B nedan s. 208); dels ändtligen föranleder 
denna term lätteligen det historiska misstaget, att enstafvighet skulle vara 
grund till detta slags accentuering, under det att förhållandet fastmera är 
det, att denna accentuering både i urnordisk tid ledt till och i nutiden 



2()() 

kens-Wulffs »ankel akcent» eller »akcenlformen fyra-etl» 
— i skrift vanligen förkortadt till »4: 1» eller »41» — eller 
»akcenlformen Hjalmar» eller »typen Tamta») är af tvenne 
slag, allteftersom den sednare stafvelsen har (ett starkare 
eller svagare) bitryck eller icke: 

a) Akut takt med bitryck. Delta tryck är till sin styrke- 
grad mycket växlande, så att ett och samma fonem vanligen 
kan utan olikhet i betydelsen uttalas med sednare stafvelsen 
halfstark eller halfsvag, alltså 32 eller 31. I det stora hela 
är det emellertid så \ att ju vanligare fonemet är, desto sva- 
gare är bitr}xket, som i de mest gängse uttrycken till och 
med tenderar att helt och hållet försvinna, ja understundom 
också verkligen försvinner, så att slutstafvelsen blir heisvag, 
alltså takten i sin helhet 30 (se nedan b). Jämför t. e. med 
hvarandra spori'sman 32 :lån'sman 31, skonsmål 32: slaggs- 
mål 31, slricfshäst 32 : skjufsliäsl 31, häggbår 32 : körsbär 31. 
ting'sdag 32 :sön'dag 31 (och sön' da 30), /ly/ZVöA* (dock oftare 
Iwfllök) 32 '.rödlök 31 (och rö/7öA- 30), Å'land 32 .Smaland 
31 (och Små' lan, Smalen 30, ja Småln 3) m. m. d. 

Denna taktform är mycket vanlig i sammansatta ord 
(försåvidt dessa öfverhufvud ha akut takt, hvarom se nedan 
i § 51), men är däremot jämförelsevis sällsynt i ordfogningar. 
Äfven dessa sednare visa, dä de höra hit, stor uttalslatitud 
i fråga om bitryckets styrkegrad, men vacklandet går här i 
i alldeles motsatt riktning mot det, vi iakttagit hos de sam- 
mansatta orden. Ty under det att dessa, såsom nämndt, 
tendera att reducera och slutligen uppgifva bitryckel, sä är 
detta här mera sällan fallet, utan tvärtom råder i en ordfog- 



tenderar att framkalla enstafvighet hos ett dsirmed försedt tvåstafvigt fonem, 
resp. tvåstafvighet hos ett därmed försedt tresbifvigt osv. Härtill kom- 
mer ytterligare, att — såsom vi ofvan under 1 sett — cnstafviga fonemer 
icke alltid ha »enstafvighetsaccentuering» och flerstafviga fonemer mycket 
ofta (se nedan) ha sädan. 

* Se Kock, a. st. II, 178 ff.. Sv. landsm. VI, 2, s. 18 ff., Die alt- nnd 
neuschwedische accentuiemng^ s. 159 f. 



— 207 - 

ningi sednare slafvelse vanligtvis mycken vacklan mellan 
starkt bitryck och hufvudtryck — hvilket sednare ju innebär, 
alt fonemet blifvit tvålaktigt — t. e. spring' Jöns!, gic'k Sven?, 
jag ock (i lägre stil med), en sex sju stycken, du' Per!, han 
är bra' kan, är han frisk än? (dvs. tillfrisknad ännu; j(r frisk 
ån', dvs. fortfarande frisk), han dog visst, han gic'k just, han 
stod dock, han gå'r nog, du är dum' du, rör det dej' de(t)?, 
han har inte lå'st stort, han fick inte ma't ens, blir han fris'k 
snart?, man har sagt så, ga ej!, för min' skull (32, jfr ro' 
skull 31 och min' skufd 33). Hur stor uttalslatituden äfven 
i dylika fall stundom kan vara, framgår på ett slående sätt 
af den diskussion som förts rörande det bekanta rimmet i 
Blanches Rika morbror: »rik som en Carnegie (030) . . färsk 
spenat med ägg /». Under det att v. Kra^mer ^ uttalar ägg i 
med 33 och i följd däraf klandrar rimmet, erkännes det som 
fullgodt af A. Lindgren ^ h vilken liksom jag och tyd ligt vis 
äfven Blanche själf uttalar fonemet med 30. 

b) Akut takt utan bitryck, alltså 30, är ett mycket van- 
ligt fall i fråga om enkla ord, t. e. spåret, sitter, a'deln, o'rden 
o. d. (hvarom se närmare nedan i § 51) eller med alternativt 
svagt bitryck (alltså hörande alternativt till fallet a) ångest, 
jordisk, ha'rnesk, hefduk m. m. I sammansatta ord är denna 
taktform mera sällsynt, t. e. båfsman, rik'sda(g), skridsko 
m. m. d. (se ofvan a), där 30 växlar med 31 (sällan 32). 
Däremot är den mycket vanlig i ordfogningar, t. e. går du?, 
jag såg dem, får min, jag har pengar på mej, honom kan 
jag inte få buk't på, något att stå på, hon pe'p så, det går 
val (=går nog; jfr går i;d7 = går bra), ja du ja, hur länge 
har hon bott hår (jämte bott hå'r) o. d. I guliiiskan — väl 
ensam bland de svenska dialekter som äga motsättningen 
akut: grav — saknas denna typ alldeles ^ hvadan där alla 

* Om enstafviga ords rytmiska värde, s. 53 (jfr ock s. 21). 
» Ny svensk tidskrift 1883, s. 632. 

• Se Klintberg, Sv. landsm. VI, 1, s. 10 f., 17 ocli 32; jfr Noreen 
ib. I, 296 ocli Kock, Språkhistoriska undersökningar om sv. akcent I, 52 f. 



~ 208 — 

akuta takter höra tiil fallet a. I det uppländska Skuttunge- 
målet åter höra hit endast de takter, som föregås af upptakt, 
under det att de öfriga ha svagt bitryck (alltså 31) \ 

B. Grav takt (Kocks »flerstafvighetsakcentuering» ^ eller 
i äldre arbeten — före 1884 — »gravis-levis», hvarmed dock 
afses endast mitt nedan nämnda fall a; Ly tikens- Wuiffs »sam- 
mansatt akcent» eller »akcentformen tre-två» — i skrift 
vanligen förkortadt till 3:2 eller 32 eller 3V2 — eller 
»akcentformen Anna» eller »typen Tamtani») är af tvenne 
slag, allteftersom den sednare stafvelsen — som här aldrig 
är helsvag — är halfstark eller halfsvag, alltså har slarW 
eller svagt bilrjxk: 

a) Grav takt med starkt bitryck, alltså 32. Denna ivp 
är mycket vanlig i sammansatta ord, t. e. spffrhund, kaTf- 
skinn, fö^rman osv. Mera sällsynt är den i enkla ord såsom 
spé^tålsk, ar" mod, an'dakt, avlivar, bärs^ärk, kle'nät, körs'ntlr, 
misskund, marsk'alk, me'tvurst, askfält m. fl., af hvilka dock 
en mängd mer eller mindre starkt tendera att öfvergå till 
typen b nedan, t. e. AdVoW, pitgrim, jum'frn, äm'bar, taWrik, 
elak, mac'kril, Qä^riU he^muU vffdur, pap'per, kvarter, a^fuog* 
rdog, ät skog, bes' man, brötlop, bis^kop, vitlkor, fo'rdom o. ^- 
Sällsyntast är, åtminstone i riksspråket, denna taktform ^ 
fråga om ordfogningar, helst som en stor del af de fall, soi"*^ 
inom riksspråket kunna uppletas, kanske snarast äro att — 
trots den gängse särskrifningen, som strängt taget ingentii^é 
bevisar — anse såsom sammansatta ord, t. e. nå* nå, ja' J^* 
jo' jo, hm' hm, ja' mån (jämte jV män), hva'r sin (jäm*^ 
hvar sin och Iwar sin'), leka bolt stå!, vulgärt ya' vars (jäm*^ 
ja' vars) *ja bevars' o. d. ^ Otvifvelaktiga exempel på bi*^* 



* Se Grip, Sv. landsm. XVIII, 6, s. U f. 

' Om termens mindre lämplighet se ofvan s. 205 noten. 

' Jfr de i den gängse ortografien sammanskrifna bråd' tom (jäin** 
bråd' tom), godbit, rättfram (jfr rätt fram' med annan betydelse), lUa^f* 
i föl, handfull (jfr »han har hela sin han'd ful'1), bakom, d<Vdsjö m.W- d' 



- 209 - 

hörande ordfogningar äro dock sådana mer eller mindre 
vulgära fall som /aVi tro dej', sa'[de] han (jämte sa han), 
la\de] sej (jämte la sej), n(Y[go]n af aria, nuY[ne]n i ne'dan 
och andra dylika sammanställningar af två ord, af hvilka 
det förra redan såsom isoleradt har grav taktform (se 1, B 
ofvan). Däremot i vissa af våra dialekter, t. e. i Medelpad 
och Västerbotten, äro liksom i norskan på Östlandet ^ sådana 
takter som A*o/7i^ hit, gff bort (jfr riksspråkets sammanskrifna 
bortgå), Liss^ Lars, bra' nog o. d. långtifrån sällsynta och ha 
därifrån stundom inträngt i dialektfärgadt riksspråk; se vidare 
nedan i § 51. 

b) Grav takt med svagt bitryck, alltså 31. Denna typ 
är mycket vanlig i enkla ord, t. e. spcTra, katfuar, ta^la, 
hjäl/i/?'/7a, prinses^sa osv. Jämförelsevis sällsynt är den där- 
emot i sammansatta ord, i det att den här uppträder endast 
då känslan af sammansättning börjat försvagas, t. e. i 
kan^ske, jungfru, aFlsköns (jämte allsköns), under det att an- 
nars det normala uttalet kanske lika ofta hör till typen a, 
t. e. \ alttid, jas\h smör'gäs, lyer^kstad, kä^rlek. Samma vacklan 
visar sig för öfrigl i en hop fordom sammansatta, men nu 
enkla, på -dom, -het, -sam och -skåp afledda ord, t. e. ung'- 
dom, vtshct, spaWsam, vänskap. Sällsyntast är denna typ vid 
ordfogning, där den dock t. e. träffas såsom alternativt uttal 
i några af de ofvan under a anförda exemplen, särskildt så- 
dana som stå på gränsen till sammansatta ord såsom nff nå, 
ja' ja m. m. d. 

3. Trestafvig takt har naturligtvis första stafvelsen 
helstark. Af de båda följande har alllid endera — helst, dvs. 
Ijudlagsenligt. den sista — bilryck, vare sig starkt eller svagt, 
och den återstående stafvelsen är alltid helsvag. Vi ha här 
samma tvenne hufv udfall som vid den tvåstafviga takten, alltså: 

A. Akut takt, då första stafvelsen har akut. Alltefter 
bitryckets styrkegrad få vi två fall: 

* Se härom särskildt AMrxn B. Larskn, Kristiania bymål^ s. 34 f. 
Soreen, VArl språk, FJd II. 14 



— 210 — 

a) Akut taktform med starkt bitrvck. Alltefter dettas 
plats på sista stafvelsen (ultima) eller på den näst sista (pen- 
ultima) få vi två typer: 

I. Ultima halfstark, alltså 302. Denna typ är syn- 
nerligen vanlig i sammansatta ord och uppträder där, när 
ultima utgöres af en stafvelse, som i den sednare samman- 
sättningsledens isolerade form är hel- eller halfstark: det förra 
t. e. i adelsman, oxelbår, lagårdstak, salubord, brukspatron, 
riksbekant, bundsförvant till resp. man, bar osv., patron, be- 
kant osv.; det sednare t. e. i årsafgift, krigshofrått, riksbokslut 
o. d. till resp. avgift osv. Sådana ord som de sistnämnda 
äro emellertid såtillvida vacklande, att de på grund af asso- 
ciation med sina grundord — hvilka ju ha penultima helstark 
— åtminstone af mången uttalas enligt typen ii nedan och 
i flnländsk svenska rentaf vanligen så göra ^ Tämligen säll- 
synt är här förevarande typ i ordfogningar, t. e. kom Kristin!^ 
går du Jöns? o. d. Jämförelsevis sällsynt är den äfven i 
enkla ord, t. e. ebenholts, lurifax, förmynderskap, belåtenhets 
bekymmersam m. fl., som samtliga en gång i tiden varit sam- 
mansatta ord. 

II. Penultima halfstark, alltså 320. Denna äfvenlede» 
i sammansatta ord synnerligen vanliga typ uppträder, då ul- 
tima utgöres af en stafvelse, som i den sednare sammansätt- 
ningsledens isolerade form är hel- eller halfsvag:det förra 
t. e. i landsvägen, stridsbullret till vägen, bullret; det sednare 
t. e. i ungkarlar, skogsdufva, frimärke, syjungfru, tabriksskor- 
sten till karlar osv. Alternativt till typen i höra naturligtvis 
sådana, hvilkas grundord vnckla mellan typerna 2, B, b och 
2, B, a (se ofvan), t. e. kroppsstorlek, trosfrihet, ståndsfordom, 
skogslandskap, snickeriverkstad, margsirinsmörgås o.d., som dock 
snarast äro att föra hit. I ordfogning är ifrågavarande typ täm- 
ligen sällsynt, t. e. kom Albert!, gå hör du!, sportsman med 
(cykel). I enkla ord tycks den öfverhufvud icke förekomma. 

» Se PiPPixo i Nvstavarcii IV, 133. 



- 211 - 

b) Akut taktform med svagt bilryck. Alltefter dettas 
plats få vi äfven här tvä typer: 

I. Ultima halfsvag, alltså 301. Typen är i enkla ord 
vanlig, t. e. gyllene, väsende, Gabriel, nejlika, till/orene, geval- 
diger^ pojkarna, böckerna, yppersta, simplare, bäckenet, puf- 
ferlar. Den förekommer vidare i sammansatta ord, i hvilka 
känslan af sammansättning börjat försvagas, t. e. Pettersson, 
Söderman o. d., som dock knnna alternativt höra till typ i. 
I ordfogningar är typen mycket vanlig, t. e. kommer du?, vet 
du det?, (hon) tog honom osv. 

II. Pénultima halfsvag, alltså 310. Detta fall är i det 
hela tämligen sällsynt, helst som nästan alla hithörande exem- 
pel äro vacklande, i det att sammansatta ord alternjitivt höra 
till a, II ofvan, t. e. körsbären, länsmannen, söndagen, slags- 
målet o. d. (jfr 2, A, a ofvan), enkla ord åter alternativt till 
b. I, t. e. ångesten, jordiska, harnesket, hejduken o. d. (jfr 
2, A, b ofvan). Exempel på hithörande ordfogningar äro körsbär 
med (stjälk), söndag i (år), länsman och (präst) m. m. d. 

B. Grav takt, då första stafvelsen har grav. Alltefter 
bitryckets ^ styrkegrad få vi äfven här två fall: 

a) Grav taktform med starkt bitryck. Alltefter dettas 
plats föreflnnas två typer: 

I. Ultima halfstark, alltså 302. Detta fall föreligger 
först och främst i sammansatta ord, hvilkas sednare led, 
tagen ensam för sig, är helstark, såsom i utantill, utomhus, 
vargskinnspäls, gödkalfstek (där sednare leden är stek, icke 
kalfstek), ångmaskin, allbekant, Ann-Charlott, eller halfstark, 
såsom i soluppgång, ångfartyg. I ord af sistnämnda slag, i 
hvilka ju sednare leden, tagen för sig, har helstark penullima, 
uppstår lätteligen i händelse af stark association med det 
ifrågavarande grundordet en vacklan, så att ett dylikt ord 



* Ligger detta på ultima, sä är visserligen pcnultima helsvag, dock 
icke fullt lika svag som vid motsvarande akuta taktform (A, a, i och b, i 
ofvan). Jfr ofvan s. 193 f. 



212 

också kan uttalas enligt typ ii nedan. Detta — särskild! ofla 
inom finländsk svenska framträdande * — uttal gör sig natur- 
ligtvis snarast gällande vid mera sällan förekommande och 
därför lättast påverkade ord, t. e. träfartyg (väl oflast med 
320; jfr ångfartyg, väl så godt som alllid med 302), strup- 
lungsot (väl oftare 320 än 302 på grund af tnngsot 32), Grön- 
köping (väl alltid med 320; jfr Norrköping oftast med 302 
på grund af svag association med köping och än mindre med 
Köping). I mycket sällsynta sekundära sammansättningar 
kan vid, fall af synnerligen stark association äfven mellan- 
stafvelsen någon gång ha bitryck, men vanligen saknas detta, 
t. e. våxthusdörr (oftare 302 än 312 eller 322; jfr s. 145 f.). 
I enkla ord är här förevarande typ (302) jämförelsevis säll- 
synt, t. e. almanack, talisman (äfven efter A, a, i ofvan), och 
uppträder företrädesvis i sådana fall, då ordet en gång varit 
sammansatt, helst om känslan däraf ännu i någon mån be- 
varats, t. e. knåfvelborr, näktergal, obemul (trots 32 eller 31 
i hemuU med hvilket association ej gärna längre kan äg^ 
rum), fattigdom, arbetsam, afvoghet, i synnerhet o. d. Mycket 
sällsynt är den i ordfogning, t. e. stanna Jöns!, Anna lilL 

II. Penultima halfstark, alltså 320. Hit höra företrä- 
desvis sammansatta ord, hvilkas sednare led, tagen för sig^ 
är antingen helsvag, såsom i hjulspåret, hushållet, eller half— 
svag, såsom i spårhundar, hushålla, skänkjungfru: detta af ver» 
ofta då i grundordet vacklan råder mellan halfsvag och half— 
stark intensitet (se 2, B, a och b ofvan), t. e. släktkärlek^ 
järnskorsten, flotlsmörgås, festmiddag, glasbläckhorn, slöjdverk^ 
stad (väl äfven 302, alltså efter i ofvan), damsällskap (meim 
bordssällskap ofta 302), börsnyhet (vanligen 320, emedan sam- 
mansatt med nyhet 31; jfr däremot näsuishet 302, emedan ej 
sammansatt med vishet, utan afledning pä -het af näsvis)^ 
julhögtid (vanligen 320, ty sammansatt ^f jul och högtid; jff 

• Se Piprrso, a. st. 



- 2VA 

slockholmsiid 302, ty sammansatt af Stockholms och tid). Rätt 
vanlig är denna typ också i ordfogningar, t. e. trofast i (vän- 
skap), misstag och (felgrepp) o. d. ^ I enkla ord åter upp- 
träder denna typ nästan uteslutande i sådana fall, då ordet 
en gång varit sammansatt, t. e. uarnagel, lärjunge, steglitsa, 
allmoge, tordyfvel, antvarda, ansenlig, inbördes, omtänksam 
(äfven 302 enligt i ofvan), rannsaka, elände. Många af dessa, 
särskildt sådana vid hvilka man fullständigt förlorat hvarje 
känsla af sammansättning, kunna alternativt uttalas enligt 
b, I eller ii nedan (alltså med 301 eller 310). t. e# arbete^, 
ämbete, abborre, salpeter, persilja, antingen. Distingen, ekorre 
(af den, som möjligen föreställer sig ordet vara sammansatt 
af ek och orre, naturligtvis utlaladt 320), anlete, samvete (ofta 
301, ehuru ännu tämligen lätt genomskådadt såsom va- 
rande en ursprunglig sammansättning), helvete (i betydelsen 
'dödsriket' vanligen 320, såsom svordom däremot vanligen 
301 eller 310^. Samma vacklan kan undantagsvis förekomma 
i några ursprungligen enkla ord såsom arfvinge, lefverne (dock 
mycket sällan 320 eller 310, vanligen 301). 

b) Grav taktform med svagt bitryck. Alltefter dettas 
plats få vi äfven här två typer: 

I. Ultima halfsvag, alltså 301. Denna typ är regel i 
enkla ord, te.® gårdarna, prinsessorna, aftonen, troligen *, 
roligast, vackrare, vackraste, kastade, åkare, konungar, papperet, 
bittida *. Den är äfven vanlig i ordfogning, därest dess första 
ord, taget för sig, har grav taktform, t. e. hvad äga vi?, nå- 



' Sådana, väl mer eller mindre dialektalt färgade, förnamn som Liss- 
Olof, NUs-Gustaf, Lars-Emil (uttalade med 320, icke såsom i strängt riks- 
språk med 031 eller 030) äro icke längre ordfogningar, utan gruppord (se 
VII, 24). 

, • Jfr t. e. folkvisans »)om dagen vid mitt arbete», skanderadt -^ — 

S»/ K^ -^ • 

• Om ett alternativt, men mindre vanligt uttal af flera bland dessa 
exempel och deras likar se nedan under ii. 

* Ehuru ursprungligen sammansatt ord (jfr a, ii ofvan). 



- 214 — 

gonting att smaka på, att bita i, fråga mig!, sågo de ^ lade 
han '^, sade du ^ 

II. Penultima halfsvag, alltså 310. Denna typ utgör 
i högsvenskt riksspråk endast ett jämförelsevis sällsynt alter- 
nativ vid sidan af den förra typen (301). Samtliga hithö- 
rande fall ha nämligen Ijudlagsenligl och vanligen uttalet 301 «. 
dvs. höra till typ i, men vid stark association med tvåstafviga^ 
takter af typen 31 kunna de på sin penultima kvarhålla delK 
svaga bitryck, som tillkommer deras kortare grundords ultiina ^^ 
alltså uttalas med 310, t. e. konungar, papperet, tionde, tro — 

ligen, vackraste (så särskildt ofta i Finland), aftonen^ till resp 

konung, papper osv. Alt delta uttal för icke längesedan vair^ 
vanligare än nu, synes af Strömborgs* uppgift, ait kyrkorna^ 
gossarne, dagarne, skickligen, visligen, eviga, talande ha denn» 

* 

taktform. Härmed öfverensstämmer ock det förhållandet, att. 
den finländska svenskan, som ju i så många punkter ståc* 
på en äldre ståndpunkt än högsvenskan, enligt Pipping^ »ofta» 
i sådana pluraler som maskarna, gossarna har penultims» 
starkare än ultima. Jämför ock hurusom vårt, vid sidan af 
kostade o. d. preteritiformer med 301, i lägre stil så ofta före— 
kommande kasta o. d. med nödvändighet förutsätter ett äldre 
uttal kastade med 310, enär naturligtvis den apokoperade 
stafvelsen måste ha varit ordels trycksvagaste ^ 

^ Så, dvs. som 301, uppfattas denna förbindelse äfven af Kock, a. st* 
I, 69. Men II, 105 noten kallar lian detta sitt uttalande »mindre riktigti» 
och tycks i stället anse .102 hur föreligga. Jag vill naturligtvis icke för- 
neka, att äfven detta sednare uttal kan förekomma, men anser det varsa. 
ett undantagsfall, beroende på »logisk betoning» eller metriska kraf, »ryt-^ 
misk betoning» o. d. 

^ De vulgära /a[dc] honom, sa[de] henne uttalas däremot alternativt^ 
med 301 eller 310 (alltså enligt ii nedan) och dessutom efter A, b, i oclm 
II ofvan. dvs. med akut taktform och 301 eller 310. 

" Detta uttal ligger till grund för det folkliga kvädets »och sent 
uppå aftonen», skanderadt ^ — ._/ — vy — ^. 

* Svensk språklära (1852), s. 170. 

ö I Nvslafvaren IV, 132. 

^ Jfr Kock, a. st. I, 124. 



— 215 — 

4. Fyrstafvig lakl har alllid en, stundom Ivå stafvelser 
försedda med bitryck. Detta kan vara antingen starkt — 
detta dock mycket sällan hos mer än en stafvelse — eller 
svagt. Det Ijudlagsenliga förhållandet är, att ultima har bi- 
tryck af ena eller andra slaget och de två föregående äro 
helsvaga (alltså typerna A, a, i och b, i samt B, a, i och 
b, I nedan), hvadan sålunda afvikelsema härifrån bero på 
association. Indelningen blir här visserligen mera mångledad 
än i föregående fall, men af fullständigt likartad natur. Alltså: 

A. Akut takt, då första stafvelsen har akut: 

a) Akut med starkt bitryck. Alltefter dettas plats på 
sista eller näst sista eller den därförut gående stafvelsen 
(antepenultima) erhålla vi tre typer: 

I. Ultima halfslark, penultima och antepenultima hel- 
svaga, alltså 3002. Typen är vanlig i sammansatta ord, hvil- 
kas sednare led, tagen för sig, har tryckstark ultima, vare 
sig helstark som i hinnikemask, indigofårg, jiipitersblick, nej- 
likeblom^ hlåbårssgltbiirk 'burk med blåbärssylt', riksdagsmotion, 
stabsofficer, ottxcerspaviljong, fabriksindustri eller halfstark som 
i bruksföretag, statsunderstöd, {örmyndaransoar, nyårsbokslut, 
ordenssamfund, ordenssåilskap (jfr ungkarlssällskap med 3020 
enligt II nedan), våsensenhet, landstingsafgift, landtbruksanstalt, 
ungkarlsanlag, tusenkonstnår, fövlikningsdomstol, henillningS' 
utskott, landtegendom, lifsinnehåll, tingsmenighet, stadsborger- 
skåp. Bland dessa sednare vackla dock de mindre gängse 
på grund af association med sina resp. grundord (som ju ha 
helstark penultima eller antepenultima) starkt hänemot typerna 
II och III nedan, detta isynnerhet därest grundorden själfva 
alternativt ha trycksvag ultima, såsom t. e. förhållandet är 
med de på -skåp, -het o. a. (jfr 2, B, b ofvan). Och sådana 
ord som frukostsmörgås, Iwardagsmiddag, Bellmans-högtid, 
ungkarlsfrukost, Smålands-jungfru, syskonkärlek m. fl. ha väl 
alltid 3020. Hithörande enkla ord tvekas saknas. I ordfog- 



— 216 — 

ning är här förevarande typ sällsynt, t. e. kom Josefin!, kom 
du Mari!, kommer du Sven? o. d. 

II. Penultima halfstark, ultima och antepenultima hel- 
svaga, alltså 3020. Typen representeras egentligen (jfr dock 
I ofvan) af sammansatta ord, hvilkas sednare led, tagen för 
sig, har trycksvag ultima och tryckstark penultima, vare sig 
helstark såsom i ångestsvetten, brödrafolken, vårdshusvården, 
afsigkommen, nejlikblomma, blyertspenna, nyårsafton, sekel- 
gamla, iiMfyllestgöra, eller halfslark såsom i årsafgifter, lårfts- 
kramhandeU iövlagsbokhandel, skogsafuerkning, världsomsegling, ^ 

könsurvalet, statshushållning, stadsfullmäktig. Af dessa sist 

nämnda exempel kunna dock några på grund af association ^ 
med sina resp. grundord (som ha tryckstark antepenultima)^ 
uttalas alternativt enligt iii nedan, alltså med 3201. Samma^ 
vacklan visar sig ock i sådana fall, då sednare sammansätt- 
ningsleden tagen för sig har penultima alternativt trycksvag,. 

t. e. Kungsträdgården, soarésällskapet, lifsarfvinge, landshöf- 
dingen, krigs-manskapet (3020 eller 3201; jfr att krigsman- 
skapet har blott 3020 och krigsmanna-skap blott 3002). Hit- 
hörande enkla ord äro t. e. lurifaxar, ebenholtsen, belåtenheten. 
Exempel på, alltid sällsynta, ordfogningar äro vännen lilla, 
kom Amanda!, gick du Anton? 

III. Antepenultima halfstark, penultima helsvag och 
ultima halfsvag, alltså 3201. Typen är vanlig i sammansatta 
ord, hvilkas sednare led, tagen för sig, har helstark antepe- 
nultima samt både penultima och ultima trycksvaga, t. e. 
skogsblommorna, landtmåtare, rikslikare, stadsmäklare, lands- 
vägarna, slottsvåningen, fövslagsmakare, ielegrafledningen. I 
den mån känslan af sammansättning försvagas (oftast på 
grund af bristande associationsmöjlighet i förhållande till ett 
grundord ^), kunna många dylika ord alternativt uttalas enligt 

^ Sa t. e. äro riksdayarna och middagarna ini^a »dagar» i detta ords 
usuella betydelse, lika litet som trädgårdarna äro nägra »gårdar» i egentlig 
mening. 



b, I och II nedan, t. e. riksdagarna, middagarna, trådgårdarna, 
frimärkena, rödlökarna, bofinkarna, blåhårena, fåuitskare o. d., 
där utvecklingen således varit från 3201 öfver 3101 (=:b, iii 
nedan) till 3001 (== b, i nedan) och alla tre uttalen ofta 
förekomma vid sidan af hvarandra. Enkla ord af denna typ 
synas saknas, såvida man ej dit vill hänföra ett sådant fall 
som söndagligen och möjligen ännu någon dess like. Ord- 
fogningar finnas väl, men äro sällsynta, t. e. A-om vännen min! 
b) Akut med svagt bitryck har alt uppvisa motsva- 
rande tre typer: 

I. Ultima halfsvag och de två föregående stafvelserna 

båda helsvaga, alltså 3001. Typen är vanlig i enkla ord, 

hvilka dock samtliga nästan lika ofta uttalas enligt ii, mera 

sällan iTi nedan; detta i följd af association med grundord, 

som äga bitryck på den stafvelse som här uppträder såsom 

penultima, resp. antepenultima, t. e. pufferiarna, nejlikorna, 

väsendena, fänrikarna, tingestarna, skillingarna, harneskena, 

befallningarna, besvärligare, förtroendena, h]äTiinnerliga, barm- 

härtigare. Om alternativt hithörande sammansatta ord se a, 

rii ofvan. Hithörande ordfogningar flnnas, om ock sällsynta, 

t. e. betalade mig, 

II. Penultima halfsvag och de båda omgifvande slaf- 
'Velserna helsvaga, alltså 3010. Typen är vanlig dels i enkla 
ord, t. e. adertonde, sextionde, adelskapet, iientligbeter samt en 
Tnängd som lika ofta uttalas med 3001 (se i ofvan); dels i 
Arissa sammansättningar med starkt försvagad känsla af sed* 
nare ledens ursprungligen själfständiga natur, t. e. Benediktsson 
(äfven 3002 efter a, i ofvan eller 3001 efter i ofvan). Petters- 
söner (äfven 3020 efter a, ii). Exempel på ordfogningar 
öro kommer någon (hit), ser du honom?, här skall du väl 
^stanna) o. d. 

III. Antepenultima halfsvag liksom ock ultima, hvar- 
emot penultima helsvag, alltså 3101. Detta i det hela säll- 
synta fall beror dels på mindre tydligt medvetande af den 



218 — 

sammansatta naturen hos vissa ord af typen a. iii, dels på 
att vissa fonemer, som Ijudlagsenligt höra till typen b, i, starkt 
associera sig med tvåstafviga grundord, hvilkas ultima har 
bitryck, t. e. frukostarna, harneskena, i något äldre språkbruk 
äfven hesvårligare o. d. (jfr 3, B, b, ii). 

B. Grav takt, då första stafvelsen har grav, har att 
uppvisa alldeles samma specialfall som A ofvan, alltså: 

a) Grav med starkt bitryck: 

I. Typ 3002. Hit höra hufvudsakligen sammansatta ord 
hvilkas sednare led, tagen för sig, har tryckslark ultima, vare 
sig helstark såsom i människobarn, bakelsehest, midsommarnatt, 
ålderdomssvag, nysiifversked, inbyseshjon, Norrköpings-bo, an- 
märkningsvärd, uppsy ningsman, vetenskapsman, ångfartygsdäck, 
egendomsfolk, abborrekrok, gästgifvarmor, onödigtvis, löfsprick- 
ningstid, kopparkastrull, bokkatalog eller haifstark såsom i gåfvo- 
aftal, vintersolstånd, underdomstol, järnvägsbanvakt, järnångfar- 
tyg, postunderslef I sekundära sammansättningar kunna äfven 
mellanled uppvisa (helst svagt, sällan starkt) bitryck, t. e. in- 
trädeskort, mjöldrygsdekokt *M02 (3202, 3002), aftonsångspsalm, 
3012 (3002), och åro mellanlederna tvenne, så kunna de 
stundom båda få bitryck, dock att detta hellre visar sig och 
är starkare utveckladt hos den sednare hufvuddelens förra 
led, t. e. järnvägsportvakt 3122. 3012 eller 3002; jfr s. 147. Vid 
stark association mellan sammansättningens sednare led och 
ett grundord med helstark penultima uppstår alternativt uttal 
enligt II nedan, detta i all synnerhet därest grundordets ul- 
tima alternativt är trycksvag, t. e. skräddarverkstad, vinter- 
landskap, ärkebiskop (vanligen enligt ii, alltså 3020), dryckes- 
samfund, aftonmåltid; ja många dylika ord undvika konse- 
kvent typen 3002 och uttalas blott med 3020, t. e. Väster- 
götland, öfvcrstyrman, kronolänsman, ieatersällskap, pansar- 
fartyg, etter-Småland, skvallersmörgås, tegelskorsten, dymmel- 
onsdag. Vacklan mellan typ i och ii eller i och iii visar sig 
af samma orsak i mänga med prefixet o- eller suffixerna -het. 



- 219 - 

'Sam^ skåp afledda ord, t. e. omedelbar, osannolik, otacksam- 
het, ohälsosam vanligen 3002, medellöshet, företagsam 3002 
eller 3020, lättsinnighet, rättrådighet, kvarlåtenskap 3002 eller 
3201, hänsynslöshet, återhållsam vanligen 3020 (som om orden 
vore sammansatta med löshet, resp. hållsam). — I egentlig 
mening enkla ord torde ej finnas af denna typ. Däremot 
förekomma ordfogningar, om oek föga talrika, t. e. stanna 
Charlott!, vänta min vän!, (någonting att) sitta bakom o. d. 
II. Typ 3020 representeras förnämligast af sammansätt- 
ningar, hvilkas sednare led, tagen för sig, har svag ultima 
och stark penultima, denna då antingen helstark såsom i 
foregifva, utanläxa, altartafla, kalfskinnsbyxor, småstadsvanor, 
uraktlåta, Västerbotten, folkbeväpning eller halfstark såsom i 
skrifbiträde, högvälboren, vårdagjämning. Under ofvan (se i) 
angifna förutsättningar kan dels en mellanled uppvisa ett 
svagt (mera sällan starkt) bitryck, t. e. växthusdörren 3120 
(3220, oftast 3020; jfr s. 147), dels ett alternativt uttal före- 
komma efter typ 3002 — exempel se under i ofvan — eller 
typ 3201, t. e. långfredagen (oftast väl dock med 3020), ja i 
åtskilliga fall, som Ijudlagsenligt borde höra hit, användes 
ganska konsekvent detta sistnämnda uttal (3201), t. e. i skänk- 
jungfrurna, flottsmörgåsen, spelhelvete. — Vidare höra hit många 
afledningar af sammansatta ord, t. e. biafsikter, förafskeda, 
beledsaga, oupphörlig samt flerfaldigt afledda (inklusive böjda) 
enkla ord såsom fruktbarheten, anbefalla, obekanta, obemärkt- 
/le/, oförsynthet, obetänksam, oegentlig, bearbeta, förorsaka. 
Ofriga hithörande enkla ord äro nästan alla ursprungliga sam- 
mansättningar såsom lurendreja, villervalla, nippertippa, redo- 
bogen, pickelhäring, äfventyra, underdånig, almanacka, hvartill 
Vomma några andra fall såsom resenärer samt det arkaiska 
läsarena (vulgärt till och med uttaladt läsare^na 1030) och 
dess gelikar, som dock oftare uttalas med 3010 eller 3001 
— således efter b, n eller i nedan — såvida man icke, hvilket 
väl oftast' sker, använder formen läsarna 301. Af hithörande 



— 220 — 

ordfogningar kunna anföras öfuer måttan S (vid) fyra tiden *, 
mamma lilla, Anna-Lisa, Maja-Kajsa, Erik-Gustaf, Änders- 
Petter, ångmaskin i (aktern) m. m. d. 

III. Typ 3201 representeras väsentligen af sammansätt ~ 
ningar, hvilkas sednare led, tagen för sig, ha ultima och p^ - 
nultima trycksvaga, men antepenultima helstark, t. e. kuarm- - 
ägare, bokhållare, tomåkande, tunntarmarna, täckdikena, fuU 1- 
taliga, bläckslagare, skomakare, stormäktigste. Härtill komniai^Ba 
afledningar af sammansatta ord såsom vitsordade samt någr^^ra 
enkla ord, som antingen äro flerfaldigt afledda såsom ohederli^ ^a, 
pratsammare eller förstuckna sammansättningar såsom inm i7- 
nare. Exempel på ordfogningar (med 3200 i stället för 320 r 1) 
äro halmtaket är (dåligt), tandvärk är så (plågsamt) o. d. 

b) Grav med svagt bitryck: 

I. Typ 3001. Hit höra en hop enkla ord, som docr^k 
samtliga på grund af association med primärare bildningr^^r 
lika ofta uttalas enligt ii nedan, t. e. konungarna, sångerskorna^» 
månaderna, lidelserna, mäktigare, hederliga, roligaste, läsaren ^ 
(jfr ofvan ii). Exempel på ordfogningar äro: (det han är) ägar^ 
till, (den han) ropade på, (något som man) fastnar uti o. cl- 

II. Typ 3010. Utom de ofvan under i anförda altei — 
nativt hithörande exemplen träffas här en del afledda ord med 
alternativt uttal efter a, ii, t. e. faderskapet, hedersamma, änd- 
ligheten o. d., samt en och annan arkaism som i likhet med 
människones ännu icke hunnit anta det Ijudlagsenliga uttalet 
enligt I ofvan. Exempel på ordfogning utgör fråga honom o. d- 

iii. Typ 3101 är ett sällsynt fall af samma art som 
A, b, III. Exempel äro sålunda dels skomakare, bläckslagare 
o. d. (alternativt efter a, iii), dels konungarna, papperena 
o. d. (alternativt efter b, i). Att döma af Strömborgs upp- 
gift om bitryck på -lig- (jfr ofvan 3, B, b, ii) hörde förr 
äfven sådana ord som tydligare åtminstone alternativt hit. 

^ Vanligen sammanskrifvet, ehuru fonemet knappast med rätta kan 
hänföras till sammansatta ord. 



( 



— 221 - 

5. Femstafvig takt har utom sin helstarka stafvelse 
nästan alltid en (sällan två) med starkt bitryck och vanligen 
en (sällan två) med svagt. Den Ijudlagsenliga tendensen 
torde vara representerad af typerna 30102 och 30010. Indel- 
ningen blir analog med den ofvan under 1 — 4 tillämpade, alltså: 

A. Akut takt: 

a) Akut med starkt bitryck, som kan hvila på ultima, 
penultima, antepenultima eller den därförut gående stafvelsen 
(proantepenultima): 

I. Typ 30102 saknas i enkla ord och är sällsynt i ord- 
fogning, t. e. kommer du Mari?, kom du Josefinl, (vagnen 
med) pojkarna uti Jämförelsevis vanlig är den däremot i 
sammansatta ord, hvilkas sednare led, tagen för sig, har tryck- 
stark ultima, vare sig helstark såsom i riksdagsmannaval, 
operamusik, krigsexpedition (äfven med 31002) eller halfstark 
såsom i förtroendeuppdrag, riksdagsledamot, båda dock med 
alternativt uttal efter ii, resp. iii nedan. Härtill komma några 
afledningar af sammansatta ord, t. e. stadsfullmåktigskap o. d. 

II. Typ 30020 saknar h varje svagt bitryck, så framt ej 
stark association med någon primärare form framkallar en 
sådan å stafvelse som i den primära bildningen är tryck- 
stark. Exempel på enkla ord saknas äfven här, och ordfog- 
ningar äro sällsynta, t. e. kom du Amanda!, kommer du Sara?, 
kom Josefina! Däremot är denna typ vanlig i sammansätt- 
ningar, hvilkas sista led, tagen för sig, har ultima svag och 
penultima stark, vare sig helstark såsom i purjotöksblomma, 
Engeniahemmet, ordenskanslärer, uni\ers\tetsprofessorer eller 
halfstark såsom i tusen konstnärer, trädgårdsarbete, nyårsbok^ 
slutet, söndagsmiddagen (äfven med 30201), beredningsutskottet, 
rannsakningsdomstolen, kungsladugården. 

III. Typ 30201 saknas i enkla ord och är sällsynt i 
ordfogning t. e. kom Natanael!, Sått dig Jonatan! Den är 
däremot vanlig i sammansättningar, hvilkas sista led, tagen 
för sig, har ultima och penultima svaga, men antepenultima 



~ 222 

slark, vare sig helstark som i nejonögonen, morföräldrarna, 
trädgårdsmästare, gudsfbrnekare, förhandenvarande, utstuderade, 
stängsetskytdighet, syskonkärleken, riksrådinnorna eller halfstark 
som i landthushåttningen, kommissionslandtmätare, (örlagsbok- 
handlare o. d. 

IV. Typ 32001 eller, genom association med primärare 
bildningar, 32010 saknas i enkla ord och är sällsynt i ord- 
fogning, t. e. kom Anna lilla!, O den som /larfe (vingar)! o. d. 
Den är vanlig i sammansättningar, hviikas sista led, tagen 
för sig, har proantepenultima tryckstark och de tre följande 
stafvelserna trycksvaga, t. e. slottsvåningarna, ielefonledningarna, 
landsstrykerskorna, kroppsrörelserna, riksviktigaste. 

b) Akut med svagt bitryck, antingen ett enda, som 
då — troligen Ijudlagsenligt — tillkommer penultinia, eller 
Ivenne, som då kunna vara förlagda till hvilka som helst af 
de fyra trycksvaga stafvelserna, dock alltid så, att minst en 
helsvag stafvelse står emellan de båda halfsvaga. Typen är 
i det hela mycket sällsynt, t. e. sammansättningen hjärtz/iner- 
ligaste, ordfogningen här skall du inte (stanna) o. d. 

B. Grav takt: 

a) Grav med starkt bitryck: 

I. Typ 30102. Hit höra sammansättningar, hviikas sista 
led, tagen för sig. har ultima antingen helstark, t. e. själfbe- 
drägeri (äfven 20103), frälsesäteri, konstakademi (äfven 31002), 
hildergalleri, inträdesbiljett (kanske oftast 32002 eller 31002), 
jubel festkantat, läroverksadjunkt, helvetesmaskin (stundom 31 002), 
hackelsemaskin, krigarebedrift, midsommarnattsdröm{ä{\en*M002 
eller 30012), företrädesvis eller halfstark såsom sommarytter- 
rock, tidningsöfversikt (häda stundom 30202). Exempel på 
flerfaldigt afledt enkelt ord är vanhederlighet (oftare 32002 
än 31002), på ordfogning stanna Josefin!, (något som han) 
somnade utaf, (en vagn med två) resande uti o. d. 

II. Typ 30020. Hit höra sammansättningar, hviikas 
sista led, tagen för sig, har penultinia antingen helstark såsom 



22;j — 

t. e. åskådliggöra, sparlakansläxa, tillbeJjansuårda, ådagalägga, 
Bllhelgonadagen, pappersmeriter, bortauktionera, ynglingaålder, 
tredjeklassvagnar, ränteberäkning, bokkataloger, änkegrefvinna, 
salpetersyra, skomakarverkstad, ålderdomssvaghet eller halfstark, 
1. e. kronoallmänning, klockarbostället, arbetsinrättning, doktors- 
afhandling, saltsjöabborrar, ettersmålänning (båda äfven med 
30201 enligt iii nedan), välärevördig. Exempel på afledning 
af sammansättning och på llerfaldigt afledt ord åro oegennytta, 
ointresserad, opatriotisk, konstnärligheten, oföretagsam, oförbe- 
hållsam, omedelbara, ofördelaktig, ovedersäglig, oefterrättlig. Hit- 
hörande ordfogningar (eller ock gruppord) äro t. e. stanna 
Charlotta!, Ann-Charlott lilla, Maja-Gustava, Anna-Katrina, 
järnvägsbiljett i (plånboken) o. d. 

III. Typ 30201. Hit höra sammansättningar, hvilkas 
sista led, tagen för sig, har antepenultima antingen helstark 
såsom förbiseende, tii I fredsställande, pånyttfödelse, föreställande, 
följeslagerska, \f rågakommande, landskapsmålare, handelsresande, 
kalfskinnsbyxorna, iWXmötesgående, allenaslyrelse, dubbelkikare, 
enkeltjusare, sånggudinnorna, kronjuvelerna, förblommerade, 
kronolänsmannen (med någon vacklan efter ti ofvan) eller 
halfstark såsom förödmjukande, förfördelade, förolyckades, for- 
anledande, föranstaltande, byskomakare, soluppgångarna, näst- 
instundande. Exempel på atledning af sammansättning och på 
llerfaldigt afledt ord äro be fullmäktiga, beledsagade, outslitliga, 
oupphörligen, ofelbarligen, oberäknelig, oantastliga, biafsikterna, 
resenärerna och med alternativt utlal enligt i ofvan ouppmärk- 
samhet, angelägenhet, eftergifvenhet, obeslutsamhet, oförsiktighet. 
Hithörande ordfogningar äro t. e. ångmaskin utan (ånga), 
undandrog honom (understödet), föregifva att (åskan går) 
o. d. med 30200 i st. f. 30201. 

IV. Typ 32001 eller genom association med primärare 
former (eller af rytmiska skäl) 32010, t. e. stormäktigaste, 
fulltaligare, kallsinnigaste, tacksägelserna, tolfskillingarna, år- 
hundradena, välgärningarna, lättfärdigheten, aftägsvnbeten (bada 



- 224 — 

dessa stundom efter ii ofvan), ohederliga, oklanderliga: ohe- 
derlig och (listig), halmtaket är så (dåligt), upptog honom i 
(släkten) o. d. 

b) Grav med svagt bitryck, antingen ett enda och i 
sä fall placeradt på penultima eller tvenne och i så fall pla- 
cerade efter samma princip som vid fallet A, b ofvan, 1. e. 
hederligare, innerligaste: konungarna i (Sverge), aningar äro 
(osäkra), lyckan kan man ju (mista). Fallet är i det hela 
sällsynt. 

6. Sexstafvig takt har efter den helstarka nästan alltid 
en eller i följd af stark association två stafvelser med starkt 
bitryck samt en eller på grund af association två med svagt. 
Sålunda föreligger här vanligen blott fallet a. För öfrigt blir 
indelningen likartad med den i föregående fall, alltså: 

A. Akut takt: 

a) Akut med starkt bitryck: 

I. Typ 300102 eller 301002. t. e. statsuninersitet, landt- 
bruksbokhålleri, bördsaristokrati, stabsofficersfullmakt (stundom 
300120 efter ii nedan); kommer du Josefin?, (vagnen med) har- 
neskena uti: resp. industriutställningspalats, Bellmans^-litteratur. 

II. Typ 301020 eller 310020, t. e. riksdagsman navalen, 
operamusiken, krigsexpeditionen, stadsfullmäktigskapet, riksdags- 
ledamoten, förtroendeuppdragen; kommer du Maria?, riksdags- 
mannaskap i (andra kammaren); resp. landtmannaprodukter, 

III. Typ 300201, t. e. ordenskanslärerna, universi/e/spro- 
fessorerna, proiokollssekreterare, vegcmentsmusikanterna, gene- 
ralbefälhafvare, trädgårdsarbetare, landtbruksbokhållare, rann- 
sakningsdomstolarna : kommer du Pettersson? o. d. 

IV. Typ 302001 eller 302010, t. e. landthushållningarna, 
söndagsmiddagarna (äfven efter iii ofvan); resp. stängselskgl- 
digheten (äfven 301020 efter ii ofvan), trädgårdsgrinden är så 
(trasig). 

v. Typ 320010) eller 320101) representeras blott af ord- 
fogningar, t. e. (det) riksviktigaste af (allt) o. d. 



b) Akut med svagt bitryck, minst två, högst tre, re- 
presenteras blott af ordfogningar, t. e. betalade du honom, (det) 
innerligaste och (varmaste), tror du att det kan gå (för sig)? 

B. Grav takt: 

a) Grav med starkt bitryck: 

I. Typ 300102 eller 310102, t. e. målarakademi, kall- 
uattenkuranstalt, medellöshetsbetyg (stundom 301002), stannar 
du Josefin?: resp. flickskolekommitté, uppuårmningsapparat, 

n. Typ 301020, t. e. lärarebefattning, döfstuminstitutet, 
hofceremonier (äfven 310020), röfvaresgnoden, hummeraladåben, 
skrifvarearvode, sgskonsammanslutning, stannar du Charlotta? 

III. Typ 300201, t. e. ansvarsbefrielse, folkungaättlingen. 
Järnvägsstationerna, öfverbevisande, öfverenskommelse, prästvals- 
forordningen, skomakarmästare, vetenskapsidkare, postunder- 
Fäitelser, jordinnehafvare, nästföregående, öfverståthållare, järn- 
^ögsbanmästare, själfforebråelser, omedelbarligen, oefterrättlighet, 
^sammanhängande, otillfredsställande, outrannsakelig. 

IV. Typ 302001 eller 302010, t. e. mantalspenningarna, 
^ondelsresandena, underdånigaste, oförsvarligaste, obevekligaste, 
^^fullmåktigade, orättfärdigheten, orättfärdig är han (ofta). 

v. Typ 320010 eller 320101, t. e. oklanderligaste, ohe- 
^^rligaste, bokhållare utan (lön), sullädret är inte (slut). 

b) Grav med svagt bitryck, minst två, högst tre, före- 
*^^tnmer blott i ordfogningar, t. e. hederligare än (du), ko- 
'^^ngarna äro (här), konungar äro så (krigiska), stjäla får 
'^on inte (göra). 

7. Sjustafvig takt med ett till två starka och ett till 
*vå svaga bitryck: 

A. Akut takt: 

a) Akut med starkt bitryck: 

I. Typ 3010102, t. e. landsortsuniversitet, riksdagssekre- 
^^riat, krigshofrättsnotariat (äfven 3101002). 

II. Typ 3010020, t. e. industriutställningspalatset, bördsari- 
stokratien (äfven 3101020), riksdagsmajoriteten (äfven 3001020), 

Soreen, Vårt språk, Bd II. 15 



— 226 — 

Bellmanslitteraturen, landshöfdingeåmbetet (äfven 3101020 eller 
efter m nedan 3010201); eller 3001020, i. e. statsunwersiteten, 
stabsofficersfullmakten (äfven 3001201 efter m nedan). 

ni. Typ 3010201. t. e. krigsexpeditionerna (äfven 3100201), 
riksdagsledamöterna: eller 3100201, t. e. landtmannaprodukterna. 

IV. Typ 3002001 eller 3002010, t. e. nyårsbehållningarna, 
arkaiskt trådgårdsarbetarena. 

v. Typ 3020010, t. e. trädgårdsgrindarna år o (sönder) o. d. 

VI. Typ 3200100 eller 3201010, t. e. (det) riksviktigasle 
som han (vet) o. d. 

b) Akut med endast svagt bitryck förekommer blott 
i ordfogningar, t. e. tror du att det kan vara (möjligt^ 
3001010 o. d. 

B. Grav takt: 

a) Grav med starkt bitryck: 

I. Typ 3010102, t. e. vetenskapsakademi, småstadsuni- 
versitet, föreläsningskatalog, värmeledningsapparat (dessa båda 
äfven 3020102). 

II. Typ 3010020, t. e. undervisningsanstalter (äfven 
3020020); ofta alternativt 3001020, t. e. kammarmajoriteten, små- 
barnsskollärarinna, borgenärssammanträde; stundom 3101020, 
t. e. timlärareanställning (äfven 3201020). 

in. Typ 3010201, t. e. läroverkskollegium, lärareförenin- 
gen, fosterlandsbefriaren, genommusikaliska, orättfärdigheterna, 
kyrkorådsordförande, öfveirhofjägmästare, jubelfesthögtidlighet; 
eller 3100201, t. e. kolgrufvearbetare (äfven 3200201). 

IV. Typ 3002001 eller 3002010, t. e. järnvägs förvalt- 
ningarna, kassabehållningarna, oefterrättligaste. 

v. Typ 3020010 eller 3020101, t. e. genomhederligaste, 

VI. Typ 3200100, t. e. (den) ohederligaste som (finns) o. d. 

b) Grav med endast svagt bitryck förekommer blott 
i ordfogningar, t. e. konungarna äro så (krigiska) 3010100 o. d. 

8. Åttastafvig takt: 
A. Akut takt: 



a) Akut med starkt bitryck: 

I. Typ 30100102, t. e. siats forvaltningsmaskineri; eller 
30010102, t. e. bergsvetenskapsakademi. 

II. *Typ 30101020, t. e. bruksbokshållarebefattning (äfven 
30201020), landsortsunwersiteten, riksdagssekretariatet, 

ni. Typ 30100201, t. e. riksdagsmannaarvodena; eller 
30010201, t. e. stabsofficersfullmakterna: vacklande mellan båda 
uttalen, t. e. riksdagsmajoriteterna, 

IV. Typ 30102001 eller 30102010, t. e. brukskassörsbe- 
fattningarna (äfven 30202001 eller 30202010). 

v. Typ 30020100, t. e. riksdagspetita öro for (många) o. d. 

VI. Typ 30200100, t. e. riksdagstalare år han då (inte) o. d. 

VII. Typ 32010100 eller 32010010. t. e. (det) riksvikti- 
gasie jag har hört (talas om) o. d. 

b) Akut med endast svagt bitryck förekommer blott 
i crdfogningar, t. e. si7/er hon inte nu som en (döfstiim) 
30010100, (men det) betalade sig då väl inte 30010010 o. d. 

B. Grav takt: 

a) Grav med starkt bitryck: 

I. Typ 30010102, t. e. ansvarsbefrielsedebatt (äfven 
3OO20102), hufvudstadsuniversitety hufvudstadsproletariat (båda 
dessa alternativt 30100102); eller 30101002, t. e. undervisnings- 
materiel (äfven 30100102 eller 30201002 eller 30200102), öfver- 
^^falhafvarenamn (äfven 30020102). 

n. Typ 30101020, t. e. vårmeledningsapparaten (äfven 
*^O2Ol020), öfverhofjägmästarinna; eller 30010020, t. e. fattig- 
^^Ppkokningsinrättning (äfven 30020020); vacklande mellan 
"åda uttalen, t. e. vitterhetsakademier, 

ni. Typ 30100201, t. e. boställsjordsinnehafvare, små- 
^ornsskollårarinnorna (båda äfven 30200201); eller 30010201, 
^- e. skolkommittéord foranden, 

IV. Typ 30102001 eller 30102010, t. e. kgrkorådsordfo- 
'^^ndena. 



— 228 — 

v — VII representeras blott af ordfogningar, hvarå exempel 
äro öfverflödiga. 

b) Grav med endast svagt bitryck förekommer blott 
i ordfogningar, t. e. (där) stannade han då väl inte 300l\)010 o. d. 

9. Niostafvig takt: 

A. Akut takt: 

a) Akut med starkt bitryck: 

I. Typ 301010102, t. e. riksdagsmannaualagitation. 

II. Typ 300101020, t. e. bergsvetenskapsakademier, landt- 
bruksbokhållarebefattning : eller 301010020, t. e. krigsdeparte- 
menischefsbefattning. 

III. Typ 301010201, t. e. (örlagsbokhandlare föreningen, 
brukslwkhållarebefattningen, siadsfiillmåktigeordforanden (alla 
af ven 302010201). 

IV. Typ 300102001 eller 300102010, t. e. riksbankskas- 
sörsbefattningarna. 

v — VIII representeras blott af ordfogningar. 

b) Akut med endast svagt bitryck förekommer blott 
i ordfogningar, t. e. det kan väl inte vara så /orfarligt 
300101010 o. d. 

B. Grav takt: 

a) Grav med starkt bitryck: 

I. Typ 30 1 1 1 02, t. e. skaldeindividaalitet, tidningsmanna- 
kommittébestyr; eller 310010102, t. e. arbetareproletariat, arbe- 
tareinstitutsanslag; eller 300100102, i.e. skolundervisningsmateriel 
(af ven 300201002). 

II. Typ 300101020, t. e. ansvarsbefrielsedebatten, öfber- 
uppsyningsmansbefattning (båda älven 300201020); eller 
300100120, t. e. tidningsprenumerationskvitto. 

III. Typ 300100201, t. e. fattigsoppkokningsinråttningen 
(äfven 300200201); eller 301010201, t. e. forelåsningskatalo- 
ger na (äfven 302010201). 

IV. Typ 301002001 eller 301002010 eller 300102001 eller 
300102010, t. e. väderleksundersökningarna. 



— 229 — 

v — vin representeras blott af ordfogn ingår. 

b) Grav med endast svagt b it ryck förekommer blott 
i ordfogningar, t. e. stannade gjorde den väl inte (strax) 
3001001ÖO eller 300101010 o. d. 

10. Tiostafvig takt: 

A. Akut takt. Fallet b torde här och i ännu längre 
takter icke gärna förekomma. Det alltså obligatoriska starka 
bitrycket kan vara placeradt på: 

I. U I ti ma, t. e. kroppsarbetareproletariat, {övfattarein- 
dividualitet, in hxnieriexercisreglementskommittén. 

11. Penultima, t. e. riksdagsmannavalagitationen, 

III. A n I e p e n u 1 1 i m a , t. e. kommerskollegiepresidentskapet 
(äfven efter ii). 

IV. Proantepenultima, t. e. brukshokhållarebefattnin- 
garna, stadsfiillmåktigeordförandena. 

B. Grav takt med obligatoriskt (jfr ofvan A) starkt 
bitryck på: 

i. Ultima, t, e. arbetar eforsåkringskommitté. 

II. Penultima, t. e. öfverhofstallmästareämbetet, brand- 
stodsbolagsordförandeskapet, 

III. Antepenultima, t. e. oefterråttlighetsforhå Ilande 
öfueruppsgningsmansbefattningen, tidningsprenumerationskvittona, 

IV. Proantepenultima, t. e. fattigsoppkokningsinrätt- 
ningarna. 

11. Elfvastafvig takt har alltid minsl ett starkt och Ivå 
ända till fyra svaga bitryck, af hvilka sednare ett eller flere 
eventuellt kunna förstärkas till starkt bitryck. 

A. Akut takt med det under alla omständigheter före- 
kommande, alltid till sista sammansättningsleden hörande, 
starka bitrycket förlagdt till: 

I. Ultima, t. e. kroppsarbetareforsäkringskommitté, 

II. Penultima, t. e. (örfattareindividualiteter, kropps- 
arbetareproletariatet. 

ni. Antepenultima, t. e. riksdagsmannavalagitationerna 



— 230 — 

IV. Proantepenultima, t. e. landtbruksbokhållarebc" 
fattningarna. 

B. Grav takt med det obligatoriska starka bitnxket 
föriagdt till: 

I. Ultima, t. e. grufarbetareförsåkringskommitté. 

II. Penultima, t. e. kolgrufuearbetareforening, arbetare- 
försåkringskommittéer. 

III. Antepenultima, t. e. öfverhofstallmastareåmbetena, 
rullforingsområdesbefålhafvare, 

IV. Proantepenultima, t. e. öfueruppsgningsmansbe- 
fattningarna. 

Längre takter äro ytterst sällsynta (jfr ofvan s. 153 f.) 
och tendera, särskildt då de utgöras af ordfogningar» starkt 

« 

till att sönderfalla i flera smärre takter. Därför må här endast 
några spridda exempel på olika typer af detta slag här anföras: 

12, A, II kroppsarbetareforsåkringskommittéer; m för/a/- 
tareindwidualiteterna ; B, i sjöforsuarsdepartementsexpeditions- 
chef: III utrikesdepartementsarkiuarie : iv kolgrufuearbetarefore- 
ningarna. 

13, A, III kroppsarbetareförsåkringskommittéerna; B, iii 
grufarbetareförsåkringskommittéerna. 

14, A, III landtforsuarsdepartementskanstisekreterare; B, i 
fattigsoppkokningsinrättningsöfveruppsgningsman ; m arbetare- 
forsåkringskommittéiitlåtande. 

15, B, I rullföringsområdesbefålhafvareexpedition; n utri- 
kesdepartementsarkiuariebefattning ; iv arbetareforsäkringskom- 
mittéiitlåtandena. 

16, A, IV kroppsarbetareforsåkringskommittéutlåtandena: 
B, III utrikesdepartementsarkivariebefattningen. 

17, A, II landtförsuarsdepartementskanslisekreterarebefatt- 
ning: B, iii rullforingsområdesbefålhafoareexpeditionerna. 

18, A, III, resp. 19, A, rv landtforsvarsdepartementskansli- 
sekreterarebefattningen, resp. -arna. 



— 231 — 

20, B» II, resp. 21, B, lu och 22, B, iv folkskolelåra- 
rinneseminarieforeståndarebefattning, resp. -c/?, -arna. 

§ 61. Den faktiska förekomsten af akut taktform. 

En språktakt äger akut intensitetsform i följande fall *: 

I. Enstafvig takt (med eller utan föregående upptakt) 
har så godt som undantagslöst akut, t. e. kår, gevå'r, vis, 
bevis, visst, ja viss't, forgåtmigef osv. De få undantagen 
härifrån äro angifna ofvan s. 202 f. och visa sig bero dels på 
att takten för icke alltför längesedan varit tvåstafvig, t. e. 
fan, nå'n 'någon', dels på att man vill i fonemet inlägga en 
viss betydelsenyans, t. e. ja\ hm\ 

II. Flerstafvig takt med upptakt har i regeln akut, 
t. e. evin'nerlig, elån'de, leka'men, förgå fves, bekymmer, full- 
borda, fullkom'na^ gudom'lig (sällan med grav), gåpffare (äfven 
med grav), tillforene, här omsis' tens, historia, inkognito, labo- 
ratorium (stundom med grav), reglemen'te, allegro, kalen'der, 
termome'ter, epistel, konsta'pel, gevat diger, Kristian' stad, Maxi- 
milian, Kristoffer (men Kris'tofer), Hagan'der, Bolin'der, Ber- 
zelius, Vale'rius, Svenonius, forvis'so, till sa'lu osv. Särskildt 
är att märka, det plurala och artikulerade former af ord, 
som i singularen utgöra enstafvig takt med upptakt, ha akut 
— delta i olikhet med en mängd pluralformer af ord, som 
i singularen utgöra enstafvig takt utan upptakt, t. e. sa'ker, 
sä^kerna, rätter, rätterna o. d. trots sak osv. — t. e. fiska'ler, 
fiskarten, fiskarterna, bagerier, -et, -erna, förluster, -en, -erna, 
forsoket, -en(a) liksom fiskal osv. På samma sätt behandlas 
pluralformer (med eller utan artikel) och eventuellt artiku- 
lerade singularformer af ord, som i singularen utgöra fler- 

^ Jfr Kock. Språkhistoriska undersökningar om svensk akcent I, 60 
t!., II, 75 fr., 463 ff., 474 fl., 482 ff., Die alt- und neuschwedische accentuie- 
rung s. 36 flf., 72, 140 ff.; Ltttkens- Wulff, Svenska språkets Ijudlåra II, 
68 ff., 89 f. I vissa trakter af Uppland (t. c. Trögd) och Södermanland lär 
denna taktform helt och hållet saknas; se Hesselman, Sveamålen, s. 44 f. 



— 232 — 

stafvig takt (vare sig akut eller grav) med eller utan upptakt, 
men som i pluralen ha hufvudtrycket framfljitadt, så att 
pluralen tyckes vara bildad till en singular, som är enstafvig 
takt med upptakt S t.- e. professorer, profess&rernOy professdren 
(arkaiserande; annars vanligen professorn)^ rekto'rer, ^erna, 
konsuler, -erna, farao'ner, -erna, Napoleo'ner, Gusta'ver till 
profes'sor, rek'tor, kon^sul, fa'rao osv. Jämför ock sådana 
bildningar med suffixet -isk som plato'nisk, balsa^misk^ sata- 
nisk till Pla'to, batsam, sa^^ian. 

Emellertid finnas från hufvudregeln massor af undantag, 
detta dels på så sätt att vacklan råder mellan akut och grav 
taktform — såsom redan i fråga om några ofvan anförda 
exempel påpekats — dels ock så att konstant grav taktform 
uppträder. Att dock den akuta takten representerar den Ijud- 
lagsenliga tendensen, framgår evident af en mängd härledda 
ord med upptakt, hvilka antingen undantagslöst eller åtmin- 
stone ojämförligt oftast ha akut, ehuru deras stamord (som 
sakna upptakt) ha grav och sålunda starka associativa frestelser 
att använda sistnämnda taktform föreligga. Sådana fall äro: 
odö'dlig, omöjlig, oän'dlig, orimlig o. d. trots dö^dlig, möflig 
osv.; förminska, fördela o. d. trots min^ska osv.; besluta, be- 
rffkna o. d. trots slutta osv.; vålsig*na, vålkom'men, hjårtin' 
nerlig, gudsnådlig, lycksalig, kårvän'lig, kåråtsklig, högtid fvad, 
högtärad, högtsalig, högvö'rdig, allsmåk'tig, rättfärdig, syd- 
västlig, anfäkta, entle'diga o. a. d. trots sig'no, kom'men osv. 
Alltså är det uppenbart, att de nedan anförda talrika undan- 
tagen från den uppställda hufvudregeln, i hvilka grav takt- 
form mer eller mindre utbredt förekommer jämte eller i stället 
för akut, icke kunna vara Ijudlagsenliga, utan måste bero på 
association med grava takter utan upptakt. Som en allmän 
anmärkning må förutskickas, att grav är mycket vanligare i 



' Sådana, pä analogibildning efter de böjda formerna beroende, sin- 
gularer föreligga verkligen stundom, t. e. inspekto'r för äldre inspe ktor (sk 
ännu i viss betydelse), dialekternas pasto'r för pastor o. d. 



— 233 — 

Mälarprovinsernas språk, speciellt i Stockholm, än på de flesta 
— kanske alla — andra håll, t. e. i Skåne, Värmland, Norr- 
land. Att emellertid vår hufvudregel gäller äfven t. e. i Stock- 
holm, där dock de allra flesta ord med upptakt kunna ha 
grav, framgår af ett sådant fall som på Rg'dberg(s) i motsats 
till Ry^dberg K 

Undantagen från den nämnda hufvudregeln gruppera 
sig nu helt naturligt på följande sätt, hvarvid jag ordnar 
fallen efter aftagande frekvens: 

A. Ordfogn ingår och gruppord* få ofta grav på 
grund af association med något — vanligen det sista — i 
den ifrågavarande förbindelsen ingående ords lexikaliska form 
(som har grav). Denna association verkar emellertid med 
mycket olika styrka i olika fall. Det Ijudlagsenliga uttalet 
med akut torde vara det öfvervägande vanliga ^ i sådana till 
en viss grad vacklande fall som for liten {mycken, ofta, långe 
osv.), I (till, på) nåder, på måfå, for (sju, /i/;a[d]) tusan!*, 
^tt par tre stycken (i betydelsen 'exemplar'; däremot alltid 
^tyc^ken i betydelsen 'bitar', verklig plural till styc'ke). Där- 
-emot synes mig grav vara öfvervägande bruklig i t. e. det 
vårs'ta (hasta osv.), där (hår) efter, min egen, gå un^dan, 
den sam^me (men vanligen högstdensam'me), med mé^ra (i ana- 
logi med uttalet med me'ra äfven stundom isoleradt mera), ju 
Jlé^ra (analogiskt stundom isoleradt fle'ra), i mor^gon ^, god 
mor'gon ^ i morgon bifti(da), Gustaf A^dolf m. fl. dylika sam- 



* Så enligt Tiselius i Språk och stil VII, 155. 

* Om detta begrepp se VII, 24 f., 30 f. 

' Hos mig personligen är det eurådande. Jag utgår i mina följande 
exempel på vacklande uttal visserligen från det, som enligt min uppfatt- 
ning är det vanligast förekommande, men Jag är fullt medveten om att 
denna min uppfattning mycket ofta är påverkad och kanske vilseledd af 
mitt eget uttal, som alltför lätt tillskrifves större allmängiltighet än det i 
verkligheten äger. 

* Genom påverkan från dylika förbindelser förekommer äfven isole- 
radt tu'8an jämte tusan. 

* Jfr I mom, go mom, som förutsätta mor' [g]en, äldre mor'fgJon, 



— 234 — 

niansatta dopnamn, //// fuFlo, den an^dra. Ändtligen träffas, 
såsom man kunde vänta sig, konstant eller åtminstone i det 
närmaste konstant, grav i de allra flesta ordfogningar, hvilkas 
sista led i sin lexikaliska form har grav, t. e. en an^nan (jfr 
en ann, som utgår från det Ijudlagsenliga en an' nen af ännu 
äldre en annan), de go^da (jfr de bastia jämte de bås" ta, som 
vacklar, emedan superlati\formen ojämförligt oftast är försedd 
med upptakt genom artikeln den^ det, de), så itla, hur mån^ga^ 
jag katlar, mina gos^sar, där borsta, (sätta) i frffga, KarlJo^han^ 
Karl Gus'taf, Karl Ax^el o. d., kanliån^da, öfverstekam^marherre^ 
Ja, man träffar grav i många fall, där frestelsen till associa- 
tion kan tyckas ha varit svag nog, t. e. (kasta) öfverån^daz 
(sätta) åsCdo, i atlo, med råtta, (taga) af da'ga, (ha) til/ 
go^do, (frälsa) från on^do, allt fall hvilkas grav väl snarast 
ärfts från fornsvensk tid, då de nämda förbindelserna ännu 
icke voro såsom nu stereotypa; livar sjätte, den sjätte {sjun\te 
osv.), där grav är mycket påfallande i betraktande af att or- 
dinaltalen ju nästan alltid ha upptakt (den, det, de, hvar, 
hvart, en, ett), 

B. Sammansatta ord (utom gruppord, se A) och 
prefixafledda få ofta grav på grund af association med en 
sednare (sällan en förra) led — vanligen den sista — då 
denna i sin lexikaliska form har grav. Den Ijudlagsenliga 
akuten träffas dock öfvervägande i t. ex. tillbaka, ånyo (i 
hvilka grav är ett arf från den tid, då baka och nyo ännu 
voro själfständiga ord), riksda'ler (mycket sällan -da^ler, ehuru 
simplex vanligen heter da' ler, sällan da' ler), fordetiing (trots 
detta), hejdun'drande, öfuerstlöjtnant, (högst)densam'me (jfr 
den sant me of van s. 233^); beun'dra, -ar, beskrtfua (men na- 
turligtvis alltid beskrtfuer på grund ^i skrifver) o. d., förta* la, 
f6rmin'ska o. d., med grav åtminstone i vissa delar af Svea- 
land. I sådana fall som Katrtn-Charlott, Mart-Luis o. d. 



» Jfr ock VII, 24 med not 3. 



- 235 — 

beror den, visserligen sällsynta, grava taktformen väl på 
association med förra ledernas fullare biformer KatrCna, 
Marta (hvarom se nedan s. 238). Likaledes i sådana fall 
som vårdé^ ringsman, bokstafvé^ringslåra, hvilkas förra led i 
sin lexikaliska form kan ha grav (jfr nedan C, 3). Sådana 
sällsynta fall som brgggerCbolag, forsla^ gsmakare kunna där- 
emot icke bero på någon association med förra sammansätt- 
ningsleden, eftersom dennas lexikaliska form alltid har akut, 
utan måste vara analogibildningar efter flertalet af andra sam- 
mansättningar. 

Såsom exempel på öfvervägande grav taktform kunna 
däremot anföras till8am^man(s) ^ tinCka, foruUan, julafton: 
cmetlan. Och i många fall slutligen har man på grund af 
intim association med grundordet konstant eller åtminstone 
i det närmaste konstant grav, t. e. öfverho'[jägmåstare, öfversie- 
prästerlig (ehuru ordet icke är sammansatt med prås^terlig, 
utan afledt med -er-Iig af öfverstepräsf), allhetgonadag (efter 
Jietgon), himmeltten, hvaren^da, hvaran^nan (jfr hvarann — 
af äldre huarannen, 'an'nan; jfr en ann ofvan s. 234 — med 
annan betydelse, samma som hos hvaran^dra, h vilket märkligt 
nog ännu har grav i öfverensstämmelse med an'dra), halfan'nan, 
halftre'dje osv., rutertre'a, -fy^ra osv., trettifjffrde, -fem^te, -sjåCte 
osv., trettitvffendel (efter tPondel o. d., trots trettitvå') o. d., 
huruvCda, esomoftast, skymun^dan, spanskgrö^na (ehuru as- 
sociation med »det gröna» synes föga frestande), Karlsko'ga, 
Landskro'na (ehuru association med kro^na bör göra sig föga 
gällande). Norrtåt je, Kinnekntle: föra'fskeda, befutlmäktiga^ 
ödmju^kast (ehuru association med mjitkast numera endast 
med svårighet synes kunna äga rum), ehu^ru, emé^dan. I 
sådana fall som tillho^pa, tillhan^da, alle^na, åtmin'stone^ fram- 
stampa (kanske i någon mån påverkadt af stampad), där sed- 
nare sammansättningsleden ej längre förekommer såsom själf- 



* Omvändt analogiskt stundom sam' man i st. f. sam' man. 



— 236 — 

ständigt ord, måste väl uttalet med grav vara ärfdt från 
fornsvensk tid, då förhållandet i nämnda afseende var ett 
annat. På inflytande från förra sammansättningsledens grav 
(redan i dess lexikaliska form som själfständigt ord) bero 
naturligtvis sådana fall som lärarin^ neplais, prinsess^ klänning o. d . 

Särskildt intressanta äro en mängd kvinnliga dopnamn* 
af hvilka visserligen endast mycket få äro, åtminstone frårm 
svensk synpunkt, egentliga sammansättningar, såsom fallet 
verkligen är med t. e. Svanhilda^ Alfhilda (jfr Hilda), mer», 
af hvilka däremot många, emedan de vid sidan af sig hi"^ 
tvåstafviga »kortnamn» på -a (som i likhet med de flest^^ 
våstafviga ord i nysvenskan, särskildt just de på -a, ha grav), 
i viss mån uppfattas såsom någon sorts preiixafledn ingår ar 
dessa kortare namn medelst något ovanligt prefix. Därför 
uppträda dessa fullare former i likhet med de kortare (och 
skenbart primärare) under grav taktform, om ock åtskilliga 
af dem alternativt uppvisa den ursprungliga och ljudlags- 
enliga akuta takten. Sådana äro t. e. Char-lotta, Susanna, 
Ma(gda)'lena, Vilhel-mina, A-manda, Gu-nilla, Isa-bella, Doro- 
tea, Gustava, Ka-milla, E-lisa, Mal-uina, Petro-nella, Teo-dora, 
(E)leo-nora, Teodo-, Da-linda, Geor-gina, Adol-, Jose-fina, Al-, 
El-frida, Ag-neta, Alber-tina, Ma-tilda, Antoi-netta, Henri-etta, 
(och Jetta), Ar-mida, Bernhar-, Gerhar-dina, Mar-greta, E-, 
Fred-, Hen-rika. Såsom exempel på vacklande, men dock 
väl vanligast med grav uttalade, kunna anföras He-lena, Jo- 
hanna, Karo-lina, Kristina, So-fia, Ul-rika, 

C. Enkla ord ha ofta grav på grund af association 
med antingen en morfologiskt likartad ordbildningstyp eller 
semologiskt öfverensstämmande ord (»synonymer»). Jag be- 
handlar de viktigaste hithörande grupperna hvar för sig: 

1. Feminina ord på -a, alltså typen flic^ka, äro de i 
associativ riktning kraftigast verkande, särskildt då fråga är 
om att påverka ord med verkligt feminint kön (se V, 313 If.), 
detta helt naturligt eftersom de flesta ord som beteckna kvinn- 



— 237 — 

liga varelser ha just denna typ (t. e. kvinna^ gumma, flicka, 
änka, mamma, amma, piga, tärna, signa, kona, frilla, sköka, 
deja, nunna, jänta, stinta, kulla, gräbba, snärta osv. osv.). 
Därför uppträder ock, trots tillvaron af upptakt, nästan all- 
deles konstant grav i de specifikt femininbildande suffixerna 
'in^na, -es^sa, -fVsa, detta i strid med den ofvan s. 231 f. nämnda 
regeln för de flesta afledda ord med i förhållande till grund- 
ordet framåt förskjutet hufvudtryck. Alltså heter det t. e. 
grefvin^na, gudin^na, lårarin^na *, barones'sa, prinsessa, pro- 
feiis'sa, poetis'sa osv. (se V, 318 f. och 321 fi*.). Vacklande, 
men oftast väl uttalade med akut, äro de med nyssnämnda 
ord morfologiskt och semologiskt likartade på -ska, t. e. ge- 
neralska, rektorska, professorska osv. (se V, 317 f. och 322). 
Dessas alternativa akut förklaras däraf, att den akuta takt- 
formen här har stöd af associationen med sådana former 
som resp. general, -dier, -alerna, rektorer, -o*rerna, profes- 
sorer, -o'rerna, som ha akut hufvudtrj'ck å alldeles samma 
stafvelse som de feminina afledningarna, under det att t. e. 
baronessa, poetissa o. d. ej kunna på samma sätt påverkas 
af baroner, poe'ter o. d., som ha sitt hufvudtr^xk förlagdt å 
en annan stafvelse än de motsvarande femininerna. Ingen 
eller ringa vacklan råder däremot hos de — icke med suffixet 
-ska, utan — med suffixet -a af adjektivstammar på -sk 
bildade femininerna, t. e. italienska, armeniska, som nästan 
konstant ha att uppvisa, enligt hufvudregeln, akut (till hvars 
seger väl äfven i sin män medverkat analogiinflytandet från 
de lika lydande språknamnen). 

Samma association har framkallat grav i madon^na (jfr 
också don'na) och det vacklande matro'na ^ samt en mängd 
kvinnliga dopnamn. Dessa sistnämnda kunde så mycket 



* Men ånnu hos Regiiér, Boivic och Strömborg herdin'na, se Kock, 
Språkhist. unders, om sn. akcent II, 406 (uppgiften dursammastades, att 
Almqvist har björninna, är däremot oriktig). 

' Däremot förekommer väl ännu knappast annat uttal än valky'na. 



— 238 - 

lättare antaga grav som ju de kvinnliga dopnamnens hufvud- 
massa — nämligen såvidt denna består af vanliga, dvs. 
mycket gängse, namn — ulgöres af tvåstafviga ord med grav 
taktform och, såsom redan ofvan (s. 236) nämnts, en mängd 
med upptakt försedda kvinnonamn anta grav redan på grund 
af association med sina tvåstafviga kortnamnsformer utan 
upptakt. Sålunda ha vi nu grav i t. e. Augusta, Aurora, 
Katarina, Rebecka och alternativt^ i Genové^ua, Loofsa, Marta, 
Birgifta, resp. Cecilia, Amalia, Emilia, Eufe'mia, Viktoria, 
Euge'nia, Det förtjänar härvid märkas, att de som — åt- 
minstone enligt mitt utlal — föredraga akut, ha trestafvig 
takt, detta helt naturligt enär sådan ju mindre kraftigt be- 
fordrar association med de nämnda tvåstafviga namnen, hvilka 
utgöra majoriteten. 

Svagare är ifrågavarande association i fråga om ord på 
-a, hvilka icke beteckna varelser med kvinnligt kön. Dock 
är analogibildningen icke sällan genomförd vid ord med två- 
stafvig takt, t. e. papegoja (och såsom kortnamn »gojayy), 
veranda, kopia, pimpinella, gurkmeja, panorama m. fl. på 
-rama: vacklande skalmefa, rese^da, poma^da, Barcelo^na, Ala- 
ba^ma. Däremot är akut i allmänhet bibehållen i de tre- 
stafviga takterna, t. e. historia, ratafia, akacia, ambrosia, Ame- 
rika; vacklande äro emellertid majolika, harmo'nika m. fl. 
Samma motsättning mellan 3- och 2-stafviga takter kommer 
till synes i förhållandet mellan riksspråkets form kolera och 
dialekternas, stundom äfven i vulgärt riksspråk uppträdande, 
kole'ra (jämte kolera). 

2. Böjningsformer på -a, -ar, -are, -ast af grundformer 
med akut anta alternativt grav i öfverensstämmelse med fler- 
talet af ord imA de nämnda ändelserna och särskildt i ana- 
logi med dylika former bildade till grundformer utan upptakt 
men med akut. I analogi sålunda speciellt med sådana fall 



^ Jag betecknar här i vacklande fall blott mitt eget uttal. 



\ 



— 239 — 

som styv : sty^ua, -are, -as/ eller å'ker : ankrar kan det sålunda 

till exklusiv bildas exklusCva, ^are, -ast, till kalerider åter 

kaleridrar. Likaså elegarita^ -are, -ast, termomé^trar, epis^ilar, 

konsta^plar o. d. (jämte de regelbundna och väl vanligare 

formerna), trots elegarit, termometer osv. 

3. De synnerligen talrika verberna på -era, t e. vär- 
dera^ studera, härbärgera, och alla deras böjningsformer lik- 
som ock de af dem afledda abstrakterna på -ering, t. e. vär- 
4Jering osv., vackla samtliga, ehuru än så länge väl akut är 
ojämförligt vanligast. Den åtminstone i Svealand stundom 
förekommande grava takten måste bero på analogibildning 
efter andra verber med samma böjning men utan upptakt, 
t. e. spara, -ade, -at, ehuruväl denna analogi synes böra ha 
svårt att göra sig gällande, då vi ej äga något upptaktslöst 
^erb på -era. Man kan i viss mån jämföra ombildningen 
^f gåpåare och förståsigpåare till det stundom förekommande 
-paare (trots gåpå', förstå sig på'); men här har väl icke 
blott inflytande från typen ankare i allmänhet, utan särskildt 
sådant från sjffare gjort sig gällande. 

4. Adjektiver på -lig kunna, om ock sällan, anta grav 
i analogi med hufvudmassan af dylika adjektiver. Så t. e. 
ha gudomlig, månatlig, egentlig, fientlig, offentlig, ordentlig, 
väsentlig, besvärlig m. fl. åtminstone i Svealand alternativt 
^rav i öfverensstämmelse med ty^dlig, he'derlig o. d. 

5. Substantiver på -or ha i likhet med de upptaktslösa 
af samma typ vanligen antagit grav, t. e. professor, provisor, 
inspektor, kurator, konditor, kondensator osv. (men alltid pl. 
professorer osv.) efter rektor o. d. 

6. Substantiver på -um ha i likhet med upptaktslösa 
sådana vanligen antagit grav, då takten är tvåstafvig, men 
däremot alternativt bevarat akut, då takten är trestafvig (jfr 
ofvan s. 238). Så t. e. ha vi grav, förmodligen rätt konstant 
i futrirum, univer^sum, deko^rum, ultimritum och åtminstone 
alternativt i museum, ateneum, interregnum: däremot akut, 



— 240 — 

visserligen blott alternativt, men väl dock öfvervägande i t. e. 
evangelium, kompendium, konfonium, kollokvium, laboratorium, 
mysterium, aluminium, sammelsurium, Kapernaum osv. Jämför 
samma motsättning hos de upptaktslösa orden på -um: å ena 
sidan förrum, muttum . o. d., å andra sidan neutrum ^ sta- 
dium o. d. 

o 

7. Åtskilliga andra från latinet lånade ord ha grav, 
utan att jag härför kunnat finna någon förklaringsgrund eller 
ens någon regel. Sådana äro t. e. priva^tim, divers'e, direkte 
(trots direk't, -a, -are, -ast), hiaUus, petCta (jfr vårt skoluttal 
af latinska ord sådana som audftus, dele^tus, para^tus o. d. 
klama^mus (jfr skoluttalets ama^mus o. d.) och de vacklande 
Gregorius, Ambrosius (märk taktens trestafvighet, som ju 
favoriserar akut; jfr ofvan 6), exa^men, tenta^men, dikta^men, 
grauä^men. I 'dessa ord på -amen är den åtminstone i mel- 
lersta Sverge ej sällsynta grava takten särskildt obegriplig, 
eftersom ju de flesta rent svenska ord på -en ha akut, t. e. 
botten, socken, myrten o. d., och detta särskildt gäller det 
enda inhemska på -amen, nämligen lekamen. Öfverhufvud 
är vårt sätt att vid uttal af latin använda akut och grav 
högst gåtfullt, ity att det tyckes i en mängd fall strida snör- 
rätt mot de för inhemska ord gällande lagarna. Så t. e. läsa 
vi med akut a'mo, -as, -at, -ant, -or, -em, ehuru de flesta 
tvåstafviga svenska ord ha grav. Och tvärtom läsa vi med 
grav ama^mus, -tis, -ris, -tur, -ntur, -rem, -re, -tus, -tum och 
amavis^^se, -sem, -ti, -tis samt amave^runt, ehuru de ojämförligt 
flesta svenska ord med upptakt ha akut och denna taktform 
också mycket riktigt uppträder i ama'bam, -bo, -veram, -vero, 
-verim, -vi m. m. (jfr ock tre, men amatum fri på grund af 
upptakten). 

Visserligen hnr Kock en gång ^ yttrat, att »ganska be- 



* Uttalad t trestafvigt (se ofvan s. 62). 
A. st. II, 463 noten. 



stämda regler kunna uppställas» för del svensica uttalet af 
latinet i nu förevarande afseende, men han anser märkvär- 
digt nog, att »frågan har för ringa språkligt intresse» för att 
motivera undersökningens offentliggörande. Då jag för min 
del tvärtom anser frågan vara af synnerligen stort intresse 
och, såsom jag redan nämnt, svårlöst, måste jag beklaga, att 
man ej fått del af Kocks regler. En af dem meddelar han 
dock i detta sammanhang, men denna synes mig svårligen 
hälla streck. Det heter nämligen att »enligt regeln tvåstafviga 
lat. ord [få] akc. 1», dvs. akut, och såsom exempel anföras 
minus och genus^ hvilka ju onekligen ha akut. Men undantag 
f^rån »regeln» bilda först och främst i väsentlig mån de två 
kanske största grupperna, nämligen dels de på -um, rörande 
t^vilka Kock själf medger att »åtskilliga» ha grav, t. e. faktum, 
datum, uotum, pensum m. fl., dels de på -or, som, om ock 
"vacklande, dock väl oftare ha grav än akut, t. e. rek^tor, mar'- 
witor, fosfor osv. Men härtill kommer en hel hop andra såsom 
M^ota, karta, urna och de vacklande sché^ma, teerna, sé^bra, som, 
^huru icke ursprungligen latinska ord, dock kommit till oss 
m^ärmast från latinet; vidare t. e. strikte, kvantum satis och 
de vacklande ue'to (enligt Kock blott med akut, enligt Lyttkens- 
"VTulff däremot blott med grav ^), pur'pur (enligt Kock och 
Lyttkens- Wulff blott med grav), grattis (enligt Kock vanligen, 
onligt Lyltkens-WulfT alltid med grav), gradvis, o^nus, o^pus, 
J^on^tus, re'bus (enligt Lyttkens- Wulff alltid med grav *) osv. 
8. Några nu till enkla ord öfvergångna ursprungliga 
sammansättningar och ordfogningar ha alternativt grav, väl 
emedan deras sednare led i fomsvensk tid af ofvan under 
-A och B angifna grunder haft grav, t. e. rannsaka, I om- 
^sfcfer och tillstå'des är uttalet med grav påfallande, enär 
f ornsvenskan ej synes ha ägt något sidher eller sta:^dhe(s), med 
Sivilka de ifrågavarande sammansatta orden kunnat asso- 
ciera sig. 

^ I deras uttalsordbok dock angifvet som vacklande. 

Soreen, Vårt språk, Bd II. 16 



— 242 — 

o 

9. Åtskilliga ursprungligen utländska ord ha alternali\i 
grav af för mig oklar anledning, t. e. arkia'ter ^ arren^de, Emat- 
nuel *, Esafas, Getsé^mane, gudno^ Napo^leon^ pota^tis (men väl 
alltid potäter). Andante och piano uttalar jag för min del 
med akut, då dessa ord afse ett visst tempo, resp. intensi- 
tetsgrad, men däremot med grav, då de afse ett musikstycke, 
resp. ett musikinstrument. Inatles torde möjligen ha fått 
grav från det i viss mån synonyma i atlo. Då skarla^kan 
någon gång har grav, kan detta kanske bero på association 
med läckan. 

III. Flerstafvig takt utan upptakt har regelbundet 
akut i följande fall: 

A. Fordom enstafviga (och sålunda enligt I ofvan 
med akut uttalade) ord, som blifvit flerstafviga först genom 
den fornsvenska öfvergången * af konsonantiskt /, n, r (i ställ- 
ningen mellan konsonant och paus eller annan konsonant) 
till sonantiskt /^, n^, r (hvaraf sedan vanligen a/, an, dr). 
Jag behandlar i det följande hvartdera af dessa tre fall sär- 
skildt för sig. 

1. Substantiver på -el (dvs. -dl eller -/,, se I, 427), fsv. 
-/, t. e. fågel, hassel, kummel, sofvel m. m. af fsv. foghl, hasl, 
kumbl, sofl osv. ^; särskildt en mängd afledn ingår på -sel 
såsom gödsel, hörsel, vigsel m. m. "^ af fsv. godhsl, hersl, vighsl 
osv. Jämför däremot, hurusom kiitel, nyckel, spegel, ängel 
o. d. ha grav, emedan de motsvara fsv. kwiil, nykil osv. 

* Kock, a. st. II, 463, auser uttalet med grav — det enda han tycks 
känna till — »troligen påverkadt af titlar på -or (prouisor etc), hvilkas 
ultima dialektiskt uttalas som -er». I betraktande af ordets föga folkliga 
karaktär synes mig detta förslag alldeles icke antagligt. 

* Uttalet med grav kan väl icke förskrifva sig från Manuel, enär 
detta själft torde ojämförligt oftast uttalas med akut. 

» Se NOREEN, Alischwedische grammatik §§ 159—162. 

* Exempel hos Kock, a. st. I, 78, och Rydqvist, Sv. språkets lagar 
V, 24. 

* Ett tjog exempel hos Cederöciiiöld. Stadier öfver verbalabstraktenia, 
s. 80 f. 



— 243 — 

Ytterst sällan har i dylika ord akut med tiden utbytts 
mot grav såsom i tistel (isl. pisl) *vagnsstång*, hvars uttal 
med grav ^ väl beror på inflytande från den mycket vanligare 
synonyma sammansättningen tistelstång, som fullt regelmässigt 
(se nedan § 52, III, C) har grav, emedan ordet utgår från 
ett fsv. thislastang (jfr tijslastock i Variarum rerum vocabula 
1538). Då vagel (isl. vagl) äfven uttalas vd^gel, så utgår 
denna sednare form säkerligen från det fsv. uaghle på samma 
sätt som kafvel och nafuel (jämte ursprungligare kafle och 
nafle) från fsv. kafle och nafle *. Alternativt grav har äfven 
stegel (fsv. sta^ghl), ovisst af hvad anledning. 

Däremot är det rätt vanligt, att ord, hos hvilka man 
skulle vänta sig finna blott grav, alternativt uppträda med 
akut. Sådana fall af vacklan äro t. e. an^kel, a'pel, ax'el (på 
vagn o. d.), dé^gel, Cgel, sadel, skakel, skyttel, sni^gel, tis^tel 
(såsom växtnamn), ty'gel af fsv. ankol, apald, axol osv. Uttalet 
med akut kan möjligen någon gång ha sin förklaringsgrund 
i en fordom befintlig, ehuru ej i litteraturen uppvisad, enstafvig 
form vid sidan af den tvåstafviga ^; så kanske enligt J. V. 
Lindgren * i ska'kel och det norrländska stapel (annars stämpel). 
Men i de flesta fallen beror väl akuten på analogibildning 
efter majoriteten af ord på -el, hvilken utgöres ej blott af de 
fordom enstafviga på -/, utan äfven af en massa lånord pä 
-el, som regelrätt äga akut (se nedan under G, 1, s. 276 f.). 

2. Substantiver på -en (dvs. -an eller -n , se I, 428 f.), 
fsv. -n, t. e. sägen (och »syn för sägen»), vapen, vatten, botten. 



' BuGOB och efter honom Kock, a. st. I, 81, anta detta bero på in- 
flytande från växtnamnet tistel (fsv. thistil), något som jag finner mindre 
sannolikt, helst detta ord själft vacklar (se strax nedan). — Enligt med- 
delande af Hoppe uttalar han båda orden med akut. 

' Något annorlunda Kock, a. st. I, 81. 

' Jfr t. e. fsv. naghl (nu na'gel) *spik' jämte vida vanligare naglile: 
isl. vagl^ men fsv. uaghle 'bjälke*. 

* Sv. landsm. XII, 1, s. 20. 



- 244 - 

socken, socken \ tecken^ töcken, ö(c)ken, braxen m. m. af fsv. 
scegn (och sägn), vapn, uatn osv. Jämför däremot, hurusom 
heden, kristen, bunden och en mängd andra dylika adjektiver 
ha grav, emedan de motsvara fsv. hedhin, kristin osv. 

Ytterst sällan uppträder i hithörande ord grav jämte 
den ursprungligare akuten, t. e. i gopen (fsv. gopn) och enligt 
Lyttkens-Wultr äfven i lö'sen (fsv. lesn), i båda fallen af 
oklar anledning. Om det finnes exempel på det motsatta 
förhållandet, dvs. att grav utbytts mot akut, är ovisst, ty det 
sällsynta droften är ett nytt lånord från isländskan, hvilket 
helt naturligt tillagts akut i öfverensstämmelse med det syno- 
nyma drott (själft uppkommet af fsv. drottin, uppfattadt såsom 
bestämd form af ett enstafvigt ord), och bor'gen (fsv. borghan) 
samt det vacklande lofven (fsv. lovan) måste redan i forn- 
svensk tid ha ägt akut — kanske i följd af utländskt (tyskt) 
inflytande — enär de annars icke i motsats till sådana ord 
som lakan, hemman m. fl. kunnat låta sin ändelse -an ut- 
vecklas till -en (dvs. -dn) ^ 

3. Ord (af alla slag) på -er (dvs. -dr, sällan sonantiskt 
r, se I, 437), i fornsvensk litteratur visserligen nästan alltid 
-er ('Cer, -ir o. d.), men i runskrift, forngutniska och isländ- 
ska -r. Jag särskiljer här följande specialfall ^: 

a) Substantiver med stamafledande r såsom fjäder, seger, 
timmer o. d. *, motsvarande isl. fiopr, sigr osv. Jämför däremot 
med grav moder, dotter o. d., motsvarande isl. möper, dotter osw 

^ Enligt LYriKENS-WuLPF, So. språkels Ijudlåra II, 64 och 71, skall 
detta ord ha akut blott såsom »subst.», men däremot grav såsom »adj.». 
Emellertid känner hvarken jag eller Sv. akademiens ordlista till annat än 
ett »substantiv» socken i nutida svenskt riksspråk. Å andra sidan talar 
visserligen Kock, a. st. I, 61, om ett »adjektiv» socken, men tillskrifver 
detta uteslutande akut, och samma taktform har det för Hoppe bekanta 
dialektala socken 'ödslig*. 

« Jfr Kock, a. st. I, 115. 

' Jfr cxcmpclsiimlingarna hos Kock, a. st. I, 79 f., 89, 197 ff., 204 

ff., och LYTrKENS-WULFF, a, st. II, 71 f. 

* Exempel hos Rydqvist, a. st. II, 42 f., 69 f., 122 ff. 



b) Subslantiver med undantagsvis bevarad fornnordisk 
nominativändelse -r såsom slarfver, »en hel hoper» o. d., 
stundom öfverförd till stammen såsom i dager o. a., mot- 
svarande isl. hopr, dagr osv. 

c) Substantiviska pluralformer på -r såsom getter, neker, 
nötter, särskildt alla (utom söner) som uppvisa »omljud» av 
singularens vokal såsom böcker, rötter, stänger, fader, bröder, 
bönder o. d., motsvarande isl. geitr osv. Äfven systrar och 
döttrar kunna stundom, åtminstone i Skåne S ha akut, detta 
emedan de utgå från äldre former sys' ter och dofter, mot- 
svarande isl. systr och dåtr. Jämför däremot med grav sö- 
rjer *, seder, tider, ätter osv., motsvarande isl. syner, siper osv. 

Fall då hithörande pluraler utbytt den äldre akuten 
Kiiot grav äro mycket sällsynta. Fränder får emellertid någon 
gång grav, väl genom inflytande af singularen frän'de, Bö^ter 
(vanligen dock böter) kan möjligen tänkas bero på inflytande 
Från verbet bö^ta. Maråker 'skålpund', som anföres av Weste 
(jämte mar'ker, som motsvarar isl. merkr), men väl nu för- 
svunnit, kan möjligen ha berott på ombildning af böjningen 
wnark: pl. mar'ker efter mark 'fält': pl. maråker (isl. marker). 
Det konstanta är^ter motsvarar ej isl. ertr, utan fsv. certir, 
och det äfvenledes konstanta vris'ter visar nog, att ordet i 
fornsvenskan hette vristir, afvikande från det isl. (v)ristr. 
Likaså kan kMder (jämte det kanske vanligare ^ kin'der, som 
motsvarar isl. kinnr) bero på det någon gång anträffade fsv. 
kinnir (som kan motsvara. det gotiska kinnjus på samma sätt 
som fsv. senir det got. sunjus). 

Däremot är det mycket vanligt, att gamla pluraler på 
-/r utbytt, dock endast alternativt, sin ursprungliga grav mot 

* Se Kock, a. st. I, 88. 

' Den stundom förekommande akuten i »Norstedt och sonen» o. d. 
^eror väl dels på inflytande från tyska firmanamn inneliåUande söhne^ dels 
ock på att »Norstedt och» ofta fungerar som upptakt (jfr ofvan s. 231 fT.). 

* Enligt Kock, a. st. I, 205 förekommer grav blott »siillan». Jag 
^^r snarare det motsatta intrycket. 



— 246 — 

akut i analogi med de ovannämnda pluralerna på -r, t. e. 
gränder, längder (på kroppen), såg'ner eller — i milt uttal dock 
fortfarande med grav ^ — bgg^der, böFder, flo^der, fun'der, fär- 
der, hetger, kvé^der, nåm^nder, säker, skulder, snoäder, väder 
m. fl. *, trots fsv. grcendir (fomnorska grender), Icendir (isl. 
lender) osv. Att typen get : getter (mark : maråker o. d.) här- 
vidlag varit af afgörande betydelse, visas särskildt tydligt af 
strääder (ännu i äldre nysvenska stränder, fsv. strandir), i 
det att detta till och med infört omljudet (och konstant akut) 
till likhet med (hand :) händer o. d. Emellertid kan någon 
gång också tyskt inflytande ha spelat in, så att t. e. floder, 
funder, färder, länder, skulder påverkats af de motsvarande 
och frånsedt accenten snarlika tyska pluralformerna. 

d) Adjektiver med stamafledande r såsom bitter, fager 
m. fl. ^ motsvarande isl. bitr, fagr osv. Hvarför vac^ker (isl. 
vakr) vacklar, är oklart. 

e) Adjektiver med undantagsvis bevarad fornnordisk 
nominativändelse -r såsom gläder, rasker o. d., stundom öfver- 
förd till stammen såsom i nyter, det af oklar anledning (an- 
slutning till pl. sa'ker?) vacklande säker o, a., motsvarande 
isl. glapr osv. 

f) Personliga pronominet eder (isl. ypr), som dock äfven 
uppträder med grav. Detta sednare uttal beror väl på in- 
flytande från den gamla genitiven, som i fsv. hette idhar, och 
från det possessiva pronominet eder (fsv. idhar), som regelrätt 
har grav. Då emellertid detta sistnämnda äfven — t. e. i 
mitt eget uttal — uppvisar akut, så beror detta icke blott 
på inflytande från det personliga pronominet, utan väl hufvud- 
sakligen på possessivets så vanliga användning såsom upptakt 
(se nedan s. 248 under B). 

g) Presens singularis i indikativcn af starka verber och 



* Jfr s. 238 noten. 

» Se Kock, a. st. I. 90 f., 206 f. 

" Se vidare I^ydqvist, a. st. II, 406. 



— 247 - 

af de svaga verberna af typen isl. temr (till temia\ alltså 
t. e. stiger, bjuder, brinner, kommer, åter, tager, håller, resp. 
tämjer, döljer, kvåjver osv., motsvarande isl. stigr, bypr osv. 
Då således språkets oftast använda presensformer på -er ljud- 
lagsenligt ha akut, så har i analogi med dessa de of riga, 
nämligen de af typerna isl. démer och löper, utbytt sin Ijud- 
lagsenliga grav mot akut, t. e. dömer, känner, resp. låder, 
köper (forngutniskt kaupir). Men detta har åtminstone i västra 
Sverge skett ganska sent, ty enligt Hof brukades grav ännu 
på hans tid, ja enligt Weste användes den alternativt, ehuru 
mindre ofta än akut, ännu i början af 1800-talet, liksom den 
än i denna dag finnes, åtminstone alternativt, kvar i åtskilliga 
dialekter, såsom västgötamål, härjedalska (i öfverensstämmelse 
med förhållandet i Norges dialekter) och Skytts-målet i Skåne ^ 

På inflytande från dessa indikativformer på -er beror 
det väl, alt den i arkaiserande stil ännu någon gång använda 
plurala imperativen på ^er numera — men ännu icke på 
Boivies lid (1834) — har akut så godt som undantagslöst 
hos verber med presens på -er, t. e. tager, äter, gifuer, säger, 
säljer, men endast alternativt ' hos sådana, som ha presens 
på -ar, t. e. klap^per, äls^ker, h vilken sednare omständighet ju 
högeligen styrker den föreslagna förklaringen ^ 

På inflytande från presensformerna på -er beror också 
den vacklan mellan akut och grav, som råder i motsvarande 
passiv for mer på -es. Döm'es, kö^pes o. d., som motsvara 
fsv. demis, kepis osv., ha naturligtvis från början haft grav, 
under det att ta'ges, gifves, krä'fues o. d., som utgöra ombild- 
ningar af fsv. taks, gifs, krcefs osv. efter de aktiva formerna 
på -er, däremot haft akut. Genom ömsesidig påverkan har 
emellertid inom båda grupperna vacklan uppstått ^ 



* Se Beckman i Arkiv f. nord. filol. XI, 233; Kock, a. st.. I, 92 fT. 
' Enligt Lyitkens-Wulff, a. st. II, 66 til! och med aldrig. 

■ Se Kock, a. st. I. 98 f., II, 408. 

* Se Kock. a. st. I, 97, II, 408. 



~ 248 — 

h) Oböjliga ord på -r såsom söder, ösier^ sönder^ heller 
o. d., motsvarande isl. supr, austr osv. 

4. Superlativer på -rst (fsv. -erst-, men forngutniskt 
ännu -rst'), alla dock vacklande, nämligen eftersU in'nerst, 
ne'derst, yp'perst (kanske väsentligen lån från lågtyskan, dock 
redan i fornsvensk tid), yfterst, d>fverst (fgutn. yfrsf) och de 
i fornsvenskan ännu icke uppvisade ba'kerst, bor^terst, hCterst, 
metlerst, midtersU underst, af hvilka sednare väl åtskilliga 
äro — i likhet med det hvardagliga »inte det biftersta» — 
efterbildningar efter de förra, ursprungligare bildningarna. 
Det alternativa uttalet med grav förklaras däraf, att dessa 
fornsvenska superlativer hade biformer på -arst- {ceplarst-, 
innarst- osv.; jfr isl. innarst o. d. såsom adverb), hvilka natur- 
ligtvis hade grav och i nysvenskan borde heta eftarst osv. * 

B. Ord, som oftast eller åtminstone mycket ofta i det 
sammanhängande talet fungera som upptakt eller på annat 
sätt stå trycksvaga (såsom t. e. en vokativ efter en imperativ), 
anta i sin lexikaliska form mer eller mindre konstant akut, 
äfven om de förr ägt grav ^ Skälet härtill är uppenbarligen, 
att det för den grava taktformen ju särskildt karakteristiska 
bitrycket försvinner eller åtminstone väsentligt reduceras vid 
ordets användning som upptakt, hvarefter dennas upphöjande 
till själfständig takt naturligtvis icke kan leda till förstärkande 
af andra bitryck än dem som redan i upptakten finnas till. 
När t. e. prepositionen under, som ursprungligen måste ha 
haft grav taktform af typen 31 (se ofvan s. 209), i sådana 
fall som »under jo^rden (å'ret» osv. i oändlighet) reducerats 
till 10, så kan detta uttal, när det med tiden lägges till grund 
för ordets lexikaliska uttal med utträngande af det ursprung- 
liga, ej gärna komma att förstärkas till annat än 30, dvs. 
akut taktform (se ofvan s. 207). Sådana fall äro t. e.: 

^ Se NoREEN, Altschwed. grammatik § 466, 3 och § 469, särskildt s. 
361 f. Annorlunda, men icke öfvertygande Kock, a. st. I, 100 f., 113 f., 
Accenttiierung, s. 47 f. 

» Jfr Kock, a. st.. I, 105 f., II, 130 f. 



— 249 — 

1. Preposilionerna under, öfver och de mellan akut och 
grav vacklande ef^ter ^ ge*nom (som stödes af ige*nom, med akut 
enligt II ofvan), metlan (sällan med akut; jfr emellan s. 235). 

2. Några andra oböjliga ord, som dock samtliga vackla: 
atlra, bå^de, desUo, /luVa, huar^ken. 

3. Några, dock vacklande, titlar såsom löftnant, dok^tor^ 
rek^tor osv. på -or. 

4. Släktskapsorden — alla vacklande — far'bror, fas'ter^ 
mor*bror, mos*ter, sys^ter. 

5. En mängd dop- eller andra förnamn (af hvilka dock 
många kunna ha sin akut på grund af sin utländska börd, 
se nedan s. 273 ff.; jfr ock s. 262 och 266), t. e. Birger (jarl *; 
jfr däremot det etymologiskt identiska Bör^je), Egil (Skallagrims- 
son), Egron (Lundgren), Einar (Tambaskälfver), Jesper (Swed- 
berg), Niklas, Ragnar (lodbrok), Sixten, Viktor (Emanuel) och 
vacklande A'dolf (Fredrik), Ar'uid (Horn), E'lin, E'rik (seger- 
säll; jfr dialekternas Jår'ker och E'rs~son), Hetga (den fagra), 
Ing^rid, tvär (benlös), Ja'kob (Ärlig), Kris' tian (tyrann), Nan^na, 
O"lof (skölkonung: jfr 0'ls-son), Of tar (vändelkråka), Otto 
(den store), Rag'nhild, Si'grid (storråda) och Sfri (Brahe; 
enligt Lyttkens- Wulff dock Sfri), Sigurd (Ring), Sty'rbjörn 
(starke), Tors^ten (Vikingson), Va'lborg, Yng'var (harra). 

C. Ord, som tillfälligtvis ha första stafvelsen öfver- 
stark (se ofvan s. 189), visa en tydlig tendens att utbyta 
grav — därest de i sin lexikaliska form ha denna intén- 
sitetsform — mot akut. Detta är ju helt naturligt, eftersom 
öfverstyrkan nödvändigtvis måste leda till, att det följande 
bitrycket både relativt och absolut väsentligen reduceras, ja 
försvinner. Som öfverstyrka ju öfverhufvud endast undan- 
tagsvis tillgripes, rubbar den endast ytterst sällan ett ords 



^ Jfr däremot det konstanta /oVe, beroende därpå att detta endast 
sällan fungerar som upptakt. 

' Jag anför inom parentes något af de ord, framför hvilka det ifråga- 
varande förnamnet särskildt ofta uppträder såsom upptakt. 



— 250 — 

lexikaliska betoning. Då så skett med pocker (för poc'ker 
och ännu äldre pokor) ^ samt alternativt tusan (där ändeisen 
-an i motsats mot -en i tursen — hvarom se s. 267 nedan — 
hänvisar på ursprunglig grav), stilla och undan, beror detta 
nog icke uteslutande på dessa ords användning som svordomar, 
resp. lystringsord med ty åtföljande öfverstyrka, utan på 
andra bidragande omständigheter såsom inflytande från de 
så talrika orden på -er med akut (se ofvan s. 244 fT.) eller 
föregående upptakt (se ofvan s. 231 och 233), t. e. i sådana 
fall som »hvad pocker vill det säga?», för tusan h, »stå stilla», 
»gå undan» o. d. 

Bland ord, som däremot blott i ett visst sammanhang 
eller under speciella förhållanden utbyta sin lexikaliska grav 
mot akut, kunna särskildt framhållas: utropet himmel!, svor- 
domen djåflar!, lystringsordet sakta!, snäsorna prata! och det 
vulgära inte!, emfatiska uttryck såsom »mycket mycket bättre», 
»en liten liten gosse» o. d., »stackars min lilla pys!» och i 
allmänhet vokativer (se V, 117 f.), t. e. pap'pa, manima, i 
synnerhet vid utbrott af förvåning. I vissa dialekter är detta 
sistnämnda fall strängt bundet af regel, så att det norrländska 
Degerfors-målet skiljer på vokaliven An'na och nominativen 
(se V, 184) An^na o. d. ^ liksom i vissa trakter af Dalai-na 
man, efter hvad jag själf iakttagit, skiljer mellan vok. kufla 
och nom. kutla ^ Något härmed likartadt är det i Norrland, 



* Se Kock, a. st. I, 83. 

' Se ÅSTRÖM i Sv. landsm. XIII, 2, s. 22. 

' Om motsvarande företeelse i den östslesvigska Sundeved-dialekten 
se N. Andersen i Dania IV, 69. Jfr ock den grekiska motsättningen nom. 
paié'r : vok. pa'ter, där dock acccntolikheten helt eller åtminstone öfver- 
vägande afscr tonalitetsförhällandena (se Norern, Spridda studier II, 39 f.). 
1 detta sammanhang må ock erinras om, hurulcdes den norska Soler-dia- 
lekten i konamn genomgående har akut, hvilkct A. B. Larsen, Lydlcpren i 
den solerske Dialekt, s. 45, vill förklara på det för mig ofattliga sättet, att 
»det ka?lende forhold til d3'rene psykisk stiller deres navne naer i klasse 
med fremmedordenc)), under det att det synes mig uppenbart, att saken 
beror därpå, att dessa namn alldeles öfvervägandc användas som vokativer. 



— 251 — 

äfven i bildade personers tal, förekommande förhållandet, att 
tvåstafviga imperativer (i synnerhet sådana, hvilkas rotstafvelse 
ursprungligen varit kort) ha akut i motsättning mot infini- 
tiverna med grav, t. e. öp'pna : öp^pna (i dialekten öppen), ga!pa : 
ga^pa osv. ^ 

D. Ordfogning eller däraf uppkommet (samman- 
satt eller numera till enkelt öfvergänget) ord, hvars första 
led i sin lexikaliska form har akut. Jag skiljer på föl- 
jande fall: 

1. Nulida ordfogningar och gruppord, t. e. med 
första leden enstafvig: spring Jöns!, kom Kristin!, gå inte!, 
du Per!, det går nog, går du Jöns?, vet du det?, jag såg dem, 
hon tog honom, far min, har pengar på sig, någonting att 
stå på; med första leden tvåstafvlg: kommer du Soen?, köper 
du honom?, vännen titta : med första leden trestafvig: hon be- 
tatade mig, något att ha böckerna i osv. 

Undantag från denna regel, så att fonemet i fråga uttalas 
med grav, äro — frånsett vissa, i synnerhet norrländska dia- 
lekter * — sällsynta och ha gärna dels en dialektal anstryk- 
ning, dels en tendens att öfvergå till eller åtminstone att upp- 
fattas såsom sammansatta ord, detta beroende på att de flesta 
sammansatta ord ha grav. Af dessa undantag äro emellertid 
åtskilliga djupast sedt endast skenbara, beroende på att första 
leden kan i sin lexikaliska form alternativt ha grav, och det 
är då denna form, som ligger till grund för den ifråga- 
varande ordfogningens skenbart oregelbundna intensitetsform, 
t. e. fa'n tro det, han ta^ sej, hva sa^ han? ja^ ja, nå^ nå, jo^ 
jo, hm^ hm (jfr ofvan s. 202). Andra, verkliga, undantag 
bero stundom på analogi, såsom då man i ett-, två'-, tre'-, 
fem'-, sex'-, sju'-, totf-tiden infört grav efter fgra-, åtta-, nie-, 
tie-, etfva-tiden (under det att hatf-ett-tiden osv. ofta behåller 
akut, säkerligen på grund af upptakten). Men oftast bero 

* Se Lindoren i Sv. laiidsm. XII, 1, s. 1.% f. 

* Se t. ex. LYiTKKNb-WuLFF, a. st. II, 24 f.; Lindoken, a. st., s. 28 f. 



— 252 — 

undantagen på att första leden ursprungligen fungerat som 
upptakt och först genom en accentförskjutning kommit att 
öfverta hufvudtryckel, ett fall som Ijudlagsenligt kräfver grav 
(se nedan § 52, III, A), såsom t. e. yV mån jämte ursprung- 
ligare ja (ja) mån\ ja^ vars af ja bevars, hva'r sin (jfr hvar- 
an'n, hvaran^dra), ö^fver ^ måttan (jfr öfver ho^fvan), botl stå af 
boll, stå'! (namn på en lek), bra' nog (ännu A^anligen bra no'g), 
An^n-Charlott, Liss^ Olof, La^rs Emil (vanligen Lars E*mH\ 
Nits Gustaf (vanligen Nils Gus'taf) o. d., för att ej tala om 
rent dialektala uttryck såsom de medelpadska stå^ brud, hatf 
tolf hå^rdt bröd, det västerbottniska gå^ på o. d., erinrande 
om den östländska norskans ymniga bruk af grav i sådana 
fall som »han seV ut som en neger» o. d. (jfr ofvan s. 209). 

2. Sammansatta ord (frånsedt gruppord, se 1 ofvan), 
uppkomna i historisk tid af äldre ordfogningar ^ Då emeller- 
tid af grunder, som nedan framställas, de flesta sammansatta 
ord i nysvenskan Ijudlagsenligt ha grav, så har dessas associ- 
erande inflytande varit så starkt, att i förevarande fall de på 
analogibildning beroende undantagen äro flere än de Ijudlags- 
enliga fallen med akut. Ja, det torde väl knappast finnas 
ett enda hithörande ord, som icke åtminstone alternativt kan 
i riksspråket — hvilket just i fråga om de båda taktformerna 
(akut och grav) mindre än på någon annan punkt inom 
språklifvet sammanarbetat de dialektiska differenserna till en 
enhet — använda grav vid sidan av akut. Härtill kommer 
en hop blott skenbara undantag, såsom då första leden fordom 
haft grav, icke — såsom från nysvensk synpunkt kan före- 
falla — akut, eller då den en gång utgjort upptakt, icke såsom 
nu börjar takten, i hvilka båda fall det sammansatta ordet 
Ijudlagsenligt skall ha grav (se nedan § 52, III, B, resp. A). 

I fråga om den sålunda härvidlag rådande ytterliga 



^ Här kan dock grav vara ursprunglig, se ofvan s. 249 under B, 1. 
* Exempel i massa hos Kock, a. st. II, 90 ff.; Lyttkbns- Wulff, a. st. 
II, 74 ff.; LiNPCKEN, a. st., s. 23 ff. 



— 253 - 

vacklan är i sin allmänhet att märka: dels att södra och 
Tästra samt i viss mån äfven norra Sverge äro de trakter, 
som mest gynna den akuta taktformen, under det att däremot 
Mälarprovinserna, Östergötland och Småland afgjordt favori- 
sera den grava, som därför också på grund af dessa trakters 
dominerande inflytande på riksspråket är inom detsamma 
stadd i ständigt tilltagande; dels att den Ijudlagsenliga akuten 
naturligtvis bäst bibehåller sig i mycket brukade ord, minst 
däremot i sällsynta eller mera tillfälligtvis bildade. 

För öfversiktlighetens skull grupperar jng de exempel, 
jag ur det vidlyftiga materialet utväljer och som öfvervägande 
ange mitt, stundom kanske rätt individuella, uttal af riks- 
språket, efter första ledens beskaffenhet på följande sätt: 

a) Genitiv + substantiv, t. e. med första leden en- 
stafvig: arfstuisi, bergsbo, bordsbön, brukspatron, dagspenning, 
'ljus, Dalsland (jfr det sällsynta Etdslandet), domsråti, döds- 
fara, edsformulär \ fredstid, gudstjänst, gårdsfogde, hafsluft, 
hårsmån, krigsmakt, kungsväg (men naturligtvis ko^nungs- 
man), köksspis, landsväg, lifstid, -kraft, -medel, länsman, mans- 
tukt, morsgris (men bro^rslott af bro^derslott, således tidigare 
bildadt än morsgris, som utgår ej från moder, utan från mor), 
munsbit, målsman, namnsdag, nålsöga, själslif, skogshushållning, 
slagskämpe, -mål, slottsbacken, stiftsstad, svärdsorden, tingshus, 
tisdag och likaså onsdag (jfr 0'den) och torsdag samt i ana- 
logi med dessa äfven lördag, söndag och måndag (trots fsv. 
leghor-, sgnno^ och mana-dagher med grav — såsom nysv. gif^- 
ier-mål, kgr^ko-gård, an^de-dräkt o. d. — dock redan i forn- 
^vensk tid utbytt mot akut, såsom framgår af de yngre, synko- 
perade formerna syndagh, mandagh), hvilka tre sistnämnda 
xeckodagsnamn i Burträsk-målet ännu bevara sin grav i mot- 



* Men edsöre, ty första leden är här icke eds-, utan cd- liksom i 
'dsDuren (jfr ock ty. eidschwtir). 



- 254 — 

sättning mot de öfriga ^; vidare sådana familjenamn som 
Bengtsson, Ersson (jfr däremot E^ rikson), Jönsson (jfr Jo'hans- 
son och Johnsson af det dialektala Ja^n), Karlsson, Larsson, Nils- 
son, Olsson (jfr 07o/sso/i), Persson, Svensson ^ marknadsnamn 
såsom LarS", Ols-, Persmässan (jfr däremot Distingen af fsv. 
disa ping och Fas^tingen af ett fsv. faslo ping), ortnamn såsom 
Edsvalla, Hallsberg, Karlstad (om delta egentligen är ett Karls- 
stad), Kungsängen, Torsbg, Visby, Vretsiorp, Afven sådana 
fall som godståg, -ägare, skjutshåll, -karl höra historiskt-ety- 
mologiskt sedt hit, enär deras första led ursprungligen varit 
genitiver. Undantag bero såsom ofvan framhållits på analogi 
eller skedd accentflyltning, t. e. kväWsuard (efter aftonvard), 
dag^sverke, eldsvåda o. d. Räftslös och vå^rdslös äro sena om- 
bildningar af fsv. rcetlos och varplos. 

Exempel med första leden tvåstafvig: Bellmans-litteratur, 
björnbärssylt, brödrafolk (jfr bro^derfolk), enmanssäng, femkorts- 
kille, hedersman. Hinnersmässan (af det dialektala Hindrik 
'Henrik'), husmanskost, hvardagsdräkt, körsbärsblom, landt- 
bruksskola, middagstid, nyårsönskan, ordenshemlighet, rödlöks- 
smak, sjuskinnsgröt, söndagsjägare, trädgårdsmästare, tvifvels- 
mål, ungkarlsboning; vidare familjenamn såsom Magnusson, 
Pettersson osv. efter Magnus osv. (jfr An^dersson, Gustafsson 
osv. efter An'ders osv.). 

Exempel med första leden iresisihig: fädernesland, purjo- 
lökslukt, sexstyfversknäck, Södermanland (jämte hvardagligt 
Sörmland); med första leden fyrstafvig: bergsvetenskapsaka- 
demi, stabsofficersfullmakt o. d. Emellertid kan man lätt iaktta, 
att ju längre hithörande ord äro, desto lättare anta de grav, 
hvadan exempel på akut i ord med mer än tvåstafvig första 
led redan äro i det hela rätt sällsvnta. 

* Likaså i den norska Tönsct-dialekten söndag och måndag, nordan- 
fjälls lördag, se A. B. Lauskn, a. st., s. 42. 

' Jfr Ko:K, a. st. II, 485. Annorlunda, men otillfredsställande Beckman 
i Sv. landsm. XIII, 3, s. 30. 



— 255 — 

b) Adjektiv + substantiv, t. e. allting (och äfven all- 
skönSy emedan ursprungligen alls köns, dvs. 'af allt slag*), 
blindbock^ blåbår, endels, hvardag, middag, -natt, Nyköping, 
rödbeta (hvaremot rö^dbeta väl väsentligen beror på det äldre 
vittal rödbeUa, som ännu brukas åtminstone i Värmland), 
rödlök (jfr hurusom det ovanligare hvitlök helst — och äfven 
i mitt ultal — har grav), Småland, ungkarl (ursprungligen 
dock lånord); med första leden tvåstafvig t. e. ungersven. 

De här synnerligen talrika — om ock ofta endast sken- 
fcara — undantagen bero till stor del därpå, att den nuva- 
rande helstarka stafvelsen fordom utgjort upptakt, t. e. i 
/ettisdag, långfredag, skärtorsdag (ännu hos Weste fettisdag 
osv. ^), högtid (hos Regnér högtid *), alltid, högfärd, styfmor 
<hos Lucidor allti'd osv. ^), spåman (fsv. spåman' *); väl äfven 
i godbit (jfr god man', god da'g, god natt osv.) och kanske 
midsommar (jfr Burlräsk-målets me^dag af äldre mida'g och 
ursprungligt midda'g "). Pä analogi bero väl t. e. grönkål, 
surstek (båda med akut i det skånska Skytts-målet) och kanske 
dödsjö, sötost m. m. 

c) Oböjligt ord + preteriti-particip af separabelt 
sammansatt (se VII, 25) verb, sällan annat particip eller 
adjektiv, t. e. afklädd, afsigkommen, bortbjuden, framåtlutad, 
försigkommen, hemkommen, hitrest, inåtuänd, ombildad, sönder- 
slagen, uppsluppen, uppåtvänd till kläda af osv.; uppåtsträ f- 
Oande till sträfva uppåt; uppledsen, utfattig, utledsen. Ett un- 
dantag som välkommen beror på det äldre och ännu rätt 
Vanliga uttalet välkom'men. 

Jämför, hurusom de mera tillfälligt bildade infinitiverna 
af typen a^fkläda, sön'derslå o. d. (i stället för de vanliga 



* Kock. a. st. II, 213. 
' Kock, a. st. II, 92. 

' Kock, a. st. II, 269. 

* Kock, a. st. II, 337. 

^ Se Lindgren, a. st., s. 40. 



— 256 - 

kläda a'f, slå söv! der osv.) vanligen ha grav liksom ock pre- 
sens-participierna af dylika verber, t. e. kring" resande, up^pstå- 
ende (kragar) o. d. till resa kring', stå up'p osv. Likaså ha 
preteriti-participier af inseparabelt sammansatta verber — i 
motsats till de ofvan anförda bildningarna af separabla sam- 
mansättningar — normalt grav, hvilket väl beror på att de 
inseparabla verbalsammansättningarna ursprungligen, såsom 
ännu i tyskan, haft hufvudtrycket pä verbets rotstafvelse, 
alltså på andra sammansättningsleden. Häraf förklaras då 
motsatsförhållandet mellan t. e. inlagd (förtjänst) till inlägga 
och in' lagd (sill) till lägga in'; jfr vidare up^ptäckt till upp- 
täcka : up^psatt till sätta upp, up^pburen (inkomst): uppburen 
(konstnär), om^huldad : om' lindad, ålagd (plikt): på' lagd (kalf), 
uttolkad : uttorkad osv. ^ 

d) öfriga fall, t. e. akterut, alltså, endera (jfr bäg^gedera), 
förut (i motsats mot akterut; jfr fo'rut 'dessförinnan*, beroende, 
på äldre och ännu alternativt brukligt foru't), hejsan, hittills, 
hvardera, numera, också, sexmän, -styfver (men de moderna 
ett-, tvff-, fem^öring — ja tjugefem^öring trots upptakten — 
med grav liksom iteöring, under det att fem'tiöring förblir 
regelbundet och en-, tvåkrona i mitt språkbruk vackla, 
ehuru fem^krona följer tfekrona), sicksack, utför, utåt. Undantag 
såsom ba^kom, han^dfull, tföl, tkalf (dessa båda kanske vä- 
sentligen dialektala), rättfram bero på äldre och delvis ännu 
alternativt förekommande uttal bakom' osv. 

3. Enkla ord, uppkomna i historisk tid af äldre ord- 
fogningar eller från sådana utgångna sammansatta ord, t. e. 
Sverge (ursprungligen Swea rike, hvaraf Swerike, Swcerike, 
Swcerighe, hvars uttal med akut framgår af synkoperingen 
till Swcerghe), de vacklande hu'rdan (jfr hu^rudan), hvitken 
(fsv. hwilikin), sådan och de dialektala håcken (fsv. holikin), 
tacken (fsv. polikin; jfr däremot dylik af fsv. pyliker, uttaladt 

^ Dock använder jag mot regeln u'tsedd (till riksdagsman), ulsati 
(för olyckor) och väl ännu ett och annat fall. 



— 257 — 

med upptakt liksom dyme'delst, desslikes o. d.)* Hit för jag 
ock de numera knappast längre såsom sammansättningar 
kända tretti, femii, sexti, sjutti (fsv. prcetighi osv.), från hvilka 
akuten analogiskt öfverförts till fgrii och åtti (fsv. fyraiiqhi, resp. 
atiatighi) ^ vid sidan af de ännu någon gång använda arka- 
iserande fy^ratio och åflatio. Men det viktigaste och talrikast 
representerade af de hithörande fallen utgöra med slutartikel 
försedda former af sådana substantiver som i obestämd form 
ha akut, t. e. and-en (jfr an^de-n), takset (jfr rtke-f), hån- 
der-na (jfr vån^ner-na) osv., uppkomna af ursprungliga ord- 
fogningar — ännu i äldsta isländskan fullt tydligt skönjbara 
såsom sådana — af samma art som tyskans der könig, frans- 
kans le roi 'konung-en* o. d. 

Då änklingen (fsv. annativiggia, senare antwiggia, således 
väl uttaladt med akut) äfven förekommer med grav, så beror 
väl detta därpå, alt första leden i fornsvensk tid sannolikt 
alternativt kunde stå som upptakt (fsv. annatwceggia af ur- 
sprungligt annat ituccggia 'ett af två'); se § 52, III, A. 

E. Sammansatt — eller däraf uppkommet enkelt — 
ord, som såsom sådant ärfts med akut taktform från 
förhistorisk tid eller i senare tid bildats efter mönstret 
af dylik äldre sammansättning. Frågar man sig, hvilka 
förutsättningarna för denna sålunda redan fornsvenska sam- 
mansättningstyp voro, så synes svaret böra bli: att första 
leden sedan gammalt uppbar hufvudtrycket och tagen såsom 
särskildt ord ägde akut taktform ^. Alltså är väl yttersta 



^ Jfr dock Kock, Accentnierung, s. 52, 60 och 147, rörande möjlig- 
heten af gammal akut i fyrti, åtti (och nitti)' 

* Denna förklaring är samtidigt framställd af mig och Lindoren i 
Sv. landsm. XII, 1, s. 39 (1890) och i allt väsentligt accepterad af Kock, Arkiv 
f. nord. fil. VII, 357 (1891) och Die alt- und neusctiw. accentuierung, s. 54, 
143, 248. Oväsentlig i detta sammanhang är nämligen den skillnaden oss 
emellan, att Kock anser akuten »sicli ausgebildet haben» pä grund af att 
orden synkoperats (t. e. fsv. hundrap 'hundra* af ett äldre hundarapa), 
under det att jag anser synkopen ha inträdt på grund af att orden hade akut. 

Noreen, Värt språk, Bd II. 17 



— 258 - 

grunden till akuten här densamma som vid de ofvan under 
D anförda fallen, dvs. vi ha att förutsätta en urgammal 
ordfogning med akut hufvudtryck å första beståndsdelen. 
Skillnaden är blott den, att här ifrågavarande ordfogningar 
uppkommit i en så uråldrig tid och enligt ordbildnings- och 
ordfogningsprinciper så afvikande från de i senare tid gängse, 
att vi icke nu äro i stånd att till någon för oss klar ord- 
fogningstyp återföra dessa numera såsom »starka samman- 
sättningar» ^ eller stundom rentaf som enkla ord uppträdande 
ordfogningar, t. e. allmoge, fsv. al-moghe, som skarpt skiljer 
sig från det genomskinligt bildade ålder moghe, *hela massan', 
liksom isl. bruphlaup 'bröllop' från brupar hlaup 'brudens 
bortlöpande' eller det gotiska heiiva-frauja 'husbonde' från 
baurgs-waddjus 'stads-mur'. 

De här i ännu högre grad än ofvan under D, 2 mass- 
vis uppträdande undantagen, hvilka genom sin nuvarande 
obestridliga majoritet undanskymma den ursprungliga, ofvan 
uppställda, regeln, äro dels beroende på att inflytande från och 
analogisk ombildning efter sammansättningar med grav takt- 
form här haft ännu längre tid på sig för att verka och segra, 
dels endast skenbara, i det att massor af sammansättningar, 
som nu tyckas böra falla under förevarande regel, ursprung- 
ligen icke hört hit, enär de fordom antingen haft hufvud- 
trycket placeradt på andra sammansättningsleden eller ock 
ägt grav taktform i sin första led, tagen såsom särskildt ord. 

I det följande ordnar jag de hithörande exemplen ' i 
väsentlig öfverensstämmelse med den ofvan under D följda 
indelningen, alltså: 

1. Nuvarande sammansättningar: 

a) Första leden flerstafvig, ett förhållande som 
emellertid mycket ofta är oursprungligt, i det att ifrågavarande 



* Se om detta hcgrepp VII, 20 ff, 

' Sådana anföras i mängd hos Kock, Språkhisl, unders, om su, akcent 
II, 93, 95 IT.; Lyttkens-Wulff, a. st. II, 75 ff.; Lindoren, a. st., s. 34 ff. 



— 259 — 

led, som i de flesta fall ändas på -c/, -en eller -er, i från 
fomsvensk tid ärfda fall ofta fordom var enstafvig (jfr fsv. 
hasi, vatn, isl. fagr o. d. med nysv. hassel-, vatten-, fager- 
osv.) och sålunda då hörde till fallet b nedan. 

Då hår ifrågavarande sammansättningar, jämförda med 
nästa grupp (se nedan under b), i jämförelsevis stort antal 
åtminstone alternativt följa regeln, så beror detta hufvud- 
sakligen därpå, att flertalet af dem utgöres af unga bildningar, 
som antingen ännu stå i ett mycket innerligt associations- 
förhållande till sina primära inhemska beståndsdelar eller, och 
detta ännu oftare, äro mer eller mindre att betrakta som lånord, 
dvs. de äro, om också icke direkt lånade utifrån \ så dock 
blott ett slags försvenskningar af utländska förebilder, hvilka 
sednare lätt skönjas och icke minst i fråga om accentueringen 
— som närmast påminner om vår akut — utgjort och delvis 
ännu i denna dag utgöra mönster, något som särskildt gäller 
t. e. industriella o. a. dylika termer. Sådana halfutländska ord 
äro t. e. akterdäck, -städerska, bibelspråk, Falsterbo (trots syd- 
svenskt Falsterbo'), febersjuk, finkelolja, frökentitel, genusväxling, 
gyllenläder, klöfverspel (jfr kWfverknekt af och jämte klöfver- 
knek't), -vall, lagerbär ^, myrtenkrona, nejlikblom, sekelgammal, 
sidentyg, -svans, svafvelsticka, säterjänta (väsentligen direkt lån 
från norskan), ångestsvett, så godt som alla stående under 
tyskt inflytande. Rent svenska äro däremot t. e. oxelbär ^ 
tusental, vapengny, åkerbär * och några till, hvaribland särskildt 
är att märka en mängd familjenamn ^ såsom Apelberg, Fager- 
berg, Fogelgren, Hasselberg, Leijonmarck, Segerdahl, Sätherberg, 
Söderman, Vesterliind, Wettermark, Östergren (men påfallande 



^ Om sådana omedelbara lån se nedan under G, s. 272 ff. 

* Kocks uppgift (a. st. II, 95), att bärnamn som äro »trcstafviga 
(åkerbår etc.) erhålla blott akc. 2», är alltså ej riktig. Jag känner utom 
la'gerbår, ox'elbår och å'kerbår äfven stic' kelbär och få'gelbär. 

' Om skälen till våra familjenamns förkärlek (i jämförelse med andra 
ordklasser) för akut se nedanunder b, a. 



— 260 ~ 

nog Sirfversköld, -svärd osv.). Men de ojämförligt flesta af 
de rent inhemska orden ha — icke såsom de nyssnämnda 
blott alternativt, utan uteslutande — grav, t. e. ffäderfä^ vatten- 
glas, fågellim trots fjå'der osv. Emellertid äro nog de flesta 
af dessa undantag blott skenbara, i det att första leden redan 
i fornsvensk tid ägt grav. Så t. e. i has'selnöt, soc'kenbud 
(trots has'sel, soc'ken), som utgå från fsv. hasla-nnt, sokna-bup, 
eller i un^derkjol, ö^fverherre (trots un'der, ö'fver) af äldre 
un^der, ö^fver (se of van B, 1, s. 249 och jfr isl. under, yfer) 
eller i vattensot (trots väften), ombildadt af äldre vattusot. 
Såsom exempel på undantag, beroende på analogi, må sär- 
skildt anföras fosterbarn, -bror, -bygd, -dotter, -far, -foråldrar, 
-jord, "land, -mor, -son, -syskon, -syster, som nu ej längre 
associeras med fos'ter, utan med fos'tra, och därför antagit 
dettas grav. Efter dessa så talrika och till största delen 
mycket vanliga ord på fos^ter- ha sedan äfven de få och 
mindre vanliga, som ännu i betydelse påminna om fos'ter, 
antagit grav, t. e. fos^ ter fordrif ning, -läge, 

b) Första leden enstafvig. De Ijudlagsenliga exemplen 
med akut äro här, i förhållande till den ifrågakommande stora 
mängden af ord, jämförelsevis få och för resten äfven dessa 
— liksom de ofvan under a anförda — nästan alla vack- 
lande på samma sätt som ofvan under D, 2 (s. 252 f.) an- 
gifvits. De uppträda förnämligast inom ordklasser, som på 
grund af sin betydelse eller andra omständigheter varit jäm- 
förelsevis isolerade och sålunda föga utsatta för analogiin- 
flytande från — den med grav försedda — majoriteten af 
våra sammansatta ord. Jag uppdelar för öfversiktlighetens 
skull exemplen i följande smärre grupper: 

a) Familjenamn torde konsekvent uppträda med akut i 
nordsvenska dialekter och af dessa färgadt riksspråk samt inom 
mellersta Sverge åtminstone i Värmland. Särskildt konsekvent 



261 — 

följa regeln de så ytterst talrika tvåstafviga namnen på ^ -berg, 
'blad, 'blom, -bom, -borg, -bäck, -dal, -fors, -fält, -gren, -holm, 
-kvist, -lind, -lund, -löf, -man, -mark, -rot, -sten, -strand, -ström, 
-vall (jfr V, 424 fF.), t. e. Rydberg (jfr däremot Ru'neberg), Lind- 
blad (: E^keblad), Lindblom (: E'keblom), Strömbom » (: Tö'rne- 
bohm), Hagborg ^ (: Litjeborg), Stenbäck (: Ru^debeck), Lidfors 
(: Liljefors), Anfält (: Litjefelt), Lindgren (: Lin^degren, men dock 
Björ*ke-, Ham'margren m. fl.), Strinnholm (: Litjeholm), Alm- 
kvist (: Lin'deqvist), Barcklind * (: Ham^marlind), Nordlund (: 
Ham^marlund, men dock As'ke-, As'pe-, Björke-, E'kelund 
m. fl.), Almlöf (: E^kelöf, men dock As'kelöf), Ödman (: E^ne- 
man), Ornmark (: LiFjemark), Bergrot (: E^neroth, men dock 
E'kerotli), Malmsten (: Ham"^ mursten). Bergstrand (: Ham^mar- 
strand), Lundström (: E^neström), Lindvall (: Lin^devall). Mäk- 
tigt bidragande orsaker till akutens stora frekvens i dessa 
namn liksom i våra familjenamn öfverhufvud äro dels den 
omständigheten, att de så ofta föregås af ett upptakt bildande 
förnamn (jfr ofvan s. 231 fF.), dels och i än högre grad det 
förhållandet, att en så stor procent af våra familjenamn bero 
på import från Tyskland, såsom t. e. de så talrikt represen- 
terade typerna på -bom, -feldt, -stedt (se V, 433) samt -bach, 
-baum, -dorff, -heim, -hoff, -holtz, -stein m. fl. (se V, 440 ff*.), 
delvis äfven de på -berg, -borg, -mann, -marek o. a. 

Sällsyntare typer ha vanligen grav, t. e. Björnklo, -ståhl, 
Lindhult, -skog, -stam (dock E'kstam), Rehnstierna, Sjökrona, 
Stenhammar, Stålhandske, Ulfsparre, Wingård, Vinkrans m. fl. 
Dock har man å andra sidan t. e. Da'lsjö (MaVmsjö), Ber'g- 
falk o. a. 

fi) Dopnamn ha ofta i öfverensstämmelse med regeln 



^ Jag frånser här de mer eller mindre »dekorativa» stafningsvari- 
antcrna. 

' Och i analogi med dylika namn dum'hom. 

• Dock Malm borg 

* Dock No rd lind. 



— 262 — 

åtminstone alternativt akut, t. e. Alf-, Svan-, Ulfhild, Dagny ^ 
Fridtjuv^ Fridulf, GuUbrand (jfr däremot Hitdebrand), Holm^ 
Valfrid, Manfred, Tor-, Valborg, (jfr Frtde-, Ing'eborg), Me 
då detta kan förklaras dels af deras så vanliga förekom: 
såsom upptakt (se ofvan B, 5, s. 249), dels af mångas u 
sprungligen utländska börd (jfr nedan under G, s. 272 fT. 
inlåter jag mig här icke på någon närmare redogörelse fö '^ 
desamma, helst som de äro mycket få, hvilka för nysvensk -^^^ 
språkmedvetande verkligen framstå såsom sammansatta. 1 ^ 
den mån de mera genomskinligt bildade bland dem gör£^^'ä 
detta, visa de benägenhet att anta grav, t. e. Torbjörn jämförd' ^Klt 
med det etymologiskt identiska, men ogenomskinliga Tor'bern ^k~^. 
;') Ortnamn stå närmare artnamnen, än personnamner^^ n 
göra, och få därför större associationsmöjligheter. Följdens ^n 
däraf åter är, att de mindre ofta uppvisa den regelbundna ^a 
akuten, som dock träffas t. e. i Båstad (förr Båtstådé), Dan ^cn- 
mark, Linköping (fsv. Lingkepunger; i analogi härmed nw -«u 
äfven Falköping och Jönköping trots fsv. Fala-, resp. /on(racz3- 

o o o o 

kepunger), Stockholm, Abo, Aby, Ahus ^ m. fl. A andra sidar .^n 
har jag grav i t. e. Dalålfuen, Halmstad, Uppsala, Växjö (dvs ^7S. 
»väg-sjö»), Ystad ^ m. fl. Särskildt troget har akuten bevarad -«ts 
i hithörande namn på -land, t. e. Gottland, Halland, Uppland at/, 
Åland, Oland (fsv. Gotland osv.) och det unga Lappland; j ^jfr 
däremot med Ijudlagsenlig grav Vår^mland ^ af fsv. Vcermillaiz: -^id 



Vi 

\ 



' Enligt Kock, a. st. II, 474 uttaladt med grav. 

' Kock, a. st. II, 476, anser detta namn ha blott akut. Detta skans — srka 
uttal är att döma af det forndanska Oystadhce (på 1100-talet) det i-—- ur- 
sprungliga. 

^ Enligt Lyttkens-Wulfp, a. st. II, 89, har detta ord »endast» [spärra»' — idt 
af förff. själfva] akut, ett uttal som dock icke torde kunna anträffas I^^bos 
någon enda värmlänning. Hos dem som här använda akut beror den na 
naturligtvis på analogi efter Gottland osv., liksom fallet möjligen ä:^^ i 
det kanske allenarådande Järn' tland, af fsv. Jcemta-land (jfr norskans- >^s 
Joemteland). Emellertid är det sannolikt, att redan fsv. gen. pl. ian ^^'<i 
hade akut i likhet med isl. nom. pl. iamtr 'jämtar*, som tillhörde sam^"""»-^ 
deklination som fotr 'fötter' o. d. 



— 263 — 

(Vcermaland m. m.). Denna konservatism har väl understödts 
af inflj^tandet från utländska ord (och lånord) på -land, 
hvilka väl äro den väsentliga anledningen till att Ijudlagsenlig 
grav utbytts mot akut i ett sådant fall som Ryssland, af fsv. 
Rgza land (men redan på 1400-talet Ryzland: jfr ty. Russland 
och da. Rusland). På liknande sätt har af fsv. Franka rike 
blifvit Fran'krike i anslutning till ty. Frankreich och da. 
Frankrig (samt kanske i viss mån folknamnet fran'ker) ^ 

Då emellertid de ojämförligt flesta af våra sammansatta 
ortnamn med första leden enstafvig och försedd med hufvud- 
trycket ha grav, så beror väl detta förhållande väsentligen 
icke på analogibildning efter ord med Ijudlagsenlig grav, utan 
därpå att vi ha att göra med blott skenbara undantag från 
vår regel. Detta dels på så sätt, att första leden förr varit 
tvåstafvig (med grav), t. e. i Strängnäs af fsv. Sircengicences, 
dels ock så — och detta ännu mvcket oftare — att ordet 
fordom hört till den kanske allra talrikast representerade af 
alla våra ortnamnstyper, nämligen den som har andra leden 
försedd med huvudtryck, dvs. den för sammansatta ortnamn 
rentaf karaktäristiska typen Karlber'g (i motsats mot familje- 
namnstypen Ka'rlberg). Alltså, på samma sätt som vi nu 
ha Sun^dsvall jämte det säkerligen ursprungligare Sundsuafl, 
kan man ha fått Up^psala af ett Uppsa'la, som för icke länge 
sedan ännu någon gång visade sig i vers ^ Ätt i alla hän- 
delser ortnamn mer än artnamn äro undandragna analo- 
giens makt, synes af en sådan motsättning som Dju'rgården 



* I betraktande häraf är det rätt påfallande, att vi ha grav i Öster- 
rike trots ty. Oester reich (och trots sv. ös' ter !). 

' T. e. hos Daniel Hwasser i rim med betala. Har möjligen denna 
betoning varit en och kanske den hufvudsakliga anledningen till det segare 
fasthållandet af stafningen med ett p i Up(p)sala än i andra sammansätt- 
ningar med upp-? Samma anledning kunde då ock föreligga till den äfven- 
Icdes rätt segt bevarade stafningen Upland i stället för det numera väl 
vanligare Uppland, Ty äfven detta ord har en gång i tiden kunnat accen- 
tueras Vplan!d; så t. e. hos Lucidor (se Kock, a. st., II, 472). 



— 264 — 

som ortnamn, men dju^rgården 'gård med djur i'; hvarvid 
visserligen å andra sidan må märkas, att akuten hos ortnamn 
har ett stöd däri, att de så ofta förekomma försedda med 
upptakt, t. e. från, i, på, till o. d. (jfr ofvan s. 231 AF.). 

å) I öfriga fall är den Ijudlagseniiga akuten jämförelse- 
vis sällan bevarad. Det är härvid, likgiltigt S huruvida den 
första leden ändas på vokal eller ej, hvaremot det spelar en 
stor roll, om sammansättningen är antingen af mera tillfällig 
art eller i fråga om beståndsdelarna fullt genomskinlig, i 
hvilka båda fall den Ijudlagseniiga akuten vanligen är ersatt 
af grav i analogi med förhållandet hos hufvudmassan af våra 
sammansatta ord. 

Exempel på hithörande fall med vokaliskt slutande första 
led äro: du'skål, men du^bror, -syster; flå buse, men flå^ hacka; 
frUbref, -handel, -kyrka, -murare, -mårke, -tänkare osv. i alla 
substantiver (utom frCsinne, stad och abstrakter af typerna 
frfgifning, ^görelse, -modighet), under det att grav härskar i 
alla andra fall såsom frtkånna, -sinnad, -villig o. d., hvilket 
synes tyda på tillvaron af ett ursprungligt förhållande mot- 
svarande det tyska n'rteil, men erteflen o. d.; få'vitsk, men 
få' fång ^, få' tal osv.; kdbent, -gubbe, -mjölk, -vända osv. utan 
undantag (ehuru naturligtvis många vackla, om också icke 
i mitt uttaP); le' katt; lo* djur, -katt osv., men loggar fvare, 
-sliten,; ny' år, men annars alltid ny'-, t. e. i nysilfver, -stafvare; 
rå bock, -djur, -nock, -segel, men rå' barkad, -vara, -ämne; 
skohorn, -rem, -skaf osv., men dock sko'don (och sko^- 
makare af äldre skoma'kare); spy' fluga; sy' maskin, -nål, -skrin 
osv. utan undantag; trådg'ård (med oursprungligt och i 



^ Annorlunda Kock flercstädes, t. e. a. st. II, 151, Arkiv f. nord. 
fil. XIV, 218 f., Accentuierung, s. 146 och 161 f. 

' Med grav på grund af ett äldre uttal fåfäng' (Jfr Kock, a. st 11, 
358, Accentuierung, s. 223). 

' Jag erinrar ännu en gång om att det af mig i första rummet an- 
gifna uttalet alltid, så snart fråga är om tnktformen, afser blott mitt indi- 
viduella, men säkerligen fur en viss del af vårt land rätt typiska, språkbruk. 



— 265 — 

uttalet sällan framträdande d), men trå^dgren, -skola, -slam 
osv. (samt alltid trädgård 'gård af trä\ -karl, -sko osv.). Någon 
gång är första ledens enstafvighet oursprunglig, i det att fom- 
svenska tvåstafviga former ligga till grund, t. e. bro*hufvud, 
'kar (fsv. hroakar, där broa för broar är gen. sg. af bro, 
hvndan fallet ursprungligen hört till D, 2, a, se s. 253 f. ofvan) 
jämte bro'byggnad, -lägga, -pengar, -väktare; fredag (fsv. frea- 
dagher) \ Men detta förhållande är här af ingen betydelse, 
enär fsv. former med hiatus sannolikt hade akut ^ och för 
öfrigt sådana former nästan alltid i sin tur voro från fsv. 
ståndpunkt oursprungliga, analogiskt tillkomna ombildningar 
af äldre enstafviga former ^ 

Exempel, där första leden ej slutar på vokal, men sam- 
mansättningen icke desto mindre har akut, äro: blan'klåder, 
-skinn, -smörja, men blan'kis, -lax, -skura, -vers; bläckhorn 
(väsentligen väl dock lån från lågty. blackhorn), men bläck- 
fisk, -flaska osv. (jfr ock blec'kdosa osv. samt ätghorn o. d.); 
borggård, men bor^gmästare osv.; giiffar, men gum'mor och 

^ Sådana fall som ko' hud, sko' rem kunna visserligen, såsom Kock, 
Arkiv f. nord. fil. XIV, 216 och Acceniuierung, s. 60, 140, 149 antar, utgå 
från — uppkonstruerade — fsv. former som koarhup (det faktiskt an- 
träffade är korhud och koohudh) och skoarem (faktiska äro skoskaff, -sula 
m. fl.; det af Kock anförda fno. skuareim saknas i Fritzners, Hertzbergs 
och Vigfussons ordböcker — som däremot ha sköbroddr, -lauss, -leistr, 
-Puengr m. m., m. m. — och har af mig ej kunnat uppspåras). Men det 
behöfver ej vara fallet, såsom framgår af de nyss citerade fsv. och fno. 
formerna med koo-, sko- och sk6-; jfr särskildt fno. /rii/ei^a jäjnte kyrleiga. 
Trådgård däremot kan icke, åtminstone ej i första hand, återföras på fsv. 
ireagarPer, som måste ge ett tre' gård liksom fsv. freadagher gifvit fre' dag, 
hvarfor också Kock (Arkiv XIV, 215) nödgas anta »påvärkan av det enkla 
/rd». Utan det måste utgå från det redan i Upplandslagen förekommande 
iragarper (fno. trégarär), vare sig detta, enligt Hultman8 i Hålsingelagen 
I, 19 framställda åsikt rörande en utveckling ca>e>(r, uppkommit af 
ett förlitterårt treagarpr (icke att förblanda med det hos Lydckinus före- 
kommande, enligt Hultmans åsikt naturligtvis analogibildade treagarlPer]) 
eller ej. 

' Se Kock, Arkiv XIV, 215 IT. 

• Se HuLTMAN, Hälsingelagen I, 177 f. 



— 266 - 

gu(fson: hu'sbehof, 'förhör^ -man, men hu'sbonde, -djur, -jungfru 
osv.; Ii (stycke, men ICfbälte, -rock osv.; maj fest, -stång (jfr 
vå^rfest); ping'stafton, -dag, -tilja osv. (af fsv. pin'giz-; jfr 
pås^kafton, -dag osv. af fsv. pa^ska-); re'dgarn, -stol, men 
re^dlös; rundstycke, men run^dskrift osv. (jfr ock mun^stycke}; 
skrids' ko, men skrCdfå (som associerar sig med skrinda); trång- 
mål (som väl i någon mån stödes af slag*smål), men trånga- 
bodd osv.; tåttgata, -sång osv. (delvis beroende på utländskt 
inflytande); vinbär (ursprungligen väl lånord, men nu i alla 
händelser stödt af blå'bär o. d.), men vinberg, -glas osv. 

Men, som sagdt, flertalet hithörande sammansatta ord 
göra, i följd af analogiskt inflytande eller ock på grund af 
att de från början icke höra hit, undantag från den ljudlags- 
enliga regeln, t. e. med konstant grav bokköp, femtal (ännu 
hos Weste fem'tal), gödkalf kalfskinn, vanligen norrman (i 
norskan ännu no'rdman), skedblad osv. i oändlighet. 

2. Numera enkla ord: 

De flesta hithörande exemplen utgöras af dopnamn 
(hvilka dock, därest de äro mera gängse, likaväl kunna ha akut 
enligt B, 5, s. 249 ofvan), t. e. Bo'tvid (men Ar'vid), Brynolf, 
Gertrud (kanske väsentligen tyskt lånord), Guflbrand, Gotrik 
(men Gös'ta, ehuru af Göt-staf), Hat var (af Hall-vardh), HoVger 
(af Holm-ger), Krister (af Krist-iarn), Seved (af Sigh-vidli), 
Sigvard, Sixten (af Sigh-sten), Tor'bern (men To^rbjörti liksom 
ock Tors' ten), To'rborg, Tor' gny, Va'lborg, Vaffrid. Därtill 
komma några ortnamn såsom t. e. Kat mar (a{ Kalm-arnar). 
Motala, Å'mål (af A-mordh). Men de flesta hithörande ord 
ha efter mönstret af den gravt accentuerade hufvudmassan af 
vårt ordförråd antagit grav, hvars oursprunglighet dock stun- 
dom röjes af ordets nuvarande form, jämförd med den forn- 
svenska (eller isländska). Så t. e. i (Jhybble,) Nybble, Tybble 
och fattig af resp. (isl. hybiile, fsv.) Nybole, Tliygbole och 
fatoker, i det att såväl konsonantförlängningen som synkopen 
vittna för gammal akut. 



— 267 — 

F. Enkelt ord, som såsom sådant ärfts med akut 
taktform från förhistorisk tid. Yttersta grunden till 
akutens nutida förekomst är således här densamma som 
i föregående fall, nämligen hufvudtryckets ursprungliga, stun- 
dom ända från indoeuropeisk tid stammande ^ läge på ordets 
första stafvelse. Jag särskiljer äfven här två fall: 

1. Ursprungligen, dvs. ännu i urnordisk tid, samman- 
satta ord, vanligen med enstafvig första led. Sådana äro 
u'sel af fsv. usal (ursprungligen biform till osäll), där ändeisens 
9-ljud bevisar akutens ursprunglighet; Nor'ge af fsv. Noreghe 
(isl. Nöregr och Noruegr), där den redan i fornsvensk tid 
inträfTande synkopen bevisar detsamma; hun'dra af fsv. ft«/i- 
drap och tusen med pä akuten beroende 9 för a i fsv. pusand, 
sällan pusund, som hör hit, om det — såsom af mången 
antas på grund af isl. pushund (jämte pusund) m. m. — 
är sammansatt med det i hundra ingående hund, annars till 
2 nedan. Vacklande äro etjes(t) af fsv. cellighis samt sjutton, 
a*derton och nitton af fsv. siutan, atrtan och nitan, där särskildt 
konsonantförlängningen talar för akutens ursprunglighet^; 
dialektiskt ås'ka (annars nu allmänneligen åslca) af fsv. 
asikkia. Dopnamn såsom Eskit, Es'trid, Tor'kel, Si'grid (eller 
Siri) samt de många på -ar, t. e. E'nar, Gun'nar, tvär, Rag- 
nar, kunna också förklaras enligt B, 5 (ofvan s. 249). 

2. Ursprungligen, dvs. redan i urnordisk tid, enkla 
ord. Exempel härpå — vare sig sådana som följa regeln 
eller som utgöra undantag därifrån — äro naturligtvis ganska 



* Se NoREEN i Encyclopu;dia Britannica XXI, 372 (= Grundriss der 
germ. Phil. I, 457 f., 2 uppl. I, 567 f.). Till denna min åsikt har 
Kock, Bciträge XIV, 76 fT. ocli Åccentuierung, s. 114 f., delvis anslutit sig. 
När J. v. GiNNEKEN, Principes de Unguistique psychologique, s. 322 noten, 
klandrar Kocks »faute capitale» att göra detta antagande »sans gärder 
seulement Tombre d*une demonstration», borde han rättvisligcn ha riktat 
sitt anfall mot mig eller ännu hellre läst mina af Kock citerade arbeten. 

• Däremot torde orden för 13 — 16, som nu ha grav, ursprungligen 
ha haft hufvudtrycket på andra sammansättningsleden; jfr Kock, Accentuie- 
rung, s. 150 noten. 



— 268 — 

sällsynta, emedan just den akuta taktformen varit anledningen 
till den synkope, som utgör det kanske förnämsta skiljemärket 
mellan urnordiskan och fornsvenskan, och genom hvilken 
alla en gång hithörande tvåstafviga ord blifvit enstafviga, 
hvarefter de, om ock möjligen till en början cirkumflekterade, 
dock i alla händelser med tiden antagit och numera i likhet 
med ursprungligen enstafviga ord ha akut enligt regeln under I 
ofvan (s. 231). Det är således endast de jämförelsevis fåtaliga 
tre- och än flerstafvigare — nu samtliga genom s5'nkopen 
med minst en staf velse minskade — orden, som här kunna 
komma i frågia. 

Det regelbundnaste och talrikast representerade samt 
alltså viktigaste af dessa fall är komparativerna af typen 
s/örVe, min'dr€, håftre, såm!re, längre, yng're, åt dre, får're osv. 
Att komparativer med urgermanskt -fe- (hvaraf urnordiskt -iä- 
och fornsvenskt -r-)suffix, hur än deras positiv och superlativ 
varit accentuerade, ursprungligen med ytterst få undantag 
(se strax nedan rörande flera och mera) haft hufvudtrycket 
å den före suffixet gående stafvelsen — i konsekvens hvarmed 
de nu ha akut ^ — är ett allmänt bekant faktum, som sär- 
skildt styrkes genom den s. k. vernerska lagens tillämpning 
i sådana fall som isl. li/igrr : komp. öre (got jiiggsijuhiza)^. 
Förklaringen styrkes ock ytterligare af den grava — endast 
undantagsvis genom analogisk ombildning akuta — taktformen 
i mé^ra och /7eVa, som, enligt livad z i det gotiska maiza 
utvisar, ursprungligen haft hufvudtrycket å ändeisen. 



^ Jfr däremot, hurusom de med urgerm. -r-suffix bildade, endast 
skenbart komparativiska, andra (hvartill det ursprungligen till -iz-gruppen 
hörande förra anslutit sig), nedre, undre, öfre, vänstra (hvartill högra an- 
slutit sig), norra, södra, västra, östra ha, dels uteslutande, dels alternativt, 
grav liksom ock, i sammanhang med det för grav taktform karakteristiska 
bitrycket på ändeisen, åtminstone alternativt ändclsen -a. Till de egentliga 
komparativerna ha dock numera inre och yttre anslutit sig både i fråga 
om taktform och ändelse. Jfr ock Kock, Accenttiiernng, s. 51. 

* Jfr grek. Kgarvg : uQéöOCJVy raxvc: : dåooov o. d. 



— 269 — 

Aiidra, mera isolerade fall — de flesta mer eller mindre 
vacklande — äro: fffderne (fgutn. feprni af ett urnord. fa'äriniä)^ 
tnö'derne, syskon (af ett ursprungligt systrghun^ elt urnord. 
sivisirijunii ^), lär'ka (fsv. Icerikia af elt urnord. laiwiaiko ^), 
kär' ring (vulgärt kårrng; af ett urnord. karilingu) jämte kärring 
Cjfr Mora-målets keling'), När'ke (fsv. N(erikia '), det till grund 
för Gästriklands namn liggande folknamnet ^asVriA^ar ^ och 
ortnamnen Lu'le, Ptte, U'me (fsv. Lula osv.), där utvecklingen 
af a till e visar, att uttalet med akut är det ursprungliga. 
Af samma skäl måste den akuta taktformen ha, åtminstone 
alternativt, förefunnits redan i fornsvensk tid uti sådana fall 
som apel, hor^gen, lo'fven (fsv. apald, borghan, lovan); jfr 
ofvan s. 243 f. Möjligen voro dessa ord ursprungligen ut- 
ländska lånord och hade som sådana akut (se nedan G); 
jfr Peter eller Petter (fsv. Petar) o. d. 

Endast dialektisk är nu akuten i några ursprungligen 

participiella ord på -ende (af fsv. -ande) såsom fiende, hy- 

ende och i de fortfarande såsom participier förekommande 

seende, troende, flyende, döende osv. Men att denna taktform 

fordom tillhört äfven de dialekter, som ligga till grund för 

riksspråket, framgår återigen af utvecklingen af a till e i 

-ende, under det a kvarstår i de förr liksom nu med grav 

accentuerade participierna på -ande {ätande o. d.) ^ Dessa 

båda accentueringstyper ha sin yttersta grund i det för- 

Iiållandet, att de s. k. presensparticipierna i indoeuropeisk 

och ännu i urgermansk tid hade i olika kasus olika plats 

för hufvudtrycket och i sammanhang därmed olika afljuds- 

stadium hos vokalen i sufflxet, så att detta i urgermanskan 

var nnd (lat. ent, sanskr. at), då det var helsvagt, men däremot 

* Jfr HELLQCI8T, Arkiv f. nord. fil. VII, 5 f.; Norekn i Pauls Grund- 
riss, 2 uppl.. I, 613. 

' Se NOREEN, Soenska eiymologier, s. 27 f. 

* Se vidare Norren, a. st., s. 24 ff. 

* NoREEX, a. st., s. 28 f. 

^ Se Kock, Accentuiening, s. 59 f. och 78 f. 



— 270 — 

and eller — äldst — anp (grek. ovr, lat. ont, unt, sanskr. a/i/), 
då det hade åtminstone bitryck. Det år denna i de germanska 
språkens litterära tid utjämnade växling S som återspeglas i 
de forngermanska språken därutinnan, alt gamla particip- 
stammar (och däraf härledda ord) med und ofta stå vid sidan 
af — vanligen på basis af infinitiven (t. e. med upptagande 
af dess j) nybildade och i regeln såsom verkliga participier 
fungerande — bildningar med and ^ och som på sitt vis 
också, såsom vi sett, går igen i den nya växlingen seende : 
åiande. 

Troligen höra ock ursprungligen hit ^ plural former och 
bestämda singularformer af typerna dömda (köpta, valda osv.) 
och längsta (bästa osv.), hvilka både i danskan och vissa 
svenska dialekter ha acc. 1 ^ och väl ursprungligen böjts 
do^mictr : pl. do^mdir, lasn'gistr : pl. lcen'gstir osv., en böjning 
som på en gång förklarar synkopen och det nuvarande två- 
faldiga accentueringssättet: än med genomgående akut, be- 
roende på utjämning inom paradigmet, än med grav i alla 



' Lefvande t. e. i lat. iens : gen. euntis, men utjämnad t. e. i lat. 
sons, 'tis (vårt sann af ett sanP-), som enligt den mest gängse uppfattningen 
är ursprungligen samma ord som (prce)sens, -tis, dvs. particip till sum. 

' Se Paul, Beiträge VI, 237; Noreen, AUislåndische grammatik, 2 
uppl., § 167, 2, § 529 anm. 2 och 3, Altschwedische grammatik, § 440; 
Streitbero, Urgermanische grammatik, s. 215. Då emellertid förhållandet 
trots sin vikt hittills hlifvit föga uppmärksammadt, begagnar jag här till- 
fället att påpeka en del viktigare exempel (hvaribland några som icke förut 
torde ha blifvit beaktade), nämligen got. hulundi håla : liuljands höljande, 
sniiimitndö hastigt (»eilends») : sniamjands ilande, nehwundja nästa : nehw- 
jands närmande, tunpiis (kompromiss mellan tund- och tanP-) ifhiy. tand 
(dvs. äldre tanp; fsv. lan, isl. tpnn) tand (jfr lat. dent-: gr. ööövr-), fs. 
friund vän : got. frijönds älskande, fs. flund : got. fijands fiende (och faiands 
antastande), fs. ärandi : fsv. cercende ärende, isl. vitund vetande (subst.) : 
vitande vetande (part.), hpfundr upphofsman : hefiande upphäfvande, bonde 
(af äldre böunde) bonde : böande (btiande) boende, prondr gödsvin : Pröande 
tillväxande, högynde (fgutn. hugundi) : fsv. heghiande {hyghiande) hyende. 

* Se Kock, Arkiv f. nord. fil. V^ll, 355, Accentuiening, s. 54. 

* Om denna terms innebörd se ofvan s. 205. 



— 271 — 

tvåstafviga former, detta beroende på anpassning till huFvud- 
massan af språkets tvåstafviga ord. Samma analogibildning 
har, som det tycks öfverallt, genomförts i fråga om preteri- 
terna af typen dömde, som ju ock böra ha ägt akut taktform 
på den tid, då de synkoperades af äldre domiäé o. d. Samma 
oursprungliga ståndpunkt inta för öfrigt de allra flesta numera 
tvåstafviga, men i urnordisk tid tre- eller fyrstafviga ord. 

Säkert en gång hithörande, ehuru numera, frånsedt ett 
par sydsvenska (och norska) dialekter \ bildande undantag 
från den ursprungliga regeln, äro nito, ito (nPe, tCe) och 
nConde, tConde *. Såsom grek. év-véFa, san skr. nåva, resp. 
öéna, dåqa visa, höra de ifrågavarande kardinaltalen till de ord, 
som i fornnordisk tid måste synkopera sin ändelsevokal, och 
de Ijudlagsenliga formerna ni', te' uppträda också mycket 
riktigt i fsv. nitan, isl. nitidn, nirépr, térépr ^. Men genom 
inflytande från de motsvarande ordinaltalen ha de, med bibe- 
liållande af sin akuta taktform, redan i förlitterär tid antagit 
den tvåstafviga formen niu, Wu, hvaraf sedan regelrätt blifvit 
nfo, tio, och slutligen nie, iie. Det nuvarande uttalet med grav 
beror väl på inflytande af de vid uppräkningar närmast an- 
gränsande åtta (där grav är det ursprungliga *; jfr gr. dHvcb) 
och etfva (där dock den i förhållande till fsv. cellivu synkope- 
rade formen tyder på ett äldre, åtminstone alternativt uttal med 
sikut). Däremot kan det dialektiskt förekommande akuta 
uttalet af tjuge icke vara ursprungligt, enär enligt vernerska 
lagen dess gotiska form tiguns, jämförd med taihiin tio, visar, 
sitt ordet ursprungligen haft hufvudtr}xket förlagdt till ändeisen 



* Se Kock, Accentuierung, s. 60. 

' Däremot kan sjunde icke, såsom Kock, a. st., med någon tvekan 
antar, ha gammal akut. Grek. éjtrå och sanskr. saptd visa nämligen, att 
7 i motsats till 9 och 10 bör ha ursprunglig grav, något hvarpå ordets 
nordiska utvecklingshistoria också tyder. Det dialektiska sjun'de har väl 
helt enkelt lånat sin akut från sju', 

* Se NOREEN i Pauls Grundriss, 2 uppl.. I, 629. 

* Om möjligheten af ett alternativt uttal med akut se Kock, a. st. 



— 272 — 

och i följd däraf i fornsvensk tid grav taktform, som ock 
enligt den fornsvenska »vokalbalansens» regler förutsattes af 
ändelsevokalen u i den äldsta fsv. formen tiughu. Men sanno- 
likt har ordet redan i fornsvensk tid i anslutning till de 
närmast föregående räkneorden 17 — 19 (jfr ofvan s. 267) 
antagit ett alternativt uttal med akut, hvilket ock skulle för- 
klara utvecklingen tiughu > iiugho >• tjuge, som dock också 
kan — liksom man väl i fråga om riksspråkets tju^^ge får 
antaga — bero på inflytande af ijugetuå, -tre, -fyra osv., där 
o Ijudlagsenligt blifvit e på grund af sin ställning i helsvag 
stafvelse. 

G. Ursprungligen utländska ord, som med en när- 
mast om vår akuta taktform påminnande accentuering lånats 
från något främmande språk ocli ännu icke hunnit att — 
som så många andra dylika — gripas af inhemska analogier 
med grav taktform. Huruvida den ursprungliga akuten mer 
eller mindre konstant bevarats eller ej, beror naturligtvis på 
huru kk*aflig associationsanledning i hvarje särskildt fall er- 
bjudits af inhemskt språkmaterial. Härvid gör sig dels semo- 
logisk, dels och i än högre grad fonologisk öfverensstämmelse 
gällande. Jag ordnar därför i det följande mina exempel ^ 
i främsta rummet efter deras (morfologiska och) fonologiska 
beskaffenhet. 

1. Enkla ^ ord. Såsom en allmän observation rörande 
dessa kan påpekas, att de af lätt förklarliga anledningar vida 
oftare antagit grav taktform, då de äro tvåstafviga, än då 
de äro flerstafvigare (jfr ofvan s. 238 f.). — Jag ordnar 
exemplen efter ändelserna, alltså: 

-a. Tvåstafviga fall äro bl. a. kräfta^, kängor^ (från 

^ Jfr exempelsamlingarna hos Kock, Språkhistoriska undersökningar 
om svensk akcent 1, 61, II, 110 f., 132 ff., 463 ff., Lyttkens-Wulff, Svenska 
språkets Ijiidlåra II, 68 ff. 

' Dvs. redan fr«an det främmande språkets synpunkt enkla. 

■ Enligt Kock med grav. 

* Enligt Kock vacklande. 



— 273 — 

finska kenkä, gen. kengån), lymfa, nafta, soda ^ och dop- 
namn * såsom Berta ', Edla, Lea \ Marta *, Märta \ Olga, Vega, 
Vesta ; trestafviga t. e. algebra ^, area, aria, gloria, krönika, 
nejlika, persika m. fl. * på -ika (utom äftika ') samt dopnamn 
som Annika, Josua, Julia, Lydia. Jämför däremot, hurusom 
vi ha ganska konstant grav uti sådana i allmänhet mera natio- 
naliserade ord som de tvåstafviga delta ®, firma ^ jota, karta, 
kina, nota, schema ®, sehra ^» ', tema *, urna '®, zeta, dopnamn 
som Alma ^ Emma, Hanna, Hilma (dock vacklande) och till 
och med Jeanna samt andra egennamn såsom Fylgia, Kina ^; 
bland flerstafvigare t. e. almanacka. Öfverhufvud har det 
ojämförligt största antalet af våra många lånord på -a grav, 
särskildt om de äro tvåstafviga, hvilket sistnämnda förhållande 
naturligtvis beror på den genuint svenska prägel, som till- 
kommer tvåstafviga ord på -a (jfr ofvan s. 236 fF.). 

-ad : Konrad, Villehad. 

-ak : arrak (äfven med grav, t. e. i Stockholm), Barlach 
(^Pollack m. fl. familjenamn), Isak ', konjak, prebak (pubak 



^ Einligt Lyttkens-Wulff med grav. 

' Hos dessa kan emellertid akuten äfveii vara att förklara enligt B, 
5 ofvan (se s. 249). 

* Enligt Kock vacklande. 

* Enligt Kock med grav. 

^ Enligt Lyttkens-Wulff och Sv. ak:s ordbok vacklande. 

* Förtecknade hos Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord, s. 12. 
^ Enligt Kock dock dialektiskt med akut. 

^ Jag har grav äfven i alfa, beta, gamma, under det att enligt Lytt- 
kcns-Wulff de grekiska bokstafsnamnen, utom jota och zeta, ha blott akut 
(i deras uttalsordbok anges dock delta såsom vacklande, men kanske åsyftas 
här blott ordets användning i annan betydelse än såsom bokstafsnamn). 
Denna vacklan är ju helt naturlig, eftersom alfa, beta, gamma icke vare 
sig som zeta upptagits som svenskt bokstafsnamn eller som jota (och 
delta) fått annan semologisk uppgift jämte den ursprungliga. Enligt Sv. 
ak:s ordliok vackla emellertid icke blott alfa och beta, utan äfven delta 
i båda sina hufvudbetydelser. 

' Enligt Lyttkens-Wulff med akut (i deras uttalsordbok anges dock 
schema och sebra såsom vacklande). 

*^ Ännu hos Weste vacklande. 

Soreeit, Vårt språk, Bd II. 18 



— 274 — 

m. fl. vulgarismer, hvarora se V, 404), salmiak, sand(a)rak^ 
Syrak, tobak (ombildadt från det ännu förekommande to^bak, 
ty förr toba'k såsom ännu hos Runeberg). 

-a/ : tvåst, Fingal^ OdaU trest. HannibaU Percival. Jfr 
med grav de inhemska gammal och vadmal. 

-aldiDomald, Evald, Osvald, Rag(n)vald, under det ait 
det vida vanligare Hä^rald — väsentligen isl. lånord lilfsom 
Rag(n)vald — vacklar. 

-am : Elam ^ Gilljam (vacklande), Joram, Rålamb *, Siarn, 

o 

Villiam. A andra sidan har jag grav i Mirjam, mejram, sesam, 
vigvam, för hvilka alla Lyttkens- Wulff uppger akut. Adam 
tycks alltid ha grav och vanligen A^braham samt batsam ^ 
(där väl dock grav är det äldre att döma af balsa'misk och 
den i Sv. ak:s ordbok upptagna, för mig okända pl. balsa^mer). 

-an : Adrian, Allan, Fabian, Florian, Herman, Ivan (äfven 
Fvan, som bör vara det äldre, ty ry. Ivan), Jonatan, Jordan 
'(som mansnamn), Kristian, Radman, Soldan, Staffan (jfr Sté^fan 
strax nedan), Stellan, Tristan, Urban (dock äfven med grav,, 
som bör vara det äldre på grund af namnets uppkomst af 
lat. Urba'nus). Däremot ha grav t. e. Göran (kanske inhemskt; 
jfr däremot det klart utländska Jör'gen), Halfdan (väsentligen 
isl. lånord), Johan (med Ijudlagsenlig grav, ty af äldre Johan\ 
Johannes), Laban ^ Midian, Ossian, saffran, Stefan (af lat. 
Stefa'nus och alltså Ijudlagsenligt med grav), talisman, timjan * 
och naturligtvis rent inhemska ord såsom Håkan, sedan osv. 

-and : Bertrand, Ferdinand, Heland, Roland, Wikland, men 
med grav Hildebrand och det väl väsentligen inhemska Erland. 

-ant : Fieandt, Gernandt, Wiegandt m. fl. dylika familje- 
namn. 

-ap. Sirap har enligt Lyttkens-Wulfl' akut, men jag. 



^ Enligt Lyttkens- Wulff vacklande. 

' Enligt Sv. ak:s ordbok vacklande. 

' Enligt Lyttkens-Wulff med akut. 

* Enligt Kock vacklande. 



— 275 — 

Dalin» Weste och väl de flesta med oss ha här grav, som ock är 
att vänta på grund af fsv. sirop* (rimmande med op) ^ af ital. 
siroppo, miat. siruppus, hvaremot jag har akut i den nu säll- 
synta formen sirap, hvilket i sin ordning är att vänta på grund 
af ty. sirup af mlat. sg'rupus. Senap tycks alltid ha grav, detta 
i öfverensstämmelse med sin upprinnelse af lat. sina'pis. 

-ar : Baltsar^ Bolivar, Edgar, Einar, Hjalmar (isl. lånord 
liksom det föregående), Kaspar, koppar ^, Millar m. fl. dylika 
familjenamn, nektar ^, Oskar, Skoglar * (isl. lånord *) m. fl. 
ursprungligen utländska mansnamn som dragit med sig många 
åtminstone väsentligen inhemska såsom Assar, Enar, Gunnar \ 
Halvar (jfr dock ofvan s. 249). Akut har ock kvinnonamnet 
Dagmar. Grav däremot uppträder trots ordens utländska 
ursprung i pansar (väl Ijudlagsenligt, ty fsv. panse'r — jämte 
pansar — af fl^ra. pancier), peppar och Valdemar (där grav 
är Ijudlagsenlig på grund af fsv. Valdema'r), 

-ard : alla mansnamn med denna ändelse, t. e. Edvard, 
Gerhard, Gotthard, Leonhard, Rikard osv. samt familjenamn 
som Agardh. 

-art : Hegardt m. fl. familjenamn, Lennart. 

-as : a'nanas (vacklande) ^ Douglas, Kaifas, Kalkas, Lukas, 
Niklas, pajas, schajas (vulgärt), Tomas. Jämför däremot Jo^nas 
(men »profeten Jo' nas» enligt s. 231 fl*.). 

-at : Dumrath m. fl. familjenamn, Vollrat. Enligt Lytt- 
kens-Wulfl* flnns också alternativt uttalet sab'bat, satlat, men 
jag känner blott ett uttal med grav, som också är hvad man 
väntar sig, då det äldre, ännu alternativt kvarlefvande uttalet 
är saba't (hebr. schabath), sala'L 



^ Se Kock, a. st. II, 459. 

• Enligt Lyttkens-WulfF med grav. 

' Enligt Lyttkcns-WulfT med grav (i deras uttalsordbok dock angifvet 
som vacklande). 

* Man har väl uppfattat Skpglar i det bekanta »SkpgIar-Toste)i>, dvs. 
valkyrian Sk^gols Toste, såsom varande ett dopnamn. 

' Enligt Kock blott med grav. 



— 276 — 

-atz : Leatz, Wockatz. 

-ax : Åjax, borax, fglax (sjenax m. fl. vulgarismer, hvarom 
se V, 403), Fylax (hundnamn), lurifax, torax. 

-e : tvåstafviga som kaffe ^, pojke (från fi. poika *), Tule *; 
treslafviga t. e. aktie, mtimie, orgie, premie, serie. Hufvud- 
massan af ursprungligen utländska tvåst. ord på -e och trest. 
ord på -are ha emellertid grav, emedan dessa åndelser liksom 
-a (jfr ofvan s. 273) äro i ovanlig grad af allmänt svensk 
prägel. Därför ha vi grav i t. e. fogde, grefve, Bore, ja Braune, 
Cleve o. d., efter bonde, Tore, Wide liksom i kyffe, ja till och 
med Brugge, efter ide, Såffle o. d. eller i strikte, ja aue, bene *, 
efter inne, ute, både o. d. Till och med sådana, frånsedt -e, 
så till sin bildning osvenska ord som kultje, stiltje o. d. ha 
antagit grav. 

-eb : Horeb, Kaleb, 

-ed '.Alfred, Manfred, Tankred. Då det inhemska Seved 
(fsv. Sighuidh) äfven, åtminstone alternativt, får akut, beror 
väl detta på inflytande från dess ställning såsom upptakt 
(se ofvan s. 249). 

-ef: Alef, Josef ^, Kulneff m. fl. familjenamn. 

~ek : Amalek, Lamek samt Sturnegk m. fl. familjenamn. 

-ekt : Albrekt, Engelbrekt och familjenamn som Lamprecht. 

-el : fabel, nobel, onkel osv. i massa ® samt dopnamn 



^ Enligt Kock blott med grav. 

' Det alternativa uttalet med grav, t. e. i Stockholm, beror natur- 
ligtvis på inflytande från det synonyma gosse o. a. Jfr hurusom det vida 
tidigare lånade, redan i (isl. och) fsv. allmänna — under det att rtpoykan^ 
blott ett par gånger anträffats i fsv. — piga (fsv. pika och pigha af fl. 
piika, gen. piigan i äldre finska, se Saxen i Sv. landsm. XI, 3, s. 67) väl 
öfverallt antagit grav efter flicka, jänta o. d. 

• Enligt Lyttkens-Wulff med grav. 

^ Båda enligt Kock vacklande; det förra äfven enligt Sv. ak:s ordbok 
(som ej upptar bene). 

• Enligt L3'ttkens-Wulff med grav, som bör vara det äldre 1 be- 
traktande af namnets upprinnelse ur lat. Jose'phus. 

• Se Kock, a. st, I, 192 ff. och Ltttkens-Wulpf, a. st. II, 68 f. och 70. 



— 277 — 

såsom Abel, Daniel, Gabriel, Israel, Samuel, Wenzel och familje- 
namn såsom Cassel, Frcenckel, Mcechel, Qvensel, Wrangel. Enligt 
mitt uttal höra hit äfven jökel \ Muspel, sadel *, sandel \ titel, 
som hos. Lyttkens- Wulff samtliga ha grav ^ Denna taktform 
har däremot äfven i mitt uttal antagits af dopnamnet Axel 
(trots dess — naturligtvis för längesedan förgätna — upp- 
rinnelse ur Ab'salon) och af cirkel, fistel *, flygel, kabel*, kapsel^, 
mandel, mantel, mortel, orgel, parfuel *, pendel, slyngel, tunnel *, 
som alla uppenbara sin större grad af svenskhet också genom 
att anta pluraländelsen -ar, under det att akut accentuerade 
ord på -el ofta ha pl. -er (med akut), t. e. fabler, muskler, 
möbler osv., men visserligen ock --ar (med grav), t. e. biblar, 
bufflar, bödlar m. fl. 

-elm : Anselm, Vilhelm. 

-eln : Ameln (familjenamn), böfveln ^ knåfveln ^ Döbeln, 

-els : Pagels, Sandels o. d. familjenamn. 

-elst : medelst. 

-em : Betlehem ®, harem *, Kasem^s tofflor), Salem • och 
familjenamn som Eidem. 

-en : bäcken ^, fröken, glafven, myrten, nomen. Oden, orden, 
siden ^ o. a. substantiver ^ (men inga adjektiver), i synnerhet 
egennamn, t. e. ortnamn som Asien, Eden, Nubien, Spanien osv. 
och dopnamn, manliga som Ka(r)sten, Kristen, Mårten (stundom 
dock med grav, som stämmer med ordets ursprung, det lat. 
Martinus), Ruben, Sören • — till hvilka anslutit sig de inhemska 
Gusten (väl af det fsv. Gudhsten, Gusten *) och Osten (kanske 

^ Enligt Kock med grav. 
' Enligt Kock vacklande. 
' De tre sista dock i deras uttalsordbok upptagna som vacklande. 

* Enligt Kock med akut, Lyttkens-Wulff vacklande. 
^ Enligt Kock och Lyttkens-Wulff med grav. 

** Eilligt Lyttens-Wulff med grav. 

^ Enligt Kock vanligen med grav, enligt F^yttkens-Wulff med grav 
(men i deras uttalsordbok angifvet som vacklande). 

" Se vidare Kock, a. st.. I, 202; Lyttkens-Wulfp, a. st. II, 70 f. och 64. 

* Om detta namns nuvarande användning se V, .399. 



— 278 - 

dock väsentligen lån från fornspråket och därför behandladt 
som andra lånord), hvaremot det vida vanligare Torsten har 
(vacklande) grav — dels kvinnliga som Bitien, Ellen, Lisen, 
Lotten, Majken o. d. (se V, 391 iT.) samt familjenamn såsom 
Linden, Nonnen, Plåten, Riben, Rosen m. fl. Konstant grav tycks 
bland lånord blott förekomma i å/ven. Det alternativa — för 
mig enda naturliga — uttalet af amen ^ med grav har sin språk- 
historiska förklaring i det ursprungliga amen (af grek. djbirjv), 

-ende : rosende (lund o. d.), väsende. 

-ene : gyllene, 

-ens : Florens, fuffens, maffens, nonsens, presens, dopnamn 
som Clarence, Florence, Klemens, Lorens, Mogens och familje- 
namn som Behrens, Lyttkens, Petersens, Steffens. 

-enl : Berendt, Vincent. 

-ep : salep och familjenamn som Anrep, Lennep. 

-er : tvåstafviga som Balder, bister, ceder, daler *, dunder^ 
ejder, fadder ^, feber, marter *, mäster (vacklande) *, order, vacker * 
osv. i massa ^, dopnamn som Ester, Jesper, Kasper, Melker, Peter^ 
Rutger, Valter, Verner osv. samt familjenamn som Adler, Bauer, 
Becker, Beijer, Brehmer, Brenner, Hwasser, Höjer m. fl., m. fl., 
till hvilka inhemska bildningar som Asker, Berger, Linder 
o. d. anslutit sig. De trestafviga åter ha visserligen i allmänhet 
också akut i öfverensstämmelse med regeln, t. e. fysiker, kri- 
tiker, musiker o. d., arier, gallier, nubier o. d., men de flesta 
familjenamn göra undantag, t. e. Bottiger (men regelbundet 
Lefpziger), Ehinger, Schlesinger m. fl. på -inger. Bland de hit- 
hörande tvåstafviga orden tyckas däremot inga ha antagit 
konstant grav, ty sådana skenbara undantag som pap^per och 



^ Enligt Kock med akut, Lyttkens-Wulff och Sv. ak. vacklande. 

' Enligt Lyttkens-Wulff med grav (enligt uttalsordboken vacklande). 

* Enligt Kock vacklande. 

* Enligt L3'ttkens-Wulfr blott med akut. Uttalet med grav beror 
väl på inflytande från mästare, som i likhet med andra ord på -are (se 
ofvan s. 276) har grav. 

* Se Kock, a. st. I, 197 ff.; Lyttkens-Wulff, a. st. II, 71 f. och 66. 



— 279 — 

kvar'ter bero på äldre former med hufvudtryck på slutstaf- 
velsen (liksom i tyskan). Det sega fasthållandet af akut hos 
dessa lånord på -er beror naturligtvis därpå, att svenskan 
knappast äger några andra inhemska ord på -er med grav 
än de bekanta släktskapsorden fader, moder osv., hvilka på 
grund af sin begränsning till en mycket trång betydelsesfar 
ej lyckats framkalla någon starkare associationsdrift hos lån- 
orden, ja ej ens lyckats med sig assimilera det dock semo- 
logiskt befryndade svffger, I de få fall där såsom i de ofvan 
nämnda daler, fadder, vacker vacklan mellan akut och grav 
råder, beror väl den sednare på inflytande från de med grav 
försedda pluralformerna dalrar, faddrar, vackra. Svårför- 
klarlig är den alternativa graven i mar ter; beror den möjligen 
på att ordet vanligtvis uppfattas som plural och därför rönt 
inflytande af a^rter, fä^rter, sor'ger, synoder o. d.? 

-em : Pommern, Torbern, Ungern samt familjenamn som 
Maliern, Schlyiern, Sibbern, v. Sneidern o. d. 

-erne : silfverne (hvarefter det moderna pur/>iir/ie rättat sig). 

-ers : fanders och familjenamn som Adlers, Elers, Evers, 
Olbers o. d. Det skenbara undantaget An^ders beror på äldre 
Andre (a)s, som regelrätt gifvit ett An^dres, hvaraf i upptakts- 
ställning An'ders ^ Genom kompromiss mellan A^ndres och 
An'ders har så An^ders uppstått. 

-ersie : substantivet ö^fverste har någon gång akut liksom 
dess källa, det (äldre) tyska oherste, men vanligen grav. Jfr 
hurusom superlativen den öfverste — från hvilken för öfrigt 
substantivet lånat sitt ö — vacklar mellan båda taktformerna 
(se ofvan s. 248). 

-ert : håfvert, kamfert, koffert *, kypert, robbert, skonert * 
m. fl. ^ som det tycks utan undantag; likaså dopnamn som 



^ Rörande metatesen af r se min AUschwed. gramm. § 339, 2. 
' Enligt Kock vacklande. 

• Se Kock, a. st. I, 61 och II, 409; Lyttkens- Wulff, a. st. II, 72; 
framför allt Tamh, Om tyska åndelser, s. 19 ff. 



— 280 — 

Albert, Eggert, Eilert, Eueri, Herbert, Robert o. d. samt familje- 
namn som Höckert, Melchert, Richert, Sivert o. d. 

-erts : familjenamn som Eggertz, Heinertz, Holmerts, Si>- 
wertz o. d. 

-es : dopnamnen Inez, Mites, Moses, Tönnes, Xerxes, familje- 
namn som Brändes, Ennes, Walles samt rabies. Undantag 
göra Ag^nes och pluralen moarés (i »lära någon m.»), väl 
genom inflytande från det inhemska synonymet se'der; vack- 
lande är pré^ses. 

~esk : liarnesk, som dock stundom träffas med grav. 

-est : fyllest ^' ^, hyllest ^, tingest \ ynnest ^ ångest, 

-et : debet, Harriet, klaret, Lisbet, sammet '• *, men bu'dget 
(jämte budget genom engelskt och hudget eller budget' genom 
franskt inflytande). 

-/ : alibi ^ biribi, Capri, juui, juli, jury, kreti, kurry, pleti, 
ponny, scherry, schoddy, talmi, tory, men gum^mi, toddy; hypo- 
koristiska dopnamn som Elly, Essie, Freddy, Gerty, Gulli, 
Harry, Henny, Hetty, Jonny, Lissy, Maggi, Molly, Nelly, Sally, 
Tilly, Ton(n)y, Villy m. fl. (se V, 391 f.), men vacklande Anni, 
Emmy, Lilly (efter An'na, Em'ma och? liFla) och alltid eller 
åtminstone vanligen med grav Betty, Bibbi, Fanny, Jenny, 
Mimmi, Nanny, Lissi, Vivi; andra kvinnonamn såsom Astri 
(norskt lån), det vacklande Em^elie (där grav torde vara det 
äldre på grund av upprinnelsen ur Emilia), Natalie (med 
akut trots Natdlia), Rosalie, men väl alltid Kers'ti på grund 
af dess uppkomst af Kristi' n; familjenamn som d'Ailly, Caroli, 
Kennedy, Magni, Norrie, Pauli, Petri, Snoilsky, Sterky, Tottie, 
men vacklande Arpi, Osti, och väl hlott med grav Frumerie, 
Blott skenbara undantag äro bifii, lap'pri ^ narri (men »det 



^ Enligt Kock vacklande. 

•^ Enligt Lyttkens-Wulff vacklande. 

* Enligt Lyttkens-WiilfT med grav. 

* Enligt Kock med grav. 

^ Enligt Sv. ak:s ordbok vacklande. 



— 281 — 

är för bifth, »å lap'pri!», fria på nar^ri» o. d. enligt s. 231 
IT. ofvan), som förr hade hufvudtrycket på -i. 

-ife : Gottlieb, Rothlieb. 

Ad : Ernfrid, Gottfrid, Hel(m)frid, Sigfrid, Valfrid m. fl. 
på -frid. 

'ig : Hedvig, Ludvig och familjenamn som König, Rettig, 
Seelig m. fl., men med grav Oldevig, Trotzig. 

'ik : fänrik, hudik, mumrik; dopnamn som Adalrik, Al(a)' 
rik, Em(e)rik, Fredrik, Henrik, Patrik, Ulrik, till hvilka det 
inhemska Götrik och — i den mån det ej är synkoperat af 
det utländska Alarik — äfven Alrik anslutit sig; familjenamn 
som Bennich, Frölich, Jochnick, Neiglick osv. Blott skenbart 
undantag år tatlrik (ly jfr da. taler'ken). 

-ikt : Benedikt. 

'il : dopnamn som Bertil, Egil ^ (lån från isländskan), 
Emil, Teofil, till hvilka de inhemska Eskil och Stenkil an- 
slutit sig. 

-i7rf : Astrild, Darild (familjenamn), Signild, Thorild *. 

-im : Efraim, Joakim, Selim. 

'in : dopnamn som Balduin, Benjamin, Crispin, Edvin, 
Franklin, Martin, till hvilka det inhemska Hakvin anslutit 
sig. Däremot ha Konstantin och familjenamn som Hermelin, 
Levertin, Lovisin, Valentin grav, detta på grund af äldre uttal 
med hufvudtryck på -in (jfr hermelin som djurnamn och 
den latinska ändeisen -fnus). Så ock /Carin och Kerstin (af 
fsv. Kadhrin, Kristin) och alternativt E'lin, Malin (af äldre 
Helena, Malena) samt gudanamnet 0'din (jämte det åtminstone 
hos äldre författare vanligare 0'den). 

'ing : Tirfing (hvaremot det äfvenledes isländska lån- 
ordet Hilding antagit grav efter våra många inhemska person- 
benämningar på -ing) och vacklande skifling. Däremot har 



* Knligt Ltttken6-Wulff, a. st. II, 67 med grav, men II, 73 med akut. 
' Enligt Lyttkens-WulfT vacklande. 



— 282 — 

penning konstant grav; jfr dock pen' gar (som utgår från ett 
pen^ningar) vid sidan af pen^ningar, 

'ings : familjenamn som Hennings (vacklande), Jennings, 

'ink : v, Stedingk o. d. familjenamn. 

-ip : Filip. 

'ir : kaschmir (och Kaschmir), kasimir, Kasimir, kefir, 
nadir (jämte nadir), Ofir, Pamir, Ågir. 

"irk : familjenamn som Strokirk. 

-is : Artemis, berberis (enl. Sv. ak. »någon gång» grav), 
Denis, Doris, dosis, Elis, finis. Fyris, Iris, iris. Isis, jaspis, kapris ^ 
nemesis, nobis \ sparris \ Zachris (trots upprinnelsen ur Zacha- 
rias, således väl uppkommet i upptaktsställning, se nedan s. 
298) samt de otaliga slangorden på -is, om hvilka se V, 401 
f. Vacklande äro af oklar anledning grattis ^ och gradvis *. 
Blott skenbara undantag äro a'nis (enl. Sv. ak. vackl.), och 
pa'radis, som fordom hade hufvudtrycket på -is (jfr ännu 
paradisisk). 

-isk : biblisk, episk, höfvisk, komisk, lyrisk, nitisk (jfr den 
inhemska formen nidsk), slafuisk o. d. samt särskildt de otaliga 
genetiska bildningarna af folk- eller ortnamn såsom bottnisk, 
grekisk, indisk, irisk, nordisk, slavisk, vendisk osv. ^ Inhemska 
efterbildningar äro hädisk, jordisk och i fråga om taktformen 
väl gutnisk. Då par'tisk stundom uppträder med grav, så är 
detta helt naturligt, eftersom det förr hette parttsk (ty. par- 
teiisch). Upprorisk af äldre upprdrisk har regelrätt blott grav. 

-it: Edit, kredit. Mar (g)it, prosit, zenit, och vacklande Ju^ditK 

-its : lakrits, men grav i kurbits och steglits (jämte steg- 
lifs, hvilket förklarar graven). Regelrätt träffas akut i dop- 

^ Enligt Kock vacklande. 

• Enligt Lyttkens-Wulff vacklande. 

' Enligt Kock vanligen, enligt Lyttkens-Wulft alltid med grav. 

• Enligt Lyttkens-Wulffs Uttals-ordbok blott med akut. 

^ Se Tamm, Om tyska åndelser, s. 31 ft., och föreliggande arbete V, § 66, 
I, A, 2. 

• Enligt Lyttkens-Wulff blott akut. 



— 283 — 

namn som Korfits, Laurits, Maurits, Morits och i familjenamn 
som Camitz, Herlitz, Kökeritz, Proschwiiz, Zedrilz; dock vacklar 
Bru^sewitz. 

-ix : Felix, Fenix (och konix m. fl. dylika slanguttryck, 
se V, 404) samt familjenamn som Bendix, Benedicks, Lorichs. 

-o : agio (enl. Sv. ak. vackl.), banko ^ domino, eko, franko, 
indigo, konto, legio, numro *, sago, solo, tempo, veto ^, vacklande 
saTdo, med grav däremot — af oklar anledning — brutto \ dato, 
dito ^, kvitto, netto S porto ^ (fatta) posto samt det blott sken- 
bara undantaget tapto S som utgår från äldre tapto* (så Weste 
och ännu Dalin 1853), tapp to (så Runius), dvs. »tappen i 
(tunnan) I» Akut ha vidare en mängd egennamn såsom Bruno, 
Gunno, Helgo, Holdo, Hugo, Juno, Karo, Kato, Kuno, Leo, 
Lyckou (familjenamn), Nero, Pedro, Pilo (familjenamn), Plato, 
Salomo \ Sampo, Suno, Tgko, Uddo, Uno, men Of to vacklar 
af obekant anledning. 

'Ob : Gottlob och vacklande Ja^kob (där grav måste vara 
det äldre på grund af namnets ursprung, det lat. Jacobus), 

'Od : Nimrod och familjenamnen Hermod, Hernod. 

'Of: bischoff, Fritiof och familjenamn som Amino/f (enligt 
Lyttkens- Wulff* vacklande), Beijnoff o. d. 

-og : familjenamn som Herzog, Olrog. 

'Ok : Enok och familjenamn som Hårlock, Whitlock, 
Wittrock. 

'Old : Bartold, Bertold, Fromhold, Hernold, Hugold, Leopold, 
Reinhold, men hffrold och vacklande A^rnold. 

"Olf: Brynolf (jfr den inhemska formen Bryn^gel), Fridolf, 
Rudolf, Torolf (lån från isländsk skrift, åtminstone då det 



^ Enligt Kock vacklande. 

* Enligt Lyttkens-Wulft vacklande. 

' Enligt Lyttkens-Wulft med grav (men i uttalsordboken angifvet 
som vacklande). 

* Kock känner blott ett uttal tap'to. Detta har naturligtvis uppstått 
genom inflytande från de många ofvannämnda orden på -o med akut. 
Enligt Lyttkens-WulfT är ordet vacklande. 



— 284 — 

uttalas med /-ljud) och familjenamn som Brydolf: däremot 
A'dolf ^ \ 

'Olm : Malkolm. 

'Olt : kobolt (enligt Kock och Lyttkens-WulfT vacklande). 

-om : Sodom (enligt Lyttkens-WulfT dock med grav, som 
väl måste bero på inflytande från inhemska ortnamn och 
andra ord på -om med grav. t. e. Krokom, stundom}. 

'On : Albion, baryton *, boston^ Kidron, to/o/i, lejon (vack- 
lande *), lexikon^ London, Zion, hvaremot siskon (ty. saucisschen) 
liksom ock fruktnamnen fikon, plommon, päron, sviskon (ty. 
pl. zivetschen) för längesedan antagit grav i analogi med 
våra inhemska fruktnamn på -on (se V, 389 f.). Akut ha 
ock familjenamn sådana som Beijron, Hamilton, Linton, Mester- 
ton, Peyron samt de flesta dopnamn, t. e. Absalon (vid sidan 
af dess för längesedan försvenskade afläggare Ax' el, h varom 
se s. 277 ofvan), Agaton, Algernon, Egron, Salomon, Simeon, 
Simon, Solon, Teofron, Xenofon — flera af dem dock vacklande 
— hvaremot påfallande nog grav råder i Aron och Gideon. 
Ett blott skenbart undantag är An'ton som utgår från äldre 
Antonius, 

'op : vacklande isop och Ja'kob (uttaladt med p-ljud; 
jfr ofvan under -ob) samt familjenamnet Luttrop(p), Ällmänt 
heter det bis'kop (men jämför bisp, som förutsätter ett äldre 
uttal med akut), hvars grav förklaras af det ännu dialektiskt 
(i Bygde-målet i Västerbotten och Skytts-målet i Skåne) före- 
kommande uttalet biskop'p. 

-or : Amor, debitor ^, editor, fosfor, humor, junior, kreditor. 



^ Hnligt Kock vacklande. 

'^ Knligt Lyttkens-WulfT med akut. 

" Knligt Sv. ak. vacklande. 

* Enligt Kock med grav och likaså enligt Lyttkens-WulfT, som dock 
i sin uttalsordbok anföra akut från Östergötland, detta väl i anledning af 
att AuRÉN, Bidrag tiU svenska språkets akcentlåra, s. 54, uppger att lejon 
har akut, ett uttal som jag emellertid känner från flera andra provinser, 
och som pä grund af ordets historia väl måste vara det äldre. 



— 285 — 

mentor, monitor, nestor, senior, men med grav marmor ^ och 
motor, där grav kanske beror på ett äldre moto'r, nybildning 
till pl. moto'rer (jfr det dialektiska pasto^r=pas^tor), Två- 
stafviga titlar skola enligt Lyttkens-Wulff ha akut (utom 
faktor och kantor, som ju ej heller äro titlar i egentlig me- 
ning) ^; enligt mitt uttal ha de däremot grav (och enligt Kock 
samt Sv. ak. vackla de), t. e. doktor, pastor, rektor och de äfven 
efter min erfarenhet vacklande cen'sor, fak'tor (men i aritmetik 
och annan beräkning nästan alltid faktor), kan'tor, kur^sor. 
Troligen är den grava taktformen här att förklara på samma 
sätt som nyss ofvan föreslagits rörande motor, men kanske 
har ock bidragit den dialektiska ombildningen till ord på 
-are (naturligtvis som vanligt med grav), t. e. dåktare (äfven 
dåk'ter såsom skrådtder för skräddare) o. d. Flerstafvigare 
titlar vackla, så att t. e. jag har pro' rektor (och pro' inspektor), 
men Kock pro'rektor. Dopnamn tyckas genomgående ha regel- 
rätt akut, t. e. Feodor, Halvor (väl väsentligen da.-no. lån), 
Hektor, Hervor (isl. lån), Isidor, Kastor, Melkior, Nestor, Teodor, 
Viktor; likaså de mycket sällsynta familjenamnen, t. e. Afo- 
litor, Ökonor, Sartor. 

'Org : Georg, 

'OS : Amos, Athos, Carlos, Eos, epos, Eros, kosmos, Minos, 
Naxos, patos, Porthos osv. genomgående; likaså familjenamn 
som Isoz, Melanoz. 

~ot : dopnamn som Fårchtegott, Liebegott (båda vack- 
lande), Villgott (och det inhemska Algot) samt familjenamn 
som Bernadotte, Brilioth, Elliot. 

'Ov : talrika familjenamn som Barnekow, Beskow, Bulow, 
Bunsow, Grabow, Herslow, Lexow, Pegelow, Stavenow och några 
få dopnamn såsom Detlof, Herlof gentemot de inhemska E'lof 
och — vacklande — 07o/'(jfr latiniseringarnaE/a'i;uÄ, Olauus). 



' Enligt Kock vacklande. 

* Enligt samma författares uttalsordbok äro dock alla — äfven faktor 
och kantor — vacklande. 



— 286 — 

-sk är visserligen en genuint svensk ändelse, men 
några adjektiver på -sk — icke -isA% hvarom se ofvan s. 282 
— äro dock lånade eller åtminstone väsentligt påverkade 
från lågtyskan ^ och vackla därför ännu mellan den främ- 
mande akuta och den rent svenska grava taktformen, detta 
ehuru den sednare stödes af stark association med gravt 
accentuerade grundord, t. e. djä^fuulsk, him'melsk (men oftast 
»hMmelske fader!» på grund af öfverstyrka, se ofvan s. 249 ff.). 
ko'nungsky kå/tersk (trots kättare), rom'ersk (trots ronCaré). 
Uteslutande akut råder naturligtvis i sådana fall, där asso- 
ciation ej frestar i motsatt riktning, t. e. evtgelsk (liksom Eng- 
land och engelsman) o. d. 

-II : bambu, husa, kantschu, kautschu, 

'Ug : humbug. 

'Uk : hejduk, kantscbuk, kautschuk. 

-ul : konsul, Paul och familjenamn som Koskull, Paijkull, 
Weibull. 

'Um. Denna ursprungligen latinska ändelse kräfver täm- 
ligen konsekvent akut i trestafviga ord (jfr ofvan s. 239 f.) såsom 
akdoum (enl. Sv. ak. vackl.), fluidum, kalium, medium, natrium, 
neutrum ^, opium ^, passivum. Däremot äro de tvåstafviga orden 
ytterst nyckfulla, i det att de än ha akut såsom album ^ cent- 
rum ^ lustrum, membrum, monstrum, verbum, än åter — och 
väl oftare — grav såsom datum, faktum, korum (trots vår akut 
i den latinska nominativen cho'rus och uttrycket »sjunga i 
ko'rus»), kvantum, multum, paktum, pensum, plenum, punktum, 
skriptum, votum och det kvasi-latinska pirum. Att den grava 
taktformen här icke beror på någon försvenskning af orden, 

* Se Tamm, Om tyska åndelser, s. 34. 

' Enligt Dalins ordbok med grav, enligt Lyttkens-Wulffs uttalsordbok 
vacklande. 

' Enligt Lyttkcns-Wulft med grav (enligt uttalsordboken dock vack- 
lande). 

* Enligt Almqvists ordbok med grav, enligt Sv. ak:s vacklande. 
^ Enligt Kock och Sv. akademien vacklande. 



framgår tydligt däraf, att samma gåtfulla dubbelhet (jfr ofvan 
s. 241) träffas af ven vid vårt uttal af rent latinska ord, t. e. 
å ena sidan med akut circum, probum, templum, velum, ueruniy 
å andra sidan med grav bellum, bonum, itum, lectiim, magnum, 
rutum osv. 

-un : Mun ^ Blott skenbart undantag är a7un af äldre» 
ännu i skånskan bevaradt, alun - (ty. alauh). 

'Und : Edmund, Såmund ^ (isl. lån), Völund ^ eller Volund 
(isl. lån), till hvilka de inhemska Anund S Asmund, Emund ^ 
och Germund anslutit sig, under det att Gudmund och Inge- 
mund ha grav, som äfven tillkommer det ursprungligen ut- 
ländska Sigismund. 

'Up : borup, sirup (jfr ofvan s. 275) och familjenamn 
som Farup, Gleerup, Thulstrup, Westrup. 

-ur : Artur, Assur, azur (men oftare a^zur på grund af 
det äldre och ännu ofta förekommande uttalet azu'r), Hildur, 
Jofur, purpur (enligt Kock och Lyttkens-Wulff med grav). 

-urd: Sigurd (isl. lån; jfr det inhemska Sé^gol och det 
däraf härledda Ze'golsson), familjenamnet Wigurd. 

-US, en ursprungligen latinsk ändelse af lika nyckfull 
art som -um (se ofvan). Trestafviga ord ha tämligen konse- 
kvent akut, t. e. Emaus ^ fidibus ^, Julius, Lazarus, Lunkentus \ 
Marius, numerus, omnibus ^, Paulus (med akut äfven vid två- 
stafvigt uttal), spiritus. Äfven bland tvåstafviga har flertalet 
vanligen akut, t. e. Brutus, Cgrus, Febus, genus, Jesus, Justus, 
kasus, korus, korpus, Kresus, Kristus, lackmus, Magnus, Markus, 
minus, Petrus, Rasmus, sinus, Sixtus, Titus, tyfus, Venus och 
kvasilatinska vulgarismer som friskus o. d. (se V, 403) och 
hokus (pokus, men — trots upptakten — fdio'kus). Men många 



' Enligt Lyttkens-Wulff med grav. 
' Se Sv. ak:s ordbok. 
' Enligt Lyttkens-WulfT vacklande. 

* Enligt Lyttkens- Wulff med grav (i uttalsordboken dock blott »van- 
ligen»). 



— 288 — 

sådana ha, åtminstone alternativt, grav af för mig alldeles 
oklar anledning, t. e. Hampus^ iktus, Janus, lokus, onus S opus \ 
Pontus samt (det af mig dock med akut uttalade) rebus ^. 
Men märkligast är, ^tt vi så ofta, ja öfvervägande använda 
grav vid vårt uttal af tvåstafviga rent latinska ord, t. e. bonus, 
domus, durus, locus, Icetus, magnus (jfr Mag'nus\), murus, ritus, 
scevus, unus osv., men visserligen å andra sidan äfven ofta 
i likartade ord ha akut, t. e. albus, Cajus, nudus, probus, 
salus, seruus, 

'Ust: August (trots upprinnelsen af lat. AugfiisYtis; således 
väl uppkommet i upptaktsställning (se nedan s. 298) och 
familjenamnet Faugust, 

'Ut: Hellmuth, Kossuth. 

-ux : Pollux, 

-y ijury, kurry, ponny, scherry osv., allt ord där -1/ 
växlar med -i, se ofvan s. 280 (och jfr I, 499 f.). 

-yr : vacklande se' fyr ^ där grav förklaras af det äldre 
uttalet sefyr, som ännu alltid användes i den bestämda for- 
men ^ Såsom egennamn användes väl alltid uttalet med 
akut (och stafn ingen Zefyr eller Zephyr). 

-yx : onyx. 

~år : vacklande ban'tlår (jämte bantlä'r), kan'sler (jämte 
kanslå'r), käm'når, hvilkas alternativa uttal med akut är på- 
fallande med hänsyn till deras äldre biformer på -dV. Öfriga 
ord på '(n)är ha också, som man väntar sig, konsekvent grav 



» Enligt Lyttkeiis-Wulff med akut. 

' Enligt Lyttkens-WulfT med grav. 1 uttalsordboken modifieras detta 
därhän, att ordet i betydelsen *gåta' endast »ibland» har grav, under det 
att denna taktform är den enda brukliga, då ordet betyder 'saker*, en för 
mig alldeles okänd betydelse hos rebus, liksom jag ej heller hos detta ord 
någonsin iakttagit grav, hvilken däremot märkvärdigt nog hos mig upptriider, 
då jag vid böjningen af det latinska res kommer till dess dat. abl. pl. 

■ Enligt I-yttkens-WullT vacklande. 

* Annorlunda Lyttkens-Wulffs uttalsordbok, som redan i obest. form 
upptar se' fyr, se fyr och sefy'r. Följer häraf, att de äfven känna tre olika 
best. former? 



— 289 — 

på grund af detta ursprungligare uttal med hufvudtrycket å 
ultima, t. e. konstnär, körsnär (men som familjenamn Kåersner 
med akut och ändeisen -ar) osv. 

Dessutom höra väl ursprungligen hit de professionellt 
aktorala femininerna på -erska, t. e. krögerska, tvälterska osv. 
(se V, 317 f. och 338 f.), som äro dels direkta lån från låg- 
tyskan, dels efterbildningar på grundval af dylika ^ men 
hvilkas akut numera endast i någon enda dialekt (t. e. i 
Ångermanland ^) bevarats. Anledningen till det allmänna an- 
tagandet af grav är naturligtvis den, att dessa utpräglade 
femininer på -a påverkats av den stora massan af andra — 
inhemska och därför med grav af gammalt uttalade — femi- 
niner på -a (jfr ofvan s. 236 ff.). 

2. Sammansatta — åtminstone från det främmande 
språkets synpunkt, ehuru från svenskans ofta snarast att 
betrakta såsom enkla — ord. Jag skiljer på två olika fall 
alltefter sammansättningens mindre eller större genomskin- 
lighet. 

a) Den sednare sammansättningsleden står redan inom 
det främmande språket på gränsen till afledningsändelsernas 
grupp. Hit höra icke orden på -aktig och -häftig, ty dessa 
ha förr haft hufvudtrycket på denna sednare led, hvadan 
alltså grav är det Ijudlagsenliga i t. e. gudaktig, ståndaktig, 
manhaftig af äldre gudaktig osv. Däremot höra hit lånorden 
på 'Skap, bland hvilka särskildt märkas de på -enskap och 
-erskap ^ Af dessa ha visserligen de flesta rättat sig efter 
de många inhemska orden på -skap med grav taktform — 
typen vän^skap — men några ha dock ännu alltjämt akut, om 
ock vacklande, t. e. a'delskap *, fadderskap, dialektiskt äfven 



^ Se Taxit, a. st, s. 38 fT. 
' Se Kock, a. st, II, 406. 
' Se Tamm, a. st, s. 42 f. 

^ Sv. ak:s ordbok upptar märkvärdigt nog af detta ord blott ett uttal 
med grav. Kock, a. st II, 98 upptar båda uttalen såsom ungefar likställda. 
Soreen, Vårt språk, Bd II. 19 



— 290 - 

några andra \ Ytterst vacklande äro de på -het — samtliga 
tyska lån eller efterbildningar af dylika — af hvilka endast 
de, som till sin första beståndsdel ha ett ord med grav (då 
det tas ensamt för sig), i riksspråket ha den oursprungliga 
och på analogibildning beroende grava taktformen, hvaremot 
de öfriga vackla, detta dock på så sätt att akut föredrages i 
södra och sydvästra (samt delar af norra ?) Sverge, grav där- 
emot i mellersta Sverge (äfven t. e. Värmland och Dalsland). 
Sålunda vackla t. e. hö'fuiskhet, jordiskhet, dumliet^ men icke 
t. e. lé^dighet, Wdsamhet, na'kenhet. 

Konsekventast är den ursprungliga akuten bevarad i de 
tyska, egentligen blott (det mer eller mindre kosmopolitiska) 
sjömansspråket tillhörande lånorden på -vart, t. e. nordvart, 
västvart osv. *^. Vacklande ^ är lo' vart, 

b) I öfriga fall råder en ovanligt stor vacklan, ja rent 
af villervalla. Dock kan man iaktta, att grav taktform desto 
hellre antas, ju mera ett ord gör intryck af svensk samman- 
sättning eller påminner om någon svensk sammansättning med 
grav. Omvändt bevaras den ursprungliga akuta taktformen 
desto trognare, ju ogenomskinligare till sin bildning ett ord 
är, eller om det påminner om någon svensk sammansättning 
med akut. Exempel som i mitt uttal ha akut, men som 
enligt såväl min egen erfarenhet som andra författares vittnes- 
börd äfven uppträda med grav äro bl. a. * blyerts *• •, bunds- 
förvant *, bäfvergåll *» ®, bärnsten *• ', durkslag ', dyfvelströck ^' *, 
ebenholts ^. «. ^^ elfenben ^ «» ^ frukost *• ^ fältskär ^ «• ^ färn- 

' Se Kock, a. st. 

* Se Tamm, a. st, s. 43. 

' Så ock enligt Lyttkens-WulfT, under det att Kock blott upptar akut. 

* Jfr Kock, a. st. II, 93, 95 f., 99 f., 132 ff. 
^ Enligt Kock vacklande. 

« Enligt Lyttkens-WulfT vacklande. 
^ Enligt Kock med grav. 
' Enligt Weste vacklande. 
' Enligt Lyttkens- Wulff med grav. 
^° Enligt Weste med akut. 



— 291 — 

bock ^' *, hagtorn *• ^, kailskål *, kimrök ^» *, kugellack ^, körs- 
bår *• *, lispund * (jfr skep^piind *), länstol ^» *, läsegel *, portvin ^* * 
(jfr rödvin ^» *), pärlemor ^* * (trots pä^rla), rapphöna *» ^ spe/s- 
fco/"*' "^j spy gått '• *, vallmo ^ valthorn *» *. Aro orden från 
svensk synpunkt fullt genomskinliga sammansättningar, så 
torde grav vara det vanliga. Dock förekommer äfven i så 
fall ej sällan, åtminstone alternativt, akut såsom t. e. konstant 
i riksdag (som stödes af nam'nsdag, tUsdag osv., se ofvan s. 
253), vacklande i artfiol, klyfvertbom, mo'djournal, skäfm- 
stycke * m. fl. *. Ar ordet en på svensk botten gjord sam- 
mansättning af ett ursprungligen utländskt ord och ett svenskt 
(eller grundligt försvenskadt, ehuru ursprungligen utländskt) 
ord eller ock af samma slags leder i omvänd ordning, så 
gäller naturligtvis hvad ofvan under E (s. 258; jfr ock D, 2, 
s. 252) sagts om sammansatta ords taktformer. Man träfTar 
sålunda t. e. akut (jämte grav) i rebuslösning, skitlingsbulle 
i öfverensstämmelse med rebus, skitling, men konstant grav 
i husmamsell, luftballong, nattviol, rullgardin, sillsalat o. d. 

H. Böjningsformer bildade medelst ändelser af ord, 
som enligt A— G ofvan ha akut, ha själfva konsekvent akut, 
därest ordet icke i och genom böjningen tillökats med en 
stafvelse, t. e. aktier, ekon, lexika, nejlikor, pojkar, stadier, 
studier till ak'tie, eko, lexikon osv. Bräder och kläder vid 
sidan af brände och klådde äro endast skenbara undantag från 
denna regel, ty dessa former pä -er äro från början och väl i 
allmänhet ännu icke egentliga pluraler till bräde och kläde 
— dessa heta nämligen brädden och kladden — utan semo- 
logiskt jämförelsevis själfständiga ämnesnamn (se V, 294) 
och etymologiskt sedt lånade från de lågtyska breder, kleder, 

' Enligt Lyttkens-Wulff vacklande. 

* Enligt Kock med grav. 

* Enligt Lyttkens-Wulff med grav. 

* Enligt Kock vacklande. 

^ Enligt Westc vacklande. 
« Jfr Kock, a. st. II, 466. 



— 292 — 

hvadan de höra till G ofvan och i likhet med öfriga där 
behandlade ord af utländskt ursprung regelrätt ha akut. 

Likaså ha af ofvan under D, 3 (s. 257) nämnd anledning 
med slutartikel försedda former af typerna and-en, iak-et, 
händer-na konsekvent och Ijudlagsenligt akut. 

I öfriga fall vållar vanligen tillträdet af en eller flera, 
en särskild stafvelse utgörande böjningsändelser ett utbyte 
af akut mot grav. Detta utbyte äger dock i olika fall rum 
i olika utsträckning, hvarför jag här nedan särskildt för sig 
skärskådar hvar och en af våra vanligaste böjningsändelser 
af nämnda slag. 

-a låter tre- eller flerstafvigare ord behålla det en staf- 
velse kortare ordets akut, t. e. a'fklådd'a, engel$k-a, febersjuk-a, 
grekisk-a, himmelsk-a, jordisk-a, sådan-a, öfverst-a osv. (om 
nämligen den oböjda formen af dessa uttalas med akut). 
Tvåstafviga ord däremot anta i regeln grav vid tillägg af -a, 
t. e. go^d-a, ren-a, vår-a osv. gentemot go'd osv. Dock kunna 
synkoperande adjektiver på -e/ och -er å vissa trakter ha 
akut i sina plurala och bestämda former på -la, -ra. Så t. e. 
heter det i Skåne och Värmland dun*kla, en'kla, sim'pla, us*la, 
ädla osv., i Värmland äfven am'pra (detta äfven i Skåne, 
men isoleradt), dgs'tra, edra, fagra, magra, mun'tra, ngk'tra, 
tappra, men — isoleradt — ua&kra (trots vac'ker). 

-ar låter trestafviga ord behålla den kortare formens 
akut vid ändeisens tilläggande, t. e. fänrik-ar, hejduk-ar, 

m 

humbug-ar, koffert-ar, konjak-ar, pajas-ar, skilling-ar, spar- 
ris-ar, tingest-ar osv.; äfvenså vid egennamn som Agardh-ar, 
Edvard-ar, Rudolf-ar. Tvåstafviga ord däremot få i regeln 
grav, t. e. dag-ar, häst-ar osv., h vilket gäller äfven rörande 
de synkoperade såsom biblar ^ febrar, fröknar, kuttrar *, mgrt- 



^ I Skåne vacklande liksom ock några andra ursprungligen utländska 
på -lar (sg. -cO; se Kock, a. st. I, 65 f. 

' I Skåne vacklande liksom de flesta på -rar (sg. -er) af utländsk 
börd; se Kock, a. st. 



— 293 — 

nar ^ ordnar, sablar, socknar, stöflar ^ tigrar, tjädrar ^, uttrar ', 
åkrar, öknar osv. trots bfbel, fe'ber, frö'ken osv. 

-are och -ast(e) kräfva i regeln grav hos alla ord, i 
hvilka dessa ändelser ingå, t. e. rikare, rCkast, Dock kunna 
åtminstone i Skåne och Värmland komparativer och superla- 
tiver af synkoperande adjektiver pä -el och -er, i Värmland 
äfven af adjektiver på '(i)sk hehålla positivens akut, t. e. 
simplare, enklast(e), säkrare, tapprast(e) — men vac'krare, 
'ast(e) liksom vac^kra (se s. 292 ofvan) trots vadker — resp. 
hofviskare, kätterskast(e) osv. 

-e/i kräfver grav, t. e. imperativer som taggen (trots tag). 

-er förbinder sig så godt som undantagslöst med akut 
i former, som uti fornspråket voro (åtminstone närmast före 
litteraturens begynnelse) enstafviga, t. e. getter (isl. geitr) af 
get. Däremot kräfver denna ändelse grav -- visserligen med 
många undantag, beroende på anslutning till föregående grupp 
— i former, som af forno äro tvåstafviga, t. e. gäs'ter (isl. 
gester) af gäst. Se vidare ofvan s. 245 AF. 

I fråga om de massor af lånord med denna plural- 
ändelse, hvilka vi nu äga, råder dels stor vacklan, så att 
tjogtals sådana pluraler kunna till och med på en och samma 
ort ha båda uttalen, dels den största olikhet mellan olika 
trakters uttal. I sistnämnda afseende förhåller det sig så, 
att akut favoriseras åtminstone i Skåne, Västergötland och i 
all synnerhet Värmland, grav däremot åtminstone i Söder- 
manland, Uppland, Västmanland, Norrland och som det 
tyckes Halland. Huru stor olikheten är mellan t. e. å ena 
sidan Stockholm, å andra sidan Värmland, synes däraf, att 
jag i min egenskap af värmlänning uttalar med akut ej mindre 
än 191 pluraler på -er, hvilka i stockholmaren prof. H. Psi- 



* I Skåne med akut, ensamt bland pluralerna på -nar (af sg. -en). 
' Mångenstädes med akut enligt Kock och Lyttkens-WulfT. 
' I Skåne vacklande liksom de flesta på -rar (sg. -er) af utländsk 
börd; se Kock, a. st. 



— 294 — 

landers uttal ha grav, t. e. alfer, alger, baser, bomber, branscher, 
bårder, celler, clowner, dogmer, dramer, droger, farser, feer, 
former, fraser osv., under det att jag har grav blott i 4 å 6 
ord, som hos honom ha akut, nämligen dälder, fonder, funder, 
håfder (och möjligen de af mig sällan eller aldrig använda 
biller, marsker ^), af hvilka sednare dock de flesta äro gamla 
tvåstafviga pluraler, ärfda från fornsvensk tid, och sålunda 
regelrätt ha grav. 

Nästan konstant akut ha emellertid synkoperade pluraler 
af ord på -el ^ och -er såsom fabler, muskler, möbler, regler ', 
sportler, stipler, resp. fibrer, negrer. För öfriga lånordspluraler 
på -er tyckes det åtminstone för närvarande vara omöjligt 
att uppställa några regler; se vidare böjningsläran ^. 

-or kräfver i regeln grav, t. e. ros-or, vad-or, våg-or till 
ro's osv.; äfven num'ror trots num'mer. Blott synkoperade 
pluraler af ord på -el vackla; så t. e. tofflor (enligt Kock 
äfven tofflor) och det arkaiska reglor (enligt Kock äfven 
re' glor ^). 

§ 52. Den faktiska förekomsten af grav taktform. 

F^rånsedt de områden, där grav helt och hållet saknas, 
dvs. — sävidt man på grund af hittills gjorda undersök- 
ningar vet — finländskt riksspråk, alla baltiska dialekter, 
målet i större delen af Nyland (frän och med Sjundeå socken 
österut). Pargas i Egentliga Finland, Gamlakarleby och Ne- 

^ Jag är icke ens siiker på om jag icke vid eventuellt behof skulle 
till marsk bilda pluralen mars kar. 

' Enligt Lyttkens-Wulff, a. st. II, 72, skola dessa i Stockholm »oHa» 
ha grav. Psilanders, som jag skulle tro rutt typiska, uttal går emellertid 
icke i denna riktning. 

■ Enligt Kock, a. st. I, 207 äfven regler, där grav väl beror pä äldre 
reglor af fsv. reghla (lat. regula), som antagit grav efter gata, kona osv. 

* Jfr tillsvidare Kock, a. st. I, 204 ff., och LYTTKESs-WLn.FF, a. st. II, 
72 och 64 f. 

* Vanligen rc'gler eller regler, se ofvan not 3. 



— 295 — 

dervelil i Österbotten, Öfverkalix i Norrbotten samt Frös- 
åkers härad och Hållnäs socken i norra Roslagen ^ förekommer 
naturligtvis denna taktform i alla de fall, som icke i § 51 
angifvits såsom ägande akut. Närmare angifvet uppträder 
den emellertid: 

I. I enstafvig takt blott uti de sällsynta undantagsfall 
(faiiy nå'n, ja\ hrn^ m. m.), som redan omnämnts ofvan s. 
202 f. (och s. 231). 

II. I flerstafvig takt med upptakt äfvenledes endast 
undantagsvis och då i följd af inflytande från upptaktslösa, 
men för öfrigt likartade takter, t. e. hur mångla, Karl Jo^han, 
huaran^dra, kanhän'da, låsarin'na, Augus'ta o. d. efter mångla 
osv., se ofvan s. 233 ff. 

III. Flerstafvig takt utan upptakt är sålunda det 
egentliga stamhållet för grav, ehuru visserligen, såsom ofvan 
s. 242 fl*, visats, med betydliga inskränkningar. Väsentligen 
såsom en sammanfattning af hvad i föregående paragraf an- 
förts må här — ordnadt efter samma indelningsgrund som 
redan förut användts — följande antecknas. 

A. Takt, som med sig införlifvat en gammal 
upptakt, så att hufvudtrycket numera h vilar å den forna 
upptaktens första stafvelse, har grav, emedan det forna hufvud- 
trycket lefver kvar som bitryck, och ordet i sin helhet så- 
lunda måst komma att mera påminna om typen håsUar (31) 
än om typen häs'ten (30). 

1. Ordfogningar och gruppord ha, emedan de efter 
att ha på ifrågavarande sätt omformats vanligen öfvergått 
till otvetydigt sammansatta ord, endast tämligen sällsynta 
exempel att erbjuda, t. e. hva'r sin, boflstå (jämte bollstå'), 
Ann-Charlott, Liss' Olof m. m., se ofvan s. 251 f. 

2. Sammansättningar (frånsedt gruppord, se 1 ofvan) 
erbjuda däremot massor af exempel, eftersom sammansatta 

*■ Jfr den ofvan s. 203 not 3 och 4 samt s. 204 not 1 citerade litte- 
raturen. 



— 296 — 

ord förr ytterst ofta, i jämförelse med nu för tiden, hade 
hufvudtrycket på en sednare sammansättningsled ^ Så t. e. 
hette det på Westes tid, alltså för omkring hundra år sedan, 
liksom undantagsvis ännu någon gång i högtidlig (t. e. kyrklig 
och poetisk) stil, gudfruk*tig, kvarkVtenskap, långfre'dag^ miss- 
gär'mng, ofaftelig, ore'na, unriergpfuenhet, uppenba'r, uppfos't' 
rare, upprorisk, ursprung'lig, veder bo' rande, vidske^plig, öfver- 
tradelse, öfoerty'ga m. m., hvaraf förklaras vårt nu allmän- 
naste uttal gii'dfruktig, kua'rlåtenskap osv. Andra exempel 
äro a'flång (i det skånska Skytts-målet ännu alång* liksom 
hos Lucidor aflång'; möjligen ytterst från det latinska ob- 
Ion'gus), fö^rbisedd (jfr förbi'), Cakttaga (: taga i ak'f), predik- 
stol {: predfka), rii^teråsset (iruteräss; jfr äfven s. 178 ofvan), 
skunirask (i Skåne enligt Kock skumrask), ffdagalågga (ännu 
stundom ådagalägga; jfr lägga å da' ga). Att här anföra 
ännu flera exempel är onödigt, då dels tillräckligt många 
sådana redan omnämnts i § 51, dels den ifrågavarande ut- 
vecklingen måste framdeles komma under utförlig behandling 
i den etymologiska ljudläran. 

3. Enkla ord erbjuda likaledes talrika exempel på 
ifrågavarande företeelse. Mera sällan äro dessa af inhemsk 
börd ^ t. e. aldrig (ännu hos Lucidor aldrig), fiende {fiende 
t. e. hos Stiernhielm; jfr ännu fien'tlig), hedning (hos Lucidor 
m. fl. äldre författare hedning' ; jfr dalmålets geting', källing' 
'käring', välling' och Skytts-målet arvin'ge), människa (män- 
nis'ka hos J. Swedberg och ännu i Uppland, t. e. Skuttunge 
och Vätö), vädur (vädur hos Tiällmann och i det nutida 
Skytts-målet). Så mycket talrikare äro de lånord, som i 



* Se det rikliga materialet hos Kock, a. st. II, 202 AF., 247 ff., 238 ff.^ 
Accentuierung, s. 181 ff.; Lyttkens-Wulff, a. st. II, 44 ff.; Noreen, En svenslc 
ordeskötsel af S. Columbus utg. af G. Stjernström och A. Noreen, s. XX ff.^ 
Geschichte der nordischen Sprachen (i Pauls Grundriss, 2. aufl.. I), s. 56^ 
f.; Hellqvist, Arkiv f. nord. fil. IV, 304 f. 

* Jfr Kock, a. 'st. II, 311 ff.; Noreen, Gesch. der. nord. Sprachen, 2^ 
aufl., s. 456. 



— 297 — 

fråga om sin accentuering på ifrågavarande sätt försvenskats, 
t. e. * ablativ (lat. ablati^vus) m. fl. kasustermer, alun (mlty. 
alu'n}, anis (ty. anis), besman (ännu i Skuttunge-målet bes- 
man'; ry. bezmen), bittida (mlty. bi ti' den; jfr da. betids'), 
kompani i uttryck som »Pettersson & k.» (samt stundom i 
»vara i k. med någon», där dock äfven brukas det i ordets 
alla öfriga användningar gängse uttalet kompani'), kreatur 
(da. och ty. kreatur; i Skuttunge ännu kretu'r), kvarter 
(mlty. quarte'r *), oboe (ty. obo'e, fra. hautbois, Bellmans fto- 
boja), papper (pappe'r hos Arvidi, Tiällmann, Hof samt i flera 
nutida dialekter, t. e. i Skåne och Skuttunge; jfr iy. papi' er), 
paradis (lat. paradHsus; ännu i Skuttunge paradis, jfr para- 
disisk), det vacklande par'tisk (parti^sk ännu hos Weste och 
i Skuttunge-målet, hos Moberg 1825 partisk och par'tisk: jfr 
.ty. parteiisch), priskurant (hos Weste priskuran't,j{r kurant), 
russin (da. rosi'n, ty. rosi'ne), salpeter (Weste, da. och ty. 
salpeter), senap (i Skuttunge sina'p: lat. sina'pis), steglits (ty. 
stiegli(z), synagoga (Weste synagoga: ty. synago'ge), åfventyr 
(i Skuttunge åfventyr; fra. aventure, förmedladt af lågty.). 
Härtill komma dels en mängd dopnamn såsom Anders (af An- 
dreas, förr -e'as), Anton (: Anto'nius), David, Johan (: Johan'- 
nes), Kerstin (: Kristi'n), Kristoffer (ännu stundom Kristoffer), 
Mattis (: Matttas, förr -i' as) m. fl., dels de många ord som 
ännu alternativt ha upptakt, t. e. almanack, biidoar, curacao, 
karneval, kaviar, lavoar, medaljong, papiljott, paviljong. 

Emellertid träffas här icke så få undantag från regeln och 
detta af många olika anledningar. De viktigaste af dessa äro: 

a) Antitetisk betoning (se ofvan s. 177 f.) kan framkalla 
såväl hufvudtryckets förflyttning som ock öfverstyrka och 
därmed följande (enligt s. 249 f. ofvan) akut taktform, t. e. 
y^positiv och negativ» {(or positi' v, resp. negativ); likaså ak' tiv : 



< Jfr Kock, a. st. II, 454 fT., 480 fT. 

' .Ifr ännu hos Bellman: »Jag satt så nöjd och drack mitt Irvar/eV», 
rimmande med sker. 



— 298 — 

passiv, plu'ral : singular, ja'nuari : fe'bruari, oVjekt : subjekt, 
ger'mansk : romansk, sym'pati : an'tipati m. m. d. 

b) Trägen användning som upptakt leder ofta till åtmin- 
stone alternativ akut (jfr ofvan s. 248 f.). Detta gäller särskildt 
om dopnamn, t. e. August (jfr ofvan s. 288), Ivan (jfr s. 274), 
Jakob (jfr s. 283), Josef (jfr s. 276), Lisbet (kanske dock icke 
af det gamla Lisbet' t, utan direkt förkortad t af Elisabet), Märta, 
Urban (jfr s. 274), Zachris (jfr s. 282), af hvilka emellertid de 
allra flesta, kanske alla, vackla. Märkvärdigt är Kocks Se'verin 
(af lat. Severtnus) vid sidan af Lyttkens-WulfFs (och kanske 
äfven Kocks) Sö'ren (väl väsentligen da. lån), då man väntar 
sig det alldeles motsatta uttalet, hvilket också mycket riktigt 
träfTas hos mig. Hit hör vidare titlar såsom det vacklande 
löjtnant (förr löjnan't ^ fra. lieutenant; dock kan akuten stamma 
äfven från det ty. leutnant). Knappast på samma sätt låt 
förklara sig de vacklande kansler och käm'når — som j 
ytterst sällan om ens någonsin stå som upptakt — helst d 
vid sin sida ha det ännu obegripligare ban'tlår (jfr vidar 
ofvan s. 288). 

c) Inflytande från ord med samma ändelse och aku 
taktform har väl varit anledningen till införande af akut :S 
sådana fall som konjak (ännu i Skuttunge-målet konjak', fra — 
cognac) efter arrak; vidare i de vacklande am'en (jfr ofvarm 
s. 278 med not 1) efter E'den, o'rden o. d. (eller kanske påk 
grund af ej sällsynt öfverstyrka; jfr ofvan a), a'zur (jfr ofvan 
s. 287) efter purpur, par'tisk (jfr ofvan s. 282) efter nitisk, 
tapUo (jfr ofvan s. 283 med not 4) efter tempo, tob'ak (jfr 
ofvan s. 274). 

d) Att ordet ofta varit försedt med upptakt är väl orsaken 



' Jfr ännu Runebergs: »Hans yttre röjde en ung löjtnan't», rim- 
mande med adjutatxt eller »Det var den tappre löjtnan't{7) Zidén», »De orden 
hörde löjtnan't(7) Zidén», »Då höjde löjtnan'ten (?) ännu sin arm», »så snart 
löjtnan* ten ropat», men å andra sidan »och voro de främst i sin löfi- 
nants spår». 



till den alternativa akuten (jfr ofvan s. 231 ff.) i lap'pri och 
narri (förr lapperi' och narreri'), som ju ofta förekomma i 
uttrycken »å lappri», resp. »på narri» (se ofvan s. 280 f.). 

e) Ny eller oafbruten påverkan utifrån är väl grunden 
till akuten i t. e. kredit (ej af kredtt, som ju har helt annan 
betydelse, utan nytt lån från lat. credit), mansnamnet Paris 
(i fornsvenskan accentueradt Paris) och de vacklande sah'bat 
(se ofvan s. 275; ty. sab'hath), sammet (ty. sam'met jämte 
samt, hvaremot Kocks och Lyttkens-Wulffs uttal sam'met 
stämmer med Skytts-målets same t och mhty. samit), sfrap 
(se ofvan s. 274 f.; Lyttkens-Wulffs akut från ty. si' rop, sirup). 
Oklara förbli de vacklande hyra och satlat i betraktande af 
att tyskan (och franskan) ha biireau och sala't, 

B. Ordfogning eller däraf uppkommet (samman- 
satt eller numera till enkelt öfvergånget) ord, hvars första 
led i sin lexikaliska form har grav: 

1. Nutida ordfogningar och gruppord, t. e. med 
första leden enstafvig — ett mycket sällsynt fall (jfr ofvan 
s. 202) — fan tro det, sa' I\an m. fl. (vacklande) exempel, 
se ofvan s. 251; med första leden tvåstafvig stan^na Jöns!, 
väntar du?, moder min, Anna titt, (något att) sitta på; med 
första leden treslafvig tävlade han, (något att glädja) vän- 
nerna med, (som jag är) ägare till o. d. 

2. Sammansatta ord (frånsedt gruppord, se 1 ofvan), 
uppkomna i historisk tid af äldre ordfogningar: 

a) Genitiv -|- substantiv, t. e. an'letsdrag, biskopsstaf, 
dikeskant, kyrkoherde, Andersson, Göransson: hälvetesmaskin, 
utsädesråg, öf ver fartsställe osv. 

b) Adjektiv + substantiv, t. e. atlahanda, egennytta, 
Qärdedel, vice-konung, äganderätt. Väster- och Östergötland 
(ej af väs'ter och ös'ter, utan af fsv. Va:s'tra och Os^tra Got- 
land), Östersjön (ännu hos 01. Petri Östra siön) m. m. 

c) Oböjligt ord + particip, sällan annat ord, t. e. 
hem'mastadd, illamående, uteglömd, uteliggare osv. 



— 300 — 

d) Öfriga fall, t. e. hädanefter, likaså, utanför, äfuensom, 
östanifrån osv. 

Lyttkens- Wulff säga \ att »intet enda ord, hvars förra 
led i och för sig hade» grav, antager akut och således utgör 
undantag från ofvan under 2 gifna regel, och att »detta gäller 
vanligen», äfven om ordet mistat en stafvelse. Visserligen 
äro undantag tämligen sällsynta, men de finnas dock till ett 
antal af åtminstone inemot tjoget, troligen mera. De vack- 
lande salubod, 'torg o. d. bero på anslutning till »till salur^ 
(hvarom se s. 231 ofvan). Då hetgdag — som, efter livad 
fsv. pl. hcelgha eller hcelgho daghar och det äldre, ännu hos 
Weste förekommande hetgedag utvisa, icke är sammansatt, 
med helg — någon gång uppträder med akut, så beror tvif— 



velsutan detta på anslutning till middag, tisdag osv. och natur- 
ligtvis alldeles särskildt till hvardag (sällan med grav) på grun 
af den så vanliga motsättningen hvardag : helgdag. Liknand 
kan äfven anledningen vara till den alternativt förekommand 
akuten i ann' dag (däremot alltid an'nandag), men den ka 
väl ock bero på direkt sammansättning med formen ann, son 
uppträder i sammanställningen en an'n (af an nen och detts 
af an'nan, som på grund af upptakten uppstått vid sidan a 
an^nan). Brorskål beror väl antingen på synonymet duskåt 
eller är en ung sammansättning med bror (icke broder)^ 
Far'bro(de)r, -fa(de)r, 'mo(de)r, morbro(de)r, 'fa(de)r, -mo^ 
(de)r, faster och moster, hvilka alla vackla mellan akut och. 
grav, bero väl dels på ung sammansättning med far och mor^ 
dels ock * — i den mån de härstamma från fsv. fadhur- 
brodhir osv. — på dessa ords flitiga användning i upptakts- 
ställning. Det hvardagliga körr'gård (men äfven körr'gårdy 
vid sidan af det högre kyr'kogård beror väl dels på inflytande 
från trädgård, Ny^gård m. m., dels ock på den förutgående 
upptakten i det så vanliga »på körrgården» (jfr ofvan s. 231 

' A. st. II, 74. 

' Se Kock, a. st. II, 130 f. 



— 301 — 

ff.). Emellertid är icke heller den möjligheten alldeles ute- 
sluten, att vi ha att utgå från ett fsv. kirkgardher vid sidan 
af det styrkta kirkiogardher (jfr fsv. kirkmcessa jämte kirkio- 
mcessa), och att detta undantag sålunda är blott skenbart; 
jfr strax nedan om gårdsgård och lagård. 

Det gifves nämligen äfven åtskilliga »undantag», som 
äro blott skenbara. Sä t. e. är riksdag icke på svensk botten 
sammansatta med rtke, utan tyskt lån (mlågty. rHkesdach, 
jfr ty. reichstag); jfr of van s. 291. Detsamma gäller riksbank 
osv. på riks-. Det vacklande mo'rot, äldre (och ännu dia- 
lektiskt) morrot af fsv. moro-rot, hade troligen redan i forn- 
svensk tid akut, ty ordet utgår väl ytterst från det medellåg- 
tyska more 'morot'. Gårdsgård (men äfven gårdsgård) är 
icke såsom går'desgård sammansatt med går^de, utan med 
gårdsel, såsom ock framgår af formen gårslgård i Syllabus 
1649 \ Ski'dgård (dial. skig'gål, skyg'gål) utgår ej från skPda, 
utan från det fsv. skidh 'klufven stock' (jfr isl. skipgarpr). 
Man kan också med allt skäl misstänka, att det hvardagliga 
lag gård, Idgård (men äfven Idgård) icke är identiskt med 
det högtidliga Iddugård (fsv. ladhu-gardher), utan — liksom 
väl ock det fsv. ladhgordher (1499) — motsvarar det isl. 
hlapgarpr 'inhägnad af torf eller sten' ^ sammansatt med hlap 
'mur, lada' m. m. 

3. Enkla ord, uppkomna i historisk tid af äldre ord- 
fogningar eller från sådana utgångna sammansatta ord, t. e. 
dels sådana som ännu i någon mån stå på gränsen till 
sammansättningar såsom hdrudan (jämte hdrdan af har), 
Wkadan, nå'gonsin eller nån'sin (af nå'n, men nån'sin af nå'n), 
dels sådana som redan under fornsvensk tid började förlora 
känslan af sin sammansatta natur såsom framför allt former 



^ Se Tahv, Etymologisk sv. ordbok. 

' Att ladhu-gardher äldst haft samma betydelse, uppvisar J. Sahloren 
i den just nu utkomna uppsatsen Forntida vågar (Uppl. Fornm. för. tidskr., 
h. XXVI), s. 11 flf.; jfr sarskildt s. 17 not 1. 



\ 



— 302 — 

med slutartikel, t. e. vän'nerna (jfr däremot händerna), 
gubbarna, flickornay lakanet (jfr däremot båc'kenef), senapen 
(jfr däremot hefduken) o. d. Vacklande äro Medelpad af 
obekant anledning, Falköping och Jönköping, om hvilka se 
s. 262 ofvan. Om undantagen fyrti och åiti se s. 257 ofvan, 
hvartill kan läggas, att deras akut äfven delvis kan stamma 
från användningen som upptakt, t. e. i fyrtien', -två osv. 

C. Sammansatt ord, hvilket såsom sådant ärfts 
med grav taktform från förhistorisk tid eller i senare 
tid bildats efter mönstret af dylik äldre sammansätt- 
ning. Grunden till denna sålunda redan förhistoriska taktform 
är (jfr s. 257 f. ofvan), att första sammansättningsleden an- 
tingen i och för sig tagen haft grav eller ock ursprunglige 
utgjort upptakt, som sedan öfvertagit hufvudtrycket. Exempe 
sådana som hasselnöt (fsv. haslanut), sockenbud, (fsv. sockna 
bnp), Ekelöf, Eneman, påskdag (fsv. paskadagher) o. d. är 
redan i tillräcklig mängd anförda i annat sammanhang (ofvar 
s. 260 ff.). På gränsen till enkla ord stå egendom, egenskap 
uppenbar o. d. Undantag från regeln äro sällsynta och trolige 
blott skenbara. Så t. e. förekommer enligt Kock ett alterna— 
tivt uttal spindelben, -våf, trots att vi blott ha spin'deL Mer» 
härvid är då att märka, det spindel möjligtvis kan vara 
tyskt lånord, och i så fall har det i de nämnda sammansätt- 
ningarna bevarat den ursprungliga akut, som det annars 
analogiskt ersatt med grav ^ Emellertid väntar man sig det 
alldeles motsatta förfaringssättet, enär ju sammansatta ord i 
regeln ha åtminstone alternativt grav, äfven om simplex har 
blott akut. Därför anta väl Falk-Torp ^ med större skäl, att 
spin'del är inhemskt, men spindelben (efter hvilket väl dä 
spindelvåf rättat sig, för så vitt icke äfven detta ord är lånadt) 
lån från tyskan. I alla händelser utgör det sålunda ett blott 
skenbart undantag från vår ofvanstående regel. 

» Se Kock, a. st. II, 111. 

» Etgmologisk Ordbog II, 266 f. 




- 303 — 

D. Enkelt ord, hvilket såsom sådant ärfts med 
grav taktform från förhistorisk tid. Grunden till den 
grava taktformen är troligen den (jfr s. 267 f. ofvan), att hit- 
hörande ord i ännu äldre — urgermansk och indoeuropeisk — 
tid haft den numera med hufvudtryck försedda stafvelsen pla- 
cerad som upptakt. Denna förklaring göres sannolik af sådana 
motsatser som yng're (got. juhiza, där h enligt vernerska lagen 
utvisar, att hufvudtrycket hvilat å första stafvelsen), men van- 
ligen mera (got. maiza, där z visar, att hufvudtrycket en gång 
hvilat på ändeisen) eller be't (sanskr. bibhédd) mot pl. fce7o 
(sanskr. bihhidu's). Vidare talar för densamma den under- 
låtna synkopen i isl. och fsv. pl. bun'do och konj. byn'de, 
resp. bun'de (got. bundun, resp. bundi), som visar, att slut- 
stafvelsen här i urnordisk tid och ännu vid tiden för svn- 
köpens allmänna inträdande haft, trots de ifrågavarande ord- 
typernas tvåstafvighet alltsedan indoeuropeisk tid, ett bitryck, 
som hindrat synkopen att inträda, och som enligt alla ana- 
logier (pap'per af äldre pappe*r osv. i oändlighet) icke gärna 
kan förklaras på annat sätt än som en reduktion af ett ännu 
äldre hufvudtryck å samma stafvelse. 

Såsom hithörande exempel kunde nu anföras våra allra 
flesta inhemska tvåstafviga eller ännu flerstafvigare enkla ord 
— dock icke alla såsom ofvan s. 268 ff. visats — t. e. fader 
(gr. 3taTi]Q, sanskr. pitår-), mo^der (sanskr. mätdr-: gr. pitjTTjg 
är som bekant analogiskt ombildadt i fråga om accenten) S 
gä^ta, ffta^ un'dan osv. i oändlighet. Sys kon utgör intet un- 
dantag, ty visserligen är detta ord ursprungligen en plural 
af typen ö^gon, ö'ron, men i motsats mot dessa sistnämnda 
har det en gång i tiden synkoperat en näst efter hufvudtrycket 
följande stafvelse och har alltså Ijudlagsenligt akut (se ofvan 

* Att däremot broder är en analogisk oxnbilduing af ett äldre bro' der 
(naturligtvis i urgermansk form) efter fader och nio' drr, framgår af sanskr. 
bhrCCtar-^ gr. q)QåxoiQ och enligt vernerska lagen af ty. bruder gentemot 
väter och mutter. 



— 304 — 

s. 269), hvadan det alltså är Lyttkens-WulfFs uttal sys'kon (jfr 
ock fryksdalsmålets fepf^n af fsv. sgsikin) som representerar 
det oursprungliga. Äfven fffderne och mö^derne äro på samma 
sätt synkoperade (se ofvan s. 269), och det alternativa uttalet 
få^derne, mö'derne beror väl därför på en kompromiss mellan 
den synkoperade bildningen (fgutn. feprni, fsv. fce^perne) och 
den efter fadder ombildade biformen fsv. fa'pcerne (isl. faperne), 

E. Böjningsformer bildade medelst ändelser af ord, 
som enligt A — D ofvan ha grav, t. e. lé^diga, konungar, roli- 
gare, roligast, kallade till le'dig, konung, rolig osv. Undantag 
såsom pl. dokto'rer trots sg. dok'tor, pres. döm'er trots inf. 
döm'a o. d. ha redan i det föregående (s. 231 f. och s. 247) 
behandlats. Och då man vid sidan af »ett par (tre, fyra osv.) 
styc^ken», verklig plural till styc'ke *bit, stump*, har i annan 
betydelse »ett par (tre, fyra osv.) styc^kemy — som visst icke 
behöfver afse några styc^ken, utan betyder ungefär detsamma 
som 'exemplar' — så beror väl detta sednare uttal väsentligen 
på inflytande från ty. stiick i samma betydelse och användning. 

Att äfven en massa böjningsformer af ord, som i sin 
lexikaliska uppslagsform ha akut, får grav, är äfvenledes 
visadt i det föregående (s. 291 ff.). 

F. Analogibildning efter ofvan behandlade typer med 
Ijudlagsenlig grav är i massor af ord grunden till att dessa 
utbytt en äldre, ärfd eller lånad, akut mot grav. Exempel 
härpå äro i rikligt antal anförda i § 51 ofvan. 

§ 53. IntensitetsförhäUandena inom upptakten K 

För upptaktens intensitetsförhållanden gälla följande 
regler: 

1. Enstafvig upptakt är alltid helsvag, t. e. min vän', 
god naft, forhö'r, maskrn med 03, leka^men, prinsessa o. d. 
med 030, resp. 031. 

^ Jfr Beckmans kritik af upptaktens accentbeteckning uti Sv. ak:s 
ordbok (i Nordiska studier tillegnade Adolf Norcen, s. 129 ff.). 



— 305 — 

2. Tvästafvig upptakt har i regeln svagt bitryck på 
första stafvelsen, otryck på den andra, t. e. kära bro*r, major 
PaFm, klöfveråss\ spelever'k, lasarett^ fotogen^ ekipa'ge, unifor'm 
osv., alla med 103. Emellertid råder en viss vacklan, och 
denna gör sig gällande i två olika, motsatta, riktningar: 

a) När upptakten icke kan eller åtminstone icke plägar 
associeras med någon i språket såsom ett själfständigt morfem 
befintlig språktakt, så tenderar bitrycket att försvinna, hvilket 
vidare leder till Ijudlagsenlig synkope af upptaktens andra staf- 
velse — som ju från början haft mindre intensitet än den första 
och därför lättast reduceras (jfr ofvan s. 106) — eller vid fall 
af hiatus till en öfvergång af den ifrågavarande stafvelsens 
sonantiska i eller e till konsonantiskt i. Därför är synkope 
mer eller mindre konsekvent genomförd M t. e. abdissa hos 
författare från tiden 1616 — 1815 ^ för abbedissa, vulgärt abslut ' 
hos bl. a. Fr. Bremer och Hagberg ^ för absolut, akleja af 
äldre akeleja (ännu hos Fries 1843) *, ap(o)tek *, aptit af appetit 
(ännu i Nordisk familjebok 1876) ^ arkli af arkeli (ännu hos 
Konow 1887) ^, bankrutt för bankerutt (ännu hos Palmblad 
1846, banqueroute hos Hultin 1865) ^ chok(o)lad, vulgärt dom- 
dera väl för dominera, allmänt dialektalt exera för exercera, 
fodral af foderal^, foje (Lyttkens-WulflFs uttalsordbok) för 
foajé', genral (t. e. Runeberg ^ A. Jensens öfversättning af 
Puschkins Onegin, s. 8, 17, 33, 48), go herrar {vänner) för gode 

* Att den sä ofta uteblir, beror på att de flesta af de ord, där den 
skulle tillämpas, äro af utländsk börd och förnämligast gängse inom litte- 
rärt bildade kretsar, som naturligtvis ofta bibehålla det äldre och »lärdare» 
utUlet. 

' Se citaterna i Sv. ak:s ordbok. 

' Närmast från denna form utgår väl det folkctymologiska oppslulisi 
(en som »slutat opp» med bruket af spritvaror) for absolutist. 

* Ännu som alternativ hos Dalin 1850. 

' »Herr genral, det har flutit strömmar af blod», »Och genralen 
med tjusningens eld i sin själ», »Hurra for vår tappre genral!», »trädde 
genom salen en yngling fram till bädden, till genralen; i^genralen såg de 
bleka anletsdragen» m. m., men dock oftare general. 

Soreen, Vårt språk, Bd II. 20 



— 306 — 

herrar (vänner)^ gredlin (C. N. öhrlanders Hand-lexikon 1852) 
för gredelin, hermlin (t. e. hos Lenngren \ Wellander *) för 
hermelin, vulgärt hvafalls för huad befalls, intresse af interesse ^, 
kam(om)ill, kamlott af kamelott ^, kansli af kancelli (ännu alter- 
nativt hos Weste 1807), vulgärt kandat för kandidat, kap(el)lan, 
kapten af kapiten *, katkes (Lyllkens-Wulffs uttalsordbok) för 
katekes, vulgärt kordroj för korderoj, korp(o)ral, vulgärt levrera 
(redan i Tisbe), likvå'l af likaväl, lojal (kanske dock blott orto 
episk förändring eller tyskt lån) af fra. loyal (uttaladt loajal)^ 
vulg. makron för makaron, nån i upptaktsställning för någon 
ofser (Lyttkens-Wulffs uttalsordbok) för officer, oprett (Fall- 
ström, Valda dikter I, 25; v. Heidenslam i Sv. dagbladets jul 
nummer 1898), postur ofta i äldre nysvenska^ (i dialekterna n^m^i 
pastyr) för posityr, ren och sen i upptaktsställning för redan oc^Ai 
sedan, ålderdomligt sekter af sekreter, stundom (äfven i äldi — e 
litteratur, t. e. Sparrman, Resa till Goda Hoppsudden I, 75^^) 
suvrån för suverän, hvardagligt stundom tjufyra, -fem osv- ^ 
för tjugefyra osv., tulpan af tulipan ^, Zachrias (Wadnian '*^y 
för Zacharias: jfr ock t. e. Geijers allståds (rimmande m^cl 
trumfåss) för alleståd's (se Sv. ak:s ordbok), det någon gåi^m^ 
förekommande almnacka (nu vanligen atmnacka) af det änrs ^^ 
understundom hörda almanacka (se Sv. ak:s ordbok) sara^ * 
äldre nysv. lapprJ (nu lap'pri, se of van s. 280 f.) af lappe.^^^' 
(t. e. hos Lucidor), löjtnant (nu löjtnant, se ofvan s. 29^^ ^ 
af löjtenan't (t. e. hos Levin Möller 1755), narri' (nu nar'^'^^ 
se ofvan s. 280 f.) af narreri' (t. e. hos Peder Swart, Gustaf I ^ ^ 



* »två fingers bräm af gulnade, nöUa hermliner» (Fröken JuHaims^^ ^- 

* »I sjclfva Hermlins Pälsen trifves» (Levertin, Johan Welland^ ^' 
s. 157). 

" Ännu som alternativ hos Dalin 1850. 

* Se Hjelmqvist i Språk och stil VIII, 172. 

* Se T18ELIUS, Sv. landsm. XVIII, 5, s. 99 not 1, och Cederbchil»»- «^*» 
Om svenskan som skriftspråk, 2 uppl., s. 221. 

" Se Hjelmqvist, Bibliska personers namn, s. 121. 



— 307 — 

krönika, ulg. af Klemming, s. 162), pardis ^ af paradi's^ 
(ännu hos Talis Qualis, Giaurn s. 1, och jfr ofvan s. 297). 
Se vidare härom i den etymologiska ljudläran. 

Parallelt härmed går den nämnda öfvergången af i (eller 
sällan e) i hiatusställning till j, t. e. biljon ^ jämte billion, gal- 
jas ^ : galeas*, goljor^ *» ^ : gallion ^ (andra ordlistor och ordböcker 
äfven galeon — spanskans galeon — eller galion ^), Juljana 
(^»Juliana, glöm aldrig din adliga ätt» osv. genomgående hos 
fru Lenngren) : Juliana, karjol ^ : karriol *, karjår ^ : karriär *, 
åcurjös ^ : kuriös *, kvadriljon ^ : kvadrillion, linjal * : linial " eller 
lineal, linjera * : liniera *, linjär ^ (och linjarleckning ^) : lineär * (och 
linearteckning *), miljard ^ : milliard, miljon * : million, morjan ^ : 
morian*, reljeff^ för relief*, spaljé (eller -jer) * : spalier, spän- 
Jor '^ : spanior, triljon '^ : irillion. ^ 

b) Tvärtom leder möjligheten till association med en 
såsom själfständigt morfem uppträdande språktakt lätt till 
bitryckets förstärkande, så att man erhåller starkt i stället 
för svagt bitryck, t. e. ofta i kejsarinna, lejoninna (som, emedan 
det är mindre vanligt än kejsarinna, något lättare än detta 
antar starkt bitryck), ryiteri, spinneri, suineri — jfr däremot 
myteri och säteri, som på grund af bristande associations- 
möjligheter icke kunna anta starkt bilryck — kommatera, 
öfuerallt, trettifem o. d. samt naturligtvis särskildt ofta i sådana 
löst bildade morfemer som ordfogningar och gruppord, t. e. 
helge Olof, liten Karin, Fredrik Vilhelm, Nya Varfvel o. d. 
Till samma resultat kan hvad jag skulle vilja kalla »antitetisk 



^ Se Kallstenius. Sv. landsm. XXI, 1, s. 84 not 3. 
' Så alternativt i Sv. ak:s ordlista. 7 uppl. (1900). 

* Så alternativt i Lyttkens-Wulffs uttalsordbok. 

* Uteslutande så i Sv. ak:s ordlista, 7 uppl. 

^ Så jämte linjal i Sv. ak:s ordli.sta, 6 uppl. (1889), jämte lineal i 2 
uppl. (1874). 

** Blott så i Sv. ak:s ordlista, 2 uppl. 

^ Om det hos skalder någon gång anträffade uttalet bastjon, glacjår 
för bastion, glaciär se Hiskf.ko, Den svenska versens teori, s. 130 f. 



— 308 — 

association» leda, t. e. progressiv och regressfu med 203, yanii- 
ctri och februari med 2030; ja då man i dylikt fall ej sällan 
använder öfverstyrka, så få orden tvåtaktigt uttal, t. e. 
prog'ressi'v med 303, jan'ua'ri med 3030 osv. 

3. Trestafvig upptakt har i regeln svagt bitryck på 
första stafvelsen och otryck på de båda jindra, t. e. Gyllene 
skiiinety Uppsala högar, öfuerste kam'marberre, sjuhundrafem, 
offtcieFl, majorite'1, akademi\ licentia't, litlerahir, multiplice*ra, 
ceremoni, acklamatio'n, ackompanje'ra, ackommode'ra, allegori, 
fallissemang, gallimatias o. d. med 1003. Åfven i detta fall 
råder en viss vacklan af samma art som i fallet 2. 

a) Synkope kan inträda, än i andra stafvelsen, t. e. 
hvardagligt ofta astylen för acetylen \ alsarin (v. Heidenstam, 
Dikter s. 172) för alisarin, amrikansk (v. Heidenstam, a. st., 
s. 109; jfr däremot med synkope i tredje stafvelsen Prödings 
dialektiska amerkanska) för amerika'nsk, labratorium ^ för labo- 
rato'rium, orginal (t. e. Jensens öfversättning af Puschkins 
Onegin, s. 2, 3, 5, 8; jfr däremot med synkope i tredje staf- 
velsen »toddyorijna/efi» hos Hj. Procopé, Mot öknen, s. 72), 
orgenäll * för originell^ ofta (t. e. Lytlkens-WulfFs uttalsordbok) 
pulvrisera för pulverise'ra, vulg. tablalu'r (t. e. Lyttkens-Wulffs 
uttalsordbok) för iabulatu'r, zologi för zoologi: än åter — 
utan att någon bestämd regel spåras — i tredje stafvelsen 
t. e. dekoltera (så enligt Sv. ak:s ordbok »i synnerhet i salongs- 
språk») för dekolletera, gunsti(ge) berrn, nådi(ge) berrn, nå- 
di(ga) fru'n, vulg. infintiv för infiniliv, origna'l (Procopé, se 
strax ofvan) för original, sali(ge) kung'en, öfversl(e)löj tnant 
(hos Weste 1807 i båda formerna, under det att Lind 1749 
blott har den kortare, som därför väl väsentligen är ett något 
försvenskadt lån från ty. oberslleutenani). 

Här liksom i föregående fall synkoperas ej i uti hiatus- 



^ Icke upptaget i Sv. ak:s ordbok. 
* Enligt Cede!\8Chiöld, a. st., s. 219. 



— 309 — 

ställning, utan öfvergår till 7, t. e. i andra stafvelsen af minja- 
iy'r (»med miniatyrer, strålande i gull» Wirsén *) för /nini- 
aty'r *, i tredje stafvelsen af gondoljä'r ^ för gondolier, gustau- 
jan (»en Gustauian från topp till tå» Wirsén ^) för gusiaoian, 
oftast (enligt Lyttkens-Wulfs uttalsordbok) relijon' (eller relio'n, 
hvaraf så vidare enligt s. 307 ofvan hvardagligt reljon) för re/i- 
giVn, stundom (enligt samma förfT.) relijö's för religiös, 

b) I följd af association kan bitrycket dels förstärkas, 
t. e. Uppsala hö^gar, åitiotre\ klassicitet, klassifiera, versifierad 
o. d. med 2003, dels förläggas till andra stafvelsen, t. e. 
bisarreri, bedrägeri', effektuera, tyrannisera, alla vanligen med 
0103 på grund af bisarr', bedräglig, effek't, tyran'n: likaså 
improduktiv på grund af produktiv 103 och förgätmigej , som 
aldrig uppträder med bitryck på första stafvelsen, men väl 
stundom tvåtaktigt såsom forgåUmigef, dvs. 0303, eller i en 
takt med enstafvig upptakt och hufvudtryck å sin andra staf- 
velse, alltså som forgä'tmigej 0301. Ar associationen svag, 
så bibchålles vanligen den Ijudlagsenliga tryckfördelningen 
1003, t. e. annotation (trots no' ta), antikvitet (nästan aldrig 
med 0103, trots antik), dissertation (: lat. disser'tus ^), illustra- 
tion (: illuster, som väl dock knappast numera låter associera 
sig), irrationell (: lat. ra tio ^), original (: lat. origo *), solennitet 
(: solen n). 



* Se R18BERO, a. st., s. 129. 

' Om man i Frödings »Vår idealism och realism» har att med Ris- 
berg, a. st, läsa ea »enstafvigt», är minst sagdt osäkert. Snarast föreligger 
väl en metrisk onöjaktighet. Afgjordt oriktigt åter är det, då Risberg, a. st., 
s. 167 not 3, antar »diftongisering af ea» äfven i Frödings i»Idea'let är gam- 
malt, idea'let är ungt», ty hela den dikt, hvari denna versrad ingår, och 
där idealet har samma metriska ställning ej mindre än tolf gånger, är 
uppenbarligen af anapestisk grundtyp. 

' Uteslutande så i Lyttkens-Wulffs uttalsordbok. 

* Se Risberg, a. st., s. 131. 

^ En association, som naturligtvis endast af den klassiskt bildade 
kan företagas. 



— 310 — 

Enligt Beckman ^ skall det finnas en tendens att draga 
bitrvcket från den första stafvelsen till den andra, i fall denna 
sednare har »positionslängd (d. v. s. konsonantgrupp; vid 
dubbelskrifven konsonant fästes ej afseende)». Alt denna 
tendens — om den nu öfverhufvud existerar — ej verkar 
synnerligen kraftigt, synes mig till fullo framgå af sådana 
ofvan anförda exempel som licentiat, dissertation, illustration, 
irrationell, som väl ojämförligt oftast (och förmodligen äfven 
i normala fall af Beckman) uttalas med 1003, ej såsom den 
ifrågavarande tendensen skulle kräfva 0103. Bland de af 
Beckman till stöd för hans mening anförda fem exemplen för- 
klaras affektation och affektionera lätt genom association med 
affekt. De återstående abandonnera, ackompanjera och alex- 
andrin uttalar jag — ehuru jag högeligen betviflar, att jag 
någonsin förr än nu uttalat det första af dem — naturligast 
med 1003. Men jag medger, att jag äfven otvunget kan 
(liksom t. e. i det af Beckman ej nämnda amalgamera) an- 
vända 0103, hvilket jag antar bero på inflytande från de fall, 
då orden på grund af sin tillfälliga omgifning måste af ryt- 
miska skäl så uttalas. 

Yttersta grunden till bitryckets Ijudlagsenliga placering 
på ena eller andra stafvelsen är nämligen af rent rytmisk 
natur (jfr ofvan s. 179 f.). För att tillgodose vårt språks 
ofvan (s. löo) framhållna förkärlek för två- och trestafviga 
takter placeras i en följd af trycksvaga stafvelser ett (svagt) 
bitryck på hvarannan eller, alltefter omständigheterna, hvar 
tredje stafvelse. Dessa (svaga) bitryck kunna i bunden stil, 
där de - - något förstärkta — vid behof uppbära taktslaget, 
sålunda alltefter den olika meterns kraf förläggas än på den 
ena än på den andra af två angränsande trycksvaga stafvelser 
utan hänsyn till hvar bitrycket är placeradt i det mest gängse 
lexikaliska uttalet (som ofta själft är baseradt på majoriteten 
af de rytmiskt motiverade möjliga uttalen). Så t. e. har i 

» A. st., s. 132. 



— 311 — 

jambisk meter Almqvist »Pd hennes (med 010, ehuru prosaut- 
talet skulle haft 100) kin'der, dem jag (10 för 00) ärskade 
så hög't» och Vitalis »Då kom jag till (0101 för prosans 1010) 
sire^nernas kus t» ^ Och Wirséns »O/n på entreprena*d (010103 
för prosans 101003) du sa'ken ta'r» eller »/iH de improduk- 
ti'oa (0101030 för prosans 1010030) företagen» får icke med 
A. Lindgren * bedömas och fördömas såsom varande »för- 
seelser», utan är en väl motiverad »licentia poetica», dvs. 
ett tillgodogörande för den bundna stilens behof af ett uttal, 
som i prosa endast undantagsvis förekommer ^ 

Samma företeelse träffas nämligen äfven i prosan. Om 
hvad som i det lexikaliska uttalet utgör upptakt, i samman- 
hängande tal ansluter sig till en föregående stafvelse med 
hufvudtryck och således upphör att vara upptakt, så kan 
därigenom bitrycket — sådant det t. e. i ofvan (och i det 
följande) anförda exempel angifvits såsom gällande för det 
lexikaliska uttalet — förskjutas, på olika sätt alltefter den 
nämnda med hufvudtryck försedda stafvelsens olika ställning, 
eller ock alldeles försvinna, t. e. »detta är just min speci- 
aliteh (00103, men taget för sig 10103), »jag kan multipli- 
cera» (01030, men annars 10030). »hvilken klar fotogen!» 
(003 för 103), »det var en gång (01 eller 02) en kung»: »en 
gång (10) förr i världen var det en kung» osv. i oändlighet 
efter de regler, som ofvan s. 206 ff. gifvits rörande bitrycks 
plats inom takten. Den på detta sätt uppkomna intensitets- 
fördelningen kan sedan komma att inverka på den ursprung- 
liga lexikaliska och under gynnsamma förhållanden helt eller 
delvis ersätta denna. Häri torde förklaringen vara att söka 



* Ytterligare exempel hos A. Lindoren, Satser i svensk wrslära, s. 16. 

* A. st., s. 27. 

' Detta försvar galler däremot icke skaldernas stundom af meternöd 
praktiserade förskjutning af hufvudtryck. Det är och förblir natur- 
ligtvis, åtminstone numera, en odisputabel metrisk »inkongruens», dä t. e. 
Wirsén har »hän till bergens gömda kamrar, till uråldrig (med 1030 för 
0320) moders bröst» o. d. 



- 312 — 

till mitt ofvati (s. 310) omnämnda alternativa (men af Beck- 
man öfvervägande använda) uttal af ackompanjera och amalga- 
mera med 010, fall där ingen association med någon primi- 
tivare form med annan tryckfördelning kan vara anledning 
till afvikelsen från den vanliga regeln (100) och af hvilka 
särskildt amalgamera är påfallande, eftersom association med 
det närstående amalgam (som uttalas 103) ju skulle styrka 
det Ijudlagsenliga uttalet (10030) af amalgamera. 

Det kunde förefalla — och har allt hitintills förefallit 
mig — som vore det detta alltefter sammanhanget växlande 
läge af bitrycket som föranledt, att Sv. ak:s ordbok för eii 
mängd ord kommit att ^ upptaga uttalet 010 dels som nästan 
likaberättigadt, dels som mindre gängse vid sidan af 100. Så 
t. e. akademi ', alisarin (jfr det ofvan s. 308 nämnda synko- 
perade alsarin, som förutsätter uttalet med 100, men vore 
omöjligt med 010 som utgångspunkt), alkoholist, alligaiion, 
resp. agitation, alkaloid, allegori, allt ord som enligt Beckmans, 
Lyttkens-Wulflfs ^ och, min egen uppfattning i sitt lexikaliska 
uttal normalt ha 100. Emellertid upplyser mig nu ^ Hoppe 
om att det af svaren på ordbokens utsända frågelistor samt 
redaktionens öfriga erfarenhet framgår, att ett lexikaliskt 
uttal med 010 verkligen i dylika fall förekommer i stor ut- 
sträckning, åtminstone inom östra Sverge. 

4. Fyrstafvig upptakt har i regeln svagt (vid stark 
association äfven alternativt starkt) bitryck pä första och 

* Visserligen mot sin afsikt, ty Hoppe upplyser i sitt bemötande 
(Pedagogisk tidskr. 1904) af Beckmans kritik, att »satsfonctiska dubbletter 
angifvas icke». 

' Genom förbiseende har jag själf ofvan s. 156 underlåtit att uttryck- 
ligen betona, att den där af mig såsom »stundom» förekommande angifna 
kvantitetsföljden helkort -I- halfkort + helkort i upptakten hos akademi (och 
de därmed likställda material, epidemi) egentligen blott träffas i visst sam- 
manhang inom det fortlöpande talet. 

' Att döma af deras uttalsordbok, som för alla de nämnda orden 
uteslutande anger uttalet med 100. 

* Vid korrekturläsningen. 



— 313 — 

tredje stafvelsen, otryck på de båda öfriga, t. e. vill du inte 
gå'?, hundrafemiitre', extraordina' rie (i dessa och dylika fall 
ofta 2020 jämte 1010), acklimatise'ra, ackompanjemang^ an-- 
ciennite% differential, divertissemang\ etablissemang', fideikom- 
miss', immaterieVl, individueVl, intellektuefl, interpellatio'n, koeffi- 
cient, makadamise' ra, materialis't, parallellogram', specialite' t, 
universitet med 1010. Vid någon, om ock ringa, anledning 
till association blir emellertid intensitetsfördelningen alterna- 
tivt lätt en annan, så att den andra stafvelsen får uppbära 
de svaga bitrycket, under det alla de öfriga upptaksstafvelsema 
ha otryck, t. e. allitteratio' n (jfr litterd), approximativ (: lat. 
proximus), ecklesiastik (: lat.-grek. ecclesia), neapolita' nare (: Ne- 
apel) med 0100 jämte 1010. Ett sådant fall som t. e. inter- 
rogativ med 0100 jämte 1010 är väl, eftersom här ingen asso- 
ciation kan ha spelat in, att förklara på samma sätt som 
amalgamera med 010 jämte 100 o. d., hvarom se ofvan s. 
312. — Hithörande exempel på synkope, resp. konsonantering 
af 1 uti hiatusställning äro det vulgära bibloteka' rie ^ för bibli- 
otekarie, resp. det mycket vanliga fysjonomH {»fyschonomi» i 
Lyttkens-Wulffs uttalsordbok) för fysionomi. 

5. Femstafvig upptakt har likaledes i regeln svagt 
(eventuellt vid fall af starkare association alternativt starkt) 
bitryck på första och tredje stafvelsen, otryck på de öfriga, 
t. e. aktualisation, individualis'tisk, parallellipiped med 10100. 
Association kan vålla förskjutning häri, så att bitrycken hvila 
antingen på första och fjärde stafvelsen, t. e. kommer du inte 
hit?, adertonhundrafem' ofta med 20020 och åtminstone alter- 
nativt materialite't (jfr materiel' I), spiritualitet (jfr spirituetl) 
med lOOrO, eller ock på andra och fjärde stafvelsen, t. e. 
du vill val inte ha' det, identifikation (jfr iden'tisk) med 01010. 

6. Sexstafvig upptakt har i regeln svagt (eventuellt 



^ Enligt CEDERecHiöLD, a. st. Man väntar sig dock efter alla analogier 
ett bibljotekahe. 



— 314 — 

också starkt) bitryck på första, tredje och femte stafvelsen, 
t. e. sjuttonhundrafemtiire väl oftast med 202020, indwiduaUte't 
med 101010. Genom association kan uppstå vacklan såsom 
i materialisatio'n med 010100 (jfr mate'nd) eller 100100 (jfr 
material) jämte det regelbundna 101010. 

7. Sjustafviga och ännu flerstafvigare upptakter äro 
af ringa intresse. Den Ijudlagsenliga tendensen kan nämligen 
här näppeligen komma till synes, enär i fråga om en så lång 
upptakt inga andra exempel torde vara att tillgå än sådana, 
som bero på ordfogning eller sammansättning, och i dylika 
fall måste nödvändigtvis mer eller mindre stark anledning 
till association förefinnas. Följden häraf blir, att platsen 
för bitrycken, som i detta fall vanligen äro starka sådana, i 
regeln bestämmes med hänsyn till hvad denna eller dessa asso- 
ciationer ge vid handen, så att t. e. vid den sju- (eller åtta)- 
stafviga upptakten i adertonhundranitti(o)tre man har följden 
2002020(0), i den åttastafviga i filosofieliceniia't 20020020, i 
den niostafviga i tror dn inte att han är mycket sträng'? 
201010010 osv. 

§ 54. Den faktiska förekomsten af upptakt: 1. I ord- 

fogningar och gruppord. 

Upptakt kan förekomma både i ordfogningar, samman- 
satta ord och enkla ord. Då ordfogningar synnerligen ofta 
och mycket oftare än sammansatta eller enkla ord börja med 
upptakt, behandlar jag ^ här detta fall först, så mycket mer 



* Tidigare ha åtskilliga hithörande exempel anförts dels i de orvan 
s. 176 not 3 nämnda arbetena af Aurén, v. Kriemer och Svahn, dels hos 
Kock, Arkiv f. nord. fil. XII, 265 f., Accentuierung, s. 251 ff. och Risberg, 
a. st., s. 35. BoROSTRUMS exempelsamling i Pedagogisk tidskrift XXXIII, 
37 ff. (1897) synes mig däremot oanvändbar, emedan jag knappast pä en 
enda punkt kan sluta mig till den uppfattning rörande nutida ordfognings- 
accentuering, för hvilken Borgström i sin »Ordbetoningslära» gör sig till 
målsman. Ja, det var mig före läsningen af nämnda uppsats otänkbart. 



som anledningen till upptaktens förekomst är i fråga om 
ordfogningar jämförelsevis lätt att upptäcka, hvadan en under- 
sökning af detta fall är af grundläggande betydelse för de 
båda andra. Den ojämförligt vanligaste orsaken till före- 
komsten af upptakt i en ordfogning utgöres nämligen af 

I. Den »logiska betoningens» kraf. Om denna princip 
för intensitetens fördelning på de olika stafvelserna se ofvan 
s. 176 ff. och där (s. 176 not 3) anförd litteratur. Då grund- 
lagen för den logiska betoningen är den, att språkliga uttryck 
för det jämförelsevis oviktiga och likgiltiga i fråga om sin 
intensitet underordnas sådana, som uttrycka det jämförelsevis 
viktiga och intressanta, så blir följden den, att i de fall, då 
på grund af lagarna för ordföljden — hvilka syntaxen har 
att utreda — ett uttryck af det förra slaget måste stå före 
ett uttryck af det sednare slaget, det förra af dessa kommer 
att i ordfogningens lexikaliska form uppträda som upptakt 
i förhållande till det sednare af dem; liksom det tvärtom, 
i händelse ordföljdslagarna kräfva en omvänd ordning, i 
regeln kommer att ingå såsom ett i fråga om intensiteten 
underordnadt moment inom den språktakt, som inledes af 
det betydelsefullare morfemet. Jämför t. e. min fa'r med 
far min, gå u't : u'tgå, barnet Kris'tus : Kristusbarnet, lilla An'na 
: An'na lill(a), broder Lus'tig : liisUigkurre, jag tro'r : tro'r jag, 
inte vin jag :jag vitt inte, jag tror ba'rnet gråter : barnet grå' ter 
iror jag osv. ^ Detta sednare fall — om hvilket se syntaxen 
— ha vi emellertid icke här att göra med. 

att ett dylikt uttal ofvcrhiifvud existerade, och än mindre tänkbart att det 
liunde rekommenderas. I betraktande af att förf. är liksom jag själf värm- 
länning, har jag svårt för att känna mig öfvertygad om att ens han själf 
använder det ifrågavarande uttalet, hvilket förefaller mig vara snarare ett 
resultat af spekulation än, såsom förf. säger, af »iakttagelser». — Af värde 
äfven för svenskan äro H. G. Wiwbls exempelrika anmärkningar »Om 
sammenhengstrykket i dansk» i Da nia VIII, 27 IT. 

^ Jfr däremot sådana fall som itPaVm, kapte'n» (trots kapten PaVm) 
eller ».Vor*v'/i, Adolf (trots Adolf \oree'n)^ bor i Uppsala», där kapten är 



— 316 — 

Det nämnda allmänna logiska skälet till upptaktsföre- 
teelsen kan — såsom Behaghel, om ock i största korthet, 
visat ^ — närmare specialiseras, i ty att den talandes ofvan- 
nämnda relativa likgiltighet i fråga om vissa morfemer kan 
bero på något olika förhållanden. Sådana äro bl. a. följande, 
af hvilka ofta flera på en gång kunna förefinnas och gemen- 
samt motivera upptaktsbildningen: 

A. Det såsom upptakt placerade morfemet är mer eller 
mindre umbärligt för det afsedda idéinnehållets meddelande, 
detta emedan det endast upplyser om något, som på grund 
af öfriga (i tal, skrift, situation eller föregående erfarenhet) 
förhandenvarande omständigheter är mer eller mindre sjä If- 
klart. Upptakt af detta slag kan därför i nödfall, t. e. vid 
ytterlig brådska, i telegramstil, stenstil, koncis stil o. d., all- 
deles uteslutas, ett maximum af reduktion som man ofta får 
se inrymdt under termen »ellips», men som rätteligen hör 
till »brakylogiens» område ^ och som språkhistoriskt sedt 
ofta icke är — såsom grammatiska läroböcker vanligen fram- 
ställa saken — ett sekundärt, utan fastmera ett primärt 
stadium i språklifvet, liksom barnet ju talar mera i »stenstil» 
än den fullvuxne, detta helt naturligt, emedan barnet först 
inlär och lär sig använda det för tankars uttrjxkande absolut 
nödvändiga språkmaterialet och först med tiden skrider till 
uppfejandet medelst puts och sirater. 

Denna intensitetsreduktionen — resp. brakylogien — 
motiverande umbärlighet hos morfemet kan i sin tur ha flera 
olika orsaker: 



predikat och Adolf apposition (se närmare härom V, 174 f.) och på grund 
af (det psykologiska) predikatets och dess nära frände appositionens semo- 
logiska vikt ocii betydelse icke kunna fonologiskt undanskymmas genom 
att på nämndt sätt införlifvas med den föregående språktakten. 

* I Pauls Grundriss, 2. aufl. I, 682 ff. (jfr ock samme f5rf:s Die 
dentsche Sprache, 2. aufl., s. 332 AT.). 

' Om begreppen ellips och brakylogi se min utförliga framställning 
V, 77 (T., resp. 87 (T. 



— 317 — 

1. Det morfem som bildar upptakt kan vara mer eller 
mindre tautologiskt ^ eller pleonastiskt i förhållande till 
det följande, dvs. helt eller delvis uttrycka det samma som 
detta sednare. Ar tautologien både fonologiskt och semologiskt 
fullständig, så kan man naturligtvis ej säga, att någotdera 
momentet är viktigare än det andra, hvarför då ock vacklan 
råder mellan ett uttal med och utan upptakt, t. e. eller ajaf 
eller afaj, håhå' eller hffhå, jojo' eller jofo, nånå' eller nån'å 
m. m. d. ^ Men i den mån uttrycken skilja sig åt, visar sig 
en bestämd tendens att skapa upptakt, detta naturligtvis be- 
roende därpå att det sednare momentet vanligen utgör ett 
preciserande eller förstärkande (jfr V, 499 f.) af det förras 
innehåll, således innebär en »klimax» (dvs. stegring) för 
tanken, hvilken klimax intensitetsökningen afser och ju verk- 
ligen rätt bra lyckas att symbolisera. Därför heter det redan 
hellre slå ett sla'g, strida en strid o. d. än slå' ett sla'g osv., 
och blott upptakt råder i sådana fall som ja viss' t, nej in^te, 
o ve* I, o Gu! dl, å hå'l, fy baj\ fy fa ni, hej hopp!, den sam' me 
m, m. d. 

Vårt språks talrika tautologiska (eller blott pleonastiska) 
kopulativa förbindelser ^ vackla mellan fördelning på två takter 
och å andra sidan en takt med upptakt (vanligen försedd 
med starkt bitryck), t. e. substantivförbindelser som hus 
och hem, väder och vind, vår herre och mästare, med ljus och 
lykta, till punkt och pricka, i eld och lågor, i grund och botten, 
kring land och rike, på ort och ställe, i fred och ro, tro och 
lofven, skick och seder, tycke och smak, namn och rykte, noll 
och intet, lag och rätt, bot och bättring, flock och farnöte, korn 
och kärna, lif och lust, lack och lyte, adjektivförbindelser som 

' Om begreppen tautologi och pleonasm se närmare V, 88. 

* Men hvarför blott »en liten liten gosse», i^mycket mycket (eller på 
grund af öfverstyrka — se ofvan s. 249 f. — myc' ket mycket) ledsen» o. d.? 
Och hvarför blott »ye' dc'»» »en sto'r sto'r jätte» o. d. trots ftnfln, norsk- 
nonk (men aldrig finfin, norsknors'k) o. d.? 

' Talrika exempel hos Noreen, Spridda studier, s. 59 ff. 



— 318 — 

hel och hållen, lös och ledig, död och begrafoen, tjock och fet, 
nödd och tvungen, mångt och mycket, blott och bar, gammal 
och grå, klappadt och klart, styf och stel, sjuk och svag, visst 
och sant, nätt och jämt, tyst och stilla, godt och väl, den och 
den, verbförbindelser som bo och bygga, går och gäller, knallar 
och går, äger och har, of riga fall såsom ack och ve, tidt och 
ofta, där och där, då och då. I analogi med dylika fall upp- 
träder samma alternativa uttal äfven hos sådana endast sken- 
bart tautologiska ^ förbindelser som hand i hand, steg för steg, 
slag på slag o. d. 

En mellanställning mellan denna och följande (se 2 
nedan) exempelgrupp intaga sådana fall, där det genom upp- 
taktsmorfemet uttryckta tankeelementet ligger implicite i det 
följande morfemets idéinnehåll, hvaraf det förra (dvs. upp- 
takten) endast framhäfver ett visst moment, t. e. herr prosten 
(ty alla prostar äro ju herrar), gamla guVhar, unga pojken 
(jfr det ålderdomliga unger sven'), små flic'korna, käre vån\ 
go vän ner (och god vän' som svar på frågan verda), fattig 
stac'kare (beroende därpå att stackare af fsv. stafkarl ur- 
sprungligen betydde *tiggare\ som ju innebär fattigdom) och 
i analogi därmed fattig fa'n *. 

2. Upptaktsmorfemet uttrycker en i förhållande till del 
följande själffallen eller allbekant omständighet. 

Hit hör hvarje karakteriserande — men aldrig ett disting- 
verande — epitet (»epitheton ornans») ^ t. e. substantiv- 
attributet i sjön Vättern (ty Vättern är »som bekant» en sjö), 
staden Uppsala, ordet åsna, verbet vara, republiken Schweiz, 
er fru mor (ty en mor måste ju anständigtvis vara fru inom 
de kretsar, där en hustru öfverhufvud så benämnes), profeten 
Hesekiel, (den bekante) gossen Axel, gubben far, hvartill höra 



* Sc NoREEx. a. st, s. 66. 

^ Jfr den motsatta utvecklingen hos fattiglapp, beroende på att det 
är långtifrån själfklart, att en lapp är fattig. 

' Om denna terms betydelse se V, 177 f. 



— 319 — 

alla titlar och uttryck för släktskapsförhållanden — notabene 
då dessa rang- och släktskapsförhållanden äro bekanta för 
båda de talande — såsom i professor Thalén (ty ett tryck- 
starkt professor skulle antingen afse att meddela den okunnige 
upplysning om personens ämbetsställning eller stå i antites 
mot exempelvis akademifogden Thalén), doktor Andersson (men 
dok'tor A. i händelse man befarar förblandning med någon 
af de många andra Anderssönerna), bror Gustaf syster Anna 
samt »genitivattribut» såsom i Kristi himmelfårdsdag (ty någon 
annans — t. e. Elias eller Henoks — kan ju knappast vara 
tal om), Marie hel)ådelsedag, Rafaels madonna (det oftast om- 
talade konstverket af detta slag), Goethes Faust (men Goe^thes 
Faust i motsättning mot t. e. Marlowes), Mårtens gås (stundom 
^Mårten gås efter Mårten Luther och Mårten biskop), Hans 
majestät. Hennes nåd, (en) Guds ängel (men en guds än'gel). 
Guds nåd (välsignelse, lycka, frid, fred, långa dagen m. m., 
men däremot gudslån, gudsfruktan o. d., ty sådana företeelser 
som lån och fruktan stamma ej lika själfTallet från Gud); 
vidare adjektivattributet i ödmjuka (mjuka osv., se III, 37) 
tjänare, god morgon * (dag, natt o. d.), godt nytt dr, ett litet 
torp, helge Olof, sankt(e) Per (båda uttrycken uppkomna på 
en tid, då Olof och Per ännu icke voro så vanliga namn 
som nu, hvilket de blifvit just genom flitigt uppkallande efter 
nämnda helgon *), sköna Helena, Stora Mogul, Förenta staterna, 
(funnes Genera' Istater na ännu kvar, skulle vi förmodligen i 
motsättning därtill säga Före'nta stdterna ^), Stora sjöfallet 
(ty det lilla talar man just aldrig om), Nya varfuet (möjligt 
först sedan det gamla slopats); likaså fem fris' ka i spelet 
femkort och tre friska i knack, ty som bekant torde vara 

' gomorn, gmorn osv. se III, 36. 

' Jfr namnen Helge och Sante, som kanske delvis ha samma upp- 
rinnelse. 

' Med grav; jfr Förenta sta' terna med akut enligt s. 231 fT. ofvan. 



— 320 — 

— åtminstone naturligtvis för idkare af dessa spel, de där ock 
myntat de ifrågavarande uttrycken — äro korten fem, resp. tre. 

Stundom är såsom i det sist anförda fallet epitetet strängt 
taget icke själfklart mer än för dem, som saken närmast rör, 
och från dem har då den ifrågavarande accentueringen så 
småningom spridt sig, t. e. Götaålf^, som i hvardagslifvet 
får heta blott »älfven», Enare träsk (»träsket»), Vinga fyr 
(»fyren»), Hallsta kvarnar osv. Toge man vid dylika ortnamn 
hänsyn till hela rikets tarf, så skulle enligt nedan under B, 
2 utvecklade principer en alldeles motsatt accentuering — 
utan upptakt — användas. 

Ofta är epitetet visst icke alls i egentlig mening själfklart, 
men af pur artighet antages det så vara, t. e. skön jungfrun 
{skön Anna osv.; skö'na jung'fru, skö'na An^na blir ett gröfre 
smicker), salig kungen (salig gubben osv.) *, kära bror, söta 
du o. d. 

Upptakt användes äfvenledes, då den mer eller mindre 
själfklara biglosan är kopulativt förbunden med sin hufvud- 
glosa, t. e. vara vän och bror med någon (ty s. k. brorskål 
förutsätter ju vänskap), liten och fin (grofva och klumpiga 
saker äro ju nämligen vanligen också stora), stå och stampa, 
sitta och supa, ligga och sofva. De tre sistnämnda exemplen 
bero på att stå, sitta och ligga ju äro de vanliga eller 
åtminstone de naturliga förutsättningarna för resp. stampande, 
supande och sofvande. Jämför hurusom det däremot heter 
sitta och sofva och lig'ga och supa, i fall det skulle råka att 
vara fråga om detta ovanligare tillvägagångssätt. Häremot 
svär icke användandet af upptakt i sådana fraser som »sitta 



^ Knappast längre gruppord, hvarför särskrifningen Göta ålf bör 
försvinna (såsom ock nu officiellt skett; se K. Ortnamnskommitténs Ort- 
namnen i Älvsborgs län II, 162, V, 67, XII, 149 osv.). 

* Salig som epitet förekommer aldrig tr^xkstarkt och aldrig i be- 
tydelsen *salig* — i så fall måste det heta den salige — utan är då så att 
säga ett prefix med betydelsen 'död' och en viss artig eller kanske numera 
oftast skämtsam anstrykning. 



— 321 — 

och sofva duger inte» eller y>ligga och su^pa vid akademien 
i stället för att läsa», ty i dessa fall är det icke fråga om 
något sorts verkligt sittande eller liggande, och deras upptakt 
förklaras på samma sätt som i de fall, hvilka jag behandlar 
nedan under G (jfr särskildt s. 335). 

3. Upptaktsmorfemet uttrycker i förhållande till det 
följande en blott oväsentligt modifierande eller förtyd- 
ligande omständighet, som därför också ofta icke kom till 
språkligt uttryck i vårt mera primitivt konstruerade fomspråk 
och ofta icke heller ännu gör det i vissa enklare stilarter 
såsom barnspråk, folkligt tal och brefstil. 

Det viktigaste och talrikast representerade af de hit- 
hörande fallen utgöres af de massor af »småord» såsom 
prepositioner, konjunktioner, artiklar, pronominer och vissa 
adverber, hvilka språket i alltjämt växande antal bringar till 
användning för att dymedelst kunna mera konstnärligt eller 
mera precist utmejsla vissa betydelsenyanser. Exempelvis 
våra artiklar såsom i en hund och en katt (jfr det ålder- 
domligare språkbruket i t. e. »trifvas som hund och katt»). 
Den helige ande (jfr Helgeandsholmen), den gamla Stina jämte 
gamla Stina, en smula arkaiserande hin håle (jfr det vulgära 
»ta mej håle!»), hin onde. Vidare prepositioner såsom i: 
återvända till hemmet (jfr gå hem), han gaf åt uånnen (eller 
blott vännen, detta det äldre konstruktionssätt, där den gamla 
kasus dativus ännu icke ersatts af allehanda prepositionella 
kasus, bildade medelst åt, till, for m. m.), färdas åt väster 
(jfr fara väster ut), det blåser från nordan (jfr det blåser 
nordan), understundom (eller blott stundom), sitta på stolen 
(jfr barnspråkets »Erik sitta stolen» o. d.), vigseln ägde rum 
på juldagen (eller blott juldagen) ^ Hit kan man ock föra 



* Jfr sådana alldeles motsatta fall som enligt B nedan ej ha upptakt, 
utan tvärtom enklis, t. e. Jag har inga pengar på' mej, han hällde vinet 
i* sej, du bör ta tre personer me'd dej o. d. 

Soreen, Vårt språk, Bd II. 21 



— 322 — 

inflnitivmårket att \ t. e. att sitta. Så ha vi konjunktioner 
som upptakt i t. e. jag vet, att han kommer (jfr jag vet han 
kommer) \ om du vilU så kan du nog (jfr vill du, kan du 
nog), når (eller då) han' kommer går du (jfr han' kom'mer, 
du' gå'r), som ung var han skön (eller blott ung osv.), ty jag 
tro'r det, men det gar nog, ån sedan, och så vidare m. m. * 
An vidare »adverber» såsom i: allt mer, allt nog, dess (eller 
desto) vårre, långt båttre, fast hellre, bara (eller blott eller 
endast) du, allena Gud, for liten (stor osv.), först nu, redan 
då, helt nyss, just nu, hart når, så bra, ju fler, ganska illa, 
mycket bra, visst vill jag, nog duger det, »vål år jag ganska 
ringa» m. m. ^ Ändtligen allehanda pronominer såsom i: 
»jag vet inte» jämte hvardagligt »vet inte» (jfr det ymniga 
utelämnandet Sit jag i brefstil på grund af situationens klar- 
het); y)du vet det väl», där du var absolut umbärligt, så länge 
den gamla karakteristiska verbalformen vest ännu fanns till 
(jfr att imperativen, på grund af dels sin egendomliga form, 
dels och i synnerhet det själfklara i situationen — se nedan 
under B — ännu i regeln icke fått något du utsatt vid sin 
sida, och att om det, eller något annat »subjektsord», utsattes, 
detta alltid erhåller svagare intensitet än själfva imperativ- 
formen); din narr!, du go^de Gud I, jag ar^me (man)I, något 
annat, sjålfva kungen (men med någon skiftning i betydelsen 
kun'gen sjåtf), sådant pack!; det snöar o. d., där det bara 
tillsatts så att säga för ordningens skull, ty det har ju alls 
intet att betyda (jfr det faller snö = snö faller och folkvisornas 
»drifver dagg, faller rim» o. d.). 

Ändra slags ord förekomma mera sällan i dylik så att 
säga utbroderande eller sirande användning, t. e. ack ja!, ja 

^ Ursprungligen samma morfem som prepositionen åt (jfr ty. zii, 
engl. to före infinitiv ocli som preposition), hvaraf det dialektiska å för att 
förklaras. 

* Ursprungligen »jag vet (det): han kommer». 

■ Se v. Kr^emer, Om enstafoiga ords rytmiska värde, s. 76 f. 

* Se v. KRiGMER, a. st, s. 61 ff. 



— 323 — 

nu (men inte då; jfr nu' ja), lik rosen i sin knoppning, (ingen 
vet det) jo du, (du har gjort det) nej Karl, (hur mår du?) 
tackar bra, blifven kung (=:som kung, se strax ofvan) var 
han mild o. d. 

B. Morfemet är visserligen ingalunda för rätta me- 
ningens ernående umbärligt, men dock såtillvida mindre 
viktigt, som det på grund af den förevarande situationen 
eller sammanhanget kan, därest åhöraren skulle kunna tänkas 
oriktigt eller icke alls uppfatta meningen, af denne mer eller 
mindre lätt och mer eller mindre exakt suppleras. Härvid 
äro tvenne ganska väsentligt olika fall att särskilja: 

1. Upptaktsmorfemet låter bestämma sig exakt på grund 
af situationen, vare sig den närvarande eller föregående. Det 
förra är händelsen vid första och andra personens pronominer 
samt andra deiktiska sådana, t. e. du ljuger, ni ser ju, din far, 
vår vän, herrn vet väl, hår uppe, där borta. Pronominerna 
den hår, den dår och denna vackla emellan uttal som upp- 
takt och som den hå'r, den dffr, den^na, t. e. det hår (dår) 
eller detta bordet, men i betydelsen af det latinska )>iste» 
fungera de alltid som upptakt, t, e. den här {där) Pettersson, 
där upptakten antingen antyder en föraktfull likgiltighet eller 
betyder )>som vi ju alla känna till». 

Det sednare fallet åter föreligger vid tredje personens 
pronomen och andra anaforiska ^ pronominer, t. e. han reser, 
de resa, hennes far {= fadern), deras fortjånster (=^ förtjänsterna). 
På samma sätt behandlas det pronominella verbet göra det, 
t. e. »han slog henne, gjorde det dag^ligen, men älskade 
henne dock». 

Upptaktsmorfemets relativa öfverflödighet framgår tyd- 
ligast däraf, att det i sådana fall, där situationen är synnerligen 
klar och således suppleringen särskildt lätt, kan — liksom i 
fallet A ofvan — utelämnas, t. e. »(min) mor har sagt mig». 



^ Om denna terms betydelse se utförligt V, 72 ff. 



— 324 — 

»Gustaf Vasa begaf sig nu till Stockholm; {han) höll mid- 
sommardagen sitt intåg; (han) mottog följande dag en deputa- 
tion» osv. Hit hör utelämnandet ^X jag i brefstil, hvarom 
redan talats s. 322 ofvan. 

2. Upptaktsmorfemet låter sig visserligen endast alter- 
nativt — och endast på grund af allmänna förhållanden — 
bestämma, men dock alltid lättare än det morfem, till hvilket 
det utgör upptakt. Denna större lätthet att bestämmas beror 
på att det sednare morfemet är det variablare af de båda, 
dvs. äger flera konträra motsatser och således kan tänkas 
ingå i flera antiteser än upptaktsmorfemet. Följden häraf är 
naturligtvis den, att åhöraren, därest han riskerar att ej riktigt 
uppfatta detta sednare, har i fråga om detta vida större utsikt 
att gissa rätt vid sin nödtvungna supplering än i fråga om 
det variablare — med flere latenta antiteser utrustade — 
morfemet. Så t. e. har i ordfogningen tre fjärdedelar ordet 
tre knappast mer än två variationsmöjligheter eller tänkbara 
antiteser, nämligen en och två (ty fyra fjärdedelar, fem Värde- 
delar osv. säges ju nästan aldrig), under det att däremot 
fjärdedel har oändligt många, nämligen femtedel, sjättedel, 
sjundedel osv. Därför är tre och icke fjärdedel trycksvagt i 
denna ordfogning. Af ungefär samma anledning heter det 
hvar tré^dje, hvar fjä^rde osv. Den rena negationen har ju 
blott en enda motsats, under det att det som negeras ju kan 
vara allt möjligt. Därför heter det inte san't, inte du'ger det, 
»ej itla, sade kungen, du lägger dina ord», »ej döden, men 
hans yngre broder», icke förty*, utan tvifvel osv. Gud fadder 
beror på motsatsen mot Guds son och (Gud) den helige an'de, 
under det att Gud i detta fall knappast äger någon antites 
alls att tillgå. Ett sådant ortnamn som Uppsala ho^gar för- 
klaras dels enligt A, 2 ofvan, dels och väl väsentligen af 
motsatsen mot Uppsala dom^kyrka, Uppsala sta'd osv. i oänd- 
lighet, under det att andra högar, värda att jämföras med 
Uppsalas, äro jämförelsevis sällsynta och i alla händelser föga 



— 325 — 

kända. / ffol hös't är helt naturligt, emedan höst har tre 
motsatser, ffol däremot högst tvä. / går (förgår, morgon, 
öfvermorgon) afton beror på den i jämförelse med går : förgår 
osv. rikare variationen afton : kväll : natt : morse : förmiddag : 
middag : eftermiddag. Däremot är upptakten ej så konstant 
vid söndag middag o. d., ty söndag har lika många antiteser 
— de sex hvardagarna — som middag (jfr strax ofvan), och 
torde därför den alternativa upptakten i detta fall bero åt- 
minstone delvis på analogibildning efter typen i går middag. 
Jämför vidare hurusom det heter slaget vid Lun'd, väl emedan 
»vid Lund» just ingenting annat är att omnämna än det 
bekanta slaget, under det att det heter dom'kgrkan i Lun'd 
(nämligen så snart det ej är fråga om domkyrkan i Lun'd i 
motsats till t. e. den i Uppsala eller Linköping), väl emedan 
»i Lund» ju en hel del andra märkvärdigheter än domkyrkan 
äro att skåda; dock heter det torget i Lun'd ^ 

Särskildt talrikt representerade och därför viktiga fall äro: 
a) Förnamn (dopnamn o. d.) bilda regelbundet upptakt 
till ett följande efternamn (farsnamn, familjenamn, tillnamn, 
öknamn o. d.), hvilket ju kommit till just för att speciali- 
sera det förra, en åtgärd som är synnerligen välbehöflig, efter- 
som förnamnet ju i regeln är ojämförligt allmännare gängse \ 

^ Enligt Hoppe, som äfven påpekar motsatsen hospitalet och monu- 
mentet vid Lun'd, men sli parebacken och vattentornet vid Lun'd. 

' Mot de af mig i denna stund kända något mer än 16,600 nutida 
svenska fami^enamnen (af h vilka 16,549 äro förtecknade hos E. och A. 
NORBEN, Svenska familjenamn vid början av iQOO-talet) har Jag blott att 
ställa inemot 1,800 mig bekanta nutida dopnamn (af hvilka 1717 — 859 
mans- och 858 kvinnonamn — äro förtecknade i Sv. landsm. VI, 7), alltså 
foga mer än en niondedel af de förra. Också lider det väl intet tvifvel, 
att det t e. finnes många fler svenskar, som heta Karl, än som heta An- 
dersson, för att nu välja det vanligaste namnet inom hvardera gruppen. 
Inom medelklassen hade nämligen år 1888 Karl drygt 9 X frekvens (se 
NOREEN, Spridda stadier, andra samlingen, s. 16), under det att Andersson 
år 1901 icke nådde fullt upp till 3 ^ (se V, 407), dvs. att under det att 
nästan hvar tionde mansperson hette Karl, hette icke ens hvar 33:dje 
Andersson, 



— 326 — 

Alltså heter det t. e. Lars Nitsson, Soen Dn^fva^ Gustaf Vdsa, 
Emanuel Sve'd€nborg, Kristina Ggflenstierna^ Gustaf Bané'r, 
Louis De Gee'r, Esaias Tegné'r ^ osv. På samma sått förfares, 
då tillnamnet icke, såsom i de nu anförda exemplen var 
fallet, utgöres af ett farsnamn eller familjenamn, t e. Joar^ 
blå\ Birger ja'rl, Bengt la^gman, loan lefonriddaren^ Harald 
hffrfagre, Olof den hé^lige (jfr det från en helt annan synpunkt 
utgående helge O^lof, ofvan s. 319), Oskar den an^dre, Klas 
på h&rnet. Och om ett tillnamn i sin tur specialiseras genom 
tillägg t. e. af en ortbestämning, så kommer det naturligtvis 
att behandlas såsom ett förnamn i fråga om upptakt, t. e. 
Nilsson i E'fveröd^ Horn till Å^minne^ Boije af Gen'nås, Lik- 
ställda med dessa fall åter äro sådana som mutter på Tuppen, 
kejsarn af Rgssland^ gubben i månen. 

I analogi med förbindelser af för- och tillnamn låta 
afven förbindelser af två dopnamn ofta det förra af dem stå 
som upptakt till det andra, t. e. Karl Jo^han^ Karl Au'gust, 
Karl GusUaf^ Fredrik Vithelm, Viktor Ema'nuel, Gustaf A^dolf 
o. d. Detta dock endast i fall den ifrågavarande samman- 
ställningen är vanlig och helst så stereotyperad, att den öfver- 
gått till ett gruppord, under det att i motsatt fall vanligen 
ingen upptakt användes, t. e. Jobban O^lof, A^dolf Gotthard, 
Men vidare och framför allt är att märka, att denna upp- 
taktsplacering af det förra dopnamnet i en grupp af tvenne 
dylika endast gäller mansnamn. Kvinnonamn däremot ha 
i motsvarande fall sin andra led trycksvag, t. e. An^na Maria, 
An'na Lisa, Mafa Gustava, Marie Louise, An'ne Charlotte, 
såvida ej sammanställningen är mindre vanlig eller mera 
tillfällig, i hvilket fall här liksom vid mansnamnen uttalet 

' J. A. A[urén]s påstående (Bidrag iiU sv. språkets qoantitetslåra,^^ 
s. 108), att ett förnamn behåller sitt hufvudtryck näst före ett redan i sij 
med upptakt försedt tillnamn, är nämligen enligt min mening oriktigt 
åtminstone för de fall då upptakten är enstafvig, eller stöder sig åtminston 
på ett rätt sällsynt uttal. 

' Den hittills vanligen — oriktigt — s. k. Ivar. 




— 327 — 

blir tvåtaktigt, t. e. Dorote^a Vilhelmina^ EVlen OKvia o. d. 
I vissa dialekter och i dialektiskt fargadt riksspråk behandlas 
äfven mansnamn enligt den för kvinnonamn nyss nämnda 
regeln. Så t. e. heter det allmänneligen i värmländska munnar 
E'rik Gustaf, Ka'rl ^ Petter, La'rs ' EmiU Liss' ^ Olof, Jean' 
Jacques osv. 

Skälet till denna påfallande afvikelse i fråga om be- 
handlingen af kvinnonamn och dialektala mansnamn torde 
vara att finna däri, att analogiens makt här varit vida svagare. 
Den mönster- och normgifvande typen dopnamn -ff^^miljenamn 
(eller ock farsnamn) är nämligen jämförelsevis mycket säll- 
syntare i fråga om kvinnor (i dialekterna äfven män) än i 
fråga om män inom riksspråket, där utanför familjekretsen 
— som blott använder dopnamnet — vanligen blott familje- 
namnet användes, t. e. Noreen för Adolf Noreen (inom familjen 
Adolf). Ett dylikt utelämnande af dopnamnet (eller det där- 
med likställda epitetet fru, fröken o. d.) bar åtminstone hittills ' 
knappast kunnat användas vid kvinnonamn, där det t. o. m. 
stundom skulle vålla missförstånd; så t. e. är yyLenngremy ej 
gärna vår bekanta Anna Maria — som i stället normalt kallas 
»fru Lenngren» — utan snarare hennes man, det vida mindre 
bekanta kommerserådet. Alltså är väl saken den, att t. e. 
typen Anna Nitsson (eller Nitsdotter) ej varit så ofta hörd, 
att den lyckats besegra typen An^^na Lisa, där Anna såsom 
det förstkommande betraktats såsom hufvudsak och Lisa 
såsom ett mera oväsentligt tillägg. 

b) Verber bilda oftast upptakt till sina närmare be- 
stämningar (»adverbialet» i vidsträcktaste betydelse). Detta 
beror därpå att verbet vanligen är abstraktare — och därför 
mindre variabelt — än dess bestämning, dvs. det har större 

' Märk förändringen frän akut till grav vid dylik sammanställning; 
Jfr ofvan s. 252. 

* Spär börja nämligen numera att visa sig. Inom studentske-, 
telegrafist- o. d. kretsar är det redan ej sä sällsynt, att t. e. en Anna Silsson 
fär heta Xiluon i stället för Anna. 



— 328 — 

omfång, nämligen just de genom alla möjliga bestämningar 
angifna fall, af hvilka hvart och ett utgör den för det sär- 
skilda tillfället viktiga specialiseringen af det abstrakta till- 
ståndet eller verksambeten. Sålunda uppträder verbet såsom 
upptakt konsekventast i den mån det är relativt abstrakt. 
Därför allra konsekventast de verber, som äro så abstrakta, 
att de tagna för sig knappast ha någon speciell eller åtmin- 
stone mera gripbar betydelse, utan vanligen fungera såsom 

• 

blotta modifikationer af bestämningens innehållsvalör eller 
äro till för att ange bestämningens speciella relation. Dessa 
verber utgöras framför allt af de s. k. hjälpverberna S främst 
af dem alla vara — den oftast använda »kopulan» ^ — så 
ha, bli, skola, må osv. samt med dem mer eller mindre lik- 
artade, t. e. med följande annan verbalform är u'tgången, har 
gåfi, skall re^sa, må va^ra, hör gå', kan Iffsa, vill ICgga, plågar 
sifta, tyckes vän^ta, lår (tros, såges, hetes) du^ga; med följande 
adjektivform år sju'k, blir on'd, ligger sjuk (men dö'r gla'd, 
emedan dö är vida konkretare än ligga, alltså kan på vida 
färre sätt specialiseras); med följande »adverb» tar fram 
{af, in', ne'd, på, un'dan, up'p, u'r, u't osv. i stor mängd), 
såtter fram' (ne'd, upp osv.), håller i" (tifl, up'p osv.), står 
stiFl, reser bort (hem', hi't, till Rom' osv.; men jfr ré^sa lång^- 
samt, ré^sa i ro' o. d., ty sätten att resa äro dels vida färre 
än destinationsorterna, dels ej flere än de olika verksamheter 
som genom dylika modala bestämningsord kunna speciali- 
seras), m. m. d. ^ 

Intressantast och skenbart mest inveckladt är förhål- 
landet, då verbets bestämning är en substantivform. Visser- 
ligen följes hufvudregeln, så snart verbet hör till de allra 
abstraktaste, t. e. det år Ka'rl (Ja'g, kung'en osv.), hon heter 
Katrin, han blef kung' o. d., alltså i allmänhet vid de konstruk- 
tioner, som plägat kallas »kopula -|- predikativ». Men välja 

* Om detta begrepp se närmare V, 162 f., 270 f. (och VII, 10 f.). 
' Se vidare exemplen hos v. KRiEMER, a. st., s. 26 ff. 



— 329 — 

vi något konkretare verber, så inställa sig snart svårigheter. 
Att det heter få råft, ge rum\ ta fa'rt är ju ännu rätt naturligt, 
då de ifrågavarande verberna äro så pass abstrakta. Men 
ta vi nu till att börja med ett af de allra konkretaste, exem- 
pelvis regnay så heter det ju dock likaledes med upptakt regna 
stelnar, regna kår^ringar o, d., ehuruväl regna är — i afseende 
på bestämningsmöjligheter i fråga om hvad som regnar — 
så konkret, att väl knappast någon annan bestämning rätte- 
ligen tycks kunna ifrågakomma än »vatten», under det att 
om t. e. kårringar oändligt mycket kan sägas. Men när- 
mare besedt ligger just häri förklaringen på den endast 
skenbara gåtan. Har man en gång gjort den onaturliga förut- 
sättningen eller ställt sig på den fantastiska ståndpunkten, 
att regna öfverhufvud kan bestämmas af något som helst 
annat än vatten — hvilket ord i naturliga fall på grund af 
sin själfklarhet alltid ersattes af det intetsägande (och natur- 
ligtvis trycksvaga) det — så är gärdet uppgifvet. Då, men 
endast då kan hvad som helst »regna»: gubbar, spenabarn, 
allmosor, böneskrifter, räkningar osv.; eller från en annan 
synpunkt sedt: regna tas här i en oegentlig betydelse, ungefär 
lika med 'ymnigt uppträda', och måste då bli upptakt dels 
enligt C nedan, som förbjuder hufvudtryck på regna, hvar- 
igenom man skulle frestas att misstänka existensen af verkligt 
regn, dels emedan denna betydelse — den nämnda oegentliga 
— af ifrågavarande verb är en mycket abstrakt sådan. 
Och för öfrigt: fasthålla vi den ursprungliga och egentliga 
betydelsen af regna, så komma vi till alldeles samma resultat 
i fråga om upptaktens användande. Ty kårringar är så långt 
ifrån att vara en ur erfarenheten lätt supplerbar bestämning 
till detta verb, att tvärtom all generell erfarenhet bestämdt 
talar emot antagandet af en dylik nederbörd. Därför kräfver, 
därest regnar redan är gifvet, den så påfallande bestämningen 
kårringar afgjort ett vida större mått af intensitet för att veder- 
börligen bli framhållen såsom den kuriositet, den i själfva 



— 330 — 

verket är. Men tänkom oss nu omvändt det fallet, att kår- 
ringar för ögonblicket är det i erfarenheten och af situationen 
omedelbart gifna: de äro faktiskt för handen, och det gäller 
blott att förklara deras tillkomst. I sådant fall uppstår en 
konstruktion utan upptakt, t. e. i yttrandet »jag har mött si 
många gamla gummor på vägen hit, så att i dag måtte det 
reg^na kär^ringary>, dvs. i detta fall är förklaringsgrunden 
— regna — speciellt svår att supplera. 

Den nu utredda grunden till den olika intensitetsför- 
delningen i regna kår^ringar och reg^na kår^ringar ger oss 
nyckeln till den vid första påseende underliga motsättningen 
i sådana fall som hugga ved : hug^ga ve'den, hacka köft : hac'ka 
kö f tet, dricka vin : dric^ka vVnet, kasta boVl : kas^ta boFlen, skåra 
ha' fre : skärra ha^fren, att se flu^gor (spö^ken) : att se flaggorna 
{spö'ket), kasta an^kar, plocka blom^mor osv. Att af dylika 
exempel draga den slutsats, som Aurén ^ och v. Kraeraer' 
kommit till, nämligen att ett verb blir trycksvagt före »objekt» 
i obestämd form, men icke före ett sådant i bestämd form, 
är oriktigt och ger ju för resten ingen verklig förklaring af 
företeelsens egentliga grund. Deras regel vederlägges dels af 
sådana fall, där upptakt står framför bestämd form, t. e. 
klä väg'garna (på en bal), tappa (ge upp) an^dan, ta lifvetsi 
sig, vrida nac'ken af någon o. d., dels af sådana där upptakt 
icke inträder framför obestämd form, t. e. läm^na Stoc'kholmf 
åfska An^^na o. d. Den rätta regeln är, att verbet ej slår 
såsom upptakt före individua^ emedan dessa dels — och 
detta vare sig de äro expressiva ^ (alltså egennamn o. d.) 
eller pronominella * — äro till den grad speciellt bestämda, 
att deras tänkbara relationer, som i förevarande fall speciali- 
seras ] och genom det föregående verbet, äro hart när otaliga, 
dels ock, då de, såsom oftast är fallet, äro af pronominell 



1 A. st., s. 109. 

' A. st., s. 30. 

• Om denna terms betydelse se V, 280 flf. 



— 331 — 

natur, kunna på grund af situationen eller sammanhanget, 
alltså deiktiskt ^ eller anaforiskt S suppleras; ja är individ- 
namnet ovanligt själfklart^ så blir det ju själft enklitiskt, t e. 
åFska henne, ivåtta dig, slå sig o. d. Om vi nu besinna, att 
ett substantivs bestämda former kunna fungera både såsom 
dividua^ och som individua ^ så förstå vi, huru man kan 
ha olika behandling af verbet alltefter den olika innebörden af 
den följande bestämda substantivformen i sådana fall som 
klå väg^garna på en bal, men klffda uåg^garna med taflor, 
tappa hu^fvudet (= kontenansen) : iap^pa hu^fvudei (^= t. e. 
kålhufvudet), lämna sta'den (= resa till landet) : läm^na stånden 
(en viss bestämd stad), spänna bågen (= vara bågskytt) : 
spån^na bågen (som hänger där), dyrka kvin^nan (= könet) : 
dyr^ka kvin^nan (t. e. sin älskarinna) osv.; allt fall där enligt 
Aurén och v. Ki*aemer upptakt ej skulle kunna förekomma. 
Om man så vill kan man ju af pedagogiska skäl säga, att 
upptaktsverb förekommer före bestämd form blott när denna 
fungerar som »allmän form» (se V, 77) eller som det heter 
har »generisk» artikel (se V, 291); jfr exemplen ofvan. Ett 
sådant fall som t. e. slå gos'sen blå (eller blo'dig) utgör intet 
undantag från denna regel, ty exemplet hör ej alls hit. Här 
står nämligen slå såsom upptakt på grund af det följande 
blå (ej gossen), och ta vi bort detta, så heter det i stället 
t. e. yyslå gos^sen får du ej göra». 

Däremot före dividua följes hufvud regeln, dvs. verbet 
står än såsom upptakt, än åter icke, alltefter den större eller 
mindre lätthet, hvarmed det kan suppleras, t. e. spela korf, 
ty »spela» är ju det vanligaste verbet, då fråga är om kort, 
och likaså idka kortspel, men däremot håla kortspel, ty 
applicerande af hat på detta sällskapsnöje är ju ett ovanligare, 
ett »otänkbarare» fall. 



' Om denna terms betydelse se V, 72 f. 
' Om denna terms betydelse se V, 288 (T. 
• Se härom V, 77 och 291. 



— 332 — 

Då Kock ^ anser verbets upptaktsställning i sådana fall 
som de hår behandlade »damit zusammenhängen» dass das- 
selbe mit dem darauf folgenden bestimmungsworte ganz öder 
teilweise zu einem begriiTe zusammenschmilzb), så är detta 
naturligtvis i det stora hela sant, men förklarar på sin höjd, 
hvarför de båda morfemerna nöja sig med ett gemensamt 
hufvudtryck. Däremot lämnar det intet (och afser väl knap- 
past att lämna något) bidrag till förklaring af hvad som här 
skulle förklaras, nämligen hvarför detta enda hufvudtryck 
förlägges till den sednare leden i förbindelsen. Anledningen 
härtill anser sig möjligen Kock ha angifvit, då han* talar 
om att åtskilliga fall med hufvudtryck »auf dem letzten worte 
nicht durch logische öder analogische accentuierung erklärt 
werden können», utan att hos dem »eine tendenz, das lezte 
wort mit fortis zu accentuieren, zu verspuren ist». Men det 
är ju just denna tendens, som tarfvar förklaring (jfr nedan s. 
335 ff.); en tendens hvilken är så mycket obegripligare som, 
efter hvad Kock själf framhåller, hufvudtrycket i regeln hvilar 
på förra leden, »wenn in der älteren sprache zwei nomina 
zu einem begriiTe zusammengewachsen sind». 

C. Morfemet är hvarken umbärligt eller jämförelsevis 
lätt att supplera, men måste ändå undanskjutas såsom mindre 
viktigt och alltså placeras som upptakt, emedan det för till- 
fallet brukas i en så o eg en ti i g eller vag eller åtminstone 
icke pregnant, utan tvärtom reducerad betydelse, att det 
vore rentaf skadligt för ett rätt begripande att låta det behålla 
sitt hufvudtryck, hvilket ju kunde fresta till att tro, det man 
använde ordet i sin egentliga eller i en jämförelsevis preg- 
nant betydelse. I de i det följande anförda exemplen spelar 
för resten ofta in en eller flera af de i det föregående nämnda 
anledningarna till upptakt eller har åtminstone från början 
medverkat till den nuvarande förekomsten af upptakt, hvilken 

^ Accentuierung, s. 261. 
• A. st, s. 255. 



— 333 — 

emellertid uppehälles väsentligen genom inflytande af de 
nu framdragna omständigheterna. 

Hit hör t. e. vår obestämda artikel en, ett (jfr ofvan s. 321) 
— ursprungligen detsamma som räkneordet och i denna ur- 
sprungliga betydelse icke annat än undantagsvis (se nedan s. 
337) fungerande som upptakt — t. e. en b&k, ett bo'rd osv. 
eller »e/i man\ ett o'rdy>, jämfördt med »en' gu*d, en' ko^nung», 
där i förra fallet man och ord, i sednare fallet en användas 
med pregnant betydelse. Likaså hör hit det från danskan och 
(ytterst) tyskan lånade en i betydelsen 'ungefär', t. e. en 
hundra stycken. Andra räkneord, af samma anledning be- 
handlade på samma sätt träffa vi i sådana uttryck som sju 
hun'dra, sju tu'san, sju helvetes, sju sjung^ande (och sjudun'- 
drande) \ tio tursen, vanligen »tolf tu'sen tecknade», tusan djåf- 
lar, tusan hackar, allt fall där det ursprungliga »räkneordet» 
numera blott har att ange ett stort tal i allmänhet, dvs. det 
har öfvergått från exakt till vagt kardinaltal ^; vanligen Tusen 
och en natt, där man, sedan uttrycket öfvergått till att vara 
en boktitel, föga tänker på talet 1001; ett tu tre' i betydelsen 
'plötsligt' (jfr ett tuå' tre' vid verklig räkning); »vara på tre 
kvar't», dvs. berusad ^'; Tre rem'mare. Tre kro^nor. Tre ro'sor 
m. fl. ort- och släktnamn, där ingen vikt ligger på siffran, 
lika litet som i sju so^fvare, tre ko^nungar \s dag) eller »ett 
par stövlar» o. d., som lika väl kan afse tre eller möjligen 
t. o. m. fyra och i alla händelser icke betonar antalet två. 

Liksom räkneordet en, ett reducerats till artikel, så ock 
det ursprungligen deiktiska pronominet den, det, de (jfr ofvan 



' Hör förmodligen icke från böljan liit (se V, 499 och 504), men 
dess sju torde dock numera vanligen uppfattas såsom varande räkneordet. 
' Se om dessa termers innebörd V, 299 f. 

* Men hvarfor heter det också stundom »klockan är tre kvart till 
fyra» jämte det rimligare »/re' kvart till fyra»? 

* Märk att dessa i Tyskland kunna vara fyra och ändå behålla sitt 
lamn kvar, t. e. i folkvisans »Die vier heilige [!] drei könig» osv. (se K. 
Ntbop i Festskrift til V. Thomsen, s. 48). 



— 334 — 

s. 321) i den ganCle, det on'da, de ung' a o. d.; ja i sådana 
uttryck som den skaf men !^ det krffket!^ de dagrarna! o. d. 
har dess betydelseinnehåll nästan helt och hållet förflyktigats, 
hvadan det omöjligen kan göra anspråk på annat än upp- 
taktsställning. Men icke blott den, utan nästan hvilket som 
helst adjektiv kan på liknande sätt förekomma med reducerad 
betydelse och står då såsom upptakt. Detta gäller framförallt 
liten och Ulla, t. e. i liten Katrin, en liten belöning (där bibe- 
hållandet af hufvudtrycket på liten kunde vålla, att man miss- 
tänktes för att vara missnöjd med beloppets storlek), liUa 
[ungefar = /rdra] gub'ben min, min lilla flicka (så äfven om 
hon är fullväxt), min lilla kam'mare (så af blygsamhet, om 
ock den i verkligheten är rätt stor) osv. Andra dylika exempel 
äro: folkvisans stereotypa grå hås'ten, som nog inte nödvän- 
digtvis behöfver vara »grå» ; god man i en konkurs, go her'rar, 
som inte behöfva vara mera goda än gunstig herrn' är »gun- 
stig»; ung Han's, ung A'xel o. d.; gamla gos^se! (som kan 
sägas till en ungdom) och »ge någon för gammal os'/», jäm- 
fördt med gam^mal ost, då fråga är om verklig sådan, eller 
med y>gam'mal kffrlek rostar inte», där gammal står i full- 
viktig betydelse; söta du' och de nu urmodiga tilltalen söta 
fa'r och söta mor, förr vanligen stympade till sta far, sta mor, 
som till öfvermått visa, hur föga vikt lades vid det Ijufliga 
epitetet; stolts j ung' fr un, stolts Sfgrid; Blå po' r ten och Röda 
baddarna, som långt innan namnen försvunno upphört att 
vara »blå», resp. »röda» ^; Svarta, Röda, Hvita, Gula, Döda 
hafuet, som aldrig varit i egentlig mening svart osv. 

Mindre ofta, men dock ingalunda sällan behandlas på 
samma sätt ett s. k. genitivattribut, t. e. Dagens Ny'heter, dår 
den kortare formen Nyheterna klart ådagalägger, hur oviktig 
ingrediensen Dagens är. I och genom det ännu vanligaste 
uttalet Stockholms da'gblad har man tydligen ansett det vara 

^ Från böljan åter stodo blå och röda som upptakt därför att det 
för alla, som sett dessa lokaliteter, var själfklart att de voro blå, resp. röda. 



— 335 — 

viktigare att betona motsättningen mot Aftonbladet än mot 
andra städers )!>dagblad» (hvilket sällan förekommande behof 
tillgodoses genom uttrjxket Stoc'kholmsdagbladet). Men sedan 
Svenska dagbladet uppstått, rader en viss vacklan, i det att 
dels — och väl oftast — detta yngre uttryck uttalas i analogi 
med det äldre, dels båda i följd af motsättningsförhållandets 
kraf uttalas tvåtaktigt. 

Stundom kunna också andra epiteter än de nu nämnda 
få stå såsom upptakt, t. e. klockan sju\ där klockan ju icke 
längre betyder 'ur' eller 'klocka', utan 'timslag' eller 'tidpunkt' 
(angifven i timmar); en hop foFk, som visst icke behöfver 
uppträda i samlad »hop»; ett glas v!n (men ett gla's vfn, om 
man vill förebygga att man får en hel flaska) o. d. 

Mycket talrika hithörande fall erbjuda verbema, ofta 
under medverkan af den ofvan under B, 2, b behandlade 
synpunkten, t. e. se u't (som en neger), hvarvid man ju inte 
alls behöfver »se» (jfr däremot »se' £i7 genom fönstret» o. d.); 
stå bru'd, där stå användes i ungefar samma betydelse som 
vara: »hvad står på'?» (jfr han stå' r på golfvet»); ligga T, dvs. 
vara energisk (jfr y>lig^ga i sängen»); klå skoft (jfr klå' sej), 
gå an\ fara itla, slita on'dt^ gå sön'der, slå s/i/i7, ge tap'pt, 
slå ihjä'1 (men slå' ihjå'l, då man vill framhålla, att dödandet 
sker medelst »slående»), tror du de' t? (= månne det?), jag 
tror du grå' ter (=du grå' ter visst) osv. 

II. Emellertid finnas många öfriga fall, där anled- 
ningen till upptakten synes oklar, men icke gärna kan vara 
af »logisk» art, emedan man understundom finner rent af 
raka motsatsen till hvad man i så fall skulle vänta sig, t. e. 
då det heter den rike man'nen, ehuru den om icke utsagda 
så dock latenta motsättningen mot Lazarus ju tvärtom kräfde 
framhäfvande af rike, eller då man talar om tredje man' eller 
ffårde man' i kortspel, ehuru det därvidlag just är egenskapen 
af att vara nr 3, resp. 4 som är af särskild vikt. Däremot 



— 336 — 

föreligger nog ofta analogibildning efter något af de i det före- 
gående behandlade fallen, t. e. fattig fa!n efter fattig stac'kare 
(se ofvan s. 318), tumme tott och slicke poft m. fl. finger- 
namn efter andra samanställningar af »förnamn» och »efter- 
namn» (se ofvan s. 325), fy va^le — ursprungligen hjälpverbet 
uarde, som ej gärna kan ha haft hufvudtryck — efter fg baj\ 
fy fa*n o. d. (se ofvan s. 317). Men för flertalet fall är det 
svårt eller omöjligt att upptäcka någon speciell anledning till 
dylik analogibildning. Och vill man söka förklaringsgrunden 
uti en allmän analogi efter de logiskt motiverade fallen, så 
förblir dock oklart: dels hvarför den ordfogningstyp, som 
har hufvudtrycket på sednare leden (Gustaf A" dol f^ alls ing^en, 
ack ja' o. d.), skall ha utöfvat större inflytande än den, som 
har hufvudtrycket på förra leden An'na Lisa, atl-ting, Jo- 
hans-son o. d.); dels ock hvarför man i skenbart lika fall 
fått en dubbel utveckling, t. e. Fritio fs sa' ga jämte FrUtiofS' 
sagan, natt och da'g jämte Naft och Dag (familjenamnet), 
svart och hv'it jämte svarf och hvit S fader vår jämte far 
min osv. Vi stöta tydligen på samma svårighet som vi redan 
ofvan (s. 317 med not 2) mött i fråga om rent tautologiska 
sammanställningar, t. e. jo jo\ men Itten liten, nämligen en 
strid mellan två hvarandra motsatta principer. 

Gemensamt för alla hithörande fall är tvifvelsutan, att 
de i ordfogningen (eller gruppordet) ingående orden hålla 
på att för tanken sammansmälta — eller redan sammansmält 
— till ett gemensamt uttryck för en enhetlig föreställning, 
således stå på gränsen till att blifva eller redan blifvit sam- 
mansvetsade till ett sammansatt ord; kort sagdt att de hålla 
på att öfvergå från gruppord till juxtapositioner (se VII, 22 
fr.). Såsom exempel härpå må utom de redan nämnda här 
ytterligare anföras: sjätte nouem'ber, dvs. Gustaf II Adolfs 



^ Det förra enligt Risberg, a. st., s. 35, det sednare enligt Kock, a. 
st., s. 254. Jag för min del säger suart och hvi't, men — af rytmiska skäl 
— »en 8varl' och hvit ko'» (se ofvan s. 180). 



— 337 — 

dödsdag, gentemot sjåfte nouem'ber såsom vanligt datum; 
tredje GusUaf trots Gustaf den tré^dje, som användes, då man 
vill mera framhålla denne regent i motsats mot andra svenska 
kungar i allmänhet och våra andra Gustaver i synnerhet; 
gud vet eller vete gu'd i betydelsen 'ovisst', men däremot 
y)Gu'd ue't det» o. d.; fem och tju^ge i betydelsen 'stryk' (och 
jämför tjugefem* som räkneord); sak sam'ma, dvs. ^likaledes'; 
stor sa' k, dvs. 'strunt (i det)!'; du/nmer Jdn'5, dvs. 'dumbom*; 
bra nog, dvs. 'tämligen'; fader vår såsom namn på en bön 
gentemot vår fadder i annan användning (jfr s. 336 ofvan); 
tyska kefsarn; Collin och Schlyter, då de betraktas som en 
enda utgifvare, annars Collin och Schly'ter; saft och väften, 
ärter och ftås'k, bruna bö'nor m. fl. maträtter; veka lifvet; 
det heliga lan'det. I all synnerhet höra hit namn på firmor, 
böcker, tidningar och tidskrifter, skådespel, ordnar, föreningar, 
lekar o. d., t. e. Norstedt och sö'ner, Svensson och E'rikson, 
ja Petterson och kom^pani, där framhäfvandet af den anonyme 
och jämförelsevis obskyre kompanjonen är så ologiskt som 
möjligt; Röda rum'met. Min son på galefan. Den heliga skrift. 
Höga vi^san : Dagligt allehanda. Illustrerad ttdning. Språk och 
stil: Rika morbror. Lilla heTgonet, Hvita frun; Gyllene skin'net. 
Röda örnen, Hvita fal' ken; Röda kors' et. Stora såflskapet; hoppa 
krå'ka, hök och dufva; tärningsspelel sex ess'. Ändtligen må 
erinras om sammanställningar af räkneord såsom »år åder- 
tonhundrasextiosju'}), sju och fem'ti, dvs. antingen 7 kr. 50 öre 
eller 50 minuter öfver klockan sju, tre och en hatf, där tyd- 
ligtvis en »logisk» intensitetsfördelning skulle kräfva tre, efter- 
som detta är det vida viktigare, tusen och en' (men Tusen 
och en natt som boktitel *). 



* Jfr s. 333. Då en här mister sin accent, så spela äfven rytmiska 
skäl in (se ofvan s. 179 f.), liksom ock i sådana fall som tre' gkoflar muVU 
Mtx' mils vä' g, åtta meter lång, tto marker smö'r o. d. När Kock, Accen- 
tuierung s. 256, säger, att uttryck för mått och vikt före följande ämnesnamn 
äro relativt oaccentuerade, sa förbiser han, att i dylika fall kräfves icke hlott 

Söreen, Vårt språk. Bd II. 22 



— 338 — 

Genom den nu påpekade semologiska sammansmältningen 
förklaras visserligen till fullo, hvarför de i en dylik ordfogning 
ingående orden förena sig om ett enda gemensamt hufvud- 
tryck. Men livad som förblir svårbegripligt är, att delta 
hufvudtryck förlägges till förbindelsens sista ord, trots att ju 
sammansatta ord vanligen ha hufvudtrycket förlagdt till första 
sammansättningsleden och i motsatt fall utvisa en stark ten- 
dens att dit förflytta detsamma. Det faktum, att många, men 
visst icke alla, ordfogningar, i hvilka ingen logisk öfvervikt 
synes kunna tillerkännas den sista beståndsdelen (men val 
ofta en föregående sådan), icke förty placera hufvudtrycket 
på denna sista del, därest den tillsammans med det föregående 
skall uttrycka något för tanken enhetligt — själfva detta nakna 
faktum, som för öfrigt äfven gäller för tyskan (t. e. hau 
und ho'f, braun und hlau\ ein itnd zwan'zig *), danskan (t. e^ 
gud veed, fanden ta mig, store t)€'dedag, gamle kong'evej ^ 
och i viss mån engelskan (t. e. knife amt fo'rk, l)read ain 
t)ufter ^) samt öfriga germanska språk, utgör naturligtvis ick 
såsom Reichel, Minor ^, Jespersen, Kock ^ och allra bestämda 
J. von Ginneken ^ synas anse, någon förklaring på före 




teelsen ^ Det är nämligen fullkomligt obegripligt, hvarf(>- r 

ett följande rimnesnamn, utan ufven ett föregsiende starkt aecentiierac ^Vt 
»rd, och att sålunda företeelsen är af väsentligen rytmisk natur. 

* Se W. Hkiciiel, Von der deutschcn Hetnnumj (1888), s. 30 f.; B :^:- 
iiAoiiRL, Die deutsche Sprache, 2. Aufl., s. 335. 

' Se Jkspersen, Fonetik, s. 560 (T. 

' Se SwEKT, A new english granimar 1, 295. 

* Seuhochdeuische Metrik, s. 93. 
^ Accentnieruny, s. 255. 

" Principes de Linguistique psychologique, s. 321 fT. Dä Ginnck «::?n 
yttrar: »Cest ä Jespersen que revient Thonneur de les [dvs. hithöraim ^k 
fakta] avoir réunis sous le point de vue de »Kinheitsdruck» ou iropressi^^n 
d'unité)), så är detta oriktigt. Redan 11 år tidigare hade Reichel yttrsi^* 
)>Ich glaube kaum, dass man fur diese Betonung des letzten Gliedes eincn 
anderen Grund in Anspruch nehmen darf, als die Andeutung des Encles 
eines Redeganzen bei schnellerem Sprechen». 

^ Jfr hvad jag ofvan s. 332 yttrat rörande Kocks uppfattning af 
orsaken till upptakt i typen spela kort*. 



— 339 — 

den enhetliga uppfattningen skall främjas bättre genom »die 
Andcutung des En des * eines Redeganzen)) ån genom mar- 
kering af dess början — såsom vi faktiskt göra i fö^r-sig- 
kommen, ffter-igen, nu' -mera o. d. — eller bättre genom »at 
skynde sig hen över de(t) förste ^ led» än genom dylik be- 
handling af de(t) sista. Också har Reichel själf uppgifvit 
sin af så många senare författare accepterade »förklaring», 
men den nya förklaring han ger ^ är minst sagdt besynnerlig. 
Emedan mot slutet af hvarje längre fonem ett sjunkande på 
tonskalan »stellt sich physiologisch von selbst ein», och 
emedan ett dylikt sjunkande äfven är karakteristiskt för 
tryckstarka ord, så blir det »als Hauptton genommen und 
ihm die grösste Starke fälschlich [!] liinzugefiigt». Att denna 
förklaring icke ens för tyskans vidkommande träffar det rätta, 
sluter jag däraf, att Behaghel tvärtom anser, att i sådana 
förbindelser hvarom här är fråga, t. e. nach und na'ch, land 
und leu'te o. d., »ein Ansteigen ^ des musikalischen Tones 
wahrgenommen wird», och att intensitetsförstärkningen står 
»irgendwie damit in Zusammenhang». 

Om jag slutligen erinrar om att Sweet vill förklara vanan 
att »throw the stress on the second element» däraf, att sednare 
leden är »the modifying one», alltså den logiskt betydelse- 
fullare, en åsikt som jag ej kan tillägna mig, enär jag ej 
mäktar inse, att i >yknif och gaffel» o. d. gafleln mera modi- 
fierar knifven än tvärtom, så torde det af nu lämnade redo- 
görelse tydligt framgå, att vetenskapen ännu icke lyckats lösa 
det här föreliggande problemet och att alltså »riionncur» 
här ännu återstår att vinna. 



* Nu spärradt af mig. 

' 1 Entwurf einer Denischen iif/o/iii/ifyÄ/r/irr ^1899), s. 24. 



— 340 — 

§ 55. Den faktiska förekomsten af upptakt: 2. 
I sammansatta ord (utom gruppord). 

De sammansatta ord, som äga upptakt ^ fördela sig på 
följande kategorier: 

1. Sådana som åro i historisk tid uppkomna af 
svenska ordfogningar med upptakt (enligt i § 54 angifna 
grunder). I väsentlig öfverensstämmelse med den i det före- 
gående använda uppställningen ordnar jag hithörande fall 
efter beskaffenheten af den ordklass, som fungerar såsom 
upptakt. Vi ha då: 

a) Adjektiv -[- substantiv — detta det vanligaste fallet 
och att jämföra med ordfogningstypen kära hro'r — eller 
adjektiv eller, ehuru sällan, »adverb», t. e. allhetgona-dag 
(=r7 alla hefgons dag), ingenting' (jfr ingen mån'niska, intet ljud 

0. d.) jämte vida vanligare in'genting, kallbrand, minsan'n 
(af fsv. san *sanning'), rödbeta (se ofvan s. 255), spanskfluga, 
spanskgrö^na, spanskmr, öfversteprås t ; densanCme, enhnar, half- 
an'nan, -tre\ije osv., hjärtin'nerlig (väl väsentligen utgånget från 
ty. herzin'nig), hjärtäfsklig, hvaran\ira, hvaran'n, Iwarannan, 
huaren^da, kärnan' lig (jfr kära uån'), kåräfskelig, niångtu' sen-årig 
(jfr y>många hun'dra stycken» o. d.), de vacklande sannskijfdig 
och storstå'tlig samt det dialektala snedvind *sned och vind'; 
allesam'man, allihop, den-dä'r, den-har. Stundom är upptakten 
bevarad blott i ett afledt ord, under det att den försvunnit i 
själfva det en gång hithörande stamordet, t. e. högtidlig (men 
hög'tid, som ännu på Regnérs tid hette högtid) och, ehuru 
sällan, uppenbarligen (men np^penbar; jfr dock ty. offénbar). 

Det viktigaste och talrikast representerade hithörande 
fallet utgöres af en massa ortnamn *, jämförliga med de ofvan 

* Hithörande större eller mindre exempelsamlingar träffas bl. a. hos 
Kock, Språkhist. unders, om svensk akcent II, 58 f., 65 IT., Accentuierung, 
s. 127 flf. och HiSBERO, a. st., s. 119 flf. 

' Om motsvarande förhållanden i tyskan och engelskan se särskildt 
G. Hkmpl, Modern language notes 1896, s. 232 fl*., och German orthography 

1, 239 ir. 



— 341 - 

behandlade ortnamnen af ordfognings- eller gruppordstyp 
säsom Förenta staterna (s. IM9), Suarta hafvet (s. 334), Gröna 
lamt Gamla Up'psala, Sista s/i/7m'r/i(s Irappor) o. d. Sådana 
aro 1. e. Djupadal, Höganas, Nylyro', Skönink och framför 
alll de särskildt talrika, där förra leden utmärker något väder- 
streck *, t. e. Norrmatm (af fsv. Norra malm). Norrström' , 
Norrtufl, Norrtätje, Söderfors', Söderlwm'n, Södermafm, Söder- 
tätje. Södertorn, Västeras (förr Västrårs, fsv. Vivstra aros), 
Östermafm, Östersand m. m. Jämför däremot, hurusom på 
grund af molsättningsförhållandet upptakt saknas i sådana 
fall som Västergötland : Östergötland, Norrbotten : Västerlwttvn : 
Österbotten, Nyköping : Norrköping : Söderköping (jämte själfva 
Köping). ^ I andra fall är anledningen till att upptakt saknas 
oklar, t. e. Bredsjö, Fagerås, men i de fall där grav taktform 
råder, t. e. Storfors, Storlien, Snarfbäcken, Väs'teruik, kan man 
med skäl misstänka, att ett äldre uttal haft upptakt (jfr 
ofvan s. 295 f.). 

b) Genitiv + Jiubstantiv — detta del vanligaste fallet 

och att jämföra med ordfogningslypen Kristi him' mels färdsdag 

- eller, ehuru mycket sällan, adjektiv, t. e. fjärdingsvag, 

sydsvenskt julaf^ton (fsv. inla afton); allsmäk'tig, allsoåtdig 

båda vacklande — gudsjänimerlig, gndsnq d(e)lig (jfr guds 

nåd). 

Ymnigast bland hithörande fall äro de med ordfog- 
ningar ocli gruppord af typen Dalslands kana'l, Närkes-Kil, 
Värmlands-Bro , Dals-E'd }ämtörViga ortnamnen, t. e. med geni- 
tivändelsen -5 sådana som Karls-, Sölvesfcorr^ ^, Fellingsfcro, 
\\ergsbrunna, UlriksJa/, Gustafs-, Lennarts/brs, Ladugårds- 
gårdet (hvardagligt blott Gärdet, hvaraf upptakten förklaras; 
jfr ofvan s. 316), Oskars/ia/n/i, Djurs-, Grips/io//n, Fiskebäcks- 



^ Jfr Kock, Språkhisi. unders, o/ji sik akcent II, 470 f. 
' Emellertid heter det icke förty med upptakt Sorrtårje : Söiicr- 
lålje och SorrmaVni : Södermafm : Östermafm. 

' Ja^; kursiverar här endast de tryckstarka sammansattniiigsledcriia. 



\ 



— 342 — 

kil LandsATona, Hudiks-, Sunds£;a// (å ort och ställe dock 
Siin'dsi)all), Alingsås, Visingsö, Kungsör; med ursprungligen 
latinsk genitivändelse t. e. Kristineber^, Annefors, Marie/irec/, 
Krisline-, Ulricehamn, Katrine/io//n, Soiiero, Maries/ar/; med 
numera ej längre bruklig genitivändelse (fsv. -a eller -ar) 
t. e. Hrunke-, Sundbyftergf, Göieborg (jfr Göiaålf ofvan s. 320, 
men snarast hithörande, se s. IVli) not 1), Trällefror^ (fda. 
Thrcvlaborcfb), Köpmanna-, Örebro, Dunke/iaWar, Ljungbyfteci, 
Kxnnekulle, Härnösand/. Vid sidan af dessa stå dock, liksom 
i fråga om de med ett adjektiv börjande ortnamnen (se ofvan 
s. 341), en mängd utan upptakt, någon gång med alldeles 
eller åtminstone väsentligen samma slutleder, t. e. Persberg, 
tydsvalla, men vanligen med helt andra, t. e. Kung'shacka, 
Kungsängen, Pålsboda, Stenstorp, Torsbg, Visby ^ m. fl. De 
som nu uppträda med grav taktform, t. e. Arboga, Arvika, 
Bengtsfors, Eskilstuna, Torshälla o. d. kunna dock missstänkas 
fordom ha haft upptakt (jfr ofvan s. 295 f. och s. 341). 

c) Substantiv (frånsedt genitiv) -)- adjektiv eller sub- 
stantiv, det förra — att jämföra med ordfogningstypen Birger 
jarl — t. e. i tummelCten, det sednare t. c. i kissekaft abc(d), det 
vulgära sjåpagas och framför allt i en mängd mellan gruppord 
och juxtapositioner sväfvande bildningar (att jämföra me 
grund och botten, natt och dag, Karl-Au'gust o. d., jfr ofva 
s. 336 f.) sådana som prinsen-regenten, kungen-gemålen, Collin 
Schlyter (jfr Collin och Schlyter), Österrike-Ungern, Mittag 
Leffler m. m. ^ eller med förra leden elliptisk ^ och medels 
ocl\ förbunden med den sednare t. e. upp- och a^fskrifning^ 
ämbets- och tjän'stemän, hvilka dock äfven uttalas tvåtaktigt 

d) Räkneord + räkneord, t. e. tjugeen, -två, -/re osv. -i- 

^ Hvilka sliitleder som konstant kräfva upptakt, och hvilka som liks-"^ 
konstant undvika att förbinda sig med sådan, är en intressant fråga, son~^ 
viil förtjänar en detaljerad specialundersökning, som jag ej är i tillfall^^ 
att företaga. 

« Se t. e. V, 147 och VII, 24. 

3 Se VII, 34. Talrika exempel V, 83 f. och i där anförd litteratur. 



- 343 - 

fullt logiskt, enär dessa räkneord oftare förekomma i motsätt- 
ningsförhållande mot 24, 2r> osv. än t. e. ijugetaå mot 32, 42 
osv., ijugeire mot 33, 43 osv. Likaså heter det, i enlighet 
med livad man bör vänta sig, hundraen' osv., men t. e. sju 
hundra, emedan detta sistnämnda snarast motsattes 600, 800 
o. d. (men naturligtvis sjuhim^dra såsom svordom, enligt s. 
333 ofvan; jfr ty. donnenvefter som svordom *). 

e) Verb + adverb — detta det vanligaste fallet och att 
jämföra med ordfogningar (gruppord) såsom gå bort, se opp 
o. d. — eller verb (jfr ordfogningar som låt va^ra, må gö'ra o. d.) 
eller substantiv (jfr ordfogningar som spela kort, hugga ved 
o. d.), t. e. faruål, krypin, passopp, sittopp, skymundan, svängom; 
kanhända, kanske (ålderdomligt; numera vanligen öfvergånget 
till kan'ske), måhända, måntro, där hjälpverberna såsom van- 
ligt stått proklitiskt; ett gifakt, leka tag fatt o. d. Ett sådant 
fall som blomnamnet förgätmigej strider bjärt mot den logiska 
betoningens kraf, som fordrar trycksvag negation (se ofvan 
s. 324) -- faktiskt förekommande vid det sällsyntare uttalet 
förgätmigej (jfr s. 309) — och beror sålunda på det ofvan s. 33(5 
(T. diskuterade, till sin princip ännu outredda »enhetstr>xket». 

f) Preposition -|- däraf »styrdt» ord (jfr typen i s/arfe/i, 
på landet) eller annan preposition, t. e. * afda'ga-tagen (jfr där- 
emot a'fsigkommen ^), efterhand (== så småningom, men »sitta 
i ef terhandi»), förbi, fbrgodt' finnande Qiv däremot fö' rsig kommen, 
försiggå o. d.), forhanden-varande, förmedelst, forsann, försant- 
hållande, förty, förutan, förvisso, ibland, ifrån, ifråga-kommande, 
ifråga-varande, iföl (äfven iföl, se s. 256), igenom, i går, i hop, 
ihåg-komma, ikalf (äfven ikalf), ikring. Hand-sätta, imellan 
(högre stil emellan), imot (högre stil emot), iscensättning, 
istånd-sätta, omintet-göra, omkring, omkull, pånytt-född (dock 
väl oftast på'nyttfödd), tillbaka, tillfreds, tillfullo, tillfyllest- 



' Se Samderh, Abrin» der deutschen silbenmessung, s. 23, sp. 2. 

' Exempel i mängd anföras bl. a. af J. A. A[urén], a. st., s. 24 och 54. 

' SA i mitt uttal. Sv. ak:s ordbok känner blott afsigkommen. 



— 344 — 

görande, tillforene, iillgodo-görelse, tillgodo-hafvande, tillhanda, 
tillhands, tillkånna-gifva, tillika, tillmötes-gående, tillrygga-lågga, 
tillrätta- visa, tillsamman(s), tillstädes, tillvara-taga, tillväga-gå- 
ende, tillä f ven ty rs, tillända-lupen, underhand, vidmakt-hålk 
(ålderdomligt; vanligen utan upptakt), ådaga-lägga (vack- 
lande), åsido, åstad (men nästan alltid å'stadkomma), åväga- 
bringa, åtminstone, öfverallt, öfverens, öfverhufviid (= i all- 
mänhet, men ö'fverhufvud = styresman), öfvcrmåttan (vack- 
lande), öfverända- kasta m. m. 

g) Adverb + adverb — detta del vanligaste fallet och 
att jämföra med ordfogningar som just nu, långt bättre, redan 
da o. d. — eller adjektiv (jfr typen för liten o. d.) eller 
preposition (jfr borta i sko'gen o. d.), t. e. * allaredan (vack- 
lande liksom många af de följande), bakefter, bakfram, bakat, 
baköfver, bortefter, bortemellan, bortunder, bortåt, bredvid, dess- 
likes, ditbort, ditner, därborta, därefter, därhän, därinne, där- 
ofvan, därute, däröfver, fastmer, fastän, förut, framemot, framfor, 
framsläpa, hejdundrande, hitin, hitupp, hitut, huruvida, hvarthån, 
häraf härframme, härhos, härnere, häruppe, högtärad ^ högl- 
älskelig *, inefter, ini, intill, inunder, javäl, jämväl, likvisst, likväl, 
(jfr lika full' t, lika god t o. d.), neri, ner under, nåväl, näst- 
kommande (oftast dock utan upptakt), rättnu (äfven tvåtaktigt), 
sprittsprångande (äfven tvåtaktigt), sådan (vulgärt och med 
annan betydelse än sådan), såframt, såvida, såvidt, såvisst, 
lopprasande (äfven tvåtaktigt), tyvärr, uppefter, uppi, uppvid, 
uppöfver, utefter, uti, utöfver, välan, välkommen (så vanligen 
vid hälsning; annars väl alltid vä'lkommen), välloflig, väl- 
signad, åhoj, änskönt ^. De synnerligen många bland dessa, 
hvilka alternativt sakna upptakt, anta så småningom allt 

^ Exempel i mängd hos Aubén, a. st., s. 54, och Lyttkens-Wulff, 
a. st. II, 96, 98. 

' Kanske delvis beroende på tyskt inflytande. Jfr ty. hochmäch'tig 
o. d., se D. Sanders, Abrisg der deiitschen Silbenmessung, s. 43, sp. 2. 

" Om hvars upprinnelse se V. Akdebsen i Festskrift til V. Thomsco, 
s. 280, och Falk-Torp, Dansk-Sorskens syntax, s. 236 f. 



— 345 — 

konstantare detta sednare uttal, en utveckling som vi få taga 
i närmare betraktande uti den etymologiska ljudläran. 

2. Sammansatta ord, hvilka äro såsom sådana ärfda 
frän förlitterär tid eller ock utgöra nybildningar efter 
mönstret af dylika arford. Yttersta grunden till upptaktens 
tillvaro är väl" här i allmänhet densamma som i de redan 
ofvan behandlade fallen, ehuru de nu ifrågavarande samman- 
satta orden äro — till sin allmänna typ, om också visst icke 
hvad hvarje särskildt exempel beträflfar — af så urgammalt 
datum, att man i de flesta fall ej kan fullt nöjaktigt kon- 
trollera de respektive förklaringsgrundernas riktighet. 

Den förevarande kategorien är jämförelsevis fåtaligt re- 
presenterad i nutida svenska, ehuru den i vårt språks äldre 
perioder var ytterst talrikt företrädd (hvarom se den etymo- 
logiska ljudläran samt tillsvidare ofvan s. 232 fT., 241, 252 
IT., 263 och 296). Denna jämförelsevis ringa frekvens i 
nutiden förklaras däraf, att svenskan från äldsta tider haft 
en utpräglad tendens att i sammansatta ord med upptakt 
införlifva denna med den följande takten genom hufvud- 
tryckets förflyttning till ordets första stafvelse (eller åtminstone 
första sammansättningsled). Af de numera dock återstående 
hithörande fallen ha nästan blott de nedan under momen- 
terna a) och b) upptagna konstant upptakt, under det att 
de öfriga i allmänhet vackla och vanligen förete upptakt blott 
i en smula arkaiskt eller dialektalt fargadt språk. De sär- 
skilda fallen äro följande: 

a) Ortnamn ^ (jfr ofvan 1, b, dit kanske äfven åtskilliga 
af de nedan upptagna exemplen på grund af sitt etymologiska 
ursprung en gång hört), t. e. Falsterbo — så enligt Kock, men 
åtminstone i mellersta Sverge utan upptakt (se s. 259 ofvan) 
— Mönsterås (fsv. Molstadhas), Skokloster o. d. Analogibild- 
ningar efter denna typ (och de ofvan under 1, a och b nämnda) 

* Jfr Kock, a. st. II, 472. 



— 346 - 

äro sädana unga namn som Drottningholm (efter Laholm, 
Strömsholm o. d. ; hos Lucidor äfven Stockhofm liksom ännu i 
Skyttsmålet '), Karlberg (efter Brimkeherg, Lundsberg o. d.) osv. 
Pä inflytande frän detta för våra ortnamn så karakteristiska 
accentueringssätt beror det väl äfven, att de flesta svenskar 
uttala med upptakt sådana från finskan lånade ortnamn som 
Åvasalcsa^ Haparan'da, Satakunda, ehuru det långifvandc 
språket här har hufvudtrycket förlagdt till första stafvelsen. 

b) Namn på kort, t. e. hjärterkung, klöfverknekt, ruter- 
tre(a), spaderdam osv. Visserligen äro alla dessa bildningar 
rätt unga och hopfogade af utländska beståndsdelar, men de 
äro gjorda efter de »starka» sammansättningarnas typ (se 
VII, 20 f.) och utgöra inom denna kategori det bästa exemplet 
på upptaktsbildning i öfverensstämmelse med variabilitets- 
principen (se ofvan s. 324). Då R^rgerna äro blott 4, under 
det att korten inom hvarje färg äro 18, måste man ju näm- 
ligen i tydlighetens intresse företrädesvis framhäfva represen- 
tanten för detta sednare, mera variabla begreppet (jfr ock 
ofvan s. 181 f.). 

c) Upptakten innehåller en förstärkande eller 
preciserande modifikation, liksom fallet är i ordfognings- 
typerna for stor och just nu (se ofvan s. 321 f.), t. e. illistig, 
mångfaldig (så isynnerhet vid emfas), råttvisligen (i fsv. äfven 
rcetui's), treenig (kanske påverkadt af ty. dreieinig), »den heliga 
trefar dig heten» (annars utan upptakt liksom ock tre'faldig\ 
men jfr ty. dreifaftig), välgärning, alla vacklande och upp- 
trädande med upptakt egentligen blott i högre, speciellt i 
religiös stil. 

d) Upptakten utgöres af en partikel, sammansatt 
med. en följande verbalform (inklusive verbalsubstantiv 
och verbaladjektiv). Enligt en urgermansk regel, som låter 
förklara sig ur variabilitetsprincipen ^ bildade härvid partikeln 

1 Se Kock, a. st. H, 472, 

' Se Behachki. i Pauls (jriindriss, 2. au fl.. I, 086 f. 



— 347 — 

upptakt, under det att däremot samma partikel vid samman- 
sättning med ett (icke deverbativt) substantiv fick hufvud- 
trycket. Sedermera ha visserligen en mängd utjämningar af 
det ursprungliga förhållandet ägt rum, men regeln framträder 
dock ännu klart inom tyskan i och genom 'sådana motsatser 
som t. e. vomorge (hvarefter verbet imrsoryen) : versor'gen 
(hvarefter substantivet uersoryiuuj)^ urlaiib : erlauben (och 
erlau bilis), bci'hiilfe:behel'fen (och behel'flivh)\ jfr ock da. 
for bud: förby de o. d. *. I svenskan finnas emellertid numera 
endast få spår kvar af ifrågavarande upptaktsbildning hos 
verber, och de hithörande exemplen, som alla vackla, upp- 
träda förnämligast i den ju i allmänhet en ålderdomlig prägel 
bärande religiösa stilen, t. e. »Herren npplyse sitt ansikte 
öfver oss», »jag är uppstån delsen och lifvet», »med under- 
gifuenhet för Guds behag». »tillkom'me ditt rike», y>tillrå'kna 
oss icke våra synder», »utan han sig omum^der och bättrar», 
»och inled oss icke uti frestelse», mupphjfier edra hjärtan till 
Gud», tillbe djansuård, tillkom' melse. Andra mindre högtidliga 
exempel äro utrus'ta ^, tillräck(e)lig, ursäk'ta, uttryc'k(e)lig (så 
i synnerhet vid emfas; jfr ty. (wsdrucklich), åskådliggöra. 
Härtill komma enstaka, men långtifrån sällsynta, fall af hit- 
hörande »licentia poetica» hos våra skalder, t. e. ^ hos Malm- 
ström upphöja, omfam^nad, Snoilsky uppgången, inbilhungs- 
kraft, Levertin uppta ta, Fröding bortskar, Karlfeldt omfäst o. d. 
Troligen höra ock hit några från fornsvensk tid ärfda 
sammansättningar med /5r- såsom fortaga, förgöra (fsv. for- 
ta ka, förgöra *), där upptakten blifvit konstant bevarad på 
grund af inflytande från de massor af tyska lånord på for-, 
som under vårt språks hela litterära tid importerats försedda 
med upptakt (se nedan s. 359 f.). 

* Jfr vidare Kock. a. st. II. 359 ff. och ;J74 fT. 

' Se v. Kr^cmkr. Om trestafviga ords användning i ners, s. KU. 
' Se RiHBERG. a. st., s. 113 och 119 AT., där äfvcii inanda exempel 
från äldre föi*fattare anföras. 

* Se Kock, a. st, II. 29,'). 



— 348 — 

c) Upptakten utgöres af ett nomen, sammansatt 
med en följande verbalstam (inklusive verbalsubstantiv 
och verbaladjektiv). Alla hithörande exempel äro vacklande 
och uppträda företrädesvis i högtidlig stil, t. e. alluelande, 
bönhorehcy fåfän'g(e)li(j, hugsnala, kungörelse (från predik- 
stolen; annars kun'görelse), ledsa'ga, lyckönska, -ning, lack- 
s(Vgclse, trolofua, -ning. I lägre slil träffas stundom gästgff- 
var-gården. 

Orsaken till upptakten är mig i detta fall oklar, ty i 
betraktande af hufvudtryckets läge i ordfogningarna önska 
lyc'ka, såga tac*k osv. — typen hugga ved, hvarom se ofvan 
s. 328 IT. — skulle man fastmera vänta sig att här icke finna 
upptakt. 

f) ofri ga fall, äfvenledes oklara hvad upptaktens orsak 
beträffar, äro t. e. det kanske ursprungligen utländska spele- 
vin k(er), de vacklande enkan ne(r)lig(en) ^ märkvärdig, vid- 
un'derlig (men alltid vfdunder) och enstaka poetiska licenser 
såsom Snoiiskys guldkronan, Tegnérs AllfaUler m. m. d. 

3. Lånord, som ha upptakt redan i det främmande 
språk — nästan alllid tyskan * — hvarifrån de lånats, eller 
som bildats efter mönstret af dylika lånord ^. De viktigaste 
fallen äro: 

a) Väderstrecksnamnen nordosl och dess efterbildning 
nordöst, nordväst, sydost och dess efterbildning sydöst, syduåsl 
(äfven ett slags sjömanshatt). Däremot heter det tvåtaktigt 
no'rdnordos't, väs' tnordväs t osv. 

* Hörande till isl. einkanna 'utvälja*, se Norkes, Sifemtka ctynwlo- 
yicr, s. 16. 

' Om hvars betoniiigsförhällandeii se bl. a. H. Huss, I^hre iwm Ac- 
cent der (icutschcn Sprache (1877); I). Sanders, Abriss der dentschen Silben- 
messung (1881, 2. aufl. 1891); C. Kaurin, Den tyske betoning (Kristiaiiia 
1894); W. WiLMANNS, Deutsche Grammatik, 2. aufl. (1897), I. 391 flf; A. 
JoHANNSOx, Phonetics of the new high german language (1906), s. 58 ff. 

" Jfr Kock, a. st., Il, 230 fT, 



— 349 ~ 

b) Vissa titlar såsom öfverst(e)löjtnant (ty. oberstleuH- 
nant), öfverstekam' mar herre: öfuerho'ffägmästare, öfverho-fmar- 
skalky öfverho' (predikant, öfnerho'fstalImåstare m. fl. (efter ty. 
oberho' fprediger o. d.), alla dock äfven med uttalet ö^fver--, gene- 
ralbe'fålhafvare, generalfåFtmarskalk, generallöftnani — dessa 
tre dock äfven med uttalet general- — och generalmön' ster- 
herre (efter ty. generalfef dmarschall o. d.) samt i analogi med 
detta sistnämnda ord äfven, trots att det ej är någon titel, 
generalmön'' string (i militärt språkbruk; annars generalmönst- 
ring). F^rån latinet ha vi de — från svensk synpunkt visser- 
ligen ej sammansatta, utan på sin höjd prefixafledda — 
vacklande prokanslå'r (oftare prokan'slär och väl allra oftast 
prokanslår eller pro'kanslär) och prokonsul (stundom pro'- 
konsnl eller pro'konsul) samt det, om det öfverhufvud an- 
vändes, konstanta proknra'tor (som juridisk term); jfr däremot 
hurusom upptakt icke användes i de svenska nj^bildningarna 
proinspektor (eller pro'inspektor *), pro kurator (eller pro^ku- 
rator^; ämbetsman i en studentnation) och pro' rektor (eller 
pro'rektor ) *. 

c) Vissa adjektiviska titulaturer, förnämligast afse- 
ende högtuppsatta personer, såsom allernådigaste (ty. aller- 
gnadigst), höggre'flig, höggunstig, högloflig (ty. hochlohlich), 
högmö'gende, högtra'fvande (vanligen utan upptakt), högvordig, 
högstdensam' me (jfr ty. höchstdersefhe), högstegen, högstsa'lig 
(jfr ty. hochselig), stormak' tigste (jfr ty. grossmäch'tig) m. fl. 
dvlika, de flesta dock vacklande liksom de redan anförda. 

d) Några sammansättningar med full- såsom fullborda, 
fullkomlig (jfr ty. uollkom*men), fullkom'na, fullmäk'tig(skap), 
fullno'g (jfr ty. vollau'f), fullstån' dig, fullän' da (ty. uollenden), 
alla vacklande. 

e) Diverse substantiver såsom (e)mellertid (numera 
dock adverb; mlty. middeler tit), krusmynla (ty. krausemin'ze), 

' Se ofvan s. 285. 

' Enligt meddelande af Hoppe använder dock han uttalet /)rorpA'7or. 



— 352 — 

lingen väl snarast skett på danskt språkområde), hvafalfs af 
livad befalls, hvasa af huad sade {du). 

B. Upptakten utgöres af en ursprunglig adjektivform, 

o 

t. e. giitffr af äldre gutt Ahr (så hos Lucidor ^ men däremot 
hos Lindschöld * god tår, dvs. godt år) ', iiasser'ra (tre) af 
fsv. vars hierra trce 'vår herres trä', dvs. kors (som ju äfven 
brukas som interjektion i ungefär samma betydelse som 
»vasserra»). 

C. Upptakten utgöres ursprungligen af en preposilion, 
t. e. emetlan, emot (fsv. resp. i mcellan, i mot), igen, ihjäl, 
ijån's (fsv. I gcen, i hal, i adhans), omstder (fsv. um sipir). 
Jämför I dag, om natten o. d. 

D. Upptakten utgöres ursprungligen af ett adverb i 
svagt modifierande användning. Hit höra bildningar med 
prefixet e-, som utgår från fsv. e (eller ce) med betydelsen 
dels 'alltid*, dels 'som helst', *än*. Den förra föreligger i 
eme'dan (jfr i fråga om betydelseutvecklingen »a/Zdenstund» 
samt de båda synonymerna evinnerlig och evå'rdelig 'som 
alltid varar* *. Från den sednare betydelsen däremot ulgå 
eho', ehva'd, ehva'r, ehvarf, ehvem' och trots sin nu så af- 
vikande användning ehuru, ursprungligen 'huru . . än', sä att 
t. e. »ehuru sjuk gör jag det» från början betydt i^huru sjuk 
jag ån är, så gör jag det». 

II. Sådana som utgå från fornsvenska sammansatta 
ord och således äro att jämföra med de of van ,^ 55, 2 be- 
handlade fallen. Exempel härpå äro holfna (fsv. hoghlina), 
BotiTla, Guniria (jh BothiTda, Gunhitda ofvau s. 350), leka- 
men (jfr isl. likhamr), manet (väl närmast från no. dial. 



' Se Kock, a. st, II, 235. 

' Se Norben-Meyer, Valda stycken av sv, förf., s. 178. 

' Jfr dialekternas guda', gnnafi o. d. för god dag, god naU osv. 

* Om dessa ords upprinnelse se närmare Norren, Sv, etymologier, 

s. 15 fr. 



- 353 — 

manneta, som möjligen är ett ursprungligt mar-nceta ^ *hafs- 
nässla* — jfr ty. meernessel — men anledningen till upp- 
takten förblir ändock oklar ^), det vacklande rann'saka, Skanö'r 
och dess latiniserade släkting Skandma'uien (hvars accentläge 
väl är att förklara af den latinska prosodiens kraf ; jfr uttalet 
af dess rent inhemska motsvarighet Skå'ne af ett urnordiskt 
Skapinawi, gen. -aujoz), skavan'k (i äldre danska — hos 
Vedel — skadeuank, alltså väl af skada och uank ^). Var- 
kunna sig (isl. vårkunna^ som, därest ej upptakten vore af 
gammalt datum, borde motsvaras af ett nysvenskt vårkimna) 
och ödmjuka sig ha endast mera undantagsvis i högtidlig 
stil (t. e. hos vissa predikanter och i Malmströms bekanta 
(likt »Ödmju'ker er») upptakt *. Oftare råkas sådan i öd- 
mjuklig och ödmjukast (t. e. vanligen i »tackar ödmju'kast»), 
ja vid tilltal, isynnerhet emfatiskt, träffas den äfven i ödmjuk ^ 
t. e. i »ödmju'ka tjä'nare», där första stafvelsens upptakts- 
ställning ju kan leda till dess fullständiga försvinnande i 
»mjuka tjänare». 

Sannolikt hör också helue'tisk hit. Att med Kock ^ anta, 
att ordet fått sin accentuering genom inflytande frän »pro- 

* Sa AAdEN, \o, ordbog, och efler honom Kock, Beitrage XVIII, 428 
och Falk-Torp. FAijmoL ordbog. Linnes mana 1 1 och Wcstcs manett upplysa 
intet annat an att upptakt redan pä deras tid förelag. Det af Kock, Ar- 
centuierung, s. 34, utan citat anförda »ä. nschw. marnät»^ som val vore 
afgörande, har jag ej kunnat uppspåra och vägar därför ej bygga därpä. 

' Att den, säsom Kock och Falk-Toiu», a. st. anta, skulle bero pä 
anslutning till komet, magnet, planet och raket, finner jag högst osannolikt. 

' Sä Aasen, So. ordbog, V. Anokrsen, Danske stadier, s. 37, Norkkn 
i Nordisk tidskrift 1894, s. 19U. Annorlunda (skaf-vank) Wkstks, Damns, 
HiKTz* och Falk-Torps ordböcker samt Kock, Accentuierung, s. 34. För den 
förra förklaringen talar utom det gamla danska citatet äfven den omstän- 
digheten, att just kopulativa sammansättningar sä ofta ha upptakt (jfr 
sannskgfdig, storståflig, snedinn'd o. d. ofvan s. 340). 

* Kock och Lyttkens-WulfT uppta intet annat nutida uttal än nar- 
kunna och ödmjuka. 

'- Jfr Otfrids accentuering otnuiatig o. d. 

'*' Språkhist. unders, om so. akcent IL, 228. 

Soreen. Värl språk, Bd II. 23 



— 354 — 

fe'tisk, helvetisk (från Helvetien) etc», synes mig betänkligt, 
så mycket mer som den grava taktfomien i hetvete tyder på 
att äfven detta ord en gång haft upptakt. Jag antar därför, 
att redan det fsv. hcelvHe, som är lån från fltv. hellimti eller 
ags. hellewite S hade äldst upptakt, vare sig att denna fanns 
redan i det Ifingifvande språket, i hvilket fall ordet ursprung- 
ligen hor till § 55, 3, e ofvan, eller antagits i analogi med 
andra fornsvenska sammansatta substantiver med upptakt. 
Sedan h(elm'te ' i följd af accentflyttningen med tiden blifvil 
hcetvete påverkade det adjektivet, som äldst bör ha hetat 
hcvlintisk, så att äfven detta erhöll e i penultima. 

Kanske hör ock hit kavat, nämligen om detta, såsom 
Tamm och Hellquist föreslagit ^ uppkommit af ett fsv. kar(l)' 
hwa'ter 'morsk som en karl*. Förmodligen äfven det ely- 
mologiskt oklara och nu så godt som utdöda sta(r)brak 
hos Lind 1749 stadhrak)^. Likaså möjligen stofil, som i 
norska dialekter heter siorfil eller »stoofiil, stuufpil» (se Ross, 
som dock intet meddelar rörande hufvudaccentens plats) och 
möjligen kan tänkas innehålla det från norska dialekter kända 
fil 'knekt i kortspel'. Bortfallet af r före f har en parallell i 
det vulgära kofe'n 'smul' (i uttrycket »inte ett kofen»), om 
detta, såsom Hellquist antar ^ uppstått ur sv. dial. kornfena 
'agn, borst på korn' (eller rättare af ett kornfen, sammansatt 
med sv. dial. fen ntr. med samma betydelse). 

IH. Sådana som voro enkla ord redan i fornsvensk 
tid, eller som bildats efter mönstret af dylika. 
A. Prefixafledda. 
Det hufvudsakliga hithörande fallet är de med o- bildade 

' Så Taranoer, Den ags. kirkes ind/Jydelse paa den norske, s. 411. 

' Pu denna accentuering tyder väl ock ordets metriska användning 
pu nägra ställen i fornsvensk vers, se N. Burk, Rytmiska sludier öfi^r 
knittelversen, s. 27. 

' Se \ordiska studier tilleynade A. Soreen, s. 189 med not 1. Annor- 
lunda, men säkerligen förfeladt, Falk-Torp, Etymot. ordbog I. 358, sp, 2. 

* Se vidare UvDQvisr, Sv. språkets lagar III, 27. 



1 



— 355 — 

orden. Konstant upptakt förekommer bland dessa väl numera 
blott hos det till sin upprinnelse så oklara ofan'Uig (äldst 
ofandeligh, ofanneligh, se Rydqvist VI; så ofanlig, t. e. hos 
Levin Möller 1745, och Lind 1749, eller ofanieligh Lincopensen 
1640. ofantelig Spegel 1712. Fiellström 1738, ofanUig Schenberg 
1742 osv.) \ där obefintligheten af ett konträrt motsatt ord 
fanilig omöjliggjort uppkomsten af en på antites beroende 
betoningsdubblett o^ fanilig. öfriga fall vackla, men uttalet med 
upptakt, som är det ursprungliga och har samma psykologiska 
grund som negationens placerande som upptakt i ordfog- 
ningar (se ofvan s. 324), blir med hvar dag allt sällsyntare, 
dvs. den antitetiska betoningen segrar, understödd som den är 
af inflytandet från språkets flesta sammansatta ord. Emellertid 
brukades ännu omkring 1800 o- i en massa ord såsom upp- 
takt ^ Numera är detta fallet snarast i en smula dialekt- 
(argadt riksspråk samt annars företrädesvis i något arkaise- 
rande stil och särskildt i emfatiska uttalanden, detta väl be- 
roende dels på att emfas ofta förekommer i högtidlig och 
därför gärna arkaiseranäe stil, dels ock på en viss benägenhet 
att vid emfas åstadkomma ett slags klimax för örat, således 
en intensitetsstegring; jfr svordomar som »djäflar i min sjä'l», 
»fan anam'ma», »tusan hackar», ty. »donnerwet'ter» såsom 
svordom ^ men annars »don'nerwetter». Flxempel på upptakt 
erbjuda därför här förnämligast sådana adjektiver, som på 
grund af sin betydelse lätteligen uppträda emfatiskt, t. e. 



^ Själf förmodar jag tillsvidare, att ofant(e)Ug är en under inflytande 
af det från våra dialekter kånda synonymet ant(e)lig, antlei (se Rietz Ord- 
bok och NoiiEEN, Ordbok öfver fryksdalsmålet) företagen ombildning af 
ofan(de)lig, och att detta utgör en aflcdning af ett mot det synon3'ma da. 
nfandig (se Kalkar, Ordbog) svarande ord. (lenomgående annorlunda, 
men fur mig icke öfvertygande. Kock i Från filologiska föreningen i Lund, 
s. 12 ff. 

- Exempel från AVestes ordbok anföras af Kock, Språkh. unders, om 
sv. akc. II, 214 flt. 

* Se s. 343 med not 1. 



— 356 - 

vanligen med upptakt oånd(e)lig, ofta odöd(e)lig och omöj(e)lig, 
tämligen ofta ogörlig, omätlig, orim(me)lig, otalig, ovanlig, 
stundom obegri'p(e)lig, ohevek(e)lig, oforgat(e)lig, ohjälp(e)lig, 
oomkiillrun'k(e)lig, otrolig, oupphörlig, outså' g(e)lig, outtöm'- 
(me)lig, ovillkorlig, ovärde' rlig, oöfverträf f(e)lig m. fl.; jfr ty. 
unauflwrlicli, unbegrei'flich, unen'dlich, unmö'glich, unubertreff- 
lich o. d. S som möjligen i någon mån påverkat de svenska 
orden. Utanför denna sfär uppträder ytterst sällan upptakt 
såsom t. e. någon enda gång i oak'tadt, omedelha rligen o. d., 
men aldrig någonsin i t. e. ofm, orädd o. d. 

Utom de nu nämnda talrika bildningarna med o- äro 
här endast att anföra några enstaka fall, alla vacklande och 
företeende uttalet med upptakt blott stundom i högre, före- 
trädesvis religiös stil, t. e. »var oss misskun'dsam och nådig», 
))misskun'da dig öfver mig», misskundeligen — jfr ty. miss- 
lin'gen o. d., som visar företeelsens ålder och allmänger- 
manska natur — eller ock någon gång i poesi, t. e. misskund 
hos Talis Qualis ^ anleten hos Levertin'. 

B. Suffixaflcdda. 

Frånsedt något enstaka exempel hos våra skalder, t. e. 
manskapet hos Runeberg •\ äro här ondast att anföra några 
vacklande fall af afledning medelst -har, -dom och -sam -- 
lig(en), t. e. skenba' rligen, synha'rlig(en), att jämföra med ty. 
offenhar: gudomTig (så nästan alltid *), ungdom'lig (så sällan), 
att jämföra med Skytts-målets lärdom' o. d. samt äldre nysv. 
rijkdo'm o. d. ^; skyndsam' ligen, tacksam' ligen, vördsam' ligen, 
att jämföra med Skytts-målets tjisam' ^ledsam* (da. kedsoiu) 
o. d. samt äldre nysv. nogsam' o. d. ^ 

C. Öfriga fall voro i äldre nysvenska och äro fort- 

• Se särskildt H. Meybu hos C. Kaurin, Den tyske betoning, s. 14 ff. 
■ T. c. (iiaurii II, 12, 15, Hclägringcn, s. 27. 

" Se HisnKR», a. st., s. 125. 

* Knligt Lyttkcns-WuUr alllid, enligt Kock blott vanligen. 
^ Se Kock, a. st. II, 239 och 271 f. 



— 357 — 

farande i vissa nutida dialekter icke så få (jfr ofvan s. 296), 
men äro numera i riksspråket så ytterst sällsynta, att jag icke 
kan anföra mer än ett enda exempel, nämligen det dock 
vacklande konungslig (vid sidan af det konstanta ko'nung) 
som väl utgör den enda återstoden af den förr ganska 
talrikt företrädda kategorien af ord på -ung, -ing med före- 
gående upptakt. Ännu F. Törner (1703) anför konun' garna, 
pennin'garna, hedningarna * och i dialekter träffas ännu i 
dag arfvinge, geting', välling' o. d., (se ofvan s. 296). Och 
förutsätter möjligen det från vårt fornspråk lånade varager 
eller värja' ger ett gammalt uttal va^ringarl 

Flera äldre författare från och med S. Columhus (Törner, 
Hof osv.) intyga, att man på 1600- och 1700-talen kunde 
säga läraré^na, åhöraré^na, kejsaré^nom o. d., och som bekant 
förekommer dylikt uttal ännu här och där i predikostil. I 
detta fall kan emellertid upptakten omöjligen vara af gammalt 
datum, om ock anledningen till accentens förflyttning till 
ändeisen är fullkomligt oklar. Kock antar, att på grund af 
»ändeisens isolering» eller, som det ock heter, »formernas 
isolering» * typen lärarena från att uttalas med 3010 antog 
uttalet 3020 och sedan, på grund af att sådana ord som 
obarmhärtig kunde vara både 3020 och 2030. uttalet 2030. 
Men denna teori synes mig oantaglig, bl. a. därför att jag ej 
inser, hur man kan såsom »isolerad» betrakta en ändelse och 
former, som ännu i våra dagar representeras af en oändlig 
mängd exempel såsom dikena, mötena, hufvudena, arbetena, 
förhållandena, ärendena, handlandena, förtroendena osv., ja i 
talspråk äfven sättena, husena, skeppena osv. (för sätten, husen 
osv.). Och hvarför heter det då aldrig hufvude'na, arbete'na 
osv.? Tydligt är, att accentförskjutningen endast ägt rum i 
ord på -are, och detta förhållande kräfver sin särskilda för- 

* Se Kock, a. st. II, 311 ff. 

' Se a. st. II, 200, resp. 317 (jfr »sic warcii wesentlich veraltet und 
fur das sprachgefuhl isoliertv, Åccentuierung, s. 186). 



— 358 — 

klaring. Det är så mycket mera påfallande som den normala 
ulveckligen af lårarena till det nutida lärarna visar, att e-vo- 
kalen var ordets allra svagaste. 

IV. Lånord med upptakt redan i del främmande 
språk, hvarifrån de lånats, eller på svensk botten gjorda efter- 
bildningar af dylika lånord. 

A. Pre fixa fl edda (eller därmed fonologiskt likställ- 
da) ord. 

1. Bildningar med enstafvigt prefix. Af dessa ut- 
göres det största och ojämförligt viktigaste antalet af de många 
tyska lånorden på be-, för- och ge- samt dessas svenska efler- 
bildningar. 

Be- utgör upptakt i de allra flesta med det tyska pre- 
flxet be^ bildade ord, af hvilka visserligen många äfven från 
nysvensk synpunkt äro preiixafledda, t. e. bebo, -döma, -kläda, 
-kriga, -svärja, -visa, men andra afgjordt te sig som grundord 
(primitiva) S t. e. befryndad, -fäl, -går, -hag, -hof, -kajad, -kant, 
-kvarn, -kymmer, -rama. Att anföra flere exempel år öfver- 
flödigt, då sådana flnnas i massa att tillgå i hvilken ordbok 
eller ordlista som helst. Upptakten är i alla dessa ord full- 
ständigt konstant ' utom i följande alldeles speciella fall. 
Där nämligen be- utgör eller utgjort första slafvelsen i en 
Ivåstafvig upptakt och således enligt s. 305 ofvan måste lia 
svagt bitryck, förstärkes detta i följd af en allmän svensk 
ljudtendens ^ till hufvudlryck, under det att det gamla hufvud- 
trycket nedsjunker till starkt bitryck. Så förklaras: be'arbela, 
som förutsätter det gamla och ännu någon gång förekom- 
mande uttalet bearbe*ta, utgående från det äfvenledes gamla, 
men nu sällsynta arbeta: be' fallmyndiga och be' full mäktiga 

^ Om dessa termers betydelse se VII, 14. 

' Det vacklande (och alltjämt ctymologiskt oklara) beliite hör näm- 
ligen sannolikt icke hit; se nedan under B, 2. 

• Jfr don quijote för donquijot'€, i»Dömmarei» för De Maré, dialek- 
ternas alfabet, la'sareU m, m, d.; se vidare exemplen ofvan s, 297. 



— 359 — 

jämte det äldre befiillmåk' liga (jfr fullmåViigskap ofvan s. 349); 
beledsaga jämte det äldre, men nu sällsynta beledsa'ga (jfr 
ledsaga ofvan s. 348). Emellertid ha de tre sistnämnda orden 
lika ofta eller oftare uttalet befuFlmyndiga, befntlmåktiga och 
bele'dsaga i anslutning till futlmgndig, futlmåklig och le'dsaga. 
På en helt annan — rytmisk — tendens, nämligen den att 
undvika två tryckstarka (och långa) stafvelser i omedelbar 
följd S bero däremot be^fålhafoare och be^reduillig vid sidan 
af de vanligare, på anslutning till befå*l och beredd beroende 
formerna befalhafvare (dock vanligen generalbe^fålhafuare; jfr 
ofvan s. 349) och bereduillig, hvilka sednare således liksom 
de ofvannämnda alternativformerna befutlmyndiga, befiitl- 
makliga och beledsaga stämma med hufvudregeln. Det enda 
tillnärmelsevis konstanta undantaget från denna blir alltså 
he'arbela. 

För- ' bildar äfvenledes upptakt i de flesta fall, då det 
härstammar från ett tyskt trycksvagl prefix (som visserligen 
från svensk synpunkt otta icke fungerar som ett sådant, t. e. 
icke i förgå fves, förnäm o. a., som äro grundord i svenskan). 
Närmare bestämdt utgör for- upptakt, när det är svensk 
ersättning för tyskt uer-, t. e. i förfalska, -summa, -uandla 
osv. — exempel i massa erbjuda våra ordböcker och ordlistor 
— eller, dock sällan, Irycksvagt uor-, t. e. i förbi, -siktig (ty. 
vorsichlig, om ock nu blott sällan och nästan endast i poesi), 
'Iräfflig: h varemot, då tyskan har tryckstarkt uor-, vi ha /or- 
nied tryckstyrka, t. e. i fördel, -dom, -kårlek, -mak o. d., 
motsvarande ty. vo*rleil, -urleil, -liebe, -gemach osv. Annor- 
lunda uttryckt kan man säga, att for- är upptakt, så snart 
det icke har lokal eller temporal betydelse, dvs. icke betyder 
vare sig 'framför' såsom t. e. i fÖr'binda (ögonen; jfr för- 

* Jfr major Pal'm niccl 1U3 i stället för 033 o. d. ofvan s. 18U, äng- 
ffirtgtj med 302 för 320 o. d. s. 210 ff.. Kungsträdgården med 3020 för 
3201 o. d. s. 216 ff. Jfr ock växlingen förbi'-: fö' rbi- nedan s. 361. 

» Jfr Kock, a. st. II, 54, 288 !T., 487 !T, 



— 360 — 

hinUla en sårad), fo'rdåmma (men fbrdåm^ma i samma be- 
tydelse som dämma), fo'rgård, -hänge, -kläde, -läggar-slef (men 
förläggare af böcker), -mar, -ridare, -skinn, -stad, -stuga osv. 
eller 'före' såsom t. e. i fo'rbud (vid skjuts; jfr förbud Tor- 
bjudande*), fo^rfäder, for'går^ fo^rkunskap, -köp, -middag, -sals, 
-skrift, -skärare, fö'rslag (i musik; jfr förslå' g 'föreslående*), 
föWsmak, -språng, -tid, -tänksam, -väg osv. Dessutom ha vi 
tryckstarkt for- i det enstaka fö'rbön, som väl bildats efter 
ty. fii'rbitte, och i några få ord alternativt, nämligen i for- 
härskande (ty. v&rherrschend), förmyndare (jfr ty. vo*rmund\ 
förskott (ty. vorschuss, hvaremot uttalet förskott ansluter sig 
till förskju'ta, som motsvarar nederl. uerschie'ten, icke ty. vor- 
schiessen); förr äfven i förnäm (ty. vo*rnehm, men vornehm- 
lich, hvaraf vårt förnä'mlig), förråd ^ (ty. vo'rrat) och några 
till. Med nu angifven inskränkning står för- konstant såsom 
upptakt utom i samma speciella fall, som ofvan vid be- om- 
nämnts, nämligen dels då det skulle ha bitryck, men detta 
förstärkts till hufvudtrvck, dels af ofvan utredda rvtmiska 
skäl. Det förra fallet ha vi i de väl aldrig med upptakt 
förekommande fö^rarbeta (utgående från arbe' ta, hvaroni se 
ofvan s. 358), förbehålla, -bereda, -olyckas, -olämpa, -orena, 
-orätta (dessa fyra utgående från äldre uttal olydka osv., 
h varom se ofvan s. 355); i de vanligen upptaktslösa förall- 
mänliga (jfr allmän'nelig ofvan s. 350), förfördela, förblommtra, 
och — enda exemplet med ursprungligen trestafvig upptakt — 
förauktionera, hvilka dock äfven uppvisa det äldre uttalet foT- 
allmän'liga osv. ; ändtligen ock i förafskeda (jfr afskedande hos 
Weste), föranleda (jfr anWdning hos Weste), föranlåta, -an- 
ställa, -orsaka (jfr orsa'ka hos Weste), -ödmjuka (jfr ödmju'ka 
ofvan s. 353), hvilka dock undantagsvis kunna i anslutning 
till afsked, andledning osv. komma att uttalas förafskeda, for- 



' T. e. ännu hos Runeberg: »Ditt ffirräd är så ringa, din boning är 
sä träng». 



— 361 — 

an leda, foranUåta * (jfr ly. an^lass) osv. Det sednare fallet 
åter ha vi i de sammansättningar med förbi'-, i hvilka sednare 
leden börjar med Iryckstark stafvelse, t. e. fö' rbif arten, fo^rbigå, 
förbise jämte ursprungligare, men väl sällsyntare förbifarten 
osv. Då det däremot konstant heter förin' marscherande o. d., 
när andra sammansättningsleden själf har upptakt, så framgår 
häraf otvetydigt, att vi ha att göra med rytmiskt reglerande 
af intensiteten liksom i be'fålhafvare o. d. (se ofvan s. 359). 

Ge- är alltid upptakt, så snart det föreskrifver sig från 
det tyska prefixet ge- (i svenska lånord vanligen uttaladtye-, 
se I, 463). Af därmed bildade ord kunna på sin höjd några 
få, såsom geixång, gehör, gelike, med nöd uppfattas som äfven 
från svensk synpunkt preflxafledda, under det att de öfriga, 
nämligen gebit, gedakt, gedigen, geheime-rkd o. d., gemak, 
gemen, gemål, gemyt, gerad, gesant, geschivorner, geschäft, 
gesims, gestalt, gesvind, gesäll, gevaldiger, gevalt, gevär obe- 
stridligen för oss äro grundord. Upptakten är hos dem alla 
fullständigt konstant, möjligen med det enda undantag att 
någon gång höres gelike i stället för geltke eller geWke (så 
Lyltkens-Wulff). 

Utom dessa talrika exempel på be-, för- och ge- äro 
endast enstaka fall af upptakts-prefix att anföra såsom ab- 
norm, ad-verb, ant-arktisk och det vacklande ant-varda (från 
mlty. antwarden), ent-lediga (från tyskan), kom-press, kor-jamb, 
pen-ultima, pro-nomen (om prokon^sul, det vacklande pro- 
kan'sler, det sällsynta prorek'tor och det endast i viss bety- 
delse med upptakt försedda prokura'tor se ofvan s. 349), re- 
form och re-tur, sub-tropisk, syn-tes. 

2. Bildningar med tvåstafvigt prefix äro jämförelsevis 
sällsynta, åtminstone om vi inskränka oss till sådana ord, som 
från svensk synpunkt kunna med något skäl uppfattas såsom 
prefixafledda. Sådana äro anti-krist (enligt Kock, Lyttkens- 

' T. e. i VVallins bekanta »om ovksä tiden en suck föranlåt» i Dö- 
dens ängel. 



— 362 — 

WulfF och Sv. ak. vacklande)» -kritisk (vackl.), -kyrklig (vackl.), 
'paiisk, -septisky -strofisk (vackl.), -to; bide-vind; cenii-yram, 
'liter, -meter, (alla vackl.); deci-gram, ^liter, -meter, -ton (alla 
vackl.); epi-cykel; foto-sfär, -typ: hekto-gram, -liter (vackl.); 
hy per- kritisk: kilo^gratn, -meter: meta- fysisk, -statisk, -tes: milli- 
gram, -meter: mono-klinisk: para-fras: peri-fras: poly-teknisk; 
proto-typ: pyro-tekniker : super-fin. 

3. Ytterst sällsynta äro exempel med trestafvigt prefix 
såsom paleo-typ och stereo-typ. 

B. Bildningar med vissa hufvudaccentuerade an- 
del ser (vare sig sufHxer eller andra), oftast af romansk (eller 
latinsk) börd, än direkt lånade utifrån, än på svensk botten 
gjorda eflerbildningar af dylika lånord. Hithörande fall äro 
legio ^ Jag ordnar den följande, naturligtvis ej uttömmande, 
exempelsamlingen efter de olika ändelserna (från och med 
den hufvudaccentuerade stafvelsens sonant räknadt) alfabetiskt 
samt, i första hand, eller ändelsernas stafvelseantal, som aldrig 
tyckes öfverstiga tre. Vi få alltså tre hufvudfall: 

1. Enstafviga ändelser. Hit höra således ord med 
hufvudaccenten på ultima. Ordnade efter begynnelsesonanten 
äro de hithörande specialfallen följande: 

a) Ändelser med ä (dvs. a): 

-a, t. e. Alla(h), entoutcas, halleluja (vulgärt någon gång 
hallelufa såsom i tyskan och väl äfven äldre nysvenska stun- 
dom -), holla (någon gång hot la; ty. holla', hoVlä), hurra 
(såsom substantiv stundom ^ - såsom verb alllid — hur'ra, 



^ Jfr bl. a. Kock, a. st. II, 454 ff. och L. J. Z. Lckskll, Svenskt Rim- 
Icvikon, samt särskildt för tvskan — som ofta förmedlat vara i^omaiiska 
lån — Hu8s, a. st. s. ."i? ff.. Sanders, a. st. s. Il (T. och Jouannson, a. st 

s. 79 rr. 

» Se Kock, a. st. II, 461. 

' T. e. Snoilskv i Stenbock vid svarfstolen: »då luften af smatter 
och hurra var full». Jfr Bellman i Fr. Kp. 21 »Hurra, kamrater! Trät 
som soldater!» och »Hurra, kurage! Släng ert bagage!». Sång. 24 »För- 
samlingen surra och psalmen var hurra» osv, 



— 363 — 

som af Weste och Dalin uppges som alternativt uttal), Jehoua 
(någon gång Jeho'ua), nerda (enligt Weste och Dalin alterna- 
tivt verda *). Höra möjligen äfven fallera och tralala' hit? 

-afc, t. e. arab, astrolab, baobab, 

-ad, dels (äfven från svensk synpunkt) suffixalt — 
exempel se V, 296, 357, 368 och 464 — dels åfven för öfrigt 
mycket vanligt, t. e. ambassad, arkad, ballad, balustrad, bar- 
rikad, bastonad, brigad, brokad, charad, chok(o)lad, dryad, 
entreprenad, esplanad, estrad, galoppad, gaskonad, iliad, kar- 
bonad, kaskad, kavalkad, marmelad, monad, myriad, najad, 
nomad, olympiad, oread, palissad, parad (af trupper o. d.; 
jfr V, 464), passad, plejad, retrograd, salad (undantagsvis saF- 
lad), serenad, tirad, triad, 

-af, t. e. epitaf kenolaf, seraf och ett trettiotal på (delvis 
suffixalt, se V, 345) -graf såsom bio-, fono-, foto-, geo-, para-, 
tele-, typograf osv. '^ 

-ag, t. e. antropofag, areopag, arkipelag, korag, lolofag, 
sarkofag. 

-ak, suffixalt i bosniak (jfr V, 378), dessutom i bivuak, 
kajak, kloak, schabrak, slovak, zodiak. 

-al, dels suffixalt såsom i adverbial, centrifngal, fodral 
(jfr klockfoder), klor al, kvartal, linjal, oriental, portal, provensal, 
reversal, tribunal och de mvcket talrika med detta suffix hil- 
(lade adjektiverna med genetisk betydelse {dialektal, experi- 
mental osv.), om hvilka se V, 5^ 66, I. A, 2; dels ock dess- 
förutom synnerligen vanligt, t. c. amiral, annat, areal, arsenal, 
osv. ^ samt några familjenamn såsom De Wal, MichaL Vack- 
lande är karneval (eller karnaval). 

-am, t. e. anialga'm (jämte kanske lika vanligt amal- 

* Jfr Bellmun i Fr. Ep. 34: »Verda, verda! Larm på gatan». 

' Se Leksell, a. »t. s. 5. 

' Se Leksell, a. st. s. 15 f., dar dock t. e. a/i/ia/, passpoal (, dialektal) 
»aknas. 



— 364 — 

gam' *), fanerogam, infam, kryptogam, madampolam (jämte 
'lam')y monogam, polygam, reklam. 

-an, dels suffixalt såsom i meäian, momentan och de 
många V, 377 nämnda indigenatsnamnen samt de ännu mycket 
talrikare med detta suflix bildade tendentiella konkreterna, 
om hvilka se V, 355 f.; dels ock dessförutom mycket vanligt, 
t. e. altan, babian, buldan osv. ', hvartill komma närmare 
30 familjenamn såsom Aschan, Ihran, Leoan, Montan, Olån, 
Sylivan. Mer eller mindre vacklande äro: kaplan (vulgärt 
och dialektalt kaplan), koran (hos Talis Qualis äfven k&ran^, 
sultan (enligt Kock ^ äfven utan upptakt; jfr att ordet äfven i 
tyskan är vacklande), talisman (vanligen talisman eller ta'lis- 
man, det sednare mitt uttal). Ktt spår af det nu försvunna 
uttalet Kristia'n (från lat. christianus) ha vi i Kristianstad. 

-ap, t. e. eskulap, satrap, 

-ar, dels mera sällan suffixalt såsom i alueolar, jubilar, 
kommentar, konsulär, polar, reservoar, solar, velar, dels annars 
ymnigt, t. e. agrar, barbar, basar osv. ^ samt några familje- 
namn såsom Guinchard, Renard. Vacklande äro altar (numera 
sällan med upptakt *), budoar, kaviar, lavoar, penjoar (hvar- 
einot märkligt nog de vida vanligare reservoar och trottoar 
ha konstant upptakt). 

-ard, sällan suffixalt som i dynamitard, kommunard, 
savojard och äfven för öfrigt tämligen sällsynt, t. e. bastard, 
biljard, bulevard, gepard, hasard, kokard, leopard, lomhard, 
milliard, petard. Vacklande är hållebard (eller hillebard), 

-as ^, t e. diabas, emfas, extas, galeas, grimas, kalas, kar- 



' Emellertid ur detta uttal icke upptaget i Sv. ak:s ordbok. 

' Se Leksell, a. st s. 27 f. 

' T. e. Belägringen, s. 33; Bruden II, 5, 7 och 21. 

* A. st. II. 455. 
' Se Leksell. 

* Se Sv. ak:s ordbok. 

' Sufn.xalt i det dialektala skänkas 'present*. 



— 365 — 

bas, karkas (jämte karkass), moras, oas, ortoklas, pegas, po- 
pulas, sassafras, topas, ukas. Vacklande är familjenamnet Tilas, 

-asj, suffixalt i bräckage \ buskage, eremitage, personage, 
lacklage samt de V, 361, 464 och 480 nämnda fallen; äfven 
för öfrigt icke sällsynt, t. e. bagage, dispasch, ekipage, kurage, 
muslasch o. a. - 

-al, synnerligen ofta suffixalt, t. e. utom i de \^ 351, 
368, 378, 381, 382, 472 och 480 nämnda fallen äfven i duplikal, 
duumviral, exarkal, fillral, inlernal, kanlorat, moderat, opiat, 
Irassat, vertebrat och kanske till nöd litterat, magisirat, soldat 
(som emellertid väl svårligen nu längre kan associeras med 
sold), syndikat: äfven dessförutom mycket vanligt, 1. e. ackurat, 
advokat, akrobat, dukat, privat, spenat osv. ^ samt de vack- 
lande sabbat och sallat (se s. 275) och några familjenamn 
såsom Granath, Muscat. 

-av, t. e. arkitrav, enklav, konkav, konklav, oktav, prestaf, 
skandinav, zuav, 

b) Andelser med a (dvs. a): 

-aff, t. e. agraff, giraff, karaff. 

-aft i pitschaft. 

-agd i smaragd. 

-aj, t. e. assegaj, karavanseraj, kavaj, malaj. 

-ack, t. e. attack, barack, hiv(u)ack (jämte hivua'k) samt 
de vacklande almanack, kakerlack (båda oflasl utan upptakt), 
A-osacA- (endast vulgärt stundom kos'sak), polack (såsom familje- 
namn blott Potlack), vallack (sällan utan upptakt, som väl 
för öfrigt blott brukas vid betydelsen 'kastrerad häst\ aldrig 
vid betydelsen 'man från Valakief). Schabrack (C. F. Dahl- 
gren) är väl numera utträngdt af schabrack. 

-aks, t. e. parallax, syntax (vulgärt utan upptakt). 



* Se Tamm, Om anlediiingsändelser hos snenska siibstaniin, s. 16. 

* Se LfiKSELL, a. st. s. 49 f.. där dock t. e. karambolaye, mariayc 
(kortspelet) och pistache saknas. 

^ Se L£K8KLU 



— 366 — 

-akt, t. e. abstrakt, autodidakt, exakt, extrakt, intakt, 
k åtar akt, kompakt, kontakt, kontrakt. 

-alb i dykdath (jämte vulgärt diktat), 

-alj, t. e. attiralj, batalj, detalj, emalj, medalj, seralj, 
stramalj. 

-alk, t. e. katafalk, marskalk (vacklande i betydelsen 
*bröllopsinarskalk*). 

-all, t. e. intervall, kauall, korall, kravall, kristall, marschall, 
metall, passpoaf (jämte -al), pjedestall (jämte piedestal), Dasall. 

-alt i det vacklande basalL 

-amb i dityramb. 

-amm, t. e. amalgam (jämte -am), anagram, diagram, 
epigram, fdigram ^ fonogram, madam, madampolam (jämte 
-am), makadam, monogram, parallellogram, program, telegram. 

-and, sufflxalt i t. e. examinand, konfirmand, /««///- 
plikand, ordinand, tentand: dessutom åtminstone i girland 
(äfven uttaladt -angd) och normand. 

-ang, dels suffixalt (-mangr) såsom i de V, 362, 369, 
466 nämda fallen och (-issemang) i etablissemang, dels ock 
dessförutom rätt vanligt, t. e. agremang, amendemang, aner- 
tissemang, battemang, charabang, departemang, diuertissemang, 
döbatlang, evenemang, falang, fallissemang, garang, harang, 
komplimang, lavemang, levang (sjöterm), momang, mustang, 
orangutang (jämte oran'gutang), pendang, restaurang, signa- 
lemang, talang, transparang, volang samt några Tamiljenainn 
såsom Deland, Paban o. d. Jfr -änt. 

-angd t. e. girland (jfr -and), gurmand, saraband. 

-ängs, dels suffixalt såsom i de V, 368, 465 nämnda 
fallen, dels dessförutom myckel vanligt, t. e. ambulans, ba- 
lans, clairvoyance, Constance, diligens, fajans, Hortense o. d. '. 
Jfr -ans. 

* Kniigt LYTTKKNS-WnLKFs Vtiahordbok fifvcn fiUgramSf i sä fall väl 
det enda (nböjda) ord på -(im's. 

' Se Leksell, u. st. s. 32, diir dock finuns, nhservan», syroivans saknan. 



- 367 — 

-angsj, t. e. melange, orange, reuanche. 

-angt, dels suffixalt såsom i de med detta suffix bildade 
adjektiverna med attribuerande (briljant, intressant o. d.) eller 
tendentiell (dansant, intrigant) betydelse, om hvilka se V, 5§ 
66, A, 1, resp., B, 2; dels äfven dessförutom förekommande, 
t. e. arrogant, clairnoyant, elegant, guvernant, nonchalant, ob- 
servant, vakant. Jfr -ant. 

-anj, t. e. champagne, kampanj, kastanj, 

-ann, t. e. Axianne, Marianne, tyrann. 

-ans, t. e. chimpans, distans (vanligen -ängs), instans 
(och -ängs), konsonans (och -ängs), monstrans, pomerans, 
pregnans, protuberans, romans (ocli -ängs), substans; suffixalt 
väl blott i stimulans. Jfr -ängs, 

-ant, ofta suffixalt — exempel se V, 335 f., 344, 351, 
356 — men äfven för öfrigl mycket vanligt, t. e. adjutant, 
amarant, atlant, auskultant, bastant, demant, diamant, dilettant, 
diskant, drabant, elefant, flagrant, galant, garant, gesant, gigant, 
hierofant, ignorant, infant, kombattant, konstant, kontant, korg- 
bant, kurant, kvadrant, obskurant, oktant, pedant, pregnant, 
proviaht, remontant, sekant, sergeant, sextant, sonant, spirant, 
sykofant, tremulant, variant, 

-app, i, e. attrapp, etapp, 

-arj i superkarg, 

-ark, t. e. monark, oligark, patriark, tetrark, 

-arm, t. e. alarm, gendarm. 

-arp i eskarp och konterskarp (af äldre kontreskarp; jfr 
däremot kon^teramiral af kon treamiral). 

-arr, t. e. bisarr, cigarr, gitarr, katarr. 

-ars i kompars. 

-arsj i decharge, 

-asj, t. e. ganasch, gouache, pallasch, panasch. 

-ask, t/ e. damask och kanske de till sin börd outredda 
patrask och puttifnask ^ 

* Om pladask se VII. 9. 



— 368 — 

-asm, t. e. entusiasm, fantasm, kiliasm, miasm, orgasm, 
pleonasm, sarkasm, 

-ass, t. e. antimakass (lägre stil för -assar), cinkompass, 
kalebass (jämte -assa), karkass (jämte -as), kompass, kyrass, 
madegass, madrass, melass, parnass, pinass, terrass: siiflixall 
väl blott i barkass. 

-ast, suffixalt i kritikast och poetast (se V, 388) sanil, 
om man så vill, det urmodiga skolast: för öfrigt i t. e. bombast, 
damast (jämte dam'mast), dynast, entusiast, fantast, gymnml, 
kiliast, kontrast, tauast, 

-als, t. e. palats, strapats: sufflxalt blott i seglats. 

-att, t. e. debatt, eklat (förlofning), fregatt, kasematt, kra- 
natt, mulatt, rabatt, spygatt (väl oftare spg'gatt), 

-aur i ceniaur. 

-aut, t. e. aeronaut, argonaut, lockout. 

-avk i tomahauk. 

c) Andelser med e: 

-e, stundom suffixalt — exempel se V, 356, 378, 381, 
435 — men för öfrigt mycket vanligt, t. c. allé, armé, ateljé, 
gelé, idé o. d. ^ samt ett hundratal familjenamn, dels rent 
utländska, dels efterbildningar af dylika (se V, 434), t. e. 
Langlet, Thomée, Trané, 

-ed, t. e. biped, ganymed, knadruped, ortoped, parallelle- 
piped, samojed, torped (jämte -edo), velociped. 

-eg i strateg. 

-ek, t. e. apotek, aztek, bibliotek, glyptotek, hypotek, kopek, 
pinakotek. 

-el, sällan suffixalt såsom i klientel, kuratel (se V, 480) 
och äfvcn annars föga vanligt, t. e. epitel, ghasel, juvel, kaloiuei 
kamel, kanel, kräket, krenel, panel, tu tel. 

-em se -äm. 

-en, suffixalt dels i några få indigenatsnamn (^chilen 

• Se Lkkskli., a. st. s. fil. 



— 369 — 

o. d., se V, 378), dels i några hundratal familjenamn {Petersén^ 
Lunden osv., se V, 416, 422, 431 f.); dessutom i acetylen, 
eocen, Eugen, fenomen, fotogen, Heléne, heterogen, homogen, 
hygien, kapten, miocen, obscen, oxygen, patén, pliocen, ruten, 
saracen, selen, siren, sloven, syren, turkmen. 

-ens i ett par familjenamn, t. e. Peterzéns, 

-ensk, suffixalt i antiokensk, chilensk, 

-er, suffixalt blott i kvarter (i vissa av ordets betydel- 
ser ^), annars rätt vanligt, t. e. baner, faner, iber, kamrer, ka- 
väljer, klaver, maner, officer, pitscher, revider, scharner, sek- 
(rester, skribler och inemot ett hundratal familjenamn (Cra- 
mér, Dunér, Molér, Tegnér o. d., se V, 434). 

-es, sällan suffixalt såsom i idunes^ japanes, kines o. d. 
(se V, 345, 378) och äfven annars ej mycket vanligt, t. e. 
askes, dieces, duodes, exeges, irokes, katekes, katakres, parentes, 
potkes (jämte -ds), Terese. 

-esj se 'äsj. 

•-et, suffixalt i de synnerligen talrika orden på -itet (se 
V, 353, 474 f.) samt, om man så vill, i paket och staket (till 
packe och stake); äfven annars ytterst vanligt, t. e. alfabet, 
asket, atlet, budget (på mångfaldigt sätt vacklande, se ofvan 
s. 280), diet, epitet, fakultet, komet, konkret, magnet, planet, 
poet, profet, pulpet, raket, tapet o. d. * 

-ets i trapets. 

-ett i de alternativt med -et uttalade budget (jfr ock s. 
280 ofvan), servett. 

-ey i elev. 

d) Andel ser med /: 

-I, ytterst ofta suffixalt såsom i de V, 352, 369, 381 f., 
468 ff. och 479 nämnda fallen (bageri, biografi, .broderi, ekono- 
mi, monarki, tyranni o. d.), till hvilka kunna läggas Antonie, 



^ I betydelsen 'fjärdedel af ett stop* nästan alltid utan upptakt. 
* Se Leksell, a. st. s. 79, där dock t. e. Marg(a)ret, sekret, staket 
och trumpet saknas. 

Noreen, Vårt språk, Bd U. 24 



— 370 — 

Eugenie, Ottonie, parti, Stefanie, vårdi; äfven dessförutom myc- 
ket vanligt» t. e. akademi, allegori, amnesti, elegiy fantasi, gal- 
leri, kansli, kompani, Mari, parodi, Sofi, teori o. d. * 

'ib i diatrib, karaib. 

-id, dels sufiixalt såsom i tegnerid (se V, 356), nybild- 
ningen bernadottid 'Bernadottes-ättling* och sylfid samt diverse 
naturvetenskapliga eller matematiska termer, t. e. alkaloid, 
cgkloid, ellipsoid, fluorid, klorid, metalloid, romboid, sfäroid, 
trapezoid: dels dessutom i absid. Adelaide, aneroid, anhgdrid, 
asteroid, celluloid, druid, egid, eneid, hesperid, hgbrid, individ, 
invalid, karbid, kargatid, likvid, nereid, nitid, oxid, perfid, 
pgramid, solid, splendid, stupid, timid. 

'if i kalif, 

'i/f i tariff och det främmande scheri/f. 

'ig i intrig, 

-igm i paradigm. 

-ik, dels ofta sufiixalt såsom i de V, 467 och 471 f. 
nämnda fallen samt duplik (: dubbel), epik (: epos), erotik 
(: eros), gotik, historik, juridik {ijuris, jura), klassik, kubik, 
portik: dels ock annars mycket vanligt, i synnerhet i namn 
på vetenskaper o. d., t. e. antik, arsenik, butik, domestik, eck- 
lesiastik, fabrik, filippik, kalabalik, katolik m. m., resp. akustik, 
aritmetik, botanik, dialektik, dynamik, etik, fonetik, fysik, gram- 
matik o. d. * 

'ick i baschlik, kalorik, manick (af ä. da. mannike, lågty. 
manneke, hvadan väl upptakten tillkommit på svensk botten 
genom någon analogibildning ^), panik (äfven -tk), picknick, 
(väl oftast utan upptakt *), tunik (och -i k). 

^ Se Leköell, a. st. s. 84 ff., där dock t. e. Antonie, croquis, kofferdi, 
kommis, OUonie (och låseri) saknas. 

' Se vidare Leksell, a. st. s. 92, där dock t. e. apologetik, Fred(e)- 
riqiie, kabbalistik saknas. 

• Se vidare Tamm, Granskning av svenska ord, s. 17 f. 

^ Lyttkens-Wulffs Uttalsordbok känner emellertid blott uttalet med 
upptakt. 



'iks i affix, infix, krucifix, prefix, suffix. 

-ikt i distrikt, edikt, interdikt, konflikt, konvikt. 

-il, suffixalt väl blott i febril (: feber)-, annars rätt van- 
ligt, t. e. automobil, bibliofil, Cecile, civil, edil, exil, facil, fossil, 
gentil, habil, kampanil, krokodil, lokomobil, merkantil, mobil, 
profil, projektil, pueril reptil, senil, servil, stabil, steril, subtil, 
textil, trän kil, ventil. 

'ilj, suffixalt blott i flottilj (se V, 385); för öfrigt i bastilj, 
cedilj, familj, kadrilj, kodilj, mantilj, pastilj (äfven -ill), vanilj, 

-ill i april, bacill, kalvill, ka(mo)mill, kodicill, koschenill, 
makrill (oftare utan upptakt), mandrill, mankill (äfven utan 
upptakt), maxill, papill, paskill, pastill (oftare -ilj), pistill, pu- 
pill, s'igill, vådevill. 

'im, suffixalt i (de vacklande) kerubim och serafim ; an- 
nars i Elotiim, intim, legitim, maritim, maxim, pantomim, pil- 
grim (stundom -imm, oftast utan upptakt), regim, sublim. 

-in, dels ofta suffixalt såsom i alpin, balsamin och munk- 
namnen augustin, benediktin, bernhardin samt de V, 320, 352, 
357, 378, 385, 431 nämnda fallen {blondin, Josefin, karolin, 
kolerin, montenegrin, tein o. d.), bland hvilka hufvudmassan 
utgöres af våra mer än 700 familjenamn af typen Botin, Ca- 
vallin; dels äfven annars synnerligen vanligt, t. e. apelsin, 
delfin, gardin, hermelin (jfr Hermelin utan upptakt), Kristin, 
latin, magasin, maskin, porslin, satin (väl oftast uttaladt sa- 
tång), termin o. d. ^ 

'ind i tamarind, 

-ing i kapeting, karoling, meroving, alla vanligen blott 
förekommande i pluralen (-inger). 

-inkt i distinkt och det vacklande instinkt. 

-ins i provins. 

-insk, suffixalt i en hop adjektiver med genetisk bety- 

* Se vidare Leksell, a. st. s. 103, där dock t. e. dalmatin, monte- 
negrin, satin, tein och Adolftn, Ålbertin, Bernhardin, Gerhardin, Karolin, 
Sikolin, Tomasin m. fl. dylika kvinnliga dopnamn saknas. 



— 372 — 

delse, t. e. albertinsk, ernestinsk, kapitolinsk o. d. (se V, § 66, 
I, A. 2). 

-int i absint, akuaiinU hyacint, kolokvint, korint, labyrint, 
terebint. 

-ip i particip, princip. 

-ips i eklips, ellips. 

-ipt i manuskript, postskript, reskript. 

~ir, suffixalt blott i bankir och äfven annars ej vidare 
vanligt, t. e. decemvir, elixir, emir, empire, fakir^^ furir, klistir, 
kurir, nadir (vacklande), nasir, revir, safir, satir, sefir, sudc- 
nir, tapir, vesir, visir. 

'is. dels ofta suffixalt, se V. 321, 340 f., 369, 378, 466, 
481 (aktris, exercis, gurmandis, notis, portugis o. d.), dels äfven 
dessförutom ingalunda sällsynt, t. e. accis, Alice, Beatrice, be- 
nefice (äfven uttaladt -iss), berberis (oftare utan upptakt), 
devis, divis, Elise, frontespis, kapris, karnis, kirgis, koncis, kurtis, 
Louise, malis, markis, matris, melis, mestis, milis, novis, patris, 
polis, precis, repris, sottis. 

'isj (dvs. -//) i pastiche (äfven uttaladt -///"), prestige, 
voltige. 

'tsj (dvs. iff) i affisch, dervisch, fetisch, kornisch och del 
vulgära kulisch för kuliss. 

^isk, suffixalt i morisk, annars i asterisk, basilisk, obelisk, 
odalisk, tamarisk. 

'ism, ytterst ofta såsom suffix, se V, 355, 482 ff. (danism, 
organism, socialism, reumatism osv.); äfven dessutom ganska 
vanligt, t. e. aforism, anakronism, eufemism, nepotism, pau- 
perism, penalism m. m. * 



^ Dock utan upptakt t. e. hos Talis Qualis, Belägringen s. 19, och 
redan Kellgren, Mina löjen rad 18. 

* Se Leksell, a. st s. 118 f., där dock åtskilligt saknas, t e. eude- 
monism, mammonism (kanske numera obrukligt; se H/blmqvist, Bibliska 
personers namn, s. 237 not), för att ej tala om boströmianism, vagnerism, 
valdenströmianism osv. i oändlighet. 



— 373 — 

"iss i benefice (äfven uttaladt -is), eskiss, fideikommiss, 
kompromiss, kuliss, meliss, narciss, peliss, premiss, remiss. 

'ist, ytterst ofta suffixalt såsom i pianist, botanist o. d. 
(se V, 341 fF.) eller humorist, nykterist o. d. (se V, 352 fF.), 
annars jämförelsevis sällsynt, t. e. ametist, aorist, artist, ba- 
tist, dentist, ekvilibrist, lingvist, statist. ^ 

'it, ej sältan suffixalt, t. e. fosforit, hussit, kalmarit, sa^ 
marit (se V, 353, 357, 377), expedit, men vida oftare annars 
förekommande, t. e. antracit, apatit, aptit, bandit, bronkit, dg^ 
namit, eremit, finit, granit, kredit, visit o. d. ^ 

-i7/n i logaritm. 

'its i strelits samt de vacklande liaubits, kurbits och steg- 
lits (oftast steglitsa eller steglitsa; Weste har steglifs och stig- 
it' sa, men ste' glisa). 

'itt i akvavit, dekrepit och fallit, som alla äfven uttalas 
med -it. 

-iv, mycket ofta suffixalt såsom i kreditiv m. m. (se 
V, 362), abortiv, definitiv, depensiv, effektiv, instruktiv, intensiv, 
massiv, produktiv, representativ samt de till öfver ett 50-tal 
uppgående adjektiverna med genetisk betydelse {attributiv, im- 
pulsiv, instinktiv osv., se V, § 66, I, A, 2); äfven annars myc- 
ket vanligt, t. e. aggressiv, approximativ, arkiv, defensiv, de-- 
fektiv, diskursiv, fakultativ, initiativ, invektiv, kediv, kursiv, 
lasciv, legislativ, lokomotiv, lukrativ, missiv, motiv, naiv, offen- 
siv, oliv, palliativ, perspektiv, positiv (som instrument, ej som 
grammatisk term; om adjektivet se strax nedan), postpositiv. 



^ Jfr i det hela Leksell, a. st. s. 121 och 299, där dock mycket 
saknas, t. e. aorist, cellist, manufakturist, manöorist, myterist, ockultist, 
simonist, stereotgpist, sgnkretist, telefonist, telegrapst, tomist (jfr Hjelmqvist, 
a. st. s. 199), ultraist, universalist. 

* Se Leksell, a. st. s. 123, där dock mycket fattas, t. e. abderit, 
adamit (se Hjelmqvist, a. st. s. 13), beskovit, diorit, habit, heimdalit, hick- 
manit, ibsenit, jakobit, kommandit, malinit, moabit^ för att ej tala om fa- 
luit, karlskronit, malmöit, salait, åmålit o. d. Väl numera ohrukligt är la- 
sarit (se Hjelmqvist, a. st. s. 215). 



— 374 — 

prepositiu, prerogativ, preventiv, primitiv, prohibitiv, receptiv, 
recidiv, recitativ, saUv, sickativ, signifikativ, stativ, vomitio. 
Emellertid vackla synnerligen många ord på -it;, t. e. dativ, 
determinativ (åfven deter^minativ), disjunktiv, distributiv, ex- 
klusiv, frekventativ, imperativ, interrogativ (äfven inter rogativ), 
iterativ, kollektiv, komparativ, koncessiv, konsekutiv, kopulativ, 
kvalitativ, kvantitativ, negativ, nominativ (nästan alltid utan 
upptakt), objektiv, portativ, positiv (adj.; om subst. se strax 
ofvan), possessiv, reflexiv, subjektiv, superlativ, vegetativ, i hvilka 
alla uttalet utan upptakt antingen redan är det vanligaste 
eller dock med säkerhet har framtiden för sig. På ett sär- 
skildt sätt ter sig denna vacklan i en del ord — väsentligen 
grammatiska termer — hvilka såsom substantiver ej gärna 
ha hufvudtrycket på -iv, men såsom adjektiver ha eller åt- 
minstone än så länge stundom kunna ha det, t. e. ackusativ 
(som subst. stundom ackus'ativ), adjektiv, aktiv, appellattv 
(som subst. ofta, som adj. stundom appeflativ), diminutiv^ 
genitiv, indikativ, infinitiv, passiv, relativ, substantiv, transitiv. 
De af Lekseli såsom rimord på -iv uppförda ablativ, optativ, 
partitiv och vokativ har jag aldrig hört uttalas med upptakt, 
och ej heller Lyttkens-WulfTs Uttalsordbok känner något så- 
dant uttal, åtminstone livad det första och sista af dem be- 
träffar (de båda andra upptagas nämligen icke där). 

e) Andelser med o (dvs. o): 

-o i allo och hallo (se rörande båda Sv. ak:s ordbok 
under allo), . 

~ob i mikrob ^ och (någon gång utan upptakt) nabob ^* *. 

-od i allod, antipod \ episod \ epod ^ katod \ klenod (Jfr 
ty. kleinode och kleinodien trots klei'nod), kommod, kustody 
metod, pagod \ period, rapsod ^ synod ^» ^ och (någon gång 
utan upptakt) vojvod ^ 

* Afvcn uttalad! med «. 

- Enligt Lyttkens-Wulff, Vitalsordbok, alltid med d. 

' Enligt Lyttkens-Wulff. a. st., alltid med o. 



— 375 — 

"Og i demagog ^ pedagog S pirog ^ (väl vanligen med å *). 

-o/ i alveol ^, bensol ^, /lo/, karneol, kapriol S karbol \ 
karriol, kreol^, kupol ^ (möjligen att betrakta som afledt; jfr 
kupa)^ metropol ^ mongol S monopol S nekropol S pistol, stan- 
niol, symbol ^ (vanligen med å), frio/, viol, vitriol ^. 

-o/s/r i katolsk (än med långt, än med kort o). 

-on är först och främst suffixalt i några hundratal ord 
på 'fon såsom allusion, muntration, deklamation, agitation, mo- 
deration o. d. (se V, 345, 362, 365, 457 ff., 479 f.), men äfven 
dessförutom ytterst vanligt, dels i en massa från svensk syn- 
punkt icke afledda ord på -fan såsom accession, acklamation, 
ackuisition, adhesion, ambition, ammunition, auktion, dimension, 
ekvation, eruption m. m. *, dels ock i ett stort antal andra — 
af hvilka många äfven uttalas med a — såsom antimon ^ 
amason S baron, bastion, bataljon, billion, bubon, ciceron \ 
champinjon, citron, cgklon S demon ^* ^ dikotgledon \ dragon, 
dublon, eon, faraon ^ fason, feston ^ fronton *, galjon, galon, 
garnison, histrion, huron \ kalcedon, kalkon, kanon, kanton, 
kapson, kommunion, kompanjon, kujon, kupidon, kvadrillion, 
kvarteron ^, lazzaron S legion, makaron, makron \ melon, mil- 
lion, monokotgledon S monoton ^ mormon \ musseron, myrmi- 



^ Äfven uttaladt med å. 

' Viktor Rydberg rimmar pirog : skog och Leksell upptar ordet under 
både og ocli åg. 

' Om man af rimmen idol : sol hos Levertin och obol-n : sol-n hos 
v. Heidenstam (Dikter s. 182) får sluta till ett uttal i idol, obol, är väl ovisst. 

*■ Sé Leksell, a. st. s. 136 ff., där dock åtskilligt saknas, t. e. bland 
afledda ord immatrikulation, indikation, indiuidualisation, kontinuation, 
materialisation, skansion, bland öfriga antimon, demon, fronton, huron, 
limon, monoton, mgrmidon, terseron (af hvilka sistnämnda visserligen 
alla utom fronton ofta eller oftast uttalas med d). 

' Ltttkbns-Wulpfs Vttalsordbok upptar blott demå'n (jämte då'mon, 
ett uttal som emellertid representerar en något nyanserad betydelse), men 
t. e. Nybom, Snoilsky m. fl. rimma demon : tron. 

^ Äfven uttaladt -ang, 

' Enligt Ltttkens-Wulff blott med d. 



— 376 — 

don S opinion, ozon ', pardon, patron, person, pion, pluton, 
ponton \ postiljon, pultron, ranson, region, religion, reson, scha- 
blon ^» *, sifon ^, skorpion, skvadron, spion, telefon S terseron ^ 
irillion, tyfon ^ union, unison ^» ^, vallon, vibrion, hvartill kom- 
ma ett 30-tal familjenamn sådana som Lemon, Pipon, Tauvon, 

'Op i antilop, etiop. 

-or, suffixalt blott i spanjor (se V, 379), annars i in- 
spektor (jämte inspek^tor i annan betydelse), kastor (vanligen 
med å), kontor, major, rumor, tenor, 

'OS, suffixalt i fransos, studentikos, tuberkulos och, om 
man så vill, i nevros (: nervV)-, annars i apoteos ^ (nästan alltid 
med å, men enligt Lyttkens-WulfF »stundom» äfven med o), 
aprikos *, diagnos *» ^, grandios ^ hypnos S matros, narkos \ 
nekros ^, turkos, virtuos. 

'Ot i abbot ^ (väl oftast utan upptakt), alikvot ^ (äfven 
utan upptakt), galeot, helot, idiot \ kanot, patriot, zelot ^ 

f) Andelser med « (dvs. u): 

-II i hindu, intervju, jalu, kakadu, partout, passepartout, 
ragu, rendez-vous. 

-ub i kerub, 

'Ud i amplitud, latitud, longitud, 

'Ug i centrifug, 

'Uk i laktuk, peruk, 

~ul, suffixalt i cellul, oxidul, annars i klausul, somnambal 
tamul, vestibul, 

-um i post(h)um, volum (vanligen volym ^), 

'Un i bardun, basun, harpan, immun, kapun, kasun^ 



^ Äfven uttaladt med d. 

' Väl vanligen med d, men t. e. v. Heidenstam rimmar ozon : skon> 

■ Enligt Lyttkens-Wulfp blott med o. 

* Leksell upptar visserligen ordet såsom rimmande både med -os och 
'ås, men då h varken Sv. Akademiens ordbok, Lyttkens och Wulff eller jag sjilf 
känner till något uttal med å, får väl detta anses såsom rent individuellt 

'^ Ltttkens-Wulff, a. st., uppta dock i första rummet uttalet med 
-um; Sv. ak:s ordlista däremot anger endast uttalet med -gm. 



— 377 — 

katiun, kommun^ lagun^ lakun, monsun, Neptun S opportun, 
paulun, schamplun, tribun och familjenamnen De Brun, Harpun, 

~ur, dels suffixalt såsom i de V, 370, 472, 480 nämnda 
fallen (skulptur, docentur, koloratur o. d.) samt muskulatur 
och väl äfven krumelur och litteratur, dels ock for öfrigt i 
närmare 50 ord ^ t. e. asur (vacklande), ftgur, filur (ombild- 
ning af fra. filou *), kultur, natur, obskur (vanligen -yr), tam- 
bur, trubadur. 

"Urd i absurd, 

-iirn i koturn, Saturn (föråldrad! för Saturnus). 

'US i burdus, diffus, kardus, karpus, sinkadus, trojadus 
(eller treadus), tungus. 

-uf i absolut, akut, anakolut, attribut, battut (äfven -utt), 
debut (jämte deby), institut, jakut, konvolut, minut, resolut, ser- 
uitut, statut, substitut, syrtut, tribut, volut. Hör drasut hit, 
eller är det inhemskt, uppkommet af dras -j- uti ^ Det träffas 
redan hos Rondeletius i Judas (1614) \ 

-UV i kaluf, om nu detta är lånord, h vilket är osäkert ^ 

g) ändelser med u (dvs. n): 

-ubb i tulubb (äfven -upp), 

-uck i eunuck, feluck, kalmuck, mam(e)luck, 

"Ufs i det vulgära kalufs, väl biform till kaluf. 

"Ukt i akvedukt, produkt, viadukt, 

'Ull i kastrull, patrull, schatull, 

'Uls i impuls. 

-ult i katapult, ockult, tumult. 

* Hos Bellman dock stundom Nep'tun, t. e. i Fr. Ep. 25 »där Neptun 
rår» och »i Neptuns hof». Fr. Ep. 51 »Neptun utur vattubryn» (men Fr. 
Ep. 32 »ja'g är Neptu'n)»). 

' Se Leksell, a. st. s. 166, där dock t. e. statur saknas. 

' Efter lura, se A. Nordfelt i Nyfilologtska sällskapets »Studier i 
modem språkvetenskap» II, 66. Hos Bellman heter det ännu filu (Fr. 
Ep. 67). 

* Se Tamk, Etymol. ordbok, 

' Se Noreem-Meter, Valda stycken, s. 60. 



— 378 — 

'Umf i triumf, 

-umn i alumn, kolumn, 

-umt i transumt. 

-und i korund, sekund, 

-unkt i adjunkt, disjunkt, konjunkt. 

-upp i schalupp, tulupp (jämte ^uhb, se ofvan). 

'Upt i abrupt^ 

'Urg, suffixalt i dramaturg, metallurg, annars i demmg, 
kirurg, liturg, 

-urs i diskurs, exkurs, konkurs, resurs. 

-usj i babusch, kartusch, pampusch, retusch. 

'Usk i mollusk. 

-ii5/ i robust, 

-utt i bankrutt, battutt (jämte -ut, se ofvan), kaputt, redutt. 

h) Andelser med g: 

-y i aveny, deby (jämte -ut), fischy, meny, paraply, par- 
veny, reveny, revy, staty, 

-yd, suffixalt i exaktityd och inkietyd, för öfrigt i alde- 
hyd, attityd, etyd, 

-yf i apokryf, hieroglyf, hippogryf, logogryf, triglyf, 

-y/f i tartyff, 

-yl i asyl, daktyl, etyl, kabyl, kalkyl, kanyl, kapsyl, me- 
tyl, molekyl, pendyl, peristyl, redikyl (föråldradt reti^, vulgärt 
ridi'), rekyl, ridikyl, 

-yll i amaryll, beryll, idyll, klorofyll. 

~ym i anonym, homonym, kostym, parenkym, parfym, 
pseudonym, synonym, volym (äfven -li/n). 

-ymp i olymp, 

-yn i Eufrosyn (jämte Eufro'syne), 

-yp i polyp, 

-yps i apokalyps, 

-yr, dels suffixalt, t. e. polityr, blessyr, tortyr o. d. (se 
V, 361, 370, 467), flottyr, kannelyr, martyr, dels ock annars 
ej sällsynt, t. e. broschyr, chevelyr, dekonfityr, frityr, gipyff 



-- 379 — 

koaffyr, lektyr, mesyr, miniatyr, obskyr (och -ur), papyr, paryr, 
porfyr, satyr, sefyr (vacklande), turnyr, uvertyr, vampyr. 

-ys i analys, elektrolys, konfys. 

-ysj i grabuge (kortspel). 

-ysk i fransysk. 

-ysm i paroxysm. 

-yss i kabyss (jämte -yssa), vulgärt maxyss. 

~yt i baryt, dispyt, neofyt, proselyt, rekryt, troglodyt, zoofyt. 

-ytt i bahytt, 

i) Ändelser med långt å (dvs. a): 

-d i apropå, berså, bigarrå S bordeaux, brylå, byrå ^ (i 
betydelsen 'ämbetsverk eller -lokal'; i betydelsen af en viss 
möbel aldrig med upptakt), curacao ^ depå, en gros, eskimå, 
hallå, heros (nästan alltid uttaladt he'ros, men pl. alltid he^ 
rffer)^ kalikå ^ (vanligen utan upptakt), landa, nivå, paletå, 
propos, ridå, rokoko, ränklå' (vanligen uttaladt -åd, se nedan), 
schakå, tablå, trikå, trymå samt ett dussin familjenamn, t. e. 
Levau, Moreaii. 

'åb i aladåb, garderob, heliofob *. 

-åd i applåd, elektrod, reine-claude (äfven re^nklo, rån klo, 
ränklå) *. 

'åf i apostrof, fdosof, katastrof, teosof 

-dg, suffixalt i mineralog (jfr V, 469 not 1) samt i en 
hop ord på -log såsom bakterio-, egypto-, embryo-, etymo-, fossi- 
Ho-, fysio-, hymno-, ideo-, klimato-, kranio-, myto-, psyko-, sino- 
(till Kina!), socio-- (: social), tekno- (: teknisk), typolog samt 
dessförutom i många andra, från svensk synpunkt icke af- 
ledda ord på -log, såsom analog, biolog, dekalog, dialog, teo- 
log osv. ^ af hvilka de flesta korrespondera med afledda 
abstrakter på -logi' (se V, 468 f.) \ 



^ Uttalas äfveu utan upptakt. 

* Om hithörande ord med alternativt o (dvs. O) se ofvan under e. 
' Se Lekbell, a. st. s. 197. där dock saknas t. e. alkoholog, balneo- 
log, demology fonolog, klimatolog, kraniolog, sociolog, tgpolog. 



— 380 — 

-åk i ekiuåk, epok, reciprok, 

'ål i alkohol (vanligen utan upptakt), banderol, barkarol 
entresol (dessa tre äfven uttalade -å//), fenol, frivol, gondol, 
hyperbol, idol \ konsol (äfven med -åll), Igsol, obol \ stomatol 
symbol, terserol *. 

'åm i ett tjog ord: agronom, anaiom, arom, astronom, 
atom, autonom, axiom, diplom, ekonom, fantom, fysionom, gast- 
ronom, hippodrom, idiom, metronom, palindrom, polynom, 
sym(p)tom, zootom. 

'ån i argon, diakon, epigon, homofon, mikrofon, polyfon, 
polygon, saxofon ^ 

'åp dels i ett dussin ord på -skop, af hvilka några från 
svensk synpunkt afledda såsom elektro-, galvano-, spektroskop, 
andra däremot icke såsom horo-, kalejdo-, mikro-, stereo-, tele- 
skop m. fl. ^, dels dessutom i cyklop, filantrop, heliotrop, me- 
top, misantrop, perikop. 

-år i Aurore, bottfor, efor *, elektrofor, Eleonore, fluor, 
furor (jämte furo^re), kastor (sällan med o), kondor, korri- 
dor, louisdor, matador, metafor, meteor, resår, semafor, sonor, 
sykomor, toreador, trikolor. 

-ård i ackord, kampobord, monokord, rekord. 

-ås i amykos (vanligen amykos), endosmos, exosmos, 
glykos, metamorfos, metempsykos, prognos *. 

-åsj i approche, debauche, eloge, reproche. 

-åt i anekdot, despot, devot, kreosot, tabeldåt (vulgärt 
äfven -då) ^ 

-åv blott i alkov. 

j) Ändelser med kort å (dvs. o): 

-åck i barock, berlock, medok, tarok, vojlock. 

' Jfr s. 375 not 3. 

' Om hithörande ord med alternativt o (dvs. O) se ofvan under e. 
' Se Leksell, a. st. s. 211. 

* Enligt LiTTKENS-WuLFF skall ordet heta éfor, pl. efo'rer. Jag har 
däremot blott hört efå'r, pl. efcVrer. 



— 381 — 

-dy i emploj, konvoj, korderoj, oktroj, 

'åks i heterodox, ortodox, paradox. 

-åkt i dekokt. 

-åll i atoll, banderoll, barkaroll, enlresol, konsol (dessa 
fyra åfven med -ål), kontroll, parasoll, Parbrikoll, paroll pro- 
tokoll, risolL 

-ålt i arkivolt, revolt. 

-åmb i aplomb (åfven uttaladt aplångb), hekatomb, ka- 
takomb. 

-åmp i klysopomp, psykopomp. 

-ånd se -ångd nedan. 

-ång, suffixalt på sin höjd linong, salong, annars i ett 
40-tal ord, t. e. balkong, ballong, buljong, diftong, kupong 
osv. S af hvilka dock några vackla såsom följetong, kotiljong, 
medaljong, paviljong, samt i ett tjog familjenamn såsom Che- 
non, Feron o. d. 

'ångb i plomb (jfr ofvan under ~åmb). 

-ångd i demimond, plafond, sekond, vagabond, alla åfven, 
om ock mindre ofta, uttalade med -ånd. 

-ångs i annons, renons. 

"ångsj i allonge. 

-ångt i remont (äfven -ånt), vicomte (stundom -åmt). 

-ånj i bourgogne, eaudecologne. 

-ånn i kolonn, kreton (äfven -ång). 

-ånt i arkont, diskont, horisont, kameleont, mastodont, 
remont (äfven -ång t). 

-åpp i galopp, salopp. 

-åps i kalops. 

-årb i teorb. 

-årf i amorf homomorf, isomorf polgmorf. 

-årm i enorm, kloroform, reform, uniform. 

-års i parforce. 



^ Se Lbksell, a. st. s. 208, där dock t. e. abandon, kahong{er), mo- 
noflong, pantalong{er) saknas. 



— 382 — 

--årt i abort, apport, eskort, export, import, kohort, rap- 
port, retort, support (på svarfstol), transport. 

-åsj i galosch, 

-åsk i kiosk. 

-åsm i makrokosm, mikrokosm. 

-åss i albatross, kaross, koloss, papyross, profoss. 

-åst i bibliognost, farmakognost, geognost, kompost, ripost, 
starost. 

-ått, sufiixalt på sin höjd i Charlotte (jfr Charles) och 
kapott (jfr kappa), annars i bergamott, bigott, donquijote (vack- 
lande), fagott, gauott, hottentott (vacklande), Hiigenott, kalott, 
kamlott, karott, kaskelott, kokött, komplott, kompott, muskot 
(vaiyigen utan upptakt), papiljott (vacklande), polgglott, re- 
dingote (vacklande), sansculotte, schavott. 

k) Andelser med d (dvs. cp och a): 

-a i distrå (sällan -ätt), essay, exprés, portmonnä (van- 
ligen -ne), relä. 

'äck i alagreck, avec, putsväck, schebeck. 

-äff i relief. 

'äg i varäg (jämte varja'g och vä'ring). 

-äjj i jockej, kolifej, konterfej, lakej, pastej, plebej, timotej 
och ett tjog familjenamn, t. e. Murray, Domeij. 

-äjsk i arameisk, europeisk, hebreisk, alla äfven uttalade 
-('isk (det sistnämnda dock enligt Lyttkens- Wulff hebrå'isk 
trots hebré ock det förstnämnda enligt Sv. ak:s ordbok alter- 
nativt aramä'isk). 

-äks i annex, cirkumflex, katalex, komplex, konvex, per- 
plex, reflex. 

-äkst i kontext, pretext. 

-äkt i affekt, arkitekt, aspekt, defekt, dialekt, direkt, effekt, 
insekt (vacklande), kollekt, konfekt, korrekt, objekt, perfekt 
(adj., ej subst.), prefekt, projekt, prospekt, respekt, subjekt. 

-d/, suffixalt i ceremoniel (äfven -d//). klientel, kuratel 
(dessa båda väl oftare med -el), materiel (äfven -d//), annars 



— 383 — 

i Adéle, ideel (vanligen uttaladt -åll och skrifvet -ell), kapital^ 
reel (vulgärt rejäl: i annan betydelse vanligen reelU dvs. -d//). 

-d// i apparelj, butelj, konselj, nonparelj, orselj (färgämne), 
reuelj. 

'äll, en af våra allra vanligaste ändelser, som först och 
främst råkas i inemot 500 familjenamn (se V, 432), t. e. 
Fryxell, Munktell, Nobel o. d., vidare såsom suffix med ge- 
netisk betydelse i ett 50-tal adjektiver (se V, § 66, I, A, 2), 
t. e. ceremoniell (jfr substantivet, som vacklar mellan -d/ och 
-d//, se ofvan under -d/), formell, ideell (sällan -d/, se ofvan), 
materiell (jfr substantivet med -ål eller -d//), nationell osv., 
men äfven dess förutom i en massa ord. t. e. aktuell, akva-- 
rell, bagatell, duell, reell (i viss betydelse vacklande mellan 
-d/ och -all, se ofvan under -d/) m. m. ^ 

-dfe/r i spetålsk (vacklande). 

^åm, suffixalt i filosofem och telefem (se V, 369); dess- 
utom i anatem (oftare -tema och då alltid med e-ljud), fto- 
hem, diadem, emblem, eksem, extrem, poem, problem, system, 
tantiem, teorem, trirem, ödem, som alla kunna alternativt, ehuru 
väl mindre ofta, uttalas med -e/n. 

-ån i domån, fontän, hellen (dvs. helan; därjämte hälen 
såsom enligt Lyttkens-WulfT uteslutande), karantän, migrän, 
mondän, morän, suverän. 

-änd, suffixalt i addend, dividend, promovend, recipiend, 
subtrahend och, om man så vill, minuend (jfr min-ska); dess- 
utom blott i legend, 

'äng i bassäng, bombasäng (vacklande; äfven bombasUn), 
doyen, gamäng, gobeläng, gradäng, mannekäng (vacklande), 
marokång (vacklande), maräng, poäng, refräng, satäng (jämte 
satin), schagräng, terräng, veläng samt ett tjog familjenamn, 
t. e. Bouveng, Gauffin, Troéng. 



^ Se Leksell, a. st. s. 237, där dock saknas t. e. bakterieU, hrunell,. 
yradueU, judicieU, kontraversieU, oppositionell, processuell, redaktionell. 



— 384 — 

-ann i antenn, aienienn, /ra/c/in(peppar), perenn, per» 
sienn, solenn, tyrolienn. 

"änSj dels suffixalt, t. e. korrespondens S kvittens (se V, 
369), divergens, kongruens o. d. (se V, 479), fosforescens, kon- 
ferens, konkurrens \ magnificens S dels ock för öfrigt mycket 
vanligt, t. e. amanuens, audiens, differens^, dispens^ (vanligen 
-ängs), essens ^, kadens * (vanligen -ängs), kvintessens \ residens, 
skräpens, tendens m. m. * 

-änsk i italiensk (än med kort, än med långt ä). 

-ånt, suffixalt i en mängd fall såsom abonnent, regent, 
intressent, supplement o. d. (se V, 335, 344 f., 352, 362) samt 
adjektiver med attribuerande betydelse såsom divergent, kon- 
gruent o. d. (se V, § 66, I, A, 1); äfven dessutom i en massa 
ord, t. e. accent, argument, cement, dokument, element osv. * 

'äpt i accept, adept, koncept, recept, 

-år, suffixalt i en mängd fall såsom motionär, missionär, 
millionär, reaktionär o. d. (se V, 336, 345 f., 353, 357) samt 
i en hop adjektiver af öfvervägande genetisk betydelse såsom 
disciplinär, doktrinär, familjär o. d. (se V, § 66, I, A, 2); 
dessutom i en hop andra ord, t. e. affär, artär, bantlär (vack- 
lande), chimär, dessert (äfven, ehuru sällan, uttaladt -ärt med 
kort d), kansler (vacklande), konsert (äfven -ärt med kort å, 
så alltid i politisk betydelse), kuvert (äfven -ärt med kort d, 
i synnerhet i betydelsen 'brefomslag*), spaljer (äfven -é) osv.* 
samt i drygt ett dussin familjenamn, t. e. De Geer, Lambére. 



' Uttalas äfven med -ängs. 

' Se Leksell, a. st. s. 251, där dock t. e. assu/ens (bistånd; }(v assi- 
stans läneinrättning; båda sammanfallande i det alternativa uttalet assi- 
stängs, som dock är vida vanligare i fråga om det sednare ordet; i Sv. ak:s 
ordbok skiljas emellertid icke dessa båda ord från hvarandra), intens, vi- 
rulens saknas. 

■ Se Leksell, a. st. s. 253 f., där dock t. c. komponent, remittent 
saknas. 

^ Se Leksell, a. st. s. 257, där dock saknas t. e. diktionår, epistolår, 
humanitär, konsulär, polär och de vacklande portnär, tullnån 



— 385 — 

Vacklande, men numera vanligen utan upptakt äro alla de 
från tyskan lånade på ~(é)när ^ såsom borgenär, falkenär^ gäl-- 
denår, konstnär, portnär, resenär, skuldenär, tullnär, 

'ärb i proverb, syperb. 

-ärm i isoterm. 

~ärn, suffixalt väl blott i kuintern, modern, sextern; an- 
nars i cistern, kasern, kuatern, lucern, subaltern, tavern samt 
något enda familjenamn såsom Matérn. 

-ärpt i excerpt. 

^ärr i parterr. 

"års i kommers, kontrovers, peruers, revers, travers. 

"ärt (med långt d), suffixalt i reformert. 

"ärt (med kort d) i dessert *, expert, konsert *, kuvert *, 
offert, det vacklande skonert och familjenamnet Biesert. 

"ärv i konserv, reserv. 

"äs, suffixalt blott i fadäs (: fadd), annars i angläs, fran- 
säs, majonnäs, marseljäs, polonäs, portschäs, potkäs (äfven -es). 

"äsj, suffixalt blott i det vulgära pigesch, annars i ba- 
rege. De Besche, depesch, kalesch, kartesch, kortege, manege, af 
hvilka åtminstone de två sistnämnda någon gång höras ut- 
talade med e-ljud. 

"äsk, suflixalt i arabesk (enligt Sv. ak:s ordbok äfven — 
»stundom» — uttaladt med c-ljud), barbaresk, humoresk, roma- 
nesk, soldatesk, för öfrigt i burlesk, chevaleresk, grotesk, pittoresk. 

'äss, suffixalt I ackuratess, delikatess, finess, gentiljess, neg" 
ress, nobless, sekretess (jfr V, 321, 352, 480) samt dessutom 
i abscess, adress, cypress, excess, express, grossess, ingress, ka- 
ress, kompress, kongress, mätress, process, recess, regress, Schul" 
thess (familjenamn), tscherkess. 

"äst i anapest, arrest, asbest (vacklande; enligt Sv. ak:s 
ordbok äfven — »stundom» — uttaladt med e-ljud), attest. 



^ Se vidare Ta mm. Om tyska åndelser, s. 36. 

' Äfveu uttaladt -år (se of\'an). 

Noreen. Vårt Språk, Bd II. 25 



— 386 — 

manifest, modest, molest (väl väsentligen föråldradt), pa- 
limpsest, protest. 

'åt i klenat (sällan -äte, i båda fallen vacklande; lån 
från mhty. kleinut, -e/, -:/, -oete, som väl haft upptakt att 
döma af det etymologiskt identiska nhty. kleino'de, -odien), 
majeståt, tåtatåt. 

'ått, ej sällsynt som suffix, t. e. i de V, 321, 352, 361, 
386 nämnda fallen (Henriett, blankett, lornjett, historiett o. d.), 
i adjektiverna brunett, violett och dopnamnen Annett, Jeanett, 
Juliett, Lisett, Minett (till Anna osv.); annars synnerligen van- 
ligt, t. e. amulett, assiett, bajonett, bufett (vanligen byfé), di- 
strått (vanligen distrå), etikett osv.^ samt i ett 30-tal familje- 
namn såsom Bennet, Coget, Hubinette, Javette, Pouseite. 

-ävk i pentateuk. 

-åvt i farmaceut, hermeneut, terapeut. 

1) Andelser med ö (dvs. 0, e, e och t): 

-ö i adjö, miljö, nevö. 

•öd i tragöd. 

-ölj i fåtölj, portfölj. 

'öng i vingtun (kortspelet). 

-ör, synnerligen ofta suffixalt, t. e. i annonsör, frisör, 
medaljör, transportör (se V, 336, 340, 353, 362), primör, longön 
äfven dessförutom mycket vanligt, t. e. amatör, auditör, dMSÖr, 
exteriör, favör, honnör, humör, ingeniör, portör osv. ^ samt 
några familjenamn såsom Martelleur, Minor, Vasseur o. d. 

-ös, mycket ofta suffixalt, t. e. dansös, massös o. d. (se 
V, 321, 340) samt de talrika adjektiverna med attribuerande, 
mindre ofta genetisk betydelse, t. e. ceremoniös, melodiös, 
skandalös, nervös, fabulös osv. (se V, jä 66, I, A, 1 och 2); 

^ Se Leksell, a. st. s. 271 f., där dock mycket saknas, t. e. amurett, 
Andreeti, Annett, gasett, Henriett, Jacquett, Jeanett, Julieti, kolonnett, Lisett. 

' Se Lkksell, a. st. s. 285, där dock bland suffi.\anedda mycket sak- 
nas, t. e. annonsör, ciselör, galvanisör, lektor, plantor, porträttör, raljör, 
retuschör. 



— 387 — 

äfven dessförutom rätt vanligt, t. e, chartreuse, famös, generös, 
ingeniös, kontagiös, kopiös, kurjös m. m. * 

'öt I emot, musköt (äfven med -ött). 

2. Tvåstafviga ändelser. Hit höra alltså ord med 
helstark penultima. Jag ordnar dessa liksom de enstafviga 
efter begynnelsesonanten: 

a) Ändelser med ä: 

-a^bel, ofta suffixalt i möjlighetsparticipier såsom accep- 
tabel, presentabel, mindre ofta i attribuerande adjektiver såsom 
komfortabel, riskabel (se V, § 66, I, B, 1, resp. A, 1); äfven 
dessutom stundom förekommande, t. e. inkunabel, konnetabel, 
parabel, vokabel ^ 

'a'ber i kandelaber. 

-abisk i syllabisk. 

-a'bra i abrakadabra. 

-a^da i armada, pomada. 

-åder i eskader, karlsbader, marienbader. 

-a^di i familjenamnen Båckstadi, Conradi, Torpadie, 

'a'do i eldorado, mikado, tornado, 

-äger i podager. 

-a^isk, suffixalt i algebraisk, mosaisk, prosaisk, trokaisk; 
annars i alkaisk, arkaisk. 

'a'kan i det vacklande scharlakan. 

-a^kel i mirakel, orakel, spektakel, tabernakel. 

-åker i fiaker. 

-a^la i marsala (vacklande). 

-a'le i manuale (vanligen -al), pekorale (oftare -al), re- 
gale, saltomortale (äfven -al). 

^ Se Lrkbbll, a. st. s. 289, där dock många, i synnerhet suffixaf- 
ledda, ord saknas, t. c. brodös, deliciös, dubiös, fibrös, kreiinös, medika- 
menlös, pastös, plörös, reluschös, 8vin{i)ös. 

^ Se vidare Leksell, a. st. s. 1 f., där dock ett tjog ord saknas, t. e. 
a/fabel, agreabel, applikabel, deklinabel, diskutabel, disputabeU durabel, exek- 
rabel, irritabel, kassabel, komparabel, konvenabel, palpabel, realisabel, re- 
kommendabel, reparabel, iolerabel. 



— 388 — 

-a7i i alkali. 

-a7is, suffixalt i konditionalis, konsistorialis, annars i di- 
gitalis. Vitalis och de väl oftast utan upptakt uttalade dualis, 
pluralis (jämte dual, plural). 

-a'lisk, ofta suffixalt i adjektiver med genetisk betydelse, 
t. e. fysikalisk, lexikalisk, orientalisk o. d. (se V, § 66, I, A, 2); 
annars i jovialisk, martialisk, tantalisk. 

-a^ma i cyklorama, diorama, kosmorama, panorama, 
proklama. 

-a^men (eller -a'men), suffixalt i diktamen, komplettamen, 
tentamen, för öfrigt i cyklamen, examen, gravamen. 

'a'misk i balsamisk, dynamisk, keramisk. 

-a^na, ofta suffixalt, nämligen dels i den talrikt repre- 
senterade typen bellmaniana, tessiniana (se V, 370), dels i en 
hop kvinnliga dopnamn såsom Georgiana, Juliana, Mariana, 
Oliviana, Ottiliana, Viviana; för öfrigt i Diana, fatamorgana, 
nirvana. 

'a'ni i några familjenamn, t. e. Ambrosiani, Schucani, 
Stephani. 

'a'nisk i botanisk, galvanisk, mekanisk, satanisk. 

-a*/io i guano, piano. 

-anum i arkanum. 

•-a'pel i konstapel. 

'a'po i dakapo. 

-a^ra i Barbara, Oskara, tiara (jämte tiar). 

-a'ri i alpari, februari, januari. 

-a'ris i apollinaris och suffixalt i skolaris. 

-a risk, suffixalt i en mängd adjektiver af öfvervägande 
genetisk betydelse (se V, § 66, I, A, 2 och jfr 1), t. e. exemp- 
larisk, fragmentarisk, kalendarisk, oskarisk, summarisk o. d.; 
dessutom i några få ord såsom kulinarisk, lunarisk, solidarisk, 
statuarisk. 

-a sa i paschasa (vulgärt eller kanske snarare dialektalt; 
ombildning af passage). 



— 389 — 

-asisk i afasisk, kaukasisk. 

-a7a i Agata, aspirata, Beata, ordinata, ragata, Renata, 
oulgata. 

-a^tan i Leviatan. 

-a* ter i arkiater, psykiater, teater (och teater; så i mitt 
uttal). 

'a'tes i Akates. 

-aVim i grassatim. 

-a'/is (eller -a7is) i potatis, trinitatis. 

-attisk, ofta sufiixalt i adjektiver med genetisk, mera 
sällan atlribuerande betydelse (se V, § 66, I, A, 2, resp. 1), 
t. e. axiomatisk, dogmatisk, dramatisk, hanseatisk; af ven dess- 
utom ej sällsynt, t. e. erratisk, fanatisk, kromatisk, morgana- 
tisk, pneumatisk, pragmatisk, reumatisk o. d. ^ 

-a to i några musiktermer såsom agitato, animato, ap- 
passionato, tegato, pizzikato, stackato. 

-a^tor, ofta suffixalt såsom i examinator, reformator, ar- 
rendator, registrator, separator o. d. (se V, 336, 341, 360), 
annars i alligator, ekvator, eleuator, gladiator, imperator, ku- 
rator, radiator, testator, translator och några till ^ 

-a^tra i det vacklande kalfatra, 

-a'tum, suffixalt i deriuatum, annars i ultimatum. 

-a tur, suffixalt i approbatur, improbatur, annars i de- 
leatur, imprimatur, laudatur. 

-a'tus i Donatus, hiatus. 

-aus i Nikolaus, Olaus och det vacklande Stanislaus. 

-a'ver i kadaver, palaver. 

b) Ändelser med ä: 

-acka i alpacka, gummilacka, men jämte -acka i de 
vacklande almanacka, kakerlacka. 

-ad kel i tenakel, tentakel. 

-acker i massaker, simulaker. 

' Se Lbkbell, a. st. s. .')6. 



— 390 — 

-afa(s) i Esaja(s), 

-af er i tokajer, 

'ak'tisk, sufflxalt i hgpotaktisk, parataktisk, profylaktisk 
syntaktisk, annars i didaktisk. 

-ak^tor i kalfaktor, refraktor. 

-af disk i heraldisk. 

-aVja i det vacklande rappakalja (oftast utan upptakt). 

-arje i kanalje, men jämte -a/y> i konvalje (så i mitt 
uttal, men enligt Lyttkens-Wulff uteslutande med akut). 

-aVles jämte -atles i inalles. 

-afli i familjenamnet Cavalli. 

-altisk i peristaltisk. 

-an da, sufflxalt i propaganda och de plurala emendanda, 
memoranda (sällan äfven i sg. memorandum), observanda, 
prestanda; dessutom i Amanda, jakaranda, veranda. 

-änder i Alexander, kalander, koriander, meander, ole- 
ander, palander, salamander samt öfver 400 familjenamn så- 
som Hagander, Molander, Sernander o. d. (se V, 432 f.). 

-an'do i kommando och musiktermerna glissando, kan- 
tando, parlando, recitando, ritardando, sforzando, tremolando, 
dessa sednare dock lika ofta eller oftare med -a'ndo. 

-an'gel i de vacklande rektangel, triangel. 

-anje i kastanje (jämte kastanj). 

-an ka i Bianka. 

-an na i alkanna, Havanna, hosianna, Johanna, Susanna. 

-an'nes i Johannes. 

-an'te i alikante, andante, posterestante, de båda sista 
äfven -an^te (och det sista äfven -ang't). 

-antel i taranteL 

-an ten (-antisk) i Atlanten (atlantisk). 

-ap^pa i jalappa. 

-arber i rabarber. 

-ar' g o i embargo. 

-ar'mlig i erbarmlig. 



— 391 — 

'ar'pus i Polgkarpus. 

-as'ko i fiasko. 

'as'ma i miasma (äfven -as'ma), protoplasma, 

-as'sa i kalebassa (jämte -ass). 

-assar i antimakassar. 

-asso i inkasso, pajazzo (oftare utialadt -atso), 

-as ter i alabaster^ kanaster (vanligen knaster), kaiaster 
(stundom kadaster), plaster^ pilaster. 

'a'stisk i ecklesiastisk, elastisk. 

-af ta i paramatta, regatta. 

-aftisk i grammatisk. 

c) Andelser med e: 

-e'a, suffixalt i Bertea, Petrea, annars i altea, Althea, 
Andrea, azalea, Dorotea, dulcinea, linnea, Linnea, spirea. 

-e^as i Andreas. 

-e'ber i celeber, kubeher. 

-e'da i reseda. 

'e'del i persedel (af mlty. parcel, se III, 30). 

-e'der i kateder och de matematiska termerna dodekaeder, 
hexaeder, ikosaeder, oktaeder, polgeder, tetraeder. 

'e'do i torpedo. 

-ega i bodega, kollega. 

-e*gro i allegro. 

'e'isk, sufFixalt i en del adjektiver med genetisk bety- 
delse, t. e. epikureisk, kanaaneisk, pgtagoreisk (se V, § 66, I, 
A. 2). 

-c7a i Pamela. 

-e'li i ett dussin familjenamn, t. e. Daneli, Michaéli, Sundéli. 

-erna i anatema (och -em), Naema. 

-e^misk i t. e. endemisk, polemisk. 

-e^na, suffixalt i majsena, annars i arena, dracena, He- 
lena (vacklande), hyena (äfven -äna), Magdalena, Malena, 
Serena, uerbena. 

-e^ne i notahene. 



— 392 — 

'e'ni i något enda familjenamn såsom OlsénL 

-e^ra, väl vår allra vanligaste hufvudaccentuerade än- 
delse, som förekommer i åtskilligt of ver tusen infinitiver, dels 
afledda, t. e. disputera, halfvera, hundsoottera osv., dels andra, 
t. e. addera, arkebusera, barbera osv. ^ Dessutom träffas denna 
ändelse blott i det väsentligen främmande primavera samt väx- 
lande med -eVa i madera och skorzonera, 

-e'rad förekommer, frånsedt afledningar på -d af de 
nyssnämnda orden på -era, dels såsom sufiix i mustascherad, 
plgmascherad, rutinerad, tigrerad, dels stundom annars såsom 
i distingerad, exalterad, federerad, kuperad (ej afledning af 
kupera), situerad, verserad, vertebrerad. 

-eVc i miserere, 

-e^ring träffas, frånsedt afledningar på -ing af ord på 
-era, i bastingering, blindering, vargering. 

-e'risk, någon gång suffixalt såsom i generisk (: genus), 
sekterisk, annars i t. e. esoterisk, exoterisk, kolerisk, venerisk. 

-e^rlig, dels suffixalt i kruserlig, sakramenterlig, dels för 
öfrigt i pusserlig, reputerlig, 

-e^rus i drygt ett tjog familjenamn, t. e. Floderus, Hjel- 
meras (se V, 434). 

-e^sa i Teresa. 

-e'sisk, suffixalt i adjektiver med genetisk betydelse, i e. 
maltesisk, milanesisk, piemontesisk o. d. (se V, § 66, I, A, 2); 
dessutom väl blott i artesisk (ursprungligen 'från Artois ). 

-cVa i Agneta och Marg{a)reta, men -e7a i det numera 
dock vanligen utan upptakt uttalade arbeta (jfr s. 358 ofvan)^ 

-e^ter i de talrika orden på -meter, som någon gång kan 
fattas som ett svenskt suffix (med betydelsen *mätare'), t. e. 
elektrometer, galvanometer, gasometer, men vanligen icke, t. e. 
areo-, baro-, foto-, geo-, hygro-, krono-, mano-, mikro-, peri- 



' Se Leksell, a. st. s. 72 flf. 

' Jfr fhty. arabeVtön (jämte a! rabeitön, hvaraf nyty. a'rbeiten) hos 
Otfrid. 



— 393 — 

meter. I diameter, hexameter och pentameter användes oftare 
uttalat -a^meter än -ameter. 

-etisky suffixalt i dietetisk, patetisk, teoretisk, annars i 
asgndetisk, fonetisk, genetisk, lieretisk, hermetisk, onomatopoetisk, 
polgsgndetisk. 

'é^tur i videtur. 

-e^tus i Agapetus. 

'é^um (växlande med -e^um, jfr ofvan s. 239), suffixalt 
i jubileum, annars i ateneum (som ej längre kännes som af- 
ledt i förhållande till Aten), Igceum, mausoleum, museum, 
tedeum. 

'e'us i Amadeus, Matteus, Timoteus (jämte Timo*teus) samt 
i ett 60-tal familjenamn såsom Fåhrceus, Perséus, Zethreus 
(se V, 435). 

-euer i genever (äfven uttaladt med -åver), 

d) Andelser med i: 

-fa, suffixalt i profetia, annars i Jeremia(s), kopia, lita- 
nia, Lucia, Maria, osteria, salvia (ofta utan upptakt), Sofia, 
Thalia. 

'tas i Elias, Esaias (oftast Esajas), gallimatias, Josias, 
Jeremia(s), Mattias, Messias, Sakarias, Tobias, 

'fbel, suffixalt i disponibel, konvertibel, annars i horribel, 
karibel^ (vulgärt; dialektiskt karnibel, väl genom infljrtande 
från kannibal), mandibel, penibel, plausibel, sensibel, visibeL 

-{ber i kaliber (och kariber, hvarom se noten nedan). 

'ic'ka i det vacklande boricka. 

'ic'kel, suffixalt i konventikel, annars i artikel, aurikel, 
fascikel, follikel, matrikel, partikel, perpendikel, testikel, vehikel, 
ventrikel. 

-Cda i Aida, Alida, Armida, Elfrida, El(l)ida. 

'ido i Guido, kupido. 



^ Från spanskans caribal (yngi-e canibal, hvaraf vårt kannibal) = 
caribe (hvaraf det hos Wenström-Jeurlhig upptagna kariber), dvs. karaib 
(fra. caraibe). 



- 394 — 

'let, suffixalt i åtskilliga geografiska namn såsom Ber- 
beriet, Lombardiet (vacklande), Mandsjuriet, Mongoliet, Turkiet, 
Valackiet. 

-{ka (frånsedt namn af typen Erfka, hvarom se nedan 
s. 408) i predika ^ 

'i k' tis k i apodiktisk. 

'ikua i antikva. 

'itda se ofvan s. 350. 

-z7i i familjenamnet Troili, 

'ilja i de vacklande bresilja och persilja. 

-itla i gerilla, gorilla, Kamilla, kamarilla, Manilla, man- 
zanilla, postilla, 

-Cna, suffixalt i ett 40-tal kvinnonamn (se V, 320), t. e. 
Adolfina, Albertina, Rosina och om man så vill Karolina (jämte 
Karlina) och Kristina; för öfrigt i Adelina, ballerina, Evelina, 
Katarina, kavatina, Malvina, messalina, okarina, platina (vack- 
lande), Regina, Sabina, 

-in^da i Belinda, Dalinda ^, Teodolinda. 

'in'de i familjenamnen Englinde, Krumlinde, 

-in der i cylinder samt öfver 30 familjenamn såsom No- 
rinder, Bolinder, Vallinder (se V, 437). 

'{ner, suflixalt i några få folknamn såsom dalmatiner, 
levantiner (se V, 376). 

-in'go i flamingo (stundom utan upptakt). 

-tni i ett dussin familjenamn, t. e. Collini, Petrini (se 
V, 422 f., 436 f.). 

-fnisk, suffixalt i appollinisk och kristallinisk, annars i 
sangvinisk. 

-in^na förekommer blott suffixalt, men då i åtskilligt 
öfver ett hundratal femininbildningar, t. e. gudinna, väninna, 
ägarinna, biskopinna, friherrinna o, d. (se V, 318 f., 322 f.). 

^ UppUikten beror väl på sammanblandning af det lat. prcedtco, -are 
— hvarifrån ty. prédigen och da. prceke — med det lat. prcedtco^ -tre. 
* Förkortadt af Teodolinda? 



Från afledningar på -inna af sammansatta ord, t. e. friherr^ 
inna, statsråd-inna, skollårar-inna, måste noga skiljas sam- 
mansättningar med på -inna afledda ord, t. e. sång-gudinna, 
små^ barns-skollärarinna, hvilka icke höra hit, eftersom de icke 
äro några bildningar medelst -in^na af något sånggud eller 
småbarnsskollårare, utan stå i full öfverensstämmelse med 
den vanliga principen för sammansatta ord accentuering (jfr 
gods-magasin trots magasVn o. d.). Någon gång händer det 
emellertid, att ord som ursprungligen tillhöra den förstnämnda 
gruppen kunna genom inflytande från den andra gruppens 
ord komma att alternativt, ehuru jämförelsevis sällan, ut- 
talas i öfverensstämmelse med denna sednare typ, alltså t. e. 
fö^reståndarinnay bor'gmästarinna, ö'fverhofjågmåstarinna o. d. 
i stället för det normala föreståndarinna osv.; dvs. de uttalas 
som om de vore sammansättningar med ett ståndarinna osv. 
Ord, som otvunget kunna uppfattas på båda sätten och förmod- 
ligen äfven på båda de nämnda sätten uppstått, ha naturligtvis 
allmänneligen dubbelt uttal, t. e. skgddsgud-in^na af skydds- 
gud, men skyd'ds-gudinna af gudinna ^ — Ändeisen -in^na 
är en försvenskning af det medellågtyska -inne, nyhögtyska 
-in *, som visserligen nu är trycksvagt, men fordom liksom 
ännu i nederländskan varit hufvudaccentueradt, såsom fram- 
går dels af den äldre stafningen med -n/? (furstinn o. d. '), 
dels af rim sådana som de ännu hos Goethe vanliga sinn : 
kaiserin, gewinnen : sunderinnen o. d. * 

-ino, suffixalt i andantino, pianino, annars i albino, ka- 
sino, merino och några få familjenamn såsom Clarino, Marino. 

^ Hithörande förhållanden äro sålunda efter min mening icke riktigt 
tolkade hos Kock, Språkhist. unders, om sv. akcent II, 57 (riktigare, men 
€j fullt ut II, 233). 

' Jfr äldre nysv. mördarinn, herdarinn o. d., se V, 318 not 2. 

• Se Sandkrs, Abriss der deutschen Silbenmessung, s. 7; jfr ock Kock, 
a. st. II, 327 not 2. 

* Se Sanders, a. st. s. 106. Jfr ock Tamm, Om tyska ändelser, s. 30 
(oriktigt däremot Kock, a. st. I, 73 f., men korrigeradt efter Tamms fram- 
ställning II, 237). 



— 396 - 

'in'ta i akvatinta (jämte -int). 
'Cnum i supinum, 
'in'si i familjenamnet AlvinzL 
'{on i Orion, 
-ip^pa i Filippa^ xantippa, 
'ip'pel i discipeU multipel, 
'tra i Elvira. 
'Vri i harakiri. 

-fsa i Elisa, Lovisa och de vacklande avisa (eller -tsa), 
rädisa. 

'Cse i Beatrice (jämte -is), Berenice. 

'isi i ett par familjenamn såsom He(i)nrici. 

'is'ka blott suffixalt i Fransiska. 

'Vso i aviso. 

-Csor i divisor, provisor, revisor. 

'is'sa, dels suHixalt såsom i abbedissa, poetissa, profetissa 

0. d. (se V, 321), dels för öfrigt i abskissa, fernissa (vack- 
lande), mantissa, Rikissa. 

'is^se i recepisse. 

-iV/e/ i epistel. 

'is'ter i filister, kanister, komminister^ magister, minister^ 
register, tornister. 

'istisk, ofta suffixalt i adjektiver med genetisk betydelse, 
t. e. interimistisk, karakteristisk, faunistisk o. d. (se V, 8 66, 

1, A, 2); för öfrigt väl blott i heuristisk. 

'is tor i polyhistor. 

't ta, suffixalt i An{n)ita, Juanita, Rosita: dessutom i 
rekvisita. 

-rtis i meningitis, rakitis o. d. medicinska termer. 

~i'tisk (frånsedt de talrika afledningarna på -isk af ord 
på -it), dels suffixalt såsom i jafetitisk, islamitisk, syfilitisk, dels 
för öfrigt i mefitisk, politisk. 

'ftor i inkvisitor, konditor. 

-ifta i Birgitta (Brigitta). 



— 397 - 

^iftel i kapitel, 

"iive i de vacklande inklusive och respektive. 

'Cvum i gerundivum. 

'ivus i det vacklande daiivus (jämte dativ). 

c) Andelser med o: 

~o'ber i cinnober, oktober, 

'o'bi i familjenamnet Jacobi, 

'0'disk^ suffixalt i spasmodisk. 

'O^ka i tapioka (jämte -åc^ka), 

-okas i det vacklande liokuspokus, 

-o7is/r i apostolisk, bukolisk, eolisk. 

-o'na i matrona. 

'Onens i deponens, 

"^ni i ett par familjenamn såsom Antoni, 

'O^nis i adonis, 

'onisky suffixalt i arkitektonisk, för öfrigt t. e. i eufonisk, 
lakonisk, makaronisk, sardonisk, 

-o'niis i patronus, 

'O^ra i humaniora samt de alternativt, ehuru mindre 
ofta, med å-ljud uttalade Aurora, Eleonora, kakadora, Leo- 
nora, Pandor a, 

-oVi i aposteriori och apriori, 

'o'risk, dels suflixalt såsom i advokatorisk, ambulatorisk, 
obligatorisk o. d. (jfr V, § 66, I, A, 2), dels ej sällan annars, 
t. e. accessorisk, ackusatorisk, assertorisk, divinatorisk, halluci- 
natorisk, illusorisk, kontradiktorisk, kursorisk, notorisk, perem- 
iorisk, provisorisk, versiflkatorisk. 

^o'rum i dekorum samt de kökslatinska bassalorum, ka- 
kalorum, kolorum. 

-o^sa, dels suffixalt såsom i cellulosa, spirituösa, svinosa 
(jfr V, 353), dels annars som i kuriosa (pl.; någon gång äfven 
i sg. kuriosum), mimosa, nebulösa, pretiosa (pl.)* 

-o'sus i studiosus. 



— 398 — 

-o'tisk, suffixalt i erotisk, kaotisk (: eros, kaos), annars i 
exotisk. 

-o^tor i promotor. 
'0'tum i faktotum, 
'0*vis i ansjovis. 

f) Andelser med it: 
'Uan i donjuan. 

"U^na i Fortuna, fortuna (spel), Iduna (latinisering af 
det fornisländska Idun). 

-iirlig, suffixalt i finurlig (ombildning af fin eder figurlig, 
naturlig o. d.) ^ 

"U^rum i futurum. 

'U'sa i hypotenusa, madusa (vulgärt), medusa. 

-u'ta i valuta och det vacklande kajuta (äfven -utta). 

-u'tor i exekutor. 

g) Ändelser med /7: 
'Uc^ka 1 cachucha (dansen). 
'uffel i det vulgära maruffel. 

-unda i Adelgunda, Kunigunda, Rosamunda, rotunda, 
sekunda. 

-under i burgunder. 

'Un'kel i karbunkel, ranunkel. 

-uppel i kvadrupeL 

'Urka i masurka. 

-US kel i majuskel, minuskel. 

-US ter i baluster, illuster, liguster. 

-US ti i augusti. 

-ufta i gummigutta, kajuta (äfven -nta, se ofvan under f). 

h) Ändelser med g: 

Hit höra endast enstaka fall sådana som harp-y'(j)a, 
am-y'kos (jämte -as), sib-ytla, as-ynja (hvarför med upptakt, 

* Se NOREEN, Svenska ctymologier^ s. 18. 



— 399 — 

då ordet är lån från det fornisländska åsynia^), paneg-y'risk^ 
pap-y^rus, kab-ys^sa (jämte -yss), presb'y'ter, paral-y^tisk. 

i) Ändelser med långt å: 

Hit höra äfvenledes endast enstaka fall såsom her-oisk^ 
gorgonz-ol^la, diab-olisk (afledt parab&l-isk m. m.), abd-o'men^ 
makar-dni (kanske ock ett och annat familjenamn såsom 
CastiglionU Zanoni, som dock möjligen uttalas med o-ljud), 
fur-o're (jämte -dV), Dol-oWes, furi-o'so (maestoso och väl ännu 
någon annan dylik musikterm), Om ord på alternativt -dVa 
se under -ora ofvan s. 397. 

j) Ändelser med kort å: 

'åcka i iapioka (jämte -o'ka). 

-åc'kel i binokel, monokel 

-åcko i s(c)irocko {Marocko), 

'åffer i Kristoffer (vanligen utan upptakt). 

"(ifa i det nu väl alldeles föråldrade hoboja 'oboe', det 
numera nästan alltid utan upptakt uttalade löfkoja (från ital. 
leucojo) och det vacklande papegoja. 

'åjder i hemorrojder, 

'åtlo i ApoUo. 

'åtvel i konvolveL 

-åfuer i revolver. 

'åm'iu i impromiu. 

'åixda i golkonda, 

-ån'der i hypokonder. 

-ång'ny i mahogny. 

-ån'na i belladonna, madonna, primadonna. 

'ån'te i ett par familjenamn såsom Belmonte, Delmonte. 

'ån lo i diskonio. 

'åp'ler i diopler. 

'åptisk i auloplisk, synoplisk. 

-årji i familjenamnet Georgi. 

'år^ra i Gomorra. 

-år'la i aorta. 



— 400 — 

'ås'tel i apostel. 

'ås'ter i paternoster, 

-åfta i Charlotta, terrakotta (äfven -åfta). 

'åfti i ett par familjenamn såsom Grischotti, ViottL 

k) Andelser med å: 

'åc^ka i Rebecka. 

'åfa i akleja \ galeja (mlty. galeUde), skalmeja (mity. 
schalmePde) och de vacklande galmeja, gurkmeja (ty. kur- 
kumet). 

'åfsa i kapsejsa. 

'äk'sis i Alexis. 

'äk*tisk i apoplektisk, eklektisk, katalektisk. 

-åk^tor i direktor, elektor, inspektor (i annan betydelse 
ån inspekto'r), prosektor, protektor. 

'åk'trisk i elektrisk. 

'åVdok i opodeldok. 

'åtla i Isabella, Petronella, pimpinella, saltarella, tarantella. 

'åtler i propeller. 

-åtli i ett tjog familjenamn, t. e. Hanselli, Petrelli, Tunelli 
(se V, 436). 

-åtma i Sulitälma. 

'äm'ber i december, november, september. 

-äm'ma i dilemma. 

'åm'pel i exempel. 

-ffna i hyena (äfven uttaladt -ena). 

'ån'de i arrende, prebende (medeltidslat. prebenda) och 
vacklande elände (äldre nyhögty. elen'd, nu elend, men ännu 
adj. elen'dig). 

'än'del i lavendel. 

'ån'der i kalender. 

'åndiks i appendix. 

'än'do i diminuendo, krescendo o. d, musiktermer. 

* Enligt Sv. ak:s ordbok »stundom» utan upptakt. 



— 401 — 

'ång'num i interregnum. 

'ån'na i duenna, gehenna. 

'ån ning i presenning. 

-ån'nis i lawntennis. 

-ån'sa i influensa, kredensa. 

-an'sisk, suffixalt i åtskilliga adjektiver med genetisk be- 
tydelse, t. e. lundensisk, prelatensisk o. d. (se V, § 66, I, A, 2). 

'ån^sor i defensor. 

-än^sus i dissensus (äfven dissens). 

'ån'ta i polenia. 

'ån'te i regemente, reglemente, testamente, traktamente. 

'ån'ter i dissenter, reverenter. 

-än'tisk i autentisk, identisk. 

'än'to i memento (äfven -d/i7o), postamento, pronuncia- 
men to. 

'ån^trisk i excentrisk, koncentrisk. 

-äp'tisk i antiseptisk, aseptisk, epileptisk, kataleptisk. 

'å^ra i megåra. 

'år'bel i hyperbei 

-år ka i guttaperka. 

'år' kel i tuber kel. 

'å'rna i det vacklande la(n)terna. 

-arno i inferno. 

-år^se i diverse. 

'år'sum i universum. 

-åsfda i Nadeschda. 

'ås^sa, suffixalt i baronessa, patronessa, prinsessa (se V, 
321, 323), annars blott i grandezza (stundom uttaladt -åtsa). 
En sådan afledning af sammansättning som kronprinse'ssa 
kan äfven uttalas utan upptakt, dvs. kro^nprinsessa, alltså som 
om den vore en sammansättning kron-prinsessa, ehuru den 
historiskt sedt är att upplösa kronprins-essa; jfr ofvan s. 395 
om dylik vacklan hos bildningar på -inna. — Såsom suffix 
är ändeisen -essä en försvenskning af det tyska -esse, t. e. i 

Noreen, Värt SprAk, Bd H. 26 



— 402 — 

baronesse (vid sidan af -ess och -essinf t. e. i prinzess eller 
prinzessin). 

'ås' se i intresse. 

'ås'sit i accessit. 

-ås' so i intermezzo (äfven uttaladt -åtso). 

'ä^ssor i assessor, professor, successor, 

'ås^sus i discessus. 

'ås^ta i siesta {Bethesda). 

'ås^ter i orkester, sekvester, semester, Sylvester, 

'å'te i det vacklande beläte (fsv. bilcete, troligen påver- 
kadt af det inhemska Icete ^), hvars etymologiska förhållande 
till dubbletten bild (från mlty. biide — da. billede — af forn- 
saxiskt bilithi) är oklart, hvadan ovisst är, om upptakten 
redan fanns i det långifvande språket. Om det sällsynta 
klenåte (jämte -ät) se ofvan under -åt (s. 386). 

'åfta, suffixalt i namnen Andreetta, Annetta, Henrietta, 
Jacquetta, Jeannetta, Nannetta, Rosetta, alla (utom de två 
sista?) med biformer på -ått; dessutom i Antoinetta, uendetta. 

'åfto, suffixalt i allegretto, largetto; dessutom i libretto. 

-a ver (jämte -ever) i genever. 

1) Andelser med ö: 

Intet annat hithörande fall torde finnas än -över i 
manöver. 

3. Trestafviga andelser. Hit höra alltså ord med 
helstark antepenultima. De särskilda fallen ordnas liksom 
vid de en- och tvåstafviga efter begynnelsesonanten. 

a) Andelser med ä: 

-a diam i palladium. 

-adius i ett tjog familjenamn, t. e. Arcadius, Lcestadius 
osv. (se V, 435). 

-afnim (jämte -a/) i epitafium, kenotafium. 

-a'fora i adiafora. 
• 

^ Se Tamm, Fonetiska kännetecken på lånord, s. 72, 



— 403 — 

-a'grius i familjenamnen Anagrius^ Enagrius. 

'a'Iia' i Amalia, aralia, Eiilalia, Natalia, Rosalia. 

-alier, dels suflixait i de plural! bildade arkioalier, bac- 
kanalier, extemporalier, kemikalier, materialier, musikalier, na- 
turalier, pasioralier, personalier, dels dessutom i ausiralier och 
pluralbildningarna cerealier, fatalier, fetalier, ordalier, pekoralier 
(jämte pekoral), regalier, repressalier, saturnalier, viktualier, 

-ameler, alternativt i diameter, hexameter, pentameter; jfr 
ofvan under -eter (s. 393). 

-a'nael i Natanael. 

''a'nare, blott suffixalt i en hop folknamn o. d. såsom 
amerikanare, hannoveranare osv. (se V, 373). 

'a'neer, suffixalt i de plurala kollektaneer, miscellaneer, 

-a nia i Titania, Urania, 

--anium i geranium, 

'a'nius i familjenamnen Aplanius, Campanius, 

-a^nuel i Emanuel. 

''a'rie, dels suffixalt såsom i abecedarie, antikvarie, ar- 
kivarie, bibliotekarie, depositarie, fideikommissarie, kommentarie, 
prebendarie, referendarie, dels för öfrigt i aktuarie, Apiarie 
(familjenamn), emissarie, justitiarie, kommissarie, notarie, ordi- 
narie, unitarie, vikarie. 

'Oirio i impressario. 

-arium, dels suffixalt såsom i breviarium, diplomatarium, 
inventarium, kabelarium,kalendarium, legendarium, sanktuarium, 
solarium, dels annars som i akvarium, diarium, falsarium, 
frigidarium, glossarium (jämte -ar), herbarium, honorarium 
(jämte -ar), korollarium (jämte ~ar), lunarium, ovarium, se- 
minarium, terrarium. 

-arius, sällan suffixalt som i abecedarius (jämte -arie), 
drummeldarius (jfr V, 403), prebendarius (och -arie); äfven 
för öfrigt sällsynt, t. e. Ansgarius, stradivarius och ett par 
familjenamn såsom Obbarius o. d. (se V, 435). 

-a^sia i akasia, Anastasia, Aspasia. 



— 404 - 

-a' siarn i gymnasium. 
-a's/7o i adagio, 

-atesis i metatesis (jämte metate's), 
'a'tiker, suffixalt i t. e. flegmatiker, schismatiker, syste- 
matiker, annars i fanatiker, reumatiker, 
-a'via i Oktavia, 
-avius i Oktavius, 

b) Andelser med ä: 

-aVlius i några få familjenamn såsom Bowallius, Hylién- 
Cavallius (se V, 435). 

'an'dria i monandria, polgandria osv. 

'an'(t)sia, sufRxalt i Konstantia och det plurala stimu- 
lantia, annars i konstantia, ordinantia, 

'an'(t)sier, blott sufFixalt i det plurala restantier. 

-as'tian i Sebastian, 

-aftika i grammatika (jämte -i'k), 

c) Andelser med e: 

-edier (sällan singulart 'e'diuni) i det plurala remedier 
(resp. -edium), 

-e'drium i synedrium, 

'e'gium i florilegium, kollegium, privilegium, 

-e^lia i Aurelia, kamelia, Kordelia, Kornelia, Ofelia, 

-elika i Angelika, 

'e'lium i evangelium, mycelium, perihelium, 

-elius i öfver 200 familjenamn, t. e. Afzelius, Corneliiis, 
Montelius (se vidare V, 433 f.). 

'e'mia i Eufemia, 

-e'nare, suffixalt i några få indigenatsnamn (se V, 374); 
dessutom i zigenare, 

-enia i Eugenia, Ifigenia, 

-enius i ett hundratal familjenamn, t. e. Arrhenius, Kall- 
stenius, Rabenius osv. (se V, 434). 

-e rare, dels suffixalt såsom i juvelerare m. m. (se V, 



— 405 — 

39), dels ock annars i kamrerare (jämte -cV), officerare (jämte 
p'r), passagerare, sekreterare (jämte -er). 

'e'ria i Desideria, materia, Valeria. 

-e'rie i bakterie, materie. 

'e'riker i koleriker. 

'e'ritum i preteritum, 

-e'rium i kriterium, mysterium (jämte, väl föråldradt,/n[/s/cr). 

-erius i ett par familjenamn som Mollerius, Valerius. 

-esare, suffixalt i t. e. maltesare, ultunesare o. d. (se V, 
39. 374). 

-esia i magnesia, Teresia. 

-esima i Sepluagesima, Sexagesima. 

-esium i magnesium. 

-esius i ett par familjenamn, t. e. Dgnesius, Mathesius 
se V, 435). 

-etiker i t. e. heretiker, peripatetiker, teoretiker. 

-etikon i syndetikon. 

-efsia eller -e'tsia i Lukretia. 

-etsius eller -efsius i familjenamnet Boethius. 

d) Andelser med i: 

-i'6/e i amfibie. 

'idius i ett par familjenamn, t. e. Arvidius (se V, 436). 

'igius i familjenamnet Lothigius. 

'ilia i Cecilia, Emilia, memorabilia (pl.). Ottilia. 

'ilian i Maximilian. 

'i'lier i de plurala fossilier, memorabilier, mobilier, repli- 
ar, utensilier, vegetabilier, vigilier. 

-ilika i basilika. 

-ilius i familjenamnet Troilius (och utdöda såsom Sve- 
ilius). 

'itlius i ett par familjenamn, 1. e. Aurivillius (se V, 436). 

-i'mile i faksimile. 

-itnare, suffixalt i bysantinare, florentinare o. d. (se V, 
74 f.). 



— 406 - 

•'in'gius i ett par familjenamn, t. e. Cnaitingius (se V, 435). 

••ing'nier i insignier. 

-rnia i Herminia, Lavinia, Virginia (tobak), Virginia. 

'iniker i sangviniker. 

^inius i ett par familjenamn, t. e. Haqvinius (se V, 431). 

-in'kar€ i pommerinkare. 

'{riiim i delirium. 

'{sabet i Elisabet. 

-isare i portugisare (jämte -is). 

'fsier i auspicier (ph), fenicier,galizierjndicier(pl.),patricier. 

'isiiis i familjenamnet Fabricius (och utdöda som Ke- 
niciiis). 

'issimo, suffixalt i brauissimo, fortissimo, pianissimo, pres- 
tissimo; annars i grandissimo. 

-issimiis, suffixalt i generalissimus. 

-ifsier eller -itsier i de plurala exercitier, komitier, novitier. 

'i'via i endivia, Olivia, 

e) Andelser med o: 

'o'dikon, suffixalt i psalmodikon. 

'o'dium i kollodium. 

-o'fila i växtnamnet nemofila (äfven med å). 

'Oleon i Napoleon, Timoleon. 

'Oleum i linoleum, petroleum. 

-o'lia i magnolia. 

-o'lium i kapitolium, kaprifolium. 

'0'nia i Apollonia, begonia, pelargonia. 

'Oniak i ammoniak. 

-onier i aragonier, kaledonier, katalonier, macedonier, po- 
iagonier. 

-onika i harmonika, Veronika. 

'o'nium i ammonium, harmonium, kolofonium eller (i lägre 
stil) konfonium, pandemonium. 

'o'nius i ett hälft dussin familjenamn, t. e. Beronius, 
Svenonius (se V, 435). 



— 407 — 

-o'pier i etiopier, 

-o'ria i cikoria, historia, promemoria, trattoria, viktoria, 

-o'rium i öfver ett dussin ord S t. e. auditorium, konsi- 
storium, krematorium, oratorium, sanatorium. 

-o'rius i ett par familjenamn, t. e. Gregorius, Textorius 
(jfr V, 435). 

'O sia i ambrosia, Theodosia (stundom med å). 

'Ositum i depositum, kompositum (båda stundom med d). 

'osius i ett par familjenamn, t. e. Ambrosius, Tilosius 
(se V, 435). 

'dtikon i idiotikon (åfven med d). 

'■o'vius i familjenamnen Cadovius, Klockhovius (jfr V, 436). 

f) Ändelser med ii^: 

Hit höra endast några enstaka fall såsom prel-udium, 
cent-uria, inj-urier, merk-, sammets-, tell-u'rium. 

g) Ändelser med y: 

Endast några få enstaka fall såsom konk-ylier, valk-yria 
(där formen beror på lån från isländskan, men upptakten på 
inflytande från det tyska walku're), ass-, ill-grier, 

h) Ändelser med kort d^: 

Endast några enstaka fall såsom ink-og'nito, syn-op'tiker, 
pan-, ski'Optikon, kons-orfium, akr-, progn'Os'tikon. 

i) Ändelser med a: 

'åm'plare i goodtemptare (vulgärt uttaladt utan upptakt). 

'åm'pore i extempore, 

'ån'dium i antependium, kompendium, stipendium. 

'ån'nium i decennium, kvinkvennium, septennium. 



^ Se Leksell, a. st. s. 142. 

' ii synes ej förekomma i någon annan ändelse än 'U8'satw i det 
sällsynta uttalet ackus'atw jämte det vanliga ackusativ och det mindre 
vanliga ackusaWv. 

* Långt å torde blott förekomma i de ofvan (under c) såsom vack- 
lande mellan o och ä upptagna fallen. 



— 408 — 

'ån'sare, suffixalt i åtskilliga indigenatsnamn såsom 
dorpatensare, lundensare o. d. (se V, 374). 

'åntare i marketentare, 

'än'(t)sia i aniecedentia (pl.)» Emerentia, hortensia (aldrig 
med -/-), Laurentia. 

-ån'(t)sior i recentior. 

'än'(t)sius i Laurentius. 

C. Bildningar med vissa trycksvaga suffixer, som 
föranleda upptakt, då de fogas till låneord utan sådan. Afven 
själfva suflixema äro i allmänhet af utländsk börd, men jag 
upptar här jämte dessa äfven ett par rent inhemska, enär 
dessa icke i regeln ha ifrågavarande verkan, annat än då de 
fogas till lånord. I dessa sålunda uppkomna afledda ord 
hvilar hufvudtrycket nästan undantagslöst på den näst före 
suffixet stående stafvelsen (där den i de flesta fall ursprungligen 
stått äfven i grundordet, ehuru den senare där flyttats till 
ordets första stafvelse); undantag utgöra väl endast Natalia, 
Rosa'lia och Teo fila till resp. Nafalie, Rosalie och Te'ofil. — 
De viktigaste af de ifrågavarande fallen äro följande, hvilka 
jag ordnar alfabetiskt efter suffixets sonant. 

1. Enstafviga suffixer: 

-a i marte'ra till marter (jfr däremot se'gra till det in- 
hemska seger o. d.)^ samt i omkring 50 kvinnliga dopnamn 
såsom Augus'ta, Davfda, FredrFka, Mikae'la, Oska'ra, Teodora, 
Ulrfka osv. till resp. Au'gust, Da' vid osv.^ Bildningar ut- 
gående från inhemska grundord, såsom Erfka, GusiaUm till 
E'rik, Gus'taf, bero i fråga om sin upptakt närmast på an- 
slutning till de fordom så gängse latiniserade formerna ErPcus, 
Gustavus o. d. 



^ Dock analogivis fiinde'ra (jämte det regelbundet — såsom konstra 
till konster — bildade dialektala fundra) till den inhemska pluralen fan- 
der; se v. Friesen i Språk och stil I, 233 ff. 

• Ytterligare exempel se Sv. landsm. VI, 7, s. 13 ff. 



— 409 — 

-/a i Axetla, Danietla, Gabriella, Isabella, Samuella till 
resp. Ax^el, Daniel osv. 

-na i Herman'na, JoharCna, Leo'na till Her'man, Johan^ 
L,eo och, om man så vill, i det ofvan s. 388 anförda Julia^na 
till Julia. 

-ska, fogadt till lånord på -or såsom lekto'rska, pasto'rska, 
rektorska till lektior osv. (jfr däremot la'gmanska, sång'erska 
o. d. bildningar till inhemska ord). 

-en såsom slutartikel kräfver enligt vissa personers — 
t. e. Lyttkens-Wulffs — uttal accentueringen asu'ren, sabbaten, 
saladen (eller sala'ten), trots att samma personer ha i obe- 
stämd form resp. a'sur, sab^bat, satlad (satlat). Annars är 
väl det vanligaste uttalet af dessa ord antingen satlat, best. 
f. sallaten eller sala't, best. f. sala'ten osv. — I företrädesvis 
akademisk och byråkratisk stil förekommer stundom dylik 
accentväxling hos ord på -or, t. e. y>professo'ren och riddaren 
Z.)), »herr pastorenn, assesso'ren o. d. (annars vanligen pro- 
fes'sorn osv.) till profes'sor osv. 

-er såsom pluraländelse kräfver upptakt i ord på -or, 
t. e. censo'rer, dokto'rer, faktorer, juniorer, lektorer osv. i stor 
mängd * till censor, dok' tor osv.; vidare i de isolerade bal- 
samer (sällsynt, se ofvan s. 274), cesarer, konsuler till bat- 
sani, cé^sar, konsul samt i en hop mansnamn såsom Gusta- 
ver, Krispiner, Oskarer, Otto ner, Salomoner, Valdenia rer till 
Gustaf, Kris^pin, Oskar, Ofto, Salomo, Vafdemar, Sab'bat 
och saftat skola enligt Bråte (Sv. språklära s. 80; det förra 
äfven enligt Lyttkens- Wulff. Uttalsordbok, det senare åter 
äfven enligt Beckman, Sv. spiåklära s. 29) ha pl. sabba'ter, 
sallater, former som för mig och, såsom jag vet, äfven andra 
höra till singularerna sabbat, salat, under det att sab'bat, 
satlat få pl. sab'bater, satlater (jfr ofvan under -en). 

-lig i det vacklande biskopTig (jfr ofvan s. 284) och 

^ Sc Leksell, a. st. s. 141. 



— 410 — 

« 

några bildningar till ord på -or (jfr ofvan om -en och -er), 
t. e. auktorlig, rektorlig till au'ktor, rek^tor. Jfr ofvan s. 350 t 

'isk i en massa adjektiver (se V, § 66, I, A), i synner- 
het sådana med genetisk betydelse, t. e. algebraisk^ balsa- 
misk, gusta'uisk, kanadisk, kaukasisk, lomhardisk, oskarisk, 
satanisk, sokratisk, tanialisk till afgehra, batsam osv.; efe- 
sisk, ete'risk, jafetisk, teseisk till E'fesus, eter. Ja' fet, Teseus; 
. davtdisk, paradisisk (jfr ofvan s. 297), sanskritisk till Där- 
vid osv.; kano'nisk, retorisk till ka'non, retar; augsburgisk 
(vacklande), febu'sisk (väsentligen föråldradt), herku'lisk, tal- 
ma disk till Au'gsburg, Fe bus osw; kekropisk till Ke kröps os\. 
Jfr däremot me'nedisk, norr^bottnisk osv. till inhemska stamord. 

-nisk i t. e. drakonisk, €mbryo'nisk,junonisk till Dra ko osv. 

'tisk i t. e. akeron'tisk till A'keron samt i astmatisk, 
drama' tisk, flegma tisk, lymfa tisk, prisma'tisk, schema^tisk, tema- 
tisk till as^tma osv. 

Om ett dylikt adjektiv försvenskas i så måtto, att -isk 
utbytes mot den mera svenska suffixformen -sk, så bibehålles 
dock upptakten, t. e. konstantinsk, babglo'n(i)sk, farao n(i)sk, 
kato'n(i)sk, nero'n(i)sk, plato'n(i)sk, salomo'n(i)sk, scipion(i)sk 
till resp. Kon'stantin, Ba'bylon osv. Jfr däremot bo'strömsk, 
stoc'kholmsk o. d. till inhemska stamord. 

2. Tvåstafviga suffixer: 

'Sare i badensare (sällan bade'nare, se ofvan s. 374), 
bergen'sare till Baden, Bergen. 

-ia i of v er ett dussin kvinnliga dopnamn, t. e. Antonia, 
Emilia, Konstantia, Viktoria till An^ton, Emil, Konstans, 
Viktor \ 

V. Lånord, som ehuru i svenskan försedda med 
upptakt icke — annat än helt undantagsvis (se strax nedan 
om orden på an-) — i det främmande språk, hvarifrån 
de lånats (tyskan), ha upptakt (åtminstone ej numera). 

^ Se vidare Sv. landsm. VI, 7, s. 13 ff. 



— 411 — 

De tämligen sällsynta, men svårförklarliga fallen äro föl- 
jande : 

A. Närmare ett tiotal med det tyska prefixet an- bil- 
dade ord, alla dock vacklande och — utom anamma, som 
oftast har upptakt — numera vanligen uppträdande utan 
upptakt, nämligen anamma, andäktig, anfäkta (såsom svor- 
dom väl oftast med upptakt), anhängig-göra S ansenlig, an- 
ständig(tvis), anständeligen, ansvarighet. Hvad svordomarna 
anam'ma och anfäkta beträffar, kunde man möjligtvis med 
Kock ^, under åberopande af det i tyskan enligt Sanders 
uppgift såsom svordom förekommande uttalet donnerwet' ter i 
stället för det vanliga don nerwetter (se ofvan s. 343), anta 
deras upptakt bero på det emfatiska uttalet. Men därmed 
är ju ingenting vunnet för de öfriga exemplens vidkommande, 
och det tjänar därför ingenting till att uppställa denna, för 
öfrigt af säkra analogier föga stödda och psykologiskt icke 
så lätt motiverade hypotes. Däremot torde man böra erinra 
om, att ännu vid början af 1800-talet många andra ord på 
an- hade eller åtminstone kunde ha upptakt, t. e. anbelan'- 
gande, angelägen, angenäm, anklagare, anledning ^ och att 
orden på an- ännu i dag uti vissa dialekter, framförallt Skytts- 
målet S mer eller mindre konsekvent ha upptakt, t. e. i nämnda 
mål angå o. d., samt i synnerhet att tyskan undantagsvis 
verkligen har upptakt i några dylika ord, t. e. andäclitig 
(vårt andäktig), ansich'tig, i vissa dialekter äfven anmuten, 
ansinnen o. d/ På grund häraf är det väl rimligast att an- 
taga, det vårt uttal med upptakt härstammar från de trakter 
af Tyskland, som haft och delvis ännu ha denna accentuering 
af den ifrågavarande ordtypen. 



' Sv. akademiens ordbok känner blott uttalet utan upptakt. 

' Språkhist. undersökningar om su. akcent II, 227. 

» Se Kock, a. st. II, 208 ff., 211 f., 223. 

* Se Kock. a. st. II, 239. 

'^ Se Sanders, Abriss der deutschen silbenmessung, s. 37, 40, 55. 



— 412 — 

B. Ett i det närmaste lika stort antal bildningar med 
suffixet 'lig, hvilka så vidt man nu vet aldrig i tyskan haft 
upptakt. Af dessa kunna de två vacklande hertig'lig och 
måna'tlig tänkas ha fått sin upptakt i förhållande till her'tig 
och må'nåd på grund af analogier sådana som jungfru: 
jungfrulig o. d. (se ofvan s. 350 f.), gu'dom : gudomlig (s. 
355), ko'nung : konung'slig (s. 357), bis'kop : biskop lig (s. 409) 
osv. ^ Vida svårare är det att åstadkomma en något så 
när nöjaktig förklaring på upptakten i egentlig, fientlig, offent- 
lig, ordentlig och väsentlig (af hvilka de fyra sistnämnda någon 
gång kunna, åtminstone i södra Sverge, uttalas utan upp- 
takt *). Möjligtvis är upptakten ursprunglig i fientlig och 
beror i så fall på det äldre alternativa uttalet fiende (hos 
Serenius 1741 till och med fjende-, jfr danskan) ^ Proportio- 
nal analogibildning åter torde ha kunnat framkalla upp- 
takten i egen'tlig (: e'gen = allmän nelig : aflmän, synba'rlig : 
sy'nbar o. d., se ofvan s. 350, 356) och väsentlig (: vasen = 
ursprunglig : u'rsprung o. d., se s. 350 f.). Efter fientlig, 
egentlig, väsentlig samt kanske ock det ofvan s. 355 behand- 
lade ofantlig kunna möjligen sedermera offentlig och ordentlig 
ha rättat sig ^. Att en till upptakt ledande accentförskjut- 
ning under vissa omständigheter kan äga rum på svensk 
språkbotten, framgår nämligen af hvad ofvan s. 357 anförts 
rörande typen lärare^na för Wrarena, 

I prudenllig 'öfverdrifvet prydlig eller korrekt, pedan- 

^ Kock, a. st. II, 228 (och Accentiiierung, s. 34, 72) antar visserligen 
»påverkan af de talrika orden på -{e)Ug med första stafvelsen utan fortis 
jämförlig etc.», men såsom af det valda exemplet jämförlig framgår, har 
han ej tänkt sig accentflyttningen bero på »proportional analogibildning», 
en förklaringsgrund som val dock måste fordras för att om möjligt skaffa 
tillit åt det annars i och för sig ej synnerligen tilltalande antagandet af 
analogibildning i förevarande fall. 

- Jfr Kock, a. st. II, 59 not. 

» Se Kock, a. st. II, 313 ff. 

* Jfr den väsentligen likartade uppfattningen hos Kock, a. st. II. 
228 (och Sv. landsm. VI, 2, s. 36 noten samt Accentuierung, s, 34). 



- 413 — 

tiskt ordentlig' föreligger en ombildning af det gamla prud 
""prydlig' efter det delvis synonyma ordentlig ^ 

C. En enda bildning med suffixet '(i)sk, nämligen det 
<lock vacklande målerisk (ty. malerisch, da. målerisk). Att med 
Kock^ anta, att accentflyttningen beror på »anslutning till de 
utländska på -isky> med hufvudaccenten på penultima, låter sig 
väl ej ulan vidare göra. Man förstår nämligen då icke, hvarför 
del nyniodiga dikierisk (t. e. hos A. Ch. Leffler och ofta i 
dagspressen) icke också antagit ett aiternalivt uttal dikie'risk. 
Det rätta är väl äfven här att ta sin tillflykt till en propor- 
tional analogibildning. Till måleri har man bildat målerisk 
efter mönstret af hysteri : hysterisk, periferi : periferisk, empiri 
: empirisk m. m. d.; jfr däremot hurusom vid sidan af dik'- 
ierisk vi ej ha något dikteri, hvadan det förras accent förblir 
oförändrad, så vida icke möjligen någon af orloepiska skäl 
— vana att ålerge synbilden -erisk med ljudbilden -erisk — 
skulle vid uppläsning kunna komma att producera ett dikte- 
risk, något som jag dock ej iakttagit. 

VI. Afledningar af ord (mera undantagsvis äfven 

^ Se Tamm, Granskning av svenska ord, s. 20. Himligtvis utan att 
känna till Tamms förklaring tolka Falk-Torp, Et. ordbog II, 55, no. dial. 
perdenteleg såsom ett ursprungligt (men aldrig anträfTadt) pedantUg med 
»inskud af r i ubetonet furste stavelse». Men t\'dligtvis utgår den norska 
formen från en mot den svenska svarande, och öfvergången förmedlas af 
den i sv. dial. (t. e. Värmland) förekommande formen predäntlig, hvars r 
pä vanligt sätt rönt metates i hclsvag stafvelsc såsom i Kerslin för Kristin, 
slenterian (se Manderströms rimlexikon) för slentrian, Våfferdagen för Vår- 
frudagen, sakerstia för sakristia m. m. d. Den bohuslänska formen pe- 
dentlig, som Falk-Torp åberopa, talar ej för något pedantlig, utan har tvif- 
velsutan förlorat r i hclsvag stafvelsc före d på samma sätt som de bohus- 
länska formerna ådäntle för ordentlig och agedere för ackordera (se K. H. 
Lindberg, Skeemålets ljudlära, s. 209) och representerar sålunda ett äldre 
perdentlig. Den danska formen pertentlig (jämte många andra dialektala 
omstöpningar, se Feilbcrgs ordbok) är väl påverkad af någon dansk mot- 
svarighet till no. dial. perten (med samma betydelse som perdenteleg), hvil- 
ket Falk-Toi-p väl med rätta föra till pirre m. m. 

• A. st. II, 228. 



I 



— 414 — 

ordfogningar), som enligt I — V ofvan samt § 55 (och § 54) 
själfva redan äro försedda med upptakt. Dessa äro dels 
prefix-, dels suffix-afledda. 

A. Prefixafledda ord, >h vilka alltid ha en upptakt så 
mycket längre än utgångsformens som själfva prefixets längd. 
De if rågakommande prefixerna äro samtliga af utländsk börd 
(jfr ofvan s. 358 ff.). 

1. Enstafviga prefixer: 

a- i a-propå, -katalektisk, -normal (se V, 479 not 1), 
-symmetrisk, -teistisk, ac-krediiera, al-liera, an-noiera,ap-position, 
-prohera, ar-rangera, at-tribut (hvars sammanhang med tribut 
dock väl ej längre kännes). 

ad- i ad-opiera. 

al- i al-kemi. 

an- i an-alfabetisk, 

ha- i bas-relief, 

be- i de vacklande bearbeta, -fullmåktiga, -ledsaga ^ 
ofvan s. 358 f. 

bi- i bi-karbonat. Jfr däremot bfkonvex och bi^kvadra 
som uppfattas såsom ett sorts sammansättningar. 

de- i de-gradera, -komponera, -krescendo, -ponera ^. 

dis- i dis-harmoni, -kreditera, -ponera ^ 

för- i de vacklande for-allmånliga, -auktionera, -blom 
mera, -fördela se ofvan s. 360. 

i- i il-legal, -legitim, -liberal, -litterat, -lojal, im-materiel 
-mobil, ir-rationell, -realisabel, -reguljär, -religiös, -reparabeL 

im- i im-perfekt (som adjektiv; jfr däremot im^perfek 
som substantiv), -personell, -ponderabel, -ponera S -populå 
-praktikabel -probabel, -produktiv, 

in- i in-adekvat, -definit, -deklinabel, -delikat, -differens 
-digestion, -direkt (vacklande), -diskret, -disponerad, -disponiberZ» 
-exakt, 'finit, -formera, -human, -kapabel, -kommensurab^t, 
-komparabcl, -kompetent, -komplett, -kongruent, -konsekvent, 

' Dock knappast längre samhurigt med ponera. 



. •» 



— 415 — 

-konstitutionell, -korrekt, -rullera (vacklande; ordet är en om- 
bildning af fra. enröler efter analogi af de ifrågavarande pre- 
flxafledningarna på in- och ordet rulla *), -separabel, -solvent, 
-tolerant, -transitiv (vacklande). 

ko- i ko-operation, -ordinera. Jfr däremot ko'-sekant, 
-sinus, -tangent. 

kåm- i kom-ponera \ -pression. 

kan- i kon-cession, -sekvens, -sonant, -signera. 

per- i per-mission, -oxid. 

post- i post-position. 

pre- i pre-destinerad, -disponerad, -existens, -position. 

pro- i pro-kanslår (vacklande, se s. 349), -kurator (jfr s. 
349), -ponera^. Jfr däremot pro -inspektor, -kurator (se s. 349). 

rang- i rem-placera. 

re- i re-agera, -assurera, -flektera, -fraktion, -generation, 
-habilitera, -konvention, -organisera, -partition, -producera, 
-union. 

su- i sup-ponera *, -position. 

sub- i sub-marin, -ordinera. 

träns- i trans-aktion, -atlantisk, -formera, -marin, -ponera^, 
-position. 

å- i op-ponera *, -position, -pression, haut-relief. 

åks- i ex-kommunicera, -ponera ^, -position. 

2. Tvåstafviga prefixer: 

amfi- i amfi-teater (jämte vanligare am'fiteater eller am- 
fi' teater ^), -teatra'lisk (sä uteslutande). 

ana- i ana-baptist. 

ante- i ante-datera, -penultima, -position. 

anti- i anti-cyklon, -dynastisk, -katolsk, -klerikal, -kon- 
stitutionell, -kritisk (vacklande), -makassar, -ministeriell, -pas- 



* Se Kock, a. st. II, 57 not. 
' Se s. 415 noten. 

' Sv. akademiens ordbok upptar intetdera af dessa båda uttal, utan 
har i stället amfiteater, resp. amfi teater. 



— 416 — 

3ad, -patetisk, -religiös, -republikan, -revolutionär, -rojalism, 
-semit, -skandinau, -trinitarisk. 

auto- i auto-biograf, -didakt, -mobil, -suggestion, -typografi. 

fårte- i forte-piano. Jfr sammansättningen forHe-sats. 

hama- i hama-dryad, 

hydro- i hydro-dynamik, -statik, -teknik. 

hyper- i hyper-ciuiliserad, -estetisk, -katalektisk, -kritik, 
-ortodox. 

hypo- i hypo-cykloid. 

inter- i inter-nationell, -punktera. 

jeo- i geo-statik. 

klepto- i klepto-mani. 

krypta- i krypta-kalvinist. 

krysa- i kryso-beryll. 

kantra- i kontra-signera. Jfr däremot kontra-bas, -dans, 
-märke, -revolution, -punkt (men naturligtvis kontrapunkt-is i 
och kontrapunkt-era enligt s. 373 ocli 392 ofvan). 

kåsmo- i kosmo-politisk. 

loko- eller låko- i loko-mobil. 

melo- i melo- dramatisk. 

meta- i metafysik. 

måna- i mono-mani, -teism. 

nitro- i nitro-bensin, -glycerin. 

pyra- i pyro-mani. 

påly- i poly-teism. 

retro- i retro- aktiv. 

rudi- i rudi-materie. 

super- i super-fosfat, -intendent, -klorid, -klorur, -oxid. 

supra- i supra-dental, -naturalism. 

åkstra- i extra-judiciell, -ordinarie, -ordinär. Jfr tydliga 
sammansättningar sådana som extra-post, -tåg o. d. 

3. Trestafviga prefixer äro mycket sällsynta, 1. e. 
helio-gravyr, -plastik. 

B. Suffixafledda ord. Suffixerna kunna vara dels 



— 417 — 

iryckstarka, dels trycksvaga. De förra äro redan behandlade 
ofvan s. 362 ff., i det att jag vid redogörelsen för hvarje där 
omnämnd hufvudaccentuerad ändelse anmärkt, huruvida den 
användes såsom suffix eller icke och i förra fallet anfört 
exempel på denna dess användning. Jag inskränker mig 
därför här till en redogörelse för de trycksvaga suffixerna. 
Deras tillfogande kan i fråga om utgångsformens upptakt 
leda till ett trefaldigt resultat i det att denna upptakt kan 
antingen förbli till sin längd oförändrad eller förlängas eller 
ändtligen förkortas. 

1. Den ursprungliga upptakten förblir oförändrad. 
Som de hithörande fallen äro legio och exempel lätteligen af 
hvem som helst kan hittas utan någon svårighet, inskränker 
jag mig här till att anföra ett tjog typiska exempel på några 
af de vanligaste bland de ifrågakommande suffixerna: Alex- 
andr-a^ ofantlig-a, Göteborg-are, gåpå-are, forståsigpå-are, di- 
rekt-e, forstör-else, kapten-en, telegraf-er, bevis-et, förtråfflig-het, 
mineral-ier, satir-iker, privat-im, fordett-ing, moral-isk, förskräck- 
lig, doktorer-na, beställ-ntng, senat-or, notarie-r, major-ska, 
spanjor-ska, godman-skap, mgteri-st till resp. Alexan'der, ofan't- 
lig osv. 

2. Den ursprungliga upptakten förlänges vid och 
genom suffixets tillfogande, i det att hufvudaccenten förflyttas 
till stafvelsen näst före sufflxet. Detta förhållande äger rum 
väsentligen i samma fall som de för hvilka ofvan under IV, 
C (s. 408 AF.) redogjorts. Alltså: 

a) Enstafviga sufiixer: 

-a i t. e. Maximiliarna till Maximi'lian, 

-la i Emanuefla till Ema*nueL 

-na i Maria'na, Olivia'na, Ottilia^na till Marta, Olivia, 
Ottriia. 

-ska i t. e. assesso'rska, professo* rska o. d. till asses'sor osv. 

-en stundom i assessoren, professoren o. d., hvarom se 
ofvan s. 409. 

Sorten, Värt Språk, Bd II. 27 



— 418 — 

-er i alligatorer, arrendatorer^ professorer o. d. till a//i- 
gdtor osv. samt i t. e. Napoleo'ner till Nap&leon. 

'lig i t. e. professo'rlig, senatorlig o. d. till professor osv. 

-isk i agitatorisk o. d. till agita'tor och alla andra dylika 
ord på -ator; vidare t. e. i apostolisk, aristote'lisk, demostenisk\ 
exekuto'risk, herostratisk, hippokratisk, hgperho'lisk, inkvisito- 
risk, johanne'isk, lacedemo'nisk, mefistofelisk, parabolisk, sar- 
danapalisk till apostel, Aristo'teles osv. 

'tisk i t. e. anakreon'tisk, miasmatisk, ravennatisk till 
Anakreon, miasma, Raven^na. 

Samma effekt som -isk har -sk, då det fogats till ur- 
sprungligen främmande stamord, t. e. napoleo'nsk, messiansk 
till Napoleon, Messias. 

b) Tvåstafviga suffixer: 

-(s)are i t. e. australien'(s)are, italienare till Australien, 
Ita'lien. 

-ium i laboratoriam, observat&rium till laborator, ob- 
servanta r. 

3. Den ursprungliga upptsrkten förkortas med en 
stafvelse (eller, därest den bestod af blott en stafvelse, rentaf 
försvinner, i hvilket fall vi sålunda få att göra med ord, som 
ej höra alls hit, enär de ju sakna upptakt). De viktigaste 
fallen af denna art äro följande: 

a) Enstafviga suffixer: 

-er, fogadt till ord på -i'k, t. e. akus'tiker, aritme'tiker, 
bota'niker m. m. (se V, 343) eller ero^tiker, roman'tiker m. m. 
(se V, 351) till akusti'k osv., resp. erotisk osv. (jfr utan upp- 
takt t. e. fg'siker, mu'sik€r, prak'tiker o. d. till fgsVk osv.). 

-ker, fogadt till ord på -i', t. e. akade'miker, elegiker, 
empiriker, hyste' riker, iro^niker, melanko'liker, proso'diker, sym- 
foniker till akademi' osv. 

'tisk, korresponderande med primärare ords -si', t. e. 
apoplek'tisk, epileptisk, frene'tisk, here'tisk, katalep^tisk till resp. 
apoplexi', epilepsi', frenesi, heresi', katalepsi'. 



— 419 — 

'US, fogadt till ord på -i'Å% t. e. aritme'tikus, botanikus, 
grammat' ikiis m* m. (se V, 343) till aritmetik osv. (jfr utan 
upptakt t. e. fysikus o. d. till fysi'k osv.). 

-sÅ% fogadt till ord på -i', t. e. afasisk, akademisk, alle- 
gorisk, anarkisk, anemisk, antipatisk, apatisk, autotgpisk, blasfe- 
misk, dgnastisk, elegisk, empirisk, encgklopedisk, energisk, epi- 
demisk, eufonisk, fototypisk, harmonisk, hierarkisk, hgsterisk, 
ironisk, kategorisk (där dock väl ej längre något samman- 
hang med kategori kännes), leiargisk, melankolisk, melodisk, 
metonymisk, neuralgisk, ortoepisk, ortopedisk, parodisk, perife- 
risk, planimetrisk, polygamisk, prosodisk, symfonisk, symmetrisk, 
sympatisk, teleologisk, telepatisk, trigonometrisk, utopisk, zootomisk, 
ortografisk, morfologisk, tautologisk till afasf osv. (se vidare 
V, S 66, I, A). 

b) Tvåstafvig t suffix tyckes ej föreligga mer än i ett fall: 

-tiker, korresponderande med ett primärare ords -si', 
t. e. apoplek' tiker, epilep'tiker, frene'tiker, here'tiker, katalep tiker 
till apoplexi' osv. (jfr orden på -tisk ofvan under a). 



§ 57. Notiser om dialekternas upptaktsförhållanden. 

Många af våra dialekter afvika i fråga om förekomsten 
af upptakt synnerligen mycket såväl från riksspråket som 
ock från hvarandra inbördes. Såsom man kunde vänta sig, 
stämma med riksspråket mest de medelsvenska dialekterna, 
i svnnerhet mälartraktens och de närmast söder därom be- 
iägna, under det att de mera periferiskt belägna i högre grad 
afvika, mest de sydvästliga och de nordöstliga. Märkligt nog 
inta härvid de förra en i det stora hela ålderdomligare stånd- 
punkt än riksspråket, i det att de i en mängd fall bevarat 
(resp. analogiskt infört) upptakt, där den i riksspråket för- 
svunnit, hvilket är att sammanhålla med det förhållandet att 
de angränsande språken norskan och danskan vida oftare 



— 420 — 

än svenskt riksspråk ha upptakt K Bland de sednare, dvs. 
de nordöstliga, ha däremot många och särskildt så godt som 
alla i Finland, Estland och Livland i fråga om aflägsnandet 
af upptakten hunnit vida längre än riksspråket, hvilket för- 
hållande å sin sida är att sammanhålla därmed, att den an- 
gränsande finskan icke använder upptakt. Gutniskan åter 
intar som så ofta en i viss mån själfständig ställning, i det 
att upptakt förekommer i enkla ord mindre ofta, i samman- 
satta ord däremot oftare än i riksspråket. I de fall då den 
föreflnnes, är den emellertid för örat vida mindre märkbar 
än i svenskt riksspråk, hvilket torde i viss mån samman- 
hänga med den egendomliga utjämning af intensitetsdifTeren- 
serna, som karakteriserar gutniskan i jämförelse med riks- 
språket och svenska dialekter i allmänhet, i det att de flesta 
icke helstarka stafvelser i gutniskan ha bitryck, vanligen starkt 
före, men svagt efter hufvudtrycket *. 

Jag lämnar här nedan några notiser rörande de hittills 
i förevarande afseende bäst undersökta dialekterna, hvarvid 
jag i allmänhet anför dialektorden i deras riksspråksform, 
eftersom här ingen vikt ligger på deras afvikelser från riks- 
språket annat än i fråga om accentueringen. 

Skytts-målet längst i sydväst har^ dels upptakt i vissa 
enkla inhemska ord såsom arfvin'ge (jfr ofvan s. 296 och 
357), fjåri'1, vådu'r (såsom hos Tiällmann), dels i tvåledade 
sammansatta eller med vissa prefixer afledda ord regel- 
bundet förra leden som upptakt i de fall, då den är — eller 
i fornspråket var — enstafvig samt det ifrågavarande sam- 
mansatta ordet i riksspråket har grav taktform (som ju ofla 
tjäder på den forna tillvaron af upptakt; se ofvan s. 295 fl*.), 

^ Se t. e. K. Brekke, Bidrag til dansk-norskens lydlctre, s. 47 fT.; C. 
F. Bruun, Om Åkcenten eller Tonefaldet i danske Ord, s. 7 AF.; K. Mikkel- 
SEN, Dansk Sproglcere, s. 65 fT. 

' Jfr ofvan s. 207 med not 3 samt nedan s. 421 under redogörelsen 
för Lau-målet. 

» Se Kock, a. st. II, 238 fT. 



— 421 — 

t. e. aftaH, fingerån'de, hushåtl, manfofk, oviss , Stockhotm^ 
timmerstock. Likaså förekommer i regeln upptakt hos ord 
afledda medelst -dom, -lek, -sam, -skåp af enstafviga ord, t. e. 
troUdom\ storle^k, spjålsam' 'kinkig', redskatp. 

Södra-Luggude-målet invid Hälsingborg har^ ännu 
kvar upptakten i vissa enkla låneord såsom papper, russi'n (jfr 
rörande båda ofvan s. 297). Dialektens sammansatta ord 
dels stämma med riksspråket, dels ha de i motsats mot detta 
upptakt, t. e. omby'te, skinnpåts, dels ändtligen uttalas de 
tvåtaktigt, t. e. bé^nmjol, gä'rdesgå'rd, h varmed är att jämföra 
riksspråkets blixtfufl, spriftna'ken o. d. (se V, 502 ff. och 
VII, 45 f. samt där citerad litteratur), fsv. garz rcetter o. d. \ 
engl. gold watch o. d. samt dylik accentuering i Lau-målet och 
Fasterna-målet. 

Lau-målet på södra Gottland har ^ i enkla ord mycket 
ofta uppgifvit den i riksspråket ännu befintliga upptakten, 
t. e. adress, kam'rat, ok'tober osv. i halftannat hundratal ord. 
Bland de sammansatta orden är det endast ett fåtal som 
öfverensstämmer med riksspråket, vare sig genom att vara 
en taktiga utan upptakt, t. e. ri'sgrgn *, kaffekopp, a'fsigkom- 
men, eller — och delta ännu mycket mera sällan — genom 
att ha trycksvag upptakt, t. e. foru't, däremot. Hufvudmas- 
san af målets sammansättningar äro nämligen antingen två- 
taktiga, t. e. fis^kben, prås'tbetg'g, emetlerttd, kam^marmustk, 
trefaldighetssön'da'g, eller ha — och detta ännu oftare — upp- 
takt med en af dess stafvelser halfstark, t. e. fiskbe^nen, mat- 
påse, bildhug'gare, långfredagen (med halfstarkt -fre-l), bätt- 
ringsvågen, bibelsällskap, uppsy' ningsman, allhelgondågen, 
dumdris*tigare, fastlagssöndagen (med halfstarkt -sönV), flygel- 

^ Se Olséni i Sv. landsm. VI, 4, s. 78 fT. 

' Se Kock i Sv. landsm. XIII, 11, s. 12 fT. 

• Se M. Klintberg i Sv. landsm. VI, 1, s. 10 f., 39 ff. 

^ Med ' och * afser jag här de båda, från riksspråkets akut, resp. 
grav väsentligen afvikande gutniska taktformer, som närmast påminna om 
och i det stora hela äfven etymologiskt motsvara dessa förstnämnda. 



— 422 — 

byg'gningen, boktryckarkonsten, misshelå tenheten, trefaldig hets- 
sönda'gen (med halfstarkt -sön- 1), femtiriksdalersse'del. 

Likartade förhållanden träffas i uppländskan, åtminstone 
inom stora delar af nordöstra Uppland (intill en migefärlig 
linje: Furusund-Uppsala-Skutskär) ^ I detalj undersökta äro 
hithörande förhållanden inom följande tvenne dialekter. 

Skuttunge-målet strax norr om Uppsala har^ i motsats 
mot riksspråket upptakt väsentligen i följande fall: 1) Prefix- 
afledningar på o- af tvåledade ord med halfstark sednare led, 
t. e. ohjälpsam', orättvis, 2) Suffixafledningar på -aktig, -dom, 
-het, 'lek, -sam, -skåp af tvåstafviga ord, t. e. läsarak'tig, 
rikedom', dålighe't, uäderle'k, gemensam', byggenska' p 'byggande'; 
jfr däremot de af enstafviga ord bildade bon'dakfig, trolldom 
osv. (dock med ett undantag: fäak'tig, 3) Enstaka enkla 
ord såsom abor're, besman', biskop', bröllop', dokto'r, pen'de, 
frammanade, Gustaf, idiss'la, Johan', konjak', löjtnant, masur, 
männis'ka, pappe'r, paradis, partisk, pasto'r, senap , sirap, 
Skiittun'ge, tobak, äfventyr; dock ha lånord massvis och i 
vida större utsträckning än i riksspråket uppgifvit sin even- 
tuella upptakt, t. e. a'ckord, april, dptek, drag^on, kas'trulL 
kontant, sig'ill, Sof^ia, station o. d. 4) Många sammansätt- 
ningar med enstafvig förra led (som då kommer att sakna bi- 
trj'ck; jfr nästa grupp), t. e. bläckho'rn, bostäVle, byggmäs'- 
tare, fölun'ge, hvarda'g, påstå, skorem' o. d., hvaremot de 
flesta dylika ord, t. e. brödbit, länsman, träkol m. m. vackla 
mellan ett uttal med upptakt och ett annat, kanske något 
vanligare, utan dylik (möjligtvis också — såsom på många 
andra håll inom uppländskan^ — ett tredje, tvåtaktigt, uttal). 
5) Nästan alla sammansättningar med flerstafvig förra led 
eller, om förra leden är enstafvig, med en upptaktsförsedd 

^ Se E. Kruuse i Uppland H, 544. 

- Se E. Grip i Sv. laiidsm. XVIH, 6, s. 17 ff. och K. P. Leffler, ib. 
2, s. 10 flf. 

• Se Kruuse, a. st., ocli jfr Fasterna-målet. 



— 423 — 

sednare led (i båda fallen med starkt bitryck på förra leden), 
t. e. afundsju'k% akademifog' de, göromå'l, handelsbokhåVlare, 
kanonkuHa, passagerarbcVt, tobakspi'pa, resp. brukspatron, 
kToppsarbe'ie (jfr arbe'te ofvan s. 358), sjökapten. 

Fasterna-målet midt emellan Uppsala och Norrtälje 
har^ visserligen regelbundet upptakt i sådana sammansätt- 
ningar, prefixafledningar och (delvis) suffixafledningar, som 
ha enstafvig förra led (och sednare leden utan upptakt), t. e. 
blodrö'd, brödfo'dan, ekor're, friniår'ke, fåfäng', gallring', järn- 
vå'g, länsman', nyfi'ken, näsduk, näsui's, opri's 'dyrt pris', 
svinhu's, Uppsala eller herrska' p, pratsa m, ungdo'm; men denna 
upptakt har nästan alltid starkt bitryck och alla hithörande 
ord kunna för öfrigt alternativt uttalas tvåtaktigt eller ock 
utan upptakt, hvarvid valet mellan de tre olika uttalen oftast 
torde bestämmas af det sammanhang, hvari ordet uppträder, 
således af språkrytmiska skäl. Mera deciderad och konstant 
framträder däremot upptakten dels, trots det starka bitrycket 
å första stafvelsen, i sammansättningar och afledningar med 
flerstafvig förra led eller, om förra leden är enstafvig, med 
upptaktsförsedd sednare led, t. e. befälsmö'te, kontraktsprost, 
lagårdsgot f, maskinofja, nijckelh&let eller besvärsa'mt 'besvär- 
ligt', egenska'p, kristendo'm, ledighe't, resp. brukspatron, sy- 
maskin eller ogudak'tig, oparti'sk (jfr partisk ofvan s. 297); 
dels ock i de flesta länord, t. e. frukos*t, mejrOm^ pappe'r, 
senap, sira'p, toba'k, tunal 'tunnel', ättik'a osv., hvilka emel- 
lertid alla ha svagt bitryck på upptakten, detta äfven då 
riksspråket har helsvag sådan, t. e. madrass', maski'n o. d. 

Vätö- målet öster om Norrtälje synes däremot i före- 
varande afseende jämförelsevis föga afvika från riksspråket *, 

* Se G. A. TiSELius i Sv. landsm. XVIII, 5, s. 17 ff. 

' Åtminstone att döma af A. Schågerstrums rätt rikhaltiga uppgifter i 
Sv. landsm. II, 4, s. 43 f. och X, 1, s. 5 fT. Däremot tyckes den korta 
notisen hos Kruuse, a. st., snarast innebära, att språket pä det af honom 
särskildt framhållna Arholma — dvs. just den ort, hvarifrån Schagerströms 
meddelanden förnämligast härstamma — icke vore i fråga om samman- 



— 424 — 

i ty att endast ett fåtal (sammansatta) ord uppges ha upptakt 
utöfver förhållandet i riksspråket, t. c. frukus't 'frukost', 
gudmo'r, matsäck, midda'g, mor&t A andra sidan ha där 
såsom på andra håll i Uppland en mängd från svensk syn- 
punkt enkla lånord förlorat sin upptakt, t. e. bitjetU extern- 
pel, intresse, jarCuari, kap^ten, kom' minister, patron. 

Sörbygd-målet i nordöstra Bohuslän ^ har i enkla 
(lån)ord ofta mistat upptakten, t. e. dra'gon, fodral, ka'nalje, 
la'sarett, mam'sell, ter'pentin, hvaremot i sammansatta och 
vissa preflxafledda ord upptakt förekommer betydligt oftare 
än i det nuvarande riksspråket, t. e. brudgåfva, enfaldig, 
frimddig, gudfruk'tig, hushålfning, gåstgffvare, olofvandes, 
slagdån^ga, uppmår'ksam, vedervärdig o. d., i det hela väsent- 
ligen öfverensstämmande med äldre riksspråk, sådant det 
skildras af den visserligen från västkusten stammande Weste 
(omkring 1800) \ 

Skee-målet omkring Strömstad ^ visar väsentligen lik- 
artade förhållanden, t. e. å ena sidan ä^dress, ballong, fis^kaU 
kåtas, Lov'isa, mitjon, natur, par^aply, å andra sidan all- 
va'rlig, bola'g, flerfatdiga, hushåfla o. d. I det hela synes 
dock detta mål betydligt mera än det förra öfverensstämma 
med det nuvarande riksspråket. 

Fryksdals-målet i mellersta Värmland^ afviker än 
mindre, men fortfarande i samma båda riktningar som de 
två nyssnämnda västsvenska målen, från nutida riksspråk, 
t. e. å ena sidan genom a^rrest, a'vlått 'oblat', kastrull, Kat- 
rina, la'sarett. Mar' ja 'Maria', mar' kaj 'merkurium, dvs. ar- 
senik', sjang'til 'gentil', tåsUmånt 'testamente', van'jil 'evange- 



satta ords upptaktsförhållanden i högre grad skiljaktigt från de i samma 
sammanhang omnämnda målen i Skuttunge och Fasterna. 

* Se N. Nilen, Ordbok öfver allmogemålet i Sörbygden, och Kock i 
Sv. landsm. I, 684 f. 

' Se Kock, Språkhist, unders, om sv. akcent il, 206 ff., 229 f. 
' Se K. H. Lindberg, Skeemålets Ijudlåra, s. 139 ff. 

* Jfr NoREEN, Fryksdalsmålets Ijudlåra, s. 39. 



— 425 — 

lium* o. d., å andra sidan genom alldeles, illis'tig, kanske*, 
trolofva, ursäk't, vålgffrning o. d. 

Målet i byarna Garsås, Nusnäs och Risa i de öst- 
ligare delarna af Mora uppvisar^ nästan ensamt bland svenska 
dialekter (jfr dock nedan om Raseborgs-målet) den egen- 
heten, att tvåstafviga ord, hvilkas första stafvelse i fornsprå- 
ket hade kort vokal följd af kort konsonant, ha upptakt, 
t. e. hjår& bära, but båge, drupi droppe, frusin! frusen, ful! 
fåle, idåf edert, masV mosse, tjådu'r tjäder. Dessutom före- 
kommer sådan stundom i ord på -ing, t. e. källing' käring. 

o 

Ångermanländskan har^ — ovisst i hvilken geografisk 
utsträckning — likaledes i en mängd lånord förlorat upp- 
takten, t. e. kon'kurs, kontrakt, ten'tera, tran'sport, dels å 
andra sidan upptakt i motsats mot riksspråket i massor af 
sammansatta och suffixafledda ord med — företrädesvis — 
flerstafvig förra led, t. e. håradshöfding, klockareva' I, konunga- 
rike, kyrkoherde, köpenska'p, sommarvår' me, tageldyna, un- 
ders&ka, uselhe't, ålder do' m. 

Deger fors-målet vid Vindel- och Ume-älf varna norr 
om Vännäs i södra Västerbotten skall ha »en tydlig tendens 
att skarpt betona den sista sammansättningsleden» ^, men 
några närmare detaljer äro icke kända. 

Målen i Neder- och Öfver-Kalix, de nordligaste af 
alla svenska dialekter, uppges ^ ha hufvudtrycket på sednare 
leden i »sammansatta ord». Vore denna uppgift bokstafligen 
sann, så skulle dessa mål i fråga om upptaktsanvändning 
obetingadt slå rekordet bland alla svenska dialekter. Men 
så utan alla inskränkningar lär ej den nämnda regeln gälla. 



^ Se NoREEN i Ofre Dalarna förr och nu, s. 418, och Sv. landsm. 
IV, 2. 

* Enligt Kock, a. st. II, 307, 462. Från hvilken trakt inom land- 
skapet hans iakttagelser förskrifva sig, uppges emellertid icke. 

» Se P. ÅSTRÖM i Sv. landsm. VI, 6, s. 10. 

* Se O. G. WiKLUND i Sv. landsm. III, 2, s. 36, resp. A. H. Sandström, 
ib. s. 32. 



— 426 — 

Enligt hvad jag inhämtat af en kännare, fil. kand. Hulda 
Rutberg, finnes i de nämnda båda målen dels ett fåtal sam- 
mansättningar med hufvudtrycket å förra leden, t. e. nejon- 
ögon, skärskåda, dels en stor mängd tvåtaktiga eller tretaktiga 
sammansättningar, t. e. hustak, kärrhjul, landsvägen, lands- 
vågasyn (Iretaktigt), och dessa sednare torde till och med 
vara talrikare än de (sammansatta eller suffix- och prefix- 
afledda) ord som ha hufvudlryck på sista leden, t. e. aflon- 
vard, budka'fvel, evighet, kolmör' kret, samve'te. 

Raseborgs-målet i västligaste Nyland (trakten kring 
Ekenäs och Hangö) har, såvidt man vet ensamt bland dia- 
lekterna på andra sidan Östersjön, upptakt i stor utsträck- 
ning, nämligen^: 1) i de flesta sammansatta ord, t. e. brud- 
gum', hrukspatro'n, dörrapost, fåhu's, gårdstom't€n, höång', 
järnvä'g, järnvågstorg, näsadu'k, näsavi's, sjöman', stationskarl, 
styfja'r, trädgå'rd, ögonblic'k; 2) i prefixafledningar på miss-, 
t. e. missak'ta, misstag; 3) i suffixafledningar på -aktig, 
'dom, 'het, 'lek, t. e. svinak'tig, ungdo'm, frihet, väderlekz 

4) i många ord på -ing, t. e. byggning', kyckling', tvillingi 

5) ofta i ord, hvilkas första stafvelse i fornspråket hade kort 
vokal följd af kort konsonant, t. e. hufvu'(d), simma' o. d. 
(jfr ofvan s. 425 om målet i Garsås, Nusnäs och Risa). 

Af väsentligen annat skaplynne äro, såsom redan ofvan 
(s. 420) nämnts åtskilliga nordliga dialekter, i synnerhet de 
östnordsvenska. Bland dessa sistnämnda är det visserligen 
några, som endast föga afvika från riksspråket och då egent- 
ligen blott därigenom att de i vissa lånord upphäft upptak- 
ten, såsom då Kökars-målet i åländska skärgården har^ 
ap'tek, be tala, kap'itaU kap ten (men visserligen å andra sidan 

o 

dokto'r, pasto'r o. d.), eller då Pargas- målet i Abo-trakten har^ 

^ Se H. Vendell, Ordaksenten i Raseborgs härads svenska folkmål, 
s. 2 ff. 

^ Se A. Karsten i Sv. landsm. XII, 3, s. 95 ff. 

^ Se J. TiiuRMAN i Sv. landsm. XV, 4, s. 104 flf. 



— 427 — 

ap'tek, auk'tion, genien, kapten, ka'rdus, kom'pass, Lo'uis, 
Ma'ri, metall, pre'dika, So'fi o. d. Men så mycket mera af- 
vika följande dialekter, hvilka utmärka sig för en utpräglad 
motvilja mot att använda upptakt öfverhufvud. 

Runö-målet i Livland uppges fullständigt sakna upp- 
takt, i ty att »tonvikten hvilar städse på ordets första staf- 
velse» och detta »vare sig att det är enkelt eller samman- 
satt, inhemskt eller utländskt» ^ Om detta är alldeles rik- 
tigt, så är Runö-målet af alla svenska dialekter den åt detta 
håll längst avancerade och väl enastående. 

Nukkö-målet i Estland kommer emellertid i detta af- 
seende det föregående ganska nära, i det att upptakt här 
förekommer *^ blott i de fåtaliga lånorden på (de ursprungli- 
gen tyska prefixerna) be- och for- samt i en del samman- 
satta gårdsnamn, t. e. Bertels-An'ders, Knuts-LiNgårds o. d. 
Annars saknas den fullständigt, detta äfven i jämförelsevis 
nya lånord såsom ba'ron, par'ti o. d. 

Gamlakarleby-målet i mellersta Österbotten öfver- 
ensstämmer väsentligen med det föregående, i det att upp- 
takt icke förekommer ^ i andra ord än de med be- och van- 
ligen äfven de med for- bildade. 

Närpes-målet i södra Österbotten (Kaskö-trakten) sy- 
nes intaga väsentligen samma ståndpunkt som föregående 
dialekt \ 

Pedersöre-Purmo-målet i mellersta Österbotten (Ja- 
kobstads-trakten) afviker något från de föregående, i det att 
här upptakt förekommer '"* icke blott i ord på be- och for-, 
utan äfven i många andra låneord samt i en och annan 
sammansättning, t. e. kaprå't 'kapprak*, åtskiriigt. 



* Se Vendell i Sv. landsm. II. 3, s. 29. 

« Se G. Danell, Nukkömålet I, 56 och 84. 

' Se K. J. Hagpors i Sv. landsm. XII, 2, s. 14. 

* Se A. O. Freudentiial, Ceher den Särpesdialecl, s. 57. 
^ Se Vendell, Pedersöre-Purmo-målet, s. 8 f. 



— 428 — 

Burträsk-målet i Västerbotten (söder om Skellefteå) 
har äfvenledes sällan upptakt — detta i påfallande motsats 
till det närliggande Degerforsmålet (se ofvan s. 425) — näm- 
ligen ^ blott i de flesta ord på för-, några på be- samt dess- 
utom några få enstaka ord. Alltså heter det t. e. A^maliay 
be^fall{d) — men däremot begrVp{a), som kännes såsom mera 
främmande — cigarrstump, far'vål (men gudag goddag), 
för'ål(d)ra(r) jämte foråV(d)ra{r), spdderfem, vffrder(a) osv. 



^ Se J. v. Lindgren i Sv. landsm. XII, 1, s. 17 ff. 



FJÄRDE KAPITLET. 

Tonalitet (tonhöjd). 

§ 58. Inledande anmärkningar. 

Om begreppet tonalitet eller läge på tonskalan — oftast 
kalladt »tonhöjd», men äfven »musikalisk accent» (så bl. a. 
Sievers i tidigare arbeten och alternativt äfven i senare), 
»kromatisk accent» (K. Verner), »melodisk accent» eller »tonak- 
sent» (Lyttkens-WulfT), »tonisk accent» (Sievers i senare ar- 
beten), »tonfall» (O. Bremer) eller blott »ton» (Jespersen) — 
se I, 345 f. Såsom där påpekats, beror en viss tons större eller 
mindre »höjd» på hastigheten hos den ljudande kroppens — 
-den s. k. ljudkällans — vibrationer^. Ju hastigare vibrationerna 
följa på hvarandra, desto högre ton. Hastigheten får sitt ut- 
tryck i »svängningstålet», dvs. det antal vibrationer som pro- 
duceras på tidsenheten (sekunden). Alltså ju större sväng- 
ningstal, desto högre ton. Ett dubbelt så stort svängningstal 
representerar en ton, som ligger sju tonsteg — en s. k. oktav 
— högre, så att t. e. * c har 132 svängningar, c' 264, c" 528 
osv. Svängningstalets storlek beror ju i fråga om strängar 



* Efterföljande framställning (till och med § 60) föreligger i väsent- 
ligen samma (om ock ej obetydligt förkortade) form redan i min uppsats 
Om språkets musikaliska sida (i Nordisk tidskrift 1896), omtryckt i Spridda 
studier, andra samlingen, s. 20 ff. 

' För att undvika den skiymmande notskriften använder jag här 
följande, äfven för öfrigt ju rätt gängse, beteckning: C,„ D„ osv. afse sub- 
kontraoktavcn. C, kontraoktaven (pianots lägsta), C grofva oktaven, c den 
ostrukna, c' den ettstrukna, c" den tvästrukna osv. 



— 430 — 

— och till dylika måste våra röstband hänföras — väsent- 
ligen på följande tre omständigheter: 1) ljudkällans volym» 
så att t. e. en dubbelt så lång eller tjock sträng ger ett hälften 
så stort svängningstal och alltså en ton, som ligger en oktav 
lägre ^ 2) dess täthet, så att en sträng af ett fyra gånger 
tätare ämne ger ett hälften så stort svängningstal och så- 
lunda en ton en oktav lägre ^; 3) dess spänning, så att en 
fyra gånger större spännvikt ^ framkallar ett dubbelt så stort 
svängningstal och följaktligen en ton, som ligger en oktav 
högre *. 

Tillämpa vi nu detta på språkljuden, så är först att 
märka, det bland dessa naturligtvis endast sådana äga tona- 
litet, som öfverhufvud äro försedda med ton (jfr I, 342 f.)» 
således af våra 116 riksspråksljud (se II, 5) blott de 61 per- 
tonerade (jfr tabellerna I, 496 f. och 538). I hviskadt tal, 
dvs. då röstton utbytts mot hviskning, är tonaliteten alldeles^ 
försvunnen ur språket. Och perspirerade ljud såsom f, h, k\ 
p, s, / ha ju aldrig ton, hvarför de heller icke kunna sjungas,, 
endast framandas. Men flertalet af våra språkljud äger som 
nämndt röstton, hvilken frambringas medelst vibrationer af 
röstbanden i struphufvudets ljudspringa (se I, 352 och 372 f.). 
Dessa röstband äro sålunda i förevarande fall vår ljudkälla. 
I fråga om täthet förefinnes nu icke hos de hinnor, som ut- 
göra röstbanden, så stora differenser mellan olika individer 
eller hos samma individ under olika förhållanden, att någon 
väsentlig olikhet i fråga om tonhöjd däraf betingas, och jag 
lämnar därför här denna synpunkt alldeles ur betraktande. 
Annorlunda förhåller det sig hvad volymen beträffar, i det 

^ Det är därför som fiolsträngens förkortning medelst fingrets ned- 
tryckande ger en högre ton. 

' Det är därför som strängar af metall ge lägre toner än — under 
för öfrigt lika förhållanden — sädana af senor. 

^ Spridda studier, andra samlingen, s. 21 har det svåra tryckfelet 
»spännvidd». 

* Det är därför som fiolskrufven har tonhöjden i sin makt. 



— 431 — 

att denna både i fråga om längd och tjocklek är mycket 
varierande alltefter individ, ålder och kön. Kvinnornas röst- 
band äro, jämförda med männens, både tunnare och — i 
följd af kvinnans mindre struphufvud — ungefar en tredjedel 
kortare. Därför kunna kvinnorna vanligen frambringa högre 
sångtoner än männen, och i tal röra de sig vanligtvis i ett 
normalläge (/" — c'), som ligger ungefär en oktav högre än 
männens (F — c). Vidare undergå båda könens, men i all 
synnerhet männens, röstband en genomgripande förändring 
under den s. k. målbrottstiden, då de blifva längre och gröfre, 
i följd hvaraf röstens normalläge sjunker, betydligt hos man- 
nen, föga hos kvinnan. Ändtligen finnas betydliga volym- 
difTerenser i fråga om röstbanden äfven hos individer af 
samma både ålder och kön, ja hos en och samma individ i 
normalt och abnormt tillstånd; så t. e. har man ofta en ut- 
präglad basröst »dagen efter» ett festligt gille och andra 
dylika tillställningar liksom vid förkylning, detta emedan 
sådana förhållanden gärna leda till svullnad, alltså förtjock- 
ning af röstbanden. Dä nu en persons röst sällan omfattar 
mer än två oktavers omfång, så blir olika individers röstläge 
på tonskalan ganska olika både hvad den lägsta och högsta 
producerbara tonen beträffar. Med hänsyn härtill har man 
den bekanta indelningen i fyra — hufvudsakliga — olika 
»stämmor», två för normala mansröster och två för normala 
kvinno- och barnröster: bas (inklusive baryton) med ett 
ungefärligt omfång af vanligen F—f, tenor med c— a', alt 
(inklusive mezzosopran) med f—g" och sopran med c' — a". 
Dessa olika röstlägen äro emellertid af absolut ingen språklig 
betydelse, så snart fråga är om olika individer. Ett fonem 
har nämligen alldeles samma betydelse, vare sig det uttalas 
af en man med basröst eller — under för öfrigt lika för- 
hållanden — af en kvinna med sopranröst. Något annor- 
lunda ställer sig däremot saken i fråga om en och samma 
person; om man »brummar» eller »gnäller» fram ett visst 



— 432 — 

yttrande, är i regeln icke likgiltigt i fråga om detta yttrandes 
innebörd. 

En dylik skiftande tonhöjd är nämligen för en och 
samma individ möjlig att åvägabringa, ehuru, såsom redan 
nämnts, endast inom vissa gränser (ungefär två oktaver). 
Visserligen kan man icke utan vidare ändra sina röstbands 
täthet och volym ^, men den tredje faktorn i fråga om ton- 
höjdens tillkomst, nämligen spänningen, den står det i vårt 
fria skön att högst väsentligt modifiera, tack vare struphuf- 
vudets egendomliga mekanism (se I, 352), som tillåter oss 
att* spänna röstbanden, ungefär som man spänner en fiol- 
sträng. Som detta emellertid är förenadt med någon an- 
strängning, så underlåter man det så ofta som möjligt och 
låter röstbanden förbli vid sin naturliga spänningsgrad, så 
snart man icke har något särskildt mål, som man medelst 
spänningen vill vinna. I vårt tal alltså spänna vi röstbanden 
så litet som möjligt och röra oss sålunda öfvervägande 
inom lägsta delen af vårt disponibla tonomfång. Detta så 
att säga normalläge är, såsom redan nämndt, hos män van- 
ligen omkring F — c, hos kvinnor vanligen omkring f—c 
(vid sång däremot två eller tre toner högre ^ detta väl för 
att åstadkomma klarare och starkare, öfverhufvud hörbarare 
toner). Inom detta begränsade område kan man vidare 
urskilja en normal ton, olika för olika individer, men hos 
en och samma individ tämligen konstant och i allmänhet 
belägen ett stycke under midten af stämmans fulla om- 
fång ^, t. e. hos mig (som är baryton) A eller Ass, sällan G 
eller B, Denna individuella normalton framkommer säkrast 
vid ett fullkomligt ointresseradt eller åtminstone rent objek- 
tivt hållet uttal af ett enstafvigt fonem, helst ett sådant som 



^ Detta äger dock på sätt vis rum vid s. k. falset t- toners bildande 
se 1, 372). 

• Se BouRDON, Uexpression des emotions^ s. 53. 

• Jfr Jespersen, Fonetik, s. 287. 



— 433 — 

icke har någon språklig betydelse eller åtminstone en sådan 
betydelse som icke rimligen kan föranleda något af subjek- 
tivt intresse färgadt uttal, t. e. bokstafsnamnen a, be, se osv. 
I den mån man vid sitt talande håller sig å eller nära invid 
denna normalton, säges talet vara »monotont», röja mono- 
toni. I den mån åter man, af orsaker som nedan (i § 60) 
skola utvecklas, därifrån afviker — vanligen medelst anli- 
tande af mer eller mindre högre toner (vid röstbandens istar- 
kare spänning), mera sällan i någon mån lägre toner (vid 
röstbandens afslappande, något som emellertid endast i ringa 
grad är utförbart, eftersom normaltonen ju redan ligger jäm- 
förelsevis lågt) — säges talet vara »moduleradt», äga modu- 
lation. 

» 

§ 59. Förhållandet mellan tal och sång. 

Tillvaron af modulation är af allra största vikt, för att 
vårt tal må äga nödig »uttrycksfullhet». Hvad dessa tonali- 
tetsskiftningar, som utgöra modulationen, ha att uttrycka, är 
nämligen företrädesvis den förhandenvarande känslostäm- 
ningen — särskildt sympatisk eller antipatisk sådan (se vi- 
dare nedan § 60, 2) — under det att t. e. skiftningarna i 
tonens styrka öfvervägande ha att representera det logiska 
förståndets kraf (se ofvan s. 176 fT.). Denna modulationens 
uppgift kommer särskildt till heders, då den drifves till sin 
estetiska spets och fulländning: melodien, som just har att 
uttrycka det »outsägbara», och som i denna sin uppgift äger 
sitt förnämsta raison d'étre. Endast i mycket oegentlig me- 
ning kan man därför, såsom skett, kalla de rudimenter till 
melodi, hvilka ingå i vårt tal, för »språkmelodi». Men onek- 
iigt är ju, att en nära frändskap tack vare tonaliteten råder 
mellan vårt tal och det slag af musik, som kallas sång, dvs. 
musik utförd medelst människorösten och försedd med språk- 
ligt ackompanjemang, åtminstone vanligen; att så icke alltid 

Soreen, Vart Sprak, Bd II. 28 



— 434 — 

är förhållandet, visas nämligen af jodling, koloratur o. d. eller 
sådana verkliga »Heder ohne worte» som t. e. omkväde! till 
Solveigs sang af Grieg. Viktigare är emellertid att här fram- 
hålla de ofta icke tillräckligt beaktade skillnaderna mellan 
tal och sång (äfven om vi icke fästa oss vid de antydda säll- 
syntare fallen af sång utan ord). De viktigaste af dessa äro \ 

1. Talets melodiska element är väsentligen en spontant 
tillkommen naturprodukt, fyllande en rent praktisk — 
språklig — uppgift. Sången däremot är en mer eller mindre 
medvetet bildad konstprodukt, fullföljande ett rent este- 
tiskt syfte. Öfvergångsformer gifvas naturligtvis, å ena sidan 
inom den konstnärligt utbildade deklamationen (t. e. »reci- 
tation» af vissa liturgiska o. d. språkalster), å andra sidan 
i och genom »recitativet», hvarom strax mera (se nedan 2 
och 6). 

2. Moduleradt tal är språk med musikaliskt ackom- 
panjemang — af människorösten (träda andra instrumenter 
till, så har man en »melodram» i gång) — men att detta 
ackompanjemang icke är för talet såsom sådant väsentligt, 
framgår bl. a. af den enkla observationen, att vårt tal ju 
kan hviskas, alltså uttalas utan röstton, och lika fullt förblir 
tal, om också icke ett lika fullkomligt, ett lika uttrycksfullt 
tal. Däremot är den melodiska sången musik med språk- 
ligt ackompanjemang, och att detta sednare icke är för sången 
såsom sådan väsentligt, har redan genom exempel belysts. 
Öfvergångsformer finnas äfven härvidlag. Så inom musiken i 
och med recitativet, som saknar utpräglad melodi, om man 
därmed menar uttrycket för en specifikt musikalisk »tanke» 
— ett »motiv» eller i något större skala ett »tema» — och 
som därför mer eller mindre närmar sig »parlando» (dvs. 

o 

tal). A andra sidan spåras inom talet stundom ansatser till 



^ .Jfr Merkel, Physiologie der menschlichen Sprache, s. 378 ff.; J. 
Storm, Englische Philologie, 2 iippl., s. 205 ff.; O. Premer, Deutsche Phone- 
tik, s. 193. 



— 435 — 

en, visserligen oafsiktlig, melodi. Så t. e. ofta då en hel klass 
lärjungar i unison korus afgifva svar på lärarens fråga, hvar- 
vid melodiens omedvetna motivering ligger i sträfvan att 
sammanhålla det hela, något som underlättas genom upp- 
ställande och utbildande af ett dylikt, låtom oss säga »led- 
motiv». Eller då vid barns lekar ramsor sådana som »alami, 
sal&mi, sinkami so» osv. så småningom lägga sig till med 
en melodi, som låter dem lättare fastna i minnet; man min- 
nes ju alltid lättare orden till en sång än till ett deklama- 
tionsnummer. Eller då vissa personer i följd af träget och 
yrkesmässigt bedrifvet talande komma att ensidigt utbilda 
och stereotypera vissa ofta återkommande tongångar, hvarför 
man icke alldeles utan skäl plägar säga, att dylika personer 
»sjunga», då de tala eller rättare sagdt hälla tal; jag erinrar 
om auktionsutropare, predikanter och väl äfven en och annan 
akademisk föreläsare. 

3. De i talet förekommande tonerna äro genomgående 
mindre klara än sångens, notabene dä denna är sådan den 
skall vara. Detta beror därpå, att talets toner sällan äro 
fullkomligt fria från — ofta ju till och med såsom vid alla 
pertonerade insonanter (dvs. sorlljud, hvarom se I, 343 och 
359) nödvändigt förbundna med — i viss mån störande bi- 
ljud, som själfva icke äro toner, utan buller (hvarom se I, 
343). Toner, som i högre grad på detta sätt förorenats, 
kallas »hesa», och man kan således säga, att talet jämfördt 
med sången alltid är relativt hest. 

4. Talets toner äro vanligtvis ej heller — om än så 
klart bildade — alldeles desamma som sångens i fråga om 
vare sig absolut eller relativt läge på tonskalan. Med andra 
ord, de ha icke exakt samma svängningstal som de i musiken 
för dess estetiska syftes förverkligande fixerade och med be- 
stämda noter betecknade tonerna, utan falla ofta eller oftast 
mellan dessa och då än närmare, än fjärmare hvarandra än 
musikens tonsteg medgifva. Följaktligen äro ej heller själfva 



— 436 - 

de i talet förekonimande intervallerna — dvs. afstånden 
mellan på hvarandra följande toner — vare sig alltid de- 
saninia som i sång eller lika stora som där, utan t. e. oRa 
mindre än ett hälft tonsteg (musikens minsta intervall) efter 
den i vår vanliga musik gällande indelningen. 

5. I tal är vanligtvis hvarje ton underkastad s. k. porta- 
men to, dvs. en genom omärkliga öfvergångar fortskridande 
förskjutning på tonskalan — oftast uppåt S mera sällan nedåt 
(i)detonerande») — mest märkbar hos långa tryckstarka staf- 
velser, minst hos korta trycksvaga. I sång däremot bör eller 
får icke gärna portamento förekomma, vare sig i form aP 
detonering — här det vanligaste fallet, föranledt däraf att det 
är tröttande att mer än för en kort stund uppehålla en vis& 
öfver det normala sig höjande spänningsgrad hos röstbandea 
— eller stigning. Utan sångtonen hålles afsiktligt och med 
en viss ansträngning, ja svårighet i den mån man blir trött 
af sjungandet, uppe vid sin bestämda höjd, tills nästa ton 
skall inträda, och då öfvergår man till denna med ett språng 
och 1 regeln utan all glidning. Tvärtom är i tal en dylik 
frånvaro af portamento i allmänhet att betrakta som ett fel, 
hvartill emellertid vissa deklamatörer, i synnerhet predikanter, 
icke så sällan göra sig skyldiga. Annars förekommer ett 
sådant föredragssätt endast i vissa bestämda undantagsfall, 
såsom vid barns stafningsöfningar, t. e. »6, a [säger] ba, k\ 
a [säger] ka = ba-lcay>, där det väl är uttryck för ansträngd 
uppmärksamhet och betänksam eftertanke; eller såsom ut- 
tryck för hårdnackadt och väl öfvervägdt fasthållande vid en 
åsikt, t. e. i ett energiskt det be-stri-der jag, där hvarje staf- 
velses oföränderlighet i fråga om tonhöjd i förening med 
monotonien inom hela stafvelseserien samt de inflickade pau- 
serna eller åtminstone den fullständiga frånvaron af »legato» 
stafvelserna emellan — alltså ett uttal med »stackato» — fä 
symbolisera åsiktens oföränderliga och själfständiga karaktär. 

* Se BouRDON, a. st. s. 52. 



— 437 - 

6. Till sist må här nämnas en skillnad, som icke har 
särskild! med tonaliteten att göra, nämligen den att talet oftast 
icke är rytmiskt, under det att sången ojämförligt oftast är 
strängt rytmiskt reglerad både i afseende på tonernas kvan- 
titet (»tempot» och den fixerade taktlångden) och deras in- 
tensitet (»takten»), oftast äfven i fråga om deras tonalitet, 
i det att nämligen sången vanligen äger periodisk melodi, 
dvs. en rytmisk växling af musikaliska fraser, hvarvid ett 
och samma tema återkommer, antingen något förändradt (en 
»variation») eller oftare oförändradt (en «repris») ^ Emeller- 
tid är denna skillnad mycket sväfvande, dels emedan det å 
ena sidan finnes recitativer, som sakna kvantitativt bestämd 
rytm, dvs. fixerad taktlängd ^ (och fast tempo), dels ock i 
synnerhet emedan å andra sidan vårt tal mycket ofta är mer 
eller mindre rytmiskt, t. e. i visst slags högtidligt föredrag 
såsom af lagbud, ordspråk eller predikan, och än mer i den 
liturgiska gudstjänsten samt i högsta grad uti s. k. bunden 
stil. som just kallas så emedan den har ett band i sin — 
liksom i säng — kvantitativt reglerade rytm, den s. k. me- 
tern. Att för öfrigt hela denna distinktion icke kan vara 
annat än mycket relativ och sväfvande, är tydligt redan däraf, 
att människan ju har en outrotlig drift att uppfatta alla ljud- 
följder, äfven de mest enformiga såsom t. e. urets knäpp- 
ningar ^ som vore de rytmiska; detta emedan vårt medve- 
tande lättare tillägnar sig och behärskar dem genom att upp- 
dela dem i grupper. 

S 60. Tonalitetsförändringarnas orsaker. 

Sedan vi sålunda fått klart för oss, att och hvarför vårt 
tal icke är sång, men ock att talet i och genom sin modula- 

' Innebär denna äfven ett upprepande af de melodien underlagda 
orden, så kallas den »refräng». 
' Se Mrrkel, a. st. s. 385. 
» Jfr V, 100. 



— 438 — 

tion är en sångens nära frände, öfvergå vi till besvarande 
af den viktiga frågan: hvilka äro anledningarna till att vi i 
vårt tal uppge den vid första påseendet för oss så naturliga 
monotonien och införa modulationen? Dessa äro af flera 
olika slag: 

1. Rent fysiska eller närmare bestämt fysiologiska, 
nämligen ökad intensitet hos den producerade tonen, hvilken 
ju beror på ökadt lufttryck från lungorna. Men detta ökade 
lufttryck vållar naturligtvis också en något ökad spänning 
hos röstbanden, som därigenom något förtunnas. Såväl det 
ena som det andra måste ju, enligt livad vi ofvan (i § 58) 
sett, leda till någon ökning af tonhöjden, så vida vi icke 
genom en klok användning af vår sinnrika struphufvuds- 
mekanism kompensera det ökade lufttryckets inflytande ge- 
nom en lämpligt afpassad förlängning eller afslappning af 
röstbanden, åtgärder som den skolade sångaren rent auto- 
matiskt vidtager, men som vi icke lika punktligt iakttaga i 
vårt tal. Därför, liksom man vid sång lätteligen kan på 
grund af oaktsamhet komma att antingen stiga öfver det åsyf- 
tade tonläget, då man sjunger forte, eller sjunka under det- 
samma, då man sjunger piano, eller ännu oftare därest man 
börjar bli trött; på samma sätt och af samma orsak äger 
vårt tal en bestämd tendens att öka eller minska tonhöjden 
samtidigt med tonstyrkan, dvs. förbinda med hvarandra kre- 
scendo och stigande portamento, resp. dekrescendo och fal- 
lande portamento. Häraf förklaras den gjorda iakttagelsen ^ 
att man vid ansträngdt tal, t. e. på större afstånd eller i en 
stor lokal, har sitt normalläge i fråga om tonalitet förlagdt 
två till tre tonsteg högre på skalan än under vanliga förhål- 
landen; detta i förbigående anmärkt en deklamatorisk fördel 
för talaren, enär denna förskjutning af normallönen hän emot 
midten af det disponibla tonomfånget bereder möjlighet att 



^ Se Merkel, a. st. s. 350 f. 



— 439 — 

modulera rösten nästan lika mycket nedåt som uppåt, hvil- 
ket möjliggör ett mera allsidigt nyanseradt föredrag. Likaså 
förstå vi nu, hvarför man ofta sänker tonen hänemot slutet 
af en längre fras, samtidigt med att utandningstrycket mattas 
i följd af luflförrådets förbrukning; det sednare förhållandet 
nr tydligtvis grund till det förra. Exempelvis i frasen »han 
heter Bengt Erik Vilhelm Pettersson» ligga gärna ^ de tre 
sista orden, i afseende på sin tonföljd i det hela, hvartdera 
en smula lägre än det näst föregående, så snart icke något 
särskildt skäl kräfver ett extra framhäfvande af någotdera, 
t. e. Pettersson i motsats mot en Andersson; ty i så fall 
växer styrkan hos Pettersson, och därmed följer en hög ton. 
Jag erinrar vidare om, huruledes parentetiska inpass, hvilka 
såsom vanligen varande jämförelsevis oviktiga pläga ha en 
mindre grad af uttalsstyrka (»halkas öf ver»), också ofta ligga 
lägre på tonskalan. Och för att taga blott ännu ett exempel: 
jämför det dofva stönandet hos en svårt sjuk, som dock 
ännu är herre öfver sig själf, med de gälla skrien från en, 
som öfver\'äldigas af plågor, hvilka tvinga honom att våld- 
samt utstöta den luft, hvarmed han velat vederkvicka sig. 

Man kan med allt skäl förmoda, att just den omstän- 
digheten, att tonstyrka och tonhöjd så lätt och naturligt hålla 
jämna steg med hvarandra, är hufvudanledningen till den i 
språkens historia märkbara utpräglade tendensen att förr eller 
senare utbyta den mera undantagsvis förekommande och af 
speciella förhållanden framkallade kombinationen af stark 
med låg ton eller af svag med hög ton mot den naturligare 
förbindelsen stark och hög, resp. svag och låg ton. En sådan 
utveckling har t. e. ägt rum inom de nordiska språken, i 
det att både isländskan, danskan och den finländska svenskan 
utbytt den förra kombinationen, som norskan och svenskan 
i större delen af Sverge ännu äga i de flesta flerstafviga ord 



* Jfr Ltttkems-Wulff, Su. språkets Ijudlåra II, 35. 



— 440 — 

(t. e. fader med sjunkande-stigande eller blott stigande tongång), 
mot den sednare (jfr t. e. finländskt /ader med fallande tongång). 

Den sålunda onekligen ofta förekommande och på an- 
gifvet sätt till sin uppkomst lätt förklarliga öfverensstämmel- 
sen mellan ett fonems intensitets- och tonalitetsgrad får emel- 
lertid icke, såsom ofta skett, leda till den alldeles oriktiga 
uppfattningen, att den nämnda parallellismen skulle öfvcrallt 
och nödvändigtvis förefmnas. Att så icke är fallet visas ju 
bäst af det nyssnämnda i svenskan och norskan så vanliga 
uttalet af fader o. d. med stark och låg penultima samt svag 
och hög ultima. F2mellertid ligger denna missuppfattning — att 
tonstyrka och tonhöjd äro nödvändigt förbundna med hvar- 
andra — till grund för den allt hitintills i tysk vetenskaplig 
litteratur nästan genomgående gängse, högst förvillande ter- 
minologien: »hochton» för stark ton och »tiefton» för svag 
ton; ett uttryckssätt som ledt till att man i fråga om de tyska 
dialekterna i Elsass, Schwaben och Schweiz, hvilkas tonali- 
tetsförhållanden påminna om de svenska och norska, måst 
yttra sig på följande, minst sagdt besynnerliga sätt: »der 
hochton hat eine tiefe stimmlage, der tiefton wiederum eine 
hohe». Med denna oegentliga användning af »hoch» och 
)>tief» ^ sammanhänger den likaledes olämpliga metriska ter- 
minologien: »hebung» för stark taktdel och »senkung» för 
svag taktdel, ett språkbruk som beklagligtvis går igen i många 
svenska metrikförfattares termer »höjning» och »sänkning». 

2. Psykiska eller närmare bestämdt emotionella, näm- 
ligen rörelser eller åtminstone fluktuationer, ofta af den mest 
sväfvande och obestämbara natur, inom känslolifvet. Vi 
skulle kunna kort och godt säga: röstbandens stämning — 
och därmed dennas akustiska uttryck: tonaliteten — beror 



^ Samt med de — för öfrigt oftast alldeles missuppfattade, i det att 
de användas i en mot den ursprungliga sticl; motsatt betydelse — klassiska 
termerna »arsis» och »tesis» (dvs. — ursprungligen — handens eller fotens 
»höjning» vid svag taktdel, resp. »sänkning» vid stark). 



på sinnes))stämningen» ^ Dennas fluktuationer — modula- 
tionens ojämförligt viktigaste faktor — afspeglas i och genom 
modulationen spontant och med en viss naturnödvändighet, 
så att det som bekant kräfves stor själfbehärskning för att 
icke medelst »tonen» röja en befintlig sinnesstämning och 
fordras verklig konst för att lyckas i att låtsa en obefintlig 
sådan; detta emedan en icke spontant tillkommen modulation, 
om än aldrig så väl efterliknande en dylik, dock vanligen 
genom ett visst odefinierbart något röjer sin egenskap af 
konstprodukt. Den antydda naturnödvändigheten förklaras 
däraf, att röstbandens spänning och afslappning äro s. k. 
reflexrörelser, tillkomna på samma ofrivilliga sätt — ja ofta 
direkt mot vår vilja — som våra grimaser, vissa åtbörder 
och många andra muskelspänningar eller muskelslappningar^ 
I sin största allmänhet uttryckt kan man säga förhållandet 
vara det, att alla »exciterande» (eggande, lifliga och ener- 
giska) sinnesrörelser öka muskelspänningen (sålunda äfven 
röstbandens och därigenom tonhöjden), under det att de 
»deprimerande» (ocnergiska) minska den ^ Eller om vi be- 
gagna oss af ännu en af språkets allra mest träfl'ande me- 
taforer, kunna vi säga, att allt som »höjer» eller »lyfter» 
sinnesstämningen, vare sig i angenäm eller oangenäm rikt- 
ning, vållar stigning pä tonskalan, hvaremot allt, som »tryc- 
ker ned» densamma, vållar sjunkande. För ett mera i detalj 
utfördt påvisande af detta allmänna förhållande finnas legion- 
tals exempel att tillgå, om ock på detta hittills så godt som 
obearbetade område ett mycket ringa material ännu är i ljuset 
framdraget och systematiskt ordnadt. Och dessa exempel 
kunna hämtas såväl från individens lif i det hela, hans 



^ Märk dcti slående riktiga uppfattning af förliållandet, som denna 
språkliga metafor röjer! 

' Jfr H. Spencers underhållande exempel i hans »essay» öfver »mu- 
sikens härkomst och uppgift» (öfversatt i Behaget o. a. uppsatser, s. 37 fT.). 

* Jfr förhällandet med intensiteten i dess beroende af emotionerna; 
se ofvan s. 174 f. 



— 442 — 

»habituella», dvs. vanemässiga stämning — alltså hans »grund- 
stämning» — som frän enstaka momenter i hans lif, hans 
mera tillfälliga stämningar. 

I förra afscendet må blott erinras om, huruledes lifliga 
och energiska personer (»sangviniker» och »koleriker») i regeln 
ha både ett högre normalläge och framför allt en rikare mo- 
dulation, särskildt större intervaller (förnämligast öfver nor- 
maltonen), än lugna och missmodiga personer (»flegmatiker» 
och »melankoliker))). Eller erinrom oss, hurusom det i regeln 
så lifliga och för städse nya och därigenom eggande intryck 
mottagliga barnet ytterst ofta använder ett högre tonläge än 
som egentligen kräfves af dess redan i sig höga stämma, 
något som alla föräldrars nerver icke utan vedermöda erfarit. 
Eller, huru en person med en af abnormt utvecklad själf- 
känsla uppburen och lyftad grundstämning visar en omiss- 
kännelig tendens att i tid och otid göra den väl valda meta- 
foren »tala ur en hög ton» till en bokstaflig verklighet; under 
det att å andra sidan rädda och kujonerade personer all- 
männeligen tala jämförelsevis lågt (och svagt). Intressanta 
experimenter ha i sistnämnda afseende ulförts af Bourdon ^ 
med skolynglingar af olika natureli. Och hvad som gäller 
om individer, gäller naturligtvis i stort sedt äfven om hela 
nationer. Också märker man lätt S att den i regeln så liflige 
fransmannen, om hvilken träffande yttrats, att han »fast 
immer erregt ist», har ett genomsnittligt vida högre tonali- 
tetsläge än germanen i allmänhet och särskildt den lugne 
och behärskade engelsmannen. En liknande skillnad iakt- 
tages inom Sverge mellan t. e. en värmlänning och en gott- 
länning (jfr nedan s. 454). 

Hvad åter beträffar de mera tillfälliga och växlande 
stämningarna, så märka vi först och främst, att man vanligen 



' Sc a. st. s. 48 f. 

^ Hvad särskildt J. Storm, Englische Philologie^ 2 aufl., s. 186, 215 
och 285 noten framhållit. 



— 443 — 

i någon mån ändrar tonläget, så snart man öfvergår till något 
nytt (kapitel, paragraf, ja ofta äfven mening). Särskildt på- 
fallande är detta vid hastigt ombyte af samtalsämne, t. e. 
»apropå, mitt herrskap, har ni hört» osv. Oftast höjer man 
härvid tonen, detta emedan det nya ju åtminstone har »ny- 
hetens behag» och därför eggar intresset eller åtminstone har 
anspråk på att göra det. Ett mer eller mindre lifligt intresse 
är ju ock motivet till de flesta frågor, och vi finna äfven, 
att frågan i regeln leder till en tonhöjning, som oftast når 
sin spets, då det företrädesvis intresse eller n3rfikenhet väc- 
kande omnämnes, eller ock, i fall intet särskildt är att poäng- 
tera, vid frasens slut. Så t. e. kan i frasen »kommer du i 
morgon?» den abnorma höjningen förläggas på första, andra 
eller Qärde ordet eller ock vara fördelad öfver hela meningen, 
alltefter olika nyanser i frågans innebörd, öfverhufvud ger 
en stigande tonföljd åt uttrycket en »exspektativ», afvaktande 
och oafslutad karaktär, en sjunkande däremot förlänar åt det- 
samma en »konklusiv», afgörande och afslutande karaktär. 
Monotonien åter antyder ett envist fasthållande af den en 
gång intagna ståndpunkten. Jämför t. e. ett stigande ja? 
med ett sjunkande ja! och ett monotont ja. Och denna ka- 
raktär markeras alltmer, ju större stigningen eller sjunkandet är. 
Enligt Merkels observationer ^ med hvilka mina egna i 
det väsentliga öfverensstämma, stiger man vid en fråga sällan 
mindre än en ters eller mer än en oktav. Inom detta rym- 
liga område kan man märka följande olika förknippningar 
af sinnesstämning och inter\'all. En från hvarje afl'ekt fri 
fråga stiger normalt en ters eller kvart (i mitt tal knappast 
annat än det sednare). En eftertrycklig fråga fordrar en 
kvint. Genom en sext uttrycker frågan en förundrad ängslan 
(hos mig dock väsentligen blott öfverraskning). Genom sep- 
timan blir den tviflande, ja inkvisitorisk (hos mig tviflande 



^ Se a. st. s. 363 f. 



— 444 — 

med en stark bismak af ogillande). Jämför t. e. går du7 
eller ja?, uttalade på hvartdera af alla dessa olika sätt. 

Att septiman anger en så betydligt olika stämning mot 
de andra intervallerna; att den uttrycker, resp. väcker så att 
säga »blandade känslor», tro + tvifvel, förmodan om ett för- 
hållandes existens -\- en mer eller mindre stark förhoppning 
om att det icke existerar : detta beror på att den i förhållande 
till grundtonen — intervallens lägre liggande utgångspunkt 
— är dissonantisk, dvs. att de båda tonernas luftvibrationer 
icke harmoniera \ utan omväxlande förstärka och försvaga 
hvarandra, hvilket ger det hela en »sväfvande» och orolig 
karaktär. Liksom alla andra »dissonanser» (t. e. sekund, 
liten ters o. a.) ägnar sig därför denna tonföljd till uttr}'ck 
för stridiga känslor, under det att de på motsatt sätt beskaf- 
fade »konsonanserna» lämpa sig för och äro naturliga pro- 
dukter af harmoniska, om ock lifliga. sinnestillstånd af alle- 
handa slag. Då nu de s. k. moll-tonarterna äro, i motsats 
till dur-tonarterna, väsentligen byggda på dissonantiska ton- 
följder — särskildt lilla tersen — så är naturligt, att hvarje 
mollartad modulation ägnar sig för och lätt förbinder sig 
med disharmoniska känslor. Också talar (och sjunger) den 
så inveckladt sammansatta känslan »vemodet» i moll. De 
durartade modulationerna åter äro förbundna med harmoniska 
känslor. 

Lämna vi nu frågans, ovisshetens och tviflets område, 
så skola vi likväl lätt fmna många andra psykiska anled- 
ningar till tonhöjning, såsom vrede, glädje, ängslan, (lindrigare) 
rädsla m. m., öfverhufvud samma sinnesrörelser som vålla 
ökad intensitet (se ofvan s. 174 f.). Kombineras flera af 



^ Detta beror i sin tur på den invecklade proportionen mellan deras 
svängningstal. Så t. e. är förhållandet till grundtonens svängningstal hos 
septiman som 15:8, hos sekunden som 9:8. Jämför konsonansernas vida 
enklare förhållanden : hos sexten som 5 : 3, tersen 5 : 4, kvarten 4 : 3, kvin- 
ten 3 :2 och — enklast af alla fall — oktaven 2:1. 



dessa känslor med hvarandra, så uppnås naturligtvis en extra- 
ordinär tonhöjd. Så t. e. vid de bekanta flickskrik, som i 
koncentrerad form uttrycka, att ett fenomen är visserligen 
rysligt, men icke förty högst intressant; kort sagdt »rysligt 
intressant», som termen lyder. Det extra höga läget beror 
här nämligen icke blott på den fysiska beskaffenheten, de 
korta stämbanden, hos nämnda ålder och kön, utan äfven 
på ifrågavarande individers bekanta psykiska läggning : en 
förening af högt uppdrifven skygghet och minst lika högt 
uppdrifven nyfikenhet. 

A andra sidan sjunker man till eller under normaltonen 
vid sådana sinnesrörelser som häpnad, under det att däremot 
glad öfverraskning vållar stigning; vid vördnadsfull beundran, 
under det att entusiasm kräfver högt läge; vid skräck och 
fasa, som ju ha en förlamande karaktär, men icke vid ängslan 
och lindrig rädsla (jfr strax ofvan); vid ovilja och missnöje 
— det heter därför ock med rätta: »ett doft knöt hördes» 
o. d. — men icke vid de mera aktiva känslorna vrede och 
hat; vid misstänksamhet och misstro, men icke vid en iro- 
nisk sinnesstämning, emedan denna innebär känsla af öfver- 
lägsenhet; vid vedervilja och afsky, men icke vid det öfver- 
lägsna föraktet; vid allvar och högtidlighet, emedan man då 
känner sig stå inför något stort eller sublimt, som väcker 
känsla af egen ringhet; vid sorg — det heter ock riktigt: 
»en dof klagan» — m. m. d. Såsom belysande exempel må 
särskildt erinras om det i förevarande afseende högst olik- 
artade uttalet af våra i fråga om betydclseinnehållet så föga 
preciserade impulsiva interjektioner (jfr V, 95), som ofta just 
ingenting annat betyda, än livad den tillfälliga modulationen 
i dem inlägger. Sucken håhåjaja måste nödvändigtvis uttalas 
sjunkande, om det skall kunna blifva tal om verkligt suc- 
kande. Såsom svar pä en fråga rörande någons befinnande 
betyder ett sjunkande åja ungefar »det är tämligen dåligt», 
under det att samma ljudserie åja med stigande intervall 



— 446 — 

säger »det är ganska tillfredsställande». Det gemensamma 
för båda uttrycken är det objektiva konstaterandet af en 
viss, om också icke gyllene, medelmåtta, under det att olik- 
heten består i den rent subjektiva uppskattningen af dennas 
värde, en uppskattning som tillkännagifves medelst modula- 
tionen. 

Emellertid ha alla våra känslor en sådan nyansrikedom 
och gå på så mångfaldigt sätt genom omärkliga gradationer 
öfver i hvarandra, att ofvan gifna korta redogörelse för de 
vanligaste känslornas inflytande på tonhöjden icke kan göra 
anspråk på och icke får anses ha lämnat mer än på sin 
höjd de ungefärliga konturerna af våra tendenser i detta af- 
seende. 

3. Konstnärliga eller närmare bestämdt retorisk-sti- 
listiska, då man mer eller mindre afsiktligt använder vissa 
tonalitetsförhållanden för att dymedelst angifva förhanden- 
varon af en viss stämning, resp. för att i sitt objektiva ut- 
talande inlägga — ofta falskeligen, i hvilket fall det sällan 
till fullo lyckas (jfr ofvan s. 441) — den subjektiva färg man 
önskar. Möjligheten af denna konst är gifven i och genom 
den spontana emotionella användning af modulationen, för 
hviiken ofvan under 2 redogjorts. Emedan man märkt, att 
den glade, ängslige osv. ofrivilligt höjer tonen — och vanligen 
samtidigt äfven ökar dess styrka ^ — i samma mån som 



^ Skulle man vid detta parallellt löpande ökande af tonaliteten och 
af intensiteten kommn att blifva högljuddare än hänsyn till åhörarens 
nerver eller öfverhufvud konvenansen tillåter, så klipper man af bandet 
mellan dessa båda prosodiska faktorer genom att anlita i^falsetten» (se I. 
372), hvars toner visserligen ligga högre un »brösttonerna» (se därsamma- 
städcs), men icke äro mäktiga af samma intensitet och därför blifva mindre 
irriterande. I samvaron med andra använda vi därför dessa »pipiga» falsett- 
toner äfven såsom ett af artighetshänsyn dikteradt substitut för t. e. kvi- 
dande, skrik och framför allt högljudt skratt, vare sig »fnitter», i skrift 
betecknadt med hihi eller he /le, eller normalt skratt, betecknadt Tid hå 
eller ha ha, eller kväfdt och lågmält sådant, tecknadt ho ho (märk den allt 
lägre egentonen — jfr I, 384 — inom denna serie; förmodligen är det en 



— 447 — 

humöret stiger, men däremot den sorgsne, hotfulle osv. gör 
motsatsen, så förfar man medvetet på samma sätt för att 
tillkännagifva befintligheten af eller väcka illusion om till- 
varon af glädje eller sorg osv. Detta konstgrepp praktiseras 
naturligtvis förnämligast af deklamatören och skådespelaren, 
men mer eller mindre lyckade försök i samma väg trälTa vi 
dagligdags i vårt dagliga tal. Exempel torde vara öfverflödigt 
att anföra. Vi veta nog alla med oss, att vi äro en smula 
skådespelare, ej blott på de bräder som föreställa världen, 
utan äfven i själfva världen. 

Den rikedom, som tillföres språket genom de på känslo- 
stämningarna och dessas konstnärliga efterapning beroende 
modulationerna, är af oöfverskådlig vikt för språkets bety- 
delseinnehåll. Om man anser, att en subjektiv färgläggning 
af ett morfem — dess »känslohalt» för tillfället (se V, 24) 
— innebär i någon mån en förskjutning af dess normala 
betydelse, så kan man saga, att hvarje språkform har lika 
många betydelsenyanser, som den är mäktig af modulationer, 
hvilket vill säga oändligt många. Dock ställer sig denna 
abstrakta oändlighet i praktiken ganska olika för olika slags 
språkformer. Ett sådant ord som bord eller häst har man 
just icke ofta anledning att subjektivt färglägga, resp. akustiskt 
modulera. Vida rikare möjligheter uppvisa redan sådana 
som stock och sten, än mer suin, oxe, åsna, lam och dufoa 
på grund af den öfverförda bemärkelse, i hvilken de ofta 
tagas. I den mån en språkform är ägnad att utgöra underlag 
för olika känslostämningars uttryckande, ökas dess faktiska 
modulationsmöjligheter och vidgas afståndet mellan dess be- 
tydelsenyanser. På huru otaligt många sätt har icke t. e. 
min älskade uttalats, och hvad har det icke allt haft för olika 
innebörd vid dessa olika tillfallen I Ett kärft och monotont 



omedveten iakttagelse af detta förhållande, som kommit oss att välja just 
denna vokalserie med successivt sjunkande egen ton till symbol för ett allt 
lägre pä tonskalan produceradt skratt). 



— 448 - 

O^ff) gratulerar betyder ju nästan motsatsen till ett, som 
uttalas hurtigt och med tonstigning ända till och med näst 
sista stafvelsen. Och känslornas alldeles särskilda uttrycks- 
medel de impulsiva interjektionerna kunna ju, såsom jag 
redan framhållit, uttrycka de mest olikartade känslor; så t. e. 
ett a! eller hm!, hvartdera tack vare sina otaliga olika mo- 
dulationer. Det ligger också icke heller någon synnerlig 
öfverdrift i det någon gång af en utlänning falida påståendet, 
att det svenska ordet jaså kan betyda ungefär hvad som 
helst; men detta beror förnämligast på dess förmåga att an- 
taga de mest skiftande modulationer (i någon mån därjämte 
på variationer i intensitetsfördelningen och den därmed nära 
sammanhängande kvantitetsfördelningen inom ordet). Det 
kraftigaste beviset på modulationens enorma vikt för ordens 
betydelseinnehåll ha vi i det faktum, att, då stundom en 
skarp motsats föreligger mellan ett uttrycks vanliga betydelse 
och dess modulation vid och för ett visst speciellt tillfälle, 
man alltid litar på denna sednare och sålunda nödgar ut- 
trycket att för tillfället skifta betydelse; t. e. din gamla bofl 
eller din kanalje! med en vänskapsfull och glädlig modulation, 
häxa! med en förtjust dito, just ett älskligt beteende! eller 
det är snyggt! med en försmädlig osv. Det stilistiska medel 
som kallas ironi baserar sig till stor del just härpå. Ironi, 
sådan den mest gängse uppfattningen bestämmer den: 'det 
att säga motsatsen till hvad man menar*, existerar knappast 
annat än på papperet, för ögat, i det jämfördt med talet 
ofullkomliga språk, som kallas skrift. I talet består ironien 
vanligen just i att säga hvad man menar, men detta väsent- 
ligen blott medelst tonalitetens (stundom äfven i någon mån 
intensitetens och kvantitetens) hjälp, under det att man, i 
hvad på språkljudens kvalitet ankommer, förnekar sin me- 
ning — skenbart. 

Man kan alltså med fullaste skäl säga, att tonalitelen 
är, om också icke språkets allra viktigaste faktor — ty den 



— 449 — 

kan ju verkligen i nödfall undvaras, såsom händelsen är vid 
hviskning — så dock dess inflytelserikaste och i alla hän- 
delser en af de allra viktigaste. Och dock är den hittills så 
oändligt litet — särskildt i förhållande till dess vikt — under- 
sökt. Det är en af den framtida vetenskapens största och 
tacksammaste uppgifter att i detalj utreda dels den specifika 
betydelsen af hvarje faktiskt förekommande modulation, dels 
huru den kan ha denna sin betydelse; sålunda att för alla 
speciella fall lämna en utredning, motsvarande den som ofvan 
(s. 444) gifvits rörande septima-intervallen i en fråga. 

4. Rent grammatiska, då man, så snart icke — hvil- 
kct emellertid ofta är fallet — någon af redan ofvan nämnda 
faktorer vålla ett annat förhållande, tillägger ett fonem på 
grund af häfd en viss tona Ii tetsgrad eller en viss modulation, 
den som fonemet äger, uttaladt isoleradt och vid en fullt 
neutral sinnesstämning, t. e. då man utläser det såsom upp- 
slagsord i ett lexikon. Denna »lexikaliska» tonalitet beror 
sålunda visserligen i första hand pä häfdvunnen vana, är 
fonemets »habiluella» tonalitet i motsats mot dess många 
tillfälliga, men den måste tänkas ytterst och ursprungligen 
bero på de redan behandlade, reellt motiverade, orsakerna; 
främst väl på dem som äro af emotionell natur, därnäst på 
de fysiologiska — tonalitetens naturliga samband med inten- 
siteten — men till sist också på att det ena fonemet analo- 
giskt ombildats efter det andra. Belysande exempel från nu- 
tida språklif saknas icke. 

Taga vi t. e. orden pap^pa och mam^ma, så uppvisa de 
enligt de flesta svenskars uttal, lexikaliskt sedt, i likhet med 
våra allra flesta tvåstafviga ord på -a en först något sjunkande, 
men sedan (mer eller mindre) stigande modulation. Däremot 
vid ett utbrott af glad förvåning få de vanligen — i följd af en 
allmän emotionell lag — en från betydlig höjd oafbrutet 
sjunkande modulation (och i sammanhang därmed utbyte af 
grav taktform mot akut, således pap'pa, niam'ma; jfr ofvan 

.Vorer/i, Vårt Språk. Bd II. 29 



— 450 — 

s. 249 f.). På' ungefar samma sätt kan t. e. pra'ia förändras till 
prata (med något mindre intervall än det nyssnämnda pappa), 
då det användes såsom en med föraktfull öfverlägsenhet ut- 
delad snäsa med den ironiska betydelsen 'prata inte (sådan 
strunt)!* Man kan nu lätt tänka sig, att dylika mera tillfälliga 
modulationer så småningom blifva habituella och knutna vid 
en viss grammatisk kategori, t. e. den hortativa meningen 
eller dess afart den allokutiva meningen (se V, 115 fT.), resp. 
deras specialfall imperativen och vokativen, dvs. verbets 
hortativa, resp. substantivets allokutiva form. Denna stånd- 
punkt intaga vissa svenska dialekter. Degerfors-målet i södra 
Västerbotten har t. e. i nominativen ett stigande An^na^ men 
i vokativen — således ej blott vid utrop af glad förvåning 
utan vid alla utrop, allt ropande och öfverhufvud vid tilltal 
(allokution) — ett sjunkande An'na, med en viss moderat 
normalintervall, åstadkommen genom en sorts kompromiss 
mellan många modulationsnyanser, kort sagdt en ur den 
variabla känslotonen abstraherad grammatisk ton, specifik 
för »kasus» vokativ (jfr V, 184). På liknande sätt har man 
i det äfvenledes västerbottniska Burträsk-målet t. e. infinitiv 
ga^pa, men imperativ ga'pa (jfr ofvan s. 250 f.); och Fryks- 
dals-målets infinitiv gä^p : imperativ gap återgå möjligen på 
äldre former af alldeles samma art som Burträsk-målets. En 
fullständig parallell till dessa företeelser ha vi i det forn- 
grekiska förhållandet mellan nom. jravTjQ och vok. jråreQ, där 
enligt de klassiska grammatici accenttecknet utmärker platsen 
för det högsta tonläget i ordet. Vi finna således, att den 
höga tonen på slutstafvelsen af vårt med det grekiska mzrijQ 
etymologiskt identiska fader efter all sannolikhet är urgam- 
mal, redan från indoeuropeisk tid stammande. Fråga vi åter 
efter dess orsak, så synes det naturligast att antaga, att den 
om också icke direkt beror på, så dock står (på sätt ofvan 
under 1 utvecklats) i intimt sammanhang — åtminstone så 
att den har gemensamma förutsättningar — med den starka 



— 451 — 

intensitet (hufvudtrycket), som bevisligen enligt hvad ver- 
nerska lagen ger vid handen (jfr ofvan s. 303) en gång till- 
kom ordets slutstafvelse. Efter fader och det därmed lik- 
ställda (se s. 303) moder ha sedan de ursprungligen annor- 
lunda accentuerade broder och syster analogiskt ombildat sin 
modulation. 

För att till sist taga ännu ett exempel, så kan motsätt- 
ningen mellan å ena sidan det i östra Sverge vanliga uttalet 
af akuta takter som sitter o. d. med sjunkande intervall, 
å andra sidan det mångenstädes i västra Sverge (t. e. Värm- 
land) och i Norge brukliga uttalet af samma ord med sti- 
gande intervall — hvilket sednare uttal icke gärna kan vara 
ursprungligt, eftersom ett sådant ord som sitter (och dess 
likar) fordom var enstafvigt ^ och sålunda väl hade samma 
tonalitetsbeskaffenhet som t. e. dess preterilum sat (nu satt) 
o. d., där högsta graden af tonalitet och intensitet ju sam- 
manfalla — förklaras antingen så att »frågetonen» i t. e. sitter 
du? o. d. (se ofvan s. 443) förallmänligats i västra Sverge 
liksom omvändt »svarstonen» i östra Sverge; eller också, och 
detta kanske snarare, på så sätt att det från början, liksom 
andra ursprungligen enstafviga ord, sjunkande si7/er och dess 
likar med tiden analogiskt ombildats efter språkets flesta, med 
stigande tongång försedda, tvåstafviga ord, t. e. sitta o. d. 
Denna ombildning har då emellertid icke sträckt sig ända 
därhän, att ord af den förra typen antagit fullständigt samma 
af sjunkning med därpå följande stigning sammansatta modu- 
lation som de af den sednare typen, utan genomförts blott 
såtillvida, att den ursprungliga tongången utbytts mot en som 
innebär en stigning hänemot ordets slut, sålunda utgörande 
åtminstone ett närmande till den sednare typen. Emellertid 
kommer det här icke för mig an på att häfda riktigheten af 
vare sig det ena eller det andra af dessa speciella förklarings- 



' Fsv. sitR, hvaraf senare sitr och slutligen åiter; jfr isl. sitr. 



— 452 — 

försök, utan blott att antyda den väg, på hvilken framtida 
undersökningar ha att lösa hithörande viktiga frågor. 

§ 61. Tonalitetens olika grader. 

De möjliga eller åtminstone tänkbara tonalitetsgraderna 
äro naturligtvis rent abstrakt sedt lika många som de sär- 
skilda möjliga tonerna, dvs. oändligt mänga. Men denna 
abstrakta oändlighet inskränkes i realiteten högst väsentligt 
hvad omfånget beträffar. Till att börja med i följd af det 
mänskliga örats begränsade uppfattningsförmåga. Vi kunna 
icke uppfatta — notabene såsom ton — en lägre ton än 
(det i stora orglar förekommande s. k. subkontra) C„ med 
16 V2 svängningar i sekunden och knappast någon högre än 
det 8-strukna c med 33,792 svängningar (jfr I, 342). Där- 
näst begränsas detta ännu så ofantliga omfång genom den 
mänskliga röstens inskränkta tillgångar, hvilka (såsom redan 
ofvan s. 431 nämnts) sällan medgifva frambringandet af en 
lägre ton än F eller en högre än a"\ den förra lägsta baston, 
den sednare högsta sopranton vid sång, om vi nämligen frånse 
alldeles fenomenala röster. Men denna så att säga hela 
mänsklighetens röst slår ej till någon enskild individs förfo- 
gande. Den individuella rösten omfattar fastmera sällan mer 
än omkring två oktaver, olika belägna alltefter olika »stäm- 
mor» (se ofvan s. 431). Och af dessa båda disponibla ok- 
taver använder man i tal, så framt detta icke är ovanligt 
upprördt eller öfverdrifvet uttrycksfullt, sällan mer än den 
lägre; ja i vanligt affektfritt tal nöjer man sig i regeln med 
det undre partiet af denna, det som jag ofvan (s. 432) kallat 
»normallägel». Om vi nu, för alt i den följande framställ- 
ningen kunna få använda en så enkel notbeteckning som 
möjligt, välja till den individ, hvars tonalitetsgrader vi vilja 
i detalj skärskåda, en hög baryton med »normaltonen» (se 
ofvan s. 432) c — hvarigenom vi vinna det, att vi få röra 



— 453 — 

oss inom c-dur — så blir alltså dennes normalläge vid ta- 
lande ungefär A — e. Det är detta lilla omfång af fem toner 
(A, H, c, rf, c), för hvars användning jag i det följande huf- 
vudsakligen har att redogöra, i det jag nämligen på ofvan 
(s. 449; jfr ock nedan s. 457) angifna grunder för närva- 
rande måste inskränka mig till en nödtorftig framställning 
af den lexikaliska tonaliteten såsom varande den lättast åt- 
komliga och därför också hittills den enda, som i nämnvärd 
mån varit föremål för undersökning. 

Det högsta tonläge, till hvilket man vid ett fullkomligt 
affektfritt lexikaliskt uttal stiger, kallas lämpligen högton ^ 
(eller, om man föredrar latinsk terminologi, summus), ty. 
»hochton)>(så hos Bremer,men annars vanligen med helt annan, 
olämplig betydelse, se ofvan s. 172 not 3 och s. 440). Den 
lägsta ton^ till hvilken man under motsvarande förhållanden 
sjunker, kallas då lågton (eller infimus), ty. »tiefton» (hos 
Bremer). Vanligen, dvs. i de flesta svenska dialekter — ty 
om ett riksspråksuttal kan här knappast blifva fråga (se 
nedan s. 455 f.) — användes därjämte åtminstone en mellan- 
liggande tonalitetsgrad: medelton (eller medius); jfr ty. 
»ebenton» (hos Bremer). Härmed nöjer man sig i många, 
kanske de flesta, dialekter, t. e. Stockholms, södra Gotllands 
och norra Värmlands Dalby-mål, men i andra, t. e. det värm- 
ländska Fryksdals-målet, har man tvenne meliansteg: hög 
medelton och låg medelton (resp. hög och låg medius 
eller om man hellre vill, superior och inferior); jfr ty 
»höherer ebenton» och »tieferer ebenton» (hos Bremer). Några 
dialekter ha ännu flere grader, t. e. det uppländska Skut- 
tunge-målet ej mindre än sex inalles, dvs. fyra mellangrader. 

De ifrågavarande termerna ange emellertid uteslutande 
de relativa tonhöjdsförhällandena inom en och samma dia- 
lekt, och man får noga akta sig för att fatta dem såsom ut- 

^ Denna och följande termer använda redan hos Noreen, Inledning 
till modersmålets prosodi (1897), s. 15 f. 



— 454 — 

tryck för den absoluta tonhöjden ens i den meningen, alt 
hvad som är högton i en dialekt också i och med detsamma 
skulle vara högton i en annan dialekt eller åtminstone ha 
samma tonhöjd som någon af den andras tonalitetsgrader. 
Att ofta eller oftast så icke år förhållandet, beror väsentligen 
på följande tvenne omständigheter: 

1. Olika dialekter använda såsom normalton olika to- 
nalitetsgrad. Så t. e. användes härtill i stockholmskan och 
gutniskan högtonen, hvadan alltså de andra tonaliletsgraderna 
alla ligga under normaltonen. I Dalby-målet åter är det 
dess medelton som tjänstgör såsom normalton, hvadan man 
där i sitt tal går än öfver, än under normaltonen. I Fryks- 
dals-målet ändtligen utgöres normaltonen af målets lågton, i 
följd hvaraf man där vid afTcktfritt tal genomgående rör sig 
på eller öfver normal tonen, hvilket naturligen bidrager att 
ge talet i det hela ett lifligare skaplynne (jfr nedan 2). 

2. Olika dialekter använda olika stora intervaller mellan 
sina tonalitetsgrader. Så t. e. röra sig stockholmskan och 
gutniskan med små och ungefärligen lika stora tonsteg — 
sekund och ters — som med notbeteckning ^ kunna anges 
ungefär så: c högton (och normalton, se ofvan 1), // medel- 
ton, A lågton. Dalby-målet har ofta större, men alla sins- 
emellan lika stora tonsteg — ters — nämligen: c högton, c 
medelton (och normalton, se ofvan 1), A lågton. Fryksdals- 
målet åter har både flere, större och inbördes betydligt olika 
stora steg — sekund, ters och kvint — nämligen: gr högton, 
fiss hög medelton, e låg medelton, c lågton (och normalton, 
se ofvan 1), h vilken rikare modulation förlänar dialekten en i 
jämförelse med de förra lifligare och uttrycksfullare karaktär, 
som naturligtvis ytterst sammanhänger med befolkningens 
bekanta lifliga temperament ^ 

Dessa tonalitetsgrader äro emellertid, såsom redan ofvan 

^ Om dennas i flera afseenden missvisande natur se ofvan s. 435 f. 
' Illustrationer härtill erbjuder framför allt Gösta Berlings saga. 



— 455 — 

s. 436 framhållits, samtliga endast ögonblickliga genomgångs- 
punkter, hvilka i naturligt tal kontinuerligt förbindas med 
hvarandra genom nedåt- eller uppåtgående portamenton. De 
äro sålunda i allmänhet blott begynnelse-, vänd- och slut- 
punkter inom en modulation. I följd däraf har sällan eller 
aldrig ett ljud och ännu mindre en af flera ljud sammansatt 
stafvelse under hela sin uttalstid en och samma tonalitets- 
grad, utan upptar ett större eller mindre stycke af en ton- 
följd, som kan vara kontinuerligt stigande eller sjunkande 
eller ock båda delarna, i det att i sistnämnda fall en »bryt- 
ning», dvs. en förändring af tongångens riktning därinom 
äger rum. Inträffar detta inom en stafvelse, säges denna ha 
bruten (eller sammansatt) tonalitet, något som vanligen är 
fallet med »cirkumflekterade» stafvelser (se ofvan s. 199 f.). 
Då två eller flere tonalitetsgrader, möjliga att från hvar- 
andra särhålla, endast sällan falla inom en och samma staf- 
velse och än mera sällan inom ett och samma ljud — i så 
fall naturligtvis ett pertoneradt sådant — så måste man för 
att få en öfverblick öfver deras följande på hvarandra och 
deras inbördes förhållande taga till undersökningsobjekt ett 
så pass stort fonem som språktakten. Den modulation, som 
inrymmes inom en och samma språktakt, kallas tonfall \ 
till hvars närmare behandling jag nu öfvergår. 

§ 62. De olika tonfallen. 

Ätt redogöra för det svenska riksspråkets tonfall är 
omöjligt, bl. a. och förnämligast därför att ett riksspråks- 
uttal i här ifrågavarande afseende ännu icke existerar. Om 



' Då, såsom vi nedan skola finna, tonfallen äro ej blott »fallande)», 
utan äfven stigande, är naturligtvis denna term ganska olämplig och 
borde helst utbytas mot 'tongång* eller *tonlag* (efter det norska »tonelag») 
eller någon annan dylik neutral term. Emellertid är »tonfall» så fast in- 
rotadt, att jag med nu gjord reservation ansett mig böra om ock ogärna 
här bibehålla denna allmänt gängse term. 



— 456 — 

nämligen man i likhet med mig fattar »riksspråk» såsom 
det språk — härvidlag speciellt det uttal — som öfver hela 
riket såsom norm godkännes och eftersträrvas (se vidare I, 
26), så finnes i fråga om tonalitet intet riksspråk, ty på detta 
område är ännu ingen norm erkänd eller ens till allmänt 
antagande ifrågasatt. Under det att man på alla andra punkter 
sträfvar att, med bortarbetande af dialektegendomligheter i 
fråga om uttal, former, ordförråd osv., uniformera sitt och. 
andras språk efter en uppställd norm, en språklig så att säga 
»rikslikare», så underlåtes detta i fråga om tonfallen (och 
oftast äfven i fråga om de med dem intimt förbundna takt- 
formerna: akut och grav), och livar och en behåller i regeln 
ända till döddagar de lexikaliska tonfall, han i barndomen 
tillägnat sig. Och detta utan att man därför anses ha i något 
väsentligt afseende brustit vid fyllandet af riksspråkets kraf, 
ett liberalt åskådningssätt som står i bjärt motsats till vår 
granntyckthet, då det gäller dialektala egenheter i afseende på 
språkljudens kvalitet, kvantitet och (med ofvan angifna in- 
skränkning) intensitet, t. e. fuV för ful, sket för skott, sått för 
satt, hetter för heter, kolé^ra för kolera eller la'sarett för läsa- 
rett, allt fall som allmänneligen mer eller mindre stöta oss. 
Kort sagdt, en riksenhet är på detta område ännu icke ge- 
nomförd, om ock så till vida en ansats därtill förmärkes, att 
de tonfall, t. e. Gottlands, Dalarnas eller Finlands, som bjärtast 
afvika från de centrala provinsernas sinsemellan mera lik- 
formiga tonfall, pläga väcka en viss — ofta dock långtifrån 
obehaglig — uppmärksamhet, som tyder på att man åtminstone 
uppfattar denna tonalitetsbeskafTenhet (den vanligen s. k. dia- 
lekt»brytningen») såsom något från det vanliga, men därför 
icke nödvändigtvis från det »rätta» eller »vackra», afvikande. 
Vi ha alltså här att fråga icke efter svenska rikssprå- 
kets tonfall, utan efter de svenska dialekternas. Men äfven 
denna fråga kan för närvarande endast högst ofullständigt 
besvaras, enär jämförelsevis få, och icke ens alla de vikti- 



— 457 — 

gaste, af våra dialekter äro i förevarande afseende undersökta. 
Och härtill kommer, att bland dessa endast fyra, det gott- 
ländska Lau-målet, de uppländska Skuttunge- och Fasterna- 
målen samt det värmländska bergslagsmålet, äro något 
sånär uttömmande — dock endast i fråga om den lexikaliska 
tonaliteten — behandlade, under det att man för öfrigt har 
antingen inskränkt sig till några allmänna och stundom rätt 
sväfvandc anmärkningar eller på sin höjd mera detaljeradt 
redogjort ^ för tonfallen inom språkets allra vanligaste ord- 
förråd, de ord som utgöra 1- till 3- eller 4-stafviga språk- 
takter. Endast till sådana takter kan jag därför i det följande 
i regeln taga någon egentlig hänsyn. 

Inledningsvis anmärker jag, att de ojämförligt flesta 
svenska dialekter ha — i likhet med norskan * — två tydligt 
skilda, om ock i olika dialekter mycket olika beskaffade, 
hufvudsakliga, lexikaliska tonfallstyper, af hvilka den ena 
karakteriserar språktakter med akut.den andra språktakter med 
grav taktform (jfr ofvan s. 200 fl*.) Undantag härifrån göra 
naturligtvis de dialekter, som icke äga nämnda (eller någon 
däremot svarande) dubbelhet i fråga om taktform (se ofvan 
s. 203 f., 231 med tillägg nedan s. 482 samt 294 f. med tillägg 
nedan s. 485); dessa dialekter, hemmahörande i vissa delar af 
Södermanland, Uppland, Norrbotten och Finland samt hela 
det svenskspråkiga området i Estland och Livland, ha så- 
Jedes i likhet med isländskan, det vanligaste danska uttalet 
samt de flesta kontinentala språk blott ett enda tonfall. Gut- 
niskan har visserligen i det närmaste utjämnat skillnaden 
mellan de båda taktformerna, i det att de båda typerna 
buren och bu'ren i intensitetsafseende skilja sig endast där- 
igenom, att den helstarka stafvelsen är i den förra en smula 
starkare än i den sednare; men icke desto mindre har dialekten 



* Så tidigast Noreen, Fryksdahmålets ljudlära (1877), s. 4 ff., 40 ff., 
den öfverliufvud äldsta behandlingen af hithörande frågor. 
' Se företrädesvis J. Storm i Norvegia I, 43 ff. 



— 458 — 

två bestämdt skilda tonfallstyper ^ Möjligen är förhållandet 
likartadt i vissa trakter af Dalarna: MoraS Orsa och Rättvik, 
hvilka båda sednare jag själf undersökt, dock blott i fråga om 
tonfallen — hvilka, åtminstone i Rättvik (om Orsa se nedan s. 
472), äro tvenne — icke i fråga om intensitetsförhållandena, 
hvadan det är möjligt, att förhållandet här är detsamma som i 
åtminstone ett par socknar i sydligare Dalarna, nämligen stora 
Skedvi och Sundborn, där de båda taktformerna lära' ha full- 
ständigt sammanfallit, men icke förty två olika tonfall förekomma. 
I följande kortfattade öfversikt öfver hvad hittills ut- 
rönts rörande tonfallen i de uti detta afseende mer eller 
mindre grundligt undersökta dialekterna behandlar jag först 
de med (minst) två tonfall försedda dialekterna och anför 
därvid alltid i första rummet det af de båda tonfallen, som 
förbinder sig med akut intensitet, i andra rummet det, som 
förbindes med grav. 

A. Dialekter med (minst) två tonfall. 

I. Stockholmskan (sådan den talas af i hufvudsladen 

in- och uppfödda personer) har*: 

a) Sjunkande tonfall (typ \) i akuta takter: 

1. Enstafviga med den mot slutet vanligen en smula 

' Jfr I, 129 (där r. 11 ur att läsa 'nästan lika* i st f. *lika') samt 
Kock, a. st. I, 52 f.; Noreen, Sv. landsm. I, 360 f.; Klintberg, ib. VI, 1 (ocli 
Kock. ib. VI, 2, s. 22). Jämför äfven ofvan s. 421 not 4. 

' Enligt Hydqvist, Su. spr. lagar IV, 218. Då han uppger, att äfven 
Vämhus bar blott »akut accent», så är detta troligen oriktigt, eftersom 
Våmbus har Älfdals-mål och detta, åtminstone i själfva Älfdalen, har tvä 
olika taktformer. 

* Enligt Kock, a. st. I, 53. 

* Se NoREEN i Svensk språklåra utg. af E. Schwartz och A. Noreen, 
s. 31 f. Med den därstädes framställda uppfattningen stämmer i hufvud- 
sak det resultat, hvartill H. Udden och A. Kock (a. st. I, 34 AT., II, 8 f., 
45 ff.) kommit rörande »det i Sverges mellersta provinser vanliga uttalet» 

— så I, 34 — eller »uttalet af stockholmskan (och Mälartraktens språk)» 

— så II, 45 — en dock alldeles för vid geograflsk bestämning, ty de där 
lämnade uppgifterna passa icke för åtminstone stora delar af Närke, Väst- 
manland och Uppland. 



— 459 — 

sjunkande normaltonen och på samma gång högtonen (se 
ofvan s. 454), c, oftast föregången af ett i någon mån sti- 
gande portamento, t. e. hås'U jo'. Eventuell upptakt ligger 
en liten ters ^ lägre, t. e. bety^g med tonföljden Ac, Götebor'g 
med AAc, majorite't med AAAc, fideikommiss' med AAAAc, 
paralleUepipe'd med AAAAAc. 

2. Tvåstafviga med från normallönen sjunkande liten 
ters, cA, t. e. getter^ flykter, bo' ken, DaHsland, fa'r min, du' ja. 
Eventuell upptakt behandlas som i föregående fall. 

3. Trestafviga med äfvenledes sjunkande liten ters, 
cAA *, t. e. gef terna, gytlene, sim'plare, slag'smålet, io'g honom. 
Upptakt som i föregående fall. 

4. Fyrstafviga med tonföljden cAAA ', t. e. nef likarna, 
beta'lade mig. Upptakt som i föregående fall. 

b) Sjunkande-stigande tonfall (typ V^) igravalakter: 

1. Enstafviga (sällsynta, se ofvan s. 202 f., 231, 295) 
sjunka från medeltonen en sekund till lägtonen för att sedan 
stiga en liten ters till normaltonen, ha alltså tonföljden HAc, 
t. e. fa'n, må'n månen, nå'n någon, sa' sade. Upptakt som 
i föregående fall. 

2. Tvåstafviga ha samma tonföljd med sjunkningen 
förlagd till första och stigningen till andra stafvelsen, alltså 
HAc *, t. e. ta'la, katfvar, atlvar, katfskinn, nffnå. Upptakt 
som i föregående fall, alltså t. c. greftnn'na, barones'sa, galli- 
mati^as med resp. AHAc, AAHAc, AAAHAc osv. 

3. Trestafviga ha samma tonföljd med lågtonen för- 

* Enligt £. RosBNGBEN, Språkliga undersökningar (Östersund 1896), 
s. 33, »vanligen en kvart», alltså Ge, vid flerstafvig upptakt dock AGc, 
ÅAGc (eller AGGc) osv. Emellertid kan man icke af sammanhanget se, 
om författaren här yttrar sig om stockholmskan eller om sin egen norr- 
ländska dialekt (båda föremål för omnämnande i afliandlingen) eller möj- 
ligen om bådadera. 

' Enligt Kock, a. st. II, 45 oftare cHA, 

• Eller cHAA*i Jfr föregående not. 

*• Enligt J. Si ORM, Englische Philologie, 2. aufl., s. 231, ofta, i synner- 
het vid emfas, HGec, hvilket Jag dock icke iakttagit 



— 460 — 

lagd till andra stafvelsen, alltså HAc S t. e. ångare, kaTfvarna, 
lé^fuande, ång'maskin, kas'ta sig. Upptakt som i föregående fall. 

4. Fyrstafviga ha samma tonföljd, men med lågton 
å båda mellanstafvelserna, alltså HAAc, t. e. ko'nungarna, 
hé^derliga, midC sommarnatt y ångare till. Upptakt som i före- 
gående fall. 

II. Sydvästra Sverges (?) — dock väl knappast en- 
hetliga — bildade samtalsspråk eller i alla händelser den 
dialekt, hvars tonfall beskrifvits af Lyttkens och Wulff*, och 
som af dem flerestädes ^ uppges vara »riksspråket». Alt deras 
uppgifter emellertid icke träffa in på vare sig Stockholms 
eller Mälarprovinsernas språk, framgår af de enhälliga utta- 
landen, som dels före, dels efter utgifvandet af Lyttkens- 
Wulffs arbete gjorts rörande nämnda trakters tonfall af t. e. 
Weste, Moberg, Svenska akademiens språklära (dvs. Enberg), 
C. J. L. Almqvist, v. Krsemer, D. A. Sundén, Noreen, J. A. 
Aurén, O. Svahn, Vising, Kock *, Keyser, K. P. Leffler och 
J. Storm, hvilka alla bestrida, att det uppsvenska riksspråks- 
uttalet äger det tonfall, som af Lyttkens-Wulff anges för fallet 
a) nedan. Då ett liknande tonfall däremot tillhör södra Värm- 
land, Dalsland och Göteborg — allt enligt mitt eget vittnesbörd 
(se nedan) — och väl äfven andra västsvenska dialekter samt 



^ Enligt Mobergs, Försök till en lärobok etc, 2. uppl., s. 8 och 109, 
och Keysers, Afhandling om svenska språket, s. 22, i fråga om intervaller- 
nas storlek ej närmare preciserade uppgifter väl i stället HAcÅ eller något 
dylikt. En liknande mening hysa Udden och Kock, a. st. I, 45 f., men 
modifiera den II, 8 f. och 45 ff. väsentligt, så att den i det närmaste of- 
verensstämmer med min uppfattning. Rosenoren, a. st. s. 35, säger sig ha 
iakttagit båda dessa uttal hos stockholmare, men icke kunna afgöra »hvil- 
ketdera är mest utmärkande för hufvudstaden». Han tillägger: visst är, 
att det förra [dvs. det som förlägger högtonen till mellaustafvelscn] tillhör 
Norrland»; det är alltså hans eget uttal (jfi* ofvan s. 459 not 1). 

' Soenska språkets IJudlåra, II, 25 fT. 

' T. e. II, 105, där det heter: »Detta yrka vi ovilkorligen for riks- 
språket». 

* Se särskildt Sv. landsm. VI, 2, s. 13 f. 



~ 461 — 

enligt Vising förekommer i »södra Sverge», och då Wulff 
mest vistats i Värmland, Göteborg och Lund, så är det väl 
något väst- eller sydvästsvenskt uttal han och hallänningen 
Lyttkens beskrifva. Att det emellertid icke är södra Skånes, 
synes af deras uppgift rörande det annorlunda beskaffade 
tonfall, som där råder (se nedan under III). 

a) Stigande tonfall (typ /) i akuta takter: 

1. Enstafviga stiga en kvart, Ad, t. e. af, ba*r. Upp- 
takt har normaltonen, t. e. harba!r cAd, snickeri' ccAd osv. 

2. Tvåstafviga stiga på första stafvelsen en ters, som 
på andra stafvelsen ökas till kvarl, alltså Acissd, t. e. Hjaf- 
mar, hu!ren. Dock medge författarna S att »man ofta hör» 
en sjunkande kvart, dA, men detta »märk väl» blott vid 
»ropton» eller »predikoton» o. d. Upptakt som i förra fallet, 
t. e. barbarrer cAcissd, monopolisera ccccAcissd. 

3. Trestafviga ha samma tonföljd, Acissd, t. e. get'- 
terna; med upptakt t. e. barbarrerna cAcissd. 

b) Sjunkande-stigande tonfall i grava takter: 

1. Enstafviga sjunka först en liten ters för att sedan 
stiga en stor ters, BGH, t. e. ja'; med upptakt cBGH, t. e. 
för fa'n, 

2. Tvåstafviga ha samma tongång med fördelningen 
BGH (»ibland» BGHc), t. e. An'na, buren; med upptakt cBGH, 
t. e. hjåliin'na. 

3. Trestafviga ha BGH, t. e. am'morna. Upptakt som 
i föregående fall. 

4. Fyrstafviga ha BGHc, t. e. fienderna. Upptakt 
som förut. 

III. Södra Skånes bygdemål ^ 

a) Stigande tonfall i akuta takter. Då endast exempel 
på (en- och tvåstafviga) takter med upptakt äro anförda, är 
det mig obekant, om samma tonfall — stigande ters — råder, 

> A. st. II, 27 not 2 och s. 105. 

' Se den lilla notisen hos Ltttkens- Wulff, a. st. II, 34. 



— 462 — 

då upptakt saknas. Denna ligger ej mindre än en kvint 
öfver taktens begynnelseton, alltså t. e. Stehag dGH^ Sve- 
da'la dGH. 

b) Stigande-sjunkande-stigande tonfall (typ /Ny) i 
grava takter. Exempel äro hittills att tillgå blott i fråga om 
tvåstafviga takter. Första stafvelsen stiger en ters» hvarefler 
man faller en kvint för att på andra stafvelsen äter stiga en 
ters, t. e. lam^pan BdGH. 

IV. Göteborgs-målet ^ 

a) Stigande tonfall i akuta takter: 

1. Enstafviga ha normallönen, t. e. fruV c. Tillkom- 
mer upptakt, har däremot denna normalton, och den staf- 
velse som uppbär taktslaget ligger en kvart högre, t. e. Bu- 
re'n ef. 

2. TvåstaTviga ha en från normal tonen stigande ters, 
t. e. bu*ren ce. 

b) Sjunkande-stigande tonfall i grava takter. I ett 
tvåstafvigt ord som barren sjunker första stafvelsen en liten 
sekund, och den andra ligger en hel sext högre än den förras 
afslutning, alltså cHg. 

V. Artemarks-målet i norra Dalsland (Vedbo härad)*, 
a) Stigande tonfall i akuta takter: 

1. Enstafviga ha normaltonen, t. e. bu'r c. Till- 
kommer upptakt, har däremot denna normalton, och den föl- 



* Enligt mina egna anteckningar efter konsertmästare C. Bred- 
bergs uttal. 

' Enligt mina egna anteckningar efter distriktslandtmätaren G. Ro- 
selis uttal. Då Hesselman i Nordisk familjebok, ny uppl. B. V, sp. 1137, 
rörande »dalbomålet» yttrar: »Accenten ar egendomlig: en s. k. *plan' 
accent, som visar h varken märkbar höjning eller sänkning, synes ersätta 
riksspråkets båda accentforraer (bu'ren och buren)», så kan detta möjligen 
vara riktigt beträfTande någon trakt i södra Dalsland (jfr hans ord: »språ- 
ket i de olika huradena synes visa stora inbördes skiftningar»), men jag 
anser det vara sannolikare, att den ringa skillnaden mellan de båda ton- 
fallen {bu'ren c ess och buren cHe) undgått hans sagesman. 



— 463 — 

jande starka stafvelsen ligger en liten sekund lägre, t. e. 
Buren cH. 

2. Tvåstafyiga ha en från normallönen stigande liten 
ters, t. e. bu'ren c ess. 

b) Sjunkande-stigande tonfall i grava takter. I ett 
tvåstafvigt ord som bu'ren sjunker första stafvelsen en liten 
sekund, och den andra ligger en kvart högre än den förras 
afslutning, alltså cHe. 

VI. Fryksdals-målet (speciellt i Östra Emterviks soc- 
ken) i Värmland ^ 

a) Stigande tonfall i akuta takter: 

1. Enstafviga ha normaltonen, t. e. mun' c, men om 
enslafvigheten är sekundär, dvs. uppkommen genom synkope 
inom dialekten, så användes i stället en från normaltonen 
uppåt stigande ters, t. e. mu'n munnen ce, som dock oftast 
analogiskt utbytes mot det vanligare tonfallet sjunkande kvint 
(se nedan under b, 1), alltså ge. Enstafvig upptakt ligger 
en kvint högre, t. e. bestå' ge, begrip begripa gee, men om 
enstafvigheten är sekundär har upptaktsstafvelsen i stället en 
upp till kvintläget stigande Hten sekund, t. e. skriv op'p skrifva 
upp fissg c. Tvåstafvig upptakt visar denna lilla sekund för- 
delad på de båda stafvelserna, t. e. magasi'n fissge, 

2. Tvåstafyiga ha från normaltonen stigande ters, 
t. e. getter ee. Upptakt som i föregående fall. 

3. Trestafviga ha serien normalton, ters, kvint, t. e. 
getterna eeg. Upptakt som föregående. 

b) Sjunkande-stigande tonfall (typ \y) i grava takter: 

1. Enstafviga ha en ned till normal tonen fallande 
kvint, t. e. fa'n, nffn någon, må'n månen ge. Upptaktsstaf- 
velser ligga alla en liten sekund under taktens begynnelseton, 
t. e. hva{d) fa'n fiss ge. 

2. Tvåstafyiga ha på första stafvelsen fallande kvint, 



^ Se NOREEM, Frgksdalsmålets Ijudlåra, a. 4 (T. och 40 ff. 



— 464 — 

under det att andra stafvelsen ligger en ters öfver normal- 
tonen, t. e. katfvar gce; men är takten en ursprungligen tre- 
stafvig, hvars två sista stafvelser sammandragits till en, så 
ligger första stafvelsen en kvint öfver normaltonen, under 
det att andra stafvelsen har en från denna stigande ters, t. e. 
fallen (af farlighin farlig) gce. Upptakt som i föregående fall, 
t. e. pota^iis fissgce, barones'sa fissfissgce. 

3. Trestafviga ha samma tonföljd fördelad pä alla 
tre slafvelserna, t. e. lefvande gce. Upptakt som föregående. 

VII. Filipstads-målet ^ 

a) Stigande tonfall i akuta takter: 

1. Enstafviga ha normaltonen, t. e. mut\ c, men är 
enstafvigheten sekundär, så användes i stället en upp till 
normaltonen stigande kvint, t. e. mu'n munnen Fe. Vid en- 
stafvig upptakt har denna normalton, och den följande starka 
stafvelsen ligger en kvint lägre, t. e. siuden't cF. Är upp- 
takten flerstafvig, har dess sista stafvelse normalton, och alla 
föregående ligga en sekund lägre, t. e. magasin BcF, loko- 
moViv BBcF. 

2. Tvåstafviga stiga från kvinten under normaltonen 
upp till denna, t. e. fo'ten Fe, men är tvås taf vigheten sekun- 
där, i det att de ursprungligen två sista stafvelserna samman- 
dragits till en, så ligger första stafvelsen en kvint under nor- 
maitonen, och andra stafvelsen har en upp till normaltonen 
stigande sekund, t. e. lån'sman länsmannen FBc. Upptakt 
som i föregående fall, t. e. iillha'ka cFc. 

3. Trestafviga ha första stafvelsen en kvint och andra 
stafvelsen en sekund under normaltonen samt tredje staf- 
velsen med normalton, t. e. bö'ckerna eller n'tsliien FBc. Ar 
trestafvigheten sekundär i följd af de ursprungligen tvä sista 
stafvelsernas sammandragning, så ändras tonföljden till FGGc, 
i. e. mid(lagsti(de)n. Upptakt som i föregående fall. 

^ Se Kallstenius i Sv. landsm. XXI, 1, s. 69 fT. 



— 465 — 

b) Sjunkande-stigande tonfall (typ N/) i grava takter: 

1. Enstafviga sjunka från normaltonen en kvint för 
att så åter höja sig till utgångspunkten, t. e. bon\dé)n cFc. 
Upptakt ligger en sekund under normaltonen, t. e. se boii^- 
(de)n B cFc. 

2. Tvåstafviga ha samma tonföljd med fallande kvint 
på första och normalton på andra stafvelsen, t. e. An^na cFc. 
Är andra stafvelsen uppkommen genom sammandragning af 
tvenne, ändras modulationen till cGFB, t. e. Gå^sborn. Upp- 
takt som i föregående fall. 

3. Trestafviga ha samma tonföljd med normalton på 
första och tredje stafvelsen samt mellanstafvelsen liggande 
en kvint lägre, t. e. käringarna cFc, Bar mellanstafvelsen 
starkt bitryck, ändras modulationen till cGFB, t. e. ång^båten, 
och är sista stafvelsen sammandragen af tvenne har man 
BGFc, t. e. dotterso(ne)n. Upptakt som i föregående fall. 

VIII. Gåsborn-målet (nordväst om Filipstad) i Värm- 
land \ 

a) Sjunkande tonfall i akuta takter: 

1. Enstafviga ha normaltonen, t. e. hi't c. Upptakt 
ligger omkring en kvart lägre, t. e. studen't Fissc, men loko- 
motiv AissAissGissc. 

2. Tvåstafviga ha en öfverstigande sexts sänkning 
från normaltonen, t. e. foten cEss. Upptakt som i föregå- 
ende fall. 

3. Trestafviga sjunka från normaltonen först en sext, 
sedan ytterligare en sekund, t. e. Pettersson eller u'tsliten cED. 
Upptakt som förut. 

b) Stigande tonfall i grava takter: 

1. Enstafviga stiga en förminskad kvint upp till nor- 
maltonen, t. e. kasH kasta Fissc. Upptakt har samma ton- 
höjd som taktens begynnelseton. 

* Se Kallstenius, a. st s. 64 ff. Jag förbigår här de modifikationer 
af tonfallen, som inträda vid sammandragning af tvä stafvelser till en. 
Noreen, VåH Språk, Bd II. 30 



— 466 - 

2. Tvåstafviga ha på första stafvelsen en stigande 
liten ters och på den andra en ytterligare stigande stor ters, 
slutande med normaltonen, t. e. An^na eller hjulhus FissÅc, 
Upptakt som i föregående fall. 

3. Trestafviga stiga på första stafvelsen en sekund 
och ha andra stafvelsen liggande en liten sekund samt tredje 
stafvelsen en liten ters högre än den närmast föregåendes 
slutton, t. e. drängarna eller dotterson FissGissAc. Har andra 
stafvelsen starkt bitryck erhåller den en upp till normaltonen 
stigande liten ters, och sista stafvelsen förlägges en hel sep- 
tima lägre, hvadan sålunda tonfallet i detta speciella fall 
blir stigande-sjunkande, t. e. kloc'kfodret FissGissAcD. Upptakt 
som förut. 

IX. Dalby-målet i norra Värmland (Älfdals härad) ^ 

a) Sjunkande tonfall i akuta takter utan upptakt (jfr 
nedan c) uppvisar en från normaltonen fallande liten ters, 
t. e. get c, ge f ter cA, getterna ccA. 

b) Stigande tonfall i grava takter har en från nor- 
maltonen stigande stor ters, t. e. nåXgo)n ce, kalvar cc, fe'/"- 
vande cee, 

c) Jämnt tonfall (typ ) i akuta takter med upptakt 
håller tonen hela takten igenom en ters öfver normaltonen, 
som däremot visar sig i upptakten, t. e. betyg ce, beta'lning 
cee. Ordets modulation i det hela blir således alldeles lika 
den inom grava takter (se ofvan b) förekommande. 

X. Älfdals-måleti norra Dalarna (Ofvansiljans fögderi)^ 
a) Sjunkande tonfall i akuta takter samt sådana (i 

riksspråket grava), som ha »jämviktsaccent» ^ dvs. kort rol- 
stafvelse med obetydligt större intensitet än den följande. 
Enstafviga ha ned till normaltonen sjunkande sekund eller 



* Se NOREEN i Sv. landsm. I, 165 f. och 184 f. 
« ' Enligt mina egna iakttagelser, delvis meddelade hos Kock, a. st. 
II, 402 f. 

' Jfr Levander i Sv. landsm. l\\ 3, s. 4. 



— 467 — 

kanske oftast blott normalton, t. e. dag (cr)c. Tvåstafviga 
ha första stafvelsen en sekund högre än den andra, hvilken 
har normalton, t. e. fågel eller sele (i dialekten sili) de. 

b) Sjunkande-stigande tonfall i »grava)> takter med 
lång rotstafvelse (hvilka dock väsentligt skilja sig från riks- 
språkets grava takter genom att sakna det för dessa karak- 
teristiska bitrycket på ultima) har på ett tvåstafvigt ords 
första stafvelse en ned till normaltonen sjunkande sekund, 
under det att andra stafvelsen ligger en ters öfver normal- 
tonen, t. e. brinna dce. 

XI. Rättviks-målet i mellersta Dalarna (Nedansiljans 
fögderi) ^ 

a) Starkt sjunkande tonfall i »akuta» takter sjunker 
i tvåstafviga ord från normaltonen en ters, t. e. hästen (i 
dialekten istn) cAss. 

b) Svagt sjunkande tonfall i »grava» takter sjunker 
i tvåstafviga ord från normaltonen en sekund och i flerstaf- 
vigare ord ytterligare en sekund, t. e. buren (i dialekten 
biirin) cB, ritningar cBAss, hyfuelbånken cBAssAss, 

XII. Smedjebacks-målet i södra Dalarna (Norr- 
bärke tingslag) ^ 

a) Sjunkande tonfall i akuta takter har en ters (eller 
något mera) sänkning ned till normaltonen, t. e. bu'ren ec. 

b) Stigande-sjunkande tonfall (typ. /\) i grava takter 
har i tvåstafviga ord en från normaltonen stigande ters, under 
det att andra stafvelsen åter har normalton, t. e. bu'ren cec, 

XIII. Rörande Lillkyrko-målet i nordöstra Närke 
(Glanshammars härad) har jag blott att tillgå ett fåtal an- 
teckningar ^ om tonfallet i grava takter. Detta är i tvåstaf- 
viga takter stigande, i flerstafvigare eventuellt stigande- 



^ Enligt mina egna iakttagelser. 

* Enligt mina egna iakttagelser, med hvilka den mindre detaljerade 

notisen hos Ltttkbns-Wulff, a. st. II, 34 f. står i bästa öfverensstämmelse. 

' Enligt egna iakttagelser med ledning af fil. lic. T. Ericssons uttal. 



— 468 — 

sjunkande. Upptaktsstafvelser ligga alllid en liten sekund 
öfver taktens begynnelseton. Exempel: 

Tvåstafviga stiga en liten ters upp till normaltonen, 
t. e. dam'spel Ac, med upptakt muskotblom'ma BBAc. 

Trestafviga ha samma stigning, följd af en lika stor 
sjunkning, t. e. helvete AcA\ vid upptakt däremot blott stig- 
ning, åtminstone i t. e. Montgom^e^rg-Ce^derhielm BBBAAc. 

Fyrstafviga ha samma stigning, men blott en sekunds 
sjunkning i sådana fall som t. e. dam'spelsUlja AAcB. 

Femstafviga visa blott stigning i sådana fall som te. 
eftermiddagslur AAAAc. 

XIV. Skuttunge-målet i mellersta Uppland (Bälinge 
härad) ^ 

a) Sjunkande tonfall i akuta takter: 

1. Då för enstafviga takter endast exempel på sådana 
med upptakt äro anförda, är det mig obekant, om samma 
tonhöjd föreligger i takt utan upptakt. Denna ligger, därest 
den är enstafvig, en sekund under taktens begynnelseton, t. e. 
hesö'k cd, hvadan ordets modulation i det hela blir alldeles 
lika med den inom tvåstafviga grava takter (se nedan b) före- 
kommande. Är upptakten tvåstafvig, ligger dess första staf- 
velse en sekund, dess andra en kvart under taktens begyn- 
nelseton, t. e. karameVl cAd; är den trestafvig, ligger den första 
stafvelsen en liten ters, den andra en sekund, den tredje en 
kvart under samma ton, t. e. bedrageri HcAd. 

2. Tvåstafviga ha en sjunkande kvint, i. e. fo'fen dG. 
Enstafvig upptakt minskar taktens intervall till en kvart och 
flyttar den ett tonsteg högre på skalan samt ligger själf en 
sekund under taktens begynnelseton, t. e. befaltning deH, 
hvadan ordets modulation i det hela blir alldeles lika med 



^ Se K. P. Lefpler i Sv. landsm. XVIII, 2, s. 14 ff. Jag förbigår 
här åtskilliga på grund af målets egendomliga upptaktsförhållanden (se 
ofvan s. 422 f.) särskildt invecklade specialfall, i synnerhet gällande vissa 
sammansättningstyper. 



— 469 — 

den inom trestafviga grava takter (se nedan c) rådande; men 
har upptakten starkt bitryck, har man i stället tonföljden 
HeA, t. e. bortofver^ anfäkta. Tvåstafvig upptakt däremot 
låter takten behälla sin ursprungliga höjd och intervall 
samt börjar själf en sekund under taktens begynnelseton 
för att så sjunka en kvart, t. e. dårige'nom cGdG. 

3. Trestafviga med enslafvig upptakt — exempel 
utan upptakt äro ej anförda — ha samma tonföljd som två- 
stafviga med enstafvig upptakt -|- en slutstafvelse, belägen en 
sekund lägre än föregående stafvelse, t. e. befaltningar deHA, 
Tvåstafvig upptakt föranleder däremot tonföljden cGHGG, t. e. 
evange'lium. 

b) Stigande tonfall i tvåstafviga grava takter höjer 
sig en sekund, t. e. bå'tar eller brö'dbit cd. 

c) Stigande-sjunkande tonfall (typ /\) i trestafviga 
grava takter höjer sig först en sekund och faller sedan en 
kvart, t. e. so^tare deH. 

XV. Fasterna-målet i Roslagen (Sjuhundra härad) *. 
a) Sjunkande tonfall i akuta takter: 

1. Enstafviga ha ett karakteristiskt portamen to på 
inemot en kvint, t. e. salt essA eller essAss. Vid tillträdande 
upptakt försvinner detta, och tonföljden i det hela blir sti- 
gande (såsom nedan under b), dock med en liten sänkning 
å en sekund inom tvåstafvig upptakt, t. e. patron c ess, lasa- 
rett cBesSy ölbryggeri' cccess^ stationsinspekto' rn ccccess. 

2. Tvåstafviga ha samma tonföljd fördelad på två 
stafvelser, t. e. ryg'gen essA eller essAss. Upptakt ligger en 
liten ters lägre, t. e. pota'tis c essAss, nyckelhå'let cc essAss, 

3. Trestafviga ha andra stafvelsen jämnhög med den 
första eller ock en liten sekund lägre, tredje stafvelsen där- 
emot en kvart eller kvint lägre än den första, t. e. Åkerby 



^ Se G. A. TiSELius (A. Sandvill och W. Lundoren) i Sv. landsm. 
XVIII, 5, s. 19 fT., den enda dialektundersökning som äfven i viss mån 
behandlar tonaliteten i ordfogningar (s. 45 if.). 



— 470 — 

ccAss eller cHFiss (ccFiss). Upptakt förvandlar denna ton- 
följd till cessessAss, t. e. mamseflerna^ resp. ccessessAss, L e. 
lärarinnorna. 

b) Sjunkande-stigande tonfall i tvåstafviga grava 
takter sjunker på första stafvelsen en sekund och förlägger 
den andra en ters (eller något mera) högre än den förstas 
afslutning, t. e. blom'ma cBd (eller cBess). Vid en- och två- 
stafvig upptakt blir tonföljden i det hela cBess, resp. cccess, 
t, e. emetlan, Ireitiåfia. 

c) Stigande-sjunkande tonfall i trestafviga grava 
takter stiger från första till andra stafvelsen en liten ters och 
sjunker sedan från andra till tredje en kvint, t. e. åp^plena 
cessAss. Upptaktsstafvelser ligga alltid på samma höjd som 
första taktstafvelsen, t. e. ester naskån' kerna (öknamn på Ester- 
na-borna) ccccessAss. 

XVI. Mellersta och södra Gottlands mål, speciellt 
Visby-, resp. Lau-målet \ 

a) Sjunkande tonfall i »akuta» takter öfverensstämmer 
i allt väsentligt med motsvarande tonfall i stockholmskan 
(se ofvan I): 

1. Ens ta f viga takter ha dels normaltonen, dels en 
därifrån sjunkande ters (i Lau-målet blott en sekund, såvida 
ej upptakt föregår, då lilen ters inträder), allteftersom staf- 
velsens pertonerade element är kort eller långt, t. e. fisk c, 
bal 'båt' cAss (i Lau-målet cB). Upptaktsstafvelser ligga alltid 
en sekund under normaltonen, t. e. bety'g BcAss (resp. BcAy 
icke BcBl), bageri BB cAss ^ (resp. BBcA). 

2. Tvåstafviga ha första stafvelsen liksom i sist- 
nämnda fall och andra stafvelsen en ters (i Lau-målet liten) 



^ Se bcträfTande det förra af dessa mål Noreen i Sv. landsm. I, 297, 
361 f., beträfTandc det sediiarc M. Klintbergs utförliga redogörelse ib. VI, 
1, s. 13 fr. — Jfr ofvan s. 421 not 4. 

' Det tonfall jag i Sv. landsm. a. st. angifvit för typen bageri, är 
förmodligen ett minoritetsuttal. 



— 471 ~ 

under nonnaltonen, 1. e. kop'par cAss (resp. cA), vin'ter 
cAssAss (resp. cAA, icke cBAl). Upptakt som i föregående 
fall, t. e. betrakta BcAss (resp. BcA), 

3. Trestafviga behandlas på samma sätt, t. e. lefonet 
cAssAssAss (resp. cAAA), med upptakt betraktelse BcAssAss 
(resp. BcAA), 

b) Stigande-sjunkande tonfall i »grava» takter rör sig 
med samma tre tonhöjder: 

1. Enstafviga stiga en sekund upp till normaltonen 
för att sedan falla en ters (i Lau-målet liten), t. e. bre'd *bräde' 
BcAss (resp. BcA). Upptakt som i föregående fall. 

2. Tvåstafviga ha samma tonföljd fördelad på två 
stafvelser, t. e. katta BcAss (resp. BcA), med upptakt grefvin'na 
BBcAss (resp. BBcA). 

3. Trestafviga, fyrstafviga osv. ha de två första stafvel- 
serna liksom i föregående fall och hvarje därpå följande stafvclse 
lika med den närmast föregående, t. e. fis^kare BcAssAss, ko'- 
nungarna BcAssAssAss, yp'perligare BcAssAssAssAss (resp. BcAA 
osv.). Upptakt som förut. 

Jag förbigår här åtskilliga modifikationer, som inträda 
i vissa sammansatta ord, t. e. foster föräf drar BccccAssAss ^ 

Af ofvanstäende redogörelse framgår sålunda, att två- 
stafviga akuta takter (typen bii'ren) ha stigande tonfall i södra 
Skåne, Göteborg, Dalsland och södra Värmland (se III — VII 
ofvan), däremot sjunkande tonfall i norra Värmland, Dalarna, 
Uppland, Stockholm och Gottland (se I och VIII — XII samt 
XIV — XVI ofvan). Grav takt åter (typen bu'ren) har oftast 
sjunkande-stigande tonfall såsom i Stockholm, Göteborg, Dals- 
land, södra Värmland, Älfdalen i Dalarna och Fasterna i 
Roslagen (se I, IV — VII, X och XV ofvan), men äfven sti- 
gande-sjunkande såsom i södra Dalarna och på Gottland (se 
XII och XVI ofvan) eller stigande-sjunkande-stigande såsom i 



^ Utförliga upplysningar härom lämnar Klintbekg, a. st. 



— 472 — 

södra Skåne (se III ofvan) eller blott stigande såsom i norra 
Värmland, nordöstra Närke och Skuttunge i Uppland (se VIII, 
IX, XIII och XIV ofvan) eller ändtligen blott sjunkande så- 
som i Rättvik i Dalarna (se XI ofvan). 

B. Dialekter med blott ett tonfall: 

I. Finländsk svenska \ särskildt sådan den talas i 
Hälsingfors ^ anses allmänt äga blott ett tonfall. Detta är 
(stigande-) sjunkande, i det att den hufvudaccentuerade 
stafvelsen visserligen uttalas med ett starkt stigande porta- 
mento, men man sedan gör ett stort fall, så att intervallen 
(enligt Pippings mätningar) uppgår till minst liten septima 
(hc), högst en oktav (^c'c). Det vanligaste är väl sålunda 
stor septima, hc, och denna omständighet utgör väl förkla- 
ringen (jfr ofvan s. 444) till att man i Sverge allmänt anser 
den finländska svenskan ha ett »vemodigt tonfall». — Upp- 
takt ligger en till två toner lägre än den hufvudaccentuerade 
stafvelsens maximum. 

II? Orsamålet i norra Dalarna (Ofvansiljans fögderi), 
särskildt sådant det lyder i socknens sydligaste by, Maggås, 
har vid min år 1880 företagna undersökning af detta mål 
förefallit mig äga blott ett tonfall och detta sjunkande, så 
att man från normaltonen, som tillkommer en enstafvig takt, 
sjönke i tvåstafvig takt en sekund (möjligen liten) och i tre- 
stafvig och fyrstafvig takt ytterligare en sekund (möjligen 
liten), t. e. bär c, bå'ren och bå^ra cB (cH'})^ le^fvande cBAss 
(cHAl)y pre' dikade cBAssAss (cHAAl), Men jag känner mig 
numera oviss om vi icke här liksom i Rättviksmålet (se ofvan 
s. 467) ha att göra med två hvarandra mycket lika tonfall, 
båda sjunkande, men det ena en smula mera än det andra. 



* Jfr en kort notis hos Ltttkens-Wulff, a. st. II, 33. 
' Se PiPPiNO, Fonautog ra fiska studier (i Finländska bidrag, Hfors 
1894), särskildt s. 109 f. och den dithörande planschen i arbetets slut. 



Tillägg (oeh rättelser); 



» 


29 » 


4 » 


» 


76 » 


23 » 


» 


89 » 


3 » 


» 


90 » 


21 f.» 


» 


» » 


24 » 



TUl band I. 

S. 26 r. 13 läs: två eller tre 
» » »14 » : tyska, franska och italienska 

familjekretsen och i skolan. 
New-Foundland, stora delar af Canada, 
Nyskoga, H vitsand och 
äga något öfver 6000 (mot 
emellertid, åtminstone de flesta af dem, 
sedan 

S. 90 r. 29 läs: döende (talas nu af något öfver 300 
personer), ehuru 

S. 90 not 1 tillägg: G. Danell, Om svenskarna i Öster- 
sjöprovinserna (i Nordisk tidskrift 1907). 

S. 91 r. 2 läs: svenskan enrådande, talad af omkring 
350 personer. 

S. 91 r. 4 läs: talad numera af blott omkring 40 in- 
divider 

med sina hundra 

(Rickholtz och Suttlep) 

i Rickholtz, 

(2600 personer 

omkring 2200 personer 

högst femtio 

af något öfver 700 personer. 

Nässjö — Jönköping? (se B. Karlqrxn, 



s. 


91 r. 


7 läs 




» » 


10 » 




» » 


11 » 




» » 


13 » 




» » 


17 » 




» » 


18 » 




93 » 


4 » 




99 » 


25 » 



— 474 — 

Om gränsen mellan syd- och mellansvenska mål inom Mo och 
Tveta härader, med karta, i Sv. landsm. 1909, s. 87 ff.) — Fegen 

S. 101 r. 21 läs: bibehålles i en del af Östra Göinge 
(se E. Wigforss i Arkiv f. nord. fil. XXIV, 382) efter 

S. 103 r. 23 läs: Nässjö— Jönköping? — Fegen 

» » )) 24 » : linje Trosa — Strängnäs — Västerås— 
Värmlands 

S. 116 r. 15 läs: domsaga med undantag af Ore socken 

» )) )) 17 » : åt del förra 

)) )> »18 f. utgår hvad som står inom parentes. 

» » » 25 läs: ofvan) samt Ore socken i Nedansiljans 
domsaga kännetecknas 

S. 116 not 1 tillägg: J. Boéthius, Oremålets ställning inom 
dalmålet i Sv. landsm. 1907, s. 65 ff. 

S. 117 r. 3 läs: Venjan och Ore) 

» » » 19 )) : Venjans, Sollerö och Ore församlingar 

» » )) 24 » : blifvit o (i Ore ett mellanljud mellan 
å och ö, dvs. landsmålsalfabetets o), t. e. 

S. 121 r. 22 läs: Före sonant är förbindelsen af kort 
sonant med 

S. 129 r. 11 läs: äro nästan lika 

» 140 nr III tillägg: Gustaf Vasas registratur är nu ut- 
gifvet till och med del XXIV (åren 1553. 1554), Stockh. 1908. 

S. 142 nr XI tillägg: Ny upplaga, upptagande äfven ett 
nyupptäckt fragment (möjligen tillhörande originalhandskrif- 
ten), utg. af E. Meyer (och med ordförklaringar af A. No- 
reen), Stockh. 1909; sammandragen uppl. (med utförliga ord- 
förklaringar) af A. Noreen, Stockh. 1910. 

S. 143 nr XIV, 2 tillägg: Jfr de många viktiga rättel- 
serna till Klemmings upplaga, som meddelas af J. Nordlander 
i Språk och stil IX. 29 ff. 

S. 144 nr XVI tillägg: B. IV (Bref 1628-1629) utg. af 
S. Clason och H. Brulin, Stockh. 1909. 

S. 147 nr XXXI, 3 tillägg: Ny upplaga af E. Ljunggren 



— 475 — 

och E. Pollack, Upps. 1908 (i samlingen 'Lejonkulans dra- 
mer', däri såsom nr 2 ingår Psgches Sarg- åkk Frögde-spel, 
Afhandlal . . 1689 . . Skrifiven af Fredrich Th: Bergman, Upps. 
1909). 

S. 149 nr XXXIX, 1 tillägg: Nu utgifna till och med 
B. IV, 1 (för år 1597) af T. Höjer, Stockh. 1909. 

S. 149 nr XXXIX. 2 tillägg: Har nu fortskridit till år 
1645 med del V, 2, h. 6, Stockh. 1909. 

S. 149 nr XXXIX, 3 tillägg: Har nu fortskridit till år 
1684 med h. 3, Upps. 1908. 

S. 150 nr XXXIX, 6 tillägg: Har nu fortskridit till år 
1648 med del XII, h. 2, Stockh. 1909. 

S. 150 nr XXXIX, 7 tillägg: Nya serien har nu fort- 
skridit till år 1752 med del XVIII, h. 1, Stockh. 1908. 

S. 150 nr XXXIX, 9 tillägg: Har nu fortsatts med de- 
larna VII och VIII, Upps. 1908, resp. 1909. 

S. 151 r. 32 inskjut: Ny kritisk upplaga med varianter 
och anmärkningar, utg. af Svenska Vitterhetssamfundet ge- 
nom B. Hesselman och M. Lamm, Stockh. 1910 f. 

S. 158 r. 1 läs: (1883) och Ny serie 1909, s. 9 f. 

» )) » 3 )) : Jönsson och P. Johnsson, 

)) 160 » 28 tillägg: samt E. Svenséns Ordspråk, ord- 
stav ock talesätt från nordöstra Småland (Tveta socken i 
Aspelands härad) i Sv. landsm. 1904, s. 42 (T., och G. E. 
Weis Sägner ock historier på Aspelandsmål (Lönneberga soc- 
ken) i Sv. landsm. 1906, s. 95 fT. 

S. 161 r. 13 läs: 745 f., dels ändtligen Folksägner från 
Tveta och Mo härader af B. Karlgren i Sv. landsm. (ny 
serie) B. 2 (1908). 

S. 163 r. 24 läs: utgöres, fränsedt de talrika dialekt- 
orden i 'Giöta Kiämpa-Wisa' (se Hesselman i Språk och stil 
VII, 222 IT.), af 

S. 164 r. 16 inskjut: Från 1830-talet förskrifva sig A. 



— 476 — 

Rulländers Samtal på våstgötamål, utgifna af S. Lampa i 
Sv. landsm. 1906, s. 24 S. 

S. 165 r. 19 tillägg: Ej fullt exakta äro E. Stobcken- 
FELDTS Västgöta-sägner, upptecknade i Åsaka s:n {Vartofta hår.) 
i Sv. landsm. 1907, s. 5 ff. 

S. 169 r. 18 inskjut: Ett kort språkprof från Nedre 
Fryksdalen är infördt i A. Nobeens Frgksdalsmålets Ijudlåra, 
s. 89 f. 

S. 169 r. 32 läs: dels ett par gåtor från Dalby i Alf- 
dals härad, »Rägglor» 

S. 170 r. 1 läs: Sv. landsm. I, 219, resp. II, s. V B. 
(1879, resp. 1882); 

S. 173 r. 11 läs: nr 22 och 23 nedan 

)) » )) 20 inskjut: bröllopsverser af Samille P. Elf- 
viNG vid lek oppi Biårghults och Meåits de Valloies bröllop 
1668; 

S. 175 r. 15 tillägg: samt de fyra af L. Levakder 1905 
och 1906 i Åsen upptecknade och i Fataburen 1908, s. 125 
fT. publicerade sångerna på mer eller mindre genuint Alf- 
dals-mål. 

S. 176 r. 2 tillägg: Från Bergsjö har E. O. Nobdlinder 
i Sv. landsm. 1909, s. 38 fT. meddelat en större samling Bårg- 
sjömål (1870'talet) af blandadt innehåll. 

S. 178 r. 15 tillägg: öfvervägande från Lappfjärd och 
Oravais, till någon del ock från Kronoby, Vörå, Närpes, 
Teerijärvi, Nedervetil och Sideby förskrifva sig de Djursagor 
från Österbotten, som (i icke fullt tillfredsställande språkform) 
publicerats af J. O. I. Rancken och J. E. Vepvab i Sv. landsm. 
1905, s. 37 ff. 

S. 185 r. 10 läs: förhållandet väsentligen är 

» 186 )) 23 läs: anonyma Wörter-Bächlein, Wie Etz- 
liche gebråuchliche Sachen auff Teutsch, Schwedisch, Polnisch 
und Lettiscti Zu benennen segnd. Riga 1705; i det med ini- 



— 477 — 

tialerna H. F. (dvs. den nyssnämnde Henbicus Florinus?) 
signerade Vocabularium 

S. 188 r. 21 läs: Axehiälm (se Hj. Lindroth i Samlaren 
1907, s. 207 not 1) 

S. 188 r. 22 läs: förlorade med undantag af ett hand- 
skriftsfragment (R. 587) i Uppsala universitetsbibliotek, om- 
fattande bokstäfverna A — Bj (se Hj. Lindroth i Samlaren 1907, 

s. 206 ir.). 

S. 189 r. 16 inskjut: samt H. Drtsells Orde-Register 
Öfwer de Anmorckningar, Som wid Sweriges Rikes Landz-Lag, 
Af ... P. Abrahamsson giorde . . åro, Stockh. 1728. 

S. 192 r. 26 inskjut: En ny och bättre upplaga efter 
annan handskrift är nu utgifven af B. Hesselman, Upps. 1908. 

S. 211 r. 10 tillägg: Af värde för samma ordförråd är 
ock den 1754 utgifna öfversätlningen (Biblisk Real och Verbal 
Concordans) af G. Buchners *Biblische real- und verbal-hand- 
concordanz*; ny uppl. 1842 — 46. 

S. 225 r. 9 läs: nr 36, 38, 41, 45. 46) 

» 232 » 30 )) : 1832 (recenserad i Aftonbladet 1832, 
nr 48 och 51), 

S. 233 r. 22 tillägg: samt C. Heinrichs Svenskt och tyskt 
Lexicon, Christianstad 1814, ny uppl. Stockh. 1828. 

S. 234 tillägg: det lilla anonyma Lag-Lexikon eller För- 
klaring öfver de i vår Allmänna Lag och Författningar bru- 
kade Ordasäti och Termer, Stockh. 1823, och L M. Bergmans 
Hand-Lexicon for Sivenska Landthushållare, Fahlun 1838. 

S. 238 r. 27 tillägg: de anonyma arbetena Den oumbär- 
lige Tolken . . . Förklaring och Uttal af i Sivenska språket upp- 
tagne främmande ord till ett antal af öfwer 6000, Linköping 
1845, och det lilla Lexikon for landthushållare, Stockh. 1845; 

S. 269 r. 10 tillägg: Erich Sundberg Andersons Ord- 
lista öfwer Jemtskan 1729, nu utgifven af J. Nordlander i Sv. 
a ndsm. 1906, s. 57 AT. 

S. 273 r. 5 inskjut: de icke så få notiserna från Gagnef, 



— 478 — 

Leksand, Rättvik, Ore, Orsa, Mora, Älfdalen och Lima, som 
förekomma i J. G. och H. J. Gahns samt J. L Adelsvärds 
anteckningar från en resa i Dalarna 1765, utg. af Falu-ku- 
rirens redaktion i Tuenne Dalaresor, Falun 1909; Våstgötaord 
från 1700-talet, väsentligen utdrag, gjorda af bibliotekarien 
C. G. Stypfe (med egna tillägg från början af 1800-talet), 
ur ett nu förloradt handskrifvet sammelverk af bergmästaren 
J. A. Gyllenhaal (t 1788) och till största delen förskrifvande 
sig från Habo socken i Vartofta härad, numera utg. af S. 
Lampa i Sv. landsm. 1909, s. 80 ff. 

S. 288 tillägg: B. Hesselmax, Giöta Kiåmpa-wisa i Språk 
och stil VII, 201 ff. 

S. 294 r. 16 inskjut: A. Kock, Svensk ljudhistoria. Lund 
1906 fr., och B. Hesselman, De korta vokalerna i och y i 
svenskan, Uppsala 1909 — 1910. 

S. 296 r. 21 inskjut: Viktig är ock G. Cederschiölds 
Stadier öfver verbalabstrakterna i nutida svenska, Göteborg 
1908. 

S. 297 r. 31 tillägg: ny uppl. 1910. 

)) 298 nederst » : och Kollektiv med pluralis i Språk 
och stil VIII (1908). Af betydligt intresse äfven för svenskans 
syntax är Kr. Mikkelsens utförliga Dansk ordfojningslcere, 
Kebenh. 1909 f. 

S. 301 r. 25 tillägg: Af stort värde äfven för nysvenskan 
är Etymologisk ordbog över det norske og det danske sprog 
af Hj. Falk och A. Torp, Kristiania I 1903. II 1906; revi- 
derad tysk upplaga under utgifning. 

S. 303 r. 12 tillägg: J. Nordlander, Om Norrlands ur- 
gamla kulturbygd i Ymer 1907, s. 49 ff., och Minnen af heden 
tro och kult i norrländska ortnamn, ib. 1908, s. 113 ff; J. Sahl- 
gren, Edsbårgs härads sjönamn i Sv. landsm. 1908, s. 43 ff., 
och Forntida vägar i Upplands fornminnesförenings tidskrift 
(h. XXVI, 1910); R. Saxens stora arbete Finländska vatten- 
dragsnamn i Studier i nordisk filologi I (Helsingfors 1910); 



— 479 — 

A. NoBEEN, Suerges ortnamn. En översikt i Gleerupska bib- 
lioteket II, Lund 1910. 

S. 303 r. 26 inskjut: densammes Våra familjenamn. 
Grundlinjer till foreläsningar, Upps. 1907, 

S. 303 r. 32 tillägg: 2 uppl. 1768 

» 304 » 30 inskjut: nu ersatt af K. Generalpoststy- 
relsens och K. Telegrafstyrelsens omkring 105,000 ort- 
namn upptagande Post- och telegrafortförteckning, Stockh. 1909, 
med Supplement nr 1—2 1909, nr 1 1910. 

S. 306 r. 17 inskjut: E, Löift^BERQ, De svenska ryggrads- 
djurens vetenskapliga namn, Upps. 1908. 

S. 310 tillägg: A. Ulrich, Ord och uttryck från . . Svea 
hovrätt i Språk och stil VII, 169 fF. (1908); J. A. Afzelius, 
Affärssvenska i Varia 1907, s. 659 flf.; W. Uhrström, Stock- 
holms skolpojksspråk, Stockh. 1910. 

S. 312 r. 28 tillägg: H. Berorotb, Ett fall av dissimila- 
torisk tendens i den finländska svenskan i Språk och stil IX, 
247 IT. (1910). 

S. 314 r. 30 inskjut: J. Sandström, Studier överutveck- 
lingen av fsv. o och ii i starktonig ställning inom västgötadia- 
lekterna (med två kartor) i Sv. landsm. 1910. 

S. 315 nr 4 tillägg: Några glosor hallandsmål förekom- 
ma i F. B. CföSTER]s Myosotis, Stockh. 1853, s. 165, ett ar- 
bete på hvilket R. G:son Berg gjort mig uppmärksam. 

S. 316 nr 6 tillägg: Om Mo och Tveta häraders mål, som 
snarast hör hit, se B. Karlgren i Sv. landsm. 1909, s. 87 ff. 

S. 317 nr 15 tillägg: P. Leander, Ordlista över Hols- 
Ij ungamålet (Göteborgs K. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles 
Handlingar, 4 Följden XII, 3), Göteborg 1910. 

S. 318 r. 4 tillägg: Se numera E. Kruuse, De lefvande 
folkmålen (med språkkarta) och B. Hesselhan, Uppländskan 
som skriftspråk, båda i Uppland II, 537 ff., resp. 505 ff. 

S. 318 nr 19 tillägg: G. Kallstenius, Värmländska bärgs- 
lagsmålets ljudlära. Tillägg och rättelser i Sv. landsm. 1906, 



— 480 — 

s. 52 fT., och Värmländska bärgslagsmålets formlära^ ib. 1907, 
s. 17 IT.; jfr ock rörande Gåsbom-dialeklen Kallstenius an- 
märkningar till Par Jonssons Tre visor från 1836 — 40 i Sv. 
landsm. 1906, s. 80 iT. Kapitlet 'Bygdemål' i F. Carlssons 
Kulturhistoriska Bilder från Värmland och speciellt Vase (äfven 
med titeln Vase. Kulturhistoriska bilder), Kristinehamn 1907, 
s. 226 — 46, meddelar ordlista och uttalsnotiser från Vase 
(öster om Karlstad). 

S. 319 nr 21 tillägg: K. H. Lindberg, Skeemålets ljud- 
lära (i Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns 
fornminnen och historia), Göteborg 1906, behandlar utförligt . 
Strömstad- traktens dialekt och lämnar utom ljudlära en ord- 
lista å 182 spalter. 

S. 321 r. 4 tillägg: J. Boéthids, Oremålets ställning inom 
dalmålet i Sv. landsm. 1907, s. 65 IT.; O. Skulerud, Nogle 
bemcerkninger om Oredialekten i Dalarne i Sproglige og hi- 
storiske afhandlinger viede S: Bugges minde. Kristiania 1908, 
s. 130 ff.; L. Levander, Aludalsmålet i Dalarna, Ordböjning 
ock syntax (Sv. landsm. IV, 3), 1909, behandlar utförligt för- 

o 

nämligast Asen-målet liksom ock samme förf:s intressanta 
uppsats / vad mån kan ett bymål kallas enhetligt? i Språk 
och stil IX (1909). 

S. 321 nr 32 tillägg: Några glosor Sollefteå-mål förekomma 
i F. B. C[öster]s ofvan (s. 479) nämnda Myoso/w (1853), s. 322 ff. 

S. 323 nr 38 tillägg: Jfr ock H. Beroroth i Nordisk 
familjebok, Åland, sp. 408 f. 

S. 333 r. 20 tillägg: För tiden 1902—1909 redogör akt- 
mässigt Rättskrivningsreformen av år 1906. Handlingar utg. 
av I. A. Lyttkens och F. A. Wulff, Lund 1910 (med utförlig 
bibliografi, äfven upptagande tidningsuppsatser). 

S. 341 noten tillägg: Jfr nu Pipping, Språk och öra i 
Finsk tidskrift 1909. 

S. 458 r. 12 läs: resp. e (e och a), ä (öp och a), ö 



— 481 — 

S. 459 » 14 » : kinemalograf, kiosk (båda dock någon 
gång med J^) 

S. 462 r. 31 läs: i, e (e och &), ä (ce och a), g 

)) 484 noten » : Skuttunge och Björklinge (se Grip i 
Sv. landsm. XVIII, 3, s. 3), 

S. 551 r. 22 inskjut: Utgifna äro numera äfven delarna 
II Ale hårad 1909, IV Bollebygds hårad 1909, X Redvågs hårad 
1907, XI Vedens hårad 1910, XIII Våltle hårad 1908 och XIV 
Ås hårad 1909. 

S. 551 r. 26 tillägg: samt densammes uppsats K. Ort- 
namnskommitténs arbeten i Ymer 1907 

S. 553 r. 32 tillägg: Publiceradt 1907 (tr. i Västerås). 

» 554 )) 5 » : Publiceradt 1907 (tr. i Uppsala). 

» 555 )> 12 inskjut: afslutad 1907 

» 556 » 29 tillägg: afslutadt med II. Metrik, Stockh. 
1907. 



Till band II. 

S. 41 r. 7 läs: s-\-d (primärt dock i främmande namn 
som Betesda, Dresden), 

S. 50 r. 21 läs: oflon (primärt oo dock i homöopat), 
» 53 » 4 » : att de pertonerade vokalerna 
» 54 not 2 tillägg: Jfr dock del af Risberg, Den svenska 
versens teori, s. 129, från Leopold anförda toilett såsom två- 
stafvig verstakt. Det därsammastädes från Froding citerade 
idealism (trestafvigt) är väl däremot ett exempel på x>metrisk 
upplösning» (jfr nedan s. 309 not 2). 

S. 109 r. 5 inskjut: ; jfr dock att enligt Risbergs mät- 
ning I i t. e. viss är ungefär dubbelt så långt som det första 
I i visi*r, hvadan enligt honom en i allra strängaste bemärkelse 
»helkort» vokal endast upptar en tredje- eller Qärdedel så 
lång tid som en lång vokal t. e. i vis. 

S. 115 r. 11 läs: Sverge — utom Kalix-målet — genom 

Noreen, Vårt Språk, Bd II. 31 



— 482 — 

S. 119 » 5 inskjut: Sundals härad i Dalsland, åt- 
minstone delvis; 

S. 130 r. 18 inskjut: numerisk (i nummer)^ 

» 156 » 17 läs: stundom i visst sammanhang — jfr 
nedan s. 309 fT., särskildt s. 312 not 2 — med 

S. 231 not tillägg: och E. Kbuuse i Uppland II, 545 
(jfr kartan), där akut uppges saknas åtminstone alternativt 
i hela Uppland sydväst om en ungefärlig linje Ljusterö — 
Sigtuna — Runhällen. 

S. 241 r. 25 tillägg: Kock har nu i Språk och stil X, 
131 fr. framlagt dels en redogörelse för den faktiska använd- 
ningen af akut och grav vid skoluttalet af latinska ord, sär- 
skildt sådant det praktiserades på 1860-talet vid Lunds och 
Växjö skolor, dels försök till förklaring af bruket i föreva- 
rande fall af den ena eller andra taktformen. Jag kan emel- 
lertid icke finna, att hans framställning undanröjt, utan fast- 
mera har den skärpt den af mig framhållna svårigheten att 
nöjaktigt förklara de ifrågavarande företeelserna. 

Det framgår nämligen af Kocks redogörelse för det syd- 
svenska uttalet i denna punkt liksom ock af hvad jag själf 
senare iakttagit rörande det medelsvenska uttalet (t. e. i 
Uppsala), att olikheterna vid de skilda läroverken äro myc- 
ket större än man på förhand kunde tänka sig, och att det 
icke ens förhåller sig så som Kock tar för gifvet, nämligen 
att åtminstone »de allmänna ordens uttal är stadgat)». Man 
har därför svårt att tro på möjligheten af att åstadkomma 
en enhetlig förklaring för alla trakters språkbruk i nämnda 
afseende, och i alla händelser kan man ej för Mellansverges 
vidkommande acceptera de förklaringsförsök Kock, stödd på 
Sydsverges språkbruk, framställt. Då t. e. mitt från Karl- 
stads läroverk på 1860-talet stammande uttal har grav i så- 
dana af Kock såsom ägande akut uppförda ord som bonas, 
-a, -um, -i osv., stella, -cp etc, virtus, cetas, lapis, dat. pl. 
novis, gen. sg. lactis (som enligt Kock kan få grav endast 



— 483 — 

.vid böjning: lac^ lactis osv.)> så är tydligt, att den för Kock 
och mig gemensamma graven i bon&rum, stella^rum, viriu^tis, 
cetä^tis o. d. icke kan vara hvad Kock kallar »pedagogiskt- 
emfatisk)), dvs., tillkommen för att markera det olika läget 
af hufvudaccenten i de längre gentemot de kortare böjnings- 
formerna inom paradigmet; ty i mitt uttal förefinnes ju grav 
redan i de kortare formerna (bo/ius, stella osv.). Och då om- 
vändt jag har akut i sådana af Kock med grav uppförda 
ord som amabam, gen. sg. regis och legis, nihil, nisi, nobis, 
uobiSf^ perf. legi, docuU amavi (hvilka tre sistnämnda typer 
enligt Kock få grav vid böjningen amOy amavi osv.), så är 
äfven härvidlag Kocks nyssnämnda förklaringsförsök otillämp- 
ligt, enär jag ju har akut i amabam och — detta äfven »vid 
tematagning)) — amavi lika väl som i amo eller i regis och 
legis lika väl som i rex och lex osv. 

Med mitt uttal öfverensstämmer i de flesta, men icke 
alla, fall det nutida skoluttalet i Uppsala (Privatgymnasium), 
hvadan man ej heller för detta synes kunna anlita Kocks 
förklaringsförsök. För öfrigt finner jag hans teori äfven i 
och för sig föga antaglig. Hans iakttagelse, att ))vid emfa- 
tiskt uttal)) akut stundom utbytes mot grav, så att man t. e. 
kan få höra ett eftertryckligt ské^net eller leka'men, är mig 
fullständigt främmande och förefaller högst öfverraskande i 
betraktande af att det ju är allmänt erkändt, att tvärtom 
emfas ofta föranleder utbyte af grav, mot akut (s. ofvan s. 
.249 f.). Ett emfatiskt utbyte af akut mot grav torde därför, 
om det nu öfverhufvud alls förekommer i de nejder, hvilkas 
språkbruk jag någorlunda behärskar, vara därstädes så säll- 
synt, att det omöjligt kan användas till förklaring af sådana 
äfven i Mellansverge gängse motsättningar som amo : amamiis 
eller ama*vi : amavCsti. Men måste för Mellansverges räkning 
en särskild förklaringsgrund sökas, så kan denna alltförväl 
vara den äfven för Sydsverge gällande, och Kocks hypotes 
blefve sålunda i det hela öfverflödig. 



— 484 — 

S. 264 not 3 tillägg: For att i någon mån åskådliggöra, 
huru stora difTerenserna i fråga om de båda taktformernas 
användning kunna vara t. e. mellan en värmlännings och 
en östgötes riksspråksuttal, vill jag här anföra en naturligtvis 
icke på långa vägar fullständig förteckning på ord, som en- 
ligt hvad Hoppe benäget meddelat mig af honom uttalas 
med annan taktform än af mig. Därvid visar sig, att han 
jämförelsevis sällan har akut, då jag har grav, t. e. Agnes, 
Anton, Arvid, (vagns)axe/, Betty, borterst, brutto, dito, djåfvulsk, 
efterst, Elof, Erik, Erland, Fanny, fistel, gratis, gravis, Gud- 
mund, Halfdan, Halmstad, hiterst, Janus, Jenny, Judit, kapsel, 
kvitto, Laban, lokus, mellerst, mera, Midian, mores, Nanny, nederst, 
netto, norrman, onus, opus, orgel, Ossian, Pontus, porto, posto, 
preses, Stefan, Strängnäs, tapto, tistel (i ordets båda betydel- 
ser), Torsten, Värmland, Ystad. Så mycket oftare har han 
grav, då jag har akut, t. e. Absalon, a/klädd, afsigkommen, 
Agaton, agio, akterut, aktivum, algebra, alibi, ananas, An- 
nika, badensare, bantlär, Barnekow, baryton, berberis, Berna- 
dotte, Berta, Betlehem, biribi, blankläder, -skinn, -svärta, bläck- 
horn, bortbjuden, boströmsk, brohufvud, -kar, debitor, domino, 
editor, Edla, Edsvalla, endera, engelsman, extrapost, Falkö- 
ping, farbror, -far, -mor, femtiöring, Ferdinand, fldibus, flå- 
buse, fosfor, framåtlutad, fribref, -handel, -kyrka, -murare, 
-märke, -tänkare osv., Furchtegott, försigkommen, förut (i mot- 
sats mot akterut). Generalstaterna, gudsfruktan, guffar, Hanni- 
bal, hemkommen, hitrest, husbehof, -forhör, -man, hvardag, 
hvardera, indigo, inåtvänd, Isidor, Jesus, Jonatan, Josef, Josua^ 
kaffe, kasimir, kobent, -gubbe, -mjölk, -vända osv., konsul, 
koppar, kreditor, Kristus, kräfta, krönika, Kungsbacka, Kungs- 
ängen, lakrits, Lazarus, Lea, Leopold, lexikon, Liebegott, lif- 
stycke, Linköping, lodjur, Lunkentus, lurifax, lymfa, lärka, 
löjtnant, majfest, -sång, Marta, mentor, monitor, morbror, -far, 
-mor, morot, Motala, Märta, nafta, nejlika, numera, nyår, 
Olga, ombildad, omnibus, onyx, passivum, Pegelow, Percival, 



— 485 — 

persika, pingstafton, -dag, -lilja, proinspektor, purpur, Påls- 
boda, redgarn, råbock, -djur, -nock, -segel, rödbeta, Salomo{n), 
salubod, -torg osv., sammet, sexmån, -stgfver, sicksack, Sigrid, 
sirup, skohorn, -rem, -skaf osv., soda, sparris, spiritus, spy- 
fluga, Staoenow, Stockholm, symaskin, -skrin osv. (men 
syn'ål), syskon, sönderslagen, Teodor, Tirpng, tältgata, -sång 
osv., uppledsen, -sluppen, -åtstråfoande, -åtvånd, utfattig, -för, 
-ledsen, -åt, Vega, Vesta, Xenofon och alla s. 259 f. samt de 
flesta s. 253 f. och 261 anförda ord. 

S. 284 r. 8 inskjut: dåmon (jfr nedan s. 375 not 5), 
» 295 not tillägg: Enligt E. Kbuuse i Uppland II, 545 
saknas grav icke blott i Hållnäs, utan öfverhufvud »i norra 
delen af Olands härad» samt dessutom »troligen på Arholma 

o 

i Bro och Vätö skeppslag». Hur det förhåller sig med Åland, 
är något ovisst. Enligt H. Bebgboth i Nordisk familjebok, 

e 

Åland, sp. 409 »klingar den åländska accenten i fortlöpande 
tal icke 'finsk', men de enskilda orden uttalas alltid, fri- 
stående, med finsk accent». Vendell, Ordbok över de öst- 
svenska dialekterna, s. XXVI, tillskrifver uttryckligen åländ- 
skan både »aks. 1» och »aks. 2» och tillägger till yttermera 
visso följande kraftord: »Det någon gång av icke-fackmän[!] 
framkastade påståendet, att diall. i Ejgentliga] F[inland| och 
A[lands] h[ära]d skulle uppvisa aks. 1 vid enskilda ords 
uppsägning, aks. 2 däremot i sammanhängande tal, är byggdt 
på lösan sand och dessutom för absurdt att kunna vinna 
någon tilltro». Enligt A. Karsten i Sv. landsni. XII, 3, s. 12, 
har åtminstone det af äldre personer talade Kökarsmålet (i 
södra skärgården) uteslutande »akc. 1». 

S. 349 r. 32 inskjut: krumbuk't (som väl hör hit, ehuru 
jag ej känner till ordet från tyskan). 

S. 361 r. 29 tillägg: bi-cykel (jämte bafcykel m. fl. ut- 
talsformer), kon-rektor, post-skriptum, tri-cykel, 

S. 362 r. 7 tillägg: auto-grafisk, -typisk; melo-dram; 
semi-kolon. 



— 486 — 

S. 364 mellan r. 14 och 15 inskjut: -ansk^ suffixalt i en 
mängd adjektiver med genetisk betydelse, t. e. ambrosiansk, 
{ante)cliluviansk, aianasiansk, bergiansk{3i trädgården), borg- 
strömiansk(a professuren), linneansk^ skgtteansk osv. (se V, 
§ 66, I, A, 2). 

S. 364 r. 15 tillägg: priap. 

» 365 »2 » : tabelras. 

» 366 » 28 läs: 465, 479 nämnda 

» » )) 31 » : -ans och -åns. 

» 367 not tillägg: Om härledningen af patrask (från 
fra. pairaqué) se A. Nobdfelt i Nyfilologiska sällskapets Stu- 
dier II, 66. 

S. 368 r. 16 tillägg: (enligt Lyttkens-Wulff äfven utta- 
ladt tomahak, enligt Sv. akademiens ordlista och Lekseli to- 
mahåk, det förra ett uttal som jag aldrig, det sednare ett 
som jag endast sällan hört). 



Tryekfel 

(de särskildt förvillande utmärkta medelst feta siffror). 









I band I. 


s. 


89 not 2 


läs: *Se 


» 


» 


» 3 


» : ^Se 


» 


191 


r. 8 


» : SuecicB 


)> 


294 


» 31 


» : innehållas 


» 


302 


)) 7 


» : landsm. I, 545 ff. 


» 


312 


)) 28 


» : Hfors 1903 


» 


318 


» 24 


j> : bärgslagsmålet 


)> 


322 


» 21 


» : Öfver-Kalix. 


» 


841 


noten 


» : hans (s. 330 


» 


892 


r. 4 


» : nysvenskans långa 


» 


408 


noten 


» (två gånger): 5, ef, g 


» 


440 


r. 14 


)) : Il eller tin 


)) 


442 


» 1 


» : // 


» 


y> 


» 15 


» : ånj^a 


)> 


448 


>> 20 


» : vanligare dj i 


» 


464 


noten 


» : ha nybildats 


x> 


481 


r. 27 


» : gvass 


» 


» 


)) 30 


» : alg 


x> 


488 


not 3 


» : över 


1» 


497 


kolumn 2 läs: (y) och (x, /•) 


» 


» 


» 


3 » : (^) och (t) 


» 


» 


» 


4 » : (») och (w) 


» 


)> 


» 


7 » : 0) 



— 488 — 



S. 407 
» » 
» » 

» 507 

» 510 

» 526 

)> 580 

» 582 

» 537 

» 538 

» 545 

» 546 
» )) 
)) )) 

» 540 

» 550 

)) 559 

» 560 

» 572 
» » 



» 



kolumn 8 läs: (j^^) 

» 11 läs: (O 

» 12 JO : dn 
r. 4 läs: ljuden S men 

Lyttkens-Wulflf 

kall 

tryckstarkt 

th/^a 

kakuminala velopalatala velara 

Åsbo och 

s. 118 r. 15 

hästan). 

1550—52 

s. 224 r. 6. 

begagnade 
22 och 23 skola byta plats. 
10 läs: 255 

27 » : Sturtzenbecher 

28 )) : Stur(t)zenbecher 



» 16 » 
not 2 » 
r. 28 » 
2 

14 

8 

22 

25 



)> 
» 
» 



26 » 
29 » 



31 
6 



» 
» 



I band II. 



S. 76 r. 11 läs: 

» 93 )) 23 )) : 

)) 100 )) 19 » : 

)) 107 not 3 » : 

» 108 r. 11 » : 

» 351 » 23 » : 



Frogck 

den abnorma 
dock 28 
rättstavning, 
40, 2, a). 
I. Sådana 



Andra bandets innehåll: 

Andra delen: Ljudlära (Fonologi). 
Af del ning II: Deskriptiv ljudlära. 

Ä. Kvalitativ ljudlära, fortsättning. 

Sid. 

Andra kapitlet: Ljud förbindelserna (Kombinationslära) 6 

§ 1. Inledande anmärkningar 6 

a. Sandhilagar 12 

§ 2. Ändring af artikulationssättet 12 

S 3. Ändring af artikulationsstället 17 

§ 4. Ändring af både artikulationssättet och artikulationsstället 20 
§ 5. Slutanmärkning 21 

b. Faktiska ljudförbindelser 23 

§ 6. A-ljuden 23 

§ 7. B-ljuden 25 

§ 8. /)-ljuden 25 

§ 9. ^-ljuden 27 

§ 10. F-ljudet 28 

§ 11. G-ljuden 29 

§ 12. H-ljuden 30 

§ 13. /-ljudet 30 

§ 14. J-ljuden 31 

§ 15. /^-ljuden 32 

§ 16. L-ljuden 33 

§ 17. M-ljuden 34 

§ 18. N' (och »/]^j»-)ljuden 35 

S 19. O-ljuden 38 

§ 20. P-ljuden 39 

§ 21. /?-ljudet 40 

§ 22. S- (och »5/»-)ljuden 40 

§ 23. r-ljuden 42 

§ 24. tJ-ljuden 44 

§ 25. V-ljudet 45 



— 490 — 

Sid. 

§ 26. y-ljudet 46 

§ 27. i-ljuden 47 

§ 28. i-ljudet 48 

§ 29. Ö-ljuden 49 

B. Prosodi 52 

Första kapitlet: Sonoritet och stafvelsebildning 52 

§ 30. Inledande anmärkningar 52 

§ 31. Sonanter 55 

§ 32. Konsonanter 57 

§ 33. Stafvelsebildning i uddljud 63 

§ 34. Stafvelsebildning i slutljud 70 

§ 35. Intersonantisk stafvelsebildning 84 

Andra kapitlet: Kvantitet (UttalsUd) 94 

§ 36. Språkljudens olika förmåga af kvantitetsförändring 94 

§ 37. Kvantitetsförändringarnas orsaker 100 

§ 38. De olika kvantitetsgraderna 105 

§ 39. Kvantitetens förhållande till stafvelsebildningen 111 

§ 40. Kvantitetens förhållande till intensiteten 121 

§ 41. De kvantitativt föränderliga ljudens faktiska förekomst i 

tryckstark förbindelse af sonant och konsonant 131 

§ 42. Stafvelsens kvantitet 138 

§ 43. Språktaktens kvantitet 142 

§ 44. Frasens kvantitet 158 

§ 45. Pausens kvantitet 171 

Tredje kapitlet: Intensitet (Tryckstyrka) 172 

§ 46. Intensitetens föränderlighet och dess orsaker 172 

§ 47. De enskilda ljudens olika intensitet 183 

§ 48. Stafvelscintensitetens olika grader 186 

§ 49. Intensitetens fördelning inom stafvelsen 194 

§ 50. Intensitetsförhållandena inom språktakten 201 

§ 51. Den faktiska förekomsten af akut taktform 231 

§ 52. Den faktiska förekomsten af grav taktform 294 

§ 53. Intensitetsförhållandena inom upptakten '.. 304 

§ 54. Den faktiska förekomsten af upptakt: 1. I ordfogningar 

och gruppord 314 

§ 55. Den faktiska förekomsten af upptakt: 2. I sammansatta 

ord (utom gruppord) 340 

§ 56. Den faktiska förekomsten af upptakt: 3. I enkla ord 351 

§ 57. Notiser om dialekternas upptaktsförhållanden 419 



— 491 — 

Sid. 

Fjärde kapitlet: Tonalitet (tonhöjd) 429 

§ 58. Inledande anmärkningar 429 

Ji 59. Förhållandet mellan tal och sång 433 

§ 60. Tonalitetsförändringarnas orsaker 437 

§ 61. Tonalitetens olika grader 452 

§ 62, De olika tonfallen 455 

Tillägg (och rättelser) 473 

Till band I 473 

Till band II 481 

Tryckfel 487 

I band 1 487 

I band II 488 

Andra bandets innehåll 489 

Eflerord 492